Dissertations / Theses on the topic 'ADHD/DAMP'

Detta arbete handlar om DAMP/ADHD. Bakgrunden till arbetet är att jag har den uppfattningen att människor med den diagnosen relativt ofta kommer i kontakt med polisen. Syftet är att ta reda på om människor med DAMP/ADHD har en högre benägenhet att bli kriminella. Jag vill också skapa kunskap och förståelse kring bemötande i samband med dessa människor. Jag har använt mig av en metod baserad på litteraturstudier. Diagnosen DAMP/ADHD som jag beskrivit har speciella kännetecken. De mest framträdande kännetecknen är svårigheten att kunna koncentrera sig, svårt med perception och att de handlar impulsivt. När man som polis bemöter personer med diagnosen ska man tänka på att vara extra tydlig, konkret och konsekvent. Resultatet visar tydligt att det är högre risk att bli kriminell om man har diagnosen DAMP/ADHD.

Syftet med detta arbete var att studera vad som utmärker de så kallade bokstavsbarnen och vad som tros vara orsaken till deras problem. Genom arbetet ville jag få en bild av hur handikappet upplevs av föräldrar och barn och jag ville få en uppfattning om hur man som lärare klarar av barnen i klassrummet.

I flera år har det pågått en debatt i samhället om diagnoserna är till godo eller till ondo för barnen som har drabbats. Efter att ha läst både sidornas argument har jag kommit till den slutsatsen att utredning och diagnos är nödvändigt för att Damp- och Adhdbarnen ska få den hjälp de behöver för att klara skolan.

Metoderna som används i arbetet är litteraturstudier och fem intervjuer av föräldrar till Damp- diagnostiserade barn.

Denna uppsats är en empirisk studie om hur man behandlar barn med DAMP och ADHD och hur man som pedagog kan underlätta för barn med neuropsykiatriska diagnoser i skolan.

Syftet med uppsatsen är att få insikt i hur det är för barn att leva med DAMP och ADHD och hur det påverkar dem i skolan. Vi ville veta vad vi kan göra för att vara hjälpande pedagoger för dessa barn.

I litteraturdelen har vi tagit upp fakta om DAMP och ADHD, hur hjärnan påverkar DAMP och ADHD, pedagogik gällande DAMP och ADHD.

Resultatet grundas på våra intervjuer med specialpedagoger som har arbetat med barn med DAMP och ADHD under många år. Grundskolan var målgruppen och barnen var mellan 7 – 10 år gamla. Resultatet visar att struktur och regler är viktigt för att det ska fungera för barn som lever med DAMP eller ADHD i skolan, det visar även att det är viktigt att skola och hem samarbetar för barnens bästa.

Denna uppsats handlar om musik och rörelse skulle kunna vara en alternativ vägledningsmetod vid studievägledning för ungdomar med diagnosen ADHD/DAMP. Uppsatsskrivarnas huvudsyfte var att undersöka om musik och rörelse skulle kunna användas inom vägledning för att ge dessa ungdomar större möjligheter till ett mer kvalitativt underbyggt val till vidare studier. Undersökningen bygger på kvalitativa metoder genom intervjuer med studievägledare inom grundskola samt en aktiv studievägledare (verksam med ADHD-elever). Vi har också intervjuat en Tomatis terapeut (En metod som tränar hjärnan att prioritera, sortera och hantera sinnesintryck bättre) samt en användare av metoden. Resultaten vi kom fram till var att Tomatismetoden resulterade i stora förbättringar gällande koncentration och uppmärksamhet, samt att kvarvarande effekter bestod i minst sex månader. Intervjuerna av studie- och yrkesvägledarna visade bland annat att dessa var öppna för att prova musik & rörelse i sin vägledning, men att de ekonomiska resurserna kunde bli ett hinder för skolorna att investera i dyrbara enheter.

