Teses / dissertações sobre o tema "Intellektuelles Kapital"

Dagens ekonomi är i mycket större utsträckning än tidigare inriktad mot tjänst och kunskapsintensiva organisationer, vilket har lett till en genomgripande strukturell förändring, det immateriella kapitalet är på väg att konkurrera ut de fysiska kapitalen. Därför är det viktigt att synliggöra denna förändring och anpassa redovisningen för att kunna skapa väl fungerade arbetsmetoder för företagen. Målet med redovisning är att redovisningen skall ge en rättvisande bild av företagets finansiella ställning. Vilka tillgångar som skall redovisas i balansräkningen för att ge en så rättvisande bild som möjligt är en svår fråga.

Ett företags tillgångar kan vara både materiella och immateriella. Kraven för att få aktivera en utgift som en immateriell tillgång i balansräkningen är hårda. I och med att kraven är hårda för vad som får aktiveras under rubriken immateriella tillgångar i balansräkningen, kan inte intellektuellt kapital i form av personalens kompetens redovisas i balansräkningen.

Uppsatsen syftar till att se vilka möjligheter företagen har för att kunna redovisa det intellektuella kapitalet och vilka modeller som skulle kunna bli aktuella utan att bryta mot gällande redovisningsprinciper. Med utgångspunkt från syftet har vi utfört en kvalitativ undersökning där vi har studerat teorier som berör intellektuellt kapital, tillgångar och redovisningsprinciper. Därefter analyserar vi tre stycken modeller för redovisning av det intellektuella kapitalet. Vår uppfattning efter studien är att om det skall vara möjligt att inkludera företagens intellektuella kapital i det enskilda bolagets externa rapportering utan att bryta mot gällande redovisningsprinciper, måste det finnas en enhetlig redovisningsstandard. Detta för att företagen skall kunna jämföras med varandra. Att utforma en enhetlig standard anser vi är problematiskt. Tvinga företagen att följa en enhetlig standard och föra in det intellektuella kapitalet i redovisningen skulle bli både kostsamt för företagen och alltför komplext. Det skulle också behövas göra allt för stora antaganden i denna standard för att det intellektuella kapitalet skulle kunna redovisas på ett tillförlitligt sätt.

En stor anledning till att det intellektuella kapitalet inte går att redovisa är för att värdet inte kan fastställas på ett tillförlitligt sätt. Detta anser vi inte bara gäller det intellektuella kapitalet utan av även andra tillgångar som ska värderas till verkligt värde. Därför är vi kritiska mot värdering till verkligt värdet när det gäller alla grupperingar av tillgångar och är istället förespråkare för en redovisning som bygger på historiska kassaflöden.

