To see the other types of publications on this topic, follow the link: Ambulance cars.
Dissertations / Theses on the topic 'Ambulance cars'
Create a spot-on reference in APA, MLA, Chicago, Harvard, and other styles
Consult the top 50 dissertations / theses for your research on the topic 'Ambulance cars.'
Next to every source in the list of references, there is an 'Add to bibliography' button. Press on it, and we will generate automatically the bibliographic reference to the chosen work in the citation style you need: APA, MLA, Harvard, Chicago, Vancouver, etc.
You can also download the full text of the academic publication as pdf and read online its abstract whenever available in the metadata.
Browse dissertations / theses on a wide variety of disciplines and organise your bibliography correctly.
1
Cotnoir, Paul D. "Ambulance Vibration Suppression via Force Field Domain Control." Digital WPI, 2010. https://digitalcommons.wpi.edu/etd-dissertations/132.
Full textAbstract:
This PhD dissertation experimentally characterized the vibration amplitude, frequency, and energy associated with ambulance travel and defined the relationship of the vibration to safety, comfort and care of ambulance patients. Average vertical vibration amplitudes of .46 to 2.55 m/sec2 were recorded in the patient compartment of four ambulances over four road surfaces at three speed settings. Power spectrum analysis of the data revealed that the vibration energy and resulting vertical acceleration forces were concentrated in the .1 to 6 Hz range. Relationships between the measured ambulance vibration and the impact of whole body vibration on human physiology and performance were quantified. It was found that the accelerations measured in the ambulances were in excess of what is considered to be a normal human comfort level. Furthermore, the vibration measured was in a spectrum which could present physical impediments to optimum task performance for the on-board medical team. Phase portrait analysis combined with the power spectrum data revealed the presence of nonlinearities, stochastic fluctuations and time delays inherent in the data. The ambulance vibration data was then used to create a unique analytical model and library of forcing functions corresponding to the vehicles, road surfaces and vehicle speeds that were tested. Using the example of a vibration absorbing force plate fit over an existing ambulance floor, it was demonstrated how the model and forcing functions could be used to develop a control law equation to select parameters for active control of vibration to produce sustainable regions of patient safety, comfort and care.
2
Johansson, Daniel, and Robert Lomas. "Ambulanssjuksköterskors upplevelser av Boussignac CPAP inom prehospital vård." Thesis, Uppsala universitet, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, 2011. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-143066.
Full textAbstract:
Objective: To investigate the experiences of ambulance nurses when using Boussignac CPAPcompared to their previous model, and their suggestions for possible improvements in the use of CPAP in the care of patients with pulmonary oedema. Method: A qualitative study with a descriptive and exploratory approach. Data was collected through ten semi-structured interviews with ambulance nurses, seven men and three women. The analysis was conducted using Lundman and Graneheim’s content analysis. Results: Three categories were identified: Usage, Treatment and Development. Boussignac CPAP is described as easy to use and with fewer elements than the previous model. With this model it is particularly appreciated to have the opportunity to be able to regulate the resistance without fixed settings. Boussignac CPAP is regarded as more convenient in the handover of the patient. The potential for increased use, with the possibility of adjustment without fixed settings of resistance for Boussignac CPAP, is not perceived to be fully realized. Conclusion: Boussignac CPAP is, by the ambulance nurses, perceived to have made the handling of equipment easier and increased quality of care. To make further use of the potential of Boussignac CPAP more training and changes in the guidelines may be needed.Syfte: Att undersöka ambulanssjuksköterskors upplevelser av Boussignac CPAP jämfört med deras föregående modell, samt ambulanssjuksköterskors eventuella förslag till möjliga förbättringar vid användandet av CPAP i vården av patienter med lungödem. Metod: En kvalitativ studie med deskriptiv och utforskande ansats. Data utgörs av tio semistrukturerade intervjuer med ambulanssjuksköterskor, sju män och tre kvinnor. Materialet har analyserats med Lundman och Graneheims innehållsanalys. Resultat: Tre kategorier identifierades: Användning, Behandling samt Utveckling. Boussignac CPAP beskrivs som lättanvänd och med färre moment än föregående modell. Med modellen uppskattas särskilt möjligheten att steglöst reglera motståndet. Boussignac CPAP upplevs som lättare då masken eller dess delar inte behöver plockas av patienten vid överlämnandet från ambulansverksamheten. Förutsättningarna till ökat användningsområde, i och med möjligheten att steglöst ändra motståndet för Boussignac CPAP upplevs inteutnyttjas fullt ut. Slutsats: Boussignac CPAP upplevs av ambulanssjuksköterskorna ha underlättat hanteringen av utrustningen samt ökat vårdkvaliteten för patienten. För att vidare kunna utnyttja potentialen med Boussignac CPAP kan mer utbildning och förändringar i riktlinjer behövas.
