Littérature scientifique sur le sujet « Idrottsskador »

Syftet med aktuell studie var att få en uppfattning om hur skadade idrottare använder sig av målsättningsarbete under rehabiliteringen, samt vad de har för upplevelser av a) det sociala stödet och, b) självförtroendet. Till grund för studien formades tre stycken frågeställningar: (1) hur har de skadade idrottarna använt sig av målsättningsarbete, (2) hur ser idrottarnas sociala stöd ut samt (3) hur upplever idrottarna sitt självförtroende. Studien genomfördes med hjälp av semistrukturerade intervjuer på sju stycken deltagare. Deltagarna var två kvinnor och fem män i åldrarna 17 till 33 (M=24.6), från olika idrotter och olika nivåer. Intervjuerna dokumenterades med hjälp av bandspelare för att sedan analyseras genom kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade att självförtroendet påverkades negativt vid skada samt att stödet från familjen och vännerna ansåg viktigast under rehabiliteringen. I aktuell studie framkom det också att det sociala stödet i stor utsträckning hade förändrats under rehabiliteringen. I diskussionen sammankopplas studiens resultat med föreskrivna teoretiska referensramar.

Syfte och frågeställningar: Studiens syfte var att undersöka hur passion och copingresurser påverkar uppkomsten av såväl överbelastningsskador som traumatiska skador inom artistisk gymnastik. De specifika frågeställningarna var: - Finns det ett samband mellan självskattad passion, copingresurser och uppkomsten av överbelastningsskador och traumatiska skador inom artistisk gymnastik?   - Finns det skillnader i detta samband mellan män och kvinnor? Metod: I studien användes  en kvantitativ metod i form av en webbenkät. Krav för att delta var att gymnasten skulle ha fyllt 15 år samt träna artistisk gymnastik minst tre gånger under en vanlig vecka. Enkäten utgjordes av frågor kring skadehistorik, passion (Passion scale) och copingresurser (ACSI-28). Frågeställningen besvarades genom ett korrelationstest i SPSS där signifikansnivån p<.05 användes.    Resultat: Resultatet visade ett statistiskt signifikant samband mellan passion och överbelastningsskador hos män, samt för självförtroende och tävlingsmotivation till traumatiska skador hos män. Utöver detta syntes flertalet korrelationer som dock inte var statistiskt säkerställda. Bl.a. syntes  en korrelation mellan stärkta copingresurser och uppkomsten av såväl en överbelastningsskada  som traumatisk skada hos män. För kvinnor syntes bl.a. en korrelation mellan låga  copingresurser och uppkomsten av en traumatisk skada, samt stärkta copingresurser och uppkomsten av en överbelastningsskada. Slutsats: Studien visar på att hög tvångsmässig passion kan öka risken för överbelastningsskador hos män medan ett starkt självförtroende kan öka risken för att drabbas av en traumatisk skada hos män. De korrelationer som syntes visar indikationer på att både för höga och för låga copingresurser innebär en ökad risk att drabbas av en idrottsskada för både kvinnor och män.

Löpning är en av de största fysiska aktiviteterna runt om i världen. Det räknas med att 37-56 % av alla som löper någon gång drabbas av en skada i samband med löpningen. Studiens syfte är att undersöka effekten av olika dämpningsmaterial, drop samt motion-kontroll av löparskor på skadefrekvens i samband med pronation och supination under löpning. Studien gjordes som en litteraturstudie där 11 vetenskapliga artiklar ingick i studien. Resultatet visar att motion-kontroll skor rekommenderas till pronerande löpare och neutrala skor till supinerande eller neutrala löpare. Minskat drop leder till minskad skaderisk. Framfotslöpning är att föredra jämfört med häl till tå löpning. En mjuk sula är bättre vid kortdistans och en hårdare sula vid långdistans. EVA material visade på en bättre återhämtningseffekt än TPU.

