Literatura académica sobre el tema "Redovisningssed"

Sammanfattning Bokföringsnämnden (BFN) är en statlig myndighet under regeringen som är statens expertorgan på redovisningsområdet. De ansvarar för att främja utvecklingen av den goda redovisningsseden som enligt definitionen skall grundas utifrån praxis. Redovisningen har dock gått från att ha styrts utifrån principer och sed till att bli allt mer styrt av regler. På senare tid har nämligen BFN antagit en ny strategi genom att utfärda regelverk vilket de aldrig tidigare har gjort. De nya regelverken vid namn K-regelverken grundar sig i internationella redovisningsnormer och blir aktuella att tillämpa från 2014. Problematiken är att BFN inte har någon föreskriftsmakt utan endast får ge ut allmänna råd. Dessa uppfattas dock ofta som obligatoriska i praktiken vilket leder till att det uppstår en konflikt både gällande hur reglerna skall tolkas samt vad som gäller juridiskt. Vårt syfte är att förstå hur de kommande regelverken från bokföringsnämnden uppfattas samt hur de kommer att påverka företagen och den goda redovisningsseden. I uppsatsen använder vi oss av en kvalitativ studie med induktiv ansats. För att erhålla data på området har vi både samlat in primär och säkundärdata för att förstå och tolka helheten. I slutsatsen kommer vi fram till att den goda redovisningsseden har förändrats så pass mycket att den inte längre kan anses vara god sed. Finns det överhuvudtaget fortfarande ett behov av god redovisningssed då skrivna regler har tagit över det tomrum som den goda seden tidigare försökte fylla? Vi har även kommit fram till att K-regelverken inte kommer att resultera i en förenkling jämfört med dagens normgivning, inte heller kommer de administrativa kostnaderna att minska.

Det av stor vikt att god redovisningssed beaktas vid löpande bokföring. Detta tydliggörs via 4 kap. 2 § BFL där det står att bokföringsskyldiga personer i Sverige ska löpande bokföra sina affärstransaktioner i enlighet med god redovisningssed. Det finns dock kritik riktad mot begreppet, då innebörden av god redovisning i vissa fall kan vara diffust. Därmed har BFN som huvudansvarig för utveckling av god redovisningssed valt att se över den nuvarande normgivningen som utgör god redovisningssed för löpande bokföring. Under år 2010 påbörjade BFN ett projekt för att göra ett samlat regelverk avseende BFL:s regler om löpande bokföring, verifikationer, arkivering, systemdokumentation samt behandlingshistorik. Detta utmynnade till att BFN i november 2012 gav ut ett förslag på ett nytt allmänt råd med tillhörande vägledning om löpande bokföring. Huvudsaklig bakgrund till utgivningen är att nämnden finner det problematiskt att den nuvarande normgivningen finns utspridd i 15 olika allmänna råd, rekommendationer och uttalanden. I slutet av hösten 2012 skickade BFN ett utkast på förslag till ny vägledning avseende löpande bokföring till 50 stycken av BFN valda remissinstanser och Justitiedepartementet för påseende. Den 28 februari år 2013 var remissvaren inkomna till nämnden. Syftet med denna studie har varit att undersöka de mest framträdande argumenten i remissvaren på BFN:s förslag på ny vägledning i grund- och huvudbokföring, där fokus sätts på hur god redovisningssed kan påverkas utifrån BFN:s förslag till ny vägledning. Studien är av kvalitativ karaktär med en induktiv ansats där empirin består av 12 stycken av studien undersökta remissinstanser och deras svar avseende BFN:s remitterade förslag på allmänt råd. Instanserna har utifrån det utkast de fått från BFN gett både positiv och negativ kritik. Vi har valt att dela upp instanserna i fyra intressentgrupper med beaktning på sociala krafter. Intressentgrupperna är staten, forskningsinstitut, redovisningsprofession samt näringslivsorganisationer. Svaren utifrån intressentgrupp delar upp nyckelord och meningar under tre kategorier för att skapa oss en uppfattning om instanserna önskar en ny vägledning avseende löpande bokföring samt hur vägledningen kan bidra till god redovisningssed. Studiens resultat visar på att den löpande bokföringen är i stort behov av tydligare regler samtidigt som de utvalda remissinstanserna uppskattar BFN:s förslag på nytt allmänt råd med vägledning. Vidare visar denna studie på att god redovisningssed kan komma att påverkas av BFN:s remitterade förslag om det träder i kraft. Detta då normgivningen blir tydligare, vilket även gör seden mer påtaglig.
Program: Civilekonomprogrammet

