Dissertations / Theses on the topic 'Korsbandsskada'

Purpose: ACL-injuries are comon in female soccer. Preventative intervention has a positive effect on its prevalence. The purpose of this study is to investigate active leader experience of prophylactic neuromuscular exercise and its effect on ACL-rupture in female soccer between 14-16 years. Design and method: A descriptive, qualitative design using semi-structured interviews with active soccer coaches. Qualitative content analysis was employed for data interpretation.  Results: The results contain six categories and fourteen subcategories showing the leaders all had knowledge of neuromuscular exercise (NMT); but that a variety of factors lead to low implementation. Knowledge of NMT was insufficient to support full implementation coupled to a lack of guidelines describing how NMT should be implemented and why. Knowledge of NMT did not reach key people. Courses should include more detailed information with guidance on the design of training, with more information about prophylactic exercise and NMT. Conclusions: Leaders are aware of NMT but there is a lack of knowledge. It is important to supplement course material to include NMT. More guidelines, education and information needs to reach key people for sustainable implementation. Without necessary education, it will not be possible to achieve sufficient compliance to ensure a significant decrease in ACL-ruptures.

Inledning: I Sverige opererar sig årligen ca 1500 fotbollsspelare för en korsbandsskada och benämns vara den patientgrupp som har störst risk för en andra ruptur. För att återgå till fotboll behöver patienten fokusera på att återfå bland annat styrka och kondition vilket görs genom en rehabiliteringsplan som utformas tillsammans med en fysioterapeut. Fysioterapeuten utför funktionsbedömningar såsom styrke- och stabilitetstester på patienten både innan, under och upp till 12 månader efter rekonstruktion och kräver därför en regelbunden kontakt med patienten. För att fullfölja rehabiliteringen krävs dock mer än de fysiska aspekterna eftersom psykosociala faktorer som attityd, tankar och motivation har en inverkan. Syfte: Syftet med studien är att ur fotbollsspelares perspektiv beskriva upplevelsen av den fysioterapeutiska rehabiliteringen och återgång till fotboll efter en främre korsbandsrekonstruktion. Metod: En kvalitativ semistrukturerad intervjustudie valdes för att besvara studiens syfte eftersom denna design syftar till att beskriva och få en förståelse för andra människors erfarenheter och upplevelser. Totalt intervjuades fem deltagare för studien. Resultat: Innehållsanalysen resulterade i sju huvudkategorier; att drabbas av en främre korsbandsskada, vikten av stöd, återgång till fotboll, riskbedömning, rehabiliteringsprocessen, fysioterapeutens roll samt påfrestningar under rehabiliteringen och 20 sub-kategorier. Konklusion: Fotbollsspelarnas upplevelse av den fysioterapeutiska rehabiliteringen och efterföljande återgång till fotboll efter en främre korsbandsrekonstruktion är mer komplex än enkel att beskriva, men kan i korthet förklaras med temat “en lång rehabilitering präglad av eget ansvar, stöd och en vilja av stål”.

Bakgrund: Främre korsbandsskador drabbar framförallt yngre, aktiva personer. Hälften opererar sitt knä, benämns rekonstruktion, med syfte att återgå till sin idrott. Ungefär 60% återgår till tidigare aktivitetsnivå.  Syfte: Att jämföra patientrapporterade utfallsmått på aktivitet, aktivitetsnivå samt nöjdhet med aktivitetsnivå och knäfunktion, mellan patienter som genomgått revision eller primär rekonstruktion.  Metod: Studiedesignen var kvantitativ, baserad på en enkät med frågor om aktivitet före och efter rekonstruktion, nuvarande samt nöjdhet med aktivitetsnivå och knäfunktion (skala 0–10), svaren insamlades per telefon.  Resultat: Studien inkluderade 70 deltagare med revision och 96 deltagare med primär rekonstruktion (mellan åren 2010–2015) i åldrarna 21–50. Revisionsgruppen var mer aktiva (p=0,008) på en högre nivå (p=0,001) innan den första främre korsbandsskadan jämfört med primärgruppen. Revisionsgruppen återgick tidigare efter primära rekonstruktionen (9,7 mån) till tidigare aktivitetsnivå jämfört med primärgruppen (12,3 mån p=0,007). Revisionsgruppen skattade sämre knäfunktion (7 vs 8 median, p=0,004) och nöjdhet med nuvarande knäfunktion i opererade knät (median 7 vs 8, p=0,028). Primärgruppen upplevde större begränsning i idrott (median 2 vs 6,25, p=0,001). Konklusion: Revisionsgruppen återgick tidigare till aktivitetsnivå efter primära rekonstruktionen, skattade sämre knäfunktion och nöjdhet med knäfunktion i opererade knät. Primärgruppen upplevde större begränsning i idrott.

