Thèses sur le sujet « Fastighetsmäklarlag »

Mäklarbranschen har varit omskriven i media de senaste åren och förra året presenterades det nya lagförslaget på en ny fastighetsmäklarlag. I dag finns det ingen lag som reglerar mäklarens skyldighet att uppvisa budgivningslista efter avslutad budgivning. Dock säger det nya lagförslaget: ”En fastighetsmäklare ska vara skyldig att dokumentera budgivningsprocessen och att överlämna dokumentationen till köparen och säljaren när överlåtelseavtalet är slutet, den ska också syfta till att hindra mäklaren att presentera luftbud och därigenom pressa upp priset.” Syftet med uppsatsen är att ta reda på om lagförslaget kommer att resultera i tryggare budgivningar. Vi vill även ta reda på hur mäklarna ställer sig till budgivningsförfarandet i den nya lagen samt om deras förtroende kommer att stiga hos presumtiva köpare. Avslutningsvis vill vi även ta reda på om köparnas syn på budgivningar kommer att förändras med den nya lagen. Vi har arbetet med artiklar, studerat lagtext, utredningar, remissvar, mailkontakter samt genomfört djupintervjuer med fastighetsmäklare, köpare och en jurist. Mottagandet av den nya mäklarlagen är positivt från nästan alla håll. Man tror på ökat förtroende och en tryggare budgivning i samband med denna lagändring. Vår åsikt är att köparnas syn på budgivningar i framtiden kommer att förändras när de känner en ökad säkerhet med kommande lagstiftning.

The real estate industry have been well publicized in the media the recent years and last year a new draft law of the new real estate agent law were presented. Today there is now law governing the broker’s obligation to present the bidding list upon completion of bidding. However, the new draft law says: ”The broker should be obligated to document the bidding process and when the agreement is met, give the information to the seller and buyer, it should also aim to prevent the broker to present fake bids and thereby push up the price.” The purpose with this essay is to find out if the new law will result in safer auctions. We also want to find out how the real estate agents’ attitude to the bidding procedure in the new and if their trust will rise in potential buyers. Finally, we also want to find out whether the new law will change the buyers’ view on the bidding process. We have been working with articles, studied the text, inquiries, responses, email contacts, and conducted interviews with real estate agents, buyers and a lawyer. The reception of the new law is positive from almost all quarters. Due to the legislative change the, belief is that the trust will rise. The buyers’ view of the bidding process in the future will change when they feel greater safety in future legislation.

Projektet syftar till att klargöra hur den nya fastighetsmäklarlagen ifrån 2011 har mottagits och vilka konsekvenser den har fått för mäklarnas arbete, när det gäller kringtjänster. Mäklarens arbete har inte förändrats på något radikalt sätt. Tidigare fanns ett arbete med kringtjänster vilka inte fick erhållas arvode för medan det efter lagändringen är möjligt med ersättning. Denna får däremot, enligt den nya lagen, endast vara obetydlig. Målet med projektet var att ge svar på ett flertal frågeställningar. Att undersöka hur lagen utfallit avseende utbud och efterfrågan av kringtjänster samt utreda om skillnader finns i omfattning av utbud och användande utav kringtjänster vad avser storstad – landsort? Dessutom undersöktes antalet prövade tillsynsärenden och branschens syn på framtiden. För att utreda frågeställningarna användes den deskriptiva metoden i kombination med den sekundära informationen. Detta för att beskriva och förklara bakgrunden och vilket synsätt branschen haft på frågan om kringtjänster tidigare. För att nå den primära informationen och utreda vilka åsikter och tankar som nu finns gällande kringtjänster användes kvalitativa frågor i samband med att utvalda branschrepresentanter intervjuades. Fastighetsmäklarförbundet (FMF) och Mäklarsamfundet intervjuades för att få en övergripande bild av marknaden. De mäklarbolag som intervjuades, valdes för att de antingen var bland de största i landet eller hade någon knytning till kringtjänstsamarbeten. Branschen har tagit emot lagändringen på olika sätt. Till exempel får Bjurfors mäklare inte själva del i den ersättning som tillfaller företaget för de kringtjänster som förmedlas utan ersättningen går till administrationen av kringtjänsterna. Länsförsäkringar fastighetsförmedling tar inte ut någon ersättning när det gäller de samarbeten och tjänster de förmedlar. Övriga använder sig av kringtjänsteersättningar i varierande mängd. Branschorganisationerna har skilda utgångspunkter i flertalet frågor och olika synsätt. FMF var när förslaget kom, emot att ersättning för kringtjänster skulle tillåtas och Mäklarsamfundet arbetade för förslaget. FMF förhandlar vissa tjänster som är nära knutna till mäklaryrket åt sina medlemmar, medan Mäklarsamfundet har avvecklat de produkter som de haft. Fastighetsmäklarnämnden har ännu inte prövat något tillsynsärende gällande hantering av kringtjänster och de oklara ersättningsanvisningarna utifrån den nya fastighetsmäklarlagen.

I dagsläget förmedlar fastighetsmäklare sedan ett antal år tillbaka ett stort utbud av sidotjänster, då det finns en stark efterfrågan från kunder att få sådana tjänster förmedlade av mäklare i samband med en fastighetsaffär. Denna undersökning riktar in sig på fastighetsmäklares förmedling av tjänsterna besiktning och försäkring för dolda fel. Enligt nuvarande fastighetsmäklarlag är det inte tillåtet för mäklare ta ersättning för att förmedla sidotjänster som kan anses vara förtroenderubbande. Det innebär att mäklare idag lägger ner tid och arbete på att marknadsföra dessa tjänster åt tjänsteaktörer utan att få betalt för det. I det förslag till en ny fastighetsmäklarlag som Fastighetsmäklarutredningen har lämnat ska dock det generella förbudet mot förtroenderubbande verksamhet avskaffas och fastighetsmäklare ska få möjlighet att ta betalt utav sina samarbetspartners för förmedling av deras tjänster. Utifrån stundande förändring uppstår frågan om huruvida en lagändring kommer att påverka fastighetsmäklares förmedling av besiktning respektive försäkring för dolda fel. En annan fråga som uppkommer i anslutning till ovanstående fråga är vem som kommer gynnas mest av en sådan lagändring och om ansvarsfördelningen mellan mäklare, kund och tjänsteaktör kommer att påverkas av en lagändring. Med tanke på att tjänster som besiktning och försäkring för dolda fel är starkt kopplade till kundens upplevda risk och trygghet, uppstår även frågan om vad som påverkar dessa faktorer. Denna studie tyder på att den nya fastighetsmäklarlagen kan leda till att mäklare kommer att lägga ner mer tid och fokus på förmedling av sidotjänster, som därför kan tänkas öka i kvalitet gentemot kunden. Det finns därmed också en risk att mäklare tappar fokus från sin kärntjänst, som då kan få en försämrad kvalitet, vilket dock motverkas av att mäklare lever på sitt rykte. När det gäller frågan om ansvarsfördelning pekar undersökningen på att fastighetsmäklare inte heller med den nya fastighetsmäklarlagen kommer att ansvara för innehållet i sidotjänsterna, utan detta ansvar ligger på tjänsteaktörerna. Däremot kan mäklarens ansvar för att förmedla korrekt information till kunden, samt att rekommendera seriösa och kompetenta tjänsteaktörer, tänkas få större betydelse. På frågan om vem som kommer gynnas mest av en lagändring visar undersökningen på att det är tjänsteaktörerna som har mest att vinna på en ny fastighetsmäklarlag, då incitamenten för mäklare att sälja in deras tjänster till kunder ökar. Beträffande kundens upplevda risk och trygghet verkar det som att både besiktning samt försäkring för dolda fel bidrar till minskad upplevd risk samt ökad trygghet vid en fastighetsaffär.

The purpose of this thesis is to investigate the new real estate brokerage Act and to see whether the main intent, to strengthen the consumer protection, has been fulfilled through the implementation of the 2011 Act. The real estate agent legislation is made to protect both the buyer and seller throughout the property transaction. Although the intent is to protect the consumer, it is not unusual that disputes arises. To avoid disputes concerning the property transaction, the 2011 legislation opens up for greater transparency in the mediation process. The protection for the consumer has been considerably stronger since the 2011 legislation was implemented. The author is of the opinion that some minor modifications would further enhance consumer protection
Uppsatsen ämnar utreda om huvudsyftet med nya fastighetsmäklarlagen, att stärka konsumentskyddet, har uppnåtts i och med införlivandet av 2011 års lag. Fastighetsmäklarlagstiftningen är till för att köpare såväl som säljare ska få ett tillfredställande skydd och vara trygga när mäklaren förmedlar fastigheten. Trots lagstiftningen känner en del konsumenter att det finns anledning att tvivla på mäklaren. Regeringen har därför i och med införlivandet av 2011 års lagstiftning valt att öppna upp för en större insyn i förmedlingsprocessen. Ett exempel på detta är att mäklaren är skyldig att dokumentera de viktigaste händelserna under förmedlingen och vid avslutad affär lämnas dokumentet till både köpare och säljare. Reglerna skärptes för att minska risken för intressekonflikter. Trots att konsumentskyddet har förstärkts betydligt sedan 2011 års lagstiftning trädde I kraft, finns det fortfarande en del mindre ändringar som skulle förstärka konsumenternas skydd ytterligare.