Bakgrund: Bokföringslagen (1999:1078) och Årsredovisningslagen (1995:1554) är de två primära lagarna som finns inom området redovisning och revision. Dessa lagar är vad som kallas för ramlagar varför det förekommer hänvisningar i lagen till god redovisningssed. År 1976 myntades begreppet god redovisningssed (prop. 1975:104) sedan dess har god redovisningssed utvecklats med anledning av ett flertal myndigheter och organisationer. Uppsatsen fokuserar på tillgångsvärdering i relation till god redovisningssed. Vad som är intressant för uppsatsen är i de fall förenligheten med god redovisningssed blivit ifrågasatt av Skatteverket samt de fall det konstaterats att god redovisningssed inte förelegat och på vilket sett det påverkar revisorns ansvar. Syfte: Syftet är att belysa spänningen som uppstår mellan parterna i rättsprocesser vid skilda meningar om årsredovisningens förenlighet med god redovisningssed avseende tillgångsvärdering samt att belysa det ansvar revisorn bär när det görs gällande att god redovisningssed inte förelegat. Vidare syftar uppsatsen till att bidra med att klargöra vad som ansetts utgöra god redovisningssed vid tillgångsvärderingen och vilka ståndpunkter som varit mest centrala i perspektivet av prejudikatinstanser. Metod: Uppsatsen har genomförts med en kvalitativ metod. Vad som varit relevant är den text som återfinns i de rättsfall som utgör empirin däri det går att utläsa parternas tolkning, domstolens resonemang och avgörande varför dokument utgjort datakällan. Då rättsfall varit aktuella har även den traditionella rättskälleläran beaktats i syfte att kunna förstå de tolkningar som skett av domstolarna. Slutsats: Slutsatserna som presenteras i uppsatsen baseras på vad som framkommit av den använda analysmodellen i förhållande till respektive rättsfall. På så vis ges en skriftlig förklaring på vad som anses utgöra god redovisningssed vid tillgångsvärdering under vissa förutsättningar och omständigheter. Därtill beskrivs också vilket ansvar en revisor bär i fråga om felaktigheter vid utförandet av en revision. Bland samhälleliga och etiska aspekter lyfts ett resonemang kring redovisnings- och revisionsbranschen kopplat till förtroende.
Background:The Accounting Act (1999:1078) and the Annual Accounts Act (1995:1554) are the two primary laws that exist in accounting and auditing. These laws are what are called framework laws, which is why there are references in the law to generally accepted accounting principles (GAAP). In 1976, the concept GAAP was coined (prop. 1975: 104) since then, GAAP has been developed due to several authorities and organizations. The thesis focuses on asset valuation in relation to GAAP. What is interesting for the thesis is in cases where the compatibility with GAAP has been questioned by the Swedish Tax Agency and in cases where it has been established that GAAP did not exist and in what way it affects the auditor's responsibility. Purpose: The purpose is to shed light on the tension that arises between the parties in legal proceedings in different opinions about the annual report's compatibility with good accounting practice regarding asset valuation and to highlight the auditor's responsibility when it is claimed that GAAP did not exist. Furthermore, the thesis aims to help clarify what is considered as GAAP in asset valuation and which positions have been most central in the perspective of the judicial body. Method: The thesis has been carried out with a qualitative method. What has been relevant is the text that is found in the legal cases that constitute the empirical data in which it is possible to read the parties' interpretation, the court's reasoning and deciding therefore documents have been the data source. As lawsuits have been relevant, the traditional doctrine of legal sources has also been relevant to understand the interpretations made by the courts. Conclusion: The conclusions presented in the essay are based on what has emerged from the analysis model used in relation to the respective legal case. In this way, a written explanation is given of what is considered as GAAP in asset valuation under certain conditions and circumstances. In addition, it also describes the responsibility an auditor bears in relation to errors in performing an audit. Among societal and ethical aspects, a reasoning about the accounting and auditing industry linked to trust is highlighted.

