Tesis sobre el tema "Fastighetsvärderingar"

Värdering av fastigheter och analyser av avkastningsfastigheter har en nära koppling. Både ekonomisk och teknisk information om fastigheterna ger underlag för värdering. Eftersom olika människor och företag har olika preferenser har de även också olika krav på fastigheters skick, standard och framför allt avkastning. Då det även finns oberoende värderingsföretag kan dessa ge en opartisk värdering som kan anses gälla generellt för samtliga intressenter. Hur

denna värdering går till kan vara intressant att undersöka då den sker utan några kopplingar till intressenternas syften med fastigheten.

Då denna uppsats har en företagsekonomisk vinkling ligger fokus på just hur

industrifastigheter och kommersiella fastigheter värderas. Vilka faktorer som är viktiga och av betydelse för denna typ av fastigheters värde ämnas undersökas.

Background

According to the Swedish Statistics Central Office (SCB) there were 2 064 000 detached houses in Sweden in 2009. The same year Nordea Bank released a report which described an increased interest in private finances among 2,4 million Swedes. Within the area of private finances lies that which concerns real estate. We argue that a house (detached house) is one of the most financially valuable assets a person will ever own and thus the increased interest in private finance is justified.

In regard to this, the financial valuation of the property becomes an issue. When discussed, people mostly refer to the market value, which is the estimated value of the property on the open market. Further, there is a problem in finding a valuation method which can be used to estimate the market value.

Our interest in the subject of this essay has developed from studies of the real estate market value and the methods commonly used to reach an as a reliable value as possible. What factors influence this value and why do they affect the value the way they do? During the course of these studies it has become evident that the estimation of a property’s market value is a complicated process and to gain a deeper understanding we have chosen this subject for our thesis.

Bakgrund

I Sverige fanns, enligt SCB, 2 064 000 småhus år 2009. Samma år kom en rapport från Nordea som beskrev att 2,4 miljoner svenskar har ökat sitt intresse för sin privatekonomi. Då begreppet privatekonomi bland annat berör privatpersoners boende har intresset därmed ökat för frågor som rör de 2 064 000 småhus som finns i Sverige. Då vi som skrivit denna uppsats menar att ett hus (red. småhus) är en av de mest ekonomiskt värdefulla tillgångar en person kommer att äga anser vi att detta ökade intresse för privatekonomi är befogat.

Problemet ligger i hur ett tillförlitligt värde på fastigheten tas fram. När detta värde efterfrågas är det vanligen marknadsvärdet som det talas om, vilket beskrivs som det värde en fastighet sannolikt skulle få om den bjöds ut till en försäljning på en fri och öppen marknad. Vidare ligger problemet i vilken typ av värderingsmetod som ska användas för att uppnå marknadsvärdet.

Vårt intresse över uppsatsen ämne har vuxit fram ur alla de funderingar som finns rörande en fastighets marknadsvärde och de metoder som används för att få fram ett så tillförlitligt värde som möjligt. Vilka faktorer påverkar detta värde och varför de påverkar på det sätt de gör. Tydligt har visat att värderingen av en fastighets marknadsvärde är komplicerad och för att djupare förstå tillvägagångssättet har vi valt detta ämne för vår uppsats.

Syfte: Syftet med uppsatsen är att författarna vill belysa den problematik som fastighetsvärdering av flerbostadsfastigheter medför ur ett privatinvesterarperspektiv. Vi vill dessutom undersöka relevansen i den teori som finns på området.

Metod: Denna studie grundar sig på en kvalitativ metod. Genom intervjuer av personer verksamma i fastighetsbranschen samt en observation av en fastighetsvärdering så har det empiriska materialet samlats in. Det empiriska materialet har sedan analyserats gentemot den etablerade teori som finns på området och renderat vår slutsats.