Tidigare var ett företags värde i de flestas ögon detsamma som de finansiella tillgångarna. Idag har dock allt fler fått upp ögonen även för de ”mjuka” delarna av företaget, såsom exempelvis varumärke, rykte och personalens kompetens. Detta blir speciellt tydligt i de företag där de huvudsakliga tillgångarna är immateriella. Företag med en låg andel fysiska tillgångar har ofta en stor skillnad mellan marknadsvärde och bokfört värde. Värdet på marknaden är ofta mycket högre än det värde som visas upp i balansräkningen. Vad är det då marknaden värderar förutom det faktiska värdet på de tillgångar som finns i företaget? Många menar att de dolda tillgångarna i ett företag kan sammanfattas under begreppet Intellektuellt kapital. Leif Edvinsson, som är en frontfigur inom ämnet, definierar intellektuellt kapital som kombinationen av humankapital och strukturkapital. Humankapitalet är kompetensen, kunskapen, kreativiteten och potentialen hos de anställda i en organisation medan strukturkapitalet är det som genereras av humankapitalet. Strukturkapitalet består av bland annat varumärken, patent, IT-system och relationen till kunderna. Utifrån detta resonemang vill vi undersöka hur företag arbetar med det intellektuella kapitalet och om ett företags sätt att arbeta påverkas av deras tillgångssammansättning. Det vill säga om företag med en stor andel immateriella tillgångar vårdar och utvecklar det intellektuella kapitalet annorlunda än ett företag med en stor andel fysiska tillgångar. Syftet med denna studie är att skapa förståelse för hur de studerade kunskapsföretagen respektive tillverkningsföretagen vårdar och utvecklar sitt intellektuella kapital, samt även se till de eventuella skillnader och likheter som finns mellan de olika företagen. Vi har använt oss av ett deduktivt angreppssätt och skapat en teoretisk bas innan den empiriska studien tagit vid. Den teoretiska referensramen behandlar främst hur ett företag kan vårda, utveckla och värdera det intellektuella kapitalet. Vidare har vi genom en kvalitativ undersökningsmetod intervjuat två tillverkningsföretag samt två kunskapsföretag. Dessa intervjuer har vi sedan tolkat och utvärderat från ett företags- och ledningsperspektiv. Det framkommer i undersökningen att samtliga företag lägger ner resurser på att vårda och utveckla delar av det intellektuella kapitalet. Det saknas dock allmänt en strategi i företagen för att stärka och visa upp det intellektuella kapitalet som helhet. Vi kan också upptäcka vissa skillnader mellan företagen och då främst mellan de olika branscherna. Vi anser att kunskapsföretagen kommit lite längre i arbetet med det intellektuella kapitalet än tillverkningsföretagen. Detta visar sig bland annat i att kunskapsföretagen har ett mer utarbetat mätsystem för att internt värdera det intellektuella kapitalet.

Syftet med denna uppsats är att öka insikten i hur företag i olika branscher arbetar med, och utvecklar sitt intellektuella kapital, samt även visa på de eventuella skillnader och likheter som finns mellan de olika företagen. Avslutningsvis har vi även för avsikt att utarbeta ett antal riktlinjer som företag kan ta del av i utvecklingen av sitt intellektuella kapital.

Vi har under denna uppsatsskrivning utgått från en kvalitativ forskningsprocess med grund i det hermeneutiska synsättet. Teori & empiri har kombinerats i likhet med en abduktiv forskningsansats. Det teoretiska kapitlet är grundat på sekundärdata i form av teori, och uppsatsens empiriska del är baserad på intervjuer med sex olika företag.

Samtliga av de studerade företagen jobbar med att ta tillvara och utveckla sitt intellektuella kapital. Arbetet är likartat, oavsett vilken bransch de verkar i. Vi kan dock i vissa fall påvisa skillnader i hur företagen jobbar, detta anser vi bottnar i två saker. Dels vilka branschförutsättningar som råder, samt hur stort företaget är. De större företaget har ett mer omfattande arbete kring mätningar och uppföljning än de mindre företagen.

Syfte: Syftet med denna uppsats är att undersöka om det finns något samband mellan intellektuellt kapital och substansmultipeln. Undersökningen omfattade 81 av de största Nordiska börsföretagen sett till omsättning och marknadsvärde under perioden 2001 till 2005.

Metod: Vi har använt oss av ett deduktivt tillvägagångssätt då vi studerat årsredovisningar och utifrån dessa försökt finna belägg för vårt antagande om sambandet mellan intellektuellt kapital och substansmultipeln.

Resultat/Slutsatser:

Det är inte statistiskt säkerhetsställt att det finns ett samband mellan intellektuellt kapital och substansmultipeln. Det kan finnas förklaringar till resultatet i de ord som valts att basera undersökningen på och om de ska rangordnas eller inte.

Bakgrund: Många företag har idag ett värde som vida överstiger värdet på de redovisa-de tillgångarna och som inte kan synliggöras som tillgångar i den traditionella redovis-ningen. Detta har skapat begreppet Intellektuellt Kapital. Det finns behov från företagen att synliggöra det intellektuella kapitalet men regler och lagar gör att man är hänvisad till att redovisa dem på annat sätt, t ex i årsredovisningens frivilliga information. Det saknas enhetligt ramverk och regler för hur och vad företagen ska redovisa beträffande intellektuellt kapital. Det verkar trots förändringen i företagens värde, forskning och studier ta tid innan det intellektuella kapitalet får en enhetlig redovisning. Det är därför av intresse att undersöka vad större publika företag redovisar kring intellektuellt kapital och om det sker någon förändring i redovisningen.