I och med Sveriges medlemskap i EU är man skyldig att följa unionens bolagsdirektiv, genom vilka begreppet rättvisande bild har införts i lagstiftningen. Grundtanken är en enhetlig redovisning inom unionen som ska öka jämförbarheten i redovisningsrapporteringen. Sverige har ett annat begrepp; god redovisningssed. Då dessa två begrepp är motstridiga syftar den här uppsatsen till att reda ut de skillnader som finns mellan begreppen.

Uppsatsen visar att de främsta skillnaderna är värdering av tillgångar då de antingen ska värderas till anskaffningsvärde eller verkligt värde. Det har också visat sig att begreppen god redovisningssed och rättvisande bild är svårdefinierade, och att de otydliga definitionerna gjort införandet av EU:s bolagsdirektiv i svensk redovisningslagstiftning komplicerat. För att fullt ut kunna införa rättvisande bild krävs en tydligare definition av begreppet från EU.

Syfte: Implementeringen av EG:s fjärde bolagsdirektiv i Sverige har medfört att kravet på rättvisande bild införts i svensk lagstiftning. I samband med att uttrycket rättvisande bild infördes i ÅRL[1] 2 kap 3 § uppkom frågan om kravet på god redovisningssed är berättigat med hänsyn till den ökade internationaliseringen av redovisningsnormerna. Eftersom det inte finns någon definition på vad en rättvisande bild innebär har begreppet fått en varierande tolkning i de olika länderna. I denna uppsats skall undersökas om begreppet god redovisningssed bör avskaffas eller behållas. Är begreppet fortfarande berättigat med hänsyn till internationaliseringen och efter att rättvisande bild införts i svensk lag. För att kunna besvara problemformuleringarna har begreppen jämförts och analyserats.

 

Metod: Det empiriska materialet har samlats in genom en intervjuundersökning per mail och telefon med ett företag och med tre revisorer på tre olika revisionsbyråer i Stockholm, Göteborg och Malmö.

 

Resultat & slutsats: I uppsatsen framkommer det att det finns tillämpningsproblem med begreppen god redovisningssed och rättvisande bild. Det är svårt att veta hur begreppen ska tolkas och det finns ingen vägledning i praxis eller litteratur. Resultatet av uppsatsen innebär att det är riskabelt att ta bort begreppet god redovisningssed eftersom begreppet blivit ett uttryck som länge tjänat som standard i Sverige och som numera är väl inarbetat både bland praktiker och intressenter. Begreppet rättvisande bild kan först komma att användas som en rättslig standard utan begreppet god redovisningssed när EG-domstolen gett begreppet en mera tydlig innebörd.  Det torde inte heller finnas något behov av en overrideregel i Sverige. I Sverige har försiktighetsprincipen en betydande roll i redovisningstraditionen. Det bästa sättet att skapa en rättvisande bild, om lagar och rekommendationer inte räcker till, är genom tilläggsupplysningar på det sätt som redan förekommer. Vissa av respondenterna har dock ansett att det kan vara nödvändigt att göra avsteg från lagen för att uppnå en rättvisande bild. Mot bakgrund av det bör Sverige införa en overrideregel för att undvika att en lucka kan uppstå i den svenska lagstiftningen.

 

Förslag till fortsatt forskning: I uppsatsen har endast fyra respondenter fått redovisa sin mening. Ett förslag till fortsatt forskning är att utöka antalet respondenter för att få fler infallsvinklar. Ett annat förslag är att gå in mer på djupet och granska den praxis som finns på området för att se hur begreppen tillämpas mer i praktiken.

