Academic literature on the topic 'Afghanistan-Konflikt'

Die Forschung zum Krieg postuliert einen Konflikt zwischen zwei Normen: dem Schutz von SoldatInnen und dem Schutz von ZivilistInnen. Ein Normen-Nullsummenspiel zwischen Selbstschutz und Fremdschutz annehmend, fordern viele AutorInnen mehr militärische Risikotoleranz, um die Zivilbevölkerung zu schützen. Indem dieser Aufsatz anhand des britischen Heers zeigt, dass es im asymmetrischen Krieg nur bedingt einen solchen Normenkonflikt gibt, nuanciert er die Debatte über militärisches Risikomanagement und die lokalen Folgen westlicher Kriegführung. In den friedensfördernden Einsätzen auf dem Balkan konnten risikoreiche britische Routinen, basierend auf Erfahrungen aus Nordirland, positive Effekte erzielen. In den Kriegen im Irak und in Afghanistan dagegen war britische Risikotoleranz für ZivilistInnen ineffektiv oder sogar kontraproduktiv: SoldatInnen verursachten nichtintendierte zivile Opfer, es gab Verbrechen an ZivilistInnen und britische Operationen und Taktiken setzten diese der Gewalt von Rebellengruppen aus. Anstatt einen Normenkonflikt anzunehmen oder rein normative Forderungen zu stellen, sollte sich die Forschung stärker empirisch mit Risikomanagement und seinen Folgen beschäftigen.

Historia Afganistanu jest nieprzerwanym pasmem napięć i konfliktów, które kształtowały ten region. Afganistan jest miejscem głębokiej wewnętrznej niestabilności politycznej, będącej skutkiem jego heterogeniczności etniczno-religijnej, a także regionalnych i międzynarodowych konfrontacji geopolitycznych na jego terytoriach. Wśród nich wyróżnia się inwazja ZSRR na terytorium Afganistanu w latach 1979–1989, temu problemowi poświęcone są poniższe rozważania, w których odniesiono się do historycznych i geopolitycznych uwarunkowań konfliktu. Przeanalizowano przyczyny, przebieg i znaczenie inwazji ZSRR na Afganistan. W konkluzji autorka stwierdza, iż inwazja radziecka na Afganistan była wydarzeniem złożonym i wieloaspektowym, na które wpływały czynniki historyczne, geopolityczne i ideologiczne. Afganistan stał się polem bitwy w szerszych zmaganiach zimnej wojny między ZSRR a USA. Interwencja radziecka została zakwestionowana przez szereg wzajemnie powiązanych sił – lokalnych afgańskich, regionalnych i międzynarodowych w tym USA, które ufundowały miliardy dolarów na pomoc, broń i szkolenia dla mudżahedinów, skutecznie zamieniając konflikt w Afganistanie w wojnę zastępczą między supermocarstwami. Konflikt ten przyczynił się do zniszczenia infrastruktury państwa i zwiększenia poziomu ubóstwa. Co więcej, wojna w Afganistanie posłużyła jako punkt wyjścia do wzmocnienia islamskiego fundamentalizmu.

