Добірка наукової літератури з теми "Hinder eller men"

Religionsfagene er i støpeskjeen, både i grunnskolen og den videregående skolen, og det vil også få konsekvenser for lærerutdanningene. I artikkelen vil jeg se særlig på sosiologiens rolle i religionsundervisningen. Et hovedpoeng er at sosiologi er så mangt, og at lærere bør ha en bevissthet om hva slags sosiologiske perspektiver de tar i bruk i fagene som handler om religion, livssyn og etikk. Det er ellers et utbredt inntrykk at samfunnsvitenskapelige perspektiver på religion, livssyn og etikk kommer sterkere inn i skolen. En gjennomgang i artikkelen konkluderer imidlertid med at de direkte referansene til sosiologi ikke er så tydelige eller mange i de nye læreplanene for disse fagene. Bevisstheten om perspektivmangfoldet i samfunnsvitenskapene er heller ikke så sterk i læreplanene. Dette er likevel ikke til hinder for at samfunnsvitenskapelige blikk på religion, livssyn og etikk kan bli viktigere i undervisningen, som ledd i generelle tendenser i samfunnet. I forlengelsen av dette presenteres noen normative synspunkter på bruken av sosiologi i KRLE og Religion og etikk. Ulike former for sosiologi kan ha ulike etiske implikasjoner.


 
 
 Ligesom i resten af Europa er moskéer i Danmark ud over at være et rum for religiøs forsamling og udøvelse et sted, hvor forskellige sociale aktiviteter finder sted; aktiviteter, der baserer sig på frivilligt arbejde og til trods for en udbredt etnisk homogenitet bygger bro til det omkringliggende samfund. Med fokus på kvinders brug af og aktivisme i moskéer diskuterer denne artikel moskéers potentiale for at styrke medborgerskab blandt dens brugere gennem deltagelse i aktiviteter og frivilligt arbejde. Artiklen fremhæver desuden motiver bag muslimske kvinders moskédeltagelse såvel som de faktorer, der promoverer og/eller hindrer socialt engagement både i og uden for moskéen. Analysen baserer sig på 25 kvalitative interviews med kvinder, der er aktive i moskéer i Danmark, samt samtaler med moskérepræsentanter og observationer i 19 moskéer rundt om i landet. Med afsæt i empiriske eksempler argumenterer jeg for, at moskéer i Danmark har potentiale til at fungere som et vindue til aktivt medborgerskab, interreligiøst engagement og politisk aktivitet for deres brugere.
 
 

English abstract: Through a presentation and analysis of Ter, a wagon procession which is part of a ten-day temple anniversary festival held once a year among Sri Lankan Tamil Hindus in Denmark, I aim to show the importance and the meaning of procession among Hindus in diaspora. The article will especially take Bernhard Lang’s definition or characteristics of procession into account but will also emphasise the multifunctional character of this procession as well as its importance as religion on public display. The analysis is based on my on-going research on the Sri Lankan Tamil Hindus in Denmark, which began shortly before the first Sri Lankan Hindu temples were consecrated around the year 2000. This has given me the possibility to follow the development of the Ter procession over the years and to notice how it has grown both in size and popularity. I will argue that the procession has become not only a fulcrum for social cohesion and identity but also as a way of communicating belonging, both internally within the group and externally to the surrounding society at large.
 
 Dansk resume: I denne artikel vil jeg præsentere og analysere processionen Ter, en vognprocession der er tilknyttet en ti-dages tempelfødselsdagsfest som afholdes blandt de srilankansk-tamilske hinduer i Danmark, og jeg vil vise betydningen af denne procession for hinduer i diaspora. Artiklen vil tage udgangspunkt i Bernard Langs definition eller måske mere præcist hans processions-typologier, men vil lægge vægt på processionens multifunktionelle, performative og offentlige karakter. Analysen vil basere sig på mit løbende feltarbejde af de srilankansk-tamilske hinduer i Danmark, hvilket begyndte før det første srilankansk-tamilske hindutempel var indviet omkring år 2000. Det har givet mig muligheden for at følge udviklingen af Ter-processionen, som er vokset i både størrelse og popularitet. Jeg vil derfor argumentere for, at processionen er blevet helt central for såvel identitet som social sammenhængskraft for de srilankansk-tamilske hinduer her i landet. Processionen kan ved at være offentlig kommunikere et bestemt tilhørsforhold både indadtil og udadtil.

