Literatura científica selecionada sobre o tema "Respekt för mänskliga rättigheter"

I föregående artikel (publicerad i Nordisk judaistik 27(2)) visades hur minnet av Förintelsen gavs tidigt uttryck för i form av minnesstenar och monument, även i Sverige. Men trots dessa verk fanns det fortfarande ett behov inom den judiska minoriteten efter fler minnesmonument och en växande önskan att också majoritetsbefolkningen skulle minnas Förintelsen. Om detta kan ni läsa här, i del 2. Sammantaget speglar de olika monumenten ett skiftande, men ihållande behov hos i Sverige bosatta överlevande och deras barn som kommit hit i slutet av eller efter kriget och blivit en del av det svenska samhället, om än inte alltid av en judisk församling. De ville ha en plats att sörja och de ville också att deras lidande skulle erkännas som ett identitetsskapande element inom den grupp de var en del av och i det samhälle de levde i. De olika Förintelsemonumenten illustrerar hur minoritets- och majoritetssamhällets minne långsamt närmar sig varandra. Inte minst på grund av de överlevandes engagemang har Förintelsen varit en konstant referenspunkt i det judiska minoritetssamhället. Så småningom har folkmordet också i majoritetssamhället blivit en viktig referenspunkt, som så sent som på 1990-talet, inte minst av institutioner som Forum för levande historia, tagits som utgångspunkt för att värna om demokrati och förmedla vikten av mänskliga rättigheter.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om vad som framträder i talet hos elever i årskurs 6 när de talar om mänskliga rättigheter utifrån tre perspektiv om, genom och för. Studien fokuserar på ämnet samhällskunskap där elever ska få undervisning om mänskliga rättigheter och barnkonventionen. Studiens empiri insamlas genom kvalitativa intervjuer som genomförs i grupp vid tre tillfällen på två skolor och vid varje intervjutillfälle fokuseras det på ett av perspektiven om, genom och för. Temat som framträder tydligast i elevernas tal om mänskliga rättigheter är hur man behandlar varandra, vilket de själva anser att de har fått mycket undervisning om. Utifrån elevernas tal om mänskliga rättigheter framkommer vad de har lärt sig i undervisningen, hur de ser på användning av dem i skolan, hur de själva ser på sin förståelse och sina önskningar om hur de vill att undervisningen om mänskliga rättigheter ska genomföras.

SO

This study examines the European council and its connection to CFSP and the European identity. It will give a perspective of the change in common foreign-security policy from the Maastricht Treaty to the Lissabon treaty. The study will reproduce a perspective through time and describe the main ideas in CFSP and make a connection to how it created a European identity. The empirical material will conclude the European council results. To give more perspective, an idea analysis will be operating to capture the ideas of the various materials describing European identity and the CFSP. Henceforth using the empirical material to conclude a result for the analysis. For the analysis to be complete subjects such as normative power and actorness will have a part in the work in CFSP. Social constructivism as a theory will help to understand the power that European identity has in international cooperation. To conclude this, abstract the study will structure a difference in the work of the CFSP and its strategy to promoted democracy, and peace.

Today, an estimated 65,3 million people are reported as forcibly displaced globally. This figure includes 40,8 million people who are considered to be internally displaced within their own country and therefore rely upon the protection of their state. State sovereignty implies that the main responsibility for the protection of its people lies with the state. In situations where the state fails or is unwilling to fulfill its duty to protect the population, the principle of Responsibility to Protect (R2P) can be applied to prevent genocide, war crimes, ethnic cleansing and crimes against humanity. The purpose of this study is to review to what extent R2P provides protection for the rights of internally displaced persons and how R2P relates to the notion of human security. The theoretical framework is based on the concepts of human dignity, sovereignty, human security and R2P. Argumentation analysis was used in order to be able to compare the different arguments within the R2P discourse to determine whether the principle provides legitimate means for protection or not. The study shows that R2P provides several legitimate means for the protection of internally displaced people. Especially when it comes to measures preventing people from becoming displaced. However, the protection measures towards people already internally displaced can in several instances be regerded as insufficent and illegitimate. This is mainly due to the fact that the UN can undermine the legitimacy of the principle e.g. by obstructing aid support with veto decisions or lack strategies for reconstruction. The cooperation with other actors (AU, ICC) also shows that the protection of internally displaced persons may vary between states.

