Gotowa bibliografia na temat „Dagvatten”

Den ökade mängden hårdgjorda ytor i städerna skapar en större och snabbare avrinning av dagvatten till ledningsnäten. En del av dagens befintliga ledningar klarar inte av att hantera denna ökade mängd dagvatten. En snabb och kortsiktig lösning på lösa detta problem är att anlägga fördröjningsmagasin som avlastar ledningsnäten. Fram till denna tidpunkt har det inte utförs tillräckligt med undersökningar kring de olika effekter som placeringen av ett fördröjningsmagasin medför. Ett fördröjningsmagasin som anläggs för att fördröja flödet av dagvatten från ett delområde kan, vid felplacering, ha en negativ verkan på flödet längre ner i ledningsnätet. Denna flödesreglering kan vara till nackdel för ledningsnätet eftersom det fördröjda flödet från delområdet kan samverka med flödestoppen från en annan del av området och kan skapa översvämningar. Syftet med denna rapport var att undersöka om olika placeringar av ett fördröjningsmagasin hade någon effekt på flödet i ett dagvattensystem. Målet var att finna placeringar där ett fördröjningsmagasin förhindrade en samverkan av flödestoppar och minskade antalet översvämningarna i ledningsnätet. Arbetet utfördes genom hydraulisk modellering i programmet MIKE URBAN. I programmet undersöktes två olika modeller över dagvattensystem. Resultaten ur de två modellerna visar på att placeringen av magasin i ett dagvattensystem har betydelse för hur översvämningar kan undvikas. Lägst antal översvämningar uppstod när magasinen placerades i viktiga knutpunkter på ledningsnätet. Mer tid och resurser bör läggas ner på att undersöka effekten av fördröjningsmagasinets position och dimension innan de placeras ut i dagvattensystemet. På detta sätt kan både kostnader minskas och framtida problem undvikas.
The increased amount of impermeable surfaces in the cities creates a larger and faster runoff of rainwater into the drainage systems. Some of today's existing pipelines are not able to handle this increased amount of storm water. A quick and short term solution to solve this problem is to construct delaying reservoirs that unburden the drainage system. Up to this point, not enough studies have been conducted on the different effects that a placement of a reservoir brings to a drainage system. If incorrectly positioned, a reservoir built for delaying the flow of storm water from a section of a drainage system can, have a negative effect on the flow further down the system. This flow regulation can be harmful to the system when the delayed flow from the section can interact with the flood peak from another section and can cause flooding. The purpose of this report was to study if different placements of a reservoir had any effect on the flow in a storm water drainage system. The aim was to find places where a reservoir could be positioned to prevent the collaboration of peak flows.  This thesis was mainly conducted with the use of the hydraulic modeling program MIKE URBAN in which studies of two models are the bases of the results presented in this report. The results from the two models show that the placement of a reservoir in a drainage system has a large sway on how to avoid flooding. The least amount of floods was attained when the reservoir was placed in certain key positions in the drainage system. More time and resources should be devoted to further investigate the effect of a reservoir’s position and dimensions before being placed into a drainage system. This way, expenditures could be reduced and simultaneously future flooding avoided.

Dagens klimatförändringar innebär varmare temperaturer och årsmedelnederbörden förväntas öka med 20–60 %. Den ökade nederbörden innebär mer dagvatten på markytan. Detta dagvatten måste tas om hand på ett långsiktigt hållbart sätt annars kan det leda till problem. Därför måste samhället anpassa sig efter de klimatförändringar som sker. Studien syftar till att undersöka vem som har ansvaret för att ta hand om dagvattnet samt precisera de rättsliga förutsättningarna för lokalt omhändertagande av dagvatten, LOD. Studien undersöker även hur dagvattenhantering ser ut i detaljplanerna i Västra Götalands län. Studien inriktar sig mot att se om och hur ansvaret för dagvatten fördelas i detaljplanehandlingarna samt vilka planbestämmelser som används för dagvattenhantering. De undersökningssätt som vi använt är en kombination av en kvalitativ och kvantitativ samt en juridisk metod. Studien besvarar följande frågeställningar: o Vem bär ansvaret för omhändertagandet av dagvatten på kvartersmark? o Hur fördelar kommunerna ansvaret av dagvatten i detaljplanerna? o Används planbestämmelser för reglering av dagvatten, vilka? o Hur ser ansvarsfördelningen ut i planbeskrivningarna? o Har kommunerna laglig grund för användningen av lokalt omhändertagande av dagvatten, hur ser de rättsliga förutsättningarna ut? Studiens resultat visar att 28 % av kommunernas planbestämmelser om dagvatten handlar om LOD som är en olaglig planbestämmelse. LOD har nämligen inte det stöd från 4 kap. PBL som krävs för att en planbestämmelse ska få användas. Slutsatsen är att kommunerna ska ta ansvaret för bortledande av dagvatten om det är inom kommunens verksamhetsområde. Trots detta är det enbart i 16 % av planerna som fastigheter ansluts till dagvattennätet.