Resultat & slutsats: Den problematik som författarna identifierat hos värderingsförfarandet av flerbostadsfastigheter är de godtyckliga moment som värderingsutlåtandet bygger på. För en privatinvesterare innebär detta ett bekymmer då en fastighetsinvestering ej sällan medför en väsentlig utgift och risk. Värderingar av fastigheter är således mer intressant som ett formellt instrument vid juridiska processer eller kreditbedömningar. Det identifieras tre faktorer som är mest intressant för en privatinvesterare vid fastighetsvärdering. Dessa tre faktorer är läget, fastighetens tekniska status samt fastighetens förutsättningar att skapa nya mervärden för fastighetsägaren. Den teori som finns på området är väl förankrad i den praktik av fastighetsvärdering som utövas av fastighetsvärderare.

Förslag till fortsatt forskning: Under arbetets gång så fick vi kännedom om att värdering av flerbostadsfastigheter ansågs mindre komplicerade att värdera än industrifastigheter och skogsfastigheter. Det skulle således kunna vara aktuellt att forska i värderingen av dessa typer av fastigheter sett ur ett privatinvesterarperspektiv. Det skulle även vara intressant att undersöka vilken direktavkastning som privata fastighetsägare har på olika orter gentemot publika fastighetsbolag.  

Uppsatsens bidrag: Studien visar på att fastighetsvärdering är komplext och föränderligt. Vår förhoppning är att uppsatsen har bidragit till att få en djupare insyn i värderingsförfarandet och vara till nytta för privatpersoner som funderar på att investera i fastigheter.

Syfte: Vi ska analysera hur fastighetsmäklare värderar småhus och hur de använder sig av taxeringsuppgifter, det vill säga de egenskapsuppgifter om tomtmark och småhus som samlats in vid fastighetstaxeringen från fastighetsägarna. Vi ska även sammanställa en modell över de faktorer som har central betydelse vid uppskattning av marknadsvärdet.

Metod: En kvalitativ metod har använts där vi genomfört personliga intervjuer med fastighetsmäklare. Teorin baseras på relevant litteratur, vetenskapliga artiklar och elektroniska källor. Empirin redovisas genom en kategorianalys.  

Resultat & slutsats: Vi har kommit fram till att fastighetsmäklare med erfarenhet inte följer de steg som teorin tar upp vid fastighetsvärdering. Egenskapsuppgifterna från fastighetstaxeringen används endast som grundläggande information på grund av att de inte är helt tillförlitliga uppgifter.

Aim: In this thesis we analyze how real estate agents value small houses in Gävle. In addition, we examine how property information from property taxation is used in real estate appraisal. We will also present a model of the factors that are essential in the estimation of market value.

Method: A qualitative approach was used in which we conducted personal interviews with real estate agents. The theory is based on relevant literature, scientific articles and electronic sources. Empirical data reported by a category analysis.

Result & Conclusions: We have found that experienced real estate agents do not follow the steps of the theory when valuating property. Property information provided by property taxation is not completely reliable and is used only as basic information.

Marknadsinformationen är ett redskap som nyttjas utav fastighetsvärderare och fastighetsanalytiker, men även utav många andra aktörer på finansmarknaden som ett värderingsunderlag. En korrekt och sanningsenlig marknadsinformation är något som eftersträvas. Studien som utförs ämnar undersöka hur fastigheters marknadsvärde med marknadsinformationen jämte ett börsnoterat fastighetsföretags årsredovisning som beräkningsunderlag skiljer sig åt emot en ortsprisanalys Inledningsvis görs en teoretisk genomgång utav de fastighetsbegrepp och metoder som nyttjats i undersökningen. Fokus ligger på ortsprismetoden och kassaflödesmetoden. Tillämpningen utav dessa metoder sker i beräkningsprogrammet Excel i syfte att man skall kunna betrakta och granska marknadsinformationens och årsredovisningens marknadsvärden jämfört med en ortsprisanalys. Resultatet redovisas i en tabell och man kan utifrån den se att varken marknadsinformationens eller årsredovisningsinformationens marknadsvärden är direkt överrensstämmande med ortsprisanalysen. Slutsatsen för uppsatsen blir att fastställande av kommersiella fastigheters marknadsvärde med enbart marknadsinformation såväl som årsredovisningsinformation som beräkningsunderlag inte kan betraktas som tillförlitlig. Vidare visar studien att en kombination mellan marknadsinformation och årsredovisning som beräkningsunderlag skulle kunna tänkas vara att rekommendera.