The main subject for this study may briefly be expressed as follows: Could possibly music and physical movement be used as alternative and additional means educational and professional guidance of children and young people with special needs e.g. due to problems like ADHD/DAMP? Consequently we have tried to study how these two means of assistance now are being used to guide such young clients and increase their possibilities to make a more qualified and well founded choice of further studies. Our research is mainly based on intensive interviews with guidance personnel active in elementary schools but also one teacher specialized on guiding pupils with an ADHD-diagnosis. Further on we made interviews with one therapist and one user of the so called Tomatis Method-a brain training method designed to help individuals to a distinguished and better handling of stimuli and sensual impressions. According to our results the Tomatis Method indeed improved the concentration and attention of the pupils-With effects clearly noticeable at least six months later. Our interviews with teachers specialized on guiding, revealed that they were quite positive to future test and use of music and physical movement as means in their work, although lack of economic resources might be in more expensive units and arrangements.

The aim of this thesis is to find out how ordinary teachers work with students with ADHD / DAMP. The questions I’ve asked are, what tools are there at school to guide children with ADHD / DAMP in addition to diagnosis and the problems that teachers usually encounter when dealing with children that are thought to have ADHD / DAMP? The empirical answers indicate, that the contact with parents is of great importance, and that the teacher comes to have a clear framework and structure in the classroom. These findings tie in to the neuropsychological approach, which is based on the neuropsychological research. The ecological perspective that looks at the overall picture of the interaction between the student and the environment and the psycho-pedagogical strategy in which, among other uses behavioral modification as a tool, for instance by highlighting the positive behaviors and documents. "ADHD in the class" is a common problem and says that between one in four to one in eight persons over twenty years of age sought psychiatric help. The method to find this out, has been through semi-structured interviews, which means that I am using the same template, but after every interview I have made the assessment in order to move on to the interviewee's line and ask supplementary questions to make it as natural as possible and to minimize the risk to stop in the middle of the argument.

Syfte

Syftet med denna studie har varit att med hjälp av intervjuer undersöka hur skolpersonal och föräldrar uppfattar betydelsen av motorisk träning för barn med ADHD/DAMP. I detta ligger att undersöka på vilket sätt barnens motorik, koncentrationsförmåga samt sociala förmåga påverkas av fysisk aktivitet, och på vilket sätt diagnosen ADHD/DAMP ställer krav på pedagogiska förhållningssätt.

Metod

Vi har gjort en litteraturgenomgång och en kvalitativ intervjustudiestudie. Urvalsgruppen från St: Örjans skolor har bestått av två pedagoger, en idrottslärare, en assistent och en förälder. Samtliga inom skolpersonalsgruppen hade många års erfarenhet inom området. Vi har använt oss av halvstrukturerande intervjuer som lagts upp utifrån följande temaområden: skolpersonal och förälders syn på fysisk aktivitet/motorisk träning för barn med ADHD/DAMP, den fysiska aktivitetens påverkan på barnen, förhållningssätt och bemötande samt barnet/barnens anpassningsförmåga till aktivitet.

Resultat och slutsats

Vad man kan urskönja av resultatet är att samtliga intervjupersoner i denna studie är ense om att fysisk aktivitet och motorisk träning är av stor betydelse för barn med ADHD/DAMP.

Något som de intervjuade tryckte på var den fysiska aktivitetens betydelse för barnens sociala utveckling, här sågs idrotten som en viktig arena. Genom idrott och fysisk aktivitet får barnen lära sig att umgås med andra, visa hänsyn, respekt, empati och förstå att andra människor har känslor. Den sistnämnda förmågan saknas ofta hos dessa barn.

Vad det gäller motoriken behöver dessa barn mycket träning och enligt litteraturen kan denna träning på sikt ge goda resultat. Noterbart i studien är dock att det råder delade meningar om att koncentrationsförmågan kan påverkas av fysisk aktivitet. Även intervjupersonerna menar att det inte med säkerhet går att säga att koncentrationen förbättras av fysisk aktivitet. Trots att vi har kommit i kontakt med erfarna personer inom detta område, anser vi inte riktigt att vi fått ut det vi förväntat oss. Detta kan bero på att våra och de intervjuades praktiskt pedagogiska kunskaper skiljer sig åt. I resultatet framträder det att de intervjuade har svårt att i mer preciserad form tala om motorisk träning, vilket gör att den röda tråden i deras beskrivningar är svår att läsa av. Slutsatsen är att de intervjuade anser att fysisk aktivitet och motorisk träning har en påtaglig betydelse för barn med ADHD/DAMP i relation till barnens sociala, emotionella och motoriska utveckling samt till viss del deras koncentrationsförmåga.