SammanfattningKlimatförändringarna är ett av de mest allvarliga hållbarhetsproblem som mänskligheten står inför och är en viktig del av utbildning för hållbar utveckling. Genom dess existentiella, politiska och moraliska/etiska karaktär är klimatfrågan värdeladdad och även förknippad med en mängd känslor. Många människor oroar sig över klimatförändringarna och studier har visat att känslor ofta uppväcks i klassrummet då man undervisar om detta problem och andra hållbarhetsutmaningar. Syftet med denna artikel är att genom en genomgång av teorier och tidigare empiriska studier visa på att inte bara känslor utan också känslohanteringsstrategier är en viktig del av klimatundervisningen och att lärare spelar en viktig roll för om dessa strategier kommer att främja eller hindra läroprocesser inom detta område. Lärare har betydelse både genom att vara förebilder och genom hur de bemöter ungas känslor i klassrummet. I artikeln argumenteras för vikten av att inkludera främjandet av en ”kritisk känslokompetens” dels i lärarutbildningen och dels i utbildning för hållbar utveckling i skolan. Avslutningsvis ges några konkreta exempel på hur detta kan genomföras.Nyckelord: utbildning för hållbar utveckling, klimatförändringar, känslor, känslohanteringsstrategier, meningsfokuserad coping, lärandeEmotions, values and education for a sustainable future:Promoting critical emotional awareness in climate educationAbstractClimate change is one of the most serious sustainability problems facing humanity today. It is also an important part of education for sustainable development. Through its existential, political and moral/ethical nature, the climate issue is value laden and also associated with a multitude of feelings. Many people worry about climate change, and studies have shown that emotions are often evoked in the classroom when teaching about this problem and other sustainability challenges. The purpose of this article is to show, through a review of theories and previous empirical studies, that not only emotions but also emotion regulation strategies are an important part of climate change education and that teachers play a vital role in whether these strategies will promote or hinder learning processes. Teachers are important both by being role models and by how they respond to the feelings of young people in the classroom. The article argues for the importance of including and promoting "critical emotional awareness" in teacher education and in teaching about education for sustainable development in schools. In the end of the article some concrete examples of how this can be done are presented.Keywords: education for sustainable development, climate change, emotions, emotion regulation strategies, meaning-focused coping, learning