Fastighetsmäklarens yrkesroll regleras av de bestämmelser som finns i FML och ska omsorgsfullt iaktta god fastighetsmäklarsed enligt 8 § FML. Om en fastighetsmäklare bryter mot hens skyldigheter som anges i FML så kan en disciplinpåföljd tilldelas. Det finns tre disciplinpåföljder som en fastighetsmäklare kan bli tilldelad; erinran, varning eller återkallelse av registrering. Anledningen till att det finns ett system av disciplinpåföljder är för att fastighetsmäklare innehar ett så kallat förtroendeyrke. Det är särskilt viktigt för både köpare och säljare i en fastighetsöverlåtelse att de kan lita på att fastighetsmäklaren gör sitt arbete omsorgsfullt. Gränsdragningen bedöms enligt nedan.Erinran meddelas där en skyldighet finns, men där bristen anses vara mindre allvarlig exempelvis när mäklaren har brustit i sin yrkesroll men ingen av parterna har lidit skada.Varning meddelas där en skyldighet finns, där agerandet är av så pass allvarlig grad att det påverkar någon av parterna. Återkallelse av registrering meddelas när mäklaren har brutit mot de bestämmelser som finns och är av ytterst allvarlig grad. Exempelvis kan en direkt brottslig handling påverka mäklarens lämplighet och redbarhet och således innebära att mäklarens agerande kräver att registreringen återkallas.
Real estate brokers are covered by the regulations that are presented in the law for real estate brokers and they shall carefully consider what is meant by good habit for real estate brokers. Real estate brokers shall act as an unattached suitor between a party. If a broker act against the obligations that exist, they shall be assigned with a disciplinary sanction. A disciplinary sanction is presented as follow, exhortation, admonition and revocation of the license. The reason for an active system of disciplinary sanctions is because a broker has a profession of trust and it’s of interest for every person involved that they have trust in their assigned real estate broker, and that the broker performs correctly. There is unclearness between the different disciplinary sanctions and what specific sanction that should be assigned for which type of behavior. Therefore, there are good reasons to investigate deeper which type of behavior that are assigned with which type of sanction. With the help of past court cases and the use of a judicial dogmatic method, we have presented what we consider as the delimitation between current disciplinary sanctions. In the court cases presented we examine the specific behavior of the real estate broker and what disciplinary sanctions the court has assigned. The study also thoroughly examines the 29 § in the law for real estate brokers and what requirements are obligated to a real estate broker and when supervision of a real estate broker might be required. In conclusion the study found out that; an exhortation is assigned to a real estate broker that breaks the law, although it does not affect any part. An admonition is assigned to a real estate broker that broke the law and his or her behavior affects a part economically. A revocation of the license is assigned to a real estate broker that is no longer suitable or manageable for the job or if the broker no longer fulfils the requirements for registration.

Syfte: Vår tanke med uppsatsen var att undersöka hur tidningsannonsen utvecklats inom fastighetsmäklarbranschen de senaste åren, samt att försöka se trender för mäklarnas annonsering i dagspress. Dessutom ville vi undersöka vilken roll varumärkesuppbyggnad kan ha i framtida tidningsannonsering i en bransch där internet spelar en allt större roll. Avgränsning görs till Uppsalaområdet.

Metod: Genom ett hermeneutiskt synsätt har vi insamlat våra primärdata från fyra kvalitativa intervjuer med branschaktiva, dels fastighetsmäklare och dels en tidningsrepresentant. Våra sekundärdata har vi inhämtat från tidningsartiklar, tidigare uppsatser inom ämnesområdet samt facklitteratur. Efter utförda intervjuer har dessa sammanställts och vi har jämfört resultaten av dessa med vårt teoriunderlag.

Resultat och slutsats: Våra intervjuer visade att profilering var det enda egentliga syftet med tidningsannonsen idag. Den aktiva köparen använder redan internet som verktyg i jakten efter sin nya bostad. Även om flertalet av de tryckta annonserna används för att exponera de objekt mäklaren för tillfället förmedlar, menade de intervjuade att annonsernas funktion är att locka till sig nya säljkunder. Denna utveckling kommer med stor sannolikhet att accelerera i takt med att allt fler fastighetsmäklarföretag inser vikten av ett starkt varumärke.

Förslag till fortsatt forskning: Framtidens mäklarannons är varumärkesbyggande, men hur bör dessa utformas och placeras för att på bästa sätt stärka varumärket? Vi har i vår uppsats också berört datorstödda kunddatabaser, CRM. Det vore intressant att se en studie som avhandlar hur fastighetsmäklare bör utnyttja den nya tekniken. Enligt mäklarna letar köparna efter sina bostäder via internet. Det vore dock intressant med en kvantitativ studie som kartlägger på vilket sätt köparna verkligen letar efter bostäder.

Uppsatsens bidrag: Vi tycker oss ha klarlagt att mäklarnas tidningsannonsering står under förändring. Det enskilda varumärket och företagens unika styrkor kommer framhävas alltmer, då bostadsannonseringen successivt flyttas till internet.

Syfte: Bakgrunden till uppsatsen har sitt ursprung i de anmälningar som görs mot fastighetsmäklare där en stor del av dessa anmälningar rör bristande information till parterna. Anmälningarna skapar, enligt oss, ett sämre förtroende för fastighetsmäklarna då anmälningar kan lyftas fram som något konkret i media. Syftet med uppsatsen är att få en tydligare bild och ökad förståelse för hur fastighetsmäklare arbetar rörande 16 § Fastighetsmäklarlagen. Om fastighetsmäklarens information till parterna har brister är vår förhoppning att kunna belysa dessa för att i förlängningen kunna minska anmälningar mot fastighetsmäklare.

Vår huvudfråga i denna uppsats är: Hur arbetar fastighetsmäklare med att ge köpare och säljare de råd och upplysningar de behöver i samband med överlåtelsen enligt 16 § Fastighetsmäklarlagen, brister arbetet någonstans?

Metod: Vi har använt oss av kvalitativ metod. Data har samlats in med hjälp av djupintervjuer som har sammanställts och redovisats löpande i uppsatsen. Den information vi har samlat in ligger till grund för vår analys där vi jämför de intervjuades arbetssätt gentemot teorin i uppsatsen för att försöka se sammanhang och öka vår förståelse.

Resultat & slutsats: Vi hade en förföreställning om att informationsplikten enligt 16 § FML inte uppfylls i den utsträckning som är önskvärd vid en förmedling. Vår förföreställning har förändrats då de intervjuade överlag arbetade enligt de lagar och riktlinjer som finns. Vi fann att det är hur man informerar parterna på bästa sätt som är ett problem och att det inte är hela arbetsmönster utan snarare små skillnader som bidrar till anmälningarna mot fastighetsmäklarna.

Förslag till fortsatt forskning: Vår uppsats beskriver en fastighetsmäklares arbete enligt 16 § FML och detta jämförs med juridisk teori vilket har varit vår avgränsning. Det vore intressant att undersöka hur en fastighetsmäklare arbetar och jämföra mot organisationsteori för att få ett annat perspektiv. Vidare skulle det gå att utföra studien med samma frågeställning fast göra en geografisk eller demografisk jämförelse. Till sist vore det spännande att se hur information till konsumenter förmedlas på bästa sätt genom någon form av studie.

Uppsatsens bidrag: Vi anser att nyttan med studien är att den kastar ljus på vad som kan tänkas ligga till grund för de anmälningar som görs till FMN och att den bringar en del klarhet i hur fastighetsmäklare arbetar givet vår referensram.

Aim: The background to the paper has its origin in the reports made against real estate agents where a large proportion of these complaints are related to lack of information to the parties. According to us these complaints contribute to a lack of trust for the real estate agents since these reports can be highlighted as something concrete in media. The purpose of the paper is to get a clearer picture and better understanding of how real estate agents work according to Section 16 Real Estate Brokerage Act. If the information to the parties is insufficient, our hope is to shed light on these to eventually be able to reduce complaints against real estate agents.

Our main question of this essay is: How do real estate agents work to give buyers and sellers the advice and information they need in connection with the conveyance of real property pursuant to Section 16 Real Estate Brokerage Act, deficiencies work somewhere?