Syftet med detta arbete är att skapa förståelse för barn med DAMP/ADHD och allmänt belysa deras problematik. Idag räknar man med att det finns minst ett barn i varje klass som har DAMP/ADHD i våra skolor. För att hjälpa barnen krävs det kunskap om deras handikapp. I mitt arbete har jag kommit fram till att barn med DAMP/ADHD uppvisar olika svårigheter vilka varierar hos de olika barnen. Därför måste skolgången anpassas till just den individen. Arbetet belyser även familjens situation. Min empiriska del utgår från en fallstudie där jag följer en pojke som har fått hjälp genom alternativ behandling i form av läkepedagogik. Inom läkepedagogiken tar man fasta på att barnet är en individ som har ett friskt jag och arbetar utifrån det.

Under det senaste århundradet har man haft olika syn på vad som är normalt och vad som är avvikande. Dessutom har problembestämningar och diagnoser kommit och gått. Alla som arbetar i skolans värld kommer säkerligen att möta barn i svårigheter. Trots samma diagnoser kan symtomen vara väldigt olika. Detta kräver att pedagoger har kunskap om diagnoserna och kan sätta in resurser som passar det enskilda barnet.

Syftet med arbetet är att beskriva och granska olika uppfattningar av diagnoserna DAMP och ADHD samt åskådliggöra praktiska metoder som forskning lett fram till. Genom kritisk granskning av litteraturen och observationer av en pojke med symtom som tyder på DAMP samt med stöd av en intervju med en specialpedagog vill vi ge en tydlig bild av vad diagnoserna DAMP och ADHD kan innebära.

Den här uppsatsen handlar om dampdiagnostisering av barn i skolan. Denna debatt har under flera år varit intensiv och tidvis ganska infekterad. Flera forskare beskriver DAMP som ett stort folkhälsoproblem där så många som 5 % av vårt lands barn och ungdomar har symtom som kan leda till en diagnos. Detta innebär i så fall att det finns ungefär ett barn i varje klass som lider av detta, ett problem som i många fall dessutom fortsätter upp i vuxen ålder. Samtidigt finns det personer som kraftigt motsätter sig diagnoser och menar att framförallt DAMP är rena påhittet. En diagnos på ett barn, menar dessa, är detsamma som att stämpla denne för resten av livet

Uppsatsen har genomgående två spår, det medicinska/biologiska och det sociokulturella/ sociologiska och syftet är att se hur förespråkare för de olika perspektiven argumenterar för sina ståndpunkter. Utifrån detta vill vi också undersöka om, och i så fall hur, synen på lärande och arbetssättet skiljer sig åt beroende på vilket perspektiv läraren har på DAMP och dess orsaker. Som ett komplement till detta har vi också valt att se hur debatten speglas i media. Anledningen till detta är att tidningarnas debattsidor är en av de största opinionsbildarna idag och många uppfattningar och åsikter formas genom det som tas in genom media.

En första slutsats är att det finns en stor och väldigt viktig skillnad i synen på lärande utifrån de båda synsätten. Det medicinska perspektivet utgår från att barnet har någon form av brist. Det sociokulturella perspektivet utgår istället från att varje individ är unik och att alla kan lära. Det medicinska perspektivet menar att situationen för ett barn med DAMP kan underlättas, men denne kan aldrig bli fri från sitt ”handikapp”. Det sociokulturella perspektivet menar att det är barnens sociala och kulturella omgivning som formar dem till vad de är. Arbetssättet för oss som lärare i arbetet med barn med DAMP blir utifrån detta väldigt annorlunda beroende på vilket synsätt som gäller. Utgår man från det medicinska perspektivet innebär detta att ansvaret för dessa barn till stor del skjuts över på specialpedagoger och stödpersonal. Eleverna särskiljs från gruppen och placeras i specialklasser och får individuell undervisning. Om det sociokulturella perspektivet anammas blir arbetssättet ett helt annat. Detta innebär då att alla elever skall få plats i samma klassrum och erbjudas undervisning utifrån sina förutsättningar. Den ordinarie läraren har allt ansvar och varje enskild lärare skall kunna hantera denna situation.

