To see the other types of publications on this topic, follow the link: Surgery and Operation.
Dissertations / Theses on the topic 'Surgery and Operation'
Create a spot-on reference in APA, MLA, Chicago, Harvard, and other styles
Consult the top 50 dissertations / theses for your research on the topic 'Surgery and Operation.'
Next to every source in the list of references, there is an 'Add to bibliography' button. Press on it, and we will generate automatically the bibliographic reference to the chosen work in the citation style you need: APA, MLA, Harvard, Chicago, Vancouver, etc.
You can also download the full text of the academic publication as pdf and read online its abstract whenever available in the metadata.
Browse dissertations / theses on a wide variety of disciplines and organise your bibliography correctly.
1
Ng, Kwai-sang Sam. "The use of prior information for the reduction of operation anxiety." Thesis, The University of Hong Kong (Pokfulam, Hong Kong), 1998. http://hub.hku.hk/bib/B29726499.
Full text
2
Hosio, Isabelle, and Hernán Mendoza-Galiano. "En snabbare återhämtning : En litteraturstudie om Enhanced recovery after surgery (ERAS)." Thesis, Mälardalens högskola, Akademin för hälsa, vård och välfärd, 2021. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:mdh:diva-53419.
Full textAbstract:
Bakgrund: Enhanced recovery after surgery (ERAS) är ett nytt arbetssätt som används allt mer på olika vårdavdelningar. ERAS programmet består av vårdåtgärder som påskyndar återhämtningen av patienterna som genomgått en operation. Tidigare forskning visar på att ERAS programmet förkortar sjukhusvistelsen och minskar antalet komplikationer efter en operation. Patienterna uppger dock att ERAS programmet är komplicerat och lämpar sig endast för patienterna med rätt inställning. Det finns i nuläget sparsamt med forskning kring vårdpersonalens erfarenheter av att arbeta med ERAS programmet och hur det påverkar den dagliga verksamheten. Syfte: Att beskriva vårdpersonalens erfarenheter av att arbeta med ERAS. Metod: En kvalitativ systematisk litteraturstudie med beskrivande ansats, baserat på tio vårdvetenskapliga artiklar. Resultat: Under implementeringen upplevde vårdpersonalen delade känslor kring det nya arbetssättet och dess vårdåtgärder. Samarbete mellan medarbetare, andra professioner och patienterna ansågs grundläggande för att få ERAS programmet att fungera optimalt. Trots motgångar ansågs ERAS programmet som en vinst för alla inblandade parter. Slutsats: ERAS protokollet måste gå att anpassa och inte följas för strikt. Då finns risk att den individanpassade vården minskas. Ett bra samarbete med alla inblandade parter samt ett bra stöd från ledningen är viktigt för att ERAS programmet ska fungera optimalt.
3
Nordström, Sara, and Anna Berglund. "Patienters erfarenhet av kostvanor efter Gastric Bypass-operation : Litteraturstudie." Thesis, Högskolan i Gävle, Medicin- och vårdvetenskap, 2017. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:hig:diva-23865.
Full textAbstract:
Bakgrund: Fetma och övervikt är ett globalt växande problem och kan medföra välfärdssjukdomar, till exempel diabetes typ II. Gastric Bypass (GBP) är den mest utförda överviktsoperationen för behandling av fetma och övervikt. Det saknas forskning om patienters kostvanor efter GBP och det är kunskap som behövs för att sjuksköterskan ska kunna bidra med råd och motivation till dessa patienter efter deras GBP-operation. Syfte: Att beskriva GBP-patienters erfarenheter av sina kostvanor efter operation, samt beskriva vilka urvalsmetoder som använts i de valda studierna. Metod: En deskriptiv litteraturstudie med elva vetenskapliga studier. Huvudresultat: Många av patienterna beskrev att deras kostvanor hade förändrats efter GBP-operationen. Framförallt kolhydratrik mat hade exkluderats ur deras kost. Det enda som inte hade exkluderats ur kosten var vegetabilier. De beskrev även att de hade utvecklat låg tolerans mot främst kött- och mejeriprodukter. Antalet måltider under dagen hade ökat och storleken på portionerna hade blivit mindre, vilket beror på den minskade volymen i magsäcken. Slutsats: De allra flesta GBP-patienternas kostvanor hade förändrats. Energiintaget var som lägst under den första tiden efter operationen, men med tiden lärde patienterna sig hur och vad de kunde äta, vilket ledde till ett successivt ökat energiintag. Få patienter uppgav att de fått professionell hjälp angående kost och kostvanor. Sjuksköterskan ska kunna undervisa och bidra med svar på frågor om förändringar i kostvanor för att patienten ska kunna uppnå god hälsa efter GBP-operationen.<br>Background: Obesity and being overweight is a globally increasing problem and can cause other health related diseases, such as diabetes type II. Gastric bypass (GBP) is the most performed kind of bariatric surgery in treatment for obesity and overweight. There are not enough studies on, and knowledge about, patients’ postoperative food habits for the nurse to be able to provide with the help and aid the patients will need after the GBP-operation. Aim: To describe GBP-patients’ experiences of postoperative food habits and which methods of sampling that have been used in the studies on which we base our results. Method: A descriptive literature study including eleven scientific studies. Results: Many of the participating patients described that their food habits had changed after their GBP-operation. Foods that consisted mainly of carbohydrates were excluded and vegetables were the only type of food that had not been excluded. The GBP-patients described that they had developed a low tolerance mainly towards meat and milk based products. The daily number of meals had increased and the servings of food were smaller than before the surgery. This mainly depends on the decreased volume in the gastric pouch. Conclusion: Almost every participating GBP-patient’s food habit had changed. The daily energy intake was at its lowest during the first time after the operation, but the patients learned how and what to eat in the course of time which would gradually lead to an increased energy intake. Few GBP-patients described that they had undergone professional counseling regarding food and food habits. The nurse must be able to teach the patients about food habits and give adequate answers to questions regarding changes in food habits so that the patients may achieve good health after the GBP-operation.
4
Palmgren, Girell Clara, and Johanna Ringström. "Sjuksköterskors upplevelse av omvårdnaden vid förändrade inskrivningsrutiner inför en operation." Thesis, Uppsala universitet, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, 2014. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-224700.
Full textAbstract:
Syfte: Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskors upplevelse av omvårdnaden av patienten vid förändrade inskrivningsrutiner inför en operation på kirurgavdelningen på Enköpings lasarett. Metod: Kvalitativ design med deskriptiv ansats. Åtta sjuksköterskor med erfarenhet av att arbeta innan och efter de nya inskrivningsrutinerna trädde i kraft intervjuades. En intervjuguide av semistrukturerad typ togs fram med en bred huvudfråga och olika teman för att besvara syftet. En innehållsanalys på manifest nivå med en induktiv ansats gjordes. Resultat: Upplevelsen av omvårdnaden vid de förändrade inskrivningsrutinerna var individuell hos de intervjuade sjuksköterskorna. Den generella upplevelsen var att omvårdnaden förändrats och resultatet visar positiva såväl som negativa aspekter av detta relaterat till de förändrade inskrivningsrutinerna. Slutsats: Då vården står inför en stor utmaning med en växande och åldrande befolkning är detta inskrivningssystem en del av den anpassning sjukvården går igenom för att bli mer effektiv. Fler liknande studier kan möjliggöra att denna typ av inskrivningsrutiners positiva aspekter kan uppmärksammas och förstärkas samt att de negativa aspekter som framkommit kan diskuteras och åtgärdas.<br>Purpose: The aim of this study was to investigate nurses' experience of nursing care of the patient with the new routine of same day admission before surgery in the surgical department at Enköpings hospital. Method: Qualitative design with descriptive approach. Eight nurses with experience working before and after the new routine of same day admission were interviewed. An interview guide of semi- structured type was developed with a broad main issue and different themes to answer the purpose. A content analysis of the data was made. Results: The experience of nursing after the introduction of same day admission was individual of the nurses who were interviewed. The general experience was that nursing care has changed and the result shows positive and negative aspects of this related to the changed admission routine. Conclusion: When care is facing a major challenge with a growing and aging population, this admission system is a part of the adaptation healthcare goes through to become more efficient. More similar studies may enable this type of admission so that positive aspects can be highlighted and strengthened and the negative aspects that emerged can be discussed and addressed.
5
Krstevska, Simic Katerina, and Semmy Josefsson. "Postoperativ återhämtning efter dagkirurgisk operation : Uppföljning via patientens egen mobiltelefon." Thesis, Linköpings universitet, Institutionen för hälsa, medicin och vård, 2021. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:liu:diva-178710.
Full textAbstract:
Bakgrund: Utvecklingen inom kirurgi och anestesi har bidragit till att allt fler operationer utförs dagkirurgiskt då det minskar sjukhusvistelse för patienten och är kostnadseffektivt för vården. Det finns många fördelar med dagkirurgiska ingrepp men nackdelen är att ansvaret för den postoperativa återhämtningen läggs på patient och eventuella anhöriga att bevaka. Det är viktigt att vården förbereder patient och anhöriga inför hemgång med specifik information och instruktioner utifrån patientgrupp för att patienterna ska känna sig trygga. Syfte: Att studera postoperativ återhämtning efter dagkirurgisk operation. Metod: Studien har en randomiserad kontrollerad design. Studien omfattade 565 patienter som randomiserats till en interventions- och kontrollgrupp. Alla inkluderade svarade på Svensk Post-discharge Surgical Recovery Scale preoperativt och dag 28 postoperativt. Interventionsgruppen svarade även på mobilfrågor dag 1 – 14, 21 och 28 postoperativt. Resultat: I resultatet framkom att kvinnor hade sämre återhämtning jämfört med män och att den postoperativa återhämtningen skiljde sig mellan olika operationsgrupper. Ortopedpatienterna behövde längre tid för återhämtning, hade mer smärta, mer behov av vila, sämre rörlighet och behövde mer hjälp med ADL än övriga grupper. Det positiva med resultatet var att alla patienter uppgav lite besvär med illamående och yrsel vilket kan tyda på att patienterna fått bra PONV profylax inför hemgång. Konklusion: Författarna anser att det behövs fler studier som undersöker kvinnors postoperativa återhämtning. Resultatet styrker att ortopediska patienter kan behöva mer uppföljning efter hemgång och att mer specifik information utifrån ingrepp kan höja kvaliteten inom dagkirurgisk vård.
6
Chen, Hay-son Robin, and 陳羲舜. "Left ventricular contractile reserve and stiffness of the neoaorta after arterial switch operation for complete transposition of thegreat arteries: a stress echocardiographystudy." Thesis, The University of Hong Kong (Pokfulam, Hong Kong), 2012. http://hub.hku.hk/bib/B48333578.
Full text
7
Källman, Jenny, and Karin Backrud. "Patienters upplevelser av den perioperativa dialogen i samband med operation för övervikt." Thesis, Karlstads universitet, Fakulteten för hälsa, natur- och teknikvetenskap (from 2013), 2013. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kau:diva-28678.
Full textAbstract:
Vårdpersonal och allmänheten uttrycker ofta negativa attityder till patienter som är överviktiga. Antalet patienter som genomgår en operation för sin övervikt ökar för varje år. Det är en omvälvande operation för patienten och patienter söker mycket information innan operationen. Den perioperativa dialogen, en ideal arbetsmodell har tidigare prövats på andra patientgrupper men inte på patienter som skall genomgå en operation för sin övervikt. Syfte med studien var att beskriva patienters upplevelse av sin övervikt och hur kontinuiteten i den perioperativa dialogen kan ge lindrat lidande i samband med operation för övervikt. Studien har en hermeneutisk design. Data samlades in med hjälp av den perioperativa dialogen som dokumenterats vid sjuksköterskans möte med 26 patienter. Data tolkades genom hermeneutisk texttolkning. Resultatet beskrivs i två huvudteman Att leva i en överviktig kropp och Kontinuiteten i den perioperativa dialogen skapar möjligheter för lindrat lidande. Övervikten hindrar patienter i det dagliga livet både fysiskt och psykiskt, vilket tär på krafter och erfars som en lidande kropp. Genom den perioperativa dialogens kontinuitet lindras oro och tryggheten ökar, patienter upplever att de får vara med och planera, påverka och genomföra sin vård. Delaktighet minskar oron och därmed lidandet för patienten. Den perioperativa dialogen borde vara en självklarhet eftersom förtroende och trygghet skapas genom kontinuitet och patienten får möjlighet att bevara sin autonomi. Utan kontinuiteten i den perioperativa vården försvinner patientens möjlighet till delaktighet i sin vård.<br>Health professionals and the public often have negative attitudes towards patients who are overweight. The number of patients undergoing surgery for their obesity is increasing every year. A surgery for obesity is a major change for the patient and patients seek a lot of information before surgery. The perioperative dialogues have been tried in other patient groups before but not in patients with overweight. The overall aim of the study was to describe how anesthesia and theatre nurses through the continuity of the perioperative dialogue can alleviate suffering of the patient during a surgery for obesity. The study has a hermeneutic design. Data were collected with the help of the perioperative dialogue as documented on the nurse's meeting with 26 patients. Data were interpreted through a hermeneutic text interpretation.The results are described in two main themes To live in an overweight body and Continuity in the perioperative dialogue creates opportunities for the alleviation of suffering. Obesity hinders patients in daily life both mentally and physically, which is putting a strain on their forces, and is experienced as a suffering body. Through the perioperative dialogue continuity reduces anxiety and increases safety. Patients feel that they may be involved in planning, influencing and implementing their care. This participation reduces anxiety and therefore the suffering for the patient. The perioperative dialogue should be obvious as the confidence and safety created by the continuity and patients should be able to maintain its autonomy. Without continuity in the perioperative care disappear the patient's ability to participate in their care.<br>Den perioperativa dialogen - ett applicationsmoment som skapar kontinuitet
8
Hammer, Niels, Christian Kühne, Jürgen Meixensberger, Bernd Hänsel, and Dirk Winkler. "Takotsubo cardiomyopathy – an unexpected complication in spine surgery." Universitätsbibliothek Leipzig, 2014. http://nbn-resolving.de/urn:nbn:de:bsz:15-qucosa-157944.
Full textAbstract:
Introduction: Takotsubo cardiomyopathy is an apical ballooning syndrome, which can be triggeredby stress. Only few case reports describe the onset of Takotsubo as a complication of neurosurgery procedures. Clinical presentation: A case of a 53 year-old female with a spinal neurinoma and surgery-associated Takotsubo cardiomyopathy is demonstrated. The patient developed typical signs of a myocardial infarction with circulation depression and ST elevation, but normal cardiac enzymes at the end of surgery. Cardiac catheterization and levocardiography confirmed the absence of any critical coronary disease but the presence of a typical apical ballooning and midventricular hypokinesis. The patient recovered completely under supportive conservative and cardiological therapy, showing regular left ventricular pumpfunction. Conclusion: Interventions in neurosurgery and perioperative care should be kept as stress free as possible. Due to the possibility of neurogenic mechanisms related to cardiomyopathy, Takotsubo cardiomyopathy as an entity of stress-induced complications should be taken into consideration.
9
Williamsson, Malin, and Emelie Ericsson. "Föräldrainformation inom barnkirurgi : En kvalitativ intervjustudie." Thesis, Uppsala universitet, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, 2013. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-192630.