Syftet med denna studie var att undersöka hur manliga idrottare på elitnivå påverkas psykologiskt av en idrottsrelaterad korsbandsskada samt hur de upplevt det psykologiska- och sociala stödet under rehabiliteringsperioden. Till denna studien intervjuades två fotbollsutövare och fyra innebandyutövare, dessa två idrotter har en hög skadefrekvens för korsbandsskador. Rehabiliteringstiden för en korsbanskasskada är lång och energikrävande, det är även  den skadan med högst procentuella skadepersoner med permanent invaliditet. En kvalitativ data användes där sex manliga elitidrottare inom idrotterna fotboll och innebandy intervjuades över telefon runt om i Sverige. Resultatet av den psykologiska hälsans påverkan drabbade deltagarna både positivt och negativt men samtliga upplevde att rehabiliteringsperioden var påfrestande och att det sociala stödet var betydelsefullt. Samtliga intervjudeltagare betonar även vikten av att uppleva samhörighet med laget under skadeperioden.

Aim: The aim of this study was to investigate how women who have incurred ACL injury for more than 10 years ago, feel that the injury affects them today. Method: A qualitative semi-structured interview survey with five women who 10- 28 years ago incurred the anterior cruciate ligament injuries when playing handball or soccer has been performed. The study has been inspired by a phenomenological concept of science, mainly by life-world concept. Data were analyzed using qualitative content analysis. Main result: Some informants have experienced severe loss of physical ability in both daily living situations and in training, while others did not appreciably felt impacted in daily living and experienced great opportunities for physical activity. Limitations which emerged were restrictions in movement, joint stiffness, pain, swelling, and crepitations that led to the loss of physical ability. One respondent had been diagnosed with advanced osteoarthritis. The reduced capacity affected both everyday situations, at work and in certain training situations. The view of their physical condition also showed to be impaired due to knee injury. The respondents also expressed that they were emotionally affected. Emotional states such as frustration, sadness, debilitating emotions and depression, but also joy and relief were described by the respondents. Participants in the survey reported that they feel strongly influenced by fear of new injury. This in turn has led them to develop fear of everyday situations where new damage could potentially occur, such as stepping in potholes, go on curbs, quick turns and stumbling. Some even feel socially inhibited due to knee injury. The injury has also caused mixed feelings about the future, where some have expressed concern, while others see the future with confidence. Conclusion: The results may indicate that the population studied is not sufficiently rehabilitated and recovered emotionally after injury. Variations in perceived impacts were seen. This was attributed to the informant’s life-world. Although some strains may appear to be of similar nature, the informants have been affected in differently in their ways of living.

Introduktion: Efter en korsbandsskada är det av vikt att utvärdera knäfunktionen och följa hur den förändras över tid. Det görs oftast med skattningsformulär, som Lysholm knee score, och fysiska tester. Idag saknas det forskning om validiteten för Lysholm knee score lång tid efter skada. Syftet med studien var att undersöka mätegenskaper för Lysholm knee score vid test av knäfunktion 20 år efter främre korsbandsskada. Metod: Undersökningen gjordes på insamlad data från 70 personer som drabbats av korsbandsskada för mer än 20 år sedan (23±2 år). Materialet var mätt vid tre olika tillfällen, vilket var 2 år, 6-10 år samt 20 år efter skada och bestod av Lysholm knee score, KOOS, KT1000, one leg hop, vertical jump och the side hop test. I studien analyserades begreppsvaliditet, samtidig validitet, prediktiv validitet samt förändring över tid. Pearson’s test användes för test av korrelation, en enkel linjär regression för att undersöka prediktiv validitet och reapeted ANOVA för förändring över tid. Resultat: Resultatet visade att begreppsvaliditeten hade obetydlig korrelation mellan Lysholm knee score och de funktionella knätesterna. Den samtidiga validiteten visade på en stark korrelation för KOOS-symtom och en svag korrelation för KOOS-smärta. Den prediktiva validiteten visade att variationen av Lysholm 20 år senare till viss del kan förklaras av skattningen av Lysholm 2 år efter skadan vilket visade på att den har en prediktiv förmåga. Vid undersökning av förändring över tid av Lysholm knee score visade resultatet att funktionen förändrades till det bättre mellan första och andra mättillfället (p=1.06), medan det försämrades fram till det tredje mättillfället (p<0.001). Konklusion: Lysholm knee score är ett formulär som fångar upp förändring över tid och som till viss del kan predicera hur man skattar den upplevda knäfunktionen över en längre tid. I praktiken bör det användas med flera knäfunktionstester för det ska täcka flera dimensioner av knäfunktion.