We address the question of how human activities and infrastructure influence reindeer/caribou’s (Rangifer tarandus) behaviour and habitat use and review studies based on current methodologies. Anthropogenic activities have a direct affect on Rangifer behaviour through the senses hearing, sight and smell, and all of these are important tools for behavioural risk assessment. Short term indirect responses, such as habituation, sensitisation, avoidance, and displacement, develop through neutral, positive or negative associations towards stimulus in terms of Rangifer’s ability to experience, learn, and remember. Long term behavioural responses develop through interaction with predators and, for reindeer, also domestication. A survey of the literature dealing with behavioural studies reveals that although Rangifer in most cases retreat from anthropogenic activities, comfort distances (i.e. distances beyond which animal behaviour or activity are not influenced) are relatively short. In most cases, energetic implications appear moderate and small compared to other natural, biotic influences such as disturbance (and death) caused by insect and/or predator harassment. Unless obstructing access, physical constructions of various kinds apparently have limited effects on Rangifer behaviour or habitat use. On the other hand, constructions that do obstruct or limit access and recreational or other motorized and non-motorized activities appear to have stronger impacts on avoidance and redistribution of Rangifer. Behavioural effects that might decrease survival and reproduction include retreat from favourable habitat near disturbance sources and reduction of time spent feeding with resulting energy depletion over time. Rangifer habitat use, habitat avoidance, and feeding preferences are governed by a complexity of natural interacting factors. Domestication, habituation and sensitisation are essential in shaping Rangifer’s adaptability, and should be included in future studies on reindeer and caribou responses towards various anthropogenic activities. Although cumulative effects from human activities are likely, it remains difficult to separate these from natural variations in Rangifer habitat use and demography. Habitat avoidance towards various human infrastructures and activities is reported, but most studies reporting relatively far (4-25 km) avoidance distances relied on measurements of range properties and animal distribution recorded on 1-2 days annually in winter to induce a potential response from the animals and lack important environmental variables and/or alternative hypothesises. This methodology should be improved in order to enable identification of correlation versus causation. Studies relying on animal behaviour measurements can more correctly identify and test responses to various stimuli while also controlling for degree of domestication and other various environmental variables, but only in a limited time and spatial scale. Furthermore, such studies may not necessarily capture potential population consequences from disturbances. Thus, there are important weaknesses in the two leading methodologies (measuring animal behaviour and indirectly mapping regional/population movements and habitat use through measurements of range properties). To best study Rangifer’s responses towards anthropogenic infrastructure and activities, we propose that the two methodologies be combined and supplied with modern GPS/telemetry.Abstract in Norwegian / Sammendrag:Rein og caribous reaksjon på forskjellige menneskelige aktiviteter og installasjoner Vi adresserer spørsmålet om hvordan menneskelig aktivitet og infrastruktur påvirker rein/caribous (Rangifer tarandus) atferd og områdebruk og gjennomgår publiserte arbeider basert på aktuelle metoder. Antropogene aktiviteter har direkte effekt på reinens atferd via hørsel, syn og lukt; alle er viktige for deres risikovurdering. Kortsiktige indirekte reaksjonsmønstre, slik som habituering, sensitivisering, unnvikelse og fortrengning utvikles gjennom nøytrale, positive eller negative opplevelser av stimuli i henhold til erfaring, læring og hukommelse. Utviklingen av permanente atferdsmønstre skjer ved samvirke med predatorer og for reinens del, også ved domestisering. En litteraturoversikt om atferdsstudier viser at selv om Rangifer i de fleste tilfeller unnviker antropogene virksomheter, så er de avstander dyrene velger å ha mellom seg og infrastruktur uten at normalatferden endres, relativt korte. De energimessige implikasjonene er også beskjedne sammenlignet med virkningen av naturlige stressfaktorer så som forstyrrelser (og død) forårsaket av insekter og predatorer. Fysiske installasjoner av ulik art har også begrenset effekt med mindre de fysisk hindrer Rangifers områdebruk. På den annen side vil fysiske installasjoner, som hindrer eller begrenser bruken av områder, og trafikk, både fottrafikk og trafikk med motorkjøretøy, kunne ha sterkere virkning på unnvikelsesatferd og områdebruk. Atferdsmessige effekter som kan redusere overlevelse og reproduksjon omfatter unnvikelse fra beiteområder nær forstyrrelseskilder. For Rangifer er det negative resultatet av dette øket aktivitet, redusert beitetid og nedbygging av energireserver. Rangifers områdebruk, unnvikelsesatferd og næringspreferanser bestemmes ut fra et kompleks av naturlige og gjensidig påvirkende faktorer. Domestisering, habituering og sensitivisering som er sentrale begrep i utformningen av Rangifers tilpasningsevne, bør inkluderes i fremtidige studier av rein og caribous reaksjon på antropogene aktiviteter. Selv om en kumulativ atferdseffekt av menneskelige aktiviteter er mulig, er det vanskelig å skille slike fra naturlige variasjoner som følge av variasjoner i områdebruk og bestandsdynamiske forhold. Habitatunnvikelse som følge av menneskelig påvirkning er rapportert. De fleste studiene som rapporterer relativt lange unnvikelsesavstander (4-25 km) er imidlertid basert på målinger av beiteslitasje og lokalisering av dyr registrert i løpet av 1-2 dager årlig i løpet av vinteren og mangler viktige miljøparametere og/eller alternative hypoteser. Denne metoden bør forbedres for å kunne skille mellom korrelasjon og kausalitet. Målinger av atferd gjør mulig en mer korrekt testing av Rangifers reaksjon på ulike antropogene stimuli samtidig som man kontrollerer for graden av domestisering og forskjellige miljøfaktorer. Atferdsstudiene avgrenses imidlertid i både tid og rom og vil vanligvis ikke fange opp eventuelle bestandsdynamiske konsekvenser av forstyrrelser. Det hefter følgelig svakheter ved begge de to dominerende metodene som i dag anvendes; måling av atferd og bestandsfordeling og indirekte kartlegging av områdebruk ved måling av beiteslitasje. For å oppnå en bedre studiedesign for måling av Rangifers reaksjon på antropogen infrastruktur og tilknyttede aktiviteter foreslår vi at de to metodene kombineres og suppleres med GPS/telemetri teknologi.

SVÆRT MANGE AV OSS har en eller annen gang tatt førstehjelpskurs i hjerte-lungeredning i regi av speideren, Røde Kors, Norsk Folkehjelp eller en av de mange andre organisasjonene eller institusjonene som har gitt slik opplæring i Norge de siste 50–100 år. Ideen bak førstehjelp er, som kjent, å gi livreddende behand- ling der og da, før kyndige helsearbei- dere kan overta ansvaret. Dette har reddet utallige liv og er like viktig i dag som i tidligere tider. Den samme ideen ligger bak det å gi førstehjelp ved selvmordsfare. Dessverre har vi ikke like godt utbygget opplæring for denne typen førstehjelpsferdigheter. Det var derfor en milepæl da Vivat Selvmordsforebygging ble etablert for drøye 20 år siden. Siden den gang har Vivat gitt mer enn 50 000 lærere, sykepleiere, politifolk, prester, offiserer og leger (for å nevne noen av de mange gruppene) i alle deler av landet opplæring i hvordan opp- dage selvmordsfare og gi førstehjelp. I dette nummeret av Suicidologi bringer vi artikler om utviklingen av Vivats arbeid og hvilke erfaringer utdanningsprogrammet har bygd opp gjennom to tiår. Suicidologi gratulerer Vivat og det dyktige teamet av lærere og kursledere med jubileet og innsatsen! Siden selvmord berører så å si alle mennesker i samfunnet, trenger også de fleste å ha noe kunnskap om hva de kan gjøre for å hindre at noen skal ta sitt eget liv. Det gjør oppgaven med å spre slik kunnskap formidabel og det er derfor gledelig at også Norges Røde Kors har engasjert seg på dette området i løpet av de siste par årene. I dette nummeret bringer vi stoff om hvordan opplæring av frivillige i Røde Kors har ført til endringer i holdninger, kunnskaper og ferdigheter i møte med personer i selvmordsfare. Vi trenger å nå lenger ut i befolkningen med kunnskaper som kan føre til endring. Vi trenger at folk får øynene opp for det store samfunnsproblemet selvmord og innser at det kan forebygges!