Today's climate change means warmer temperatures and annual precipitation is expected to increase by 20-60 %. The increased rainfall means more stormwater on the ground. This water must be taken care of in a long-term sustainable manner, otherwise it can lead to problems. Therefore, society must adapt to the climate change that occurs. The study aims at investigating who is responsible for handling the water and clarifying the legal conditions for local stormwater treatment. The study also examines how water management looks like in the detailed plans in Västra Götaland County. The study focuses on looking at and how responsibility for stormwater is distributed in the detailed plan documents as well as the planning rules that are used for water treatment. The method we used is a combination of a qualitative and quantitative as well as a legal method.The study answers the following questions: o Who is responsible for the disposal of stormwater? o How does the municipalities distribute the responsibility of stormwater in the detailed plans? o Are there any plans for regulation of stormwater, which? o What is the distribution of responsibility in the plan descriptions? o Do municipalities have a legal basis for the use of local stormwater treatment, how do legal conditions look? The study results show that 28 % of municipal plans for stormwater are about local stormwater treatment, which is an illegal plan. Local stormwater treatment does not have the support from Chapter 4 Planning and Building Act required for a plan regulation to be used. The conclusion is that the municipalities should take responsibility for the discharge of stromwater if it is within the municipality's area of activity. Nevertheless, only in 16 % of the plans that the real estates are connected to the stormwater network.

Regnvatten, smältvatten och spolvatten som rinner av från hårdgjorda ytor kallas dagvatten. Dagvatten är ofta förorenat av tungmetaller eller svårnedbrytbara organiska ämnen, som kan göra stor skada om vattnet inte renas innan det når recipienten. I dagsläget finns det inga nationellt fastslagna riktvärden för föroreningshalter i dagvatten. Dagvattengruppen på Vattenfall AB Värme Uppsala har tillsammans med miljökontoret i Uppsala tagit fram riktvärden för föroreningshalter från kvarteret Brännugnen, som området som studerats i detta examensarbete kallas. Vattenfall har idag problem med att klara dessa riktvärden för bland annat metaller i en del av kvarterets dagvattenbrunnar. För att reducera utsläppet av föroreningar till dagvattennätet från kvarteret Brännugnen har därför denna dagvattenutredning genomförts. Genom platsundersökningar och provtagning på dagvattnet i sex punkter har källor till föroreningar identifierats. Förslag på åtgärder har tagits fram genom litteraturstudier, platsundersökningar och samtal och diskussioner med erfaren personal. Studien har också resulterat i förslag på en förbättrad provtagningsstrategi som ger en mer korrekt bild av utsläppta mängder föroreningar per år. Målsättningen var att den nya provtagningsstrategin skulle vara mer kostnadseffektiv vilket uppnåddes. I dagvattenstudien undersöktes också om rening sker i det underjordiska magasin som dagvattnet från halva kvarteret Brännugnen leds till. Resultatet visade att ingen rening sker i magasinet, då uppehållstiden är för kort för att partiklar ska hinna sedimentera. Förutom vatten från regn- och snösmältning kommer även kondensat och processvatten till dagvattennätet från kvarteret Brännugnen. Ett av målen i utredningen var att undersöka hur mycket kondensatet bidrar till den utsläppta mängden metaller. Provtagning av kondensat och dagvatten visade tillsammans med flödesberäkningar att kondensatet har en stor påverkan på hur stor mängd förorening som släpps ut per år. Riktvärden studerades också i denna dagvattenutredning, slutsatsen är att de riktvärden som Vattenfall förhåller sig till i dag är låga. Både schablonhalterna för värmeverk och vägdagvatten samt analysresultat av dagvatten från vägen utanför området överskrider Vattenfalls riktvärden för dagvatten. Slutligen skulle dagvattenstudien resultera i förslag på framtida åtgärder för rening av dagvattnet från kvarteret Brännugnen i form av tekniska lösningar. Avsättningsmagasin under mark och filteranläggning är två lösningar som är lämpliga för rening av dagvattnet med hänsyn till föroreningar och flöden. Kostnaden beror mycket på vilket flöde som blir dimensionerande.
