Academic literature on the topic 'Altarskåp'

Vi kan alltså se altarskåpet i Skärkind som en exponent för den högt specialiserade och rationaliserade altarskåpstillverkningen i Nederländerna och särskilt Antwerpen under 1500-talets första hälft. En stor andel av dessa altarskåp var tillverkade för export och av det bevarade antalet finns 12 % av dessa i Sverige. Huruvida detta avspeglar den relativa andelen under medeltiden går inte att säga eftersom bland annat ikonoklasmen i Europa reducerade antalet. Vi kan förmoda att Skärkindsaltarskåpet har ställts ut i färdigt skick och sålts på den öppna marknaden i Antwerpen. Det finns inget som tyder på att det är designat efter specifika beställarönskemål utan att det är ett standardiserat Mariaaltarskåp av typen "Marie död och himmelsfärd". De bevarade Mariaaltarskåpen är en minoritet om ca 10 %, i Sverige 22 % och enbart 7 % avbildar "Marie död och himmelsfärd". Måtten i Skärkindsaltarskåpet stämmer väl överens med altarskåpens i Västerlövsta och Botkyrka och ikonografin sluter an till flera andra "Mariaskåp". Skärkindsaltarskåpet har också flera Antwerpenstämplar med "handen" som bekräftar att det har undergått en kvalitetskontroll av kontrollörer i S:t Lukasgillet i Antwerpen innan det sålts på marknaden. Genom jämförelser med kända förhållanden för andra skåp kan vi säga att av köpesumman troligen mer än hälften gick till polykromeringsarbetet men att den troligen tillfallit en och samma verkstad på grund av samarbetsmöjligheterna och/eller verkstadsorganisationen i just Antwerpen. Vid jämförelser av använda material och tekniker mellan Skärkind och andra altarskåp från Antwerpen ser vi en likartad tillverkningskontext. Skulpturen i Skärkindsaltarskåpet har stora ikonografiska, stil- och tidsmässiga överensstämmelser framförallt med altarskåpen i Botkyrka och Västerlövsta men även med altarskåpen i Estreito de Calheta och Mi.instermaifeld och kan därigenom med stor sannolikhet knytas till bildhuggaren Jan Genoots i Antwerpen. Målningarna i Skärkindsaltarskåpet har stora likheter med Årsundas och kan kanske vara utförda av samme målare. Likheterna med Maitre del 'Epiphanie d'Anvers eller Pseudo-Bles och Goswin van der Weyden beror nog mer på karaktären av att deras konstverk har varit beundrade förlagor och altarskåpsmålarna velat avbilda berömda verk i Antwerpenområdet. Både i Europa och Sverige har de flesta nederländska altarskåpen placerats i församlingskyrkor. Där donatorn är känd rör det sig för Sveriges del oftast om en hög kyrklig dignitär eller en frälseperson; samma förhållanden råder i Danmark och Norge. För Skärkindsaltarskåpet kan biskop Henrik Tidemansson avföras som donator. Det går inte heller att belägga att Skärkind varit biskopsprebende under någon period av medeltiden. Däremot är kyrkan en gammal kungsgårdskyrka och jorden i centralbygden har varit först i Folkungaättens ägo och senare omvandlats till kronojord. Biskop Hans Brask eller någon frälseperson i socknen kan inte heller beläggas som donator även om det är högst sannolikt att det är i denna krets en sådan borde finnas. Det största antalet av de nederländska altarskåpen, 67 %, står som altarskåpet i Skärkind i sockenkyrkor. Här har de tjänat som fond för mässfirandet och Skärkindsaltarskåpet har med sitt berättande Kristus- och Mariacentrerade innehåll väl anslutit till senmedeltidens tycke för det berättande inom andra religiösa uttryck såväl inom som utom kyrkan.