Syfte: Att undersöka vad de största svenska företagen officiellt redovisar om intellektu-ellt kapital, om redovisningen ökar eller minskar och om det är något som skiljer mellan olika branscher eller mellan kunskapsintensiva och tillverkande företag.

Avgränsningar: Studien omfattar årsredovisningarna i publika svenska företag vilka även ingått i Vandemaele et al. (2005) studie. Den finansiella informationen samt noter omfattas inte utan enbart frivillig information som getts i årsredovisningens framvagn samt förvaltningsberättelse.

Metod: En tidsföljdsstudie har genomförts där mängden information om intellektuellt kapital i 19 publika svenska företags årsredovisningar åren 2003 och 2007 har jämförts. Empiriska data har samlats in via en kvantitativ innehållsanalys. Information i årsredo-visningarna har kodifierats med hjälp av en kodningsmall och begreppen i kodningsmal-len har sedan använts för att via poängsättning ange numeriskt till vilken utsträckning de är representerade i det analyserade materialet. Det sammanställda materialet har se-dan analyserats och analysen behandlar hur och vad de undersökta företagen frivilligt redovisar inom intellektuellt kapital.

Resultat, slutsatser: Huvuddelen av det som redovisas inom intellektuellt kapital är extern struktur och det dominerande begreppet är kund hos de flesta företagen. Begrep-pen kund, medarbetare och varumärke är klart dominerande i redovisningen. Redovis-ning av intellektuellt kapital har ökat och detta är en trend. Störst ökning finns inom dagligvaruhandeln men även sällanköpsvaror uppvisar en stadig ökning. Skillnaden mellan branscher och mellan tillverkande och kunskapsintensiva företag har nästan sud-dats ut.

Förslag till fortsatt forskning: Är årsredovisningen rätt forum för redovisning av intel-lektuellt kapital och är företagen beredda att redovisa intellektuellt kapital även om det skulle innebära att man lämnar ut information som kan vara känslig ur konkurrenssyn-punkt?

Bakgrund: Företag värderas till mångdubbelt deras bokförda värde. Det intellektuella kapitalet kan inte värderas i företagens balansräkningar utan får bland annat lyftas fram i företagens årsredovisningar.

Syfte: Syftet med denna uppsats var att jämföra vad företag i IT- och industribranschen redovisar om sitt IC-kapital år 1999 jämfört med år 2008. Ambitionen var även att kunna fastställa vilka faktorer som styr utvecklingen av IC-redovisningen.

Avgränsningar: Jag har studerat företag på Large- och Mid Cap. Small Cap har exkluderats därför att många företag är relativt små och nyintroducerade på marknaden och saknar tio år gamla årsredovisningar.

Metod: Jag har använt mig utav en innehållsanalys vid sökning i årsredovisningarna för att få fram ett statistiskt underlag och kunna fånga innehållet i årsredovisningarna.

Resultat, slutsatser: Industribranschens IC-redovisning har förändrats till att mer likna IT-branschens IC-redovisning. IT-branschen är ledande när det gäller IC-redovisning och det finns tendenser som visar att företag ändrar sin redovisning utifrån förändrade förväntningar på dem.

Förslag till fortsatt forskning: Undersöka hur konjunkturförändringar påverkar mängden redovisad IC-information.

 Inledning

Dagens affärsvärld genomgår en stor omvandling, där fysiska produkter och resurser spelar enmindre viktig roll. Företag idag karaktäriseras istället av intellektuellt kapital och erbjuder istörre utsträckning tjänster än fysiska produkter, vilket leder till att personalen och desskompetens har blivit viktigare för företagen, särskilt i kunskapsföretag. Utifrån det här anservi att det är intressant att diskutera ämnet intellektuellt kapital.

Problemformulering

Vad innebär begreppet intellektuellt kapital?