Introduktion: Det är många som efter en främre korsbandsskada inte klarar av att återgå till sin idrott, trots godkända resultat i olika funktionstester som används. Nya och mer krävande tester med sidostress som utvärderar rörelsekvalité och knästabilitet är eftersökta och behöver utformas, för att vidare undersöka om den skadade har tillräckligt bra knäfunktion för återgång till idrott. Syfte: Undersöka test-återtest reliabilitet av tid till stabilisering (TTS) och knäkinematik under ett nyutvecklat standardiserat sidohopp på ett ben, och jämföra reliabiliteten samt rörelsemönster för knän mellan kvinnliga elitinnebandyspelare och kvinnliga kontroller. Deltagare: En grupp med kvinnliga elitinnebandyspelare (N=10) och en kontrollgrupp (N=7). Metod: Under två testtillfällen utförde deltagarna ett nyutvecklat, standardiserat sidohoppstest på ett ben. Som utfallsmått användes tid till stabilisering (TTS), knäkinematik och antal godkända hopp. Test-återtest reliabilitet analyserades genom ICC (2,k) och jämförelse utav grupper gjordes med oberoende t-test och Mann-Whitney U test. Resultat: Test-återtest reliabiliteten visade sig vara 0.50-0.66 för TTS, 0.47-0.95 för knävinklar och 0.10-0.56 för antal godkända hopp. I jämförelsen mellan atleter och kontrollgrupp sågs en signifikant skillnad i antal godkända hopp under testtillfälle 1 (9.60 vs 8.29, p-värde=0.01). Konklusion: Detta nya sidohopp verkar generellt ha bra till utmärkt test-återtest reliabilitet enligt ICC. Det konstateras också att hoppet ställer höga krav på stabilitet i sidled, vilket ses utifrån höga TTS-värden i M-L riktning och höga abduktionsvinklar.<br>Introduction: The number of people successfully returning to their pre-injury sport level after rehabilitation of an anterior cruciate ligament injury are low, despite the fact that they pass the different tests of function that are used. New and more demanding tests assessing the quality of movement and knee stability sideways are, to further investigate if the injured person has a good enough knee function to be able to return to sport. Aim: To examine the test-retest reliability of time to stabilization (TTS) and knee kinematics during a standardized single-legged side-jump test, and also to compare movement patterns between a group of female elite floorball players and female controls. Participants: A group of elite, female floorball players (N=10) and a control group (N=7). Method: On two test-occasions a single-legged side-jump test was performed by the participants. The outcomes were time to stabilization (TTS), knee kinematics and the number of successful jumps. The test-retest reliability was analysed by ICC (2,k) and the group comparison were made by independent t-test and Mann-Whitney U test. Results: The test-retest reliability were 0.50-0.66 for TTS, 0.47-0.95 for knee kinematics and 0.10-0.56 for number of successful jumps. The comparison of floorball players and control group showed a significant difference in the outcome number of successful jumps during test occasion 1 (9.60 vs 8.29, p-value=0.01). Conclusion: The new single-legged side-jump seems to have good to excellent reliability in general according to ICC. It is also concluded that this new jump is demanding regarding the stability sideways, which can be seen from large TTS-values in M-L direction and large angles for abduction.

