Gotowa bibliografia na temat „Förortsslang”

In Sweden, over the few past decades, a large amount of research has been conducted on new urban youth styles, here called suburban slang. More recently, some researchers have begun to focus on the way young individuals from multilingual suburbs speak in more formal situations, here called suburban Swedish – i.e. Swedish close to standard but with a suburban touch, due to, in particular, phonological features indexing suburb. Among the general public, these two ways of speaking are often lumped together under popular labels such as immigrant Swedish or Rinkeby Swedish. As a result, widespread negative attitudes towards the well-known suburban slang risk “rubbing off” on suburban Swedish. This may cause serious problems for the speakers, e.g. if this occurs in a job interview. This danger of negative evaluation was investigated in a folk-linguistic listener study on gatekeeper perceptions. Ten speech stimuli from young adult speakers (among which two samples each of suburban Swedish and suburban slang) were evaluated by 95 gatekeepers (employment officers, student counselors and teachers). A range of data types was analyzed: attitude scales, variety labeling, assessments of the speakers’ occupational level and linguistic background, as well as group discussion data. Results show, among other things, that suburban-sounding speech (slang as well as suburban Swedish) correlates highly with gatekeepers’ low ratings of the speakers’ occupational level. Moreover, the participating gatekeepers lack adequate terminology to differentiate between these two ways of speaking. This implies that sociolinguistic awareness raising should receive more critical attention within the educational sector, including the training for various professions in the public and private sector.

Purpose: The purpose of this study is mainly based on teachers and students attitudes towards multiethnic youth language in primary school. The study will answer two questions; what are teachers and students attitudes towards multiethnic youth language used among young people? And what significance does the multiethnic language have for its identity? This study will also research whether the slang shows signs of group membership. Method: In order to investigate this, five structured qualitative interviews were made with fifteen teachers and pupils from primary schools. The study is based on the participated teachers and students attitudes views of the multiethnic youth language. This study cannot give an overall view of the teachers and students answers of the languages that are spoken among young people. Result and conclusions: The result of this study showed that multiethnic youth language is used mostly among children and teenagers growing up in multilingual urban neighborhoods in south of Stockholm. The result also showed that the majority of the teachers had a negative attitude meanwhile the students showed a more positive attitude towards the multiethnic language. The result also showed that all of the participating pedagogues and students think this type of language among young people is often known as creating a kind of identity and group membership.

Syftet med föreliggande uppsats är tredelat. Den första delen behandlar hur deltagarna, som alla är tjejer med förortsbakgrund, använder och uppfattar företeelserna förortsslang och förorts­svenska. Den andra delen syftar till att ge en bild av hur hemförorten uppfattas och vilka faktorer som kan påverka användningen av förortsslang. Den tredje delen belyser sambandet mellan språk och identitets­­­skapande. Materialet består av fyra fokusgruppsamtal med sammanlagt 15 deltagare från en gymnasieskola i en Stockholmsförort. Undersökningen visar att deltagarna upplever att förortsslangen bidrar till en gemenskap. Den framstår som en språklig kompetens och en språklig resurs inom förorten. Utanför förorten blir förortsslangen däremot stigmatiserande, vilket bidrar till språklig medvetenhet och anpassning. Deltagarna berättar om vilka olika förväntningar det finns inom den talgemenskap som finns i förorten avseende tjejers respektive killars användning av slang. De upplever att de exkluderas från majoritetssamhället på grund av skillnader i språk och bakgrund (etnisk/kulturell/religiös). Genom att utmana en rådande genusordning och majoritets­samhällets negativa förväntningar utövar deltagarna egenmakt.

Forskning har visat på flera former av migrationsrelaterad språklig variation, däribland förortssvenska och förortsslang. Syftet med studien är att undersöka gymnasielärares beskrivningar av och attityder till förortssvenska och förortsslang . Metoden består av en enkätundersökning, där lärarna har fått lyssna på några språkprov och svarat på några frågor, varpå ett fokusgruppssamtal tagit vid. Materialet i examensarbetet utgörs av sju ifyllda enkäter och tre därpå följande fokusgruppssamtal som spelats in och sedan grovtranskriberats. Resultatet gav en splittrad bild. Lärarna värderade personer som talade förortsslang som mindre ordentliga, mindre trevliga och tuffare medan talare av förortssvenska uppfattades som trevligare, mer ordentliga och mer intelligenta. Vissa av lärarna kunde identifiera förortssvenskan och dess avvikande prosodi. Några av lärarna tolkade förortsslang som bristfälligt inlärarspråk medan andra analyserade slangspråket som en markör av grupptillhörighet. Den sociolingvistiska medvetenheten tolkas därmed som hög hos vissa lärare i studien och låg hos andra lärare.