Denna uppsats redogör för en ikonologisk bildanalys av fyra altarskåp i Strängnäs Stift. De utvalda altarskåpen för studien är Strängnäs domkyrkas altarskåp, Härad kyrkas högaltarskåp, Ytterselö kyrkas altarskåp och till sist Aspö kyrkas altarskåp. Genom en fältstudie för att analysera altarskåpens bildframställningar, en komparativ analys mellan altarskåpen i fråga, tillämpas även en analys av placering och betraktarperspektiv utifrån en receptionsestetisk teori.
This study presents an iconological analysis of four altarpieces in the Canonry of Strängnäs. The selected altarpieces for the study are Strängnäs cathedral’s altarpiece, Härad church’s altarpiece, Ytterselö church’s altarpiece and finally Aspö church’s altarpiece. Through a field study to analyze the imaging in the altarpieces, a comparative analysis between said altarpieces, an analysis of placement and viewer perspective based on reception theory is also applied.

Syfte med uppsatsen har varit att undersöka färgens och gestikens påverkan på altarskåpets iscensättning av berättelserna och därmed även budskapet. Uppsatsen har ett bildsemiotiskt perspektiv som en utgångspunkt. Materialet för undersökningen är ett flandriskt altarskåp från Skånela kyrka som finns idag i Uppsala domkyrka. Skåpet är tillägnat Joakim och Sankta Anna. Undersökningen har avgränsats till att enbart analysera de sex skulpterade scenerna i korpusen. Analyserna har utförts genom en formell beskrivning och diskussion med hjälp av Lena Liepes lågikonografiska analys och med Norbert Ottos trestegsmetod för gestfunktioner. Lena Liepes metod och teori används som underlag för undersökningen. Undersökningen ansluter till Virginia Nixons forskningsarbete om Jesu mormor i kyrkokonsten. Det har konstaterats att färg- och gestikanalyserna möjliggör en nyanserad tolkning. Undersökningen har visat att färgen och gestiken är ett påverkningsmedel i syfte att leda betraktaren mot ett dolt budskap i bilden. Och att det finns en koppling mellan Skånelaskåpets budskap och den medeltida kvinnofientlighet som var rådande då. Annaskåpet innehåller budskap som präglas av den dåvarande barn- och kvinnosyner.
Purpose of this essay has been to examine the color's and gesticulation's impact on the altarpiece staging of the stories and thus the message. The essay has a semiotic perspective as a starting point. The material for the study is a flemish altarpiece from Skånela church that exists today in Uppsala Cathedral. The altarpiece is dedicated to Joachim and St. Anne. The study has been limited to only analyze the six sculptured scenes in the corpus. The analyzes have been performed through a formal description and discussion by Lena Liepes low iconographycal analysis and with Norbert Otto's three-step approach for gesture features. Lena Liepe's method and theory was used as a basis for the investigation. The study connects to Virginia Nixon's research on Jesus' grandmother in church art. It was found that the color and gesticulation analyzes enables a nuanced interpretation. The investigation has shown that the color and gestures are an actuation in order to lead the viewer towards a hidden message in the picture. And that there is a link between Skånela altarpiece's messages and the medieval misogyny that prevailed then. Anne-altarpiece contains messages that are characterized by the contemporary child and female visions.