Denne artikkelen fokuserer på hva som kan støtte eller hindre lærere i kunst og håndverk i å fokusere på kreativitet i undervisningen. De siste årene har det vært rettet mer oppmerksomhet mot utvikling av barns kreative egenskaper i grunnskolen. Læreplanen i kunst og håndverksfaget legger større vekt på kreativitet enn andre fag. Resultatene fra åtte intervjuer viser at respondentene mener at faktorer som fagkunnskap, økonomi, ledelse og tid kan hemme lærere i å legge vekt på kreativitet i kunst og håndverk. Respondentene mente imidlertid at læreplanen var støttende ettersom den var åpen og fleksibel. De var også bevisste på at deres egen kreativitet påvirket elevenes arbeid. De fleste respondenter fant videre utfordringer i definisjonen av og arbeidet med å vurdere kreativitet. Resultatene viser at det er nødvendig å støtte både indre og ytre faktorer for undervisningen for å kunne oppfylle læreplanens mål om å utvikle elevers kreativitet.

Akademia er langt fra å ha nådd kjønnsbalanse i alle organisatoriske ledd og på alle nivåer. Selv om andelen kvinnelige professorer ved UiT har økt betydelig og rekrutteringsgrunnlaget har blitt bedre, ser vi kjønnsforskjeller i mer prestisjefulle handlingsfelt ved institusjonen. Derfor skal Prestisje-prosjektet rette fokus mot kjønnsbalanse i ledelsen av toppforskningsmiljøer. Prosjektet har to hovedmål. Det første hovedmålet er å utvikle kunnskap om kvalitetsvurderinger i forskningsledelse. I hvilken grad finnes det bevisst eller ubevisst kjønnspartiskhet i vurderingen av potensielle forskningsgruppelederes kvalitet? Spørsmålet besvares gjennom analyser av fakultetenes arbeid med utvelgelse av forskningsgruppeledere til store forskningssatsninger. Parallelt med dette tar individuelle fagmiljøer fatt i egne fagspesifikke utfordringer med kjønnsbalanse. Ved å bygge kunnskap om hvor og i hvilken form (ubevisst) kjønnspartiskhet forekommer, blir det mulig aktivt å motarbeide slike mekanismer. Prosjektets andre hovedmål er å utvikle konkrete tiltak som kan skape en kultur der både faglige og administrative ledere aktivt reflekterer over og arbeider for kjønnsbalanse i ledelsen av forskningssatsninger. Kartleggings- og analysearbeidet danner grunnlag for utvikling av kurspakker som skal inngå i universitetets lederutviklingsprogram. Disse kurspakkene gir faglige og administrative ledere mulighet til å arbeide med lokale praksiser til hinder for kjønnsbalansen. Sentrale forskningsgruppeledere inviteres til en dialogrekke om kvalitet og kjønnsbalanse i forskning. Prestisje-prosjektet er forankret i UiTs toppledelse med pro-rektor for forskning som prosjektleder, mens prosjektet drives av universitetets Senter for kvinne- og kjønnsforskning. Avdeling for personal og organisasjon bidrar med implementering av kunnskap utviklet i prosjektet i universitetets administrative rutiner.