Detta arbete undersöker hur ungdomar i en Stockholmsförort uppfattar tio olika talprov från fem olika talare (matched guise). Jag har låtit genomföra en enkätundersökning följt av en gruppdiskussion för att få reda hur ungdomarna uppfattar de olika talproven. Studien är inspirerad av Bijvoet och Frauruds SALAM-studie. Slutsatsen är att såväl talare som respondenter i den aktuella studien har en hög grad av sociolingvistisk medvetenhet. Resultatet i gruppdiskussionen visade att tjejer gärna får ha ett mer standardspråksnära uttal medan killar som pratar för ”rent” kan dömas som ”bögig” eller ”svennig” dvs. ett distanserande från ”orten”. Paradoxalt nog fanns det finns en rädsla att dömas utifrån sitt sätt att tala.

Studiens syfte är att undersöka SVA-lärares erfarenheter av och attityder till multietniskt ungdomsspråk (förortssvenska och förortsslang), i och utanför undervisningen. För att besvara studiens frågeställningar användes en kvalitativ metod och fyra lärare intervjuades. I intervjuerna fick lärarna besvara frågor om multietniskt ungdomsspråk och deras erfarenheter av språkbruket i SV A-undervisningen. Resultatet visar att SV A-lärarna beskriver förortssvenska och förortsslang som ett ”utländskt” ungdomsspråk. Vidare visar resultatet att lärarna delar uppfattningen om att varieteterna har växt fram i flerspråkiga förorter. Lärarna anser att betydelsen av benämningarna förortssvenska och förortsslang inte skiljer sig åt. Däremot uttrycker två av lärarna indirekt att det förekommer en skillnad mellan benämningarna när de refererar till förortssvenska som en dialekt och brytning, medan förortsslang associeras med negativa karaktärsdrag som självsäker och tuff. Lärarna har både positiva och negativa attityder gentemot användningen av förortssvenska och förortsslang. Positivt var att lärarna ansåg att individerna kunde använda varieteterna för att stärka sin identitet och uttrycka sina känslor. Negativt var att språket inte ansågs godtagbart i alla sammanhang. De didaktiska implikationer som omnämns är att de språkliga varieteterna är en form av identitetsmarkör, och lärarna vill helst inte begränsa elevernas uttrycksmöjligheter. Samtidigt menar lärarna att deras uppgift är att lära eleverna standardsvenska.

Up to now, adolescent speakers have been the primary focus when researching contemporary variation in the language of Sweden’s urban areas. This study contributes to the growing body of research on the topic by examining and reporting on adult speakers of what is here referred to as förortssvenska (English: Suburban Swedish). This study focuses specifically on formal speech registers of eight young working-class men from Stockholm along with the perception and reception of their speech by two independent native-listener groups. The paper is the first to present quantifiable data on what has been previously referred to as a “staccato” rhythm in Suburban Swedish. Strong correlations are shown between prosodic rhythm as measured by the normalized pairwise variability index (nPVI) and speech speed to mean listener attitudes (R2=0.9). A strong correlation is also shown for nPVI’s influence on mean listener-projected ethnicity (R2=0.8). Alongside variation in rhythm, we also see phonemic variation that trends toward specific indexes of social identity as revealed by speaker interviews and native-listener assessments. Alongside linguistic variation among speakers, there is also significant variation within speaker peer groups. In addition to identifying specific linguistic features, the study examines social mechanisms revealed in interviews with and qualitative observations of speaker and listener participants. In exploratory fashion, ideas on variation, register ranges, meta-pragmatic stereotyping, and ethnic boundary-making are presented to make a case for treating contemporary urban variation in Swedish as a habitual semiotic extension of speaker identity. Indicators that contemporary urban variation in Swedish may be heading in the direction of sociolectal entrenchment are also discussed.
Hittills har unga talare varit det primära fokus för forskning av aktuell språklig variation i urbana Sverige. Denna studie bidrar till den växande mängden forskning i detta ämne genom att undersöka och rapportera om vuxna talare av det som här kallas för förortssvenska. Studien fokuserar specifikt på formella talregister bland åtta unga män från Stockholms arbetarklass, samt perception och mottagande av deras tal av två oberoende grupper av infödda lyssnare. Denna studie är den första som presenterar kvantifierbar data rörande den i tidigare forskning så kallade stackato-rytmen i förortssvenska. Starka korrelationer finns mellan, å ena sidan, prosodisk rytm mätt med the normalized pairwise variability index (nPVI) och talhastighet och, å den andra, de genomsnittliga lyssnarattityderna (R2=0,9). Det finns också en stark korrelation för nPVIs påverkan på genomsnittlig lyssnarprojicerad etnicitet (R2=0,8). Vid sidan av variation i rytm ser vi också fonemisk variation som trender mot specifika index för social identitet. Och vid sidan av variation i rytm bland talarna, finns också en stor variation inom kamratgrupperna. Förutom att den identifierar specifika lingvistiska drag, undersöker studien sociala mekanismer som framkommer i intervjuer med och kvalitativa observationer av talardeltagarna och lyssnardeltagarna. På ett explorativt sätt, lägger studien fram idéer om variation, registeromfång, meta-pragmatiska stereotyper och etniska gränsskapande för att framhäva argumentet för att behandla den aktuella förortsvariationen i svenska som en habituell avsiktlig utbyggnad av talarens identitet. Det diskuteras också indikatorer till att den aktuella urbana variationen i svenska kan vara på väg mot sociolektal stabilisering.