Stormwater is rain and snow melt that runs off from hard surfaces. Stormwater is often polluted with heavy metals and organic pollutants, which can cause great damage if the water is not treated before it reaches the recipient. There are no national guidelines for threshold values of pollutants in stormwater. The stormwater group at Vattenfall AB Heat Uppsala and the environmental department at Uppsala municipality have together established threshold values for pollutants in the stormwater from the area Brännugnen, which is the name of the investigated area. Vattenfall has difficulties to keep the concentration of pollutants in the stormwater below the threshold values. To reduce the content of contaminants in the stormwater from the area Brännugnen this study was therefore carried out. Through site investigations and sampling of stormwater in six measuring points, sources of the contaminants were identified. Through literature studies, site investigations and discussions with experienced personnel, propositions of actions to avoid contamination of the stormwater have been developed. The stormwater study has also led to suggestion of an improved sampling strategy which better represents the amount of contaminants in the stormwater and is more cost-effective. The study included an investigation with the purpose to find out if the magazine that the stormwater from half of the area runs to have the capacity to reduce the contaminants. The results showed no reduction of contaminants. The reason is that the residence time is too short for the particles to have time to settle. In the study the contribution from condensate to the total amount of emitted metals in the stormwater was investigated. The condensate passes a treatment plant for purification before being discharged to the stormwater pipes. The result shows that the condensate has a large impact on the amount of emitted metals per year. Threshold values and standard values for stormwater was also studied, the conclusion is that the threshold values for the stormwater from the area Brännugnen are low. Both standard values for stormwater from thermal power stations and roads are higher than the threshold values. The results from the analyses of stormwater from the road outside the area Brännugnen also show higher concentrations of metals than the threshold values. Finally the stormwater study resulted in suggestions of technical solutions for future treatment of the stormwater from the area Brännugnen. An underground sedimentation magazine and a filter system are two treatment processes that can be used for removal of pollutants in the stormwater from the area Brännugnen.

Denna rapport har utförts som ett examensarbete för att avsluta mina studier till byggnadsingenjör på Umeå universitet. Rapporten redovisar resultatet från en jämförande studie av fördröjningsmagasin för dagvatten. För- och nackdelar kommer att belysas för att göra det lättare att veta vilken typ av fördröjningsmagasin som bör väljas. I rapporten ligger fokus på ekonomi. Offerter har tagits in från återförsäljare, entreprenörer och tidigare projekt. Information har samlats från rapporter, återförsäljare och samtal med yrkesmän. Olika platser och marktyper kräver olika fördröjnings lösningar för dagvatten. Även om skillnaderna mellan priser är stora går det mycket sällan att välja det billigaste. Förutsättningarna sorterar ut den bästa lösningen och priset blir lidande. Öppna dagvattenlösningar som fördröjningsdiken är klart billigast men de tar samtidigt upp mycket värdefull yta som inte kan användas till någonting annat. Plaströrsmagasin och betongrörsmagasin är välfungerande alternativ med sina för- och nackdelar så som enkelhet och ofta stor erfarenhet. Kassetter är ett intressant alternativ som inte alltid kan användas om bland annat grundvattnet är för högt. Rapporten kan användas som underlag vid val av fördröjningsmagasin.
This report has been conducted as a thesis to finish my studies to become an engineer at Umeå University. The report presents the results of a comparative study of delay tray for stormwater. Advantages and disadvantages will be highlighted to make it easier to know which type of delay tray that should be used. Quotes have been collected from dealers, contractors and former projects. Information has been gathered from reports, retailers and discussions with industry professionals. Different locations and soil types require different delay solutions for stormwater. Although the differences between the prices are huge, you can rarely choose the cheapest one. The conditions sort out the best solution and the price will suffer. Open stormwater solutions like delay trenches are clearly the cheapest but it also takes up a lot valuable surface that cannot be used for anything else. Plastic pipes magazine and concrete pipe magazine is functioning alternative with its pros and cons. Stormwater attenuation systems are an interesting option that cannot always be used. The report can be used as a basis for selection of delay tray for stormwater.

Material av plast är praktiska och användbara, vilket medför att de återfinns i många produkter som används i vardagen. På grund av dess egenskaper har framställning av produkter och användning av plast ökat sedan massproduktionen av plast började. Mikroplast definieras som plastobjekt med en storlek mindre än 5 millimeter. Eftersom att material av plast förekommer i många produkter så har det lett till en spridning av mikroplast som påträffas på flertalet platser i naturen runtom i världen. Svenska Miljöinstitutet, IVL, har granskat kartlagda uppkomstkällor till och spridningen av mikroplaster i Sverige. De två största landbaserade källorna till mikroplast är slitage av vägbanor och däck respektive mikroplast från konstgräsplaner. Utifrån kartläggningen sker spridning vidare till omgivningen och därför är det angeläget att undersöka belastningen som kan förekomma i dagvattnet från dessa källor. I den här studien har mängden mikroplast undersökts med en minsta storleksfraktion på 100 mikrometer i dagvatten från trafikvägen Bolandsgatan och konstgräsplanen Stenhagens IP i Uppsala. Provtagning utfördes på dagvatten i dagvattenbrunnar genom att ta stickprov och med en provtagare som möjliggjorde flödesproportionell provtagning. Insamlade prover filtrerades där mikroplast sedan analyserades visuellt i stereomikroskop. Analysen av mikroplast kombinerades även med ett smälttest. I undersökningen av den trafikerade vägen Bolandsgatan var 98 % av alla partiklar svarta. De svarta partiklarna kategoriserades som mikroplast som har uppkommit i samband med slitage av vägtrafik. Vid undersökning av konstgräsplanen Stenhagens IP påträffades ett gräsfragment som kategoriserades som mikroplast från konstgräsplanen.  Mikroplastmängden i dagvatten från den trafikerade vägen Bolandsgatan erhölls till 33 kg/år. Emissionsfaktorn för blandad trafik beräknades till 2,2∙10-5 kg/fordonskm. Emissionsfaktor för mikroplast från däck, som beräknats utifrån mätningar i dagvatten från vägtrafik, har inte presenterats i tidigare studier. Från vägtrafiken i Uppsala kommun och Sverige erhölls mängden till 27 000 kg/år respektive 1,5∙106 kg/år. Från konstgräsplanen Stenhagens IP var mängden mikroplast 6,3∙10-2 kg/år. Från konstgräsplaner i Uppsala kommun och Sverige erhölls mängden till 0,56 kg/år respektive 48 kg/år. Vid beräkning av mikroplastmängder finns det en osäkerhet i bestämningen av volymen, ökar partikelradien med en faktor 2 så ökar volymen 8 gånger. Enligt den här studien är mikroplastmängder från vägtrafik i Sverige ungefär 5 gånger mindre än Naturvårdsverkets uppskattning, mängder från konstgräsplaner i Sverige är ungefär 30-50 gånger mindre än Naturvårdsverkets resultat.
