Academic literature on the topic 'Allogen stamcellstransplantation'

Allogen SCT, kan ge biverkningar på mäns sexuella hälsa i form utav minskat sexuellt intresse, skador på genitalierna och sexuell dysfunktion men även psykiska påfrestningarna från grundsjukdomen och behandlingen kan påverka patienternas sexuella hälsa. Detta examensarbete ingick i ett kvalitetsutvecklingsprojekt i vilket välbefinnande efter allogen stamcellstransplantation undersöktes. I projektet ingick tio studenter som tillsammans gick igenom journalhandlingar för patienter som genomgått allogen STC, för att ta reda på hur patienternas välbefinnande påverkades under ett år efter allogen SCT. Syftet med detta examensarbete var att beskriva i vilken omfattning sexuell hälsa dokumenteras samt vilka eventuella problem med sexuell hälsa som dokumenterats i patientjournaler hos män under det första året efter genomgången allogen SCT. Examensarbetet var en retrospektiv, longitudinell, ickeexperimentell empirisk uppföljningsstudie med en kvalitativ ansats. Examensarbetets urval var konsekutivt och bestod i 24 patientjournaler rörande manliga patienter som genomgott allogen SCT mellan åren 2004- 2006. Resultatet av journalgranskningen redovisades deskriptivt i tabellform och även i löpande text. Resultatet visar att i 29 % av de granskade journalerna fanns dokumentation rörande sexuell hälsa och att det i samtliga fall rörde sig om fysiologiska problem som drabbat patienternas genitalier. Endast i ett fall hade det dokumenterats någonting om patientens psykosociala upplevelse i förhållande till de fysiologiska problemen med sexuell hälsa. Resultatet antyder att vårdgivaren i få fall dokumenterar sexuell hälsa.

This is an empirical cross-sectional study with the aim to examine the patient’s comprehension about their quality of life within two to seven years after their stem-cell transplantation with reference to physical, social, emotional, psychological and functional wellbeing and to investigate if the patient groups have disease specific problems. Differences in quality of life between men and women and also between allogeneic and stem cell transplantation with an unrelated donor (URD) were studied. The measurement Functional Assessment of Cancer Therapy (FACT) and the bone marrow transplant subscale (BMT) is a 49 item, valid and reliable measure that was used. The questionnaire was answered by 43 of 47 patients (91%).

There is a significant difference between men and women in physical, social and functional wellbeing. Women have a higher score in quality of life. Between allogeneic and URD transplantation there is a significant difference in some items. About 49 % of all patients had side effects after the stem cell transplantation. Of the whole group, 86 % measured a high score for emotional support from their family in the section about social wellbeing. Based on this study there is a need to modify the information to men and women respectively because of the significant differences in quality of life for these groups.  Measuring quality of life ought to be continuous before, during and after the process of stem cell transplantation. It is important for nurses to identify patients who are in need of support, to be able to give good nursing in both inpatients and outpatients.

 

Keyword: “Health” “Quality of Life” “Allogeneic stem cell transplantation” “Leukaemia”

Bakgrund Stamcellsforskning har utvecklats de senaste årtiondena och är idag ett behandlingalternativ, för flertalet sjukdomar. Stamceller är ursprungsceller för alla typer av blodceller och vid transplantation används stamceller tagna från benmärg, navelsträngsblod och/eller perifert blod. Transplantationen kan antingen ske autologt, där personens egna stamceller används, eller allogent, där stamcellerna härstammar från en donator. Om kroppen avstöter de donerade stamcellerna sker en immunologisk reaktion kallad graft-versus-host disease. I samband med transplantationen genomgår personerna i regel cytostatikabehandling med eller utan kroppsbestrålning, vilket kan medföra negativa följder som bland annat påverkar personens förmåga att inta oral nutrition. För en sjuksköterska är det viktigt att uppmärksamma och lindra en persons sjukdomsupplevelse samt motverka komplikationer. Genom att registrera nutritionsstatus kan sjuksköterskan i tidigt skede vidta åtgärder vid otillräcklig näringstillförsel. Syfte Syftet var att beskriva hur personers nutritionsstatus påverkas efter en allogen stamcellstransplantation. Metod En litteraturbaserad studie valdes att utföras för att beskriva kunskapsläget inom området. Datainsamlingen utfördes i två olika databaser där lämpliga sökord och urvalskriterier användes samt genom manuell sökning. I föreliggande litteraturbaserade studies resultat användes 16 vetenskapliga artiklar som kvalitetsbedömts och presenteras i en matris. Resultat Allogen stamcellstransplantation var förknippat med flertalet komplikationer som påverkade nutritionsintaget negativt. Viktminskning var vanligt förekommande hos personerna vilket kunde bero på biverkningar och leda till fördröjd återhämtning efter transplantationen. Olika nutritionsbehandlingar användes varvid fördelar och nackdelar kunde påvisas. Enteral nutrition var fördelaktigt i jämförelse med parenteral nutrition. Slutsats Personernas nutritionsstatus påverkades efter transplantation och nutritionsbehandlingar tillämpades. Parenteral nutrition påvisades vara det alternativ som användes som komplement vid otillräckligt näringsintag relaterat till biverkningarna. Få positiva och många negativa följder och korrelationer uppenbarade sig vid användning av parenteral nutrition. Enteral och oral nutrition föredrogs efter transplantationen då positiva följder som påskyndade tillfrisknandes uppvisades. Att vårdas i hemmet efter transplantationen var positivt för personerna ur många aspekter. Nyckelord: allogen stamcellstransplantation, nutritionsbehandling, biverkningar, vård i hemmet

