Academic literature on the topic 'Åldersrelaterad makuladegeneration'

Åldersrelaterad makuladegeneration (AMD) är en kronisk ögonsjukdom och är den vanligaste orsaken till irreversibel synnedsättning hos äldre personer i den industriella världen. Bakomliggande orsaker kan vara både genetiska och miljömässiga varför prevention och behandling av ögonsjukdomar kan öka livskvaliteten samt minska nedsatt syn och de funktionshinder som synnedsättning medför. Syftet med studien var att belysa ögonsjuksköterskans hälsofrämjande arbete med patienter som har åldersrelaterad makuladegeneration. Denna integrativa litteraturstudie visade att kunskapsnivån om AMD var låg både hos den allmänna befolkningen och patienter. Även patienter med allvarlig synnedsättning på grund av en eller flera ögonsjukdomar var omedvetna om sin diagnos. Patienter med AMD upplevde att de inte fick tillräckligt med information om sjukdomen, riskfaktorer, undersökningar och vilka behandlingar som fanns. Att drabbas av AMD innebar en stor påverkan på patienternas livskvalitet. Det visade sig att det fanns ett starkt samband mellan förlust av synfunktionen och symtom på depression. Ingen av studierna var från Sverige eller belyste svenska förhållanden men belyser vikten av att hälsofrämjande arbete och ökad medvetenhet kring kroniska ögonsjukdomar och dess riskfaktorer är mycket viktigt. Det vore av stort intresse att undersöka de svenska förhållandena som jämförelse.<br>Age-related macular degeneration (AMD) is a chronic eye disease and is the most common cause of irreversible vision loss amongst elderly people within the industrial world. Underlying causes can be both genetical and environmental, prevention and treatment of AMD can increase quality of life and reduce visual impairment and all dysfunctionalities related to it. The aim of this study was to highlight ophthalmic nurses' health promoting work with patients with age-related macular degeneration. This integrative literature review showed that the level of awareness of AMD was low among both the general population and patients. Even patients with severe vision loss due to one or several eye diseases was unaware of their diagnosis. Patients with AMD felt that they were not given enough information about the disease, the risk factors, available health examinations and what possible treatments were available. To be affected with AMD entails a significant negative effect on patients quality of life. It was shown that there was a strong connection between vision loss and symptoms of depression. None of the studies were from Sweden or highlighted the Swedish conditions but highlights the importance of health promotion, awareness about chronic eye disease and its risk factors as very important. It would be of great interest to investigate the Swedish conditions for comparison.

Åldersrelaterad makuladegeneration är den vanligaste orsaken till uttalad synnedsättning hos äldre i västvärlden. Denna studie genomfördes som en litteraturstudie med syfte att beskriva upplevelsen av att leva med synnedsättning hos personer med AMD. Sju kategorier trädde fram: Behov av stöd och information, Förlust av självständighet, Utmaningar i vardagen, Anpassadestrategier, Påverkan på sociala livet, Rädsla och osäkerhet och Acceptans och hopp. Det visade sig att de upplevde en osäkerhet i förhållandet med hälso- och sjukvården då de kände att de inte fick tillräcklig information för att klara av sin situation. Minskad självständighet relaterat till ett ökat hjälpbehov var vanligt och att förlora möjligheten att köra bil var en viktig faktor i förlusten avsjälvständighet. AMD begränsade individens vardag på många nivåer och därmed även deras sociala aktiviteter och möjligheten att ta hand om sig själva och andra. Flera skapade olika strategier för att klara av vardagssysslor. Utmaningarna för dessa patienter ledde till en mångfald av emotionella reaktioner, många accepterade sin situation men levde ändå med en alltid närvarande rädsla för ytterligare försämring av synen. En tredjedel visade på depressiva symptom. Hälso- och sjukvården bör identifiera individers förmåga att kunna delta i aktiviteter som de tycker om, med hjälp av den informationen kan hälso- och sjukvården få ett hjälpmedel till att finna personer med risk för depression. Det är av vikt att hälso- och sjukvården fångar upp dessa individer för att kunna erbjuda dem hjälpmedel och stöd för att klara sin vardag.