Full textAbstract:
Bakgrund: Föräldrar är ofta oroliga i samband med barnets operation. Studier har visat att god information till föräldrarna kan minska denna oro. Dock har studier även visat att föräldrar till barn som ska opereras får ofta bristfällig information både pre-, per- och postoperativt. Syfte: Syftet med den här studien är att ta reda på hur föräldrar till barn som har opererats, på ett barnsjukhus i mellersta Sverige, upplevde informationen de har fått pre-, per- och postoperativt. Metod: Kvalitativa intervjuer genomfördes med nio deltagande föräldrar. Data analyserades med innehållsanalys. Resultat: Den skriftliga hemskickade informationen upplevdes bristfällig då information om operationen samt hemsidan saknades. Den muntliga preoperativa informationen upplevde vissa föräldrarna som tillräcklig då de fick information angående operationen. Andra föräldrar kunde uppleva informationen som bristande då de inte förstod informationen samt upplevde att vårdpersonalen var stressad. Det var endast en förälder som fick peroperativ information. Den postoperativa informationen upplevdes av vissa föräldrar som tillräcklig samt tydlig men även stressig. Slutsats: De flesta föräldrar upplevde informationen som förtroendeingivande, barnvänlig och relevant. Mer information var önskvärt. Den främsta anledningen till att det inte gavs mer information var för att personalen hade tidsbrist. Informationen kunde upplevas som förvirrande då det fanns flera informationskällor. Föräldrarna uppgav att en bristfällig information bidrog till ökad oro.<br>Background: Parents are often worried in relation to their child's surgery. Studies have shown that good information to parents can reduce this anxiety. However, studies have also shown that parents of children who have surgery often get insufficient information both pre-, peri-and postoperatively.Aim: The purpose of this study was to find out how parents of children who have undergone surgery in a children's hospital in central Sweden, experienced information they have received pre-, per-and postoperatively.Methods: Qualitative interviews were conducted with nine participating parents. Data were analyzed by content analysis.Results: The written information sent home was perceived as inadequate information about the operation procedure and the homepage. The oral preoperative information was by some parents experienced as sufficient. Other parents perceived it as incomplete as they did not understand the information, and felt that the medical staff was stressed. There was only one parent who received perioperative information. The postoperative information was experienced as sufficient and clear but also stressful. Conclusion: The majority of the parents perceived that the information was trustworthy, child-friendly and relevant but that more information was desired. The main reason for the lack of information was due to time constraints among the staff. The information could be perceived as confusing since there were several sources of information. The parents stated that a lack of information contributed to increased anxiety.
10
Dorow, Marie, Margrit Löbner, Janine Stein, et al. "The course of pain intensity in patients undergoing herniated disc surgery." Universitätsbibliothek Leipzig, 2016. http://nbn-resolving.de/urn:nbn:de:bsz:15-qucosa-206139.
Full textAbstract:
Objectives: The aims of this study are to answer the following questions (1) How does the pain intensity of lumbar and cervical disc surgery patients change within a postoperative time frame of 5 years? (2) Which sociodemographic, medical, work-related, and psychological factors are associated with postoperative pain in lumbar and cervical disc surgery patients? Methods: The baseline survey (T0; n = 534) was conducted 3.6 days (SD 2.48) post-surgery in the form of face-to-face interviews. The follow-up interviews were conducted 3 months (T1; n = 486 patients), 9 months (T2; n = 457), 15 months (T3; n = 438), and 5 years (T4; n = 404) post-surgery. Pain intensity was measured on a numeric rating-scale (NRS 0–100). Estimated changes to and influences on postoperative pain by random effects were accounted by regression models. Results: Average pain decreased continuously over time in patients with lumbar herniated disc (Wald Chi² = 25.97, p<0.001). In patients with cervical herniated disc a reduction of pain was observed, albeit not significant (Chi² = 7.02, p = 0.135). Two predictors were associated with postoperative pain in lumbar and cervical disc surgery patients: the subjective prognosis of gainful employment (p<0.001) and depression (p<0.001). Conclusion: In the majority of disc surgery patients, a long-term reduction of pain was observed. Cervical surgery patients seemed to benefit less from surgery than the lumbar surgery patients. A negative subjective prognosis of gainful employment and stronger depressive symptoms were associated with postoperative pain. The findings may promote multimodal rehabilitation concepts including psychological and work-related support.
11
Rydén, Ronja. "Vaken på operationsbordet : Patienters upplevelser av operationspersonalens bemötande under operationer utförda i regional anestesi." Thesis, Uppsala universitet, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, 2015. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-280139.
Full textAbstract:
Kirurgiska ingrepp, operationer, medför ofta ett personligt trauma för patienten där denne oundvikligen hamnar i en utsatt situation. Inför operation kan patienten uppleva en rad olika tankar och känslor som alla kan ha en inverkan på patientens mående och välbefinnande. Operationer som genomförs under regional anestesi ställer högre krav på operationspersonalens bemötande, då de har en viktig roll för att stötta den vakna patienten. Syftet med denna studie var därför att undersöka hur patienter som opereras under regional anestesi upplever att de blir bemötta av personalen på operationssalen och hur de upplever att det påverkar deras välbefinnande. Studien utgick från en deskriptiv design med en kvalitativ ansats och baserades på sju intervjuer. Intervjuerna transkriberades och en manifest innehållsanalys gjordes efter Graneheim och Lundmans (2004) metod. Resultatet visar att samtliga informanter hade upplevt ett gott bemötande av operationspersonalen. Informanterna angav att delaktighet, personalens närvaro och ett gott omhändertagande bidrog till denna upplevelse. Bemötandet visade sig även ha betydelse för hur informanterna upplevde välbefinnandet. Det som informanterna framför allt upplevde hade en positiv påverkan på deras välbefinnande var känslan av att känna sig sedd av operationspersonalen. Samtidigt kunde informanterna inte ange något i personalens bemötande som hade upplevts som negativt eller haft en negativ påverkan på deras välbefinnande. Däremot påpekade vissa informanter att det är viktigt att hänsyn tas till patienternas personligheter och känslouttryck för att patienten ska bemötas på bästa sätt. Således upplevde samtliga informanter som genomgått höft- eller knäoperation under regional anestesi att de fått ett gott bemötande och eller blivit väl omhändertagna av operationspersonalen. Då studien är begränsad i sitt omfång och då det är ett outforskat område som undersökts behövs ytterligare forskning för att styrka studiens resultat.<br>Surgical procedures, i.e. operation, often inflicts personal trauma for the patient where the patient unavoidably is put in a vulnerable situation. Before surgery the patient can experience a range of emotions and thought that all can affect the patients well being. Surgery performed under regional anesthesia puts higher demands on the operating staff’s behavior, since they play a key role in offering support to the patient who is awake. The aim of this study was therefore to investigate how patients undergoing regional anesthesia perceive the treatment from the staff in the operating room and how their treatment affect the patients experience of well being. The study had a descriptive, qualitative design based on seven interviews. The interviews were transcribed and a manifest content analysis was conducted after Graneheim and Lundmans (2004) method. The results showed that all of the informants had had a good experience of the treatment they got from the operating staff. The informants claimed that being included, the staffs’ presence and good care taking all contributed to this experience. How they perceived the treatment from the staff also had an effect on the patients well being. The informants stated that what had the most influence on contributing to their well being was a notion of being seen by the operating staff. In conclusion, all informants who had undergone either hip- or knee surgery under regional anesthesia had a positive experience of the treatment they received from the operating staff and stated they had been well taken care of. Due to the limitations of this study in regards to the small sample and due to the fact that this subject is an unexplored area, further research is therefore needed to verify the results of this study.
12
Brosché, Tove, and Bianca Kalajdzic. "Patienters upplevelser av att vara vaken under operation när pacemaker anläggs." Thesis, Högskolan i Halmstad, Sektionen för hälsa och samhälle (HOS), 2014. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:hh:diva-24369.
Full textAbstract:
Det är en unik upplevelse att bli opererad med lokalanestesi och vara vaken under ett operativt ingrepp. Patienten överlämnas till vårdpersonalen och är beroende av deras omhändertagande och kunskap. Kontinuerlig information under ingreppet samt ett gott bemötande från personalen kring patienten är avstor vikt för att skapa en trygg miljö och ge god omvårdnad. Syftet med studien var att beskriva patienters upplevelse och känslor av den perioperativa omvårdnaden när de var vakna under ett operativt ingrepp. Fyra intervjuer med konsekutivt utvalda patienter som genomgått operationen på sjukhus i sydvästra Sverige inkluderades i studien. Öppna, övergripande frågor samt följdfrågor användes under intervjuerna. Kvalitativ innehållsanalys användes. Analysen ledde till tre kategorier; tidigare upplevelser av vården, omvårdnad kring operationen samt känslor som uppstod under operationen. Tidigare erfarenhet samt personalens omvårdnad gav trygghet i de aktuella operationerna. Känslorna som uppstod under en vaken operation var både positiva och negativa. Resultatet kan bidra tillvidare utveckling och förbättring av den perioperativa omvårdnaden kring envaken patient.<br>Being awake during surgery is a unique experience. The patient is handed over to the nursing staff and is dependent on their care and knowledge. Continuous information during surgery and professional care from the nursing staff is important to create a safe environment and provide good healthcare. The aim of the study was to describe the patient’s experience and feelings of the perioperative nursing care when being awake during surgery. Four interviews with consecutively selected patients who had undergone surgery in a hospital in the south west of Sweden were included. Open, general questions and supplementary questions were used during the interviews. Qualitative content analyz was used. The analyz resulted in three categories: past experiences of care, care during the surgery and feelings that occurred during the operation. Previous experience and the care provided by the nurses gave patients the feelings of security. Both negative and positive feeling occurred during surgery. The results may contribute to further development and improvement of the perioperative nursing care on patients that are awake during surgery.
13
CECCHETTI, FRANCESCO. "Tecnologie CAD-CAM e chirurgia implantare protesicamente guidata: analisi di una nuova sistematica." Doctoral thesis, Università degli Studi di Roma "Tor Vergata", 2008. http://hdl.handle.net/2108/512.
Full textAbstract:
La Tomografia Assiale Computerizzata (TAC) e la Risonanza Magnetica Nucleare (RMN) sono le modalità adottate in medicina per ottenere immagini relative a sezioni del corpo umano. Nell’ultimo decennio la TAC è diventata lo strumento più diffuso per la valutazione della struttura ossea su cui effettuare il posizionamento di impianti dentali ). A tale scopo sono stati realizzati strumenti software che consentono un’elaborazione delle immagini ottenute con la TAC al fine di ottenere una diagnosi pre-operatoria corretta e una pianificazione dell’installazione dell’impianto . In lavori precedenti è stato dimostrato che le immagini TAC sono affette da una distorsione che varia dallo zero al sei percento. Questa distorsione può essere dovuta all’allineamento del paziente durante la scansione TAC, ai suoi movimenti e, in ultimo, alla saturazione dei pixel che costituiscono l’immagine.
In questo lavoro presentiamo un sistema software che consente una valutazione corretta della strutturaossea sottostante un impianto da realizzare e delle sue misure anche da una sola acquisizione TAC. Il sistema, denominato DentalVox, applica tecniche di elaborazione di immagini e in particolare algoritmi di interpolazione alle immagini TAC originali per produrre nuove immagini che possono appartenere a piani orientati diversamente rispetto a quello dell’acquisizione originale.
Tutto ciò consente di non esporre il paziente a eccessive radiazioni ottenendo, al contempo, migliori risultati meccanici ed estetici nella realizzazione di protesi da installare nella struttura ossea.<br>Advances in the basic scientific research within the field of computer assisted oral and maxillofacial surgery have enabled us to introduce features of these techniques into routine clinical practice. In order to simulate complex surgery with the aid of a computer, the diagnostic image data and especially various imaging modalities including computer tomography (CT), magnetic resonance
imaging (MRI) and Ultrasound (US) must be arranged in relation to each other, thus enabling a rapid switching between the various modalities as well as the viewing of superimposed images. Segmenting techniques for the reconstruction of three-dimensional representations of soft and hard tissues are required. We must develop ergonomic and user friendly interactive methods for the surgeon, thus allowing for a precise and fast entry of the planned surgical procedure in the planning and simulation phase. During the surgical phase, instrument navigation tools offer the surgeon interactive support through operation guidance and control of potential dangers.
The objective of the present study was to observe the effect of the position of the mandible on the accuracy of the cross-sectional images obtained by reformatting the Computerized-Tomography (CT) scan. Additional aim is to evaluate the ability of an original software (DentalVox-Erascientific) to reconstruct accurately and without distorsion such measurements on the reformatted images, regardless of the positioning of the mandible. The DentalVox software (Erascientific) allowed to reconstruct cross-sectional images with distorsion due to initial mandibular positioning close to zero.
Many applications are still being developed or are still in the form of a prototype. It is already clear, however, that developments in this area will have a considerable effect on a surgeon’s routine work.
14
Amanda, Englund Navarro, and Larsson Jenny. "Upplevelser hos patienter med bröstcancer mellan diagnos och operation : En litteraturstudie med kvalitativ ansats." Thesis, Uppsala universitet, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, 2021. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-446288.
Full textAbstract:
Bakgrund: Bröstcancer är den vanligaste cancerformen hos kvinnor och miljoner diagnostiseras varje år världen över. Det är en dramatisk händelse i en kvinnas liv att drabbas och behandlingen består ofta av strålbehandling, cytostatika och kirurgi. Att behöva kirurgiskt avlägsna hela eller delar av ett bröst kan innebära många tankar och känslor. Syfte: Syftet med denna studie är att belysa hur patienter med bröstcancer upplever tiden mellan diagnos och operation. Metod: Detta är en litteraturstudie baserad på 11 kvalitativa vetenskapliga artiklar vilka insamlades via PubMed, CINAHL samt PsycInfo. Samtliga studier kvalitetsgranskades med Statens Beredning för Medicinsk och Social Utvärdering (SBU:s) utarbetade granskningsmall samt analyserades med hjälp av Lundman & Graneheims metod för dataanalys. Resultat: Efter genomförd resultatanalys upptäcktes flera aspekter av upplevelser som var kopplade till att diagnostiseras med bröstcancer och vänta på operation. Patienternas upplevelser kunde delas in i fem kategorier med tillhörande subkategorier, dessa var; Upplevelser av psykisk belastning, Upplevelser av förändrad kropp- och självbild, Upplevelser kopplat till nära relationer, Att hantera situationen samt Upplevelser av sjukvården och sjuksköterskans roll. Slutsats: Till största del identifierades negativa känslor under tiden mellan diagnos till operation, men även en del positiva insikter. Med tanke på resultatet i denna studie föreligger det ett behov hos denna patientgrupp av en etablerad kontakt och ett stöd från sjukvården under just denna tid, dock bör detta utgå från den unika patientens behov.<br>Background: Breast cancer is the most common form of cancer in women and millions are diagnosed each year worldwide. It is a dramatic event in a woman's life to be affected and the treatment often consists of radiation therapy, chemotherapy and surgery. Having to surgically remove all or part of a breast can implicate many thoughts and feelings. Aim: The purpose of this study is to investigate how patients with breast cancer experience the time between diagnosis and surgery. Method: This is a literature study based on 11 qualitative scientific articles which were collected via PubMed, CINAHL and PsycInfo. All studies were quality audited with Statens Beredning för Medicinsk och Social Utvärdering (SBU:s) prepared review template and analyzed using Lundman & Graneheim's method for data analysis. Result: After performing results analysis, several aspects of experiences were discovered that were linked to being diagnosed with breast cancer and waiting for surgery. The patients' experiences could be divided into five categories with associated subcategories, these were; Experiences of mental stress, Experiences of changed body and self-image, Experiences linked to close relationships, Dealing with the situation and Experiences of healthcare and the role of the nurse. Conclusion: Broadly, negative emotions were identified in the period between diagnosis and surgery, but also some positive insights. Given the results of this study, there is a need for established contact and support from healthcare during this particular time for this patient group, however, this should be based on the unique patient's needs.
15
Fischhaber, Josephine, and Albèr Bjarne Larsson. "Musik och dess inverkan på oro i samband med anestesi och operation." Thesis, Luleå tekniska universitet, Omvårdnad, 2020. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:ltu:diva-80053.