Bakgrund Allogen stamcellstransplantation (SCT) är en behandling med botande potential vid olika typer av hematologiska och icke-hematologiska sjukdomar. År 2009 genomfördes det 225 stycken allogena stamcellstransplantationer i Sverige. Det är en krävande behandling som medför många fysiska och psykiska svårigheter och en risk att drabbas av livshotande komplikationer. Kännedom om upplevelserna kan hjälpa vårdpersonal att tillgodose patienternas omvårdnadsbehov och ge bästa möjliga stöd och bemötande under behandlingen. Syfte Syftet var att belysa patienters upplevelse av att genomgå allogen stamcellstransplantation. Metod Som metod valdes en litteraturstudie. Databassökning genomfördes i PubMed och Cinahl vilket ledde till inkluderandet av16 stycken artiklar. Artiklarna kvalitetsgranskades och sammanställdes i en matris för att därefter presenteras i resultatet. Resultat Resultatet presenterades efter fem olika teman: upplevelser av fysiska symtom, upplevelser av stress och oro, upplevelser av rädsla och hopp, stamcellstransplantationens påverkan på livskvalitèn samt patienternas hantering av stamcellstransplantationen. Patienterna upplevde flest symtom och sämst funktion en månad efter SCT, därefter minskade symtomen medan den fysiska funktionen ökade. Rädsla för döden och behandlingsresultat var mentala svårigheter patienterna tvingades möta. Patienterna använde sig av olika copingstrategier under behandlingens gång för att hantera de svårigheter den medförde. Slutsats Upplevelsen av att genomgå allogen stamcellstransplantation kan vara flerdimensionell. Samtidigt som patienten upplevde flertalet fysiska och psykiska svårigheter fann patienterna hopp i behandlingen och såg den som deras sista chans till tillfrisknande. Fatigue, gastrointestinala symtom och sömnstörningar var vanliga fysiska upplevelser medans oro och rädsla för döden var psykiska svårigheter patienterna tvingades möta.

Bakgrund I Sverige är cancer en vanlig sjukdom, enligt beräkningar kommer var tredje person att få en cancerdiagnos någon gång under sin livstid. Kring varje person med cancer finns vanligtvis en eller flera anhöriga. Blodcancer är den vanligaste orsaken till allogen stamcellstransplantation, vilket innebär att blodbildande stamceller transplanteras från en donator. Under 2010 genom­fördes 252 allogena stam­cellstransplantationer i Sverige. Behandlingen är lång och mycket påfrestande för patienten. Risken för komplikationer som kan leda till att personen avlider är överhängande. Påfrestningarna för de anhöriga blir därmed stora. Det finns många studier som visar att anhöriga till personer med cancerdiagnos har en ökad risk för att utveckla både fysiska– och psykiska hälsoproblem. Syfte Syftet var att beskriva hur anhöriga påverkas när deras partner genomgår en allogen stamcellstransplantation. Metod En litteraturbaserad studie valdes för att besvara syftet. Datainsamlingen genomfördes i databaserna PubMed och Cinahl, där lämpliga sökord och urvalskriterier användes. Databas- och manuella sökningar resulterade i 17 vetenskapliga artiklar som inkluderades i föreliggande studies resultat. De vetenskapliga artiklarna värderades, klassificerades och sammanställdes i en matris. Resultat Resultatet över hur de anhöriga påverkades presenteras under fyra bearbetade teman; Osäkerhet och oförutsägbarhet i vardagen ökade de känslomässiga påfrestningarna och gav anhöriga ett sämre välbefinnande. Ensamhet och isolering begränsade de anhörigas möjlighet till socialt umgänge. Fysisk– och psykisk ohälsa, det var den psykiska hälsan påverkades genom en ökad risk för depression, sömnproblem och stress. Kvinnor påverkades mer än männen. Den nära relationen förändrades när de nära anhöriga fick kliva in i rollen som vårdare. Männen var mer nöjda än kvinnorna i relationen. Slutsats Anhöriga påverkades negativt när deras partner genomgick en allogen stamcellstrans­plantation. På grund av osäkerheten och oförutsägbarheten hade de anhöriga en ökad risk för depression, sömnproblem och stress. Anhörigas välmående påverkades även negativt av ensamhet och isolering. Kvinnliga och manliga anhöriga påverkas olika sätt. Att hitta balansen i rollerna mellan att vara vårdare och maka/make eller sambo var ibland svårt. När anhöriga, efter flera år, fått perspektiv på sjukdomsperioden och partnern överlevt uppgav flera anhöriga att erfarenheten fört med sig positiva aspekter på livet.