Method: We have used a qualitative method and collected data using depth interviews which has been put together and will be discussed in the paper. The data we collected was the basis for our analysis where we compared how the people we interviewed worked against the theory in the paper to try to see the context and enhance our understanding.

Result & Conclusions: We had an idea that the disclosures according to Section 16 FML had not been met to the extent that is desirable at a brokerage. Our first impression has changed since we realized that the people interviewed generally worked under the laws and guidelines that exist. The problem is not the real estate agents’ work patterns but how the information is distributed to the parties.

Suggestions for future research: Our paper describes a real estate agent’s work under Section 16 FML which is compared to the legal theory which has been our definition. It would be interesting to investigate how a real estate agent works and compare against the organization theory to get a different perspective. Furthermore, it would be possible to do the study with the same problem fixed to a geographical or demographic comparison. Finally, it would be exciting to see how you can convey information to consumers in the best way through some form of study.

Contribution of the paper: We believe that the benefits of the study is that we get an understanding of why these complaints are being made to the FMN and that it brings some clarity to how real estate agents work according to our reference points.

Under början av 2000-talet framkom uppgifter om att vissa fastighetsmäklare använt sig avfabricerade bud för att trissa upp priserna i en budgivning, något som självklart är mycketallvarligt och direkt olagligt. Branschen har länge fått kämpa med relativt lågt förtroendefrån allmänhetens sida, detta har delvis hängt ihop med att det tidigare inte fanns någotutbildningskrav för yrket. Detta tillsammans med de olägenheter som upptäcktes under2006 bidrog till ett krav både från branschens och allmänhetens sida om att en nyfastighetsmäklarlag skulle arbetas fram, så att de seriösa aktörerna i branschen skulle kunnaverka för kundernas bästa med en yrkesstolthet.Arbetet inriktar sig på de delar i den nya lagen som behandlar budgivningsprocessen,förmedling av sidotjänster samt upprättande av mäklarjournalen.Tillvägagångsättet har varit att intervjua fastighetsmäklare, kunder och enmyndighetsperson inom branschen. Dessa har till viss del haft lika åsikter om att branschenmådde gott av att regleras bättre, och att lagen inneburit ökad transparens. Framgår göräven att en hel del personer har förutfattade meningar om yrket, som ofta bygger påenskilda dåliga erfarenheter av yrket sedan tidigare, som man sedan har svårt att nyansera.Syftet med arbetet har varit att undersöka huruvida den nya lagen har inneburit enförändring i arbetssättet hos fastighetsmäklarna, samt om lagen inneburit ett ökatförtroende för branschen.Arbetet visar att det finns goda förutsättningar för branschen att öka sitt förtroende frånallmänhetens sida i och med den nya fastighetsmäklarlagen. Det krävs dock att branschengör gemensam sak och tillsammans arbetar aktivt med att kommunicera ut innebörden avlagen.

De allra flesta fastighetsmäklare i Sverige arbetar med provisionslön. Syftet med det här arbetet är därför att förhoppningsvis skapa en diskussion i fastighetsmäklarbranschen om det är nödvändigt med provisionslön. Vi har intervjuat sex fastighetsmäklare och bland annat kommit fram till att det är dags för en förändring i fastighetsmäklarbranschen och att det bör föras en gemensam diskussion om lönesättningen.

Almost every estate agent in Sweden has a commission based salary. Our purpose with this thesis is to get a discussion among the estate industry about the necessity of this kind of salary. Our thesis is based on six interviews with estate agents. Among other things one of our conclusions is that it is time to make a change in the estate industry. It is also time to have a common discussion about the salary.

En bostadsrätt omfattar ett medlemskap i en ekonomisk förening och ger nyttjanderätt till en lägenhet. Detta innebär att bostadsrätten inte är något materiellt utan just en andel i föreningen, vilken bland annat innefattar upplåtelse av en lägenhet att nyttja mot ersättning, i det hus som ägs av föreningen, men också del i föreningens tillgångar och skulder. I Sverige förmedlas årligen över hundra tusen bostadsrätter via fastighetsmäklare. Olikt en fastighetsöverlåtelse finns vid överlåtelse av bostadsrätt tre intressenter, i form av köpare, säljare och bostadsrättsförening. Fastighetsmäklaren är ytterligare en part som ska fungera som en oberoende mellanman i relationen mellan säljaren och köparen. Fastighets- mäklarens roll i överlåtelseprocessen är central och dennes arbete regleras genom fastighetsmäklarlagen, där regler om bland annat god fastighetsmäklarsed, omsorgsplikt, samt rådgivnings- och upplysningsskyldighet återfinns. Denna uppsats syftar till att ur ett fastighetsmäklarperspektiv utreda och tydliggöra gällande rätt inom området för mäklarens rådgivnings- och upplysningsskyldighet vid överlåtelse av bostadsrätt. I min studie av förmedlingsprocessen för bostadsrätter har jag kunnat identifiera ett antal områden där kraven på fastighetsmäklarens agerande behöver tydliggöras. Uppsatsen har koncentrerats till det ansvar som vilar på fastighetsmäklaren gällande råd och upplysningar om föreningens ekonomi och stadgar, skyldigheten att upplysa köparen om ansvaret att undersöka bostadsrätten, samt vad en sådan undersökning omfattar. Mäklarnas tillämpning av reglerna i fastighetsmäklarlagen är, vid förmedling av bostadsrätt, i stor utsträckning förenklad och anpassad efter hur förmedlingsprocessen vid fastighetsöverlåtelser går till. Det finns i och med detta ett behov av att fastighetsmäklarna anpassar sina råd, upplysningar och sin information efter de särskilda regler och förhållanden som råder för bostadsrätter. Detta gäller inte minst mäklarens upplysning om köparens ansvar att undersöka bostadsrätten.

Denna studie behandlar de rättsliga konsekvenserna för fastighetsmäklarföretag när den nya föreslagna Fastighetsmäklarlagen träder i kraft i juli. Denna studie undersöker därmed fastighetsmäklarföretags rättsläge enligt den nya fastighetsmäklarlagen. Lagen är tillämplig endast gentemot varje enskild fastighetsmäklare i Sverige men som nu skall ändras till att även fastighetsmäklarföretag skall tillämpas av. 2017 gav regeringen en överblick över lagen som sedan ledde till att man lämnade förslaget Statens Offentliga Utredning 2018:64 där förslaget består av att även fastighetsmäklarföretag skall omfattas av lagarna i fastighetsmäklarlagen. Som i sin tur har lett till Prop. 2020/21:119. Anledningen till varför en lagändring har varit betydande är främst för att man idag skall ha en större överblick över fastighetsmäklarbranschen och skapa en kraftig tillsyn så att konsumenterna känner trygghet när de ingår i ett fastighetsköp. Då en fastighetsaffär är en konsuments största transaktion under deras livstid är det oerhört viktigt att det även sker enligt spelets regler.  Fastighetsmäklarbranschen har blivit en betydande del för samhället där utvecklingen har skett i ett snabbt tempo. Den nya lagen kommer innebära att fastighetsmäklarföretag kommer att stå under FMI:s tillsyn och ger dem även möjlighet till att åtgärda problematik som behövs att åtgärda. Det kommer att ställas högre krav på företag för att de skall kunna få vara verksamma inom branschen där de även kommer få ett övergripande ansvar över deras fastighetsmäklare att de följer god fastighetsmäklarsed. Bland annat kommer fastighetsmäklarföretag som åsidosätter sina skyldigheter att kunna riskera att få en disciplinpåföljd, men även kunna ingripa vid fall ifall olämpliga personer finns i företagsledningen eller ägarkretsen.
This study deals with the legal consequences for real estate companies when the new proposed Real Estate law enters into force in July. This study thus examines the legal situation of real estate companies according to the new Real Estate agency Act. The entire real estate industry is responsible for the legal rules regulated in the Real Estate law. The law is applicable only to each individual real estate agent in Sweden, but which must now be amended so that real estate companies must also be applied by. In 2017, the government gave an overview of the law, which then led to the submission of the proposal Statens Offentliga Utredning 2018:64, which consists in real estate companies also being covered  the Real Estate agency Act. Which in turn has led to the government proposal 2020/21:119. The reason why a change in the law has been necessary is mainly to provide for a more efficient oversight of the real estate industry and so that consumers feel secure when they enter into real estate transactions. As a real estate transaction is a consumer's largest transaction during their lifetime, it is extremely important that it also takes place according to the rules of the game. The real estate industry has become a significant part of society where development has taken place at a rapid pace. The new law will mean that real estate companies will be under the supervision of the Real Estate Inspectorate and will also give them the opportunity to remedy problems that need to be remedied. Higher demands will be placed on companies in order for them to be able to operate in the industry, where they will also have overall responsibility over their real estate agents so that they follow good real estate practice. Among other things, real estate companies that violate their obligations will risk a disciplinary sanction. The Estate agents inspectorate will also be able to intervene in cases where unsuitable persons are in the company management or the circle of owners.