Sammanfattning Syfte Syftet med denna studie var att kartlägga skadebilden inom innebandy på elitnivå under en säsong samt att jämföra eventuella skillnader mellan manliga och kvinnliga innebandyspelare beträffande exponeringstid, skadeincidens, skadelokalisation, fördelning mellan traumatiska skador och överbelastningsskador samt allvarlighetsgrad av skada. Metod Svenska Innebandyförbundet samt tränare och spelare informerades om studien våren 2009. Innebandyspelare från herrarnas superliga (n=122) och damernas elitserie (n=116) följdes prospektivt under säsongen 2010-2011. Samtliga skador som innebar frånvaro från träning eller match rapporterades av respektive lags medicinska team. Data bearbetades med deskriptiv statistik beträffande exponeringstid, skadeincidens, skadelokalisation, typ av skada samt skadans allvarlighetsgrad. Statistisk analys genomfördes avseende eventuell skillnad mellan manliga och kvinnliga innebandyspelare. Resultat Det förelåg en statistisk signifikant könsskillnad avseende skadeincidens under försäsongen (p=0.01), huvudsäsongen (p=0.002) och totalt under hela studieperioden (p=0.02), oavsett typ av skada (traumatisk respektive överbelastningsskada), med en skadeincidens som var högre hos kvinnor än män. Låret var den vanligaste skadelokalisationen hos manliga spelare och foten var den vanligaste lokalisationen för skador hos kvinnliga spelare. Traumatiska och överbelastningsskador sammantaget rapporterade under hela studieperioden påvisade en statistisk signifikant könsskillnad avseende skador i foten (p=0.0003), där kvinnor stod för 72 procent av skadorna jämfört med 28 procent bland män. Under hela studieperioden drabbades 22 procent av männen och 34 procent av kvinnorna av traumatiska skador. Beträffande traumatiska skador under hela studieperioden påvisades en statistisk signifikant könsskillnad avseende skador i foten (p=0.001) samt främre korsbandsskador (p=0.02). Kvinnor stod för 72 procent av samtliga fotskador och 85 procent av samtliga korsbandsskador. Överbelastningsskador var vanligast bland manliga spelare, medan traumatiska skador var vanligast bland kvinnliga spelare. Under huvudsäsongen förelåg det en statistisk signifikant könsskillnad avseende överbelastningsskador i underbenet (p=0.03), där män stod för samtliga underbensskador. ”Lätta” skador, som innebar frånvaro från träning eller match 1-7 dagar, var vanligast hos såväl manliga som kvinnliga spelare. Slutsats Skadeincidensen var högre bland kvinnliga jämfört med manliga innebandyspelare. Lårskada var den vanligaste skadan hos manliga spelare och skador i foten var vanligast hos kvinnliga spelare. Överbelastningsskador var vanligast bland män, medan traumatiska skador var vanligast bland kvinnor. ”Lätta” skador med frånvaro mellan 1-7 dagar var vanligast bland både manliga och kvinnliga innebandyspelare.
Abstract Introduction and aim The aim of the present study was to define the injury pattern in elite floorball during one season and study possible gender differences regarding time of exposure, injury incidence, injury location, distribution between traumatic and overuse injuries and injury severity. Method The Swedish Floorball Association, coaches and floorball players were informed about the study during the spring of 2009. Male floorball players (n=122) and female floorball players (n=116) from the premier league were followed prospectively during the season of 2010- 2011. All injuries resulting in absence from training or match play were reported by the medical staff of each floorball team. Data was analyzed descriptively in terms of injury incidence, injury location, type of injury as well as the severity of injury. Statistical analysis was performed regarding any possible differences between male and female floorball players. Results There was a statistic gender difference regarding injury incidence during pre-season (p=0.01), season (p=0.002) and the whole study period (p=0.02), regardless of type of injury (trauma or overuse), with a higher injury incidence among females compared to males. The thigh was the most common injury location among male players and the foot was the most common location of injury among female players. There was a statistic gender difference regarding foot injuries (p=0.0003) during the whole study period taking into account both traumatic and overuse injuries, where females represented 72 percent of the injuries compared to 28 percent among males. During the whole study period 22 percent of the males and 34 percent of the females sustained traumatic injuries. There was a statistic gender difference regarding foot injuries (p=0.001) and anterior cruciate ligament injuries (p= 0.02) during the whole study period. The females represented 72 percent of the foot injuries and 85 percent of the anterior cruciate ligament injuries. Overuse injuries were most common among male player whilst traumatic injuries were most common among female players. There was a statistic gender difference regarding overuse injuries in the tibia (p=0.03) during season, where males represented all injuries. “Minor” injuries resulting in abscence from training or matchplay between 1-7 days were most common among both male and female players. Conclusion The injury incidence was higher among female compared to male floorball players. Thigh injury was the most common injury among male players and injuries in the foot were most common among female players. Overuse injuries were most common among males whilst traumatic injuries were most common among females. “Minor” injuries resulting in absence between 1-7 days were most common among both male and female floorball players.