När det gäller mediedebatten innehåller inte den någon egentlig sakinformation. Debatten mellan i första hand Christofer Gillberg och Eva Kärfve hamnar mer på personangreppsnivå. Risken är då att läsarna bildar sin uppfattning utan att egentligen vara särskilt insatt i ämnet. Utifrån den typen av debatt vi har sett anser vi att den kan göra mer skada än nytta. Det riskerar att bli väldigt polariserat, antingen håller man på Gillberg eller också håller man på Kärfve, svart eller vitt.

Huvudsyftet med den här studien var att ta reda på hur vi som pedagoger kan hjälpa barn som är i behov av särskilt stöd för att underlätta deras skolverksamhet. Vi ville även få ökad förståelse och kunskap om vad DAMP, ADHD, Tourette syndrom och Asperger syndrom är och hur de olika symtomdiagnoserna kännetecknas.

Vi har genomfört kvalitativa intervjuer med nyckelpersoner inom detta ämne. Syftet med intervjuerna var att ta reda på hur intervjupersonerna anser att man ska arbeta med barn i behov av särskilt stöd i skolverksamheten. I undersökningen intervjuade vi en rektor, två specialpedagoger och två förskollärare.

Vår slutsats är att det inte finns någon färdig mall för hur pedagoger skall arbeta med barn i behov av särskilt stöd. Det är upp till pedagogen att lära känna varje individ och anpassa undervisningen och andra aktiviteter efter barnens utvecklingsnivå. Barn i behov av särskilt stöd har olika svårigheter och olika talanger.

Jag har valt att närmare studera vad klassläraren kan göra för att underlätta inlärningen hos elever med diagnoserna ADHD eller DAMP. Mina frågeställningar gick ut på vad man kan göra för dessa elever när det gäller undervisning, klassrumsmiljö och underlätta samspelet med elever utan dessa diagnoser. Dessutom var jag intresserad av hur förändringarna i undervisning och klassrumsmiljö påverkar övriga elever. Därför har jag studerat litteratur om detta och gjort intervjuer med dels två speciallärare och dels två klasslärare. Sedan har jag sammanställt intervjuerna och jämfört dem med varandra och med litteraturen. Min slutsats blir att när det gäller klassrumsmiljön är det få förändringar som man gör och att dessa inte har någon negativ inverkan på elever utan diagnos. När det gäller förändringar i undervisningen är det fler förändringar som man vidtar, men det verkar inte heller ha någon negativ påverkan på elever utan diagnos. Samspelet mellan eleverna kan underlättas om man får berätta för kamraterna och deras föräldrar om funktionsnedsättningen och att man arbetar med samhörigheten i gruppen. Att en vuxen finns med på rasten för att kontrollera orsaker till ev konflikter är också lämpligt.

Syftet med detta examensarbete är att ta reda på vad DAMP (Dysfunktion i fråga om Avledbarhet, Motorik och Perception) är och hur vi kan hjälpa barn med denna problematik i skolan. För att finna svar på mina frågor i ämnet har jag läst litteratur samt gjort egna empiriska studier. DAMP-problematiken är oerhört utbredd i Sverige idag. Man räknar med att det finns minst ett barn i varje klass som har DAMP i våra skolor. Min viktigaste slutsats i detta arbete är att barn som har DAMP är individer liksom alla människor i samhället. Därför kan man aldrig upprätta ett handlingsprogram som generellt skall användas till elever med DAMP, utan man alltid måste utgå ifrån indivdens särskilda behov.

Jag har studerat hur man hjälper de elever som har DAMP/ADHD till en bättre chans att lyckas med skolan. Jag har både undersökt vad som står om detta i litteraturen och så har jag varit på två skolor och intervjuat två specialpedagoger och en lärare om hur de arbetar med dessa barn. Resultatet blev väldigt olika på de två skolorna. På den ena skolan gjorde specialpedagogerna allt för att eleverna skulle klara sig så bra som möjligt, medan de elever som hade svårigheter och som gick på den andra skolan knappt fick någon hjälp alls och fick vara i helklass hela dagarna. Jag har också studerat diagnosernas roll, om de är avgörande för om eleverna ska få hjälp eller inte. På skolan där specialpedagogerna gjorde allt för att eleverna skulle lyckas så behövdes ingen diagnos, på den andra skolan så verkade det inte som om eleverna fick mycket hjälp oavsett om de hade diagnos eller inte. Att det var så olika resultat på de olika skolorna kan bero på att specialpedagogen där eleverna inte fick så mycket hjälp var klassföreståndare för en klass, medan specialpedagogen på den andra skolan kunde ägna all sin energi åt de elever som hade svårigheter.