Syfte

Vi vill i vår uppsats skapa mer förståelse kring begreppet intellektuellt kapital. Syftet är attgöra en teoretiskt orienterad uppsats där vi har ambitionen att genomföra enbegreppsutredning av intellektuellt kapital och klargöra kunskapsläget.

Metod

I vår uppsats har vi utgått från den kvalitativa undersökningsmetoden, då vi vill få en djupareförståelse kring det intellektuella kapitalet. Vi har samtidigt valt att arbeta utifrån ett abduktivttillvägagångssätt då vi anser att vi på det här sättet får ut det mesta möjliga av uppsatsen.

Resultat

Utifrån vårt syfte har vi gjort en begreppsutredning kring intellektuellt kapital och visat våraintervjuer som en illustration om hur företag uppfattar intellektuellt kapital. Utifrån det härhar vi kommit fram till att de två företagen inte använder begreppet som sådant utaninnebörden uttrycks i andra termer. Det har även visat sig att intresset för att mäta, värderaoch redovisa skiljer sig åt i de olika företagen.

Intellektuellt kapital är ett aktuellt ämne idag då många företag har haft mycket höga marknadsvärden som delvis har förklarats med att de har mycket intellektuellt kapital. Det finns dock inga tydliga redovisningsregler för det intellektuella kapitalet. Upplysningar får göras på frivillig basis. Bestämningen av det intellektuella kapitalets värde ligger i många parters intresse, varför det är intressant att se hur olika företag väljer att rapportera sitt intellektuella kapital vilket leder till vår problemformulering.

 I vilken omfattning redovisas intellektuellt kapital i större svenska företags finansiella rapporter? Med delfrågorna: I vilken utsträckning finns olika kategorier av intellektuellt kapital representerade? Finns det några skillnader mellan olika branscher? Differentierar sig de skillnader mellan branscher som framkommer i vår studie från liknande studier i andra länder? Finns det några skillnader som kan härledas till storleken på företaget ifråga?

Syftet med vår studie är att analysera finansiella rapporter med målet att tillhandahålla en översikt över hur intellektuellt kapital redovisas i större svenska företag. Vi avser även att jämföra olika branscher för att se om det finns några skillnader i deras rapportering av det intellektuella kapitalet. Likaså vill vi jämföra de resultat vi finner med tidigare studier som undersökt skillnader mellan olika branscher och företagets storlek för att se om det skiljer sig åt mellan länder. Det sista delsyftet är att se om företagets storlek påverkar redovisningen av intellektuellt kapital.

För att kunna göra detta har en kvantitativ metod bestående av innehållsanalys genomförts. 40 svenska företags årsredovisningar har analyserats utifrån språket, betydelsen och meningen i dokumentet. Syftet med detta var att fånga upp hur de olika företagen redovisade sitt intellektuella kapital och hur eventuella skillnader kunde hänföras till företagens bransch och storlek. Vid innehållsanalysen kvantifierades data i årsredovisningarna för att sedan kunna skapa ett index som bearbetades med olika statistiska metoder och analyserades. Som grund till uppsatsen och vår studie har vi använt oss av teorier rörande intellektuellt kapital. Först presenteras och förklaras intellektuellt kapital och hur det kan mätas, vidare behandlas regelverket och tidigare forskning.

Studien visar att redovisningen av det intellektuella kapitalet varierar stort mellan olika företag. Faktorer såsom företagsstorlek i form av antal anställda och omsättning, samt branschtillhörighet (traditionell och högteknologi) fann vi till viss del förklarar varför vissa företag redovisar mer om intellektuellt kapital än andra.