Hvorfor vurderer så mange kokker å skifte yrke når det samtidig viser seg at mange også er stolte av yrket sitt (Spetalen, Eben & Jahnlu, 2016; St. Olav Hospital, 2013, Tidemann & Myklebust, 2005)? Denne artikkelen vil rette oppmerksomheten på mulige årsaker til dette, og hvorfor restaurantkokker vurderer å endre arbeidsplass eller yrkesmulighet. Restaurantbransjen er i rask utvikling og befolkningen spiser stadig oftere på restaurant (Bugge & Lavik, 2007). Samtidig synker rekruteringen til kokkeyrket (Sundquist, 2016). Det er derfor viktig å drøfte hvilke faktorer som har betydning for at restaurantkokker forlater yrket etter forholdsvis kort tid.Problemstillingen er; Hvorfor vurderer så mange kokker å skifte yrke når de er så stolte av yrket sitt?I denne artikkelen er det gjennomført en reanalyse av grunnlagsmaterialet som ble presentert i rapporten «Yrkesutøvelse i restaurant og matfagene – Arbeidsoppgaver, prioriteringer og forskjeller» (Spetalen, Eben & Jahnlu, 2016). I tillegg til denne univariate analysen har jeg også sammenliknet gjennomsnitt og testet hypoteser ved hjelp av T-test og ANOVA i SPSS (Johannessen, 2009; Pallant, 2013). Studenter ved bachelorutdanningen i Restaurant og matfag, kull 2013 ved Høgskolen i Oslo og Akershus, tok utgangspunkt i dataene fra Spetalen et al. (2016) i sine bacheloroppgaver. I samarbeid med tre studenter er det gjennomført kvalitative intervjuer med til sammen 23 nåværende og tidligere kokker. For å forklare dataene har jeg trukket inn det organisasjonsteoretiske begrepet «turnover» siden dette er et tydelig problem i restaurantbransjen. Faktorer som tiltrekker og frastøter medarbeideren i forhold til yrket, er også med i diskusjonen for å forklare funnene (Lashley, 2000; Brochs-Haukedal, 2010; Kuvås, 2013). Med bakgrunn i funnene fra de kvalitative intervjuene kan man anta at følgende årsaker veier tungt når kokker aktivt søker annen yrkeskarriere:Ledelse – mangel på ledelse og manglende faglig ledelse.Familieliv og de krav en yrkesutøver har til økonomi, forutsigbarhet i forhold til arbeidstid, og overtid. Dette momentet er tosidig også knyttet opp mot ledelsesproblematikk.Ambisjon og ønske om videreutdanning, at det ikke finnes flere tilbud om videreutdanning som bygger direkte på kokkeutdanningenAndre årsaker som det også legges vekt på er arbeidspress, mangel på faglært arbeidskraft og stadig skifte av arbeidsplass i kokkeyrket. Momenter som yrkesstolthet, faglig utvikling og egen motivasjon kan ved bevisste handlinger fra eiere og ledere virke som tiltrekningsfaktorer som må følges opp og utvikles. Bedriften må ifølge Lashley (Lashley, 2000) sette fokus på å kontrollere frastøtingsfaktorer i egen bedrift fordi det er vanskelig å hindre tiltrekningsfaktorer fra andre bedrifter eller yrker. Hensikten med denne artikkelen er først og fremst å tilføre ny kunnskap om hvordan kokker oppfatter sine arbeidsforhold og arbeidsplasser som fører til ønske om å skifte yrke. Dernest er det viktig at yrkesfaglærerutdanningen, som utdanner yrkesfaglærere, kjenner til hvilke utfordringer som finnes i kokkeyrket.

Forsinkelser og strykninger under elektive operasjoner hindrer optimal drift og kan være en påkjenning for pasienter. Målet med studien var å identifisere og beskrive de faktiske årsaker til forsinkelser ved elektive operasjoner, samt omfang, varighet og andre kjennetegn ved slike forsinkelser. Studien har et flermetodisk prospektivt studiedesign. I en periode på to måneder ble alle elektronisk registrerte forsinkelser fulgt opp med strukturerte intervju. I løpet av studieperioden ble halvparten av elektive operasjoner registrert med en eller flere forsinkelser (N = 402). Informantene anga 60 ulike rotårsaker som en forklaring på forsinkelsene. I 72% av alle forsinkelser var årsaken knyttet til organisering/administrering av operasjonsplanleggingen. Forsinkelser ved elektive operasjoner skyldes i stor grad utilstrekkelig planlegging og organisering. Mer presis planlegging, informasjonsutveksling og forbedret dataverktøy kan redusere forsinkelser ved elektive operasjoner.
 Causes of delays in elective surgery: A prospective study
 Abstract
 Delays and cancellations in elective surgery prevent optimal services and can be stressful for patients. This study aimed to identify and describe the actual causes of delays in elective surgery, and the extent, duration and other characteristics of these delays. The study has a multi-method prospective study design. For two months, all electronically recorded delays in a Norwegian hospital were followed up with structured interviews to identify their true causes. Half of the elective surgeries recorded had one or more delays (N = 402). The delays had 60 different root causes; using qualitative content analysis, these were interpreted into 13 subcategories and four main categories, namely patient-related (17%), staff-related (10%), related to surgical ward/equipment (2%) or organizational (71%). Most delays were due to poor planning and organization of surgery. The study indicates that more precise planning, better information exchange and an improved electronic tool can reduce delays in elective surgery.