On 16 February 2021, the Grand Chamber of the European Court of Human Rights ruled, in Hanan v. Germany, that Germany exercised its extraterritorial jurisdiction for the purpose of its procedural obligation under Article 2 of the European Convention on human rights to investigate the airstrike it carried out in Afghanistan within the framework of a United Nations Security Council resolution. To establish an extraterritorial jurisdictional link, the Court relied on the ‘special features’ threshold that it has recently introduced in its jurisprudence, along with the threshold of the ‘institution of a criminal investigation’. This potentially extends the standards of protection under the ECHR to situations where Contracting States are carrying out massive military operations in armed conflict, such as airstrikes, even within the framework of a UN mandate. Nonetheless, the Court remains cautious not to formulate general theories of jurisdiction and retains a very strict (and casuistic) control over the new jurisdictional thresholds. Le 16 février 2021, la Grande Chambre de la Cour européenne des droits de l’homme a conclu, dans l’affaire Hanan c. Allemagne, que l’Allemagne a exercé sa juridiction extraterritoriale en invoquant son obligation procédurale, découlant de l’article 2 de la Convention européenne des droits de l’homme, d’enquêter sur la frappe aérienne menée en Afghanistan dans le cadre d’une résolution du Conseil de sécurité des Nations Unies. Pour établir un lien juridictionnel extraterritorial, la Cour s’est appuyée sur la notion de « circonstances propres » qu’elle a récemment introduite dans sa jurisprudence, ainsi que celle d’« institution d’une procédure pénale ». Cela étend potentiellement les normes de protection en vertu de la CEDH à des situations où les États signataires mènent des opérations militaires de grande envergure dans un conflit armé, telles que des frappes aériennes, même dans le cadre d’un mandat des Nations Unies. Néanmoins, la Cour ne se risque pas à formuler des théories de juridiction générales et maintient un contrôle très strict (et au cas par cas) sur les nouveaux seuils juridictionnels. Op 16 februari 2021 oordeelde de Grote Kamer van het Europees Hof voor de Rechten van de Mens in de zaak Hanan tegen Duitsland dat Duitsland zijn extraterritoriale rechtsmacht uitoefende in toepassing van zijn procedurele verplichting krachtens artikel 2 van het Europees Verdrag voor de Rechten van de Mens om een onderzoek in te stellen naar de luchtaanval die het uitvoerde in Afghanistan in het kader van een resolutie van de Veiligheidsraad van de Verenigde Naties. Om een extraterritoriale rechtsbevoegdheidsband vast te stellen, baseerde het Hof zich op de drempel van de ‘specifieke omstandigheden’ die het onlangs in zijn rechtspraak heeft ingevoerd, net zoals de drempel van de ‘instelling van een strafrechtelijk onderzoek’. Hierdoor kunnen de beschermingsnormen krachtens het EVRM mogelijk worden uitgebreid tot situaties waarin verdragsluitende staten grootschalige militaire operaties uitvoeren in een gewapend conflict, zoals luchtaanvallen, zelfs in het kader van een VN-mandaat. Niettemin blijft het Hof voorzichtig met het formuleren van algemene theorieën over rechtsbevoegdheid en behoudt het een zeer strikte (en casuïstische) controle over de nieuwe drempels inzake rechtsbevoegdheid. Il 16 Febbraio 2021 la Grande Camera della Corte europea dei Diritti dell’Uomo ha stabilito che, nella causa Hanan v. Germany, la Germania ha esercitato, ai fini del suo obbligo procedurale ai sensi dell’articolo 2 della Convenzione europea dei diritti dell’uomo, la sua giurisdizione extraterritoriale per indagare sul bombardamento aereo che, nel quadro di una risoluzione del Consiglio di sicurezza delle Nazioni Unite, ha effettuato in Afghanistan. Per stabilire un legame giurisdizionale extraterritoriale, la Corte si è basata sui principi delle “caratteristiche speciali” che ha recentemente introdotto nella sua giurisprudenza, insieme a quelli della “istituzione di un’indagine penale”. Questo estende potenzialmente gli standard di protezione della CEDU a situazioni in cui gli Stati contraenti stanno conducendo operazioni militari di massa in un conflitto armato, come gli attacchi aerei, anche entro il quadro di un mandato delle Nazioni Unite. Tuttavia, la Corte rimane cauta nel non formulare teorie generali di giurisdizione e mantiene un controllo molto rigoroso (e sul caso) sulle nuove soglie giurisdizionali. El 16 de febrero de 2021, la Gran Sala del Tribunal Europeo de Derechos Humanos dictaminó, en Hanan vs. Alemania, que Alemania ejerció su jurisdicción extraterritorial, a efectos de cumplir la obligación procesal en virtud del artículo 2 del Convenio Europeo de Derechos Humanos, al investigar el ataque aéreo que se llevó a cabo en Afganistán en el marco de la ejecución de una resolución del Consejo de Seguridad de las Naciones Unidas. Para establecer un vínculo jurisdiccional extraterritorial, el Tribunal se basa en el umbral de las “características especiales” que ha introducido recientemente en su jurisprudencia, junto con el umbral de la “instrucción de una investigación penal”. Esto amplía potencialmente los estándares de protección bajo el CEDH a situaciones donde los Estados Contratantes llevan a cabo operaciones militares masivas en conflictos armados, tales como ataques aéreos, incluso dentro del marco de un mandato de la ONU. No obstante, el Tribunal se mantiene cauteloso para no formular teorías generales sobre jurisdicción y mantiene un control muy estricto (y casuístico) sobre los nuevos umbrales jurisdiccionales. Am 16. Februar 2021 hat die Große Kammer des Europäischen Gerichtshofs für Menschenrechte in der Sache Hanan vs. Deutschland entschieden, dass Deutschland seine extraterritoriale Gerichtsbarkeit zum Zwecke seiner Verfahrenspflicht nach Artikel 2 der Europäischen Menschenrechtskonvention ausgeübt hat, um den von ihm im Rahmen einer Resolution des UN-Sicherheitsrates durchgeführten Luftangriff zu untersuchen. Zur Feststellung eines extraterritorialen Gerichtsbarkeitsbands basierte sich der Gerichtshof auf die Schwelle der ‘besonderen Merkmale’, die er vor Kurzem in seiner Rechtsprechung eingeführt hat, ebenso wie die Schwelle der ‘Einleitung eines Ermittlungsverfahrens’. Dies weitet die Standards des Schutzes gemäß der EMRK potenziell auf Situationen aus, in denen Vertragsstaaten in einem bewaffneten Konflikt groß angelegte Militäreinsätze, wie Luftangriffe, selbst im Rahmen eines UN-Mandats, durchführen. Trotzdem ist der Gerichtshof weiterhin behutsam, indem er vermeidet, allgemeine Theorien über die Gerichtsbarkeit zu formulieren, und erhält er eine sehr strikte (und kasuistische) Kontrolle über die neuen Gerichtsbarkeitsschwellen aufrecht.