Under de senaste åren har antalet ombildningar ökat stadigt och sedan 1990 har 115 000 bostadsrättslägenheter tillkommit via ombildning. I takt med detta har även antalet bostadsföreningar ökat och idag är dessa den vanligaste kategorin köpare av bostadshyreshus i Sverige. Tidigare hindrade stopplagen de allmännyttiga bostadsbolagen att ombilda, men sedan denna lag upphörde i juli 2007 har ett större intresse för utförsäljning av det allmännyttiga bostadsbeståndet uppstått. Ombildning har varit ett mycket omdebatterat ämne under lång tid och åsikterna går isär angående fenomenet då den enskilde individen ser möjlighet till en ekonomisk vinst medan motståndare hävdar att ombildning leder till ökad segregation. Värdering inför ombildning är av central betydelse för en riktig uppskattning av priset för den aktuella fastigheten. Vid värdering finns traditionellt sett fyra metoder som används för att fastställa ett korrekt värde.

Syftet med denna uppsats är att beskriva ombildningsprocessen och fastighetsvärderingen vid ombildning hos privata och kommunala bostadsbolag. Syftet är även att förklara vilka faktorer som påverkar innan och under ombildningsprocessen, vilka värderingsmetoder som används och vilka parametrar som påverkar en fastighets värde.

För att uppnå ovanstående syfte har vi genomfört en kvalitativ undersökning. Studien omfattar två kommunala och två privata bostadsbolag som nyligen genomfört en eller flera ombildningar, där personliga intervjuer gjorts med väl insatta respondenter i vardera bolag.

Resultat som framkommit är att de viktigaste faktorerna för att initiera en ombildningsprocess är för fastighetsägaren dennes incitament att generera ett högre försäljningspris, medan de viktigaste faktorerna för hyresgästerna är rabatten gentemot andrahandsmarknaden samt deras boendekostnadsförändring. Ytterligare en faktor, som berör båda parter, är den rådande konjunkturen i ekonomin.

Genom vår studie har vi även konstaterat att bolag ofta använder sig av flera metoder vid fastighetsvärdering inför ombildning samt att ortsprismetoden ofta utgör grunden för värderingen. Vi har även konstaterat att fastighetens värde till största del påverkas av läget, men även det tekniska skicket. Avslutningsvis kan vi dra slutsatsen att värdering inför ombildning skiljer sig gentemot traditionell värdering, då det vid ombildning krävs en mer djupgående analys och värdering.

Bakgrund: I början av 1990 – talet drabbades Sverige av en omfattande fastighetskris. Det fanns ett antal faktorer som gemensamt bidrog till att krisen uppstod men även påverkade dess omfattning. Perioden innan krisen hade kännetecknats av lång tid av stigande fastighetspriser och en tro från marknaden om en fortsatt god värdeutveckling. Även bankerna delade synen om en fortsatt värdestegring, vilket bidrog till att krediter beviljades mer utifrån en marknadsvärdering istället för en analys av bolagens återbetalningsförmåga. Införandet av de nya IAS/IFRS reglerna bidrar till en ökad jämförbarhet mellan företag vilket främst har efterfrågats av investerare. Förvaltningsfastighetsbolag kan välja att redovisa enligt ”fair value model” eller ”cost model”. Om bolagen väljer att redovisa enligt ”fair value model” skall fastigheterna i redovisningen värderas till verkligt värde. Det innebär att värdeförändringen kommer att justera årets vinst eller förlust via resultaträkningen vilket påverkar bolagets egna kapital.