Bakgrund: Främre korsbandsskador (ACL-skador) är allvarliga och vanligt förkommande inom idrott, speciellt hos ungdomar i åldrarna 14-19 år. En förhöjd risk för ACL-skador har påvisats för individer aktiva inom fotboll och handboll, vilka är mycket populära sporter världen över. Inom dessa sporter har även kvinnor påvisats ha två till åtta gånger högre risk att drabbas än män. Syfte: Syftet var att undersöka om det fanns någon skillnad i knästabilitet vid en hopp-landningsrörelse mellan tjejer och killar i åldrarna 16-19 år, aktiva inom fotboll och handboll samt att undersöka om det fanns någon skillnad mellan fotbollsspelarna och handbollsspelarna, oavsett kön. Metod: Ett drop jump-test utfördes av 20 ungdomar, aktiva inom fotboll och handboll, medelålder ±SD 17,0 ± 0,9 år. Testerna filmades i frontal- och sagittalplanet och analyserades sedan med hjälp av Landning Error Scoring System (LESS). Post hoc-analyser genomfördes för att kontrollera skillnader i 1) graden av valgusställning i knäleden mellan tjejerna och killarna och 2) graden av knäflexion mellan fotbolls- och handbollsspelarna i landningsmomentet. Ett oberoende student’s t-test användes till de statistiska analyserna och signifikansnivån sattes till p ≤ 0,05. Resultat: Det fanns ingen signifikant skillnad i LESS-poäng mellan tjejerna och killarna (p = 0,694). Fotbollsspelarna hade signifikant lägre LESS-poäng än handbollsspelarna (p = 0,002). Andelen tjejer som uppvisade valgusställning i knäleden under testutförandet var högre än hos killarna. Fotbollsspelarna uppvisade enligt LESS tillräcklig knäflexion i landningsmomentet i högre utsträckning än handbollsspelarna under testutförandet. Slutsats: Ingen signifikant skillnad i knästabilitet och hopp-landningsteknik fanns mellan tjejerna och killarna. Fotbollsspelarna hade signifikant bättre knästabilitet och hopp-landningsteknik än handbollsspelarna. Tjejerna hade en större grad av valgusställning i knäleden vid testutförandet än killarna och handbollsspelarna uppvisade inte lika stor knäflexion som fotbollsspelarna vid testutförandet. Mer forskning krävs inom området för att resultaten ska kunna generaliseras.<br>Background: Anterior cruciate ligament injuries (ACL-injuries) are serious and common in sports, especially in adolescents between the ages of 14 and 19. An increased risk for ACL-injury has been shown in individuals active in soccer and team handball, which both are popular sports worldwide. Within these sports, women have been proven to have two to eight times greater risk for ACL-injury than men. Aim: The aim was to investigate whether there was any difference in knee stability during a jump-landing movement between girls and boys aged 16-19 years, active in soccer and team handball and also to investigate whether there was any difference between the soccer players and team handball players, regardless of gender. Method: A drop jump test was performed by 20 adolescents, active in soccer and team handball, mean ± SD age 17.0 ± 0.9 years old. The tests were recorded in the frontal and sagittal plane and were then analyzed using the Landing Error Scoring System (LESS). Post hoc analyzes were used to examine differences in 1) the degree of knee valgus alignment between the girls and the boys and 2) the degree of knee flexion between the soccer- and the team handball players in the landing movement. An independent student’s t-test was used in the statistical analysis and the level of significance was set at p ≤ 0.05. Results: There was no significant difference in LESS-score between the girls and the boys (p = 0.694). The soccer players had significantly lower LESS-score (p = 0.002). A higher frequency of the girls displayed a knee valgus alignment during the test compared to the boys. The soccer players displayed according to LESS adequate knee flexion to greater extent than the team handball players did during the test. Conclusion: No significant difference in knee stability and jump-landing technique was found between the girls and the boys. The soccer players displayed significantly better knee stability and jump-landing technique than the team handball players. The girls displayed a greater degree of knee valgus during the test than the boys did and the team handball players displayed a smaller degree of knee flexion then the soccer players did. More research is required within the area to be able to generalize the results.

Introduktion: Knäleden är en gångjärnsled vars rörelser är komplex och gör den känslig för skador. Främre korsbandsskada är den skada som förkommer mest och fotbollsspelande kvinnor är överrepresenterade. Efter en rekonstruktion krävs rehabilitering med fokus på stabiliserande, styrkande och rörelseökande övningar men trots detta är det svårt att återfå den dynamiska posturala kontrollen och funktionaliteten. Nya tekniker från bland annat tv-spelsindustrin möjliggör objektiva mätmetoder av rörelsekontroll vilket är värdefullt inom fysioterapi vid undersökning, uppföljning och utvärdering, t.ex. efter en korsbandsskada. Syfte: Undersöka knäts rörelse vid knäböj hos kvinnliga fotbollsspelare med rekonstruerat ACL samt utan specifik knäskada med kinect kamerasensor och Qinematics testprotokoll. Material och metod: Åtta kvinnliga elitfotbollsspelare deltog. Deltagarna blev indelade i tre grupper, knä utan skada, knä med främre korsbandsskada (ACL-R) och knä med annan skada ej främre korsbandsskada. Mätningarna genomfördes på alla deltagare med testprotokollet Qinematic där testpersonerna ska genomföra olika funktionella tester. Resultat: Vid bilateralt knäböj försköts knäleden mer i frontalplanet hos individer med ACL-R jämfört med de resterande grupperna, både i upp- och nedfas. Vid unilateralt knäböj försköts knäleden mer hos individer med annan skada och ACL-R under nedfas, däremot försköts knäleden mer hos friska individer i uppfasen. Konklusion: Studien pekar på större knärörelse i frontplanet hos kvinnliga fotbollsspelare med rekonstruerad korsbandsskada vid bilateralt knäböj. Vid unilateralt knäböj var resultaten varierande med större rörelse i nedfas men ej uppfas. Detta är en initial pilotstudie. Större studier med fler deltagare behövs för att möjliggöra statistiska signifikansanalyser av eventuella gruppskillnader.