Po raz pierwszy w historii najnowszej żołnierze Wojska Polskiego uczestniczyli równocze- śnie w dwóch operacjach wojskowych o wysokiej częstotliwości i ryzyka zadań. W przypadku operacji „Trwała wolność” i Międzynarodowych Sił Wsparcia Bezpieczeństwa w Afganistanie oraz operacji „Wolność dla Iraku” – udział polskich kontyngentów wojskowych skoncentrowany był wokół działań stabilizacyjnych, przechodzących w stabilizacyjno-szkoleniowe. Takie zaangażowanie związane było nie tylko z wysiłkiem i zdolnościami organizacyjnymi wojska, lecz także z polityczną odpowiedzialnością za udział narodowego komponentu w działaniach wojennych i ponoszonymi z tego tytułu kosztami finansowymi i społecznymi. Najwyższe władze w Polsce, decydując o udziale Polskiego Kontyngentu Wojskowego w 2002 r. w operacji „Trwała wolność”, nie brały pod uwagę, że sytuacja w Afganistanie przekształci się w długotrwały konflikt wojenny. Początkowa obecność polskich żołnierzy w tym kraju uwzględniała realne możliwości wojskowe i ekonomiczne. Zaakceptowanie w 2006 r. przez rząd koalicji PiS/Samoobrona/LPR decyzji o rozszerzeniu zadań PKW oznaczało poważne obciążenie dla budżetu państwa. Do apogeum zwiększenia obecności PKW w Afganistanie doszło po przejęciu władzy przez koalicję PO/PSL. Nieprzygotowany pod względem wojskowym (sprzęt i wyposażenie) polski kontyngent przejął w 2008 r. samodzielną odpowiedzialność zadaniową za prowincję Ghazni. Polski Kontyngent Wojskowy w Afganistanie liczył w sumie piętnaście zmian (najliczniejsza VII – 2,6 tys. osób), w których udział wzięło prawie 25,5 tys. żołnierzy (w Iraku – 16 tys.). Życie straciło 44 żołnierzy i jedna osoba cywilna (ratownik medyczny); liczba poszkodowanych wyniosła 860, w tym 363 poważnie rannych. Liczba żołnierzy odczuwających skutki stresu pourazowego – dotąd nieznana. Oficjalnie Polska wydała 6 mld zł, w tym: 2,2 mld na bieżące funkcjonowanie PKW, 2,1 mld na sprzęt i uzbrojenie, 235 mln na transport lotniczy. W latach 2010-2011 koszty funkcjonowania PKW przekroczyły 2,5 mld zł. Pytaniem otwartym pozostaje: czy tak gigantyczny wysiłek wojskowy sił NATO i innych państw oraz zobowiązania finansowe i społeczne, jakie zaangażowano w prawie czternastoletnią wojnę w Afganistanie przyczynią się do tego, że w tym kraju zapanuje wreszcie spokój i ład społeczny?