Syfte: Att se om vi kan finna att bankerna i sin bedömning av värdet på fastigheter kommer att påverkas av de nya redovisningsreglerna. Vi har även för avsikt att undersöka om dessa redovisningsregler kan bidra till en övervärdering av fastigheter och om det kan leda till en ny spekulationsbubbla.

Genomförande: Vi har genomfört en litteraturstudie som har kompletterats med fem stycken kvalitativa intervjuer.

Uppsatsens huvudsakliga resultat är:Lärdom av den tidigare krisen har gjorts enligt bankerna både hos dem själva och inom fastighetsbranschen. Nya värderingsunderlag används, bankernas bedömningar görs utifrån fastigheternas kassaflöde ibland i kombination med ortsprisanalyser. Fastighetsbolagen använder sig av olika räntesäkringsinstrument för att skydda sig mot kraftig stigande räntor. Att en ny fastighetskris skulle vara aktuell anser bankerna inte vara troligt. Den slutsatsen dras utifrån att de underliggande faktorer som tillsammans bidrog till fastighetskrisens uppkomst ser helt annorlunda ut idag jämfört med tiden innan krisen. Vi delar inte bankerna uppfattning fullt ut då vi anser att det finns en risk att omvärldsfaktorer snabbt kan ändras. Till exempel genom politiska beslut vilket kan bidra till en ny fastighetskris. Att de nya redovisningsreglerna ändå kan få betydelse för värdering av fastigheternas värde är enligt oss att det kan ske en omedveten justering av värderingsunderlaget. Det finns återigen en god likviditet på marknaden som enligt oss kan leda till en förhöjd vilja hos bankerna att öka sina kreditvolymer.

Syftet med studien är att undersöka vilket avkastningskrav fastighetsbolag använt i sina värderingsmetoder av förvaltningsfastigheter vid upp- respektive nedgång. Samt att undersöka om förvaltningsfastigheternas värde följer börsvärdet vid upp- respektive börsnedgång.

Inledning

Från att värdera förvaltningsfastigheter till avskrivet anskaffningsvärde öppnades 2005 möjligheten för fastighetsbolag att välja mellan att värdera fastighetsbeståndet till avskrivet anskaffningsvärde eller till verkligt värde. IASBs föreställningsram har som kvalitetskrav att redovisningen skall vara jämförbar mellan bolag. Frågan vi ställt oss är: om utformningen av IAS 40 leder till att bolag presenterar en redovisning som tillåter användare av redovisningsinformation att på ett adekvat sätt jämföra bolags fastighetsvärderingar med varandra.

Syfte

Syftet är att analysera huruvida företags val av redovisad information om fastighetsvärdering är jämförbar utifrån tillämpning av IASBs föreställningsram och IAS 40.

Referensram och teoretisk utgångspunkt

Studiens referensram består av IASBs föreställningsram och standarden IAS 40. Vi har valt att se den information som bolag redovisar i sina externredovisningar utifrån agentteorin som kan förklara varför företagsledningar kan gynnas av att inte redovisa all tillgänglig information. Kapitlet utmynnar i vår teoretiska utgångspunkt där vi tar avstamp i att företagsledningens förhållande till sitt informationsövertag har effekt på begripligheten i redovisningen och således på jämförbarheten.

Metod

Vi har genomfört en kvalitativ studie i två delar. I den första delen studerar vi hur fastighetsbolag redovisar fastighetsvärderingen i den externa redovisningen 2008. I den andra delen av studien har vi genomfört intervjuer med tre revisorer, en redovisningsspecialist samt personer från tre bolags företagsledningar som är ansvariga för den externa redovisningen.

Empiri

I empiriavsnittet presenterar vi den information om fastighetsvärderingen som vi funnit i de studerade bolagens redovisningar. Därefter presenteras en sammanställning av vad som framkom i samtliga intervjuer.