Enligt Patientdatalagen (SFS 2008:355), 3 kap, 1 § har fastställts att sjuksköterskan är skyldig att föra journal. I varje patientjournal ska upprättas en omvårdnadsplan vilken ska vara utformad enligt omvårdnadsprocessens fem faser: bedömning, diagnos, mål, planering, genomförande och utvärdering. Omvårdnadsdokumentationen har som syfte att beskriva den vård som patienten erhållit genom att den beskriver vilka beslut som tagits, vilka åtgärder som gjorts samt vilka resultat som uppnåtts. Patienter som genomgår allogen stamcellstransplantation (SCT) upplever ofta en hög psykologisk påfrestning och själva transplantationstillfället är i sig komplext med många behandlingsrelaterade biverkningar som påverkar hela den transplanterades tillvaro både fysiskt och psykiskt. Syftet med uppsatsen var att undersöka sjuksköterskans  omvårdnadsdokumentation avseende omvårdnadsprocessen gällande patienters emotionella hälsa (EH) från utskrivningsdatum för SCT och ett år framåt. Totalt granskades 40 patientjournaler på en hematologmottagning, vilket är en mottagning som har ansvar för uppföljning och eftervård av de patienter som genomgått allogen SCT. Av dessa 40 patienter hade 73% minst en journalanteckning dokumenterad av en sjuksköterska som handlade om EH. 81% av det som var dokumenterat handlade om negativa upplevelser. Ingen patient hade upprättad omvårdnadsplan byggd enligt omvårdnadsprocessen gällande sin EH och patientens EH beskrevs i 86% under sökordet välbefinnande. Utifrån dessa resultat är författarens upplevelse att sjuksköterskorna på den här mottagningen i stor utsträckning dokumenterar patienters EH någonstans i omvårdnadsjournalen men att det saknas en planering av patientens EH som följer omvårdnadsprocessen i dess helhet. Med utgångspunkt av detta anser författaren till uppsatsen att alla sjuksköterskor borde ges möjlighet till kontinuerlig utbildning i omvårdnadsdokumentation för att upprätthålla och bättra på sin kunskap.
According to the Patient Act (SFS 2008:355), Chapter 3, § 1 has been determined that the nurse is required to keep records. Each health record shall contain a care plan which will be designed according to nursing process, five phases: assessment, diagnosis, goals, planning, implementation and evaluation. Nursing documentation is intended to describe the given care, what decisions and actions that have been taken and the results achieved. Patients undergoing allogeneic stem cell transplantation (SCT) often experience a high psychological distress and the time of transplantation is in itself complex, with many treatment- related side effects, both physically and mentally. The aim of the study was to investigate the nurse´s nursing documentation on nursing process to patient emotional health (EH) from the discharge date for SCT and one year ahead. 40 patient records were reviewed at a haematological reception, which is the reception which has responsibility for monitoring and follow-up care of patients undergoing allogeneic SCT. 73% of these 40 patients had at least one entry recorded in the journal about EH. 81% of documented records is about negative experiences. No patient had an established care plan, built according to nursing process known their EH and EH patients were described in 86% over the keyword welfare. Based on these results the author´s experience that the nurses at this clinic extensively documenting patients´ EH somewhere in the nursing journal, but that there is no planning of patient EH arising nursing process as a whole. Based on the result in the study, the author´s view is that all nurses should be given the opportunity to get training in nursing documentation in order to maintain and improve their knowledge.