Både biomekaniska och neuromuskulära faktorer hos kvinnliga fotbollsspelare har visat sig påverka risken att drabbas av främre korsbandsskador. Obalanserad muskelaktivering kring knäleden har visat sig påverka ledstabiliteten. Syftet med studien var därför att undersöka sambandet mellan muskelaktiveringen i vastus medialis och vastus lateralis i relation till valgusvinkel hos fotbollsspelande kvinnor vid ett drop-landingtest. Studien gjordes i samarbete med det finska företaget Fibrux OY, som har utvecklat en bärbar sEMG-apparatur. I studien deltog 15 kvinnliga fotbollsspelare som under en drop-landing bar sEMG-elektroder på vastus medialis och vastus lateralis samtidigt som rörelsen filmades framifrån för att möjliggöra 2D analys av valgusvinkel. Resultaten visar en tendens till samband mellan muskelaktiveringsgrad och valgusvinkel (r=0,51) (p&gt;0,05) samt ett svagt samband mellan muskelaktiveringsordning och valgusvinkel (r=0,32) (p&gt;0,05). Det svaga sambandet gör att det inte går att utesluta att det är andra muskler kring knäleden som har större inverkan på ledstabiliteten. Framtida forskning bör utföras på en större population och rikta sig på prospektiv epidemiologisk forskning eftersom det är den enda studiedesignen som avslöjar vilka variabler som kan associeras med risken att drabbas av en knäskada.<br>Both biomechanical and neuromuscular factors affect the risk of suffering an ACL rupture among female soccer players. Unbalanced muscle activation around the knee has been found to affect the joint stability. The aim of this study was therefor to investigate the muscle activation in vastus medialis and vastus lateralis in relation to dynamic valgus among female soccer players. The study was conducted in cooperation with the Finnish company Fibrux OY, who has developed a portable sEMG testing equipment. The participants consisted of 15 female soccer players who were tested with sEMG electrodes on vastus medialis and vastus lateralis during a drop-landingtest that was filmed to enable 2D analysis of valgus angle. The results show a tendency to correlation between the activation ratio and valgus(r=0,51) (p&gt;0,05), and between activation delay in vastus medialis and valgus (r=0,32) (p&gt;0,05). But both correlations lack significance. The results could be explained by that there might be other muscles around the knee at that affects the joint stability even more than vastus lateralis and medialis do. Future studies should be conducted with larger sample size and focus on prospective epidemiological research because that is the only study design that reveals what variables can be associated with the risk of suffering a knee injury.

Bakgrund: Främre korsbandsskador är en av de vanligaste och svåraste skadorna inom damfotboll. Det finns stark evidens för att skadeförebyggande knäkontrollsträning förebygger främre korsbandsskador om följsamheten till träningen är hög. Syfte: Syftet med studien är att undersöka kvinnliga fotbollsspelares följsamhet till knäkontrollsträning och om det finns ett samband mellan följsamhet och self-efficacy, upplevda fördelar, upplevda hinder, yttre påminnelser, upplevd sårbarhet samt upplevd allvarlighetsgrad.  Metod: En kvantitativ ansats med en icke-experimentell tvärsnittsdesign har använts för att besvara studiens syfte och frågeställningar. Ett ändamålsenligt urval har tillämpats och data samlades in genom en webbenkät där 73 besvarade enkäter inkom. En deskriptiv frekvensanalys och Spearman’s rangkorrelation användes för att analysera resultatet. Resultat: 58,9% av deltagarna utförde knäkontrollsträning &gt;2 ggr/veckan och följer rekommendationerna för knäkontrollsträning. Det fanns ett lågt samband mellan knäkontrollsträning och upplevda hinder, self-efficacy och yttre påminnelser. Mellan resterande variabler, divisioner och knäkontrollsträning förelåg inget signifikant samband.  Slutsatser: Resultatet tyder på en högre följsamhet till knäkontrollsträning än vad tidigare studier påvisat, dock anses följsamheten fortfarande vara för låg. Resultatet visar även på inget eller lågt samband mellan knäkontrollsträning och de centrala begreppen i HBM. Vidare forskning bör göras på ett större antal deltagare, män och ur andra beteendemedicinska perspektiv.