Organisation/Organisation Författare/Authors

Växjö Universitet Marcus Gunnarsson

Ekonomihögskolan Olof Palmquist

Växjö University

School of Management and Economics

Dokumenttyp/Type of document Handledare/Tutor

Examensarbete/ Diplomawork Stig Malm Examinator/Examiner

Rolf G Larsson

Titel och undertitel/Title and subtitle

Mätning och utvärdering av intellektuellt kapital inom aktiemarknaden/ Measurement and evaluation of intellectual capital within the stock market

Sammanfattning

Bakgrund: I dagens hårda konkurrens i samhället går trenden mot en informations- och kunskapsbaserad ekonomi där kunskapsföretagen blir fler och fler. Den största tillgången i företagen är de anställda och deras kompetens. Denna kompetens kan omvandlas till en värdefull tillgång och benämns som intellektuellt kapital. Trots att det finns ökad förståelse för att det intellektuella kapitalet skapar mervärde för företaget finns det hinder med att redovisa detta då det inte får tas upp i balansräkningen.

Syfte: Uppsatsens syfte är att analysera huruvida intellektuellt kapital är något som fondförvaltare utvärderar när de gör en investeringsbedömning.

Avgränsningar: Begränsningarna är att vi undersöker hur intellektuellt kapital kan vara till fördel för endast fondförvaltare; vi analyserar olika fondförvaltare i deras arbete endast med en investeringsbedömning. En sista avgränsning är att vi valt att inte tillfråga de fondförvaltare som inte utvärderar intellektuellt kapital aktivt i sina investeringsbedömningar.

Metod: Vi har utgått från en kvantitativ metod och har genomfört en enkätundersökning för insamling av material. Resultatet har vi analyserat utifrån den teori som vi tagit upp i det teoretiska kapitlet. Ansatsen är av abduktiv karaktär åt det deduktiva hållet då vi har studerat existerande teorier och fallstudier inom ämnet.

Resultat, slutsatser: Svenska fondanalytiker lägger inte särskilt stor vikt på intellektuellt kapital när de utvärderar och analyserar ett företag. Grunden till detta är för det första att det är svårt att mäta trovärdigheten av intellektuellt kapital när företagen själva sammanställer och redovisar detta utan att kontrolleras av någon utomstående part. För det andra är korrelationen mellan större delen av ett företags strukturkapital och aktiens utveckling på börsen inte påvisbar.

Förslag till fortsatt forskning: Ett redovisningssystem för intellektuellt kapital som är lika för alla inom samma bransch möjliggör fortsatt forskning inom ämnet med syftet att finna en analysmetod som påvisar eller dementerar förändringen av ett företags intellektuella kapital med företagets aktierörelse på börsen.

Nyckelord

Intellektuellt kapital, Humankapital, Strukturkapital, Kundkapital, Immateriella tillgångar, Soliditet, Likviditet, Lönsamhet, P/E-tal, PEG-tal, P/S-tal

Key Words

Intellectual capital, Human capital, Capital structure, Customer capital, Immaterial assets, Solidity, Liquidity, Profitability, P/E, PEG, P/S

Utgivningsår/Year of issue Språk/Language Antal sidor/Number of pages

2006 Svenska/Swedish 37

Internet: http://www.vxu.se/ehv

Det intellektuella kapitalets betydelse har ökat under de senaste åren vilket de flesta affärsmän är medvetna om. Intellektuellt kapital handlar om att värdera ett företags framtida kapacitet istället för att fokusera på historiska händelser. Problemet är dock att intellektuellt kapital är ett relativt nytt begrepp och många definitioner fluktuerar på marknaden, vilket försvårar en enhetlig redovisning och bedömning av företag. Vi har studerat IT-företag och IT-analytikers syn på det intellektuella kapitalet samt studerat vilken information som går att finna i IT-företagens årsredovisningar. Resultatet av undersökningen visar att det går att urskilja två typologier av begreppets innebörd. Den ena typologien ser enbart humankapitalet som en del av det intellektuella kapitalet medan den andra typologien även inkluderar strukturkapitalet i begreppet. Både företag och analytiker anser att det är relevant att redovisa intellektuellt kapital. All den information som analytikerna efterfrågar går dock ej att finna i företagens årsredovisningar. Företag och analytiker ser ett problem i att det är svårt att jämföra den information som ingår i det intellektuella kapitalet mellan företag. IT-företagen är mer positiva till någon form av standardisering av redovisning av intellektuellt kapital medan analytikerna anser att den anarki som råder i dagsläget är att föredra då ”best practice” kan utvecklas. Vår rekommendation är att det bör utformas fasta definitioner på beräkning av nyckeltal som ingår i begreppet intellektuellt kapital.