Materials made from plastic are practical and durable, therefore plastic is found in many every day products. Because of the properties of plastics, the manufacturing of products and usage of the material has increased consequently leading to the creations of microplastics in varying sizes. The definition of microplastics is plastic materials with a size smaller than 5 millimeters. Because of a huge prevalence in products the consequence is microplastics being found on many places in nature around the world. The Swedish Environmental Research Institute, IVL, has been assigned by the Swedish Environmental Protection Agency to review identified origins and the pathways of microplastics in Sweden. According to the study the largest source of microplastics from outdoor activities on land is from road wear and the abrasion of tyres followed by artificial turfs. Since microplastics are presumed to be spread to the environment, it is of concern to investigate potential microplastic load in storm water from these sources. The investigation of microplastic amounts has been studied in sizes ≥100 micrometres in storm water from the traffic road Bolandsgatan and the artificial turf Stenhagens IP in Uppsala. Samples were collected, using random sampling and with an automatic sampler enabling flow proportional sampling. Filtration of collected water samples were carried out followed by analysing microplastic visually in a stereo microscope. The analyses of microplastics were also combined with a melting test. In the study of the traffic road Bolandsgatan 98 % of all particles were black colored. The black colored particles were identified as microplastic originated from road wear. When studying the artificial turf Stenhagens IP a grass fragment was identified as microplastic originated from the artifical turf. Microplastic amounts from the traffic road Bolandsgatan are 33 kg/year. The emission factor for mixed fleet is 2.2∙10-5 kg/vehicle km. An emission factor for microplastic from road traffic has not been presented in other studies before. The amount of microplastics from road traffic in Uppsala was estimated to 27 000 kg/year and in Sweden to 1.5∙106 kg/year. From the artificial turf Stenhagens IP the amount was 6.3∙10-2 kg/year. By upscaling the amounts of microplastics from artificial turfs in Uppsala and Sweden the amounts were estimated to 0.56 and 48 kg/year, respectively. According to this study, the spread of microplastic from road traffic in Sweden is 5 times less than the estimated value and the amount from artificial turfs is 30-50 times less compared to the investigation by the Swedish Environmental Protection Agency.

SammanfattningDetta examensarbete är utfört på Miljö- och stadsbyggnadsförvaltningen i Haninge kommun och är en utredning om hur dagvatten i den planerade stadsdelen Vegastaden kan hanteras. Vegastaden kommer att innebära 3000 nya bostäder, en ny pendeltågsstation och en ny anslutning till väg 73. Området där Vegastaden kommer att byggas är mycket kuperat och har varierande jordkapacitet. Vissa områden har växlande infiltrationsmöjligheter och består av morän- och hällområden, andra består av täta jordlager av lera med mycket liten genomsläpplighet. Drevviken, som är recipient för dagvattnet i Vegaområdet, är i dagsläget överbelastad med dagvatten så tyngdpunkten har lagts på lokalt omhändertagande av dagvatten. Dammar, trög avledning, våtmark, gröna tak, infiltration och översilningsytor diskuteras i rapporten som även innefattar beräkningar av vattenavrinning, undersökning av infiltrations- och översilningsmöjligheter, fördröjning samt dimensionering av diken och dammar. Examensarbetet ska ge en uppfattning om hur stor del av dagvattnet som kan hanteras genom LOD (lokalt omhändertagande av dagvatten) och ge en idé om hur stora ytor som behövs för fördröjning och rening i dammar. Haninges dagvattenstrategi som antogs i kommunfullmäktige i april 2005 har påverkat utformningen av examensarbetet. Under 1999 och 2000 byggdes en kretsloppsanpassad serviceanläggning, Green Zone, i Umeå som möjligtvis kan ge inspiration till hur dagvattnet i Vegastaden kan hanteras. Samtliga byggnader utformades med gröna tak och minskar avrinningen från hustaken med 50 %. För avrinningsberäkningar och dimensionering av dammar och diken har dataprogrammet Storm Tac använts. Olika scenarier presenteras där det visas hur mycket avrinningen kan reduceras genom olika åtgärder. Då inga åtgärder vidtas beräknas avrinningen till ca 195 506 m 3/år och med rejäla åtgärder i form av gröna tak och infiltrationsytor beräknas avrinningen till 88 137 m 3/år. För att ta hand om det dagvatten som måste ledas bort på grund av att det varken  avdunstar, infiltrerar eller tas upp av växter så har dammar dimensionerats. Beroende på hur stora åtgärder som vidtas för att minska avrinningen varierar dammarnas storlek mellan ca 1 800 m 2och 3 700 m 2. Infiltrationsytor bör läggas där de gör som störst nytta och gröna tak där infiltration en i marken är som sämst. Kan man inte i dagsläget bestämma till hur stor del dagvattnet ska tas omhand lokalt bör förutsättningarna för ett sådant omhändertagande i framtiden göras goda, genom att till exempel bygga taken med en lutning och konstruktion som i framtiden klarar gröna tak och minimera de hårdgjorda ytorna. Då grundvattnet står högt i området är ett dike knappast ett alternativ till bortledning av dagvatten, men däremot skulle en dagvattenkanal i betong klara av att leda bort vatten. Området kan klara sig med endast en damm vad gäller avrinning och rening och den förläggs lämpligast öster om järnvägsspåret där de lägsta punkterna finns.