<p>Syfte och frågeställningar</p><p>Syftet med den här studien har varit att fördjupa mina egna kunskaper om skador på främre korsbandet i knäleden samt att ta reda på hur skador å korsbandet vanligtvis behandlas. Dessutom ville jag få svar på vilken typ av rehabiliteringsåtgärder som anses vara bäst idag.</p><p>Metod</p><p>Arbetet utgörs av en litteraturstudie där fakta inhämtats i faktaböcker om idrottsskador samt en mängd vetenskapliga artiklar.</p><p>Resultat</p><p>En främre korsbandsskada är vanligt framför allt inom vissa bollsporter med pivoterande moment som t.ex. fotboll och handboll. Även inom utförsåkning och ishockey förekommer korsbandsskador. De uppkommer oftast genom att idrottsutövaren fastnar i underlaget och vrider till i knäet. Det finns ett antal riskfaktorer som ökar risken för en skada, t.ex. den fysiska konditionen och styrkeobalans mellan muskelgrupper.</p><p>De flesta skador behandlas med en rekonstruktion av korsbandet och därefter följer en rehabiliteringsperiod på ca. sex månader. Tyvärr uppstår inte alltför sällan diverse komplikationer, som t.ex. quadricepssvaghet, extensionsbrist och patellofemorala smärtor. Detta är allvarligt eftersom alltför många inte återgår till sina idrotter.</p><p>Slutsats</p><p>Rehabiliteringen har gått framåt mycket de senaste 10 åren, men fortfarande måste den eller operationsmetoderna förbättras ytterligare för att få ett bättre resultat. Eftersom rehabiliteringen är lång och krävande bör stor vikt läggas på att motivera och pusha på patienten. Då blir oftast resultatet bättre. Man bör även arbeta för att förebygga att en främre korsbandsskada någonsin uppstår.</p><br>Idrottslärarlinjen 1993-1995

There is a big risk that neuroreceptors located in the knee, responsible for our proprioceptive ability, are damaged after an anterior cruciate ligament (ACL) injury occurs. This may cause miscommunication between the neuroreceptors and motoric function in the brain. Due to the brains plasticity, it has been shown that brain activity patterns, presented as blood oxygen dependent level-signal (BOLD-signal), achieved from functional magnetic resonance imaging (fMRI) differs between healthy and injured individuals when performing certain tasks involving knee movement. As there is little consensus on how a proprioceptive test should be performed, a unique test were participants uses blindfold during a knee bending exercise was created at U Motion Lab, Umeå University. A Matlab based general user interface (GUI) was created for evaluation of the proprioceptive test. This GUI is communicating with the third party toolbox SPM12 and performs necessary preprocessing fMRI-image steps for statistical analysis and statistical parametric mapping of the BOLD-signal for both a healthy control- and ACL-injured group. The fMRIimages preprocessed by the GUI were generated by a 3 T GE scanner and the motion data was collected using an eight-camera 3D-motion analysis system. Time events for three different tasks was investigated. These were passive resting, memorizing and proprioceptive events. For both the control (5 participants)- and ACL (2 participants) group the main area of brain activation during the proprioceptive tests occurred in the frontal lobe. For the control group, brain activation was found in the cerebellum anterior lobe which is a possible origin for unconscious proprioception. For the ACL group activation was found in the inferior parietal lobule which involves visuomotor integration. Activation was also found in the inferior frontal gyrus which according to previous studies, may indicate risk-taking/”out of character” decisions. The results of this study indicates that the proprioceptive test seems to be a promising tool for evaluation of proprioceptive ability. However, more subjects need to be included to validate the result of this study.

Introduktion En främre korsbandsskada (ACL-skada) är en allvarlig knäskada som drabbar många idrottare varje år. Den leder ofta till långa rehabiliteringar och försämrad funktion i knät. Även förändrade rörelsestrategier förekommer. Strategierna kan till viss del kan förklaras av rörelserädsla och att minska belastningen för eventuell smärta i knäleden. Inga tidigare studier har gjorts på andra landningen vid ett Unanticipated diagonal hop. Syftet med denna studie var att jämföra skillnader i kinematik vid lateralt och medialt Unanticipated diagonal hop mellan ACL skadat och icke skadat ben. Sekundärt syfte var att undersöka hur vinklar i leder korrelerar med varandra. Metod Studiedeltagarna bestod av 26 personer med rekonstruerat ACL. Sex män och 20 kvinnor i åldrarna 17-34 (24,4 år) deltog. Datan bestod av kinematik från knäled, fotled, höftled och bål vid andra landningen av Unanticipated diagonal hop. Rörelserna registrerades med ett 3D-motion capture system. Programvarorna Qualisys Track Manager och Visual3D användes vid insamling och analys av kinematikdatan. Resultat Studien visade ett fåtal signifikanta skillnader mellan skadat och icke skadat ben. Deltagarna hade signifikant mer supination på det skadade benet vid initial contact (p=0,043) och vid max valgus (p=0,009) för lateralt hopp. Det var även signifikant mer höftflexion under landning (p=0,007) för medialt hopp och utåtrotation i knät under landning (p=0,034) för lateralt hopp. Studien visade även en signifikant korrelation mellan maximal höftflexion och knäflexion under landning både medialt (r=0,614, p=0,001) och lateralt (r=0,651 p=0,001). Konklusion: Studien visade att förändrade rörelsestrategier används även vid landningen efter en skarp riktningsförändring och bör därför tränas på i rehabilitering inför återgång till idrott. Vidare krävs mer forskning för att tydligare se förändrade rörelsestrategier efter ACL-skada och öka förståelsen kring dem.