Full textAbstract:
Bakgrund: Forskning har visat att det är vanligt att uppleva oro inför en operation och anestesi. Oro kan präglas av nervositet, oroliga tankar och fysiologiska reaktioner. De fysiologiska reaktionerna är de samma som vid en stressreaktion, vilket kan påverka den intra- och postoperativa utgången. Att använda musik i operationsförloppet ses som en omvårdnadsintervention, vilken kan användas av anestesisjuksköterskan för att lindra patienters oro. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt är att sammanställa det aktuella forskningsläget avseende musik som omvårdnadsintervention med avsikt att minska oro i samband med anestesi och operation samt att sammanställa vilka typer av interventioner som ger bäst oroslindrande effekt. Metod: En litteraturöversikt med integrativ design genomfördes. Sökningarna genomfördes under 2020 i databaserna PubMed och CINAHL; artiklar som var peer-reviewed publicerade på engelska om musikinterventioner under operation och anestesi, 126 potentiellt relevanta artiklar identifierades. Efter kvalitetsgranskning identifierades och analyserades 17 relevanta studier. Resultat: De 17 inkluderande studierna avsåg alla planerade operationer och deras resultat indikerade överlag att musik associerades med lägre nivåer av oro bland patienter som genomgår operationer. Musik fungerar som en distraktion för patienter och kan verka som en trygg familjaritet i en okänd och skrämmande miljö. Analysen genererade tre huvudkategorier som beskriver vad som påverkar musikinterventionens effektivitet: Hur och när musiken spelades, vilken typ av musik samt hur länge musiken spelades. Musik som spelas upp under operation fungerar bäst när det spelas ur högtalare, jämfört med hörlurar. Kulturell kontext påverkar valet av musik och dess effektivitet samt durationen av interventionen kan påverka resultatet. Slutsats: Lugnande musik som spelas från en högtalare under en operation är en effektiv omvårdnadsåtgärd som kan användas för att reducera patienters oro som enda åtgärd, eller i kombination med andra omvårdnadsåtgärder. Omvårdnadsinterventionen är både kostnads- och tidseffektiv. Behov av mer forskning finns avseende patientupplevelser och implementering i olika operationsförhållanden.<br>Background: Previous research has demonstrated that it is common to experience anxiety during surgery and anesthesia. Anxiety is characterized by nervousness, uneasy thoughts and physiological reactions. The physiological reactions of anxiety are similar to those of a stress reaction, which may affect intra- and postoperative outcomes. To use music during the course of surgery is considered as a nursing intervention, which may be used by the nurse anesthetist to ease the anxiety of patients. Aim: To conduct a literature review of previous results on the use of music as a nursing intervention, to reduce the patient's anxiety during anesthesia and surgery. Additionally, another aim was to explore the characteristics of the music intervention which are associated with lower levels of anxiety. Method: A literature review with an integrative design was conducted. Searches were conducted in 2020 in PubMed and CINAHL databases for peer-reviewed scientific articles published in English regarding music interventions during surgery and anesthesia and identified 126 potentially relevant studies. After a structured quality assessment, 17 relevant studies were identified and analyzed. Results: The 17 included studies all regarded planned surgeries with the results overall indicating that music was associated with lower levels of anxiety among patients undergoing surgeries requiring anesthesia. Music seems to work as a distraction for patients and can also provide a safe familiarity in an unknown and scary environment. Three characteristics that affected the effectiveness of the music intervention to reduce anxiety levels were generated: how and when the music was played, what type of music was played and the duration of the intervention. Overall, music during surgery is most effective when it is played through a loudspeaker, compared with using headphones. Cultural context affects the choice of music and the effectiveness of the intervention and the duration can also impact the results. Conclusion: Calming music played through a loudspeaker during surgery is an effective nursing intervention that can be implemented to reduce patient anxiety in itself or as a complement alongside existing interventions. Music as a nursing intervention is both cost effective and time efficient. More research is needed regarding the patient’s experience and implementation in different settings.
16
Magnusson, Anne. "Parental experiences when children are undergoing emergency surgery/Föräldrars upplevelser i samband med att deras barn genomgår en akut operation." Thesis, Kristianstad University College, Department of Health Sciences, 2006. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:hkr:diva-3582.
Full textAbstract:
<p>When a child is hospitalized, it is usually more than one person who needs attention – i.e. the child as well as its parents. The emergency ward environment and surgery rooms are unfamiliar and the parents feel anxious, insecure and uncertain about how to act. They are expected to participate in the child’s care, cope with their own anxiety and simultaneously convey a sense of security and stability to the child. The purpose of this study was to investigate parents' experiences related to this situation. Data was collected by interviewing thirteen consecutively sampled parents. Qualitative content analysis showed that parents' previous experiences created expectations, which in turn influenced their perceptions of the present episode. Participation was perceived as an offer and/or a requirement from parents as well as from the staff. For parents, it sometimes meant an additional effort since it demanded their involvement in caring for the child/in the child’s care. They experienced that their presence could be a threat as well as an asset for the hospital staff. The parents described that the level of accessibility, participation, relief, shared responsibility and adequate information determined the level of perceived security and safety toward medicine and hospital staff. Since every caring experience creates expectations, it means that every caring contact could be seen as an investment in future security.</p>
17
Andersson, Janina, and Johanna Lindström. "Sjuksköterskans roll i den pre- och postoperativa fasen hos äldre patienter, med fokus på nutritionen : En litteraturöversikt." Thesis, Högskolan Dalarna, Omvårdnad, 2012. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:du-10212.
Full textAbstract:
Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att beskriva hur litteraturen skildrar sjuksköterskans roll i vården av den äldre patienten i den pre- och postoperativa fasen, med fokus på nutritionens betydelse för rehabiliteringen och risken för komplikationer. Metod: Studien genomfördes som en litteraturöversikt och artiklarna söktes via CINAHL och MEDLINE. Studiens resultat innehöll ett urval på 14 artiklar med kvantitativ ansats. Resultat: Undervisning och handledning med fokus på nutritionens betydelse för rehabiliteringen och risken för komplikationer var av vikt, även bedömningsinstrument underlättade sjuksköterskans nutritionsbedömning. I omvårdnaden var energi- och näringstillskott, individuellt anpassade vårdplaner och måltidssituationer viktiga komponenter. Förebyggande åtgärder inom både omvårdnad och medicin hade en korrelation mellan förbättrad nutrition, rehabilitering och minskade risken för komplikationer hos äldre patienter i den pre- och postoperativa vården. Slutsats: Personer över 65 år var en utsatt patientgrupp gällande undernäring och postoperativa komplikationer. Vården bör därför vara anpassad efter den enskilda äldre individens villkor och innehålla information till patienten för att möjliggöra dennes aktiva roll i den egna vården. I det preventiva arbetet behöver sjuksköterskan fortlöpande utbildning och handledning angående hur medicinska och fysiologiska faktorer tillsammans påverkar den äldre individen samt hur sjuksköterskan i ett tidigt skede kan påvisa undernäring hos äldre.
18
Larsson, Elena, and Panila Anumat. "Hantering av livet i samband med att genomgå en gastric bypass-operation. : En analys av bloggar." Thesis, Hälsohögskolan, Högskolan i Jönköping, HHJ, Avd. för omvårdnad, 2013. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:hj:diva-23709.
Full textAbstract:
Fetma ökar världen över och likaså gör antalet gastric bypass- operationer. Syftet med en gastric bypass- operation är att åstadkomma en viktminskning genom en förminskning av magsäcken, vilket resulterar i minskad hungerkänsla och reducerat matintag. Ett centralt mål inom överviktskirurgi är en ökad livskvalité. Det är därför betydelsefullt att se behandlingen som en helhet och att inte iaktta viktminskning som den enda betydande faktorn. Syftet i denna studie var att beskriva hur personer som genomgår en gastric bypass-operation hanterar situationen före och efter operationen. Studien är induktiv och utgår ifrån en kvalitativ ansats och baseras på en manifest analys utifrån textens innehåll ur sex bloggar skrivna av personer som genomgått en gastric bypass-operation. Analysen gjordes utifrån Fribergs femstegsmodell. Tre huvudkategorier och sex underkategorier framkom. Huvudkategorierna består av: (1)Mental förberedelse, (2) Ansvarstagande och (3) Att släppa på kontrollen och ta emot hjälp. Mental förberedelse beskriver hur deltagarna söker och använder information om operationen och om en inre dialog som personerna förde med sig själva. Vidare skildrar Att släppa på kontrollen och ta emot hjälp hur personerna nyttjade personer i sin omgivning för en stödjande funktion. Här beskrivs också att personerna fick en insikt om att de hade få möjligheter att påverka situationen och därför var tvungna att acceptera den som den var. Ansvarstagande skildrar vad inspiration och motivation hade för positiv inverkan hos individerna till att nå sina mål samt hur de gick tillväga för att kontrollera och planera vardagen utifrån sina nya förutsättningar.<br>Obesity in the world is increasing and likewise the amount of gastric bypass surgery. The purpose of the surgery is to accomplish a weightloss by reducing the size of the stomach, which results in reduced hunger and intake of food. A central goal of obesity surgery is an increased quality of life. Therefore, it is important to see the treatment as a whole and not observe the weightloss as the only significant factor. The aim of this study was to describe the strategies of actions that have been used by patients who have experienced a gastric bypass- operation. The structure of this study is inductive and is in line with a qualitative methodology and based upon a manifested analysis of the content of six different blogs written by six individuals who have experienced a gastric bypass- operation. The analysis has been done based upon Friberg’s five step model. During the analytical process, nine categories emerged of which three main- categories are divided in (1) Mental preparation, Responsibility and (3) To let go of control and receive help. Mental preparation concerns the operation and the furthermore the use of this information as well as the process of the patient’s internal dialogue. To let go of control and accept help includes how the patients utilized internal dialogue. To let go of control and accept help includes how the patients utilized people in their surroundings to create a supporting network during the process of the operation. Furthermore, this part describes the emerging of an understanding of the fact that they were very limited in affecting the process in question and consequently had to accept the situation as it was. Responsibility describes how inspiration and motivation influenced the individuals positively to reach their personal goals and furthermore how they managed to outline and organize their everyday life in accordance with the new conditions that had appeared as a result of the process surrounding a gastric bypass- operation.
19
Mattsson, Marie, and Johanna Lindstedt. "Patientens upplevelser efter en gastric byass operation : en kvalitativ intervjustudie." Thesis, Högskolan Dalarna, Omvårdnad, 2013. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:du-13294.
Full textAbstract:
Syftet med studien var att beskriva patientens upplevelser efter en gastric bypass operation. En empirisk studie med kvalitativ ansats genomfördes, där intervjuer skedde med sex personer som genomfört en gastric bypass operation. Data analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Under intervjuerna framkom att informanterna upplevde att operationen inte hade någon negativ inverkan på deras vardagliga liv. De upplevde en ökad livskvalitet och förbättrad hälsa som lett till ett mer fysiskt aktivt liv. Viktnedgången tillsammans med omgivningens positiva reaktioner på den nya kroppen hade stärkt deras självförtroende. Den största förändringen informanterna upplevde i det vardagliga livet var deras förändrade matvanor. De beskrev att maten var i fokus och att de planerade sin vardag efter måltiderna. De följder som framkom upplevdes inte som något stort problem, utan viktminskningen och de positiva hälsoupplevelserna dominerade. Informanterna kände sig välinformerade och hade realistiska förväntningar på operationen, samt var förberedda på de konsekvenser som kunde uppstå. Studien visar att den specialiserade vården på överviktskliniker kan bidra till att underlätta tiden efter operationen för patienten. Det framkom att informanterna upplevde en kunskapsbrist om gastric bypass operationer bland sjukvårdspersonal, inom primärvård och slutenvård. För att patienten ska känna trygghet och förtroende är det därför viktigt att öka kunskapen om överviktsoperationer bland hälso- och sjukvårdspersonal.
20
Kjellin, Isabella, and Jenny Lindfors. "Postoperativ smärta hos barn på en kirurgavdelning : En kvantitativ studie baserad på ett enkätunderlag." Thesis, Uppsala universitet, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, 2014. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-215989.
Full textAbstract:
Bakgrund: Studier har visat sig att barns postoperativa smärta i många fall är otillräckligt behandlad och barnen upplever ofta smärta som något obehagligt och skrämmande. Barn kan påverkas negativt av smärta och de kan utveckla skadliga beteendeförändringar efter en operation på grund av otillräckligt behandlad postoperativ smärta. Syfte: Syftet med den här studien är att undersöka hur barnen, på en specifik kirurgavdelning, mår under det första dygnet efter en operation då de blivit sövda, avseende deras postoperativa smärta. Om möjligt ska grupper som har ökad risk för otillräcklig postoperativ smärtlindring försöka identifieras. Metod: En kvantitativ tvärsnittsstudie baserad på ett konsekutivt urval. Deltagarna består av barn på en kirurgavdelning i åldrarna 4-16 år som alla har genomgått en operation där de blivit sövda. De har fått besvara en enkät om sin smärta ett dygn efter operation. Resultat: I studien deltog 32 barn med en medelålder på 9,25 år. Medelvärdet av smärta just nu var 2,59. Medelvärdet av smärta som mest var 7,56. Medelvärdet av minsta smärtan var 1,03. De äldre barnen skattade sin smärta högre än de yngre. Pojkarna skattade sin smärta högre än flickorna. Allmän kirurgi skattade sin smärta högre än de andra kirurgityperna vid två av tillfällena. Urologi skattade sin smärta högst vid ett av tillfällena. Alla deltagande barn uppgav att den ordinerade smärtlindringen hjälpte. Inga signifikanta skillnader kunde ses mellan könen, åldrarna eller de olika kirurgityperna. Slutsats: En större studie, med fler tillfrågade barn, hade gett ett tydligare resultat. Mer forskning behövs inom området. Sjuksköterskorna måste bli bättre på att använda sig av smärtskattningsskalor.<br>Background: It has been shown that children's postoperative pain, in many cases, is inadequately treated. The children often experience pain as something unpleasant and frightening. Children might be affected in destructive ways by the pain and they can develop adverse behavioral changes because of inadequately treated postoperative pain. Aim: The aim of this study is to investigate how the children, at a specific surgical ward, are feeling during the first day after a surgery where they have been anesthetized, regarding their postoperative pain. Groups with increased risk of inadequate postoperative pain treatment are Method: A quantitative cross-sectional study based on a consecutive sample. The participants consist of children on a surgical ward aged 4-16 years who all had surgery where they were anesthetized. They have answered a questionnaire one day after the surgery. Results: 32 children participated in the study. Their mean age was 9.25 years. The mean of pain right now was 2.59. The mean of the worst pain was 7.56. The mean of the minimum pain was 1.03. The older kids rated their pain higher than the younger ones. The boys rated their pain higher than the girls. General surgery rated their pain higher than the other surgery types at two occasions. Urology rated their pain highest at one of the occasions. All participating children reported that the prescribed pain relief helped. No significant differences were seen between the sexes, ages or different surgery types. Conclusion: A larger study with more responding children, would have given a clearer result. More research is needed in this area. The nurses have to improve their usage of pain measurement instruments.
21
Tholin, Fredrik, and Emelie Lindner. "Trycksårsincidens efter långvarig kirurgi." Thesis, Uppsala universitet, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, 2015. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-253478.