Redovisningen är anpassad efter den gamla ekonomin och fyller därför inte dagens behov av redovisad information. Istället för att endast redovisa företagets materiella tillgångar behöver bland annat kunskapsföretag presentera osynliga tillgångar vilka utgör en stor del av företagens värde. Detta så kallade intellektuella kapital behöver framhävas i företagens finansiella rapporter för att intressenter ska kunna göra en rättvis bedömning av företaget. Problem uppstår vid värdering och redovisning av intellektuellt kapital eftersom begreppets definition är otydlig och därför uppfattas olika av olika personer. Problem uppstår även eftersom det inte finns några allmänt etablerade principer för hur värderingen och redovisningen ska gå till. Frågan är då hur olika företag har uppfattat begreppet och hur de har valt att presentera detta i sina rapporter. Syftet är att identifiera vilken information företag presenterar om intellektuellt kapital vid tre olika tidpunkter. Studien syftar också till att beskriva på vilket sätt företag valt att framhäva denna information. Resultatet visar att 17 av 32 företag inte har ändrat sin redovisningsteknik under en nioårsperiod. Bland resterande företag har valet av redovisningsteknik förändrats över tid. En skillnad är att de företag som år 1999 presenterade intellektuellt kapital genom en modell, har till år 2007 valt att ändra redovisningsteknik. Detta motiveras med att det antingen blivit för kostsamt för företaget eller att företaget fortfarande arbetar med modellen internt men har valt att inte presentera den i offentliga rapporter. Resultatet visar även att det är främst information om medarbetarna som presenteras i företagens rapporter. Det kan ses både vid jämförelse av företag sinsemellan och inom ett företag över tid. Att medarbetarna får ta störst plats kan bero på att de är grundstenen till de övriga delarna av det intellektuella kapitalet, och företagen vill därför framhäva att de innehar denna tillgång.

Under senare år har det från många håll hävdats att redovisningen är föråldrad och ger en felaktig bild av företagens värde. Kritiker menar att det inte finns någon koppling mellan ett företags redovisade värde och dess marknadsvärde. Detta beror främst på att redovisningen inte beaktar det intellektuella kapitalet. Intellektuellt kapital består bland annat av humankapital, varumärke, patent, kundrelationer och informationssystem. Då ett varumärke kan anses vara en betydande tillgång i sig vill vi avskilja det från det intellektuella kapitalet och behandla det separat.

Uppsatsens syfte är att undersöka hur intellektuellt kapital och varumärke kan aktiveras som tillgångar i Föreningen Uppsalaekonomernas redovisning och vilka monetära värden det skulle ge. Vi avser även att undersöka vad en aktivering skulle kunna ha för nytta för föreningen.

Värdet på det intellektuella kapitalet i föreningen analyseras genom Skandianavigatorns fem fokuseringsområden, där humanfokus konstateras vara det mest centrala. Monetära värden på intellektuellt kapital och varumärke tas fram genom egna värderingsmodeller, och värdena uppskattas till 9 523 895 kronor respektive 1 949 500 kronor när man värderar dem separat. I balansräkningen justeras posterna däremot ner till 8 767 645 kronor respektive 1 193 250 kronor för att dubbelräkning inte ska ske. Nyttan med aktiveringen anser vi är relativt stor. Höga tillgångar kan tänkas ge en positiv bild av föreningen, vilket gör att företag kan bli villiga att satsa mer pengar i den. Det är också ett kvitto för beslutsfattarna i föreningen på det värde medlemmarna och varumärket har, vilket gör att de lättare kan avgöra hur stora satsningar som bör göras. Slutligen tycker vi att en utökning av redovisning är användbar för att kunna göra jämförelser med andra ekonomföreningar och mellan föreningens olika verksamhetsår.