Aim The aim of the present investigation was to study the side distribution (right, left) and possible gender differences in terms of anterior cruciate ligament (ACL) injuries in different sports. Method This Register study comprises a total of 27856 subjects from the Swedish National Anterior Cruciate Ligament Register. Side- distribution and possible gender differences were analyzed. The different sports consisted of aerobics, alpine skiing, basket, cross-country skiing, dancing, enduro, floorball, gymnastics, handball, ice hockey/bandy, martial arts, outdoor activities, racket sports, snowboard, soccer, and volleyball. Due to injuries that had occurred in the traffic and at work 5076 subjects were excluded. Statistical data have been analyzed with one way ANOVA and x2 test and the Tukey post hoc test has also been used. Statistical significance was noted at the p&lt; 0, 05level. Results In alpine skiing, soccer, floorball and handball a significant difference between the right and the left leg was found. Alpine skiers (52, 2 %) and handball players (55, 3 %) more often injured the left anterior cruciate ligament. Right sided anterior cruciate ligament injuries were ore common in floorball (57, 6 %) and soccer (53, 2 %) (p&lt; 0, 05). No significant side-toside differences were seen in the other sports in this register study. Male soccer players more often (55, 3 %) injured their anterior cruciate ligament of the right leg, while no side- to- side difference was found in female soccer players (49, 1%) this gender difference was significant (p&lt; 0,001). No side- to side difference was shown in snowboard when it came to females (56, 3 %). Male snowboarders more often injured their anterior cruciate ligament of the left leg (58, 2 %). This gender difference in snowboard was significant (p&lt;0, 05). In cross-country skiing males more often injured their left ACL (20%) compared to females (56, 4 %), this gender difference was significant (p&lt;0, 05). In total, women more often injured their left anterior cruciate ligament and men more often their right anterior cruciate ligament. Conclusion There was a difference in terms of side distribution of anterior cruciate ligament injuries in some sports. Alpine skiers and handball players more often injured their left anterior cruciate ligament while soccer players and floorball players more often injured their right anterior cruciate ligament. Gender differences were seen in soccer where males more frequently injured their right anterior cruciate ligament, in snowboarding where females more frequently injured their right anterior cruciate ligament and in cross-country skiing where the males more often injured their left anterior cruciate ligament.<br>Syfte Syftet med denna undersökning var att ta fram information om sidofördelningen (höger, vänster) avseende främre korsbandsskador i olika idrotter samt att klargöra om det förelåg några könsskillnader ur denna aspekt. Metod Denna registerstudie omfattade totalt 27856 personer från Svenska Korsbandsregistret. Sidofördelning av främre korsbandsskador och eventuella könsskillnader analyserades. De olika idrotterna var: alpint/telemark, basket, dans, enduro, fotboll, friluftsliv, gymnastik, handboll, innebandy, ishockey/bandy, kampsport, motion, racketsport, snowboard, tur/längdskidåkning och volleyboll. På grund av att knäskadan hade inträffat i trafik eller på arbete exkluderades 5076 personer. De statistiska beräkningarna har gjorts med envägs ANOVA och x2 test. Dessutom användes Tukey post hoc test. Signifikansnivån sattes till p&lt;0,05. Resultat I alpin skidåkning, fotboll, handboll och innebandy påvisades det en signifikant skillnad mellan höger och vänster ben. Alpina skidåkare (52, 2 %) och handbollsspelare (55, 3 %) hade fler vänstersidiga främre korsbandsskador, medan främre korsbandsskador var vanligare på höger knä var vanligare hos innebandyspelare (57, 6 %) och fotbollsspelare (53, 2 %). I övriga sporter sågs inga signifikanta sidoskillnader (p&lt;0,05). En skillnad mellan könen sågs i fotboll, snowboard och tur/längdskidåkning. Manliga fotbollsspelare skadade oftare det främre korsbandet i höger knä (55, 3 %), medan ingen sidoskillnad sågs hos kvinnliga spelare (49, 1 %) (p&lt;0,001). Ingen sidoskillnad sågs hos kvinnliga snowboardåkare (56, 3 %) men manliga åkare drabbades oftare av en främre korsbandsskada i vänster knä (58, 2 %) (p&lt;0,05). Ingen signifikant sidoskillnad sågs hos kvinnliga tur/längdskidåkare (56, 4 %) eller manliga längdskidåkare (20 %)var för sig, men skillnaden mellan könen var signifikant (p&lt;0,05). Totalt sett drabbades kvinnor oftare av främre korsbandskador i vänster knä, männen drabbades oftare i höger knä. Konklusion Det finns skillnader inom olika idrotter vad gäller sidofördelning av främre korsbandsskador. Alpina skidåkare och handbollsspelare skadade oftare sitt främre korsband i vänster knä, medan fotbollspelare och innebandyspelare drabbades av flest främre korsbandsskador i höger knä. Könsskillnader förelåg avseende fotboll, där manliga spelare mer frekvent skadade sitt främre korsband i höger knä, i snowboard, där kvinnliga åkare mer frekvent skadade sitt främre korsband i höger knä och i tur/längdskidåkning, där manliga skidåkare mer frekvent skadade sitt främre korsband i vänster knä.