Full textAbstract:
Trycksår är ett förekommande problem inom den kirurgiska omvårdnaden som leder till ökade vård- och samhällskostnader samt ett ökat lidande för patienten. Det är av stor vikt att vårdpersonalen arbetar förebyggande för att motverka uppkomsten av trycksår samt att i god tid upptäcka om ett trycksår har uppstått. Syftet med denna studie var att undersöka trycksårsincidens efter långvarig neurokirurgisk kirurgi, identifiera vart trycksåren uppstår och om de kunde kopplas till riskfaktorer. Metoden som valdes var en kvantitativ prospektiv kohortstudiedesign för att resultatet skulle kunna användas i den peroperativa och postoperativa omvårdnaden. Hudkostymen inspekterades två gånger postoperativt på tjugoen patienter. Resultatet visade att 76 % av studiedeltagarna hade trycksår efter operation och det vanligaste förekommande området var hälarna. Ingen skillnad mellan dem som utvecklade trycksår och dem som inte utvecklade trycksår kunde hittas deskriptivt. Sammanfattningsvis, trots att det förekommer ett förebyggande arbete är trycksårsincidens hög på den här patientgruppen. Mer kunskap och kvalitetsutveckling inom området behövs. En ökad medvetenhet om vilka hudområden som är mest utsatta och hur vårdpersonalen kan arbeta för att avlasta dessa områden bör kunna bidra till att trycksårsincidensen sjunker.<br>Pressure ulcers are a common problem in the surgical care that leads to increased health and social costs and increased suffering for the patient. It is very important that caregivers take preventive measures to counter the occurrence of pressure ulcers and the timely detection of a pressure ulcer. The aim of this study is to investigate the incidence of pressure ulcers after prolonged neurosurgical surgery and identify where the pressure ulcers occur. The method chosen was a quantitative prospective kohortstudydesign to the result could be used in the perioperative and postoperative care. The skin was inspected twice postoperatively at twenty-one patients. The result of this study shows that 76 % of the participants had pressure ulcers after surgery and the most common area where the heels. No difference between those who developed pressure ulcers and those who did not develop pressure ulcers could be found descriptive. Although there is a prevention of pressure ulcer the incidence is still relatively high in this patient population. More knowledge and quality in the area is needed. An increased awareness of the skin areas that are most vulnerable and how caregivers can work to relieve these areas should be able to contribute to pressure ulcer incidence drops.
22
Cewers, Ingrid, and Viveka Palmqvist. "Patientens upplevelse av smärtbehandling efter operation av distal radiusfraktur med perifer nervblockad." Thesis, Röda Korsets Högskola, 2010. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:rkh:diva-101.
Full textAbstract:
Syftet med studien var att utvärdera patientens upplevelse av den postoperativa smärtan och behandlingen av denna när den perifera nervblockadens effekt avtagit efter operation av distal radiusfraktur. Metoden som använts är en empirisk kvantitativ deskriptiv enkätstudie. Tjugo patienter deltog i denna pilotstudie. Demografin stämde väl överens med de statistiska data, som visar att distrala radiusfrakturer är vanligt förekommande hos kvinnor i åldern 55 år och äldre. Resultatet av studien har påvisat att många patienter har upplevt mer smärta än vad de själva varit beredda på. Slutsatsen utifrån visuell analog skala, VAS, visar att smärtan har varit svår för patienterna att behandla hemma trots att de haft tillgång till smärtbehandlade läkemedel. Informationen som patienten erhållit har varit otillräcklig och kan vara en källa till den svårbemästrade smärtan.<br>The aim of the study was to evaluate patient´s experience of the postoperative pain and its treatment after peripheral nerve blockade for operation of a distal radius fracture had ceased. The method used was an empiric, quantitative, descriptive study using enquiries. Twenty patients participated in this pilot study. Demography was according to statistical data, that distal radius fractures are common in women aged 55 or more. The results showed that many patients experienced more severe pain than expected. The conclusion from visual analogue scale, VAS, shows that the pain was difficult to treat at home in spite of prescription of pain killers. The information given to the patient was insufficient, which may have contributed to the difficulty to control pain.
23
Fürmetz, Oliver Julian Valentin. "Einfluss von Musik auf Stressparameter und Anästhetikabedarf während Spinalanästhesie." Doctoral thesis, Universitätsbibliothek Leipzig, 2012. http://nbn-resolving.de/urn:nbn:de:bsz:15-qucosa-83334.
Full textAbstract:
Hintergrund: Diese doppelblinde, randomisierte und kontrollierte Studie untersucht den Effekt von instrumentaler Musik auf Stresshormone und den Verbrauch von Sedativa während einer in Spinalanästhesie durchgeführten elektiven Hüftprothesenoperation.
Methoden: 40 Patienten wurden entweder einer Musikgruppe oder einer Kontrollgruppe zugeteilt. Beiden Gruppen wurde die Musik beziehungsweise der Kontrollstimulus circa zwei Stunden vor und während der gesamten Operation dargeboten.
Ergebnisse: Patienten der Musikgruppe hatten einen geringeren Sedativaverbrauch und geringere Cortisolwerte als Patienten der Kontrollgruppe.
Schlussfolgerung: Die Ergebnisse dieser Studie zeigen, dass Musik während einer Operation in Spinalanästhesie den Sedativaverbrauch senken und zur Verringerung des Stressniveaus gemessen an den Cortisolwerten beitragen kann. Der Einsatz von Musik in bestimmten klinischen Situationen zur Stressreduktion erscheint deshalb sinnvoll.
24
Lindström, Maria. "Patienters upplevelser av kataraktkirurgi och informationen preoperativt och postoperativt: En litteraturstudie." Thesis, Uppsala universitet, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, 2020. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-403387.
Full textAbstract:
SAMMANFATTNING Bakgrund: Det vanligaste kirurgiska ingreppet i Sverige är gråstarrsoperation. Information kan ges muntligt, skriftligt eller med hjälp av kroppsspråket före och efter operationen. Patienter upplever/uppfattar en eller flera visuella sensationer under gråstarrsoperation. Syfte: Studiens syfte är att få kunskap om hur patienter upplever/uppfattar kataraktoperation och informationen som ges preoperativt och postoperativt. Metod: En litteraturstudie med deskriptiv design. Studien grundades av nio vetenskapliga kvantitativa originalartiklar och en vetenskaplig kvalitativ originalartikel. Databas PubMed användes för sökning av artiklar. Resultat: Flera av studierna beskriver att det är viktigt med skriftlig information. Den information som patienterna ville ha som studierna omfattade är risker med operation och information om synen. De positiva aspekter som studierna inkluderade är minskad ångest och oro, minskad rädsla, ökad tillfredsställelse och ökad patientförståelse. Resultaten bestod av vilka visuella upplevelser som patienter upplever/uppfattar under gråstarrsoperationer. De olika typer av visuella upplevelser som studierna bestod av är ljusperception, olika färger, olika rörelser och olika former. Flera av studierna beskriver att patienter upplever mer visuella upplevelser vid lokal anestesi än under regional anestesi. En positiv aspekt som framkom i flera studier är att de flesta patienter upplever att visuella upplevelser under gråstarrsoperation är positiva/trevliga. Slutsats: Patienter som opereras för gråstarr bör få information både muntligt och skriftligt om de visuella sensationer som kan förekomma under operationen och om komplikationer som kan uppstå under och efter operationen. För patienter kan information innebära trygghet och omvårdnadsskador kan förebyggas.<br>ABSTRACT Background: The most common surgical procedure in Sweden is cataract surgery. Information can be given orally, in writing or using body language before and after surgery. Patients experience/perceive one or more visual sensations during cataract surgery. Aim: The purpose of the study is to gain knowledge about how patients experience/perceive cataract surgery and the information given preoperatively and postoperatively. Method: A literature study with descriptive design. The study was founded on nine scientific quantitative original articles and one scientific qualitative original article. Database PubMed was used to search for articles. Results: Several of the studies describe the importance of written information. The information that patients wanted from the studies included risks with surgery and information about vision. The positive aspects that the studies included are reduced anxiety and concern, decreased fear, increased satisfaction and increased patient understanding. The results consisted of the visual experiences that patients experience / perceive during cataract surgery. The different types of visual experiences that the studies consisted of are perception of light, different colors, different movements and different forms. Several of the studies describe that patients experience more visual experiences in local anesthesia than in regional anesthesia. A positive aspect that emerged in several studies is that most patients find that visual experiences during cataract surgery are positive / pleasant. Conclusion: Patients undergoing cataract should receive information both orally and in writing about the visual sensations that may occur during surgery and about complications that may occur during and after surgery. For patients, information can mean safety and nursing injuries can be prevented.
25
Björkman, Maria, and Susanna Ingemarsson. "Kvinnors smärtupplevelse efter dagkirurgisk operation av distal radiusfraktur : En jämförelse mellan plexusblockad och infiltrationsanestesi." Thesis, Högskolan i Borås, Akademin för vård, arbetsliv och välfärd, 2021. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:hb:diva-26271.
Full textAbstract:
Bakgrund: Distal radiusfraktur är den vanligaste frakturen i Sverige där kvinnor drab-bas oftare än män. Majoriteten av de patienter som opereras vårdas på en dagkirurgisk enhet och sköter sin egenvård i hemmet. Kvinnor upplever smärta annorlunda än män vilket kan ha betydelse i valet av smärtlindringsstrategi. Inför operationen erhåller patienten antingen en plexusblockad eller generell anestesi med infiltrationsanestesi i smärtlindrande syfte. I anestesisjuksköterskans kompetensbeskrivning ingår det att ansvara för planering och övervakning vid dessa olika anestesimetoder. Vilken av de två anestesimetoder som används varierar på sjukhusen runt om i Sverige. Det finns ett begränsat forskningsunderlag på vilken anestesimetod som är att föredra. Syfte: Syftet var att undersöka smärtupplevelsen hos kvinnor efter dagkirurgisk operation av distal radiusfraktur. En jämförelse mellan anestesimetoderna plexusblockad och infiltrationsanestesi med Ropivacain. Metod: En kvantitativ enkätundersökning. Data har samlats in genom ett bekvämlighetsurval där enkäten bestående av strukturerade frågor har delats ut av personal på sju postoperativa avdelningar. Resultat: Inga statistiskt signifikanta skillnader har hittats mellan grupperna som erhållit antingen plexusblockad eller infiltrationsanestesi med Ropivacain. Dock visade sig en betydande andel uppleva svår eller värsta tänkbara smärta kvällen eller natten efter operation. Båda grupperna uppvisar även problem med sömn och vila postoperativt. Slutsatser: Resultatet från magisteruppsatsen antyder att det finns förbättringspotential postoperativt för kvinnor med radiusfraktur som upplever smärta. Dessutom bör grundläggande behov, särskilt vila, sömn och aptit, tas i beaktande.<br>Background: Distal radius fracture is the most common fracture in Sweden and women are affected more often than men. The majority of the patients who require surgery are cared for in a day surgery unit. They are then responsible for their own care at home. Women experience pain differently than men and this can be important when deciding upon a pain relief strategy. Prior to surgery, the patient receives either a plexus blockade or general anesthesia with infiltration anesthesia for pain relief purposes. The nurse anesthetist´s (CRNA) competence description includes being responsible for planning and monitoring of these different anesthesia methods. The choice of anesthesia method used varies in hospitals around Sweden. There is a limited amount of research on which anesthesia method is preferable. Method: A quantitative survey. Data has been collected using convenience sampling where a questionnaire consisting of structured questions was distributed by hospital staff in seven postoperative departments. Results: No statistically significant differences were found between the groups that received either plexus block or ropivacaine infiltration anesthesia. However, a significant proportion were found to experience either severe pain or the worst possible pain in the evening or night after surgery. Both groups show problems with sleep and rest postoperatively, while the infiltration group tends to be more inconvenienced by decreased appetite than the patients in the plexus group. Conclusions: The results of the master's thesis suggest that there is potential for improvement for postoperative female patients with a radius fracture experiencing pain. Additionally basic needs, in particular rest, sleep and appetite, should be taken into account.
26
Mosorin, M. A. (Matti-Aleksi). "Prognostic impact of preoperative and postoperative critical conditions on the outcome of coronary artery bypass surgery." Doctoral thesis, Oulun yliopisto, 2016. http://urn.fi/urn:isbn:9789526212517.
Full textAbstract:
Abstract Coronary artery disease is the leading cause of death in the world. The outcome of patients at a very high operative risk undergoing coronary artery bypass surgery has not been thoroughly investigated. Cohorts of patients underwent coronary surgery between January 1997 and December 2013 at the Oulu University Hospital, Finland. Data was acquired from electronic patient records. Statistical analysis was performed on the collected data to evaluate outcome and identify predictors of adverse events. Very high-risk patients who underwent isolated coronary artery bypass surgery had a high 30-day mortality (16.2%), but their 5-year survival was satisfactory (66.8%). Survivors of out-of-hospital cardiac arrest were compared to a control group. Immediate postoperative mortality was slightly higher in out-of-hospital cardiac arrest patients (6.3% vs. 0%, p = 0.24), but the overall 5-year survival rates were similar (80.7% vs. 84.5%). Patients with preoperative stage 3 chronic kidney disease have a higher mortality than patients with stage 1-2 chronic kidney disease. Kidney function decline/year was predictive of all-cause mortality, cardiovascular mortality and also tended to predict fatal and non-fatal cardiovascular events. The E-CABG postoperative complication grading system was used to stratify the severity and prognostic impact of postoperative complications and was shown to predict early and late mortality for these patients. The outcome of emergency coronary artery bypass surgery was studied in a multi-center setting. Increasing emergency classes, left ventricular ejection fraction ≤30%, on-pump surgery, and participating centers were independent predictors of in-hospital mortality. Survival rates at 1, 3 and 5 years were 86.4%, 81.6%, and 76.1%. Despite the high preoperative risk of these patients, the long-term outcome for coronary surgery is satisfactory. Patients with stage 3 chronic kidney disease may experience a significant decline in kidney function and poor outcome. Early referral to a nephrologist may be beneficial for these patients. The E-CABG complication grading system seems to be a promising tool for stratifying the severity and prognostic impact of complications occurring after coronary surgery<br>Tiivistelmä Sepelvaltimotauti on johtavia kuolinsyitä Maailmassa. Ohitusleikkauksen tuloksia ei ole täysin selvitetty erittäin korkean riskin potilailla. Potilaat leikattiin vuosina 1997-2013. Potilastiedot hankittiin sairauskertomuksista ja kuolinsyytiedot kansallisista rekistereistä. Erittäin korkean riskin potilaiden välitön kuolleisuus ohitusleikkauksen jälkeen on korkea (30 päivän kuolleisuus 16,2 %). Viiden vuoden kuluttua leikkauksesta elossa oli 66,8% leikatuista. Ohitusleikkausta edeltävästi elvytettyjä potilaita verrattiin kontrolliryhmään. Välittömät leikkauksen jälkeinen kuolleisuus oli 6,3% vs. 0% (p = 0,24). Viiden vuoden kuluttua leikkauksesta elossa oli tutkimusryhmästä 80,7% ja kontrolliryhmästä 80,7%. Leikkausta edeltävästi keskivaikean munuaisten vajaatoiminnan omaavilla potilailla on korkeampi kuolleisuus verrattuna potilaisiin, joiden munuaistoiminta on normaalia tai lievästi heikentynyt. Munuaisten vajaatoiminnan eteneminen ennusti kokonaiskuolleisuutta, sydän- ja verisuonikuolleisuutta ja enteili sydän- ja verisuonitapahtumia. E-CABG leikkauksen jälkeisten komplikaatioiden luokittelujärjestelmällä luokiteltiin leikkauksen jälkeisten komplikaatioiden vaikeusastetta ja ennusteellista vaikutusta. E-CABG luokat ja pisteytys ennustivat 1kk, 3kk kuolleisuutta ja kuolleisuutta pidemmällä aikavälillä. Päivystysohitusleikkauksen tuloksia tutkittiin monikeskusasetelmassa. Sairaalakuolleisuutta ennustivat päivystysleikkausluokitteluluokan vakavuus, vasemman kammion ejektiofraktio ≤30%, perfuusiossa tehty leikkaus ja leikkaava keskus. Potilaiden elossaololuvut olivat 1, 3 ja 5 vuoden kohdalla 86,4%, 81,6%, and 76,1%. Leikkaustulokset erittäin korkean riskin potilailla ohitusleikkauksesta ovat kohtuullisia leikkausta edeltävään riskiarvioon suhteutettuna. Näin ollen tämän potilasryhmän sepelvaltimotaudin hoito leikkaamalla on perusteltua. Keskivaikean munuaisten vajaatoiminnan omaavien potilaiden munuaissairauden etenemiseen seuranta-aikana liittyy kuolleisuutta ja sydän- ja verisuonitapahtumia. Aikaisessa vaiheessa tehty nefrolgin konsultaatio voi parantaa näiden potilaiden munuaisfunktiota. E-CABG komplikaatioiden luokittelujärjestelmä vaikuttaa lupaavalta työkalulta ohitusleikkauksen jälkeisten komplikaatioiden luokitteluun ja ennustevaikutuksien arviointiin
27
Campo, Juan Carlos, and Maria Lundin. "Anestesisjuksköterskors erfarenheter av att vårda en orolig patient vid en akut operation." Thesis, Luleå tekniska universitet, Institutionen för hälsovetenskap, 2019. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:ltu:diva-74702.
