Academic literature on the topic 'Aktantmodellen'

Problemformulering och syfte Personliga varumärken blir en allt vanligare företeelse, men var händer när ett personlig varumärke står inför en krissituation? Syftet med studien är att tillföra nya kunskaper till området genom att undersöka hur ett personligt varumärkes narrativ i rörlig bild kan användas i hanteringen av en förtroendekrissituation. Metod och material Materialet som analyserades var dokumentärserien My Flip Side om Isabella Löwegrips tid efter en förtroendekris. Studien utfördes genom en narrativ analys med analysverktyget aktantmodellen. Ett frågeschema togs fram utifrån aktantmodellen och frågeställningar. Huvudresultat I den narrativa analysen av materialet har ett resultat sammanställts där det går att konstatera hur Löwengrip strävar mot två tydliga mål genom två olika sidor av sig själv. Den specifika förtroendekrisens existens har cirkulerat i dokumentärserien och påverkat de olika sidorna hos Löwengrip på olika sätt vilket skapar ett narrativ som börjar med en polerad Isabella Löwengrip som under seriens gång visar en alltmer sårbar sida. Löwengrip besvarar krisen genom att beskylla media, barndomstrauman och genom att presentera en ny version av sig själv. Den nya sidan delas dock med den Löwengrip som allmänheten tidigare känner. Dessa två sidor brottas om kampen att nå sina mål där budskapen framkommer i olika former.

I denna uppsats presenteras en textanalytisk studie av ett urval pressmeddelanden från organisationen Djurens Rätt. Studiens syfte är att undersöka hur Djurens Rätt positionerar sig bland de deltagare som beskrivs i deras pressmeddelanden. Djurens Rätt är en ideell och idéburen organisation vilket gör det intressant att undersöka hur dessa förhåller sig till andra aktörer i samhället i sina pressmeddelanden. Studien ut-går teoretiskt och metodologiskt främst från den systemisk-funktionella grammati-ken med fokus på det ideationella och erfarenhetsmässiga. Utöver detta är även positioneringsbegreppet och Greimas aktantmodell centrala för studien. Resultatet visar att Djurens Rätt använder sig av andra aktörer i flera avseenden för att positionera sig i de undersökta pressmeddelandena. Organisationen framstår exempelvis som sakliga och objektiva representanter för djuren genom att avstå från känslomässiga uttryckssätt, ibland tala om djuren i statistiska termer och även lägga fokus på opponenters handlingar istället för opponenterna i sig.
This paper presents a linguistic study of a number of press releases issued by the organization Djurens Rätt. The study aims to examine in which way Djurens Rätt positions itself among other participants being described in their press releases. Djurens Rätt is a non-profit organization based on an ideological idea, which makes it an interesting target for investigating their approach towards other societal opera-tors in their press releases. The study is theoretically and methodologically mainly based on Halliday’s functional grammar, focusing on the ideational and experiential part of language use. In addition to these perspectives, positioning as a concept and Greimas’ actantial model are also essential to the study. The results show that Djurens Rätt uses several other societal operators in order to position themselves in the analyzed press releases. The organization appears to represent the animals in an objective and impartial way, for instance by refraining emotional expressions, occasionally describing the animals in statistical terms and mostly focusing on their opponent’s actions instead of the opponents themselves.

Syftet med denna uppsats är att om möjligt bidra till en större kunskap och ett större intresse för det som kan utgöra en av grundbultarna i uttrycket ”livslångt lärande”, nämligen studier i vuxen ålder vid Komvux. Vidare är syftet att försöka framhäva betydelsen av att hela livet få möjlighet att både som person och som vetande människa växa och genom att få chansen till detta också vara en del av ett ständigt förändrande kunskaps- och informationssamhälle. Litteraturmässigt behandlas detta utifrån vad tidigare forskning lyft fram som karaktäristiskt för vuxenstuderande. Det tidigare forskning framhäver, ställs i undersökningen mot det som framkommit i denna studie. Undersökningen har utnyttjat en narrativ metod och analys, i form av insamlandet av narrativ (livsberättelser), där informanterna på ett ärligt och trovärdigt sätt delger sin bild av sina egna vuxenstudier. Teoretiskt används därför såväl hermeneutiken som narratologin, detta för att det är texter som behöver tolkas och detta gör själva berättandet i narrativen ytterst viktigt. Resultatet visar att till skillnad från vad tidigare forskning visat är målgrupperna för vuxenstudier idag något förskjuten och detta kan ha att göra med förändrade tider, såväl i samhället som utbildningsmässigt. Informanternas narrativ (livsberättelser) visar prov på att de som personer införlivat en helt ny syn på inte bara sig själva utan också på vad utbildning är, samt vad kunskap är och kan användas till. En större tro på det livslånga lärandet växer i narrativen (livsberättelserna) fram likt kunskapens träd.   Nyckelord: Aktantmodell, Hermeneutik, Komvux, livslångt lärande, målgrupp, narrativ.

Denna kandidatuppsats är en undersökning av Rädda Barnens externa kommunikation under tiden för kampanjen #KarmaLemonChallenge som genomfördes under våren 2020, till följd av pandemin Covid-19. Syftet med undersökningen är att analysera vilken syn på ansvaret för välfärden som Rädda Barnen och replikerande aktörer förmedlar under kampanjen. Det teoretiska ramverket utgörs av kritisk diskursanalys och den huvudsakliga analysmetoden är Greimas aktantmodell, då jag inspirerad av den narrativa forskningen utforskar narrativitet i strategisk kommunikation. De frågeställningar som undersökningen utgår från är: Vem eller vilka tillskrivs ansvaret för välfärden? Vilka narrativ används för att positionera olika välfärdsaktörer och hur positioneras de som gagnas av kampanjen? Vilka diskurser framträder och vad har de för konsekvenser för Rädda Barnens förhandling? Resultatet visar att staten är den aktör som Rädda Barnen tillskriver ansvaret för välfärden. Under kampanjen konstruerar dock organisationen sig som en aktiv givare av välgörenhet och framträder i rollen som hjälte, medan de som gagnas av kampanjen främst tillskrivs rollen som offer och staten åtminstone delvis framstår som en skurk. I kommunikationen aktualiserar Rädda Barnen en rättighetsbärardiskurs, en välgörenhetsdiskurs och en marknadsdiskurs. I många av replikerna delas synen på att välfärdsansvaret åligger staten, men ansvaret förhandlas även som individens och här skapas en individualitetsdiskurs. I replikerna framträder även en inspirationsorienterad solidaritetsdiskurs.  Att rättighetsbärardiskursen och välgörenhetsdiskursen existerar parallellt i Rädda Barnens kommunikation är problematiskt då det underminerar barn som rättighetsbärare. Välgörenhetsdiskursen kan dock vara den kompromiss som uppstår när rättighetsbärardiskursen hamnar i samspel med en marknadsdiskurs.