Syftet med denna studie har varit att komparativt undersöka hur de två största tidningarna i Frankrike och USA rapporterat kring konflikterna i Mali 2013 och Afghanistan 2001. Uppsatsens behandlar vilka likheter och skillnader som går att utläsa i rapporteringen mellan de båda konflikterna, vilka faktorer som påverkar rapporteringarnas vinkel, samt på vilket sätt vinkel rapporteras. Studien har genomförts med både kvalitativa och kvantitativa metoder. Sammanlagt har 207 artiklar kodats utifrån tolv variabler och utvalda artiklar har undersökts med hjälp av kvalitativ textanalys. Undersökningen visar att rapporteringen av de aktuella konflikterna skiljer sig när tidningen har egna reportrar på plats. Då det finns en utlandskorrespondent i det krigsdrabbade området tenderade rapporteringen fokusera på humana och civila aspekter. När tidningarna inte hade en utsänd reporter var i stället militären den primära källan och fokus låg då på militär överlägsenhet. Uppsatsens teoretiska ram är baserad på Galtungs teori kring krigs- och fredsjournalistik. Hvitfelt & Mattsons bok Bilden av ett krig har varit en inspirationskälla för uppsatsens kvantitativa undersökning och analysen av denna. Studien har undersökt hypotesen att krigsrapportering borde ha förändrats och närmat sig fredsjournalistik över tid, dels på grund av ökad användning av sociala medier och dels på grund av ökad forskning om förutsättningar för fredlig lösning av konflikter. Studien visar att det skett begränsade förändringar av krigsrapporteringen i tidningarna under de år som undersökts. Likheterna mellan rapporteringen i de båda konflikterna var fler än olikheterna, detta trots en större användning av till exempel sociala medier.