Full textAbstract:
Bakgrund: Oro är vanligt hos patienter som ska opereras, oavsett om det är en elektiv eller akut operation. Studier har visat att en bra relation mellan anestesisjuksköterskan och patienten preoperativt minskar oron hos patienten. En akut operation upplevs som stressande för patienten då denne inte kan påverka sin situation. Anestesisjuksköterskan är den som inför en akut operation ansvarar för patientens trygghet och säkerhet. Syfte: Syftet är att beskriva anestesisjuksköterskors erfarenheter av att vårda en orolig patient vid en akut operation. Metod: En kvalitativ intervjustudie med ändamålsenligt urval utfördes. Urvalskriterierna innefattade anestesisjuksköterskor med minst ett års erfarenhet på en operationsavdelning som bedriver akut verksamhet. Datainsamlingen genomfördes i form av semistrukturerade intervjuer och analyserades med en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Fyra kategorier framkom i resultatet; Att ha kunskap om patientens tidigare erfarenheter, Att ta över ansvar för patient som är utelämnad, Att undvika felaktig och otillräcklig information och Att utforma personcentrerad information. Slutsats: Anestesisjuksköterskan behöver vara lyhörd och inkännande för att kunna anpassa sig till den unika individen. Med denna kunskap kan anestesisjuksköterskan bemöta oro genom att informera patienter på ett personcentrerat sätt utifrån deras villkor och önskemål.
28
Thorsson, Maria. "Operationsteamets erfarenheter av att arbeta med WHO:s checklista för säker kirurgi." Thesis, Högskolan i Halmstad, Sektionen för hälsa och samhälle (HOS), 2012. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:hh:diva-18098.
Full textAbstract:
WHO:s checklista har signifikant minskat komplikationer och dödsfall och har ökat patientsäkerheten hos kirurgiska patienter genom att vara ett standardiserat redskap vid kommunikation och samarbete i operationsteamet. Vid 2011 slut använde de flesta Svenska sjukhus WHO:s checklista, men det finns endast ett fåtal studier från Sverige efter införandet. Syftet med denna pilotstudie var att undersöka operationsteamets erfarenheter att arbeta med WHO:s checklista för säker kirurgi. En fokusgruppintervju gjordes med ett operationsteam. Analys av data skedde genom kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultatet visar på både vinster och svårigheter när WHO:s checklista används. Checklistan är viktig för teamets kommunikation, planering och är en säkerhetsrutin och kontroll för att undvika misstag. Den är en samlingspunkt, klargör fakta, ger säkrare vård och tar minst tid om teamet synkroniserar sig, väntar in varandra, fokuserar och koncentrerar sig på checklistan. Det finns ett behov av delat ansvar för att komma ihåg att använda checklistan och det behövs ett engagemang och stöd från ledningen för god implementering. Alla måste vara delaktiga, överens om att använda den och ta den på allvar. Checklistan är mindre relevant vid små ingrepp där önskan finns att modifiera den. Vidare studier av multidisciplinär teamträning för att utveckla checklistan skulle vara av intresse. För att kunna jämföra de olika yrkeskategorierna med varandra och för att få djupare kunskaper, behövs det göras flera fokusgruppintervjuer.<br>WHO's checklist has significantly reduced complications and mortality and increased patient safety in surgical patients by being a standardized tool for communication and co-operation of the surgical team. At the end of 2011 most Swedish hospitals used WHO´s checklist, but there are only a few studies from Sweden after the introduction. The purpose of this pilot study was to investigate the surgical team´s experiences working with WHO´s checklist for safe surgery. A focus group interview was conducted with a surgical team. Data analysis was done by qualitative manifest content analysis. The result shows both benefits and difficulties when WHO´s checklist is used. The checklist is important for the team´s communication and planning and is a routine security and control to avoid mistakes. It´s a meeting point, it´s clarifying the facts, providing safer care and it takes less time if the team synchronizes itself, waits for each other, focuses and concentrates on the checklist. There is a need of shared responsibility to remember it and the commitment and support from the management for good implementation. Everyone must be involved, agree to use it and take it seriously. The checklist is less relevant for small procedures where the desire is to be able to modify it. Further studies of multidisciplinary team training for the development of the checklist would be interesting. In order to compare various professional categories with each other and gain deeper knowledge, it is necessary to do several focus group interviews.
29
Bernhardsson, Henrik, and Simon Johansson. "Muskelatrofi i samband med immobiliserande kirurgi : Litteraturstudie." Thesis, Uppsala universitet, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, 2017. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-327181.
Full textAbstract:
Background: The patient's prerequisites form the basis for the pre-and postoperative care period. One of the aspects that affect health care is the patient's physical activity where immobilizing surgery involves atrophy of muscle mass. A low preoperative activity level, perioperative immobilization and postoperative immobilization increase the risk of postoperative complications. Aim: The purpose was to investigate how much skeletal muscle mass patients lose related to immobilizing surgery and how immobilization affects the patient's care time postoperatively. Method: A literature study that reviewed 12 original articles. The articles were reviewed according to Forsberg and Wengström (2016) where article’s contents and results were compared with the aim of this literature study. Results: After examination, no general loss of muscle mass after immobilized surgery could be identified. The muscle mass's ability to atrophy varies depending on the area of surgery and individual-based conditions. However, muscle mass and its quality were identified as a potential prognostic marker for how post-operative care time will play out where lower levels of muscular quality imply increased risk of complications and mortality. Care time for patients with a low muscle grade has been identified as prolonged related to immobilizing surgery. A care period that can be shortened by muscular activation in the form such as electrical stimulus or resistance exercises. Conclusion: The conclusion of this literature study is that the muscle mass lost in immobilized surgery and how postoperative care is affected is individual-based and influenced by preoperative muscle size and type of surgical procedure. Further research is needed on preoperative and postoperative skeletal muscle mass measurement and a routine for measuring muscle mass, since muscle atrophy has been identified as an important marker for postoperative care and survival.<br>Bakgrund: Patientens förutsättningar ligger till grund för hur den pre- och postoperativa vårdtiden kommer att fortlöpa. En av aspekterna som påverkar vården är patientens fysiska aktivitet där immobiliserande kirurgi innebär atrofi av muskelmassa. En låg preoperativ aktivitetsnivå, perioperativ immobilisering och postoperativ immobilisering ökar risken för postoperativa komplikationer relaterade till muskelatrofi. Syfte: Syftet var att undersöka hur mycket skelettmuskulatur patienter förlorar i samband med immobiliserande operation samt hur immobiliseringen påverkar patientens vårdtid postoperativt. Metod: En litteraturstudie som granskade 12 originalartiklar. Artiklarna granskades enligt Forsberg och Wengström (2016) där innehåll och resultat jämfördes med denna litteraturstudies syfte. Resultat: Efter granskning har ingen generell förlust av muskelmassa efter kirurgi kunnat identifieras. Muskelmassans förmåga att atrofiera varierar beroende på operationsområde och individbaserade förutsättningar. Muskelmassan och dess kvalitet kunde dock identifieras som en prognostisk markör för hur den postoperativa vårdtiden kommer att fortlöpa där lägre grad av muskulär kvalitet innebär ökad risk för komplikationer och mortalitet. Vårdtiden för patienter med muskelgrad av låg kvalitet har kunnat identifieras som förlängd i samband med immobiliserande kirurgi. En vårdtid som kan förkortas genom muskulär aktivering i form av t.ex. elektrisk stimulans eller motståndsövningar. Slutsats: Konklusionen av denna litteraturstudie är att den muskelmassa som förloras vid immobiliserande kirurgi samt hur den postoperativa vårdtiden påverkas är individbaserat och påverkas av preoperativ muskelgrad och typ av kirurgiskt ingrepp. Efter genomförd granskning eftersöks vidare forskning gällande preoperativ och postoperativ mätning av skelettmuskelmassa och en standardiserad rutin för att mäta muskelmassa, detta då muskelatrofi har identifierats som en viktig markör för postoperativ vård och överlevnad.
30
Fransson, Roland. "Mätning av gångförmåga efter operation av lumbal spinal stenos och korrelation mot subjektivt skattad gångförmåga i hälsofunktionsindex." Thesis, Linnéuniversitetet, Institutionen för idrottsvetenskap (ID), 2014. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:lnu:diva-50817.
Full textAbstract:
Lumbal spinal stenos är ett av de vanligaste patologiska tillstånden i ryggen. Primärt mål för de flesta av interventionerna vid lumbal spinal stenos är en förbättring av gångförmågan. I det Svenska ryggregistret för uppföljning av kirurgi saknas utvärdering av objektivt uppmätt gångförmåga. Syfte: Att undersöka hur objektivt uppmätt gångförmåga påverkas efter en operation av lumbal spinal stenos samt hur den korrelerar mot subjektivt skattad gångförmåga och mot skattad rygghälsa samt livskvalitet. Metod: Etthundrasjuttiotre patienter i ålder 50-81 år utförde pre och 24 månader postoperativt ett standardiserat six minutes walk test (6 MWT) samt besvarade enkäter om självskattad gångförmåga, livskvalitet (EQ5D) och rygghälsa (ODI). Signifikans på förändring av medelvärdet av gångförmågan beräknades med ett parat t-test och 95 % konfidensintervall. Korrelation mellan uppmätt gångförmåga och självskattad gångförmåga samt mot EQ5D och ODI beräknades med Spearmans rangkorrelation. Resultat: Gångförmågan mätt med 6MWT förbättrades från 314 meter preoperativt till 396 meter 24 månader postoperativt. Korrelationen mellan uppmätt gångförmåga och självskattad gångförmåga var 0,68 postoperativt. Korrelationen mellan 6 MWT och EQ5D var 0,60 och mot ODI 0,65, 2 år postoperativt. Konklusion: Resultatet i denna studie visade på en signifikant förbättring av objektivt uppmätt gångförmåga två år efter en operation av lumbal spinal stenos. Korrelationen mellan självskattad gångförmåga och 6 MWT var moderat. Korrelationen mellan 6 MWT och EQ5D var moderat och moderat till stark mot ODI.<br>Lumbar spinal stenosis is one of the most common pathological conditions in the lower back. A primary goal for most of the interventions for lumbar spinal stenosis is an improvement of walking ability. In the Swedish back registry for follow-up surgery objectively measured gait is missing. Objective: To examine how objectively measured walking capacity is affected by an operation of lumbar spinal stenosis and how it correlates with subjective estimated walking capacity, back health (ODI) and quality of life (EQ5D). Method: Onehundredseventythree patients in age 50-81 years performed pre and 24 months postoperatively a standardized six minutes walk test (6 MWT) and responded to questionnaires about self-rated gait, EQ5D and ODI. Significance of the change in mean walking ability was calculated by using a paired t-test and 95% confidence intervals. Correlation between the measured gait and self-rated gait as well as against EQ5D and ODI were calculated with Spearman rank correlation. Result: Walking capacity measured by the 6MWT improved from 314 to 396 meters, 24 months postoperatively. The correlation between the measured and self-rated gait were 0,68 postoperatively. Correlation between 6MWT and EQ5D were 0,60 and against ODI 0.65, 2 years postoperatively. Conclusion: The results of this study showed a significant improvement in objectively measured walking capacity, two years after an operation of lumbar spinal stenosis. Correlation between self-rated gait and 6 MWT were moderate. Correlation between 6MWT and EQ5D were moderate and against ODI moderately strong.
31
Persson, Maria, and Lovisa Winberg. "En livsavgörande förändring : En intervjustudie om valet av att genomgå en gastric bypass operation samt den efterföljande livsstilsförändringen." Thesis, Högskolan i Gävle, Avdelningen för utbildningsvetenskap, 2015. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:hig:diva-19564.
Full textAbstract:
Dagens samhälle kräver att varje enskild individ måste ta beslut över alla de val som vi ställs inför. När det gäller val som antingen gynnar eller missgynnar vår hälsa är möjligheterna idag oändliga. På grund av detta finns det många som ökar i vikt och därmed kan behöva hjälp med att göra en livsstilsförändring. Syftet med denna studie var att undersöka vilka faktorer som kan ha påverkat och motiverat i valet av att göra en gastric bypass operation, samt att urskilja vilka förändringar som följer efter den typen av livsstilsförändring. Semistrukturerade intervjuer genomfördes där fyra informanter deltog och studiens data analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet skrevs fram med tre huvudkategorier: Livet innan operationen, Faktorer som påverkat och motiverat till att välja gastric bypass samt Livet efter operationen. Detta visade att informanterna motiverades av deras oro inför den framtida hälsan samt deras förhoppningar om en förändrad framtid, det visade också att deras val påverkades av omgivningen. Sinnesstämningen och den sociala tillhörigheten hade förbättrats efter operationen och livskvaliteten hade ökat.<br>Today's society requires that each individual has to take decisions on all the choices that we face. When it comes to choices that either benefit or disadvantage our health the possibilities are endless. As a result of this there is a large part of the population that has increased in weight and might need help in making lifestyle changes. The purpose of this study was to investigate the factors that may have influenced and motivated the choice of going through a gastric bypass surgery, and to discern which changes following that kind of lifestyle change. Semi-structured interviews with the four participants were conducted, data were analyzed using qualitative content analysis. The result was partitioned into three main categories: Life before surgery, Factors that influenced and motivated to choose gastric bypass and Life after surgery. The findings displayed that the participants were motivated by their concern for the future health and their hopes for a changed future, the findings also showed that their choice was influenced by the surroundings. The surgery led to an improvement in mood and social life as well as an increase in quality of life for the participants.
32
Degaardt, Maria, and Monica Rubensson. "Postoperativt förlopp efter dagkirurgisk ljumskbråcksoperation- uppföljningssamtal som grund för kvalitetsutveckling." Thesis, Malmö högskola, Fakulteten för hälsa och samhälle (HS), 2010. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:mau:diva-26167.
Full textAbstract:
Degaardt, M & Rubensson, M. Postoperativt förlopp efter dagkirurgiskljumskbråcksoperation. Uppföljningssamtal som grund för kvalitetsutveckling.Examensarbete i omvårdnad 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Hälsa ochsamhälle, Utbildningsområde omvårdnad, 2010.Syftet med denna studie var att göra en bedömning av den postoperativa förloppeti hemmet hos dagkirurgiska ljumskbråcksopererade patienter. Data insamlademed hjälp av högstrukturerade telefonintervjuer. En enkät med standardiseradefrågor och ikryssbara svarsalternativ som kommer har använts vidtelefonintervjuerna. Resultaten från de 52 intervjuerna visade att de flestapatienter inte överskred Numerical Rating Scale (NRS) 3 i vila eller rörelse dagett. På dag tre hade de flesta mer smärta vid rörelse än dag ett. De flestapatienterna följde ordinationen de fick av läkaren avseende smärtstillandetabletter. Generellt sett visade studien på få postoperativa komplikationer och högtillfredsställelse ur operationssynpunkt hos patienterna.<br>Degaardt, M. & Rubensson, M. Post-operative progress after one-day surgicalinguinal hernia operation. Follow-up interviews as a means for qualitydevelopment. Degree project in nursing, 15 credit points. Malmö University:Faculty of health and society, Department of nursing, 2010.The purpose of this study was to evaluate the post-operative progress for one-daysurgical inguinal hernia patients. Data was collected using structured telephoneinterviews three days after surgery. A questionnaire with standardized questionsand multiple-choice response opions was used. The results from the 52 interviewsshowed that most patients did not exceed Numerical Rating Scale (NRS) 3 dayone when at rest or moving around. On day three most patients had more painwhile moving than day 1. Most patients complied with the doctor’s prescription ofpainkillers. Generally the follow-up study showed the patients had fewcomplications and felt high satisfaction post surgery.