<p><strong>Bakgrund</strong>: Åldersrelaterad makuladegeneration (AMD) är den vanligaste orsaken till allvarlig synnedsättning hos den äldre delen av befolkningen i Europa, och övriga högutvecklade delar av världen. Sjukdomen finns i två olika former, en torr och en våt. De främsta riskfaktorerna för sjukdomen är åldern och hereditet, och dessa faktorer kan man inte påverka själv. Påverkbara riskfaktorer som diskuterats är bl.a. rökning, högt blodtryck, övervikt, kostsammansättning och exponering av UV-ljus. Av dessa faktorer är rökning den riskfaktor som är starkast sammankopplad med sjukdomen.</p><p><strong>Syfte: </strong>Studiens syfte är att med hjälp av litteratur ta reda på hur sambandet mellan rökning och AMD ser ut. Det som undersökts i de vetenskapliga studierna och som tas upp i det här arbetet är hur mycket risken att drabbas av AMD ökar för en rökare jämfört med en icke-rökare, samt om det hjälper att sluta röka för att minska denna risk.</p><p><strong>Metod: </strong>Arbetet har gjorts i form av en litteraturstudie. Vetenskapliga artiklar har sökts via sökmotorerna PubMed, Web of science och Google Scholar.</p><p><strong>Resultat: </strong>9 artiklar som presenterar resultatet från studier som gjorts på relationen mellan rökning och AMD har valts ut och presenteras i detta arbete.</p><p><strong>Slutsats: </strong>Flertalet av studierna pekar på att det finns ett samband mellan rökning och AMD.  Risken ökar med antalet cigaretter som rökts under livstiden. Den ökade risken för AMD verkar finnas kvar upp till 20 år efter att en rökare slutat röka. Detta är en anledning för en person som röker att sluta röka redan vid tidig ålder.</p>

Introduction Age-related macular degeneration (AMD) is an eye disease that can cause severe vision loss. At present there is no curative treatment. However, anti-vascular endothelial growth factor (VEGF) can slow down the process and prevent blindness. Ranibizumab and aflibercept are registered anti- VEGF drugs for AMD but more expensive compared to bevacizumab that is used off-label. Previous studies show no significant differences between the three drugs. Aim The aim was to study the outcome of switching to bevacizumab, after initial treatment with aflibercept, in terms of visual acuity and central retinal thickness. Material and methods This retrospective case-control study included 26 cases and 28 controls. The cases were initially treated with aflibercept and then with bevacizumab and the controls were only treated with aflibercept. Data was selected from the Swedish Macula Registry and from medical records at Örebro University Hospital. Results The treatment with bevacizumab is non-inferior compared to aflibercept when it comes to achieving successful scores for visual acuity, z=2,4 &gt; 𝑧𝑧1−𝛼𝛼(=1.96, α=0,05, one-sided confidence interval). Results show no significant difference in the scores for central retinal thickness at 24 months between case and control, p=0,335. Discussion The limitation of the study is the small number of participants and the selection of participants. Selection bias can not be ruled out. Conclusion The conclusion is that switching to bevacizumab after initial aflibercept treatment is non-inferior compared to aflibercept injections only. Still, no certain conclusions can be drawn since the study only included 54 participants.

Äldre personer med åldersrelaterad makuladegeneration står inför många utmaningar och svårigheter i sin vardag, både praktiskt, socialt och emotionellt. Syftet med studien var att belysa äldre personers upplevelser av dagligt liv med synnedsättning orsakad av åldersrelaterad makuladegeneration. Studien var en kvalitativ intervjustudie där kvalitativ innehållsanalys användes vid databearbetningen. Kategorierna som kom fram var: behov av stöd och anpassning, förlust och saknad, frustration och sociala svårigheter. Deltagarna i studien upplevde ett behov av stöd från familj och vänner samt olika hjälpmedel för att klara sin vardag. De upplevde en saknad av att inte längre kunna utföra fritidsaktiviteter eller sysselsättningar. Frustration upplevdes i samband med praktiska göromål, som blev svårhanterliga och tidskrävande likväl som frustration över de missförstånd, som synnedsättningen kunde föra med sig i sociala situationer. Upplevelser relaterat till socialt umgänge var en känsla av social isolering då det var svårt att uppfatta ansikten samt ansiktsuttryck. Holistisk omvårdnad är därför nödvändig i mötet med personer som har AMD samt deras anhöriga, eftersom det krävs olika omvårdnadsåtgärder för underlätta vardagslivet samt främja en bättre livskvalitet. Resultatet kan användas för att utveckla metoder med syfte att tidigt identifiera de olika behov människor med AMD har, med syfte att förebygga ohälsa, som idag förknippas med AMD. Ur ett psykosocialt perspektiv finns vinster att göra genom att insatser och förebyggande arbete, utvecklas och blir mer effektiva.

