Dissertationen zum Thema „Rädsla“

Social phobia is a fear which limits a person's capabilities in daily situations. The fear can be so strong that a person can distance themselves from all social situations, for example education, marriage, sports activities etc. The purpose of this study is to discover whether there are any correlations between social fear and choice of educational program, between social fear and sex, and between social fear and Internet use. Questionnaires were administered to 80 upper secondary pupils. Each questionnaire answer was assigned a certain score, which was then coded in SPSS, the highest scores corresponding to highest degrees of shyness. Different nonparametric tests were used. No correlation between social fear and educational choice was found. However, significant correlations between social fear and internet use and between the sexes were found for certain items. Social fear is a subject which can be seen from different perspectives, but, in order to achieve a greater depth of knowledge, more extensive research is required.

"The choreography of fear" is a discourse-analysis study which focus at how young men speaks about fear, threat and violence in the public everyday life. The study adopts socialcontructionism as theoretical approach and also uses theories about gender, hegemony masculinity, fear as a social constructed phenomenon and moral-panic. The study is based on qualitative interview whit young men in age 18-30 and the method is mainly discourse-psychology. The section of Analysis discuss subjects as what and whom the young men consider to be a threat and which areas in the public space they consider to be dangerous and how they choose to handle the menace. The Analysis also focuses on how the informants speak about fear, how they define fear and what they consider arouse fear.

2013-11-26

Arbetets utgångspunkt var att undersöka hur personer med psykosdiagnoser kan uppleva psykoterapi. Vi valde att fokusera patientens upplevelse då vi anser att denna är viktig för förståelsen av individen bakom diagnosen. Syftet var att belysa det subjektiva värdet av terapi för dessa personer samt att beskriva deras upplevelser och tolka de beskrivna fenomenens mening. För att uppnå detta syfte användes en berättande, hermeneutisk ansats. Sju kvalitativa intervjuer genomfördes med hjälp av en semistrukturerad intervjuguide. Resultatet visade att intervjupersonerna främst fokuserar relationen till terapeuten som avgörande för deras upplevelse av terapin. Som viktiga aspekter av relationen betonas såväl terapeutens personliga som professionella sidor. Vidare framhåller merparten av de intervjuade vikten av att få dela och tala om sina psykotiska upplevelser. Resultatet visade även att många av intervjupersonerna skiljer mellan arbetet med den terapeutiska relationen och arbetet med psykosproblematiken. I arbetet med psykosen har terapeuten den aktiva rollen som lärare, modell och representant för omvärlden, medan relationsarbetet karaktäriseras av gemensamt arbete och ömsesidighet.

Cancer är en sjukdom som drabbar människor i alla åldrar. Den är fortfarande en av de vanligaste dödsorsakerna bland barn och ungdomar. Smärtan hos barn har underskattats på grund av bristfällig kunskap och därför inte alltid behandlats på ett adekvat sätt. Syftet med studien är att sammanställa och belysa forskning som beskriver huruvida rädsla kan påverka barns upplevelse av smärta vid cancerbehandling samt beskriva vilka åtgärder som kan vidtas för att minska rädslan och därmed smärtupplevelsen. Metoden som används är en litteraturöversikt som grundar sig på forskning som finns inom området. Resultatet grundar sig på 20 vetenskapliga artiklar. Avgränsningen har gjorts från år 1989-2007. Artiklarna har valts ut genom kritisk granskning. Resultatet visar att de medicinska metoderna som används för att behandla cancer ofta skapar högre nivåer av rädsla hos barn än själva cancersjukdomen i sig. Smärtan kan leda till negativa upplevelser som kan orsaka mer rädsla och smärta. Resultatet visar också att med hjälp av olika åtgärder kan rädslan minskas och därmed även smärtupplevelsen.

Cancer is a disease that affects mankind, regardless of age. It is still one of the most common causes of death among children and adolescents. Children’s pain has been underestimated due to lack of knowledge and therefore inadequately treated. The aim of this study is to compile and illustrate research that describes whether fear can affect children’s experience of pain related to cancer treatment as well as describing measures taken to decrease fear and the pain experience. The method used is a literature review based on research within this area. The result is based on twenty scientific articles. The delimitation has been done between the years 1989-2007. The articles have been chosen by critical review. The result shows that the medical methods used for cancer treatment often produce higher levels of fear among children than the cancer disease itself. The pain can cause negative experience that might cause more fear and pain. The result also shows that if you diminish fear by the use of different methods a decrease of pain experience could be accomplished as well.