Bakgrund: Idag finns det i Fastighetsmäklarlagen ett krav på att en fastighetsmäklare ska upprätta en skriftlig beräkning av köparens boendekostnader. Detta krav får endast åsidosättas då köparen uttryckligen avstår sin rätt. Det har upprättats ett förslag till en ny fastighetsmäklarlag i vilket kravet på att upprätta boendekostnadskalkyler tagits bort och ersatts med att mäklaren endast är skyldig att upprätta en boendekostnadskalkyl då köparen efterfrågar en sådan. Mål: Målet med denna rapport är att ge en aktuell bild av vad fastighetsmäklare har för uppfattning om boendekostnadskalkyler idag och huruvida de fördelar som fastighets-mäklarna ser kring boendekostnadskalkyler är anledning nog för att kontinuerligt upprätta dessa även efter att lagkravet försvinner. Metod: Rapporten bygger på en kvantitativ enkätundersökning, fem öppna djupintervjuer med kvalitativ forskningsansats samt litteraturstudier. Urvalet av deltagare gjordes slump-mässigt utifrån fastighetsmäklarnämndens register över registrerade fastighetsmäklare. Analys: Att boendekostnadskalkyler upprättande av fastighetsmäklare är av liten betydelse har framkommit som åsikter i undersökningen. Detta beror till stor del på att kunderna idag avsäger sig sin rätt till en boendekostnadskalkyl då de ofta får en upprättad av banken i samband med låneansökan varför de ej anser sig behöva en kalkyl från fastighetsmäklaren. Att det finns fördelar för fastighetsmäklare med att upprätta boendekostnadskalkyler anser drygt hälften av undersökningens deltagare. Trots detta anser majoriteten att fördelarna ej är anledning nog för att de ska fortsätta upprätta kalkylerna efter lagändringen. Den stora förändring som lagförslaget medför är att fastighetsmäklare slipper att upprätta avståenden i alla de affärer där de inte upprättar en boendekostnadskalkyl.

Uppsatsens titel: Löneformer inom fastighetsmäklarbranschen – hur ledningen kan påverka fastighetsmäklarnas motivation med olika löneformer samt fördelar och nackdelar med att erbjuda dem.   Författare: Jasmina Bahonjic & Selma Glamocic   Handledare: Eva Berggren   Examinator: Titti Eliasson   Problemformulering: Hur kan ledningen påverka fastighetsmäklarnas motivation med olika löneformer?   Bakgrund: Provision är den löneform som är den mest vanliga i fastighetsmäklarbranschen. Provision är dock inte den enda löneformen som förekommer i branschen utan även fast lön samt en kombination av fast lön och rörlig lön förekommer, men i mycket mindre utsträckning. Mäklare som är medlemmar i Mäklarsamfundet anser att provisionslönerna är en av de sämsta sakerna med mäklaryrket, dock är det i slutändan ändå ledningen som bestämmer löneformen. En av ledningens viktigaste uppgifter är att styra och motivera sina anställda, och olika löneformer har en påverkan på just styrning och motivation. Detta har lett fram till vår problemformulering där vi är intresserade av att utifrån ledningens perspektiv se hur olika löneformer kan påverka mäklarnas motivation.   Syfte: Syftet med denna uppsats är att beskriva de olika löneformerna som idag förekommer i fastighetsmäklarbranschen samt förstå hur de påverkar motivationen ur ledningens perspektiv. Vi vill även undersöka vilka för- och nackdelar som finns med att erbjuda dessa löneformer.   Metod: Uppsatsen är baserad på en kvalitativ metod. Det är tre personer med ledningsposition från Mäklarhuset, Svensk Fastighetsförmedling samt Fastighetsbyrån som har intervjuats. Samtliga intervjuer har gjorts som besöksintervjuer.   Slutsats: Fast lön är inte lika motiverande som rörlig lön, eftersom den inte är kopplad till prestation. Dock kan fast lön fungera som motivationsfaktor om den är relativt låg eller väldigt hög, eller om den anställda mäklaren känner sig nöjd och trygg. Fast lön kan även vara motiverande när den är beroende av att en överlåtelse sker. Rörlig lön är till största del motiverande, eftersom den till skillnad från fast lön beror på prestation. Däremot kan rörlig lön även leda till en negativ press på grund av att den anställda mäklaren hela tiden behöver prestera bra. En kombination av fast lön och rörlig lön är motiverande, eftersom en del av lönen ändå beror på prestationen. Samtidigt finns det en trygghet i och med den fasta delen av lönen.

Syfte: Syftet med denna uppsats är att utreda hur tjänstekvaliteten påverkas av fastighetsmäklarens roll som opartisk mellanman. Studien har genomförts med syfte att ge ett bidrag till debatten om huruvida fastighetsmäklarens opartiska roll påverkar den enskilde konsumenten.

Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ metod. Samtliga intervjuer var personliga och alla utom en genomfördes med inspelningsutrustning. Urvalet föll på en rad sakkunniga inom fastighetsmäklarbranschen samt ett antal verksamma fastighetsmäklare. Intervjusvaren sammanfattades sedan och blev det empiriska underlaget. All empirisk data kopplades sedan till vår teoretiska referensram för att utgöra studiens analysdel.

Resultat & slutsats: De slutsatser vi dragit av denna studie är att den av kunden upplevda tjänstekvaliteten påverkas negativ av fastighetsmäklarens roll som opartisk mellanman. Vi har funnit att kundernas förväntningar i många fall inte stämmer överens med den tjänst som fastighetsmäklarna tillhandahåller. Den av kunden upplevda tjänstekvaliteten får stå tillbaka för ett starkt konsumentskydd samt en, i relation till andra länder, billig och effektiv fastighetsöverlåtelse. Fastighetsmäklarens roll som opartisk mellanman bygger på en bra idé då den skapar gynnsamma förutsättningar för effektiva fastighetsaffärer. Den tjänsteutformning som gäller idag fungerar tillfredställande men har stora utvecklingsmöjligheter. Ett tydliggörande av fastighetsmäklarens rättigheter och skyldigheter gentemot parterna skulle kunna bidra till en bättre tjänstekvalitet samt mer realistiska förväntningar hos kunderna.

Förslag till fortsatt forskning: Denna uppsats består endast av en kvalitativ undersökning med fastighetsmäklare och branschexperter. Vi föreslår därför undersökningar genom kvantitativa studier om vad fastighetsmäklarnas kunder upplever är bra kvalitet för tjänsten samt vilka deras förväntningar är. Vi föreslår även undersökningar om vad de danska konsumenterna anser är bra kvalitet gällande tjänsten samt en jämförelse med svenska konsumenter.

Uppsatsens bidrag: Uppsatsen har bidragit till att belysa den problematik som finns gällande fastighetsmäklarens opartiska roll som mellanman. Detta är ett inlägg i den debatt som förs kring ämnet. Vår förhoppning är att denna studie kan komma att bidra till en större inblick i varför fastighetsmäklarens roll bör tydliggöras i lag för att i högre grad gynna konsumenterna. Vår förhoppning är att denna studie tas emot med intresse.

To purchase a house or an apartment is often one of the major personal financial commitments for a person. In 2005, 84% of the homeowners sold their homes using a estate agency. During 2006 several new opportunities appeared on the market, giving the homeowners more of a choice in what way to sell their homes. Media describes the alternatives in general “as the agents on the Internet”. Estate agencies have for at least ten years offered their services over the Internet but during 2006 the Internet services increased and were established. It is a fact the homeowner can decrease the cost of selling the home if the person is willing and able to spend the time and effort involved.

The aim of my thesis is to describe and compare traditional estate agencies and the services offered over the Internet and how the homeowner will benefit the most. I have studied three different agencies, Adirekta, A-mäklarna and HemOnline. I have conducted interviews over the telephone, comparing their similarities and differences and in what way their services are of help or not.

The thesis will give at hand that the most significant differences is concerning the price. The absence of a estate agent will reduce the cost but also complicate other matters. There are real advantages but also disadvantages. The thesis shows that the Swedish Estate Agency Act (FML) has not been explicit in giving clear advice how to use the law. Several problems have occurred concerning the Act and how to live up to its standard.