In today's society, we face many complex and major challenges, several of them concerning human rights - at both global, regional and local level. To enable solutions to these problems, collective action and effort is required. As a result, cooperation between all sectors within the UN, as well as the public and the private sector, not to mention civil society, is crucial. In September 2015, the UN General Assembly adopted a historic framework: Agenda 2030, which addresses the importance of partnerships and engagement from all sectors to achieve sustainable development and the application of human rights for all. In light of this, the present study investigates partnerships between the private and non-profit sector from a human rights perspective. Previous research has dealt with both cross-sector partnerships for social issues, the role of companies in relation to the Sustainable Development Goals, and CSR and human rights. The research about cross-sector partnerships for social issues, which are the partnerships that are addressed in Agenda 2030, often lacks the perspective of how they can promote human rights. The aim with this thesis is to therefore research how human rights are understood in cross-sectoral partnerships, in which ways these partnerships can promote human rights, as well as the successes and challenges that exist for them. The methodological design of this research consists of interviews with participants from partnerships between the private and the non-profit sector, with representatives from both sides. The present study shows that there is an interdependency between cross-sector partnerships and human rights and that it is clear that partnerships between different sectors are necessary to solve the social problems we are facing today. We need to partner for change.

2000-talet markerade födelsen av en ny sorts terrorism. Sedan dess har Europa fått utstå frekventa terrorattacker vilket resulterat i att länder antagit strängare lagar och kontrollåtgärder för att bekämpa terrorismen. Mot bakgrund av detta är uppsatsens syfte att försöka svara på om strängare anti-terrorlagstiftning i Frankrike och Storbritannien kan medföra omfattande begränsningar i människors grundläggande fri-och rättigheter. Genom att använda sig utav en rättsdogmatisk metod och en komparativ metod har uppsatsen kritiskt granskat internationella konventioner, lagstiftningar, rättsfall, vetenskapliga artiklar och doktrin i syfte att besvara följande frågeställningar; vad krävs för att länder ska kunna deklarera allmänt nödläge och således ha en lagstadgad rättighet att derogera från eller begränsa vissa mänskliga rättigheter? Vilka rättsliga åtgärder gällande preventiv häktning och andra kontrollåtgärder har Frankrike och Storbritannien tagit i syfte att bekämpa terrorism och riskerar dess inskränkningar att kränka artikel 5 EKMR? Hur regleras rätten till icke-diskriminering i artikel 14 EKMR?  Uppsatsen har också försökt att svara på om de eventuella begränsningarna av människors rättigheter kan försvaras genom John Finnis rättsteori och tankar om mänskliga rättigheter.                             Den första slutsatsen som nås i uppsatsen är att terrorism kan utgöra ett accepterat allmänt nödläge enligt artikel 15 EKMR då det uppfyller artikelns rekvisit. Därmed är både Frankrikes och Storbritanniens deklarerande av allmänt nödläge accepterat och lagligt enligt artikel 15 EKMR. Uppsatsens andra slutsats slår fast att Frankrikes och Storbritanniens lagstiftningar gällande preventiv häktning kan utgöra en möjlig kränkning av artikel 5 EKMR då lagstiftningarna saknar kravet på förutsägbarhet. Studien har också påvisat att lagstiftningarna gällande preventiva häktningar riskerar att användas för generella misstankar om terrorism vilket också kan utgöra en möjlig kränkning av artikel 5 EKMR. Uppsatsen sista slutsats är att dessa lagstiftningar riskerar att diskriminera vissa samhällsgrupper om de tillämpas på ett felaktigt sätt, t.ex. endast mot icke-medborgare.
The 21st century marked the birth of a new kind of terrorism. Since then, Europe has suffered frequent terrorist attacks, resulting in countries adopting stricter laws and control measures to combat terrorism. The aim of this thesis is therefore to investigate if stricter anti-terrorist legislation in France and Great Britain can lead to unlawful limitations on human rights. The thesis critically examines international conventions, legislation, case law, articles, and doctrine by using an investigative approach and a comparative method to answer the following questions; what is required for countries to declare a state of emergency and thus have a statutory right to derogate from or limit certain human rights? What legal measures regarding preventive detention and other control measures have France and Great Britain adopted to combat terrorism and does the limitations violate Article 5 of the ECHR? How is the right to non-discrimination regulated in Article 14 of the ECHR? The thesis also aims to clarify if any limitations of human rights can be justified by the legal theories of John Finnis.                                                                                                                               In conclusion, the thesis reveals that terrorism can constitute a state of emergency according to Article 15 of the ECHR.  Thus, both France and Great Britain's declarations of states of emergency are accepted and legal in accordance with Article 15 of the ECHR. Furthermore, the thesis states that the legislation in France and Great Britain, which regulate preventive detention, may constitute a possible violation of article 5 ECHR, due to its lack of predictability. The thesis has also shown that the legislation regarding preventive detention may constitute a violation of article 5 ECHR if its applied wrongfully and thus, may also constitute a violation of article 14 ECHR.