Letteratura scientifica selezionata sul tema "Sexuell subjektivitet"

Media populer seperti film animasi atau anime menawarkan arena kontestasi. Penelitian ini menganalisis anime berjudul Kimi no Na Wa (2016) sebagai sebuah arena dengan melihat beberapa adegan tertentu. Tujuannya adalah untuk melihat bagaimana subjektivitas gender dan perbedaan seksual itu dibentuk di dalam anime ini. Dengan menggunakan metode psikoanalisis feminis film dari Laura Mulvey dan Kaja Silverman, penelitian ini menyimpulkan bahwa struktur naratif dalam anime ini masih dipengaruhi oleh male bias. Hal ini berpengaruh pada bagaimana pembentukan subjektivitas gender yang menjadikan perempuan sebagai objek tatapan sedangkan laki-laki sebagai subjek yang menatap. Selain itu, kamera yang bias gender berpotensi menciptakan tatapan yang sama dari penonton (terutama laki-laki heterseksual) kepada karakter perempuan. Ketika Taki bertransgresi ke tubuh Mitsuha, ia melakukan bentuk fetis untuk memuaskan hasratnya pada tubuh perempuan. Tetapi sebaliknya, ketika Mitsuha yang berada di tubuh Taki, hampir tidak adegan yang menunjukkan secara langsung bentuk fetis yang dilakukan perempuan terhadap tubuh laki-laki. Hal ini dimungkinkan karena tubuh perempuan bisa dibicarakan secara seksual namun pemikirannya dilarang untuk berpikiran seksual. Sebaliknya, tubuh laki-laki jarang untuk dibicarakan secara seksual tapi ia memiliki kebebasan untuk berpikir secara seksual. Pada akhirnya, struktur naratif anime ini seolah mereproduksi sistem patriarki masyarakat Jepang dalam pembentukan subjektivitas gender di sepanjang cerita. AbstractPopular media such as animation or anime offer a contested arena. This study analyzes the anime titled Kimi no Na Wa (2016) as an arena by looking at certain scenes. The aim is to see how gender subjectivity and sexual differences are formed in this anime. Using the film feminist psychoanalysis method from Laura Mulvey and Kaja Silverman, this study concludes that the narrative structure in this anime is still influenced by male bias. This has an effect on how the formation of gender subjectivity which makes women as the to be looked at while men as the bearer of the looking. In addition, gender-biased cameras have the potential to create the same gaze from the audience (especially male heterosexual) towards female characters. When Taki transgresses into Mitsuha's body, she performs a fetish form to satisfy her desires for a woman's body. But on the contrary, when Mitsuha was in Taki's body, there was hardly a scene that directly shows the fetish form that women do to a man's body. This is possible because women's bodies can be discussed sexually, but their thoughts are forbidden to have sexual thoughts. In contrast, a man's body is rarely talked about sexually but he has the freedom to think sexually. In the end, the narrative structure of this anime seems to reproduce the patriarchal system of Japanese society in the formation of gender subjectivity throughout the story.

Syftet med studien är att undersöka hur tjejer berättar om erfarenheter av sexuellt våld. Det empiriska materialet består av bloggberättelser av anonyma författare som uppger att de är i åldern 14-25 år. Materialet har analyserats med hjälp av en narrativ analys. Vidare har materialet analyserats utifrån en sammanvävning av poststrukturalistiska och fenomenologiskt inriktade perspektiv och feministisk teori. Fokus ligger på hur genus iscensätts och hur förkroppsligade erfarenheter framställs i berättelserna. Uppsatsen visar på att tjejerna enligt sina beskrivningar ofta inte vetat om de ska definiera sina upplevelser som våldtäkt direkt efteråt. Det förstås som att sexuell subjektivitet förhandlas i relation till kulturella normer och dominerande diskurser om sexualitet. Dessa presenterar ofta tjejer som passiva och killar som sexuellt drivande i relation till tjejer. Dock framträder varierade beskrivningar av erfarenheter av sexuellt våld, där ifrågasättande av kulturella diskurser om det passiva och nedtystade våldtäktsoffret delvis kan urskiljas. Omdefinitioner av våldtäkt sker ibland över tid genom att benämna det så i efterhand.

Tidigare studier har visat att det endast finns ett fåtal studier att tillgå som uteslutande fokuserar på hur manlig heterosexualitet och manlighet skapas av män (Mooney–Somers & Ussher, 2008). Denna studie syftade till att beskriva och analysera unga mäns upplevelser och erfarenheter av heterosexuella möten/relationer och manlighetsskapande. Den tematiska analysen bygger på åtta semi-strukturerade intervjuer och gav fyra huvudteman: Vad är sex?, Att vara aktiv, Att inneha ett starkt agentskap och Kärlekssex och casual sex. Våra tolkningsverktyg har utgjorts av tre diskurser kring heterosexualitet: Diskursen om manlig sexualdrift, äga/besitta diskursen och sex som makt. Vi fann såväl bekväma som obekväma positioner män kan inta i förhållande till de tre heterosexuella diskurserna. Vidare tolkade vi att dessa heterosexuella diskurser hade en stark inverkan på vilka sexuella praktiker och preferenser männen presenterade som eftersträvansvärda och betydelsefulla. Manlig heterosexualitet ses som naturlig, självklar och står ofta oemotsagd. Vi tror att vår studie kan bidra till att dekonstruera och syna dessa taget förgivna föreställningar kring maskulin heterosexualitet.

Den romerska författaren och poeten Publius Ovidius Naso (43 f.Kr. - 17 el. 18 e.Kr.) hade år 8 e.Kr. skrivit färdigt sitt magnum opus Metamorfoser. Verket skildrar ungefär 250 olika myter eller sagor som alla kretsar kring temat förvandlingar, eller så kallade metamorfoser. Men Ovidius verk har under det senaste århundradet uppmärksammats för dess otaliga skildringar av våldtäkt. Från Jupiter till Pluto, från gudarnas gud till underjordens härskare, skapar Ovidius ett poetiskt universum där våldtäkt är enda sättet för dessa gudar att uttrycka sina karikatyr-artade sexualiteter. I och med att Ovidius porträtterar ett såpass stort spann av sexuella kfgj så formas därmed det mönster som ska komma att brytas med i myten om nymfen Sálmakis våldtäkt på den unga pojken Hermafróditos.  Med hjälp av forskare som lagt fram att Ovidius skildrar våldtäktens psykologiska följder på dess offer kan vi i Sálmakis-myten se att det rör sig om något så ovanligt som en kvinnlig våldtäktsförövare. I forskning när det gäller subjektivitet inom mytologiska narrativ, där mannen har blivit det universella subjektet, utifrån vilket allt annat definieras, blir det tydligt att Ovidius också i subjekt/objekt ställer rollerna på sin kant.  Alltså skapar Ovidius något unikt i skildringen av Sálmakis där det rör sig om en kvinnas roll som subjekt och våldtäktsförövare. Hon blir placerad jämte mannen. Men det krävs något så brutalt som våldtäkt för att först blottlägga maskulinitetens uttryck för att sedan kunna klargöra Sálmakis roll i myten.