Med fokus på Sveriges insats i Afghanistan som är en asymmetrisk konflikt där konventionella stridskrafter möter en motståndare som består av talibaner och kriminella med medel och metoder som skiljer sig från en reguljär motståndare. Problemet som kan uppstå är att motståndaren gömmer sig bland civila och förmågan till precisionsbekämpning av mål samt informationsinhämtning för att identifiera motståndare från civila blir viktigt. Syftet med uppsatsen är att se hur funktionen nyttjas i Sverige av erfarna truppförare och trupputbildare som har stor erfarenhet av prickskyttefunktionen för att sedan jämföra med insatsen i Afghanistan, FS19, och försöka se möjligheter till utveckling av funktionen vid internationell insats. Metoden kommer vara en jämförande fallstudie av prickskyttefunktionen i Sverige och Afghanistan. Med inriktning mot fyra ämnesområden (psykologisk effekt, risker, funktion och organisation) kommer en enkät att besvaras av chefer från FS19 och Arméns Jägarbataljon. Resultatet från studien är att prickskyttefunktionen nyttjades väldigt sällan på FS19. Den främsta orsaken till att den inte nyttjades var de ökade riskerna detta medförde samt att cheferna på FS19 föredrog att nyttja dem som skarpskyttar. Slutsatserna efter genomförd undersökning är att för att prickskytten skall nyttjas enligt definitionen måste befattning utvecklas i utlandsstyrkan och befattning måste övas, både för att öva prickskytten själv men också för att chef ska få förtroende för skytten och vilken effekt denne kan uppnå. Vidare måste förmågan till Personnel Recovery öka vilket ger cheferna större möjlighet att nyttja funktionen, förutsatt att befattning är övad och anses duglig.
The essay was written by Claes Christensson, during his sixth and final semester atKarlbergMilitaryAcademy. The essay is an exam in the final course at theNationalDefenceCollege basic officers program. Before entering the program, Christensson served fifteen months conscription in Arvidsjaur at the Army Ranger Battalion (ARB). Christensson was a sniper squad leader and is himself also a trained sniper. Today the Swedish Armed Forces (SAF) takes part in different conflicts around the world. This essay focuses on the SAF contribution to the asymmetric conflict currently taking place inAfghanistan. In today’s conflicts where insurgents cannot fight using conventional warfare, other means and methods are instead used. A problem for COIN forces is the fact that insurgents hide among the civilian populace. A sniper can however, with high precision, both destroy enemy personnel or locate and distinguish insurgents from civilians. The purpose of this essay is to determine how snipers are being used by highly experienced officers when training at the ARB. These experiences will then be compared to how snipers are being utilised in the Swedish contribution to ISAF (called FS19) at the Provincial Reconstruction Team (PRT) in Mazar-i-Sharif in northernAfghanistanbetween April and October 2010. The method of this essay will be a comparison between the ARB and FS19. Commanders will be subjected to a questionnaire and answer a number of questions, based upon four subjects. The subjects are psychological effect, risks, function and organisation linked to the sniper concept. The result of this essay shows that snipers were not nearly as often being used during FS19 than during exercises at ARB. The apparent reason for this was the increased risk and that commanders from FS19 preferably used them as sharpshooters. Soldiers with sniper rifles were being used to destroy enemy personnel with high precision and to determine civilians from enemy personnel. The conclusions are that if snipers are to be used in the proper fashion, the dedicated posting needs to be implemented in the SAF contribution to ISAF. Moreover, both snipers and commanders need to train applicably to get the full understanding of the effects a sniper can have and to gain confidence in the sniper as a concept. Furthermore, the Personnel Recovery ability needs to improve so that commanders can utilise the sniper concept in high risk operations.

John A Warden III har en teori om hur luftkrig ska genomföras, som sedan slutet på 80-talet influerat bland annat USA i deras planering och genomförande av luftoperationer. Denna teori var som mest aktuell under Gulfkriget 1990-1991, där luftstridskrafterna genom ett agerade enligt Wardens teori gav stora effekter på konfliken. Detta arbete syftar mot att undersöka om Wardens teori fortfarande används, och vilka effekter detta agerande medför. Arbetet presenterar de begrepp som kan ses som centrala i Wardens teori och analyserar dessa mot en fallstudie som rör flygstridskrafternas agerande under inledningen av Operation Enduring Freedom i Afghanistan år 2001. Slutsatsen är att det finns spårbarhet av Wardens tankar om luftöverlägsenhet under hela perioden som arbetet berör. Däremot finns det endast spårbarhet av att koalitionen agerade enligt tyngdpunktsbegreppet, parallell attack och fienden som ett system under den inledande fasen av konflikten. Därför kan det inte sägas att koalitionen agerade enligt Wardens teori under konflikten.