 

Uppsatsens bidrag: Uppsatsen har bidragit till ny kunskap på det sättet att olika intressenter får en ökad förståelse för hur rekvisiten i årsredovisningslagen ska tolkas och hur eventuella tolkningsproblem kan uppstå med de olika begreppen. Läsarna får också en förståelse för hur det svenska rättssystemet bör utformas för att inte tillämpningsproblem ska kunna uppstå.

[1] Årsredovisningslag (1995:1554)

Kontrollbalansräkningen är ett borgenärsskydd vars funktion är att särskilja livsdugliga företag från de som inte är det. Frågan om livsduglighet avgörs av företagets nettotillgångar. Vilka tillgångar som tas upp och hur tillgångarna värderas får därmed en avgörande betydelse för ett aktiebolags fortsätta existensen. Lagen ger ingen närmare beskrivning för hur redovisning av tillgångar ska ske, utan hänvisar till god redovisningssed. Vad som utgör god redovisningssed blir således viktigt för att avgöra nettotillgångarnas storlek och i förlängingen företags livsduglighet. Särskilda problem inom redovisningen återfinns vid värdering av immateriella tillgångar. Studiens syfte är därför att undersöka hur immateriella tillgångar kan klassificeras och värderas enligt god redovisningssed i kontrollbalansräkningar.För att besvara studiens syfte gjordes en kvalitativ innehållsanalys. Dokument som ansågs svara för god redovisningssed i form av RedR 2, K2, K3 samt rättsfall analyserades för att undersöka vad som torde vara de lege lata vid redovisning av immateriella tillgångar i kontrollbalansräkningar.Vår slutsats är att företag som i den ordinarie redovisningen tillämpar K2-regelverket i kontrollbalansräkningar har rätt att välja att redovisa immateriella tillgångar enligt K3-regelverket. Immateriella tillgångar med ett påvisbart försäljningsvärde som i den ordinarie redovisningen inte får tas upp kan redovisas i en kontrollbalansräkning. Utöver ovan slutsatser har även framförts vad som borde gälla de lege ferenda, då immateriella anläggningstillgångar i vissa fall torde kunna värderas till nyttjandevärde.
Program: Civilekonomprogrammet

Goodwill uppstår vid rörelseförvärv och utgör idag en stor andel av totala tillgångar på Stockholmsbörsen. Goodwill har i tidigare forskning funnits vara en del av resultatmanipuleringsstrategin big bath, vilket innebär att ledningen medelst strategiska nedskrivningar eller avsättningar sänker resultatet för att erhålla privat vinning. Strategin har framförallt funnits förekomma i samband med vd-byte. Om ett företag jämfört med andra företag har presterat sämre under nedskrivningsåret vid vd-bytet och de två åren innan anses nedskrivningen vara motiverad. Genom att undersöka om företag med en nytillträdd vd som genomfört stora goodwillnedskrivningar har presterat sämre under nedskrivningsåret och de två åren innan vd-bytet jämfört med företag som haft ett vd-byte men inte gjort goodwillnedskrivningar ämnar studien utröna huruvida det finns indikationer på att big bath förekommer på Stockholmsbörsen. Studien fann att goodwillnedskrivningarna ej indikerade big bath.