JB 12 kap. 15 och 16 §§ låter sig tolkas på så sätt att eftersatt underhåll självständigt kan ligga till grund för åtgärdsföreläggande. Samtidigt framgår det av rättspraxis att åtgärdsföreläggande endast meddelas för brister som utgör hinder eller men i nyttjanderätten. Med anledning av detta råder oklarheter om hur reglerna för eftersatt underhåll i hyreslägenheter ska tolkas. I uppsatsen utreds om estetiska brister omfattas av det sedvanliga underhållet och om de så- ledes kan utgöra en självständig grund för åtgärdsföreläggande enligt JB 12 kap. 16 § 1 st. 2 p. Motsvarigheten till detta återfinns i JB 12 kap. 24 a §, där hyresvärden kan erhålla ersättning för estetiskt avvikande brister som kan försvåra hyresvärdens framtida uthyrning. Med estetisk brist avses inte en tapet som inte faller den enskilde hyresgästen i smaken utan vad hyresgäster i allmänhet anser vara en estetisk brist. Genom en utförlig utredning av befintliga rättskällor prövas om utrymme finns för en tolkning som innebär att estetiska brister kan utgöra en självständig grund för åtgärdsföreläggande. Förhoppningen är att resultatet ska kunna ge vägledning i liknande spörsmål för på området verksamma jurister. En del argument stödjs på andra källor än rättskällor, eftersom uppsatsen skrivs utifrån en topisk metod. I uppsatsens analyserande del framförs argument som främst talar för att estetiska brister kan utgöra en självständig grund för åtgärdsföreläggande. Resultatet lämnar således utrymme för en alternativ tolkning från den idag rådande tolkningen av JB 12 kap. 15 § 2 st. och 16 § 1 st. 2 p.

Att samverka vid socialt arbete är ett aktuellt tema eftersom två nya lagrum har tillkommit under de senaste åren. Dessa tydliggör att samverkan skall ske mellan kommuner och landsting vid arbete med individer med psykosociala problem. Studiens syfte var att undersöka hur samverkansarbetet mellan kommunen och landsting uppfyller individens rätt till social trygghet, jämlika levnadsvillkor och självbestämmande. I studien deltog fyra professionella utförare och sex individer med psykosociala problem, där respondenternas svar har jämförts beträffande om man upplever att samverkan uppfyller lagens intention. Resultatet har analyserats via en induktiv tematisk metod och via systemteorin samt empowerment. Det som framkom överensstämde med befintlig forskning, att samverkan har stor betydelse för att uppnå positiva effekter som leder till en ökad livskvalitet för individen. Vidare förtydligar både vår studie samt övrig forskning att individen bör inkluderas som en resurs i samverkansprocessen, för att uppnå effekter av självbestämmande vilket kan ge en social trygghet.<br>To cooperate in social work is a current theme as two new sections of the law has arisen in the recent years. These make clear that collaboration should take place between local governments when working with individuals with psychosocial problems. The purpose of the study was to examine how collaboration work between the municipality and county meets the individual's right to social security, equal living conditions and self-determination. In this study, where four professional performers and six individuals with psychosocial problems participated, the respondents' answers to how they experience that the interaction meets the intention of the law where compared. The results were analyzed using an inductive thematic approach and using systems theory and empowerment. The findings were consistent with existing research, that interaction is very important for achieving positive effects that lead to a better quality of life for the individual. Further clarifies both our study and other research that the individual should be included as a resource in the collaborative process, to achieve the effects of self-determination, which can provide a social security.

Syftet med studien var att få ny och fördjupad kunskap om faktorer som upplevts vara till hjälp respektive hinder för föräldrar i kontakten med barn- och ungdomspsykiatrin. Kvalitativa djupintervjuer gjordes med åtta föräldrar till ungdomar som fått bipolär- eller psykosdiagnos. Analysen av materialet skedde genom meningskategorisering enligt principerna för hermeneutisk tolkning. Fyra teman identifierades: upplevelse av vårdpersonalens intentioner, upplevelse av vårdpersonalens kompetens, upplevelse av vårdens organisation samt upplevelse av behandlingsinterventioner. Resultatet visar att det upplevs som en avlastning (hjälp) för föräldrarna om de känner tillit till vårdpersonalens intentioner och tilltro till den professionella kompetensen, samt om de upplever att vårdens organisation och de vårdinsatser som erbjuds har en sådan flexibilitet att de kan möta familjens individuella behov. Upplevelser av motsatsen kan i stället utgöra en merbelastning (hinder) för föräldrarna vilket riskerar att försvåra samarbetet med vårdpersonalen. De kliniska implikationerna av resultaten diskuteras avslutningsvis.