Denna uppsats är en empirisk studie som syftar till att öka kunskapen kring möjligheterna att socialisera pojkar med DAMP/ADHD i skolan. I litteraturgenomgången fastställs begreppen DAMP, ADHD och integrering. Dessutom implicerar uppsatsen en bearbetning av styrdokumenten för skola och särskola. För att rikta blicken mot skolan som en kulturbärande institution, en arena där värden och normer kommuniceras, kommer jag att använda mig av den symboliska interaktionismen. Jag kommer att se på skolan som en agent för både kontinuitet och förändring i samhället. För att förstå människors handlingar, attityder och värderingar krävs social interaktion. I uppsatsen görs detta genom att dels utgå ifrån Erwing Goffmans teorier i det stämplingsteoretiska perspektivet, dels genom att belysa vikten av socialisering, social interaktion, avvikande beteende och stigmatisering. För att lättare förstå pojkar med DAMP/ADHD i sociala sammanhang, t.ex. i skolan, krävs fördjupade kunskaper om hur pedagoger bemöter och hanterar de situationer som uppstår. I uppsatsen kommer detta att göras med hjälp av observation och intervjuer under en kortare tidsperiod. Den skolkultur som jag kommer att undersöka i denna uppsats involverar barn med direkt avvikande beteenden, elever som har fått diagnosen DAMP/ADHD. Resultatet, som jag i uppsatsen kommer fram till, är att de pojkar med DAMP/ADHD som går i en integrerad skola får och har andra förutsättningar och möjligheter till socialisering i samhället.

Syftet med denna kvalitativa studie var att undersöka hur elever med neuropsykiatriska funktionshinder upplever tiden i grund- och gymnasieskolan. Mina frågeställningar handlade om i vilka sammanhang eleverna upplevde svårigheter kopplade till funktionshindren, på vilka sätt skolan visade förståelse för dessa svårigheter, hur skolan löste de problem som uppstod, vad skolan kunde ha gjort mer samt vilka starka sidor hos eleverna som var betydelsefulla i skolan. Jag intervjuade sex ungdomar i åldrarna 18 - 21 år. Jag använde mig av halvstrukturerade intervjuer. Resultatet, som analyserades ur ett sociokulturellt perspektiv, visade att eleverna upplevde svårigheter i skolan i flera olika sammanhang. Stora klasser och störande ljud i klassrummet förvärrade elevernas koncentrationssvårigheter. Projektarbeten utan strikta ramar och att tvingas redovisa inför klassen utgjorde ett stort hinder för flera av eleverna, medan undervisning på för låg nivå ledde till bristande studiemotivation. Under högstadietiden upplevde eleverna stress och svårigheter att hitta till klassrummen. Annat som medförde problem var bland annat fobier, sömnstörningar och att delta i skolidrotten. Utanförskap och mobbing i elevgrupperna var vanligt förekommande. Även lärare utsatte eleverna för kränkande särbehandling genom utpekande handlingar, skuldbeläggande och bestraffningar. Eleverna upplevde att de oftast möttes av oförståelse och okunskap från skolan. Endast enstaka lärare visade förståelse. Skolans åtgärder sattes oftast in väldigt sent och lösningarna på problemen blev därför kortvariga. Vissa åtgärder gjorde till och med större skada än nytta. Eleverna berättade om sina starka sidor och menade att dessa hjälpte dem genom åren i skolan. Av resultatet framgick att mindre klasser, men också kunskap hos lärarna och förmågan att samtala med eleverna och lyssna på dem, är viktiga medel för att kunna ta tag i problemen på ett tidigt stadium och skapa en skola för alla.