Den här studien har haft som avsikt att undersöka hur redovisning av intellektuellt kapital rapporteras av de fyra största bankerna i Sverige. Vi beskriver och analyserar vilka indikatorer bankerna fokuserar på i redovisningen av intellektuellt kapital. Vi har gjort en kvalitativ undersökning genom att analysera den icke-finansiella delen i årsredovisningar från Handelsbanken, SEB, Swedbank och Nordea från åren 1998, 2003 och 2008. Vi har valt att kategorisera intellektuellt kapital efter MERITUM’s definitioner av human-, struktur- och relationskapital. Resultatet av studien visar att redovisningen inte följer någon enhetlig standard för redovisning av intellektuellt kapital. Det presenteras mycket information men fokuseringen ligger på enstaka indikatorer. Detta gör att redovisningen blir svår att jämföra. Studien visar att bankerna fokuserar mest på indikatorerna kompetensutveckling, rutiner, policies, företagskultur och kundrelationer.

Bakgrund: Det finns exempel på företag som är värderade till mångdubbelt högre än deras bokförda värde. Hur ska företag redovisa sina dolda värden, då redovisningsregler gör det omöjligt att visa detta på balansräkningen? Detta kan sägas vara ett problem för företag, särskilt de som har stora dolda tillgångar. En heltäckande redovisning kan visa en mer rättvisande bild av företaget och stärka dess rykte.

Syfte: Syftet med denna uppsats är att ge en bred beskrivning av företags IC-redovisning inom läkemedelsbranschen, bemannings/konsultbranschen och byggbranschen. Vår uppsats syftar till att visa vad för IC-information som framhävs och vilka delar av det intellektuella kapitalet som betonas av företag inom dessa branscher. Vi ämnar komma fram till om det finns ett mönster inom branscherna, skillnader mellan branscherna och om redovisningen följer ett mönster som kan förklaras av branschernas olikheter.

Metod: En innehållsanalys av 12 företags frivilliga redovisning har genomförts. Vi har utformat en kategoriseringsmall efter genomgång av teori på området. Den består av tre huvudkategorier; externkapital, internkapital och humankapital, samt den fristående kategorin; forskning & utveckling. Dessa kategorier representeras av olika element, som varit utgångspunkt vid sökningen i PDF-filerna av årsredovisningarna.

Resultat, slutsatser: IC-informationen är till stor del av allmän karaktär, men företagen visar även exempel på vad de gör för att tillgodose intressenternas behov. Det finns ett företag som sticker ut med en IC-redovisning som är detaljerad och den visar bland annat vilket värde som de anställda bidrar med. Syftet med redovisningen tycks för alla vara att få acceptans och gillande för sina ageranden, och inte nödvändigtvis att lyfta fram det dolda värdet. Vi har kommit fram till att redovisningen av det interna strukturkapitalet utgör en liten del av den totala intellektuella kapitalredovisningen. Det som läkemedelsföretagen och tjänsteföretagen betonar är externkapitalet, medan byggföretagen betonar humankapitalet mest.

Förslag till fortsatt forskning: En annan intressant studie, som skulle kunna göras, är att undersöka om företag verkligen härmar varandra. För att uppnå detta behövs enligt oss en longitudinell undersökning.

The business world of today is characterized by the fact that knowledge plays a far greater role than it did before in the companies’ production. In many companies, the human resources constitute the main part of the total assets. It can for example be the employees’ knowledge, competence or power of initiative. The human resources, also called the human capital, are volatile assets, which easily disappear when an employee leaves the company. It is therefore important for the companies to retain and tie up the knowledge as a form of infrastructure, also called the structural capital, and therefore prevent important information to be lost.

The question is how different knowledge companies should act to tie up the human capital as structural capital. Because the human- and structural capital constitute such a great part of the companies’ resources, it can also be interesting to investigate the possibility to account for them in financial reports. Is the theory on the subject comparable with actual practices?

In our study, we have interviewed three different kinds of knowledge-based companies; two football clubs and one IT-company. We have also interviewed a charted accountant to get an external view of the two types of businesses.

Football clubs and IT-companies act under different conditions when it comes to the presentation of intellectual capital, which resulted in two different empirical perspectives on our research questions.