Denna rättsvetenskapliga uppsats reder ut hur fastighetsmäklarens skyldigheter förändras ur ett budgivningsperspektiv efter införandet av dataskyddsförordningen (GDPR) den 25e maj 2018. Budgivningen är inte i någon större utsträckning reglerad i lag vilket har gjort att bedrägeri i form av falska bud har uppkommit i praxis. Som ett resultat av detta har krav på upprättande av anbudsförteckning införts för mäklaren. Eftersom GDPR är en rättsakt som ännu inte har trätt i kraft är detta en explorativ studie där vi undersöker hur införandet kommer att påverka fastighetsmäklaren. Syftet med GDPR är att skydda och reglera flödet av personuppgifter för EU-medborgarna, ett flöde som ökar kraftigt på grund av globaliseringen och den teknologiska utvecklingen. GDPR är en EU-förordning och dess bestämmelser ska tillämpas direkt av respektive medlemsstat. Förordningen ställer höga krav på samtliga aktörer inom unionen som behandlar personuppgifter, däribland fastighetsmäklare och mäklarföretag. Huvudbegreppet inom förordningen som är av störst betydelse för hur mäklarens arbete förändras är personuppgiftsansvarig. Det råder skiljaktigheter huruvida det är mäklaren eller mäklarföretaget som är personuppgiftsansvarig och vår slutsats är därför att det finns två svar på syftet. Om det är den enskilda mäklaren som är personuppgiftsansvarig finns en rättslig skyldighet för mäklaren enligt fastighetsmäklarlagen som gör att mäklaren inte behöver ta in samtycke från budgivarna för att få behandla deras kontaktuppgifter i en anbudsförteckning. Är det istället mäklarföretaget som är personuppgiftsansvarig finns det ingen rättslig skyldighet som gör att budgivarnas personuppgifter får behandlas. Detta gör att ett entydigt samtycke måste tas in från budgivarna där det på ett lättförståeligt sätt framgår vad uppgifterna kommer att användas till och där de även ska få information av personuppgiftsansvarige hur samtycket kan återkallas. Eftersom denna tolkningssvårighet råder uppmanar vi den enskilde fastighetsmäklaren och mäklarföretaget att inhämta samtycke vid hantering av budgivares personuppgifter.
This legal paper studies the impact of the new EU regulation GDPR on Swedish real estate brokers responsibility when it comes to the bidding. GDPR is an attempt to protect the integrity of the EU residents due to the increasing flow of personal data within and outside the union. The bidding process in Sweden is associated with problems since the bidders often feel that false bidders occur. In order to minimize the risk of false bidding, national law forces the broker to create a list of all bids that are put on a house or apartment along with name of the bidder, information on how to contact him or her, when the bid was made and if there are any conditions attached to the bid. This list is then given to the seller and the buyer. National law on processing personal data has not been an obstacle for the broker to fulfil this duty but we have learnt that GDPR might be. There are different points of view on whether it is the broker or the broker firm that is responsible for the personal data that is processed within the company. If the broker is responsible its legal responsibility will enable him or her to process personal data without consent from the bidders but if the broker firm is responsible, consent must be given by the bidders in order for the broker to create the bidding list and in that way fulfil their duties associated with the bidding. Since there are different ways to interpret this our conclusion is that consent from the bidders should be acquired.

Den svenska fastighetsmäklaren är en näringsidkare som förmedlar en uppdragsgivares fastighet eller bostadsrätt. Till skillnad från andra näringsidkare marknadsför han inte sina egna produkter utan uppdragsgivarens privatbostad. Syftet med denna studie är att undersöka vilket ansvar mäklaren då kan ha sin marknadsföring. Ansvaret kan följa av regler i marknadsföringslagen men också av fastighetsmäklarlagen. Den förra är en allmän lagstiftning och den senare en speciallagstiftning. Arbetet undersöker i vilken omfattning det ena eller andra regelverket lämpligen kan tillämpas. Det undersöks också i vilken utsträckningen mäklaren möjligen kan bära ett strikt ansvar för sin marknadsföring. Undersökning kommer från de många intressanta frågeställningarna som bygger på en dom av förvaltningsrätten i Karlstad. Domstolen har fält en mäklare till ansvar med domskäl som antyder att frågan om mäklarens oaktsamhet inte tillmäts någon betydelse. Domstolen gick nämligen inte in på någon prövning av det besvärande eller friande omständigheterna som hade anförts av parterna.

Fastighetsmäklaren har att rätta sig efter fastighetsmäklarlag (1995:400) då han utför sitt arbete. I 12 § fastighetsmäklarlagen står det att fastighetsmäklaren i allt skall iaktta god fastighetsmäklarsed och att mäklaren därvid skall se till både säljarens och köparens intresse. Regleringen innebär att mäklaren i alla situationer har att rätta sig efter god mäklarsed. Fastighetsmäklarlagen är en konsumentfrämjande lag vilket bör innebära att konsumenter genom att läsa lagtexten kan få en klar bild över vilka skyldigheter en mäklare har. Formuleringen i 12 § fastighetsmäklarlagen påvisar närmast innebörden att mäklaren alltid är skyldig att se till båda parternas intressen samtidigt som han därutöver följer god fastighetsmäklarsed i övrigt.

De situationer som i lagtext finns nämnda kring fastighetsmäklarens uppdrag får ses som mäklarens centrala skyldigheter. Bland annat finns det reglering om fastighetsmäklarens; skyldighet att inte bedriva annan förtroenderubbande verksamhet (14 §), rådgivnings- och upplysningsplikt (18 §), ombudsförbud (15 §) m.m. I alla fallen kan mäklarens centrala skyldigheter utvidgas eller inskränkas av vad som följer av god fastighetsmäklarsed.

Fastighetsmäklarens roll som en opartisk mellanman skiljer sig från övriga mellanmän som endast behöver se till sin uppdragsgivares intressen. Mäklarens ersättning utgår i regel en-dast då en förmedling kommer till stånd och då i form av provision. Fastighetsmäklaren har således ett starkt egenintresse av att få fastigheten såld samt att få ett så högt pris på fastigheten som möjligt. Det anses av god mäklarsed accepterat att mäklaren i prisfrågan får se till endast säljarens intresse och således även få sina egna intressen uppfyllda. Mäklaren måste dock i övrigt se till båda parternas intressen vilket innebär att han bland annat måste upplysa köparen om omständigheter som kan tänkas vara av intresse för honom. Mäklarens professionella agerande ställs på sin spets då han får en möjlighet att dra egen ekonomisk vinning genom att påverka prisfrågan, då mäklaren kan undanhålla eller lämna felaktig in-formation till en köpare som kan innebära att priset på fastigheten sjunker. Exempelvis kan mäklaren vid budgivningen lämna simulerade bud, eller berätta att det finns fler spekulanter på en fastighet än vad som verkligen är fallet. Således blir de spekulanter som verkligen är intresserade av att köpa fastigheten mer benägna att höja sina egna bud. Då det inte ställs några krav på att fastighetsmäklaren redovisar för köparen hur budgivningen gått till finns det inga konkreta bevis mot att mäklaren agerat ohederligt. Risken för att bli upptäckt är så gott som obefintlig och det blir mäklarens samvete och professionalitet som avgör huruvi-da han väljer att agera. Att simulera och lämna felaktiga uppgifter är självklart inte förenligt med god fastighetsmäklarsed och det är därför viktigt att mäklare som bryter mot god fas-tighetsmäklarsed straffas.

Att fastighetsmäklaren skall vara en opartisk mellanman, samtidigt som hans ersättning är beroende av hur hög köpeskilling som erläggs, ställer höga krav på honom. Att han i prisfrågan får frångå den opartiska mellanmansrollen följer av god fastighetsmäklarsed och går inte utläsa av lagtext. Det bör göras klarare att mäklarens skyldighet att se till både säljarens och köparens intressen begränsas av god fastighetsmäklarsed då fastighetsmäklarlagen är en konsumentfrämjande lag. Konsumenter bör inte förvirras genom vaga hänvisningar och formuleringar. Att mäklaren trots allt även i fortsättningen bör inneha en opartisk mellanmansroll får anses som klart, då det annars skulle krävas att köparen skaffar ett eget ombud som ser till köparens intressen. Att det är säljaren som ensam ersätter mäklaren motiverar att mäklaren endast ser till säljarens intresse i prisfrågan då det annars inte skulle finnas några större ambitioner av mäklaren att försöka få ett så bra bud som möjligt på fastigheten. Säljarens intresse av att anlita en fastighetsmäklare torde i så fall försvinna då mäklaren inte skulle garantera att ett högre pris erhålls än om säljaren själv skött förmedlingen.

The estate agent has to follow the rules for estate agents in Fastighetsmäklarlag (1995:400) when he performs his work. The 12 § direct that the estate agent has to follow good customs in all his work, and he has to fulfil both the vendor and the purchasers interests. The legislation states that the estate agent, in all situations, has to take good customs into account. This means that the estate agent does not have to take both parties interests into consideration in questions concerning the price and is allowed to act only in the favour of the vendor.