33
Karlsson, Frida, and Anna Matre. "Bryr vi oss om ett litet hår i ditt sår? : En tvärsnittsstudie av personalens följsamhet till hygienriktlinjer under pågående operation." Thesis, Linnéuniversitetet, Institutionen för hälso- och vårdvetenskap (HV), 2019. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:lnu:diva-82496.
Full textAbstract:
Bakgrund: Under 1800-talet fick Florence Nightingale ner dödligheten efter kirurgi bland annat genom att hålla en renare operationsmiljö. De medicinska framstegen har tagit exponentiella kliv och omvårdnaden försöker hålla takten. Studier visar dock att hälso- och sjukvårdspersonalens följsamhet till hygienriktlinjer är bristande. För att vårdrelaterade infektioner såsom postoperativ sårinfektion inte ska ta fäste, urholka sjukvårdsbudgeten och orsaka patienten vårdlidande behöver samtlig operationspersonal ta hygienfrågan på största allvar, utan undantag. Syfte: Syftet var att studera operationspersonalens följsamhet till hygienriktlinjer på två sjukhus i södra Sverige. Metod: Studien var en kvantitativ observationsstudie som genomfördes med ett strukturerat protokoll. I protokollet fanns faktorer som särskilt studerade om allt av personalens hår och skägg var täckt med operationsmössan vid allmän- och infektionskänslig kirurgi. Det observerades även om personalen använde skor med hel ovansida som var avtorkningsbar. Resultat: Resultatet visade en näst intill fullständig följsamhet till hygienriktlinjer vid infektionskänslig kirurgi. Vid allmän kirurgi fanns förbättringar att genomföra av samtlig operationspersonal. Personal som inte arbetade i operationssåret var den population som hade sämst följsamhet till de utvalda riktlinjerna. Slutsats: Kunskap och ansvar till hygienriktlinjer kan leda till ökad patientsäkerhet och minskat lidande för patienten.<br>Background: Florence Nightingale saved lives by keeping the environment clean before, during and after surgery in the mid-19th century. The knowledge in medicine has developed in exponential steps and the nursing care is trying to keep up. Studies show that compliance to hygiene guidelines are low. The routines to prevent surgical site infections need to be taken seriously, without exceptions, to prevent the infections to cause suffering both for individuals and the hospitals budgets. Aim: The purpose of this study was to study the OR staff´s compliance to hygiene guidelines at two south Swedish hospitals. Method: The study was a quantitative observational study. Data have been collected at two different southern Swedish hospitals during 152 surgeries. The observation was structured and followed a special protocol that observed if hair and beard is covered with a hood/other coverage and what type of shoes that the staff wear in the OR. It was also observed if surgeries that need ultraclean environment, as implant surgery, was respected with the extended guidelines. Results: The results showed that there where almost complete compliance to the hygiene guidelines during ultraclean surgeries. During other surgeries it showed that improvements could have been done by all staff in the OR. The staff that was working in the OR but not in the wound, close to the patient had lowest compliance. Conclusion: Knowledge and discipline to hygiene rules may lead to improvement in patient safety and diminished patient suffering.
34
Schackert, Gabriele, A. Steinmetz, U. Meier, and Stephan B. Sobottka. "Surgical Management of Single and Multiple Brain Metastases: Results of a Retrospective Study." Saechsische Landesbibliothek- Staats- und Universitaetsbibliothek Dresden, 2014. http://nbn-resolving.de/urn:nbn:de:bsz:14-qucosa-135123.
Full textAbstract:
Background: Advancement in diagnosis and treatment of various cancer entities led to an increasing incidence of brain metastases in the last decades. Surgical excision of single and multiple brain metastases is one of the central treatment options beside radiotherapy, radiosurgery and chemotherapy. To evaluate the benefit of surgery with/without whole-brain radiation therapy (WBRT) in single brain metastases and the influence of image guidance for brain metastases resection, 104 patients were retrospectively evaluated for post-operative outcome. Patients and Methods: Between January 1994 and December 1999 150 patients were surgically treated for brain metastases at the Department of Neurosurgery at the Technical University of Dresden. Outcome could be evaluated in 104 patients with respect to special treatment strategies and survival time (69 patients with single and 35 patients with multiple lesions). Results: Most metastases originated from primary lung and breast tumours. Karnofsky performance score improved on average by 10 after surgery. The extent of the extracerebral tumour burden was the main influence on survival time. Patients’ age below 70 years was combined with prolonged survival time (median survival time, MST: 4.5 months vs. 7 months). Patients with solitary cerebral metastasis had a MST of 16 months, whereas patients with singular lesions had a MST of 7 and 4 months, depending on the extent of the extracerebral tumour growth. Additional post-operative WBRT with 30 Gy was combined with an increase in MST in patients with single brain metastasis (surgery + WBRT: MST 13 months; surgery only: MST 8 months). In addition, the rate of recurrent cerebral tumour growth was distinctly higher in the non-WBRT group. Neuronavigation did not significantly improve post-operative survival time. In 80% of patients extracerebral tumour growth limited patients’ survival. Conclusion: Surgery is an initial treatment option in patients with single and multiple brain metastases especially with large tumours (> 3 cm). Post-operative WBRT seems to prolong survival time in patients with single brain metastasis by decreasing local and distant tumour recurrence. Neuronavigational devices permit a targeted approach. Multiple processes can be extirpated in one session without prolonging the hospitalisation time for the patient. However, neuronavigational devices cannot assure complete tumour resection<br>Hintergrund: Fortschritte in der Diagnostik und Therapie von Krebserkrankungen haben in den letzten Jahrzehnten zu einer steigenden Inzidenz von Hirnmetastasen geführt. Die chirurgische Entfernung singulärer und multipler Hirnmetastasen stellt neben Strahlentherapie, Radiochirurgie und Chemotherapie eine zentrale Therapieoption dar. Um die Wertigkeit der chirurgischen Behandlung von singulären Hirnmetastasen mit/ohne Ganzhirnbestrahlung (WBRT) und den Einfluss der Neuronavigation zu untersuchen, wurden 104 Patienten retrospektiv bezüglich ihres postoperativen «Outcomes» untersucht. Patienten und Methoden: Zwischen Januar 1994 und Dezember 1999 wurden 150 Patienten mit Hirnmetastasen in der Klinik für Neurochirurgie der Technischen Universität Dresden operiert. Das «Outcome » von 104 Patienten konnte bezüglich der verschiedenen Behandlungsstrategien und Überlebenszeit ausgewertet werden (69 Patienten mit singulären und 35 Patienten mit multiplen Läsionen). Ergebnisse: Die meisten Metastasen stammen von Lungen- und Mammakarzinomen. Nach operativer Behandlung verbesserte sich der Karnofsky-Index um durchschnittlich 10. Das Ausmaß der extrazerebralen Tumormasse stellte die Haupteinflussgröße für die Überlebenszeit dar. Ein Lebensalter unter 70 Jahren war mit einer verlängerten Überlebenszeit verbunden (mittlere Überlebenszeit, MÜZ: 4,5 Monate vs. 7 Monate). Patienten mit solitären Metastasen hatten eine MÜZ von 16 Monaten, während Patienten mit singulären Läsionen, abhängig vom Ausmaß des extrazerebralen Tumorwachstums, eine MÜZ von 7 bzw. 4 Monaten aufweisen. Eine zusätzliche postoperative WBRT mit 30 Gy zeigte eine Verbesserung der MÜZ bei Patienten mit singulären Hirnmetastasen (OP + WBRT: MÜZ 13 Monate; OP allein: MÜZ 8 Monate). Gleichzeitig war die Rate der zerebralen Tumorrezidive in der Nicht-WBRT Gruppe deutlich höher. Die postoperative Überlebenszeit wurde durch Verwendung der Neuronavigation nicht signifikant verbessert. In 80% der Patienten limitierte das extrazerebrale Tumorwachstum die Überlebenszeit. Fazit: Bei Patienten mit singulären und multiplen Metastasen stellt die initiale chirurgische Tumorentfernung eine Therapiealternative insbesondere bei großen Tumoren (> 3 cm) dar. Eine postoperative WBRT scheint die ÜLZ der Patienten mit singulären Hirnmetastasen durch Begrenzung des Auftretens von Rezidivtumoren zu verlängern. Die Neuronavigation erlaubt eine gezielte Zugangsplanung. Multiple Prozesse können einzeitig operiert werden, ohne dass die postoperative stationäre Verweildauer verlängert wird. Hingegen wird eine radikale Tumorentfernung durch Verwendung der Neuronavigation nicht gewährleistet<br>Dieser Beitrag ist mit Zustimmung des Rechteinhabers aufgrund einer (DFG-geförderten) Allianz- bzw. Nationallizenz frei zugänglich
35
Helge, Johanna, and Sofie Naredi. "Att förbereda kirurgi på ett säkert sätt : sjuksköterskors upplevelser av att arbeta utifrån en checklista för preoperativa förberedelser. En kvalitativ intervjustudie." Thesis, Sophiahemmet Högskola, 2017. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:shh:diva-2708.
Full textAbstract:
Hälso- och sjukvården anses vara en högriskverksamhet som traditionellt sett saknar en utbredd säkerhetskultur liknande flygindustrins, vilken under en längre tid har arbetat med standardiserade arbetssätt för att förbättra säkerheten. För att undvika vårdskador och för att utveckla och kvalitetssäkra patientsäkerheten är det viktigt med fortsatt förbättringsarbete inom vården. En viktig checklista inom sjukvården är WHO:s checklista för säker kirurgi, som lanserades år 2008, och som har minskat mortalitet och postoperativa komplikationer avsevärt. Forskning har dock visat att checklistor inom perioperativ vård inte alltid används på ett korrekt sätt, delvis på grund av implementeringssvårigheter. På det för studien aktuella regionsjukhuset i Sverige används en preoperativ checklista för att säkerställa att patienten förbereds på rätt sätt inför operation. En mätning på den preoperativa enheten visade dock att 30 procent av patienterna hade en eller flera brister i de preoperativa åtgärderna. Det är viktigt då ofullständiga förberedelser inför kirurgi ökar postoperativa komplikationer och bidrar till ökad mortalitet. Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att arbeta utifrån denna preoperativa checklista. En kvalitativ ansats valdes som metod, där två fokusgruppsintervjuer med totalt nio sjuksköterskor från två kirurgiska avdelningar genomfördes. Deltagarna var vana vid att arbeta med den preoperativa checklistan. Intervjuerna genomfördes som en semistrukturerad intervju med hjälp av en intervjuguide. Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera resultatet. I resultatet identifierades tre huvudkategorier: Preoperativ checklista som arbetsredskap, Den preoperativa checklistans utformning och användbarhet samt Implementering och delaktighet. Slutsatsen är att sjuksköterskorna upplever den preoperativa checklistan som ett viktigt hjälpmedel för dem i den kliniska vardagen. Sjuksköterskorna upplever osäkerhet gällande hur, när och varför en del moment i checklistan utförs. Det fanns en tydlig koppling mellan deras erfarenhet och kunskap om preoperativa förberedelser och hur de upplevde att arbeta med checklistan. Då flera av sjuksköterskorna upplevde en osäkerhet kring hur checklistan används har troligtvis implementeringen varit bristfällig. Studien visar med tydlighet att kliniskt verksamma sjuksköterskor önskar och skulle föredra checklistan i elektroniskt format.<br>Providing healthcare is a process that involves many risks, and unlike the airline industry which for some time has been using standardized approaches to improve safety, it lacks a widespread culture of risk management. Continual focus on improvement is necessary if risks are to be minimized and patient safety is to be assured. An important checklist in health care is the World Health Organization’s checklist for safe surgery, which was launched in 2008. It has been shown to have significantly reduced postoperative mortality and complications. Studies have shown however that checklists in perioperative care are not always used properly partly because of implementation difficulties. The Swedish regional hospital in this study has a preoperative checklist to ensure that patients are properly prepared for surgery. A study conducted in the preoperative unit of the hospital showed that 30 percent of patients had one or more deficiencies in preoperative preparation, as defined by the checklist. It is important because incomplete preparations for surgery increase postoperative complications and contribute to increased mortality. The aim of this study was to describe nurses' experiences of working with the preoperative checklist. The chosen method was a qualitative approach in which two focus group interviews with nine nurses from two surgical departments were held. The nurses were accustomed to working with the preoperative checklist. The interviews were conducted with an interview guide with semi-structured questions. Qualitative content analysis was used to analyse the material. The results identified three main categories: The preoperative checklist as a working tool, The preoperative checklist design and usability, and Implementation and participation. In conclusion, it was shown that nurses value the preoperative checklist as an important aid for them in everyday clinical practice, but that they were unsure about how, when and why some of the elements of the checklist were to be carried out. There was a clear link between nurses' experience and knowledge regarding the preoperative preparations and how they experienced working with the checklist. As several of the nurses experienced uncertainty about the usage of the checklist this may show that the implementation process was inadequate. The study also clearly showed that clinically active nurses would prefer to use the checklist in an electronic form.
36
Meng, Robert, and Sanna Hammarström. "Kvinnors upplevelser av trygghet vid vaginala operationer under generell anestesi." Thesis, Luleå tekniska universitet, Institutionen för hälsa, lärande och teknik, 2021. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:ltu:diva-85998.
Full textAbstract:
Bakgrund: Rädsla och oro inför en operation och inför generell anestesi förekommer i högre grad hos kvinnor än hos män. Dessutom beskrivs ofta litotomipositionen som en otrygg upplevelse av kvinnor vid vaginala undersökningar. Vid vaginala operationer ligger kvinnor i denna position och det är rimligt att anta att det även i denna situation kan påverka trygghetsupplevelsen. Det finns många fördelar med att genomföra gynekologiska operationer vaginalt jämfört med abdominella eller laparoskopiska operationer och blir alltmer en vanligare operationsmetod. Det är av betydelse att kvinnor känner trygghet och välbefinnande inför operationen, inte minst för att de ska kunna återhämta sig optimalt postoperativt. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva kvinnors perioperativa upplevelser av trygghet vid vaginala operationer under generell anestesi. Metod: Kvinnor intervjuades genom semistrukturerade intervjuer som sedan analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet består av tre stycken kategorier: Att ha någon närvarande som ser en genom operationens alla delar; Att någon berättar vad som ska ske och att få tillräckligt med information; och Att få känna sig skyld och påklädd då man är i en utsatt situation. Slutsats: Kvinnor upplevde både trygghet och otrygghet perioperativt vid vaginala operationer under generell anestesi. Ögonkontakt och beröring samt att informera kvinnor vad som ska ske ökade trygghetskänslan. Att inte få tillräckligt med information både pre-, intra- och post-operativt uppfattades som otryggt. Gynställningen upplevdes som ett orosmoment och skapade otrygghet hos kvinnor där de påtalade vikten av att bli sövd innan positionering
37
Meißner, Christian. "Perspektivenorientierte Erkennung chirurgischer Aktivitäten im Operationssaal." Doctoral thesis, Universitätsbibliothek Leipzig, 2015. http://nbn-resolving.de/urn:nbn:de:bsz:15-qucosa-163366.