AbstractThis thesis was carried out at the Environment- and town planning department in the municipality of Haninge and is an inquiry of how stormwater in the planned quarter, Vegastaden, can be managed. Vegastaden will involve 3000 new dwellings, a new commuter train station and a new connection with road 73. Drevviken, which is the recipient of stormwater in the neighbourhood of Vega, is overloaded with stormwater so the focus in this thesis is on local management of stormwater. Ponds, slow off leading, wet lands, green roofs, infiltration and filter strips are discussed in the thesis which even contains calculations of water run off, investigation of infiltration- and filter strips possibilities, slow off leading and dimensioning of swales and ponds. The thesis will give an apprehension of how large volume of the stormwater that can be handled through local handling of stormwater and give an idea of how large areas that will be needed for retardation and treatments in ponds. The stormwater strategy of Haninge was accepted in the municipal council in April 2005 and has influenced the model of this thesis. The area where Vegastaden will be built is very hilly and has varying ground capacity. Some areas have varying infiltration possibilities and consists of moraine and flat rocks, other areas consists of seal earth-layers of clay with minimal permeability. During 1999 and 2000 an ecocycle society service construction, Green Zone was built in Umeå which possibly can give inspiration in how to manage the storm water in Vegastaden. All the buildings were designed with green roofs which reduce run off from the roofs with 50 %. The computer program Storm Tac has been used for run off calculations and dimensioning of ponds and swales. Different scenes are introduced where it shows how much of the run off that can be reduced through different measures. When no measures are taken the run off is calculated to ca 195 506 m 3/year and with great measures in form of green roofs and filter strips the run off is calculated to ca 88 137 m 3/year. To manage the stormwater that has to be led off on account of no evaporation or infiltration ponds have been dimensioned. Depending on the measures taken to reduce the run off, the size of the ponds will vary between ca 800 m 2and 3700 m2. Filter strips should be placed where they do the greatest good and green roofs where the infiltration in the ground is the worst. If there is no way today to decide how much of the storm water that should be managed locally the conditions for such a management in the future should be favoured through for example green roof friendly roof constructions and to minimize the non-permeable surfaces. Because of the high ground water in the area a swale is hardly a good alternative when leading off storm water, but a stormwater canal of concrete should be able to lead off stormwater. The area should manage with only one pond regarding run off and treatment and is suitably placed east of the railway where the lowest parts are.

Ett behov finns av att fördröja dagvatten innan det släpps på det kommunala ledningsnätet för att minska flödestopparna och undvika överbelastning. Studien avser att ta fram en förenklad metod för val och utformning av LOD-metod som är anpassad för privata fastighetsägare. Ett flertal LOD-anläggningar samt förutsättningar kring dessa har undersökts. Studien har gett en grundläggande information och en beräkningsgång som har förenklats, är lätt att följa och som kan anpassas efter befintliga förutsättningar och önskemål.