Syftet med den här undersökningen var att beskriva hur anhöriga upplever och hanterar sin livssituation, med fokus på familjen och deras egen hälsa, under den akuta fasen vid allogen stamcellstransplantation. Undersökningen ägde rum på Centrum för Allogen Stamcellstransplantation vid Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge. Sju anhöriga till patienter som genomgick en allogen stamcellstransplantation deltog. Metoden som användes var att genom semistrukturerade intervjuer låta anhöriga själva berätta om sin livssituation. Dessa intervjuer analyserades sedan med hjälp av kvalitativ innehållsanalys vilket resulterade i att temat den nuvarande situationen formulerades. Temat bestod av tre kategorier livspussel, familj och hälsa och hade tio underkategorier totalt. Resultatet blev att när anhöriga får berätta om hur de upplever sin livssituation berättar de om hur de mobiliserar och fokuserar all sin kraft och alla sina resurser till den nuvarande situationen som de befinner sig i. Slutsatsen blev att vidare forskning för att utveckla interventioner för dessa anhöriga behövs, där sårbarhet upptäcks och inre och yttre resurser uppmärksammas och stärks. Att fokusera på anhöriga och den sjuka familjemedlemmen samtidigt, som en enhet, främjar hela familjens hälsa och medför därför en vinst, inte bara för de anhöriga utan även för patienten och dess tillfrisknande.
The aim of this study was to describe family members’ experience of life during the acute phase of allogenic stem cell transplantation. Seven family members of patients at, “Centrum for Allogenic Stem cell transplantation” Karolinska University Hospital in Huddinge participated. The method used was semistruktured interviews that allowed the respondents to tell about their living situation. These interviews were then analyzed through qualitative content analysis. The findings were a theme named; this present time consisting of three categories: living-pieces, family and health. There were also ten subcategories all together. The result was that when family members gives the opportunity to, with their own words, describe and tell about their living situation they tell about the present time and how they focus and mobilise all their strength and energy on their sick family member to get well. The conclusion of this study was that further research and development of interventions, for family members, are necessary and to focus on the family as a unite is an absolute condition in order to maintain health and prevent physical- and mental illness for the whole family. This ought to be beneficial not only for the family but also for the patients’ recovery.

Bakgrund: Efter att en patient har genomgått en allogen stamcellstransplantation är infektionskänsligheten hög, vilket kan pågå under det första året, och därmed väntar en tid av isolering. Det är en process som är omvälvande för patienten och risken för komplikationer är stor samt att infektionskänsligheten och isoleringen skulle kunna leda till en social distansering. Det är av stor vikt att forska om patienters upplevelser av isoleringsvård och infektionskänsligheten under det första året. Detta för att sjuksköterskor ska få en ökad förståelse över vad patienten går igenom och på så sätt erbjuda en personcentrerad omvårdnad för att uppfylla en känsla av sammanhang, KASAM. Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelser av isoleringsvård och infektionskänsligheten under det första året efter en allogen stamcellstransplantation. Metod: Studien är gjord genom en allmän litteraturöversikt med en kvalitativ ansats. Datainsamlingen gjordes med systematisk sökning i databaserna PubMed och CINAHL. De artiklar som hittades genom sökningarna granskades utifrån ett granskningsprotokoll av Willman et al. (2011) och efter granskningen inkluderades sex artiklar till studien. Fribergs (2017) stegmodell har legat till grund för analysen av datamaterialet. Resultat: Resultatet bygger på fyra teman och nio subteman. Det första temat Känsla av fångenskap lyfter upp patienters upplevelser av isolering och vilket psykiskt lidande det kan medföra. Betydelsefulla relationer talar för hur närvaron från familjen är samt att tryggheten från vårdpersonalen är av stor vikt. En ständig rädsla tar upp rädslan många patienter känner för att dö, för att få återfall eller för att drabbas av komplikationer. Tid för återhämtning beskriver hur patienter känner en maktlöshet gentemot processen samt hur de ska göra för att återta kontrollen och att återgå till livet igen. Slutsats: Utifrån studiens resultat kan det ge sjuksköterskor en förståelse för vikten av att arbeta utifrån personcentrerad omvårdnad och KASAM. Studien kan utgöra ett underlag så patienter kan få en bättre personcentrerad vård, då studien lyfter fram patienters upplevelser.