3
Karlsson, Krister, and Fredrik Nordqvist. "Sjuksköterskors upplevelser av hot och våld i mötet med patienter inom ambulanssjukvård : - en intervjustudie." Thesis, University of Skövde, School of Life Sciences, 2009. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:his:diva-2703.
Full textAbstract:
Every day media reports acts of violence in various kinds. Crime statistics shows that threats and violence are increasing in regard to both frequency and intensity within the nation. Nurses in the ambulance service are often the first to meet with a patient, therefore these nurses often find themselves in situations where violence and threats occur or have occurred. Drug addiction or some kind of illness are often reasons behind threats and violence.
Earlier studies within this area of knowledge are mostly foreign and therefore little describes Swedish nurses` experiences of threats and violence within the ambulance service.
The purpose of this study was to describe nurses experiences of threats and violence in the meeting with patients within the ambulance service.
The study is a qualitative interview study performed within the School of Life Sciences at the University of Skövde. Six nurses were interviewed with the criterion that they should have experienced threats and violence within their occupation. The primary information was analyzed with a qualitative method.
The result showed that threats and violence occur within the occupation and that the nurses feel exposed for the same. It indicated that the types of threat vary and that the education concerning how threats and violence should be handled is considered poor by the nurses themselves. The result also showed that the patient care is affected by the amount of threats and violence that the nurses are exposed to.
There is a need for further research within this area of knowledge and within education in how to handle these situations for personnel in the ambulance service.
4
Aharonson-Daniel, Limor. "Application of operations research in studies of ambulatory care services." Thesis, Hong Kong : University of Hong Kong, 1995. http://sunzi.lib.hku.hk/hkuto/record.jsp?B17054928.
Full text
5
Edlund, Per, and Richard Kruse. "Användandet av bensodiazepiner vid kramper prehospitalt." Thesis, Luleå tekniska universitet, Omvårdnad, 2017. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:ltu:diva-63820.
Full textAbstract:
Bakgrund: Akuta krampanfall drabbar många människor, både nationellt och internationellt. Detta behandlas i första hand med Bensodiazepiner, såsom Diazepam och Midazolam. Sveriges prehospitala behandlingsriktlinjer skiljer sig åt vid behandling av akuta krampanfall. Region Halland förnyade behandlingsriktlinjerna år 2011 och införde intranasal administrering av Midazolam Syfte: Att sammanställa behandlingsriktlinjerna angående medicinsk behandling vid kramper prehospitalt i Sverige samt kartlägga användandet av bensodiazepiner vid kramper prehospitalt i Region Halland. Metod: En kvantitativ registerstudie med en retrospektiv design användes. En sammanställning av Sveriges prehospitala behandlingsriktlinjer för medicinsk behandling av kramper utfördes. Chi-Två samt Fishers exakta test användes vid analysen av den insamlade datan från 127 ambulansjournaler i Region Halland. Resultat: Sammanställningen av Sveriges prehospitala behandlingsriktlinjer vid kramper visade att behandlingsriktlinjerna skiljer sig åt nationellt. Resultatet från kartläggningen av användandet med bensodiazepiner vid kramper prehospitalt i Region Halland visade att Diazepam var det vanligast använda läkemedlet samt att det fanns en signifikant skillnad i behandlingen med Diazepam rektalt relaterat till patientens ålder. Flertalet patienter som hade behandlats med Midazolam intranasalt behövde kompletterande behandling med Diazepam intravenöst. Slutsats: Behandlingsriktlinjerna för kramper prehospitalt skiljer sig åt nationellt. Diazepam var det vanligast använda läkemedlet samt en bristfällig följsamhet till behandlingsriktlinjerna framkom i Region Halland. Mer forskning behövs avseende ambulanssjuksköterskors erfarenheter av att behandla pågående kramper prehospitalt för ge patienterna möjlighet till en god omvårdnad på ett säkert sätt.Background: Acute