Bakgrund: De senaste åren har intresset för att skapa enkla, validerade, kliniskt orienterade screeningverktyg som mäter biomekaniska parametrar i rörelsemönster växt fram. Bland annat har inriktningen av dessa verktyg varit att förutspå risken att drabbas av skada i det främre korsbandet (ACL) som sitter i knäleden. Det har visat sig att unga kvinnor i idrotter som medför hopp och riktningsförändringar är en högriskgrupp för denna skadetyp och därför har ACL-skadeincidensen ökat sedan allt fler kvinnor engagerar sig i utövning av idrott. Syfte: Att undersöka evidensen för att dessa kliniskt orienterade screeningverktyg förutspår utfallet av främre korsbandsskada hos unga kvinnliga idrottare och se om de kan rekommenderas. Metod: Litteraturstudie med kvalitetsbedömning och grad av evidens i vetenskapliga artiklar enligt validerad checklista och Scottish Intercollegiate Guidelines Network (SIGN). Resultat: Alla evaluerade artiklar fick den högsta evidensgraden som var möjligt för kohortstudier, 2++. Kliniskt orienterade screeningverktyg som mäter biomekaniska parametrar i rörelsemönster fick dock det lägsta rekommendationsvärdet ’D’ då motstridiga resultat visades. Detta innebar att ingen specifik rekommendation gick att göra. Diskussion: Utfallet av en ACL-skada påverkas av många faktorer utöver riskfulla rörelsemönster och därför finns flera viktiga confounders att ta hänsyn till för att hitta de avgörande faktorerna. För att kunna påvisa screeningverktygens förutspående värde och hitta överensstämmande resultat kan det krävas större studier än befintligt gjorda. Slutsats: De biomekaniska screeningverktygen som undersöktes i denna studie visade otillräckliga resultat för att kunna göra ett rekommendationsutlåtande för klinisk användning<br>Background: Simple tools to predict injuries in high risk sport would be an important development to reduce the amount of injuries and to develop preventative protocols. One such method is biomechanical screening tools where several methods have been developed. One type of injury that has been in focus of predicting is an injury in the anterioer cruciate ligament (ACL) which is located in the kneejoint. Studies have found that young female athletes in sports that involve jumps and cutting maneuvers are at increased risk of suffering this type of injury. Since the number of females engaging in sports is increasing, the incidence of ACL-injurys so do. Aim of the study: To grade the evidence for these clinical oriented screening tools in predicting the outcome of anterior cruciate ligament injury in a population of young female athletes, then state a grade of recommendation. Methods: A literature review of grading quality and evidence in scientific articles according to a validated checklist and Scottish Intercollegiate Guidelines Network (SIGN). Results: All of the evaluated articles scored the highest grade possible for cohort studies, 2++. However, clinical oriented screening tools which measure biomechanical parameters in movement patterns got the lowest possible grade of recommendation, ’D’, since inconsistent results were shown. This meant that no specific recommendation could be done. Discussion: The outcome of an ACL-injury is affected by multiple factors and not only riskful movement patterns. There are many important confounders that could be adjusted for in finding the concluding factors. To be able to demonstrate the predictive value of the screeningtools and find consistent results it could require larger studies than yet available. Conclusion: The reviewed biomechanical screening tools showed insufficient results to state a grade of recommendation for clinical application.