Diskussion och slutsatser

Utifrån vår studie av fastighetsbolags redovisningar ifrågasätter vi om kvalitetskravet begriplighet uppfylls, vilket i sin tur påverkar jämförbarheten negativt. Vi ifrågasätter begripligheten då företagen undviker definitioner och specifik information om antaganden. Utifrån intervjuer med revisorer, en redovisningsspecialist och företagsledningar samt studerande av IASBs föreställningsram har vi identifierat en möjlig problemkälla. Problemet vi uppfattat tycks härröra till IASBs föreställningsram under p.40 som beskriver att fortlevnad av IAS inklusive upplysningar om de redovisningsprinciper som tillämpas i företaget bidrar till att uppnå jämförbarhet (2008). Vi har funnit att jämförbarhet inte är någonting som automatiskt uppfylls vid användande av IAS 40.

Syftet med uppsatsen är att undersöka om det finns några skillnader mellan hur kommunala och privata fastighetsbolag arbetar med värdering. Vi vill även undersöka om de metoder som beskrivs i teorin används och hur, samt om det är skillnad i attityd till fastighetsvärdering mellan de olika kategorierna av bolag.

För att samla in data till vår undersökning har vi valt individuella öppna besöksintervjuer dels för att relativt få enheter skall undersökas och dels för att vi vill få fram den enskilda individens åsikter och tolkningar. Som utgångspunkt för vår undersökning har vi studerat relevanta teorier, huvudsakligen angående fastighetsvärdering, vilka vi också redovisar i uppsatsen.

Tydliga skillnader mellan de två bolagstyperna har vi främst märkt i syftet med värdering samt vid användandet av externa värderare. De kommunala bolagen vi undersökt har till exempel inget behov av externt värderingsutlåtande för att få banklån. De privata bolagen bedriver i större omfattning handel med fastigheter. I och med detta är de mer benägna att arbeta med värdering som ett verktyg i det löpande arbetet till skillnad från de kommunala bolagen. De nyttjar värdering och då främst intern sådan som ett verktyg för internkontroll.

Attityden till värderingsarbetet är enligt vår uppfattning god. Skillnader som framkommit beror snarare på bolagets storlek och resurser än på bolagstyp. De lite större bolagen har mer resurser vilket också ger större möjligheter att arbeta med värdering. Undersökningen konstaterar också att de värderingsmetoder teorin förespråkar även används i realiteten. Den mest använda metoden hos de undersökta bolagen är kassaflödesmetoden vilket stämmer väl överens med teorin.

Från och med år 2005 tillämpar svenska noterade bolag IAS 40 i sin koncernredovisning. Genom tillämpning av IAS 40 tillåts företag att värdera förvaltningsfastigheter till endera anskaffningsvärde eller verkligt värde, där verkligt värde som regel är det samma som marknadsvärde. I juridiska bolag tillåts i dagsläget endast värdering till anskaffningsvärde.

Syftet med denna uppsats är att jämföra och beskriva skillnaderna mellan värderingsmetoderna av förvaltningsfastigheter när värdering sker till anskaffningsvärde respektive verkligt värde, utifrån ÅRL:s definition av rättvisande bild. För att uppfylla vårt syfte har vi studerat hur tre fastighetsbolag tillämpar och resonerar kring de olika värderingsmetoderna. Detta har åstadkommits genom intervjuer med personer företagen själva ansåg vara mest lämpade. Vi har valt att studera ett noterat moderbolag, ett dotterbolag till ett noterat moderbolag samt ett onoterat bolag, då dessa har möjlighet att tillämpa olika redovisningsrekommendationer.

Den teoretiska referensramen grundas i huvudsak på rekommendationer från IAS/IFRS, RR och BFN som behandlar redovisning av förvaltningsfastigheter samt värderingsmetoder rörande sådana fastigheter. Vi presenterar även redovisningens kvalitativa egenskaper samt begreppet rättvisande bild.