Det råder ett starkt samband mellan redovisning och beskattning i Sverige. Sambandet ärgrundläggande i inkomstslaget näringsverksamhet eftersom resultatet ligger till grund för denskattemässiga inkomstberäkningen. Avsättningar är ett exempel på ett redovisningsområde därdet finns flera frågeställningar kopplade vid beskattningen och har blivit uppmärksammat irättspraxis, doktriner samt i viss utsträckning lagstiftningen. I en skatteprocess är det denskatteskyldige som har bevisbörda när det kommer till avdrag, vilket innebär att denskatteskyldige skall visa att denne med stor sannolikhet har följt god redovisningssed vid enavsättning. Den problematik som finns kring ett starkt samband mellan redovisning ochbeskattning har sin grund i de olika syftena hos de två regelverken. Skatteverket kan inteifrågasätta bolagets redovisning endast utifrån sitt egna synsätt, utan måste visa att bolagetsredovisning inte är i överensstämmelse med god redovisningssed. Eftersom det finns flera frågorpå redovisningsområdet som är oreglerade, kan det ofta leda till att fler än en lösning ärgodtagbar.Syftet är att utifrån rättsfall bidra till en djupare förståelse för vilka argument som väger tyngstför att bedöma vad som är god redovisningssed gällande avsättningar och därmed för att uppfyllade krav som ställs på ett bolag för att vara berättigad att redovisa en avsättning.Uppsatsen har ett hermeneutiskt förhållningssätt med en kvalitativ undersökningsmetod där dethar skett en tolkning av det insamlade materialet kring god redovisningssed och avsättningar. Vihar endast använt oss av sekundärdata bestående av relevant litteratur, regelverk samt rättsfall.Urvalet av rättsfallen har gått till genom att endast välja de rättsfall där god redovisningssed harvarit avgörande för att göra en avsättning. Utgångspunkten har varit en abduktiv arbetsmetod dåvi hela tiden pendlat mellan vår referensram och vår empiri, bestående av rättsfall, för att se hurgod redovisningssed har fastställts gällande avsättningar.Argumentationsanalysen betonar vikten av att de olika parternas argument visar på en höghållbarhet och relevans i förhållande till den angivna tesen. De grundlägganderedovisningsprinciperna har i vissa fall varit avgörande för att ett bolag skall få göra en avsättningdå de utgjort starka argument för att stärka eller försvaga den angivna tesen. Skatteverket ställerstora krav på bolagen där grundförutsättningen för att en avsättning skall godkännas, är att deuppfyller de krav som finns i RR 16 för att redovisa en avsättning. Det måste alltså finnas etttillfredställande underlag för avsättningen vid bokslutet. Det är viktigt med minimering avsubjektiviteten i bedömningarna och framförallt utnyttja tidigare erfarenheter av liknandetransaktioner. BFN tillmäts stor betydelse i rättspraxis där den parts argument som bästöverensstämmer med BFN:s yttrande, är oftast hänförligt till god redovisningssed.

Bakgrund: En uppmärksammad debatt om progressiva avskrivningar i bostadsrättsföreningar ligger som grund för denna studie. I samband med den tvingande övergången för Sveriges företag att tillämpa K-regelverken i redovisningen, uppstod oklarheter kring rätten att tillämpa avskrivningsmetoden. Problemet är ursprungligen en tolkningsfråga, eftersom ÅRL tillsammans med K-regelverken kan tolkas och uppfattas på olika sätt. 28 april 2014, fattade BFN ett beslut att förbjuda den progressiva avskrivningsmetoden vid tillämpning av K2. Syfte: Studiens syfte var att undersöka involverade parters uppfattningar och åsikter kring avskrivningsmetoden i bostadsrättsföreningar. Med involverade parter menas revisorer, byggföretag, bostadsrättsorganisationer samt bostadsrättsföreningar. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ metod. Fyra intervjuer genomfördes med informanter vid deras respektive arbetsplats, och två intervjuer via mailkontakt. Slutsats: Av intervjuerna framkom hur de olika aktörerna uppfattade avskrivningsmetoden. Genom att reflektera kring informanternas uppfattningar kunde vi se hur informanterna huvudsakligen instämde med varandra, men kring några frågor inte var eniga. Enligt vår uppfattning är den viktigaste slutsatsen med studien, att frågan är komplex genom att enstaka parametrar som avskrivningsmetod, inte kan isoleras från andra påverkande faktorer i en bostadsrättsförenings ekonomi. Problemet bör istället ses ur ett helhetsperspektiv, vilket innebär att hänsyn även måste tas till bostadsrättsföreningars amorteringar, kassaflöde och underhållsplan.