Att det finns en genomgående rädsla för unga kvinnor att bli våldtagna har konstaterats i tidigare studier. Folkhälsoinstitutet visar i en annan studie att kvinnor i stor utsträckning undviker att utnyttja grönområden på grund av rädsla för våldtäkt och överfall. År 2020 ska Skellefteås vision om världens tryggaste samhälle förverkligats, trygg sexualitet och ungdomars psykiska och fysiska hälsa ska prioriteras. Syftet med denna rapport är att lyfta fram hur unga kvinnors rädsla för våldtäkt ser ut, deras tankar kring prevention samt de aktuella aktörernas preventiva åtgärder för att förebygga rädslan. Studien är avgränsad till Skellefteå kommun och 54 av dess unga kvinnor mellan 17-20 år som har fått besvara en enkätundersökning vilken rapporten i stort bygger på. För att få kunskap om hur kommunen arbetar preventivt presenteras intervjuer med polis och förebyggande rådet. En kurator intervjuades för en inblick i hur utsatta unga kvinnor känner och tänker.Enkätundersökningen visar att 96,3 % av tjejerna vidtar åtgärder för att undvika känslan av rädsla för att bli våldtagen. Aktörer i form av polis och förebyggande råd jobbar främst med situationell prevention och påverkan av ungdomars alkoholvanor.Unga kvinnor i Skellefteå undviker vissa platser på grund av sin rädsla för att bli utsatt för våldtäkt, genom att välja en annan väg när de ska gå hem från exempelvis krogen. Av samma anledning vidtar kvinnorna även andra åtgärder, som att gå med nycklarna mellan fingrarna, prata i telefon eller springa hela vägen hem. Allt detta på grund av att de känner en rädsla för att de kan bli utsatta för ett överfall och våldtäkt.Idag finns en väl fungerande situationell brottsprevention, något som däremot saknas är den öppna diskussionen om kvinnors rädsla och utsatthet, den sociala preventionen.

Syfte och frågeställningar

Syftet med denna studie var att undersöka förekomst och hantering av rädsla inom kvinnlig truppgymnastik samt föreslå och testa möjliga fysiska övningar och träningssätt.

- Hur vanligt förekommande är känslan av rädsla hos gymnasterna?

- Hur visar sig rädslan enligt gymnasterna själva?

- Har de selekterade fysiska övningarna positiv inverkan i hantering och övervinnande av rädsla?

Metod

Inledningsvis söktes information från tidigare forskning. För att sedan kartlägga studiens deltagande gymnaster gjordes en enkätundersökning. Genom observationer och med hjälp av enkäten studerades sedan vilka övningar gymnasterna känner rädsla inför och även hur ofta de upplever rädsla som en del av träningen.

Utifrån dessa enkäter och observationer utformades ett antal möjliga åtgärder och träningssätt som sedan testades. Slutligen gjordes en utvärderingsenkät med samtliga deltagande gymnaster för att undersöka om de testade övningarna gett något positivt resultat.

Resultat

Tidigt i studien konstaterades att rädsla är ett vanligt förekommande problem inom truppgymnastiken. Rädsla för att tappa kontrollen, rädsla för skada samt rädsla för misslyckande visade sig vara vanliga orsaker bland gymnasterna och dessa kunde även kategoriseras i ytterligare typer av rädsla. Tumbling och trampett visade sig vara de redskap som gymnasterna kände mest rädsla inför. Övningarna som testades gav alla ett positivt resultat och gymnasterna tyckte sig både bli mindre rädda samt kunna hantera sin rädsla på ett bättre sätt.

Slutsats

Genom denna studie kan slutsatsen dras att även ett psykologiskt problem som rädsla kan behandlas fysiskt. En kombination av psykologiska och fysiska metoder är förmodligen det mest effektiva behandlingssättet. Rädsla är dock något som är mycket individuellt och bör därför behandlas därefter.

Aim and Questions

The aim with this study was to examine the incidence and handling of fear in female teamgym and to suggest and test possible physical exercises and training possibilities.

- How common is the feeling of fear among gymnasts?

- How does the fear show according to the gymnasts themselves?

- Do the selected physical exercises have a positive effect in handling and overcoming fear?

Method

Starting out, information in former studies was searched for. To be able to survey the participating gymnasts, a questionnaire was made. Through observation during training sessions and by means of the questionnaire we were able to see what exercises the gymnasts feel fearful about and how often they feel that fear is a part of training.

On the basis of these questionnaires and observations a number of possible measures and ways of training this issue were designed and these were thereafter tested.

Finally another evaluating questionnaire was made with all participating gymnasts to investigate if the tested exercises had given any positive results.

Results

Early in the study, the fact that fear is a common problem in Teamgym was established. Fear of loosing control, fear of injuries and fear of failure appeared to be common reasons among the gymnasts, and these could also be categorized in further types of fear. Tumbling and trampette turned out to be the apparatus that the gymnasts felt the most fearful about. The tested exercises all gave a positive result and the gymnasts considered themselves becoming not only less afraid but also better of handling their fear.

Conclusions

Through this study, a conclusion can be made that a psychological problem like fear can be treated physically. A combination of psychological and physical methods is probably the most effective way of treatment. Fear, however, is something very individual and should be treated thereafter.

The purpose of this study was to examine young women’s perception and fear of sexual assault. An additional aim was to analyze the women’s view on guilt and responsibility in rape related questions. Two focus group interviews were executed with undergraduate women aged 22-32 years. The questions focused on the women’s understanding of rape and their fear of sexual assault. Questions about responsibility for rape and risky behaviour were also asked. The main results showed that the women are more likely to fear violent stranger rape outdoors than acquaintance rape indoors. They also use constrained behaviour at some level to avoid riskfull situations and to lower their fear of rape. The women were aware of the fact that most rapes occur indoors and are executed by someone known to the victim. Despite this knowledge they did not feel that acquaintance rape was a threat to them. A strong sense of ambivalence among the

women was also found. They felt that the reality is different from the ideal world. In reality women have to consider risk factors and take responsibility for a sexual assault at some level. In the ideal world women would not have to constrain their behaviour and the responsibility for a rape would rest on the male perpetrator. The results were discussed from a feminist perspective and the main conclusion was that rape prevention should question the patriarchal ideology and attempt to affect men’s attitudes instead of encouraging women to constrain their behaviours and live their lives in fear.