Fastighetsmäklarlagen is a legislation which promotes the consumers interests, which should mean that consumers can get a clear image of the legislation by reading the words of the Act. The wording of the 12 § gives the reader the impression that the estate agent always is obliged to look into both parties interests, and in addition to that, follow good customs. The estate agent´s main obligations are directed in the legislation, but all the obligations can be restricted or increased depending on what follows from good customs.

The estate agent is in general compensated by commission only when a property is sold. It is therefore in the estate agent’s own interest to sell the property for as much as possible. In situations concerning the price it is acceptable by good custom that the estate agent, only has to look into the vendor’s best interest, and therefore the estate agent also gets his own interests fulfilled. The professional acting by the estate agent can be doubted as he has the opportunity to receive a bigger compensation by influencing the price, since the estate agent can withhold or leave incorrect information to the purchaser, which can conduct the price to decrease. For example the estate agent can in the bidding situation present feign bids or act like there is more prospective buyers for the property than there really is. Thus the prospective buyers, which really are interested in buying the property, become more demanded to raise their bids.

Since there is no requirements that demand the estate agent to present information for the purchaser about how the bidding has proceeded it is difficult to prove that the estate agent has acted against good customs. The risk to be discovered is almost non-existent and instead it is the estate agent’s own conscience and professionalism that decides how he choose to act. To present feign bids and incorrect information is obviously not appropriate by good customs and it is therefore important that those estate agents which act against good customs are punished.

The estate agents are expected to put both parties interests first, at the same time as their compensation depend on the purchase price, this put high demands on the estate agent’s acting. By the wordings of the regulation in fastighetsmäklarlagen, it is not possible to make the conclusion that the estate agent does not have to take the purchaser’s interest into con-sideration in situations concerning the price. It has to be more obvious that the estate agent’s duty to take both parties interests into consideration is depending on good customs, since fastighetsmäklarlagen is a legislation that promotes consumers. Consumers shall not be confused by unclear references and expressions.

The estate agent should continue to fulfil both parties interest; otherwise it would be necessary for the purchaser to engage his own agent, who can fulfil his interests. Since it is the vendor alone that compensates the estate agent, it is justified that the estate agent only takes the vendor’s interests into consideration, in questions concerning the price.

Ett fastighetsköp är en betydande affär som de flesta personer genomför någon gång under sin livstid. Delvis på grund av fastigheters höga förmögenhetsrättsliga värde har lagstiftaren ansett det vara nödvändigt med vissa lagstadgade formkrav, som exempelvis att köpekontraktet ska vara skriftligt och undertecknas av båda parter. När köpehandlingen är undertecknad och bevittnad kan köparen ansöka om lagfart, inteckna fastigheten och vidare erhålla pantbrev.  En av de huvudsakliga skillnaderna mellan ett fastighetsköp och ett köp av lös egendom är att fastighetsköparen har en plikt att, för att ha rätt att åberopa eventuella fel i fastigheten, undersöka egendomen noggrant innan köpekontraktet undertecknas. För att rätten att åberopa eventuella fel ska aktualiseras, krävs att felet ska ha legat utanför denna undersökningsplikt. Tidpunkten för undersökningsplikten har dock kommit att kunna flyttas, med hjälp av en så kallad besiktningsklausul. Genom att införa en besiktningsklausul i köpekontraktet, öppnas möjligheten för köparen att låta besiktiga fastigheten efter köpets fullbordan. På detta sätt förlänger klausulen köparens undersökningsplikt.  Det finns två typer av besiktningsklausuler, öppna och begränsade, varav ingen är stadgad i lag. Används en öppen besiktningsklausul kommer inte något tolkningsproblem att ligga vid handen, eftersom köpet är att betrakta som ett öppet köp. Det innebär att oavsett vad besiktningen faktiskt utvisar, har köparen rätt att frånträda köpet. I det fall det istället förs in en begränsad besiktningsklausul i köpeavtalet, har det under åren visat sig kunna leda till otaliga tvister säljare och köpare emellan, eftersom de inte alltid varit överens om klausulens egentliga innebörd.  I vår uppsats har vi undersökt gällande rätt, samt försökt komma fram till lagstiftarens avsikt med avsaknaden av lagstadgade formkrav avseende begränsade besiktningsklausuler, och om det finns skäl till att införa sådana formkrav.

Syfte: Syftet med kandidatuppsatsen är att ta reda på ifall det svaga intresset för köpmäklare i Sverige beror på en bristande kännedom om köpmäklartjänstens existens eller om det saknas ett behov för tjänsten. En kortare utredning av hur lagen ser ut genomförs för att se om en köpmäklartjänst kan utövas enligt den idag rådande lagstiftningen. Forskningsfråga: Beror det svaga intresset för köpmäklare i Sverige på att svenska folket inte är medvetna om att tjänsten existerar eller beror det på att det inte finns ett behov av tjänsten? Metod: I uppsatsen har information samlats in genom två olika typer av undersökningsmetoder, kvantitativa enkäter och kvalitativa intervjuer. Informationen av dessa har sedan sammanställts och utgör resultatet i uppsatsen. Analysen i arbetet utgår ifrån resultatet vilket har bearbetats med den teoretiska delen som en grund. Det är utifrån den teoretiska modell som ställts upp, vilken är kallad ”slutlig analysmodell”, som analysen utarbetats. Uppsatsens bidrag: I Sverige finns det idag ett fåtal aktörer som agerar som så kallade köpmäklare, vilka jobbar på uppdrag av köpare. Efter att ha gjort en kortare forskning kring området så märktes det snabbt att det inte finns mycket information om varken tjänsten eller hur väl det svenska folket känner till en sådan tjänst eller om de har behov av det, att tillgå. Genom denna uppsats uppmärksammas därför problematiken kring efterfrågan av tjänsten och vad detta eventuellt kan bero på. Efter genomfört arbete kommer uppsatsen att kunna ligga till grund för vidare forskning kring tjänsten och dess efterfrågan.   Resultat och slutsats: Svenska bostadsspekulanter har dålig till ingen kännedom om att köpmäklartjänsten existerar då minimal marknadsföring görs. Även behovet är lågt bland svenska bostadsköpare då de är bra skyddade genom säljarens fastighetsmäklare som enligt lag även ska tillgodose köparens intresse.   Förslag till vidare forskning: 1)      Undersöka om det finns utrymme eller möjlighet till att genomföra lagändringar vilket skulle främja en köpmäklartjänst. 2)      Hur man kan öka svenska folkets medvetenhet om köpmäklartjänstens existens. 3)      Genomföra en mer rikstäckande undersökning kring svenska folkets medvetenhet och behov för att se om resultatet visar något annat.
Purpose: The purpose of this bachelor thesis is to determine if a lack of buyers real estate agents in Sweden is due to a lack of knowledge of the existence or the absence of need for the service. A short investigation of how the law corresponds to the work of a buyers real estate agent has been done.   Research question: Is the lack of buyer’s real estate agents in Sweden due to a lack of knowledge of their existence or the absence of need for the service.   Methodology: In this paper, the information is gathered from two different types of survey methods, quantitative surveys and qualitative interviews. The information from these has been compiled and is the result of this paper. The analysis of the work is based on the results which have been processed with the theoretical part as a basis. It is based on the theoretical model which is called the "slutlig analysmodell".   Essay contributions: In Sweden, there are a few agents who act as buyer’s real estate agents which works on behalf of a buyer. After a shorter research it was found that there is not much information about the service or how well the Swedish people are aware of such a service or if they have any need of it. This essay therefore wants to point out the problem with the lack of demand for the service and what it may be due to. After completion of this essay this paper will provide a basis for further research into the service and its demand. Results and Conclusion: Swedish housing speculators have poor to no knowledge of the existens of the buyer’s real estate agent service due to minimal marketing. Also the demand of such a service is low due to that the buyers are well protected by the seller’s real estate agent, who by law also must work for the best of the buyers interests.   Suggestions for further research: 1) Investigate whether there is room or opportunity for the implementation of legislative changes which would support a buyers real estate agent service. 2) How to increase the Swedish people's awareness of the existence of a buyer’s real estate agent service. 3) Implement a more nationwide survey on Swedish people's awareness and needs of a buyer’s real estate agent service to see if the results show otherwise.