The purpose of this qualitative study was to get knowledge of experiences of the years in compulsory school and upper secondary school by pupils with neuropsychiatric disabilities. The questions dealt with when and where in school the pupils had difficulties connected to their neuropsychiatric disabilities, in what way they were met with understanding for their difficulties, how the school solved the problems, what the school could have done more and what qualities the pupils possessed that helped in school. I interviewed six youngsters in the ages of 18 - 21. I used half-structured interviews. The result was analysed in a sociocultural perspective and showed that the pupils had difficulties in many ways at school. Big classes and noises in the classroom made their concentration difficulties worse. Projects in school without strict directions as well as appearances before the class became huge barriers for some of the pupils, while teaching at a too low level led to a lack of motivation. In upper level of compulsory school the pupils felt stress and difficulties in finding classrooms. Some other problems were phobias, insomnia and participating in school gymnastics. Bullying and exclusion from fellowship was usual. Even teachers were insulting the pupils by indicating them as outsiders, blaming them for their difficulties and punishing them. The pupils experienced that they were mostly met with misunderstanding and a lack of knowledge from the school. Just a few teachers were sympathetic. The school mostly took measures very late and the solutions therefore became short-lived. Some of the measures made the problems even worse. The pupils told me about their strong sides that helped them through school. The result showed that smaller classes as well as teachers knowledge and ability to converse and listen to the pupils are important instruments to be able to face the problems in an early phase and create a school for all kinds of minds.

Aim & Questions at issue

The aim of our study is to study how special teachers/special educationalists in schools of Stockholm look at the phenomenon ADHD/DAMP. We have looked into their view on the diagnose, compared to the two different kinds of research visions about the diagnosis who are known in Sweden today. How do the special teacher/special educationalist work with the diagnosed children?

This is our questions at issue:

• Is there any optimal learning situation for children with ADHD/DAMP?

• Is there something that distinguish all children with ADHD/DAMP?

• What is positive and negative about giving the diagnose ADHD/DAMP to children?

• Is there any external factors that influence that there is so many more children today who has been given a diagnose?

• How does special teachers/special educationalists look on amfetamin-treatment?

Method

We have done qualitative interviews with special teachers/special educationalists in the city area of Stockholm. These have been worked up one by one and then been compared and evaluated together.

Result

All special teachers/special educationalists mentioned that when you educate children with ADHD/DAMP, a structured life underlies the possibility for the children to provide knowledge. It’s also of importance to vary the way of working to make the children concentrate and keep their interest. If there is any general optimal learning solution for children with ADHD/DAMP is hard to say at the time when the answer we have been given are prominent distinguish. The same ambiguity was the question of characteristic among these children but most of the special teachers/special educationalists considered “ants in their pants” as a common factor. All special teachers/special educationalists were uninterested of the diagnoses it self. They considered all children with special needs should be given some kind of help. Most of them didn’t mention any positive things about a diagnose from the children’s point of view but from the schools perspective a diagnose can lead to bigger resources compared to a children without a diagnose. The stress in society affects the number of diagnosed children. The special teachers/special educationalists had a positive thought about treatment with amphetamine if it is combined with other methods.

Conclusion

The different kinds of answers we have got in our study shows that there is no common direction between the special teacher/special educationalist pertain the subject ADHD/DAMP.

Syfte & Frågeställningar

Syftet med vår studie har varit att studera hur speciallärare/specialpedagoger i Stockholmsskolor ser på fenomenet ADHD/DAMP. Vi har jämfört deras syn på diagnostisering med de forskarläger som finns i Sverige idag. Nedan följer de frågeställningar vi har valt att inrikta oss mot.

• Hur arbetar speciallärare/specialpedagoger med elever som fått diagnosen ADHD/DAMP?

• Finns det någon optimal inlärningssituation för barn med diagnosen ADHD/DAMP?

• Finns det något som kännetecknar barn med diagnosen ADHD/DAMP?

• Vad är positivt respektive negativt med att barn får diagnosen ADHD/DAMP?

• Finns det yttre faktorer som kan påverka att det i dagens samhälle är så många barn som får diagnosen ADHD/DAMP?

• Hur ser speciallärare/specialpedagoger på amfetaminbehandling?