Idrottsskador har konstaterats vara både fysiskt och psykiskt fenomen, och under de senaste åren har ett ökat intresse för den psykologiska faktorn visat sig. Syftet med studien var att undersöka om det finns något samband mellan upplevd stress och frekvensen idrottsskador hos elithandbollsspelare samt att undersöka om det finns något samband mellan grundanspänning (trait anxiety) och situationsspecifik anspänning (state anxiety). Ett tredje syfte är att undersöka huruvida en idrottares stressnivå varierar över tid och jämföra detta med de aktuella spelarnas skadefrekvens. Informanterna var 20 manliga elithandbollsspelare (19-32 år) i elitserien i Sverige, under säsongen 06/07, fördelat på två klubbar. Urvalet som gjordes var ett strategiskt urval, baserat på klubbarnas geografiska lokalisering. Mätinstrumenten som användes var SCAT och CSAI-2 som analyserades genom korrelationstest samt F-test. Vid CSAI-2 användes en ”test-retest” design för att öka studiens reliabilitet. Resultaten visade inget signifikant samband mellan stress och idrottsskador. Ingen signifikans visades heller mellan grundanspänning samt situationsspecifik anspänning och idrottsskador. I diskussionen kopplades resultaten samman med studiens teoretiska ramverk. Förslag ges för framtida forskning att undersöka spelarnas copingresurser samt kontextuella faktorer kring klubbarna.

Nyckelord: Anspänning, coping, idrottsskada, stress.

Syftet med denna studie var att undersöka vilka motivationsfaktorer som påverkar manliga elitidrottare att rehabilitera sig från en idrottsrelaterad skada som gjort att de blivit borta från sin idrott i 6 mån eller längre. För att besvara detta syfte användes tre frågeställningar: Vilka inre motivationsfaktorer påverkar manliga elitidrottare under rehabiliteringsprocessen? Vilka yttre motivationsfaktorer påverkar manliga elitidrottare under rehabiliteringsprocessen? Vilka amotivationsfaktorer påverkar manliga elitidrottare under rehabiliteringsprocessen? Metoden som användes var semistrukturerade intervjuer med sex stycken elitidrottare som var aktiva inom både lagidrott och enskilda idrotter. Analysen av intervjuerna genomfördes med hjälp av en innehållsanalys för att sedan kopplas till ett ramverk i form av Vallerands teorimodell. Modellen bestod av tre motivationskategorier som var inre motivation, yttre motivation och amotivation med tillhörande underkategorier. Resultatet visade att det var fyra huvudområden som gjorde att elitidrottare kunde motivera sig till att rehabilitera sig från en skada: Ledarnas roll, det sociala stödet, målsättning samt kärleken till idrotten. Föreningar och förbund skulle kunna lägga mer tid och pengar på att förebygga idrottsskador och underlätta en rehabiliteringsprocess för de skadade elitidrottarna. Slutsatsen blev att idrottare kan motivera sig att komma tillbaka till sin idrott efter en lång skadeperiod av många olika anledningar. Det viktigaste som framgick var det sociala stödet från familj, vänner och tränare, kort-och långsiktiga målsättningar, ledarnas intresse och delaktighet för den skadade individen samt kärleken till sin idrott.

Background: Injury preventive training decreases the chances of sports injuries. In athletics, the athletes often suffer from acute injuries as well as overload injuries. The majority of the athletes in athletics in Sweden are youths. The trainers had an authority on how the injury preventive training is used, and the behavior is regulated by different factors in the environment and by individual factors. Purpose: The purpose of the study was to investigate the perceptions regarding injury preventive training of athletic trainers for youths between the ages of 12-17 years. Methods: A qualitative interview study was made with semi structured questions. Four athletic trainers were recruited and were interviewed individually. The analysis was made with a qualitative content analysis. Result: Two domains were generated from the qualitative content analysis: “Individual ways of contemplating and approaching the phenomenon” which contains “The phenomenon of injury preventive training” and “The trainers’ attitude”. The second domain “Circumstances in the trainers’ environment” contains “Communication and a holistic view in nearest social environment”, “Conditions for implementation among trainers and their physical environment” and “Development of competence in the corporation of athletic trainers”. Conclusion: The athletic trainers had an understanding of what injury preventive training means. Yet, there were different factors in the environment and among the individuals that influenced the behavior. Examples from the categories are lack of time, knowledge, information and a holistic view within the association. The result corresponded with the description of how the behavior is influenced by the environment and by the individual from the social cognitive theory. A suggestion for further research are which method are the most effective way for the implementation of injury preventive training in athletics.