The results of the study showed significant differences in attitude and the management of the human- and structural capital in football clubs and IT companies. The reason for the most restrictive accounting rules in the area is that it is particularly difficult to estimate the value of human- and structural capital. The empirical findings of this study confirm that. Especially the IT-company wanted to see better rules and methods to make it possible for them to present their real assets in a more correct way.

Dagens näringsliv kännetecknas av att kunskapen spelar en allt större roll i företagens produktion. I många företag utgör de mänskliga resurserna huvuddelen av de samlade tillgångarna. Det kan till exempel handla om de anställdas kunskaper, kompetens och initiativförmåga. De mänskliga resurserna, kallat humankapitalet, är en tillgång som försvinner ut ur företaget när en anställd slutar. Det är därför viktigt för företagen att på något sätt försöka behålla och binda upp kunskapen i företaget, detta i så kallat strukturkapital, för att inte viktig kunskap ska gå förlorad.

En fråga blir då hur verksamheter med stort humankapital går tillväga när de binder upp detta till strukturkapital? Eftersom human- och strukturkapitalet utgör en så stor del av företagens resurser kan det även vara intressant att veta om det går att redovisa dem. Stämmer teorin som säger att företag bör arbeta med att omvandla humankapital till strukturkapital med hur det går till i verkligheten?

I vår studie har vi intervjuat två olika typer av kunskapsverksamheter; fotbollsklubbar och ett företag inom IT-branschen. Vi har dessutom intervjuat en auktoriserad revisor för att få en utomstående bild av verksamheterna.

Fotbollsklubbar och IT-företag verkar under olika förutsättningar när det gäller redovisningen av det intellektuella kapitalet vilket gjorde att vi fick två olika infallsvinklar på vår studie.

Resultatet av studien visade på skillnader i fotbollsklubbarnas och IT-företagets syn på och förvaltandet av sitt human- och strukturkapital. Anledningen till de restriktiva redovisningsreglerna är att det är svårt att värdera human- och strukturkapital. Detta är också vad som kommit fram i vår studie. Framförallt IT-företaget efterlyste bättre regler och metoder för att på ett rättvisande sätt kunna ta upp företagens verkliga tillgångar.

Uppsatsen handlar om hur växande småföretag förvaltar och utvecklar sitt Intellektuella kapital. Intresset för att studera intellektuellt kapital väcktes i slutet av 1980-talet i samband med att företag började se kunskap som en värdeskapande faktor. Intellektuellt kapital är samlingsnamnet för de värden som företag inte kan bokföra som finansiellt kapital och innefattar begreppen struktur-, human- och kundkapital. I småföretag är hanteringen av det intellektuella kapitalet av extra vikt då rätt hantering kan minska beroendet av nyckelpersoner och öka tillväxten. Detta har vi undersökt genom en fallstudie av ett före detta gasellföretag inom restaurangbranschen vars tillväxt under de senaste åren stagnerat. Som komplement till fallstudien genomförde vi en djupare intervju med en representant för en växande butikskedja för elektronikprodukter. Intervjun rörde företagets hantering av det intellektuella kapitalet och svårigheter som kan uppkomma vid en snabb tillväxt. Vi har i uppsatsen använt oss av teorier och modeller med koppling till tillväxt, intellektuellt kapital, nyckelpersoner och småföretag. I vår fallstudie har vi sett ett stort beroende av enskilda individer samt otillräckliga system för lagring av strukturkapital. Referensföretaget har även de varit beroende av enskilda individer men minskat detta genom att flera anställda delar på samma kunskap och genom system som uppmuntrar och möjliggör lagring av strukturkapital. Bland de slutsatser vi dragit är att beroendet av nyckelpersoner kan minskas genom att kunskap sprids mellan medarbetarna eller lagras som strukturkapital. Spridning av kunskap mellan medarbetare motiveras genom lönesystem, mentorsystem eller genom en företagskultur som uppmuntrar kunskapsdelning. Lagring av kunskap som strukturkapital kräver rutiner, passande system, tid och de anställdas motivation.