Metod

Vi har valt att göra kvalitativa intervjuer med speciallärare/specialpedagoger i Storstockholmsområdet. Intervjuerna har bearbetats var och en för sig och därefter jämförts i syfte att urskilja sam- och/eller särsyn på fenomenet ADHD/DAMP.

Resultat

Alla de intervjuade speciallärarna/specialpedagogerna nämnde att när man undervisar barn med ADHD/DAMP så är en strukturerad tillvaro grunden för att barnen ska kunna tillgodose sig kunskap. Viktigt är även ett variationsrikt arbetssätt för att barnen ska kunna koncentrera sig och behålla intresset. Om det finns någon generell optimal inlärningssituation för barn med ADHD/DAMP är svårt att säga eftersom de svar vi fått skiljer sig markant åt. Samma tvetydighet var det kring frågan om kännetecknande egenskaper hos dessa barn. De flesta speciallärare/specialpedagoger ansåg ändå att en igenkännande faktor var att de hade ”myror i rumpan”. Samtliga speciallärare/specialpedagoger var ointresserade av själva diagnosen. De menade att alla barn med behov av stöd i någon form ska få hjälp. Överlag nämndes inte några positiva sidor med att ha eller att ställa en diagnos ur barnets synvinkel, men ur skolans perspektiv kan en diagnos leda till att större resurser tilldelas. Många menar att den stress som finns i samhället idag påverkar antalet diagnostiserade barn. Speciallärarna/specialpedagogerna var överens om att amfetaminbehandling till barn med svåra koncentrationssvårigheter är positiv om den kombineras med andra metoder.

Slutsats

De olikartade svaren som vi fått i vår studie visar att det inte finns någon gemensam riktning bland de intervjuade speciallärarna/specialpedagogerna gällande bemötandet av barn med ADHD/DAMP.

ABSTRACT

C-uppsats i sociologi

Författare: Jenni Remes och Tony Wågman

Titel: Avvikande beteende i skolan – en fallstudie över identifieringsprocessen av ADHD

Studien behandlar avvikande beteende i skolan och identifieringsprocessen av ADHD där. Syftet med uppsatsen är att kartlägga vilka mekanismer som har betydelse för urskiljandet av dessa elever. Genom att studera processen, som tar sin början i klassrummet och slutar med en diagnossättning, vill vi förklara varför pojkar från socialgrupp 3 är klart överrepresenterade i diagnosstatistiken. Förhållandet mellan klass, kön och diagnos har inte tidigare problematiserats och förklaringarna till varför pojkarna är överrepresenterade återfinns i andra vetenskapliga discipliner än sociologin.

Kartläggningen av identifieringsprocessen har genomförts med hjälp av öppna intervjuer med olika aktörer på skolans arena samt de instanser som tar vid när processen går vidare utanför skolans organisation.

Våra huvudsakliga slutsatser innefattas av att klassrumssituationen är den viktigaste porten på väg mot diagnos och att identifieringen där sker utifrån olika normaliteter för pojkar och flickor samt av en viss godtycklighet i sorteringen av elever. Detta argument stärks av att övriga instansers arbete i någon form utgår från klassrumssituationen och det problem som upplevs där. Samtidigt finns det ett ojämlikt maktförhållande mellan lärare och föräldrar som innebär att lärarnas problembild är den som har tolkningsföreträde. Att barnets beteende är avvikande räcker inte för att processen ska sättas igång, det måste upplevas som ett problem för andra. Studien argumenterar även för att det är utvecklandet av en motståndsstrategi i skolan, som kan kopplas till kön och klass, som resulterar i att pojkarna från socialgrupp 3 är överrepresenterade i diagnosstatistiken.

Syftet med denna uppsats är att se om det finns ett samband mellan fysisk aktivitet och koncentrationsförmåga samt att utreda om det kan vara bra för barn och ungdomar med koncentrationssvårigheter att ha mer idrott i skolan. I den teoretiska bakgrunden redogör vi framförallt för begreppen fysisk aktivitet, koncentrationsförmåga och koncentrationssvårigheter. Vi redovisar för forskning kring ADHD och DAMP, eftersom dessa diagnoser innebär svåra koncentrationssvårigheter. Många forskare anser att fysisk aktivitet eller motorisk träning på olika sätt kan ha en positiv påverkan på koncentrationsförmågan men det verkar råda olika meningar kring hur mycket och vilken typ av fysisk aktivitet som är effektiv. 