This thesis addresses the exception regarding lawyers in the Swedish fastighetsmäklarlagens §5 and aims to understand the background and meaning of the exception. Further the thesis addresses whether the main purpose of the estate agents act, the protection of consumers, is satisfying when a lawyer is practicing real estate agency. The study is based on the Swedish fastighetsmäklarlagen and aims to investigate the application of the act on both real estate agents and lawyers as they convey real estate. In order to clarify and understand the application of the law and to receive a view of the specific characteristics of each occupation, the occupational roles are investigated in detail and compared. The act distinguishes between conveying real estate professionally and conveying on single occasions. The demarcation of the concept determines whether the person conveying real estate is obliged to follow fastighetsmäklarlagen or not. A lawyer that is professionally conveying real estate should, according to Sveriges Advokatsamfund, practice the intermediary within the lawyer’s activity. Since professional ethics in practicing real estate agency and practicing law is incompatible the lawyer is obliged to make an assessment of what is professional intermediary within and outside the lawyer’s activities. The study points out that the boundary should be clarified in order for the lawyer to facilitate the assessment. The exception in the Swedish fastighetsmäklarlagen is important if a lawyer is professionally conveying real estate within the lawyer’s activity, but if the intermediary is solely within the lawyer’s general activity the exception has no function. A lawyer is suitable to pursue only those activities that are included within the scope of legal services, including intermediary corresponding to advocacy and not professional intermediary. For those situations that can be listed as professional intermediary, a real estate agent should be hired. Consideration whether the §5 should be changed or removed is required.
Uppsatsen behandlar undantaget avseende advokater i fastighetsmäklarlagens 5 § och syftar på att förstå undantagets bakgrund och innebörd. Vidare behandlar uppsatsen huruvida fastighetsmäklarlagens huvudsakliga syfte, konsumentskyddet, tillgodoses då en advokat utövar fastighetsförmedling. Studien utgår från fastighetsmäklarlagen och utreder lagens tillämpning på respektive yrkesroll, fastighetsmäklaren och advokaten, vid förmedling av fastigheter. För att få klarhet i och förstå tillämpningen av lagen utreds yrkesrollerna ingående samt jämförs för att ge en inblick i yrkesspecifika egenskaper. Lagen skiljer på den som yrkesmässigt förmedlar och den som enbart förmedlar vid något enstaka tillfälle. Gränsdragning avseende förmedlingsbegreppet avgör huruvida den som utövar förmedlingen har skyldighet att följa fastighetsmäklarlagen eller inte. En advokat som yrkesmässigt förmedlar fastigheter ska, enligt Sveriges advokatsamfund, utöva förmedlingen inom ramen för advokatens verksamhet. Då god fastighetsmäklarsed och god advokatsed är oförenliga medför det att advokaten själv måste göra en bedömning av vad som är yrkesmässig förmedling inom och utom ramen för advokatens verksamhet. I studien menas att gränsdragningen bör tydliggöras för att underlätta advokatens bedömning. Undantaget i fastighetsmäklarlagen kan ha betydelse om advokaten yrkesmässigt förmedlar inom ramen för sin verksamhet, men fyller ingen funktion i de fall då advokaten enbart förmedlar inom ramen för advokatens generella verksamhet. Advokaten är lämplig att ägna sig åt enbart sådan verksamhet som ingår inom ramen för advokatverksamhet, däribland förmedling som motsvarar advokatverksamhet och inte yrkesmässig förmedling. I de förmedlingsfall som kan räknas till yrkesmässig förmedlingsverksamhet bör istället en fastighetsmäklare anlitas. Det bör övervägas om 5 § ska förändras och undantaget avlägsnas

I skrivande stund föreligger viss oklarhet vad gäller fastighetmäklarlagens (2011:666) tillämpningsområde. I ett avgörande från Svea hovrätt[1] har problematiken kring huruvida fastighetsmäklarlagens bestämmelser är tillämpliga på kommersiella fastighetsförmedlingar konkretiserats. Frågeställningen har varit föremål för diskussion i motiven till fastighetsmäklarlagen, och efter hovrättens avgörande gett upphov till livlig debatt. Lagutskottet har i förarbetena till lagen framhållit att det inte kan betraktas såsom rimligt att man, i samband med en fastighetsförmedling vid en inkråmsaffär, ska vara tvungen att anlita både en företags- och en fastighetsmäklare eller att valet av överlåtelseform[2] ska tillmätas någon betydelse. Regeringen var av samma åsikt som Lagutskottet, men påpekade att det i praktiken ändå oftast anlitas advokater vid förmedlingar av denna typ. Någon särreglering av kommersiell fastighetsförmedling var därför inte på tal, enligt regeringen. Hovrätten valde i domskälen till förevarande mål att tillmäta det “värdejämförandebedömningskriterium”, vilket återfinns i förarbetena till fastighetsmäklarlagen, betydelse. Detta kriterium har av två förespråkare från Mäklarsamfundet kritiserats och domen är, enligt dem, att anse såsom “rättpolitiskt olämplig”. Vi har i analysen intagit ståndpunkten att domen inte är självklar, men att den går att anse som korrekt, vilket även en i uppsatsen omnämnd doktorand i mäklarrätt ansett, ur ett rättskälleperspektiv. Genomgående har vi eftersträvat att, i uppsatsen, utreda vilket tillämpningsområde fastighetsmäklarlagen har. Beroende på målets utgång i Högsta domstolen, vilket förväntas komma tidigast under sommaren 2015, kan det komma att stå klart huruvida en jurist är behörig att förmedla inkråm med tillhörande fastighet. Rättsläget är tillsvidare oklart med anledning av de i analysen, enligt oss, möjliga tolkningsförfaranden, vilka finns att tillgå vid fastställandet av gällande rätt. För att bemöta problematiken på detta område har vi resonerat kring vilken utformning lagen bör ha, för att i framtiden tillvarata de intressen som är i behov av en lagreglering. Sammantaget har vi, trots allt, ansett en avreglering av kommersiell fastighetsförmedling såsom bäst lämpad.   [1]Mål nr B 4377-14. [2]Härvid åsyftas andels- eller inkråmsaffär.
At the time of writing there is some ambiguity in terms of the Estate Agents Act´s (SFS 2011:666) scope. In a ruling by the Svea Court of Appeal[1] the problem of whether the real estate brokerage Act's provisions apply to commercial real estate agencies has materialized. The issue has been discussed in the preamble to the Estate Agents Act, and raised to a lively debate after the decision in the Court of Appeal. Committee on Civil Law has stated in the legislative history of the Act that it can not be regarded as reasonable that one, in an asset deal, is forced to hire both a business and a real estate agent or that the choice of the transfer form, share or asset deal, will attract some importance. The Government was of the same opinion as the Committee on Civil Law, but pointed out that in practice lawyers in offices, of this type, are often hired. No special regulation of commercial real estate was deemed necessary according to the Government. In the foundations of the decisions of the present case, the Court of Appeal decided to measure the "dividing line criterium” importance. The criterium is found in the legislative history of the Estate Agents Act and has been criticized by two proponents from the Association of Swedish Real Estate Agents. The judgment is according to the proponents considered as "inappropriate according to a legal source perspective". In the analysis we have taken the standpoint, that the judgment is not obvious but that it can be regarded as correct. A standpoint also shared with a graduate student in brokerage right, mentioned below.  Throughout this essay we have endeavored to explore which scope the Estate Agents Act has. Depending on the outcome of the case in the Supreme Court, which is expected at the earliest in summer 2015, it may come to be clear whether a lawyer is authorized to convey property associated with assets. The legal position is also, according to us, unclear because of the in the analysis possible interpretation procedures, which are available in the determination of the applicable law. In order to address the problems in this area we have discussed which design the Estate Agents Act should have, in order to ensure the interests which in the future are in need of legal regulation. After all we have considered the deregulation to be the best suited. [1]Objective no. B 4377-14.

Syfte:            Denna studie har som syfte att utvärdera påföljdssystemets betydelse för den enskilde fastighetsmäklarens handlande. Vi ska även försöka utveckla det nuvarande påföljdssystemet för att skapa en mer rättvis bedömning av varje enskild fastighetsmäklares handlande. Metod:          För att kunna uträtta vår studie har vi analyserat Fastighetsmäklarnämndens årsböcker år 2007 – 2009 samt utfört intervjuer med personer inom branschen. Utifrån detta har vi erhålligt vår empiriska data. Dessutom har vi förstärkt vår analysering genom att jämföra systemet med advokatsamfundets påföljdssystem samt använt oss av väsentlig litteratur och lagstiftning. Resultat & slutsats:           Våra slutsatser visar att branschen är i behov av en nyutveckling av sitt påföljdssystem för fastighetsmäklarna. Detta för att både avskräcka samt inför allmänheten verka som moralbildande men främst för att ge fastighetsmäklaren en rättvis bedömning när denne döms. Vi tycker det är viktigt att de disciplinära påföljderna avspeglar brottets art då fastighetsmäklarna hängs ut allt oftare i bland annat media.   Vidare forskning:             Då tidigare forskning kring påföljdssystem är begränsat finns ett vidare behov av studier i ämnet. Det finns många inriktningar och frågeställningar som vi tror ej ännu har granskats. Vi skulle tycka det vore intressant om lagförslaget går igenom till årsskiftet 2011 att man analyserar vilka typ av fall som kommer att hamna under erinran respektive varning samt vilka kriterier som ställs för respektive disciplinär påföljd.
Aim: Our aim is to analyze the Swedish penalties and their consequences on real estate agents. The focus of this essay is to discuss how the current system could be changed so that a more fair assessment of each real estate agents conduct could be given. Method:       The empirical data was based on interviews with various people in the industry, such as Information officers, consumers, and estate agents themselves. We have also analyzed the Estate Agents Board’s yearbooks from 2007 to 2009. Furthermore, we have enhanced our analysis by comparing the system of estate agent penalties to the lawyers system of penalties. We have also used essential literature and legislation for example Estate Agents Act. Result & Conclusions:      Our conclusions of this essay show that the industry is in need of a development of the current system for real estate agents. This is to discourage and also act as a moral formation to the public. Mainly it’s about giving the estate agents a fair assessment when they are being convicted. We think the most important reason why the penalties should reflect the crime is because that is good justice. Estate agents nowadays have more coverage in the media and therefore we think it is extremely important that the persons whom sees this understand what lies behind the notification. Suggestions for future research: We can see that previous research about the system of penalties is limited and we truly think the industry is in need of continued studies about this subject. There are still many questions and directions about this that have not been reviewed before. This essay could be complemented in further studies if the measure will be adopted in 2011. Then it would be interesting if you analyze which case will get an admonitory remark or otherwise a warning and which criteria are required for each penalty.