<p>The aim of this study was to increase the knowledge of possibilities and obstacles for disabled people to meet a partner. The ambition was to know more about wishes for and needs of professional or other support. The methods have been literature studies, survey research, and interviews. A simple questionnaire was sent to administrative staff and social welfare officers who gave the information that they experienced those persons with intellectual disability or Aspergers syndrome had asked for support to meet a partner. To get a perspective from inside six semi structured interviews were made with disabled people having experience of relationships, love affairs. Two men and two women with intellectual disability and two women with Aspergers syndrome take part in the interview study. Results of this study correspond with previous research. All the participants experienced possibilities and obstacles to meet a partner. The opportunities were rather universal. The difficulties they met were on one hand the feeling of belonging to a marginalized group in society and on the other hand problems with social interaction and interplay. The conclusion was that there is a desire as well as requirement for professional support. The support should be given by someone the person has confidence in. It could be a guardian, a social welfare officer or any other staff. People with disability have wishes about love and to meet a partner and it is very important to identify needs and wishes of their own.</p>

<p>Gruppen äldre kommer att öka i antal och då smärta ökar med ålder kommer fler individer att ha ont. Fler äldre med smärta ställer större krav på hälso- och sjukvården. Studiers visar att sjuksköterskors bild och de äldres upplevelser av smärta inte alltid stämmer överens samt att det finns brister i smärtdokumentation. Syftet med studien var att belysa smärtdokumentation hos en grupp äldre i särskilt boende eller med hemsjukvård. Materialet analyserades med en kvantitativ beskrivande metod och en kvalitativ innehållsanalys. Urvalet bestod av individer med smärta 65 år och äldre. Resultatet visade att många äldre hade ont vid vila och aktivitet. De valde vila framför aktivitet som smärtlindrande åtgärd, trots att fanns nackdelar med vila. Resultatet visade även på brister i sjuksköterskors dokumentation av smärtan. Ett hinder för dokumentation var att en grupp äldre inte berättade om sin smärta vilket kunde bero på att de äldre bland annat inte ville vara till besvär eller att de ansåg att smärta var en del av att bli gammal.</p><br><p>An increasing elderly population coupled with an increasing likelihood of pain in oldage means more individuals will be in pain, thus making larger demands on the healthcare system. Studies show that nurses can’t describe the elder’s experience of pain andthere is insufficiency in pain documentation. The aim was to describe paindocumentation in a group of elderly people living in sheltered accommodations or withhome care services. The material was analysed with a quantitative descriptive method aswell as a qualitative content analysis. The inclusion criteria were elderly with pain,above the age of 65. The results showed that many elderly people had pain during restand activity. The elderly more often choose rest than mobility as an activity to reliefpain. The results also showed insufficiency in pain documentation. One obstacle forpain documentation was when the elderly did not tell the nurses about their pain. Therewere several reasons for this, for example that the elderly did not want to be a burden tothe nurses or that they simply accepting that pain were a part of being old.</p>

Syftet med studien är att ta del av förskollärares åsikter och erfarenheter kring barn med koncentrationssvårigheter för att undersöka om det finns möjligheter eller hinder med den kreativa miljön vid grupplärande. Studiens frågeställningar är: Hur utformar pedagogerna verksamheten i Reggio Emilia- inspirerade förskolor för att inkludera barn med koncentrationssvårigheter i det gemensamma pedagogiska utforskandet? På vilket sätt kan den kreativa miljön stjäla uppmärksamheten från barn med koncentrations- svårigheter när det gäller att arbetar tillsammans med andra barn och vuxna i grupp? Det här är en studie där sju förskollärare på Reggio Emilia- inspirerade förskolor har intervjuats och fyra förskollärare har fått samma frågor via e-post.   Resultatet visar att förskollärarna inte anser att det finns några hinder med miljön för barn med koncentrationssvårigheter när de lär i grupp. De förklarar att Reggio Emilias arbetssätt är tillåtande och genom att de planerar och organiserar verksamheten för att inkludera alla barn leder det till att barnen blir delaktiga utifrån den nivå de befinner sig på. Pedagogerna förklarar att i den förändliga miljön bör det även finnas en tydlighet eftersom det underlättar för alla barn att behålla sin koncentration. Resultatet visar även att pedagogerna inte anser att den kreativa miljön stjäl uppmärksamhet utan tvärtom, den är en tillgång. Genom att erbjuda barnen en variationsrik och kreativ miljö kan alla barn hitta något som intresserar dem vilket leder till att de inte tappar sin koncentration.