<p><strong>Syfte:</strong> Att undersöka ifall ett ökat intag av antioxidanter via kost eller supplement kan förhindra uppkomst och progression av åldersrelaterad makuladegeneration, AMD.</p><p><strong>Metod:</strong> Granskning och sammanställning av publicerade forskningsresultat inom området.</p><p><strong>Resultat: </strong>Av 7 granskade studier visade 5 på en skyddande effekt mot uppkomst eller progression av AMD vid ett ökat intag av antioxidanter. Resterande 2 studier kunde inte finna något signifikant samband. Resultatet varierar för specifika antioxidativa ämnen i olika studier.</p><p><strong>Slutsats:</strong> Forskningen tyder på att ett ökat intag av antioxidanter, antingen via kosten eller supplement, skulle kunna förebygga och bromsa de skador som uppkommer vid AMD. Man bör dock ytterligare utreda eventuella negativa bieffekter vid höga doser av bland annat β-karoten och E-vitamin. Det behövs fler långtidsstudier för att fullt ut förstå samspelet mellan hur olika livsmedel och specifika antioxidanter tas upp och metaboliseras och hur dessa kan påverka uppkomst och progression av AMD.</p>

<p><strong>Syfte:</strong> Syftet med arbetet var att utvärdera effekten av ett års behandling med Lucentis hos patienter med exsudativ åldersrelaterad makuladegeneration (AMD) på ögonkliniken i Kalmar.</p><p><strong>Metod:</strong> Ett brev skickades till de 41 patienter som någon gång under 2008 eller januari 2009 hade fått minst en behandling med Lucentis på ögonkliniken i Kalmar. I brevet tillfrågades patienterna om uppgifter fick hämtas ur deras journaler. Följande data inhämtades från de 33 patienter som godkände detta: kön, ålder, visus (avstånd och nära) före behandlingens början, visus (avstånd och nära) omkring ett år efter första behandlingen samt antal erhållna injektioner. Dessutom efterfrågades den subjektiva upplevelsen av visus via telefonsamtal med patienterna.</p><p><strong>Resultat:</strong> Den genomsnittliga synskärpan före behandlingens början och ett år senare var i princip oförändrad både på avstånd och nära håll. Denna utvärdering visar därmed inte någon signifikant förändring av visus efter ett års behandling med Lucentis. Det noterades dock hög standardavvikelse, vilket pekar på stora individuella skillnader mellan patienterna. 65,6% (avstånd) och 59,4% (nära) av patienterna upplever att synskärpan är förbättrad eller den samma efter behandlingen med Lucentis.</p><p><strong>Slutsats:</strong> Utvärderingen visar inte någon signifikant förändring av visus efter ett års behandling med Lucentis på ögonkliniken i Kalmar. Eftersom visus hos patienter med AMD sjunker utan behandling, tyder detta på att Lucentisbehandlingen på ögonkliniken i Kalmar har effekt och fördröjer synnedsättningen. Behandlingen på ögonkliniken i Kalmar är dock inte lika effektiv som den har varit i studier med månatliga injektioner eller månatliga återbesök med OCT och visuskontroll inför beslut om ytterligare Lucentisinjektion ska ges.</p>