Föreliggande uppsats syftar till att se om en lösning av den afghanska konflikten och en varaktig fred i landet är möjligt. Den teoretiska utgångspunkten har utgjorts av en del freds- och konfliktteorier samt en rad konfliktlösningsprinciper. Jag har med hjälp av en kvalitativ textanalys sett på fredens möjligheter i landet samt på möjliga lösningar av den afghanska konflikten. Jag har kommit fram till att landet har en oerhörd lång väg att gå för att nå en positiv fred. De principer som gör det möjligt för konfliktparter att leva med oförenliga mål, acceptera varandra och leva sida vid sida med varandra finns inte i dagens Afghanistan, vilket också gör lösningen av den afghanska konflikten svår. Etablerandet av ett system som innebär samarbete, kompromiss och tolerans mellan olika parter är nyckeln till en lösning av den afghanska konflikten och därmed en varaktig fred i Afghanistan.

The increasingly universal information society has required also the Swedish Armed Forces to participate in the information flow, for example by publishing images from its operations in an open digital image archive. With use of the image archive’s photographs from the Swedish Armed Forces’ military operations in Afghanistan in 2011 and 2012, the study seeks to examine the way in which the Swedish army depicts its involvement in the region. From a postcolonial perspective, based on Edward Said’s notions on Orientalism, this semiotic analysis examines the image publications in order to reveal what messages the images convey. How are Afghan women respectively Afghan men depicted in contrast to Swedish soldiers? How are Swedish soldiers portrayed in relation to their Afghan military allies? Such are the questions at hand. The study makes use of a methodological framework based on Roland Barthes and Charles Saunders Pierce and looks to reveal the denotative and connotative meanings in the image material. The result of the study shows a depiction of the military intervention in Afghanistan that largely portrays Afghan women and girls in need of saving and emancipation, while Swedish soldiers are ascribed the role of the hero. Moreover, images depicting Swedish soldiers as modern, powerful and progressive in contrast to weak and underdeveloped Afghan men are also recurrent in the material. The cooperation between the Swedish military and its Afghan allies is throughout the material depicted in a positive manner, and symbolic gestures of friendship between the two frequent the image publications. At large, a positive perspective permeates the Swedish military’s depiction of its operations in Afghanistan, and its soldiers are portrayed as powerful bringers of Western liberty and equality. Meanwhile, the East is depicted as all that the West is not: uncivilised, weak and infantile.

The purpose of this study was to examine the incentives behind Sweden’s decision to engage in the Afghanistan conflict. The method used to fulfil the purpose of the study is content analysis. The material that has been used in the study is various books and articles concerning Sweden in Afghanistan, Swedish foreign policy and perspectives in political science. The study is multi-theoretical and thus the analysis explains the incentives from a liberal, a realist and a constructivist point of view. The conclusion of the study is that identity has a great part in explaining the incentives for Sweden to engage in Afghanistan, especially because of the transformation in strategy and foreign policy that has taken place since the end of the cold war. Other factors, such as peace building and national interests also are incentives supported by the material used in the study. Yet, perhaps they are first and foremost connected by the constructivist idea of identity.

This diploma thesis deals with the temporal and spatial distribution of Taliban terrorist attacks in Afghanistan. It covers the period since the start of the Operation Enduring Freedom in October 2001, when the troops of the United States and their allies invaded the country, until the end of 2018. This thesis aims to find out what targets Taliban attacked during the reported period, and whether there is a link between the frequency of terrorist attacks and the real events that took place at the time of the attacks. The secondary aim of this work is to place the results obtained by the analysis into a broader geographical context. Using geographic information system, this thesis evaluates spatial differences in the localization of Taliban terrorist attacks. Data of the Taliban attacks were obtained from the Global Terrorism Database, and the maps were created in ArcGIS software. Within the temporal analysis window, the frequency of attacks is related to the timeline of predetermined important events, such as elections, religious and national holidays and decisions of foreign parties about their activities in the region. It was found that the increased frequency of Taliban attacks was related to the Afghan elections or the decisions of foreign parties about their operations in the region. The...