Vad är fastighetsmäklarnas attityder till användandet utav lockpriser? Ämnet har på senare tid varit omdiskuterat i media, som också gett sin syn på det. Vi genomförde därför en undersökning i form av en enkätundersökning med fastighetsmäklare och djupintervjuer med branschorganisationerna för att ta reda på deras attityder till fenomenet. Vi ville också undersöka om attityden till och användandet utav lockpriser skilde sig mellan städerna Karlstad, Göteborg och Stockholm. Intervjuerna och enkätundersökningen omfattade också branschorganisationernas åsikter om oärliga bud, samt mäklarnas syn på den oreglerade budgivningen. Vår slutsats är att majoriteten av mäklarna och branschorganisationerna inte tycker att det är okej att mäklare använder lockpriser. Detsamma gäller branschorganisationernas syn på oärliga bud. Det framkom av undersökningen att en stor del av mäklarna upplevde problem med tanke på den oreglerade budgivningen som råder i Sverige. Utifrån vår bedömning av resultatet tror vi att Stockholmsprojektet med jämförelsepriser kommer fungera och på sikt stävja användandet utav lockpriser. Vi tror också att den nya regeln i Fastighetsmäklarlagen (FML) kommer minska oärliga budgivningar och på sikt stoppa användandet utav det.
What are real estate brokers’ attitudes towards the use of cap prices? The subject has recently been much debated in the media, which also has given its opinions in the subject. Therefore we carried out an investigation in the form of a survey with real estate brokers and interviews with the industry associations to find out their attitudes to the phenomenon. We also wanted to examine whether attitudes towards and the usage of cap prices differed between the cities of Karlstad, Gothenburg and Stockholm. The interviews and the survey also covered the industry associations’ opinions about dishonest bids, and brokers' views on the unregulated bidding. Our conclusion is that the majority of brokers and industry associations don’t think it’s okay for brokers to use cap prices. The same applies to the industry organizations’ views of dishonest bids. The investigation revealed that a large proportion of brokers experienced problems regarding the unregulated bidding prevailing in Sweden. Based on our assessment of the outcome, we believe that the Stockholm project with comparison prices will operate and eventually curb the use of cap prices. We also believe that the new rule in the Estate Agents Act will reduce dishonest bidding and eventually halt the use of it.

During several years influencing opinions has been working for a renewal of the Estate agents act. One of the matters that the Commission of Inquiry is handling is the question whether estate agents will be permitted to offer support services to their customers. In the light of the current investigation it has been my objective with this memorandum to describe the complexity about support services and also to what use these services could be for the consumers as well as to the estate agency branch. During my work with this memorandum I have identified two main theories. While one of the theories is emphasising customer orientation, the other theory is stating that there is a disadvantage with scattered services and that the service company should focus on its core business. When the theories were brought together with the empirics it became my opinion that estate agents should use these services to position themselves towards competitors. Above all it’s my opinion that for smaller estate agents support services can be of decisive importance for the future survival.

Under många år har opinionsbildare såsom Mäklarsamfundet arbetat för en förnyelse av Fastighetsmäklarlagen. Den 31 december 2007 skall utredningsarbetet kring den nya Fastighetsmäklarlagen vara klart och en av de frågor som utredningsgruppen avhandlar är huruvida fastighetsmäklare skall få förmedla kringtjänster till sina kunder eller ej. Mot bakgrund till det utredningsarbete som för närvarande förs kring den nya Fastighetsmäklarlagen har det varit mitt syfte med denna promemoria att beskriva komplexiteten om kringtjänsternas vara eller icke vara, och med vilken nytta tjänsten kan bidra med till konsumenterna och fastighetsmäklarbranschen. Jag har under mitt arbete stött på teorimotsättningar då den ena teorin förespråkar att det är kunden som är i fokus och bestämmer, menar den andra teorin att det är ej bra att ha en alltför spridd tjänst då tjänsteföretaget skall fokusera på kärntjänsten. När dessa teorier har sammanvävts med empirin anser jag att fastighetsmäklarföretagen kan använda sig av kringtjänsterna för att positionera sig gentemot sina konkurrenter och framförallt för mindre fastighetsbyråer kan det vara avgörande för hur de skall överleva i framtiden.

Vid en fastighetsöverlåtelse är det mycket information som ska utbytas på kort tid, mellan köpare, säljare och mäklare vad beträffar fastighetens fysiska skick och standard. I egenskap av en lojal, opartisk och sakkunnig person avseende fastighetsförsäljningar, har mäklaren ålagts en upplysningsplikt avseende sådant kring fastighetens skick som denne iakttagit, känner till eller annars har anledning att misstänka, som kan antas ha betydelse för köparen. Räckvidden av mäklarens upplysningsplikt gentemot köparen, avseende fysiska missförhållanden enligt FML 16§ 3st. kommer att utgöra uppsatsens brännpunkt. I detta inryms att söka klar-göra vilka typer av fysiska missförhållanden som en mäklare förväntas informera en köpare om, för att inte riskera att drabbas av någon typ av påföljd. Därutöver utreds förutsägbarheten och ändamålsenligheten kring FML 16§ 3st. Bedömningen av mäklarens upplysningsplikt ska även ses utifrån köparens och säljarens inbördes ansvarsområden för faktiska fel i fastigheten, samt i vilken omfattning det anses motiverat att mäklaren ikläder sig parternas ansvarsroller. Hänsyn i bedömningen får även tas till det faktum att mäklaren åläggs en grundläggande lojalitetsplikt som denne uppbär gentemot såväl köparen som säljaren. Problematiken kan i första hand härledas till tvetydiga och tämligen oklara förarbetsuttalanden, samt frånvaron av prejudicerade rättspraxis på området. Rättsreglerna kring bestämmelsen synes därav även vara svåra att tillämpa i de lägre domstolsinstanserna och hos tillsynsmyndigheten, FMN. Därav kvarstår osäkerhet kring rättsläget avseende omfattningen av mäklarens upplysningsplikt vad beträffar fysiska missförhållanden härlett till fastigheten.
When selling a property there is much information, in regards to the property’s physical standard, which should be discussed between the parties; the realtor, the buyer and the property owner. In relation to the buyer and the property owner, the realtor will be known as a loyal, independent person that carries expert know-ledge in regards to selling property. Therefore the realtor should carry the liability to inform the buyer about physical errors according to the property, that has been found, or for some other reason will be known, or if there is a reason to suspect an error, that can be of  importance to the buyer. The focus point of this thesis is the magnitude of the realtor’s liability to inform the buyer on physical errors, according to FML 16§ 3st., and to examine what kind of physical errors that the buyer have the right to be informed of. Because if the realtor do not respect the obligations according to FML 16§ 3st., legal sanctions will be given. The author will also examine if the legal rule, FML 16§ 3st., is predictable and appropriate. To examine the magnitude of the realtor’s liability to inform the buyer on physical errors, the legal relation between the buyer and the property owner has to be taken into account according to JB 4:19§. The fact that the realtor also carries a responsibility to submit to good faith and fair dealing will also be interesting. The principal legal issue will be based on the unclear preparatory work, regarding to FML (2011:666) 16§ 3st., and the magnitude of realtor’s liability to inform the buyer on physical errors. Furthermore, there is no case law given by the Swedish Supreme Courts, and that is one more reason why the area is so hard to apply. The legal position will therefore stay unclear, according the realtor’s liability to inform the buyer about physical errors of the property.