seizures affects a large number of people both nationally and internationally. Seizures are primarily treated with benzodiazepines, such as Diazepam and Midazolam. Sweden's prehospital treatment guidelines differ in the treatment of acute seizures. Region Halland renewed the treatment guidelines in 2011 and introduced intranasal administration of Midazolam. Objective: To compile the treatment guidelines for medical treatment in prehospital seizures in Sweden and to survey the use of benzodiazepines in prehospital seizures in Region Halland. Method: A quantitative register study with a retrospective design was used. A compilation of Sweden's prehospital treatment guidelines was performed. Chi-Two and Fishers exact test are used in the analysis of the collected data from 127 ambulance journals in Region Halland. Results: The compilation of Swedish prehospital treatment guidelines for seizures showed that the treatment guidelines differ nationally. The survey of the use of benzodiazepines in prehospital seizures in Region Halland showed that Diazepam was the most commonly used drug, and that there was a significant difference in treatment with Diazepam rectally related to the age of the patient. Most patients treated with Midazolam intranasally needed additional therapy with Diazepam intravenously. Conclusion: The prehospital treatment guidelines for seizures differs nationally. Diazepam was the most commonly used drug and the compliance with the treatment guidelines is inadequate in Region Halland. More research is needed regarding from the ambulance nurse's experiences of treating ongoing prehospital seizures in order to provide patients with proper care in a safe way.
6
Ljungberg, Ising Daniel, and Carl Johan Stendahl. "Sjuksköterskors erfarenhet av kommunikation mellan ambulanssjukvården och räddningstjänsten : -En kvalitativ intervjustudie." Thesis, Linnéuniversitetet, Institutionen för hälso- och vårdvetenskap (HV), 2021. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:lnu:diva-102455.
Full textAbstract:
Bakgrund. För att tillgodose ett tryggt patientomhändertagande krävs god kommunikation mellan olika vårdande yrkesgrupper. Vägen dit är full av utmaningar. När kommunikationen brister är det oftast på grund av oförståelse av respektive roller mellan yrkesgrupper och störningar i miljön där kommunikationen utförs. För ett väl fungerande samarbete mellan personal på ambulans och räddningstjänst är god kommunikation av högsta vikt. Syfte. Syftet med studien var att undersöka erfarenheten sjuksköterskor inom ambulansverksamheten har av kommunikation med räddningstjänstpersonal under samverkan. Metod. En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats genomfördes med elva sjuksköterskor verksamma i södra delen av Sverige. Genom användandet av Critical Incident Technique togs sjuksköterskornas erfarenhet och hanteringen av specifika händelser i samband med kommunikation med räddningstjänstpersonal fram. Intervjuerna analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultat. Två huvudteman framkom i resultatet: Kännetecken på god kommunikation under samverkan och kännetecken på bristande kommunikation under samverkan. Skapandet av huvudteman gjordes utifrån åtta teman som formades utifrån deltagarnas beskrivningar av de Kritiska Incidenterna och deras hantering och beteende kring dessa incidenter. Slutsats. Det finns fördelar när ambulanspersonal och räddningstjänstpersonal arbetar på samma station. Fördelen med att känna varandra till namn ökar även förståelsen för varandras arbete och samverkan blir lättare. En väl fungerande kommunikation bidrar till ett effektivt teamarbete. I samband med större händelser ökar risken att kommunikationen fallerar. Det kan möjligtvis påverka patientomhändertagande. Att ha gemensamma utbildningsdagar där de olika yrkesgrupperna lär sig av varandra rekommenderas. Då det även tycks saknas forskning på området rekommenderas det.Background. To provide safe care for patients, good communication between different professional caring groups is essential. Lack of communication is usually due to misunderstanding of the respective roles between involved professionals and disturbances in the environment where the communication is carried out. For a well-functioning