För att besvara vårt syfte har vi med hjälp av enkäter frågat elever om fysisk aktivitet och koncentrationsförmåga under teoretiska lektioner. Vi har även intervjuat en speciallärare om hennes arbete och om hennes syn på fysisk aktivitet och koncentrationsförmåga. Resultatet visar en tendens snarare än ett säkerställt samband för att mer fysisk aktivitet även innebär bättre koncentrationsförmåga, vilket kan bero på komplexiteten i dels begreppet koncentration, dels pålitligheten av enkäterna och dels att det finns så många faktorer som spelar in på koncentrationsförmågan. Läraren som intervjuades påtalade också denna komplexitet men ansåg ändå att fysisk aktivitet bidrar till bättre struktur, fokusering och förmåga att koncentrera sig.

Läraren möter idag i klassrummet barn med olika behov och eftersom specialläraren försvinner till förmån för specialpedagogen behöver lärare veta vad för hjälp, stöd och resurser den har tillgängligt i sin närmiljö för att underlätta sin undervisningsmiljö. Arbetet består av en litteraturstudie och en kvalitativ studie om skolans och kommunens roll att underlätta lärarens arbete när DAMP-elever tillkommer i klassrummet.. Jag valde att intervjua lärare och rektorer på tre skolor varav två mellanstadie- och en högstadieskola i området Öster i Motala kommun, Specialpedagogiska institutet i Linköping och personal från Motala kommun. Resultatet visar att skolorna har beredskap på olika sätt om läraren skulle behöva hjälp eller stöd. En lärare kan vända sig till elevvårdsteam och arbetslag, hålla elevvårdskonferens eller kontakta resursteamet som finns i Motala kommun. Skolans och kommunens skyldigheter går att läsa i Lpo-94, skollagen, socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen.

Syftet med denna jämförande studie var att ta reda på om det fanns några skillnader i arbetssätt och miljö kring hur en friskola respektive en kommunal skola arbetar kring barn med koncentrationssvårigheter. Arbetet är baserat på semistrukturerade intervjuer vilka genomfördes med fem lärare på vardera skolan. Resultatet visade att det specialpedagogiska stödet skiljer sig så till vida att på friskolan konsulteras en specialpedagog vid behov medan det på den kommunala skolan finns en speciallärare stationerad på skolan. Miljöns skillnader ligger i den fysiska utformningen på skolorna och även i den sociala miljön. En slutsats var att alla lärare anser sig anpassa sitt arbetssätt utefter varje elevs behov och att de inte lägger för stor vikt vid att en elev ska ha diagnos för att få rätt hjälp.

Fokusera på det du är bra på och ordna med hjälp med det du är mindre bra på. Det är ett genom-gående tema i de svar jag fått på frågan om hur man som individ kan lyckas i karriären när man har koncentrationssvårigheter.

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur man med koncentrationssvårigheter kan komma in på arbetsmarknaden, stanna kvar där och ha en framgångsrik karriär enligt sin egen värdering. Frågeställningarna vad kan individen göra själv och vad kan omgivningen göra har varit uppsatsens fokus som har ett tolkande synsätt och narrativ metod. Berättelserna från människor som antingen själva har koncentrationssvårigheter eller arbetar med människor som det har analyserats med hjälp av teorier om motivation, stämpling och normalisering.

En slutsats från berättelserna är att positiva stimuli är viktiga för människor med koncentrationssvårigheter så att de jobbar med sådant som de tycker är stimulerande plus att man anpassar miljön och omgivningen efter deras individuella behov. En annan slutsats är att normen i samhället behöver ändras så att människor med koncentrationssvårigheter accepteras som de är istället för att stämplas. Ett sätt att ändra den normen och vidga vad som anses som normalt är att även privata företag ser människor med koncentrationssvårigheter som en tillgång. Alltför många kreativa idéer, uppfinningar och problemlösningar förloras annars. Att ta till vara dessa människors förmåga är till fördel för såväl individen, näringslivet som samhället.