Plast har skapat förutsättningar för oss människor i årtionden på grund av dess breda användningsområde. Det har dock medfört att det förekommer mängder mikroplaster i omgivningen och det är idag ett miljöproblem som behöver åtgärdas. Det är en utmaning att klargöra mikroplasternas ursprung, däremot går det att konstatera att konstgräsplaner är en av de största källorna i Sverige och bedöms släppa ut flera ton mikroplaster. För att ta reda på hur mycket mikroplaster en konstgräsplan kan sprida med dagvatten görs olika provtagningar i bl.a. vatten- och sedimentmiljöer. Syftet med detta examensarbete var att belysa olika provtagningsmetoder som kan användas vid provtagning av mikroplaster från konstgräsplaner i vatten och sediment. Därefter ska resultaten kunna användas som underlag för att anpassa framtida provtagningar för mikroplaster. Följande tre mål sattes därför upp; identifiera olika provtagningsmetoder som är lämpliga för mikroplaster, jämföra dessa med varandra och föreslå lämpliga provtagningsmetoder för mikroplaster från konstgräsplaner i främst vatten. För en lyckad provtagning krävs en noggrann planering och förberedelse innan utförandet. Det innebär att en konceptuell modell bör tas fram över hur fotbollsplanen är utformad, var och när provtagning ska utföras och vilka parametrar som ska analyseras samt att det finns referenser för bakgrundshalter, se figur 3, sida 16. Information om provtagningsplatsen behöver sammanställas, exempelvis vilka plastmaterial som finns i konstgräsplanen samt vilka förväntade primära och sekundära mikroplaster som kan spridas från den undersökta platsen. I examensarbetet identifierades två provtagningsalternativ för att undersökamikroplaster i vattenprover: • Provtagning av vatten (aktiv provtagning) för analys av mikroplast • Provtagning med filter (passiv provtagning) där vatten med mikroplast filtreras. I detta fall kan mikroplasterna som har fångats upp av filtret analyseras. Rapporten behandlar även andra provtagningar - provtagning med pump, hämtare och huggare. Detta för att se vilka alternativ som finns vid vatten- och sedimentprovtagningar samt för att få en jämförelse mellan dessa provtagningar. Vid provtagningar saknas det idag en gemensam standard för hur provtagning ska planeras och genomföras, vilket troligtvis hade underlättat arbetet vid provtagningar. Framförallt då resultaten lättare hade kunnat tolkas och jämföras med varandra. Ett studiebesök gjordes vid Bergaviks IP i Kalmar för att utföra provtagning i tre brunnar och i en närliggande dagvattendamm dit yt- och dräneringsvattnet från konstgräsplanen avvattnas till. Provtagningen började med att dagvattenflödet och nederbördsmängden under de senaste dygnen innan mätningstillfället noterades. Samtliga provtagningstillfällen sker vid liknande väder- och flödesförhållanden. Vattenproverna skickades sedan på analys. Denna metod går att upprepa och efter några provtagningstillfällen kan ett medelvärde på innehåll av mikroplaster tas fram. Examensarbetets slutsats är att det är viktigt att undersöka hur och var provtagningen utförs. Både när det handlar om aktiv provtagning och passiv provtagning gäller det att ta prover tas vid flera tillfällen, beskriva nederbördsförhållandena innan provtagning, ta prover på samma ställe och samma djup för att lättare kunna identifiera mängden mikroplaster från ursprungskälla samt hur mycket som sedan sprids vidare. Anledningen till att det idag främst är aktiv- och passiv provtagning som används vid provtagning av mikroplaster från konstgräsplaner är att det finns kommersiellt tillgängliga analysmetoder som är beprövade tillsammans med dessa provtagningsmetoder. Ett förslag på framtida studier är att identifiera en gemensam standard för utförande av provtagningen. Det skulle underlätta utvärdering av mikroplasters spridning från konstgräsplaner om samma standard användes överallt.
Plastics have created the conditions for us people for decades because of its wide use. It has, however, resulted that there are amounts of microplastics in the environment and it is today an environmental problem that needs to be fixed. It is a challenge to clarify the origin of the microplastics, but it can be stated that artificial turf is one of the largest sources in Sweden and is expected to release several tonnes of microplastics. To find out how much microplastics an artificial turf can spread with stormwater, various samples are taken in eg. water and sediment environments. The purpose of this thesis was to present various sampling methods that can be used when sampling microplastics from artificial turf in water and sediment. Then, the results can be used as a basis for adapting future samples for microplastics in water and sediment. The following three goals were therefore set up; identify different sampling methods suitable for microplastics, compare these with each other and suggest appropriate sampling methods for microplastics from artificial turf in mainly water. For successful sampling, planning and preparation are required before the execution. This means that a concept model should be developed over how the soccer field is designed, where and when samplings should be performed, which parameters should be analyzed and that there are references for background contents, see figure 3, page 16. Information about the sampling location needs to be compiled, for example, which plastic materials are present in the artificial turf and which expected primary and secondary microplastics can be spread from the soccerfield. During this thesis, two sampling alternatives were identified to investigate microplastics in water samples: • Sampling of water (active sampling) for microplastic analysis • Sampling of filtrate (passive sampling) where microplastic is filtered. In this case, the microplastics that have been captured by the filter are analyzed. This thesis also deals with other samplings - sampling with pump, water-container and dredge. It is because to see which alternatives are available for water and sediment sampling and for obtaining a comparison between these samples. At sampling, there is currently no common standard for implementation, which would probably have facilitated the sampling work. Especially when the results were easier to compare with each other. A study visit was made at Bergavik's IP in Kalmar to perform sampling in three wells and in a nearby stormwater pond to drain the surface and drainage water from the artificial turf. The sampling began with the stormwater flow and the amount of rainfall during the previous days before the measurement was noted. All sampling occasions occur at similar weather and flow conditions. The water samples were then sent for analysis. This method can be repeated and after a few sampling occasions, a mean value of microplastic content can be obtained. The thesis conclusion is that it is important to look at how and where the sampling is performed. Both when it comes to active sampling and passive sampling, it is necessary to take samples taken on several occasions, describe the precipitation conditions before sampling, take samples at the same place and the same depth in order to more easily identify the amount of microplastics from the source and how much is then disseminated. The reason why it is today mainly active and passive sampling that is used in sampling microplastics from artificial turf is that these are proven methods. A suggestion for future studies is to identify a common standard for execution. It would facilitate analyzes of microplastic spread from artificial turf if the same standard was used everywhere.