collaboration between personnel in the ambulance and rescue services, good communication is of utmost importance. Purpose. The purpose of the study was to investigate the experience nurses in the ambulance service have of communication with the rescue service during collaboration. Method. A qualitative interview study with an inductive approach with eleven nurses active in the southern part of Sweden was conducted. By using the Critical Incident Technique, the nurses' experience and the handling of specific incidents related to communication with the emergency services were defined. The interviews were analyzed through a qualitative content analysis with the aim of creating categories and themes of the experiences. Results. Two main themes emerged: Characteristics of good communication during collaboration and characteristics of lack of communication during collaboration. The two main themes contained eight themes based on the participants' descriptions of the Critical Incidents and their handling and behavior around these incidents. Conclusion. There are benefits when ambulance personnel and emergency services personnel work at the same station. The advantage of knowing each other by name also increases the understanding of each other's work and collaboration becomes easier. A well-functioning communication contributes to effective teamwork. In connection with major events, the risk of failure during communication increases. This may affect patient care. It is recommended to have joint practice where the different professional groups learn from each other. Further research in the field is recommended.
7
Wreder, Robert. "Sjuksköterskors upplevelser av att bedöma medicinska tillstånd hos patienter i prehospital ambulanssjukvård : en intervjustudie." Thesis, Sophiahemmet Högskola, 2016. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:shh:diva-2125.
Full textAbstract:
Sjuksköterskan i ambulanssjukvården ska snabbt och tillförlitligt utföra prehospitala bedömningar av medicinska tillstånd hos patienter. En bedömning av ett medicinskt tillstånd är en kontinuerlig process och utgår från patientens första symtom eller tecken, och ska klargöra de möjliga underliggande fysiologiska faktorerna till hur det uppkommit. Bedömningen är viktigt för att det medicinska tillståndet kan vara livshotande för patienten. I jämförelse med miljön på sjukhus är förutsättningarna annorlunda för att utföra bedömningar av medicinska tillstånd hos patienter i prehospital miljö. De prehospitala miljöerna är inte anpassade för att bedriva akutsjukvård och medicinska tillstånd hos patienter kan vara svårbedömda.
Syftet var att belysa sjuksköterskors upplevelser av att bedöma medicinska tillstånd hos patienter i prehospital ambulanssjukvård.
Metoden var en kvalitativ intervjustudie med nio sjuksköterskor inom den prehospitala ambulanssjukvården. Intervjuerna har analyserats med innehållsanalys.
Resultatet redovisas i tre kategorier: Förmåga och ett behov av att identifiera kroppsliga tecken, behov av tillgång till hela människan och miljöns påverkan på bedömning samt de nio underkategorierna: medicinsk kunskap, diagnostiska instrument, kroppsundersökning, få tillgång till patientens värld, relationsbyggande, beroendeställning till patienten, yrkeserfarenhet, miljöns påverkan och anhöriga.
Resultatet visade på att sjuksköterskorna upplevde att det var viktigt för bedömningen att ha ett bra bemötande till patienten. De upplevde också att medicinska kunskaper, yrkeserfarenheter, diagnostiska instrument och en bedömningsstruktur var viktigt för bedömningen av ett medicinskt tillstånd. De upplevde även att det var en tillgång att utföra bedömningen i patientens hemmiljö. Sjuksköterskorna upplevde att bedömningen blev svårare om patienten var i ett berusat eller medvetslöst tillstånd. Sjuksköterskorna upplevde otrygghet i miljöer som var osäkra och stress om det var mycket människor i omgivningen där patienten skulle bedömas. Sjuksköterskorna upplevde en frustration över att inte känna sig tillräckliga i vårdsituationer där barn och anhöriga var i behov av ett omhändertagande i samband med patientens bedömning. Anhöriga upplevdes vara en tillgång för bedömningen när information skulle inhämtas om tillståndet hos patienten.