Syftet med studien är att uppnå en ökad förståelse av mellanmänsklig interaktion och maktordning som återges dels under intervjuer med gymnasieungdomar som använder alkohol och/eller narkotika, dels under intervjuer med professionella aktörer som arbetar med den kategorin av ungdomar. Syftet är dessutom att undersöka  aspekter av betydelse för dessa ungdomars inkludering, lärande, förändring och identitetsskapande i den undersökta kontexten. Studiens metodologiska utgångspunkter är kvalitativa intervjuer med ett hermeneutisk och fenomenologiskt vetenskapsteoretiskt angreppssätt. För att besvara studiens syfte och frågeställningar har vi genomfört nio semistrukturerade intervjuer, varav fem med ungdomar och fyra med professionella. Resultatet analyserades med hjälp av tidigare forskning och de teoretiska utgångspunkterna symbolisk interaktionism och begreppet makt i ett interaktionistiskt perspektiv. Ungdomar återger överlag att de har en positiv bild av bemötandet av professionella aktörer. Interaktion med olika professionella aktörer som elevekoordinator, mentorer liksom vänner och familj framställs i återgivningarna som betydelsefullt för lärande, inkludering, förändring och identitetsskapande. Beträffande återgivningar av professionella aktörer uppmärksammas olika scenarion kring hur arbetet med ungdomar som använder alkohol och/eller narkotika praktiskt ska genomföras. Dessutom betonas i beskrivningarna från professionella aktörer förekomster om friktioner i bemötandet av andra professionella aktörer på grund av olika intressen och prioriteringar som försvårar interaktionen mellan professionella. Ett socialpedagogiskt förhållningssätt och erkännande av professionella aktörer i interaktionistisk mening är av betydelse för det professionella arbetet med ungdomar som använder alkohol och/eller narkotika. Särskild viktig blir den interaktiva dynamiken i relation till arbete med aktörer utanför den byråkratiska organisationen – i denna studie i relation till ungdomar och familjen.

Syftet med denna undersökning är att få en större förståelse för hur lärare resonerar kring sin undervisning där det finns elever med någon form av funktionsnedsättning. För att uppnå syftet med denna undersökning valdes en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer. Utifrån våra teoretiska perspektiv, Lundgrens tre ramfaktorer samt Foucaults teorier kring makt, har vi analyserat undersökningens empiri. Resultaten från vår undersökning visar att lärarna resonerar olika beroende på vilka skolor de arbetar på. De tre ramfaktorerna spelar även de en roll då det syns att de intervjuade lärarna resonerar annorlunda kring sin undervisning beroende på vilken skola det handlar om. Lärarna visade sig även behandla fysiska och psykiska funktionsnedsättningar på olika sätt och därför hade ramfaktorerna olika påverkan beroende vilken funktionsnedsättning det handlade om. Vidare visade sig även att maktrelationerna mellan lärarna och deras rektorer ha betydelse för hur de resonerar kring en undervisning där elever med funktionsnedsättningar deltar. Även maktrelationen mellan elever och lärare påverkade undervisningen. De intervjuade lärarna anser inte att de har en annorlunda relation mellan elever med funktionsnedsättning och de elever som inte har det. Det är något denna undersökningen ställer sig frågande till då elever med funktionsnedsättning i större grad får vara delaktiga i de intervjuades lärarnas resonemang kring sin undervisning. Då de intervjuade lärarna anser att de saknar den kunskap de önskar, när det handlar om undervisning där elever med funktionsnedsättningar är delaktiga, kan det här därför vara ett sätt att skapa en bättre undervisning då eleverna besitter kunskaper som inte lärarna gör.

Dette kapitlet diskuterer muligheter og utfordringer for samordning når helse- og velferdstjenester digitaliseres. Spørsmålet om hvilke utfordringer digitaliseringen er tenkt å løse, analyseres gjennom en studie av nasjonale policydokumenter. Spørsmålet om hvordan digitalisering påvirker samordning av helse- og velferdstjenester, besvares gjennom en litteraturstudie hvor tidligere forskning drøftes. Den offentlige politikkens begrunnelser for digitalisering legger vekt på effektivisering og frigjøring av ressurser. Digitale fagsystemer kan hindre kommunikasjon og informasjonsflyt blant annet fordi informasjonen ikke er oppdatert, eller fordi ansatte mangler tilgang. IKT-systemer bidrar til å etablere felles faglige rammer, men skaper også mindre profesjonelt handlingsrom. Tjenesteytere finner ulike måter å gjøre motstand mot de digitale systemene på. I noen sammenhenger gir de uttrykk for at de bruker for mye tid på skjerm, tid som kunne vært anvendt med bruker. Slike forhold kan skape utfordringer med å samordne tjenester. Digitale løsninger bidrar i seg selv ikke til å løse eksisterende samordningsproblemer.