Syfte: Syftet med denna studie var att värdera användningen av lågkontrast-optotyper, jämfört med traditionella högkontrast-optotyper, vid subjektiv refraktionering hos individer med åldersrelaterad makuladegeneration. Samt att undersöka om detta ger ett mer exakt refraktionsvärde och därmed bättre syn. Metod: Subjektiv refraktion utfördes mot hög (100 %) och låg (10 eller 25 %) kontrast hos 15 patienter med åldersrelaterad makuladegeneration. Ett objektivt värde i form av ett autorefraktorvärde eller habituell korrektion användes som utgångsläge. Bracketing-teknik, specialbeställda flipprar från Multilens, provbåge, provglas och 3 olika starka korscylindrar (±0,25 DC, ±0,50 DC och ±1,00 DC) användes till refraktionen. Visus mättes i fyra olika kombinationer: korrektionen man fann vid högkontrast-refraktionen mättes mot hög och låg kontrast; och korrektionen man fann vid lågkontrast-refraktionen mättes mot hög och låg kontrast. Resultat: Vektors analys användes för att analysera skillnaderna i refraktionsvärden mellan hög och låg kontrast. T-test visar att det inte finns någon statistiskt signifikant skillnad (p &gt; 0,05) i refraktion mellan de olika kontrasterna. Analys av visusvärden visar att det blir en statistiskt signifikant förbättring (p &lt; 0,05) när visus mäts mot hög i stället för låg kontrast. Dock fann man ingen statistiskt sigifikant skillnad (p &gt; 0,05) då visus mättes mot optotyper med hög/låg kontrast med lågkontrast-refraktionen jämfört med högkontrast-refraktionen. Slutsats: Subjektiv refraktion mot optotyper med låg kontrast kan hos vissa individer med åldersrelaterad makuladegeneration ge något bättre visus. Dock var inte förbättringen av klinisk signifikans och därför ger inte resultaten i denna studie något stöd för att det skulle vara användbart att inkludera lågkontrast-refraktion hos alla individer med AMD.

Åldersrelaterad makuladegeneration (AMD) är en vanlig orsak till synnedsättning i västvärlden. AMD är en multifaktoriell sjukdom med till stora delar okänd patogenes, sjukdomen drabbar vanligen personer över 50 år och saknar botande behandling. De karakteristiska kliniska fynd som ses vid AMD är drusen och förändringar i retinas retinala pigment epitel lager. En stark teori varför AMD uppstår är att makula dagligen utsätts för oxidation genom bland annat ljusinfall. För att minska den oxidativa stressen som uppstår har retina antioxidanter. Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka hur olika vitaminer och antioxidanter kan påverka utvecklingen av AMD. De ingående vitaminerna och antioxidanterna har undersökts både för sin enskilda och gemensamma effekt. Litteraturstudien har baserats på fem randomiserade studier där vitaminer och antioxidanters effekt har undersökts, enskilt eller gemensamt, vid AMD. De ingående studierna har sökts via de medicinrelaterade och biovetenskapliga databaserna Pubmed och Springerlink och studierna har utförts efter 2010. Av de studier som har granskats har ett intag av supplement gett en förbättring mot progression av AMD. Det har setts en signifikant förbättring av pigmenten i makula och de preganglionska cellerna i makula. Vad alla studier har gemensamt var att den synskärpa som gått förlorad inte gick att återställa. Även om det har gjorts många studier inom ämnet är det tydligt att fler studier bör utföras, både med intag av kombinerade sammansättningar av supplement och enskilda supplement. Studierna bör dessutom innefatta ett större antal deltagare och vara under längre tidsperiod för att det ska kunna erhållas mer tillförlitliga och konkreta resultat.<br>Age-related macular degeneration (AMD) is a common cause of visual impairment in the Western world. AMD is a multifactorial disease with largely unknown pathogenesis, the disease usually affects people over the age of 50 and lacks a curative treatment. The characteristic clinical findings seen in AMD are drusen and changes in the retinas retinal pigment epithelial cell layer. A strong theory why AMD occurs is that the macula is exposed to oxidative stress through light. To reduce the oxidative stress that occurs, the retina has antioxidants. The purpose of this literature study was to investigate whether an intake of vitamins and antioxidants can affect the development of AMD. This literature study was based on five randomized trials that have studied the effects of vitamins and antioxidants on its individual or joint action on AMD. The studies were collected using the medical and bioscientific database Pubmed and Springerlink. All reviewed studies were performed after 2010. The studies have shown that an intake of supplements resulted in an improvement against the progression of AMD, shown by a significant improvement of the macular pigment and the preganglionic cells in the macula. What all the studies have in common was that the loss of visual acuity could not be restored. Although many studies have been conducted regarding supplements and their improvement of early AMD or progression of the disease, more studies need to be performed. Studies where both combined formulations of supplement and individual supplements needs further investigation. The studies should also include a larger number of participants and last for longer periods in order to obtain more reliable and concrete results.