Through a preliminary study, made by the writers of this paper, it turned out that the stormwater-management in the municipality of Gävle does have some flaws, which can result in making the work with stormwater less effective than it could be. The aim for this project has been to find possible solutions that in the long run could improve the stormwater-management in the municipality of Gävle. A goal was to collect data from operators to see where they saw room for improvement. A literature study and a survey had been made in order to potentially find more undetected flaws in the stormwater-management in the municipality of Gävle. The result from the used methods was that there are flaws in the communication, informing-process, the reporting of the work with stormwater and financing. The writers of these papers’ suggestions is, among some, to clarify the funding, make a contact-list, to encourage stakeholders to report their work with stormwater and to formulate a common goal for the stormwater. The results show that there is potential for improvement for how the current work with stormwater is being done. If the suggestions are taken into consideration the municipality of Gävle might come closer to realizing their vision, being one of the best eco-municipality in Sweden.
Det visade sig i en förstudie av rapportförfattarna att dagvattenhanteringen i Gävle kommun har brister som kan resultera i att dagvattenhanteringen inte blir lika effektivt som den skulle kunna vara. Syftet med projektet var att ta fram ett antal förbättringsförslag för att i längden hjälpa Gävle kommun att få ett bättre dagvattenarbete. Ett mål var att samla in data från aktörer för att se var de ansåg att det fanns förbättringsmöjlighet. Genom att genomföra en litteraturstudie, en jämförelse mellan några kommuners dagvattenpolicy och en enkätundersökning var tanken att eventuellt identifiera ytterligare förbättringsmöjligheter i dagvattenarbetet i Gävle kommun. Resultatet att det finns förbättringsmöjligheter gällande kommunikation, informering, rapportering och finansieringsansvar. Författarna har givit några förbättringsförslag bl.a. att tydliggöra finansieringen, sammanställa en kontaktlista, presentera sitt dagvattenarbete i miljörapporter och sätta ett gemensamt mål för dagvatten. Resultatet från detta projekt och från förstudien visar att det finns förbättringspotential för dagvattenarbetet i kommunen. Om förbättringsförslagen skulle tas i åtanke skulle Gävle kommun kunna komma närmare sin vision, att bli en av de bästa miljökommunerna i Sverige.

Det finns ungefär 1255 utomhusplaner gjorda av konstgräs i Sverige och den årliga ökningen uppskattas till 100 planer. Konstgräsplaner ger många fördelar för sportutövning och anläggningen av dessa har därför ökat kraftigt sedan sekelskiftet. Framförallt möjliggör konstgräsplaner en längre spelsäsong och fler speltimmar. För att konstgräsplanerna ska få egenskaper som liknar naturgräs, dressas konstgräset med fyllnadsmaterial. Fyllnadsmaterialet tillverkas vanligen av Styrenbutadiengummi(SBR), Etylen-Propylen-Dien-gummi (EPDM) eller Termoplastisk estalomer (TPE) men kan även tillverkas av organiska material som t.ex. kork eller kokos. Eftersom fyllnadsmaterialen ofta består av plastpolymerer har en del miljörisker kopplade till användandet av dem uppmärksammats. Tillverkningsstorleken på fyllnadsmaterialet är mellan 2–3 mm och fyllnadsmaterialet klassas som primära mikroplaster. Svenska miljöinstitutet utförde 2016 en kartläggning av spridningskällor till mikroplaster ut till haven som visade att konstgräsplaner var den näst största spridningskällan till mikroplaster på land. Det baserades på den rekommenderade årliga påfyllningsmängden av fyllnadsmaterial för en fullstor plan. Studien visade inte hur mycket som sedan hamnar i hav, sjöar och vattendrag eftersom det skulle kräva en mer omfattande kartläggning av spridningsvägar. Tidigare studier har visat att en viss mängd fyllnadsmaterial hamnar i dagvattenbrunnarna som placeras runt planerna för att förhindra vattenansamling på plan. För att förhindra fortsatt spridning via dagvattenbrunnar ut till hav, sjöar och vattendrag efterfrågades reningsmetoder för dagvattnet från konstgräsplaner. Målet med studien är att identifiera lämpliga reningsmetoder för dagvatten innehållande mikroplaster från konstgräsplaner. För att ta reda på vilka metoder som används idag och hur de fungerar i praktiken, kontaktades fyra tillverkare av granulat-fällor och -filter och de kommuner som hittills installerat eller planerar att installera någon av reningsmetoderna. Av studien framgår att utvecklingen av reningsmetoderna är i ett tidigt stadium där effektiviteten inte testats för någon av metoderna. För att avgöra vad som är en lämplig reningsmetod krävs vidare studier på hur vattenflödena varierar mellan olika utformningar av konstgräsplaner och kringliggande ytor. Mängden mikroplast som påträffats i dagvattenbrunnar är baserad på okulär besiktning och beskrivs mestadels som "liten". Det skulle krävas vägning av mikroplaster vid varje enskild anläggning för att svara exakt på vilken mängd mikroplaster som kan