Uppsatsen undersöker konstbetraktandets natur i tunnelbanan genom en närstudie av fotomontaget ”Den dagen, den sorgen på Karlaplans tunnelbanestation i Stockholm.  Uppsatsens huvudsakliga frågeställning är: Hur spelar ”Den dagen den sorgen” upp sin mening och hur tas denna emot av betraktaren i tunnelbanekontexten vid Karlaplan?   Två underfrågor kompletterar frågeställningen: 1.Vilken är fotomontagets konstnärliga särart och hur är det organiserat narrativt? 2.Hur är tunnelbanans ”genius loci” och hur samverkar konstverket med platsen och rummet?    Impetus för uppsatsen är konstverkets säregna och unika karaktär som konstverk. Det finns inget liknande verk i Stockholms tunnelbana. Det lockar, väcker frågor och involverar betraktaren på ett direkt sätt. Syftet med uppsatsen är därför att undersöka mekanismerna för denna betraktaraktiverande rörelse. En fråga som ofta saknas i den omfattande litteraturen om konsten i Stockholms tunnelbana är hur tunnelbanekonsten kommunicerar och tas emot av sina betraktarresenärer. Denna brist motiverar en undersökning av relationen mellan konstverk, betraktare och miljö.      Uppsatsen är utförd med hjälp av en deduktiv och systematiskt tolkande arbetsmetod utifrån en receptionsteoretisk och semiotisk teoribildning. De valda frågeställningarna har riktat analysen och fotomontaget har studerats som konstnärligt och språkligt fenomen. Receptionsteorin utgår från Wolfgang Kemps begreppsanalys, vilken är strukturerad i interna och externa faktorer. Peter Gillgren kompletterar Kemp och visar hur betydelsefulla verkets interartiella referenser och den litterära meningen är för den receptionsteoretiska tolkningen. Roland Barthes semiotiska teckenanalys, där denoterande tecken omvandlas till konoterande i betraktarens medvetande, ligger också till grund för tolkningen      Texten är uppbyggd av fem delar. De består av inledning, bakgrund, interna faktorer, externa faktorer samt avslutande diskussion med slutsatser och sammanfattning. Genom verkets många interartiella referenser framträder en samhällskritisk litterär mening. För att förmedla denna litterära mening har upphovsmannen medvetet sökt motverka en riskerad polysemi. Kompletterande performativa textremsor, det hyperrealistiska fotografiska bildmediet samt en återhållsamhet med fragment stramar åt och riktar bildens ”betydelse”. Bildens komposition och perspektiv samt en frekvent användning av vakanser och fokaliserande gestalter bjuder in betraktaren i bildens ”spel” och sätter dennes öga i rörelse.  Verk, betraktare och miljö möts och förstår varandra i hastiga filmiska ögonblick. Sådan är konstbetraktandets natur på Karlaplans tunnelbanestation.

This is a master thesis dealing with reception-theoretical aspects of the 96 meter long photomontage called That day and that grief, created by the Swedish photographer and artist Larseric Vänerlöf. The artwork is situated in the Karlaplan metro-station in Stockholm. The text is an extension of the master thesis that I wrote in 2017-2018, entitled The Cinematic eye. This new essay aims to deepen the understanding of how the photomontage reveals it´s meaning and how it is received by the viewer in the metro context at Karlaplan. Main questions: 1/ What is it in this big photomontage, that makes the viewing travellers, wanting to stay and watch it, even though they are in a hurry towards another place, in another matter? 2/ How does this artwork speak to me and how does it want me to watch it? 3/ What does the photomontage want to tell me? 4/ What does the work represents? Since my study focuses on the imagery and communication-act of the artwork, I find semiotics and reception-theory as the obvious theoretical tools. Part of the interpretation of the image relates to the semiotics of Roland Barthes and his statement that all images are polysemic and ambiguous and that they are culturally and historically conditioned. In my conclusion I discuss and to some extent challenge the mechanism and interaction between literal, denoting information and symbolic connotation in the viewer’s reception. The reception analysis is based on Wofgang Kemps conceptual apparatus formulated in The work of Art and its Beholder (1998), and Peter Gillgrens concept of interartial references. Hans Georg Gadamers view of art as a performative game complements the essays theoretical construction. I use a deductive and systematic interpretive working method. Based on the chosen semiotic and reception theoretical formation and through my questions, I have studied the phenomenology of the photomontage, i.e. as an artistic and linguistic phenomenon. Empathy in site/location, beholder and zeitgeist form the basis of the methodological work.The conclusions of the thesis are radically different from that of my former text from 2017-18. Imagery and symbolic ambiguities and focalics that refuse to reveal the "meaning" and content of the photomontage, activate the viewer in a performative way and creates a highly communicative work, which involves the viewer in the theatrical course. Through a deeper study of the “zeitgeist”, I have also concluded that the collective and political symbols from the 1970s in the work, have lost power and content at the time of the dismantling in 1982. The character that I previously perceived as "Art as weapon" has in this essay been transformed to "Art as visuality". The art of photography appears as the real subject matter for the photomontage at Karlaplan subwaystation.