Full textAbstract:
Die Dissertation beschäftigt sich mit der automatischen Erkennung chirurgischer
Aktivitäten im Operationssaal, welche einen wichtigen Bestandteil im
automatischen chirurgischen Assistenzprozess darstellt. Die automatische
Assistenz ist eine der wichtigen Entwicklungen bei der fortschreitenden
Technisierung in der Chirurgie. Es werden Anforderungen an ein Erkennungssystem definiert sowie ein entsprechendes Erkennungsmodell entworfen und untersucht. Die Evaluation bedient sich simulierter chirurgischer
Eingriffe mit hoher Realitätsnähe. Die Ergebnisse zeigen eine grundlegende
Eignung des Modells für die automatische Aktivitätserkennung multipler
Eingriffstypen. Mögliche Weiterentwicklungen könnten die vorgestellte Lösung
weiter vorantreiben.
38
Lackenby, Marc. "Dehn surgery and unknotting operations." Thesis, University of Cambridge, 1997. http://ethos.bl.uk/OrderDetails.do?uin=uk.bl.ethos.627303.
Full text
39
Hallberg-Borgqvist, Jonas. "Något om inverkan av operationsrumskläder på halten luftburna bakteribärande partiklar under pågående operation : Some observations on the impact of clothing systems on the concentration of airborne bacteria-carrying particles during surgery." Thesis, KTH, Byggvetenskap, 2010. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kth:diva-46322.
Full textAbstract:
Detta examensarbete har utforts i omradet skyddsventilation vid avdelningen for installationsteknik, Kungliga Tekniska Hogskolan. Examensarbetet omfattar 30 kurspoang och ar den avslutande delen i civilingenjorsutbildningen. Fragestallningar diskuteras om den inverkan kladsystem har for luftens renhet i operationsrum under pagaende operation. Avsikten med arbetet ar att undersoka i vilken man operationsrumsklader av renrumskvalitet paverkar halten av luftburna bakteriebarande partiklar under pagaende operation i jamforelse med konventionella kladsystem. Jag vill borja med att tacka mina handledare professor Bengt Ljungqvist och tekn dr Berit Reinmuller, for att jag har fatt formanen att ta del av deras kunskaper samt att jag blivit utmarkt handledd och motiverad under examensarbetets gang. Jag vill ocksa tacka professor Jan Gusten, Chalmers och tekn lic Johan Nordenadler, Projektengagemang AB samt Sahlgrenska Universistetssjukhuset, Berendsen Textil Service AB, Ramboll Sverige AB och Miclev AB, vilka alla har gjort mitt examensarbete mojligt. Avslutningsvis vill jag tacka familj och vanner for uppmuntran under arbetets gang. Stockholm, januari 2010 Jonas Hallberg Borgqvist 3
40
Halank, Michael, Christiane Jakob, Martin Kolditz, et al. "Intimal Pulmonary Artery Sarcoma Presenting as Severe Dyspnea and Right Heart Insufficiency." Saechsische Landesbibliothek- Staats- und Universitaetsbibliothek Dresden, 2014. http://nbn-resolving.de/urn:nbn:de:bsz:14-qucosa-134918.
Full textAbstract:
Background: Pulmonary artery sarcoma is a rare tumor with a poor prognosis. Case Report: We report the case of a 64-year-old man with an intimal pulmonary artery sarcoma presenting with severe high oxygen flow-demanding dyspnea and weight loss of 12 kg in the last 6 months. On echocardiography, right heart insufficiency, markedly elevated right ventricular pressure, a pressure gradient along the right outflow tract, and a tumor mass adherent to the wall of the truncus pulmonalis were detected. The tentative diagnosis by echocardiographic findings was pulmonary artery sarcoma. Computed tomography of the thorax and 18-fluorodeoxyglucose positron emission tomography showed an advanced local tumor manifestation. Surgical resection of the tumor to improve hemodynamics confirmed the diagnosis. Conclusions: Pulmonary artery sarcoma should be considered as a rare differential diagnosis in patients with dyspnea due to right heart failure, particular in the case of additional weight loss, and echocardiographic examination is a useful first diagnostic approach in establishing the diagnosis<br>Hintergrund: Das Pulmonalarteriensarkom ist eine seltene Erkrankung mit einer schlechten Prognose. Fallbericht: Wir berichten über einen 64-jährigen Mann mit einem intimalen Pulmonalarteriensarkom, der sich mit starker Luftnot trotz hoher Sauerstoffsubstitution und einem Gewichtsverlust von 12 kg in den letzten 6 Monaten vorstellte. Echokardiographisch fielen eine Rechtsherzinsuffizienz, ein deutlich erhöhter rechtsventrikulärer Druck, ein Druckgradient über dem rechten Ausflusstrakt und eine Tumormasse im Bereich des Trunkus pulmonalis mit Kontakt zur Gefäßwand auf. Die mittels Echokardiographie erhobene Verdachtsdiagnose lautete Pulmonalarteriensarkom. Die Computertomographie des Thorax und die 18-Flur-Desoxyglukose-Positron-Emissionstomographie erbrachten den Befund eines lokal fortgeschrittenen Tumors. Die chirurgische Resektion des Tumors, die zur Verbesserung der Hämodynamik durchgeführt wurde, bestätigte die Diagnose. Schlussfolgerungen: Das Pulmonalarteriensarkom sollte differenzialdiagnostisch als eine seltene Ursache der Luftnot im Rahmen einer Rechtsherzinsuffizienz, insbesondere bei zusätzlichem Gewichtsverlust, in Erwägung gezogen werden. Die Echokardiographie stellt eine wertvolle initiale Untersuchungsmethode bei der Diagnosestellung dar<br>Dieser Beitrag ist mit Zustimmung des Rechteinhabers aufgrund einer (DFG-geförderten) Allianz- bzw. Nationallizenz frei zugänglich
41
Schackert, Gabriele, A. Steinmetz, U. Meier, and Stephan B. Sobottka. "Surgical Management of Single and Multiple Brain Metastases: Results of a Retrospective Study." Karger, 2001. https://tud.qucosa.de/id/qucosa%3A27621.
Full textAbstract:
Background: Advancement in diagnosis and treatment of various cancer entities led to an increasing incidence of brain metastases in the last decades. Surgical excision of single and multiple brain metastases is one of the central treatment options beside radiotherapy, radiosurgery and chemotherapy. To evaluate the benefit of surgery with/without whole-brain radiation therapy (WBRT) in single brain metastases and the influence of image guidance for brain metastases resection, 104 patients were retrospectively evaluated for post-operative outcome. Patients and Methods: Between January 1994 and December 1999 150 patients were surgically treated for brain metastases at the Department of Neurosurgery at the Technical University of Dresden. Outcome could be evaluated in 104 patients with respect to special treatment strategies and survival time (69 patients with single and 35 patients with multiple lesions). Results: Most metastases originated from primary lung and breast tumours. Karnofsky performance score improved on average by 10 after surgery. The extent of the extracerebral tumour burden was the main influence on survival time. Patients’ age below 70 years was combined with prolonged survival time (median survival time, MST: 4.5 months vs. 7 months). Patients with solitary cerebral metastasis had a MST of 16 months, whereas patients with singular lesions had a MST of 7 and 4 months, depending on the extent of the extracerebral tumour growth. Additional post-operative WBRT with 30 Gy was combined with an increase in MST in patients with single brain metastasis (surgery + WBRT: MST 13 months; surgery only: MST 8 months). In addition, the rate of recurrent cerebral tumour growth was distinctly higher in the non-WBRT group. Neuronavigation did not significantly improve post-operative survival time. In 80% of patients extracerebral tumour growth limited patients’ survival. Conclusion: Surgery is an initial treatment option in patients with single and multiple brain metastases especially with large tumours (> 3 cm). Post-operative WBRT seems to prolong survival time in patients with single brain metastasis by decreasing local and distant tumour recurrence. Neuronavigational devices permit a targeted approach. Multiple processes can be extirpated in one session without prolonging the hospitalisation time for the patient. However, neuronavigational devices cannot assure complete tumour resection.<br>Hintergrund: Fortschritte in der Diagnostik und Therapie von Krebserkrankungen haben in den letzten Jahrzehnten zu einer steigenden Inzidenz von Hirnmetastasen geführt. Die chirurgische Entfernung singulärer und multipler Hirnmetastasen stellt neben Strahlentherapie, Radiochirurgie und Chemotherapie eine zentrale Therapieoption dar. Um die Wertigkeit der chirurgischen Behandlung von singulären Hirnmetastasen mit/ohne Ganzhirnbestrahlung (WBRT) und den Einfluss der Neuronavigation zu untersuchen, wurden 104 Patienten retrospektiv bezüglich ihres postoperativen «Outcomes» untersucht. Patienten und Methoden: Zwischen Januar 1994 und Dezember 1999 wurden 150 Patienten mit Hirnmetastasen in der Klinik für Neurochirurgie der Technischen Universität Dresden operiert. Das «Outcome » von 104 Patienten konnte bezüglich der verschiedenen Behandlungsstrategien und Überlebenszeit ausgewertet werden (69 Patienten mit singulären und 35 Patienten mit multiplen Läsionen). Ergebnisse: Die meisten Metastasen stammen von Lungen- und Mammakarzinomen. Nach operativer Behandlung verbesserte sich der Karnofsky-Index um durchschnittlich 10. Das Ausmaß der extrazerebralen Tumormasse stellte die Haupteinflussgröße für die Überlebenszeit dar. Ein Lebensalter unter 70 Jahren war mit einer verlängerten Überlebenszeit verbunden (mittlere Überlebenszeit, MÜZ: 4,5 Monate vs. 7 Monate). Patienten mit solitären Metastasen hatten eine MÜZ von 16 Monaten, während Patienten mit singulären Läsionen, abhängig vom Ausmaß des extrazerebralen Tumorwachstums, eine MÜZ von 7 bzw. 4 Monaten aufweisen. Eine zusätzliche postoperative WBRT mit 30 Gy zeigte eine Verbesserung der MÜZ bei Patienten mit singulären Hirnmetastasen (OP + WBRT: MÜZ 13 Monate; OP allein: MÜZ 8 Monate). Gleichzeitig war die Rate der zerebralen Tumorrezidive in der Nicht-WBRT Gruppe deutlich höher. Die postoperative Überlebenszeit wurde durch Verwendung der Neuronavigation nicht signifikant verbessert. In 80% der Patienten limitierte das extrazerebrale Tumorwachstum die Überlebenszeit. Fazit: Bei Patienten mit singulären und multiplen Metastasen stellt die initiale chirurgische Tumorentfernung eine Therapiealternative insbesondere bei großen Tumoren (> 3 cm) dar. Eine postoperative WBRT scheint die ÜLZ der Patienten mit singulären Hirnmetastasen durch Begrenzung des Auftretens von Rezidivtumoren zu verlängern. Die Neuronavigation erlaubt eine gezielte Zugangsplanung. Multiple Prozesse können einzeitig operiert werden, ohne dass die postoperative stationäre Verweildauer verlängert wird. Hingegen wird eine radikale Tumorentfernung durch Verwendung der Neuronavigation nicht gewährleistet.<br>Dieser Beitrag ist mit Zustimmung des Rechteinhabers aufgrund einer (DFG-geförderten) Allianz- bzw. Nationallizenz frei zugänglich.
42
Arvidsson, Carlbring Gunnel, and Fredén Åsa Falck. "Risk för dehydrering och svält preoperativt. : En kartläggning av preoperativa fasteperioden hos patienter med kroniskt subduralhematom." Thesis, Uppsala universitet, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, 2012. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-177323.
Full textAbstract:
ABSTRACT The purpose of this medical record research was to study 30 patients with chronic subdural hematoma on a neurosurgical clinic, mapping documented nutritional status, preoperative fasting and hydration and energy supply before surgery. In addition peroperative administration of fluid and vasoactive drugs, as well as postoperative complications and length of hospital stay were studied. The mean age of the patients was 71 years. Nutritional status was evaluated in 12 patients, out of these seven were judged to be at risk for under nutrition. Fifteen patients had surgery day 1 (total fasting time on average m 11 h), eleven had surgery day 2 (29 h), three had surgery day 3 (35 h). One patient had surgery day 4 (61 h). Fluid and energy administration during the preoperative fasting did not meet the basic requirements. The majority of the patients received vasoactive drugs and more than twice the normal requirement of fluids during anesthesia. Postoperative complications were documented in 11/30 records. There was a significant correlation between preoperative fasting hours and length of hospital stay, however there may not be a causal relationship. The conclusion is that the fasting period is significantly longer than the guidelines recommend and the patients do not receive their preoperative fluid and energy requirements, which may lead to an increased number of postoperative complications and prolonged hospital stay. A goal of the treatment should be that the preoperative fasting time is kept as short as possible and that the basal fluid and energy requirements are met. An evidence based strategy for this purpose should be created.
43
Larsson, Eugènia Furumula. "Patienternas upplevelse av att vara fastande inför akutoperation." Thesis, Uppsala universitet, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, 2012. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-182395.
Full textAbstract:
SAMMANFATTNING Bakgrund: Preoperativ fasta har under många år varit en traditionell metod för att minska risken för aspiration medan patienten är under generell anestesi och för att eliminera risken för postoperativ illamående och kräkningar. Studier visar att trots riktlinjer och rekommendationer gällande preoperativ fasta fastar många patienter i onödan i flera dagar än nödvändigt. Detta kan orsaka skador och obehag hos patienten som till exempel: törst, huvudvärk, illamående, svaghet och trötthet. Syfte: Syfte med denna studie var att undersöka hur patienter upplever fasta mer än 12 timmar innan en akutoperation. Metod: Arbetet hade en kvalitativ ansats där 12 patienter som genomgått akut operation inkluderades. Data samlades in genom en semistrukturerad intervju, med hjälp av öppna frågor enligt en intervjuguide och analyserades med hjälp av manifest innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman. Resultat: Analyserna resulterade i fyra kategorier: Preoperativ information, upplevelse av fasta, hantering av preoperativ fasta och upplevelse av preoperativ tid och åtta underkategorier: Bristfällig information, tillräcklig information, bristfällig kunskap trots tidigare vårderfarenhet, fysisk påverkan, psykisk påverkan, strategi, väntetid och fastetid. Slutsats: Deltagarna i studien upplevde brist på information och kunskaper om den preoperativa fastans betydelse. Studien visade att patienterna som väntade på akut operation på akutvårdsavdelning fastade längre än nödvändigt trots riktlinjer och rekommendationer gällande preoperativ fasta från Svensk förening för Anestesi och Intensivvård (SFAI). Patienterna som genomgått apendectomi fastade mellan 13,5-28 timma (M=22,2), medan de som hade genomgått kolecystectomi fastade mellan 12-48 timmar (M=25,6). Detta orsakade fysiskt och psykiskt obehag hos patienterna.<br>ABSTRACT Background: Preoperative fasting for many years has been a traditional method of reducing the risk of aspiration while the patient is under general anesthesia, and eliminating the risk of postoperative nausea and vomiting. Studies indicate that despite guidelines regarding preoperative fasting, many patients fast longer than necessary. This can cause damage and discomfort for patients including: thirst, headache, nausea, weakness and fatigue. Aim: The aim of the current study was to investigate patients’ experience of fasting more than 12 hours before emergency surgery. Method: The study had a qualitative approach. In total, 12 patients who underwent emergency surgery were included. Data was collected through a semi-structured interview, using open-ended questions following an interview guide. Collected data were analyzed using manifest content analysis according to Graneheim and Lundman. Result: Analyzes resulted in four categories: Preoperative information, experience of fasting, handles preoperative fasting and experiences of the preoperative period and eight subcategories: Lack of information, enough information, lack of knowledge despite previous nursing experience, physical impact, psychological impact, strategy, waiting time and fasting time. Conclusion: Participants in the study experienced lack of information and knowledge of the preoperative fasting importance. This study showed that patients, waiting for emergency surgery in the emergency department fast longer than necessary despite existing guidelines and recommendations of the Swedish Society of Anaesthesia and Intensive care (SFAI) regarding preoperative fasting. Patients who have undergone appendectomy fasted between 13.5 to 28 hours (M = 22.2), whereas those which had undergone cholecystectomy attached between 12-48 hours (M = 25.6). This caused experience of physical and psychological discomfort for the patients.