förekomma i dagvattenbrunnar. Mängden kan variera mellan anläggningarna beroende på underhållsrutiner och om uppsamlingsytor för snö och fyllnadsmaterial finns. Storleken på mikroplaster som påträffats bedöms vara av tillverkningsstorlek på fyllnadsmaterial vilket kan vara mellan 2-3mm. Mikroplaster kan dock bli så små som 1 μm och svåra att se med blotta ögat. En kornstorleksfördelningskurva kan visa på vilken mängd som sprids av mikroplasternas olika storlekar. Vidare studier rekommenderas att ta fram en kornstorlekskurva för att kunna anpassa reningsmetoderna därefter. Den ringa storleken gör det orimligt att kräva en reningsgrad på 100%, eftersom det skulle medföra såpass små maskor att vattnet inte kan ta sig igenom. Därför bör riktvärden för mikroplaster i dagvatten upprättas. För att ta fram riktvärden och genomföra studier för att utveckla reningsmetoderna, krävs ett bättre samarbete mellan institution och näringsliv. För att en reningsmetod ska kunna anses som lämplig med avseende på mikroplaster bör den förhindra spridning av den procentuellt större delen viktmässigt. Innan detta är fastställt går det inte att svara på huruvida befintliga reningsmetoder är lämpliga eller inte.
The number of artificial turfs in Sweden has increased significantly since the year 2000. Today there are about 1255 outdoor pitches made from artificial turf and the annual increase is estimated at 100 pitches. Artificial turfs provide many benefits for sporting activities such as longer game seasons and more playing hours. To gain characteristics as close to natural turfs as possible, infill is used on top of the artificial grass. The infill is usually made out of styrene-butadien rubber (SBR), ethylene-propylene-diene-monomer-rubber (EPDM) or thermoplastic estalomer (TPE). However, there is also organic alternativs made from cork or coconut. Since the filling materials mostly consist of plastic polymers, some environmental concerns have been raised in the connection of the use of infill. The manufacturing size of infill is between 2-3 mm and is thereby classified as primary microplastics. The Swedish Environment Institute performed a study to map the sources of microplastic emissions to the marine environment. The study concluded that artificial turfs was the second largest land-based source of microplastic emission. The conclusion was based on the suggested annual amount for refill of infill for a full-size pitch. The amount of microplastics ending up in the sea, lakes and streams was not answered in the study, as it would require a more extensive mapping of routes. Former studies have shown that a certain amount of infill ends up in the stormwater wells which is placed around the turfs to prevent water collection. In order to prevent continued spreading via stormwater wells out to marine environments, treatment methods for stormwater runoff from artificial turfs has been requested.The objective of this study is to identify suitable methods for treatment of stormwater containing microplastics from artificial turfs. To find out what methods are used today, four manufacturers of granulate traps and filters were contacted. The municipalities that have installed or planned to install any of the stormwater treatment methods was also contacted to get an understanding of how these methods works in practice. From the study it is apparent that the development of treatment methods mentioned is in an early stage where efficiency is not tested for any of the methods. In order to determine what a suitable stormwater treatment method is in this case, further studies on how water flows vary between different pitch designs and surrounding surfaces are required. In this study the amount of microplastics found in the stormwater wells is solely based on ocular inspection and often described as "small" by the interviewees. To determine the exact amount of microplastics that can occur in stormwater wells, it would be necessary to weigh the microplastics found in the wells on every single plant. Because of differences in maintenance routines and depending on the existence of available surfaces for storage of snow and infill, the amount of microplastics found in the wells varies. The size of microplastics found was estimated to be of manufacturing size (2-3 mm). However, microplastics can become very small, down to 1 μm and hard to see with the naked eye. Further studies are recommended to set up a grain size distribution curve which can be used to manufacture the mesh in a reasonable size. The small sizes of microplastics makes it unreasonable to expect a purification degree f 100%, the mesh size would make it impossible for water to flow through. This calls for establishing guidance values for microplastics in stormwater. In order to establish guidance values and carry out necessary studies to develope the existing methods, a better cooperation between institution and trade and industry is needed. A method can be considered to be suitable for microplastics if the largest percentage part by weight of microplastics is caught. The suitability of the current methods cannot be judged until this is determined.