Den empiriska undersökningen analyseras utifrån uppsatsens teoretiska referensram. Genom denna undersökning kom vi bland annat fram till att våra respondenter ser både för- och nackdelar med respektive redovisningsmetod. När verkligt värde används är det viktigt att beakta de osäkra faktorer som kan uppkomma vid värdering för att en rättvisande bild skall kunna upprätthållas. Vilken avskrivningsmetod som tillämpas påverkar den rättvisande bilden då fastighetens värde bestäms utifrån anskaffningsvärde.

Bakgrund och problemdiskussion: Införandet av att svenska noterade företag måste tillämpa IFRS/IAS i sina årsredovisningar, har inneburit stora förändringar för berörda företags redovisning.

En av dessa standarder är IAS 40 och dess huvudinnehåll behandlar hur ett företag ska värdera sina förvaltningsfastigheter. Det intressanta i dagens läge är att förvaltningsfastighetsföretagen får göra ett val av värderingsmetod vid värdering till verkligt värde.

Syfte: Vårt syfte med denna uppsats är att kartlägga hur olika svenska förvaltningsfastighetsföretag, belägna i olika branscher och geografiska regioner, värderar sina förvaltningsfastigheter till verkligt värde efter införandet av IAS 40. Vi vill vidare analysera om det finns ett mönster vid fastighetsföretagens val av värderingsmetod.

Metod: Vi har för avsikt att använda oss av en kvantitativ metod. Anledningen till vårt val av kvantitativ metod är att vi anser att vi kan få fram den mest relevanta och tillförlitliga informationen genom att studera våra valda företags årsredovisningar. Vi har valt att ta med hela populationen av svenska förvaltningsfastighetsföretag som tillämpar IAS 40.

De sökord som har använts är; IAS 40, förvaltningsfastigheter, fastighetsföretag, värderingsmetod, värderingsmodell, fastighetsvärdering.

Analys och slutsatser: Eftersom det är en stor del av vår population (19 av 21 företag) som använder kassaflödesmetoden kan vi inte se något samband gällande fastighetsföretagens storlek, bransch, geografisk lokalisering och val av värderingsmetod. De övriga två metoderna, ortsprismetoden och direktavkastningsmetoden, har vi kunnat se vissa mönster vid val av värderingsmetod. Till stor del stämmer vår teori, men inte helt.

Vi har kommit fram till att i de fall ortsprismetoden och/eller en övrig värderingsmetod används tillsammans med kassaflödesmetoden, så bedömer vi att dessa främst har använts som ett komplement. Detta på grund av att informationen och tillvägagångssättet är begränsat i årsredovisningarna. Det ser vi som ett tecken på att tyngdpunkten i värderingen ligger i kassaflödesmetoden.

Med bakgrund i rådande finanskris och lågkonjunktur behandlar denna studie problematiken kring värdering till verkligt värde och den specifika tillgång som fokuseras är förvaltningsfastigheter. Syftet med studien är att öka insikten i hur fastighetsbolag värderar sina förvaltningsfastigheter till verkligt värde i den aktuella finansiella krisen och lågkonjunkturen samt att synliggöra osäkerheten som finns i tillämpade värderingsmetoder. För att uppfylla syftet har en fallstudiebaserad metod använts, vilken inkluderar tre noterade fastighetsbolag. Som ett analysverktyg och ett ytterligare perspektiv på problematiken i studien har även två sakkunniga i form av en revisor och en redovisningsspecialist inkluderats. Insamlingen av empiri har skett genom en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer och analysen har genomförts med hjälp av en komparativ analysmetod. Referensramens roll för att uppfylla syftet består av tre komponenter där den första syftar till att ge en teoretisk bas till studien medan de andra två använts som ett verktyg för att besvara studiens två frågeställningar. Den sammanfattande slutsatsen av hela studien är att den uppdagade problematiken kring värdering av förvaltningsfastigheter till verkligt värde i rådande finanskris och lågkonjunktur bottnar i brister avseende transparensen i redovisningsinformationen. Studien har vidare genererat en intressant hypotes att det skulle kunna finnas ett samband mellan hur hög belåningsgrad ett fastighetsbolag har och hur mycket det väljer att skriva ned sina fastigheter.