44
Arosenius, Lisa. "Vad föräldrar anser om bildstöd som preoperativ information till barn : En enkätstudie." Thesis, Linnéuniversitetet, Institutionen för hälso- och vårdvetenskap (HV), 2019. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:lnu:diva-81665.
Full textAbstract:
Bakgrund: Att använda rätt preoperativ information till rätt patient är av yttersta vikt för att patienten ska känna delaktighet i sin egen vård. Vid operation av barn är det dessutom viktigt att informationen nås ut och förstås av både barnet och dess föräldrar. Syfte: Syfte med denna studie var att undersöka hur föräldrar till de barn som opereras under narkos tycker att den preoperativa informationen i form av ett bildstöd fungerar och om det är skillnad mellan yngre och äldre barn. Metod: Studien hade en kvantitativ ansats där en enkät delades ut till föräldrar vars barn opererats under narkos. Data samlades in under sex veckor. Urvalet var alla föräldrar (en per barn) till barn i ålder 1-10år. De familjer som var i behov av tolk exkluderades från studien. Enkätsvaren har analyserats i statistikprogrammet SPSS och redovisas både som tabeller och text. Den öppna frågan har analyserats genom innehållanalys. Resultat: Föräldrarna ansåg att deras barn förstått och blivit hjälpta av bildstödet. Även de själva ansåg att de haft nytta av det. Det skapade trygghet och delaktighet. De äldre barnen förstod informationen bättre än de yngre barnen. Slutsats: Att använda sig av ett bildstöd, som både skickas hem och som sedan används under operationsdagen skapar trygghet och delaktighet hos föräldrar och barn.<br>Background: Using the right preoperative information for the right patient is of the utmost importance for the patient to feel involved in their own care. In the operation of children, it is also important that the information is reached and understood by both the child and its parents. Purpose: The purpose of this study was to investigate how parents of the children who are operated under anesthesia find that the preoperative information in the form of an picture sheet works and if there is a difference between younger and older children. Method: The study has a quantitative approach where a questionnaire was distributed to parents whose children have undergone anesthesia for a period of six weeks. The selection was all parents (one per child) to children aged 1-10 years. The families in need of an interpreter were excluded from the study. The questionnaires responses have been analyzed in the statistics program SPSS and are reported both as tables and text. The open question has been analyzed through content analysis. Result: The parents felt that their children understood and were helped by the picture sheet. Even they themselves felt that they had benefited from it. It created security and participation. The older children understood the information better than the younger children. Conclusion: Using a picture sheet, which where sent both home and then used during the day, creates security and participation among parents and children.
45
Morin, Alexander, and Sanna Andersson. "Anestesisjuksköterskors upplevelser av att använda ”Checklista för säker kirurgi” i sitt dagliga arbete." Thesis, Luleå tekniska universitet, Omvårdnad, 2020. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:ltu:diva-80020.
Full textAbstract:
Att genomgå ett kirurgiskt ingrepp är förenat med risk för komplikationer. WHO har utarbetat en checklista för säker kirurgi som används av operationspersonal för att minska risken för komplikationer. Patientsäkerhet finns med som en av grundpelarna i kompetensbeskrivningen för anestesisjuksköterskor, och i enlighet med denna ska anestesisjuksköterskan arbeta på ett patientsäkert sätt och uppmärksamma arbetsrelaterade risker. Syftet med studien var att undersöka anestesisjuksköterskors upplevelser av att använda ”Checklista för säker kirurgi” i sitt dagliga arbete. En kvalitativ studie genomfördes där datainsamlingen bestod av semistrukturerade intervjuer med sju anestesisjuksköterskor. Analys av data gjordes genom en kvalitativ innehållsanalys som resulterade i fyra kategorier: Att vården blir tryggare genom en heltäckande bild, Att praktiska skäl medför att anestesisjuksköterskor tar stort ansvar för genomförandet av checklistan, Att göra avsteg men med checklistan i huvudet och Att alla i teamet måste vara delaktiga och ta ansvar. Slutsatser som kan dras är att mer fokus på utbildning av checklistan för samtliga berörda professioner skulle kunna generera ökad följsamhet vid användning av checklistan, ökad förståelse för varandras yrkesområden samt ökad sammanhållningen i teamet. Det bör läggas mer fokus på såväl modifiering av checklistan som kan användas vid akuta situationer som på åtgärder som främjar kommunikationen och kulturen på operationssalen. Vidare studier bör göras om varför avsteg görs och hur detta kan motverkas så att patientsäkerheten kan upprätthållas.<br>Having a surgical procedure is associated with risk of complications. WHO has prepared a checklist for safe surgery used by surgical staff to reduce the risk of complications. Patient safety is included as one of the cornerstones in the competence description for anesthesia nurses, and in accordance with this, the anesthesia nurse should work in a patient-safe manner and pay attention to work-related risks. The aim of the study was to examine anesthesia nurses' experiences of using the "Safe Surgery Checklist" in their daily work.A qualitative study was conducted in which seven anesthesia nurses participated. Data was analyzed using qualitative content analysis, which resulted in four categories: Care becomes safer through a comprehensive picture; Anesthesia nurses take great responsibility for the implementation of the checklist due to practical reasons; Making deviations but with the checklist in mind; and Everyone in the team must be involved and take responsibility. Conclusions that can be drawn are that more focus are needed on the education of all professions involved, which could generate increased compliance when using the checklist, increased understanding of each other’s occupations and increase cohesion in the team. Also, there should be more focus on modification of the checklist that can be used in emergency situations and on measures that promote communication and culture in the operating room. Further studies should be done on why deviations are made and how this can be counteracted so that patient safety can be maintained.
46
Ahlberg, Johan, and Jie Yu Wang. "Utveckling av en teoretisk elektrokemisk apparatur för vattentransport i hjärnvävnad." Thesis, KTH, Skolan för teknik och hälsa (STH), 2013. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kth:diva-126014.
Full textAbstract:
Varje år i Sverige sker ca 24 000 skallskador på grund av yttre trauma och 30 000 strokeskador. Ett betydande antal får sekundära skador på grund av den ökade vattenhalten kring den skadade hjärnvävnaden. Föreslagen metod är att inducera vattenflöde från skadad till frisk vävnad baserat på teorin om elektroosmotiskt flöde. Teorin bakom elektroosmotiskt flöde är att ett flöde induceras då en spänning läggs över ett medium. Elektroosmotiskt flöde tillämpas i industrin och kallas då electro-osmotic dewatering (EOD). Tekniken används för avvattning av biomaterial, leror, tofu ark samt inom tumörbehandling. I arbetet har utförts flera experiment på hjärnfantomer av agarosgel för att undersöka om metoden kan användas för att leda bort vatten. Första experimentet gjordes för att bevisa att ett flöde induceras vid pålagd spänning över fantom. Andra experimentet undersöker förhållandet mellan flödet, spänningen och strömmen. Resultatet blev linjära förhållanden mellan flödet och spänningen, flödet och strömmen samt mellan spänningen och strömmen. Med litteraturkällor och experimentella resultat härleddes ett samband för att kunna bestämma flödet vid pålagt elektriskt fält. Arbetet avslutades med litteraturstudie i elektrodens material, utformning och placering. Rekommendationerna blev att använda platta elektroder med en strömtäthet under 25 mA/m2. Placeringen optimeras genom förbestämda Finite Element (FE) simuleringar av typskador.<br>Every year in Sweden there is about 24,000 head injuries due to external trauma and 30,000 strokes. A significant number may develop secondary damage because of the increased water content around the damaged brain tissue. The proposed method is to induce water flow from damaged to healthy tissue based on the theory of electroosmosis. The theory behind the electroosmosis is that a flow is induced when a voltage is applied across a medium. The theory of electroosmosis is applied in industry and called electro-osmotic dewatering (EOD) which is used as a drying technique for the dewatering of bio-materials, clays, tofu sheets and electroosmosis is also applied in clinical treatment of tumors. Several experiments were performed on brain phantoms consisting of agarose gel to examine whether the method can be used to divert water. The first experiment was done prove that a flow can be induced when a voltage is applied over the phantom. The second experiment was to investigate the relationship between the flow rate, voltage and current. The result showed linear correlation between flow rate and voltage, flow rate and current, and between the voltage and current. The literature sources and experimental results were referred to a relationship which is developed to determine the flow induced by electrical field. The work was completed with recommendations in electrode material, design and placement. The recommendations are to use plate electrodes at a current density under 25 mA/m2. Electrode placement is predetermined by Finite Element (FE) simulations of different types of injuries.
47
Persson, Marie. "Modelling and Analysing Hospital Surgery Operations Management." Licentiate thesis, Karlskrona : Department of Systems and Software Engineering, Blekinge Institute of Technology, 2007. http://www.bth.se/fou/Forskinfo.nsf/allfirst2/020017aaa5cc3a0fc125734d0034ad77?OpenDocument.
Full text
48
Klockar, Rickard, and Helena Olverling. "Rehabilitering efter rekonstruktion av det mediala patellofemorala ligamentet: En enkätstudie av aktuell praxis i Sverige." Thesis, Högskolan Dalarna, Institutionen för hälsa och välfärd, 2021. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:du-38070.
Full textAbstract:
BakgrundPatellaluxation är en vanlig traumatisk knäskada hos yngre och kan leda till skada på det mediala patellofemorala ligamentet (MPFL). MPFL kan rekonstrueras kirurgiskt och det verkar bli vanligare, men konsensus saknas kring postoperativ regim relaterat till fysioterapeutisk rehabilitering.SyfteSyftet med studien var att kartlägga regim, restriktioner, interventioner och utvärderingsmetoder relaterat till fysioterapeutisk rehabilitering som i dagsläget tillämpas och utgör praxis på svenska ortopedkliniker efter MPFL-rekonstruktion.MetodEn enkätstudie med kvantitativ ansats. Datainsamling skedde via egenutformad webbenkät. Enkäten bestod av 50 frågor och var uppdelad på sju domäner utifrån studiens frågeställningar. Enkäten innehållsvaliderades i två omgångar med hjälp av tre experter. Fysioterapeuter verksamma på kliniker där MPFL-rekonstruktion utfördes inkluderades i studien.ResultatTjugo fysioterapeuter rekryterades och svar inkom från 15 av dessa. Ortos används postoperativt inom hälften av verksamheterna och full belastning är oftast tillåten. Operatörens planering uppfattas vara den huvudsakliga anledningen till aktuell postoperativ regim och ungefär hälften av verksamheterna har ett dokumenterat rehabprotokoll. De vanligast förekommande fysioterapeutiska interventionerna tidigt postoperativt är gångträning, muskelaktivering/styrketräning, patientutbildning och rörlighetsträning. När övriga interventioner i rehabiliteringen påbörjas varierar i tidpunkt mellan deltagande kliniker. Rehabiliteringen utvärderas oftast och funktionella tester är den vanligaste formen av utvärdering.SlutsatsStudien indikerar att praxis efter MPFLR skiljer sig åt mellan svenska ortopedkliniker då regim, interventioner och utvärderingsmetoder varierar mellan klinikerna. Studien bidrar med ny kunskap om att det även i Sverige verkar saknas konsensus avseende postoperativ regim och rehabilitering efter MPFLR. Resultatet får tolkas med viss försiktighet på grund av få deltagande kliniker.<br>BackgroundPatellar dislocation is a common traumatic knee injury and can lead to injury of the medial patellofemoral ligament (MPFL). MPFL can be surgically reconstructed, the surgery is getting more common. There is no consensus regarding postoperative regime and best practice related to physiotherapeutic rehabilitation.Aim:The aim was to map regime, restrictions, interventions and evaluation methods related to physiotherapeutic rehabilitation that are applied and constitute practice in Swedish orthopaedic clinics after MPFL-reconstruction.MethodSurvey-based study, quantitative method. Data collection via a self-designed web questionnaire. The questionnaire consisted of 50 questions and was divided into seven domains. The questionnaire was content validated twice. Physiotherapists working at clinics where MPFL-reconstruction was performed were included.ResultsTwenty physiotherapists were recruited and responses were received from 15 of them. Orthosis is used postoperatively in half of the clinics and full weight bearing is usually allowed. The surgeon’s planning is perceived to be the main reason for the current postoperative regime and half of the clinics have a documented rehab protocol. Common physiotherapeutic interventions directly postoperatively are gait training, muscle activation/strength training, patient education and mobility training. The time regarding when other interventions during rehabilitation begin varies. Rehabilitation is frequently evaluated. Functional tests are a common evaluation method.ConclusionThe study indicates that regime, interventions and evaluation methods differ between Swedish orthopaedic clinics. This contributes with new knowledge that there is a lack of consensus in Sweden regarding postoperative regime and rehabilitation after MPFLR. Results may be interpreted with caution due to few participating clinics.
49
Halank, Michael, Christiane Jakob, Martin Kolditz, et al. "Intimal Pulmonary Artery Sarcoma Presenting as Severe Dyspnea and Right Heart Insufficiency." Karger, 2010. https://tud.qucosa.de/id/qucosa%3A27604.
Full textAbstract:
Background: Pulmonary artery sarcoma is a rare tumor with a poor prognosis. Case Report: We report the case of a 64-year-old man with an intimal pulmonary artery sarcoma presenting with severe high oxygen flow-demanding dyspnea and weight loss of 12 kg in the last 6 months. On echocardiography, right heart insufficiency, markedly elevated right ventricular pressure, a pressure gradient along the right outflow tract, and a tumor mass adherent to the wall of the truncus pulmonalis were detected. The tentative diagnosis by echocardiographic findings was pulmonary artery sarcoma. Computed tomography of the thorax and 18-fluorodeoxyglucose positron emission tomography showed an advanced local tumor manifestation. Surgical resection of the tumor to improve hemodynamics confirmed the diagnosis. Conclusions: Pulmonary artery sarcoma should be considered as a rare differential diagnosis in patients with dyspnea due to right heart failure, particular in the case of additional weight loss, and echocardiographic examination is a useful first diagnostic approach in establishing the diagnosis.<br>Hintergrund: Das Pulmonalarteriensarkom ist eine seltene Erkrankung mit einer schlechten Prognose. Fallbericht: Wir berichten über einen 64-jährigen Mann mit einem intimalen Pulmonalarteriensarkom, der sich mit starker Luftnot trotz hoher Sauerstoffsubstitution und einem Gewichtsverlust von 12 kg in den letzten 6 Monaten vorstellte. Echokardiographisch fielen eine Rechtsherzinsuffizienz, ein deutlich erhöhter rechtsventrikulärer Druck, ein Druckgradient über dem rechten Ausflusstrakt und eine Tumormasse im Bereich des Trunkus pulmonalis mit Kontakt zur Gefäßwand auf. Die mittels Echokardiographie erhobene Verdachtsdiagnose lautete Pulmonalarteriensarkom. Die Computertomographie des Thorax und die 18-Flur-Desoxyglukose-Positron-Emissionstomographie erbrachten den Befund eines lokal fortgeschrittenen Tumors. Die chirurgische Resektion des Tumors, die zur Verbesserung der Hämodynamik durchgeführt wurde, bestätigte die Diagnose. Schlussfolgerungen: Das Pulmonalarteriensarkom sollte differenzialdiagnostisch als eine seltene Ursache der Luftnot im Rahmen einer Rechtsherzinsuffizienz, insbesondere bei zusätzlichem Gewichtsverlust, in Erwägung gezogen werden. Die Echokardiographie stellt eine wertvolle initiale Untersuchungsmethode bei der Diagnosestellung dar.<br>Dieser Beitrag ist mit Zustimmung des Rechteinhabers aufgrund einer (DFG-geförderten) Allianz- bzw. Nationallizenz frei zugänglich.
50
Sylaidis, Peter. "Multi media applications in medical education : evaluation of an interactive CD-ROM on practical skin wound management for medical undergraduate learning /." Title page, contents and summary only, 1999. http://web4.library.adelaide.edu.au/theses/09MS/09mss984.pdf.
Full text