Slutsatsen blev att sjuksköterskorna upplevde det var viktigt att ha kunskap, bra bemötande, flexibilitet och uppmärksamhet vid bedömningen av det medicinska tillståndet hos patienten. Sjuksköterskorna upplevde att bedöma patienten utifrån ett sammanhang skapade information till bedömningen om det medicinska tillståndet hos patienten.
8
Johansson, Anna-Josephine, and Tilda Holmberg. "Omvårdnad inom ambulanssjukvården under olika delar av dygnet : En kvalitativ intervjustudie." Thesis, Uppsala universitet, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, 2017. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-323608.
Full textAbstract:
Bakgrund: Omvårdnad ska bedrivas på individnivå med fokus på fysisk miljö, socialt stöd och de förmågor patienten själv har. Ambulanspersonal ska kunna upprätthålla en god omvårdnad, både fysik och psykisk, oavsett förutsättningar och arbetsmiljö. Sjuksköterskan har ett ansvar för att en säker och en hälsofrämjande miljö upprätthålls. Syfte: Syftet med föreliggande studie var att beskriva omvårdnaden inom ambulanssjukvården under olika delar av dygnet. Metod: Denna studie är av kvalitativ design, och sammanlagt elva semistrukturerade intervjuer har genomförts med grundutbildade sjuksköterskor samt sjuksköterskor med specialistutbildning mot ambulanssjukvård verksamma inom den prehospitala vården. En kvalitativ innehållsanalys har använts för att analysera det insamlade materialet. Huvudresultat: Omvårdnad inom ambulanssjukvården påverkas både positivt och negativt beroende på tiden av dygnet den utförs. Två teman framkom, vilka var Utföra god omvårdnad och Utföra bristande omvårdnad. Utifrån det första temat framkom det att omvårdnad under dagtid samt i början av arbetspass ansågs vara god, medan det utifrån det andra temat framkom att omvårdnaden under nattetid och i slutet av arbetspassen ansågs kunna bli bristfällig. Slutsats: Under vissa delar av dygnet utför ambulanspersonal bristande omvårdnad, som i sin tur kan leda till risker kring patientsäkerheten. Det är av stor vikt att ambulanspersonal ger en god omvårdnad dygnet runt. Detta för att kunna upprätthålla en god patientsäkerhet samt minimera potentiella risker för patienten.Background: Nursing care should be conducted on an individual level with a focus on physical environment, social support and the patients own abilities. Ambulance staff should be able to give good care, both physical and mental, regardless preconditions and environment. The prehospital care is performed 24 hours a day. The nurse has a responsibility for ensuring that a health-promoting environment is maintained. Aim: The aim of this study was to describe the ambulance care during different parts of the day. Method: This study has a qualitative approach. A total of eleven semi-structured interviews have been carried out with registered nurses and specialist nurses specializing in ambulance care active within the prehospital care. A qualitative content analysis has been used to analyze the collected material. Main result: The ambulance care was affected both positive and negative due to the time of the day it was performed. Two themes emerged from the result. The first was Perform good care and the second was Perform insufficient care. The first theme included that the ambulance care that was performed during day time and in the beginning of the shift was considered positive, while the second theme included ambulance care that was performed during night time and in the end of the shift was considered negative. Conclusion: During some parts of the day, ambulance staff perform inadequate care, which in turn can lead to patient safety risks. It is important that the ambulance staff provides good nursing 24 hours a day. This in order to maintain good patient safety and minimize potential risks to the patient.
9
Newton, Andrew. "Ambulance Service 2030 : the future of paramedics." Thesis, University of Hertfordshire, 2014. http://hdl.handle.net/2299/15437.
Full textAbstract:
Some innovations are termed ‘disruptive’, a designation that is normally applied to technology; examples include computers, digital cameras, and mobile phones. The term can also be applied to groups of workers, particularly if they are able to offer specific technical capabilities within a market at lower cost, but broadly equal and effective to that offered by traditional products or services. Paramedics could be described in this way and are a newly professionalised group, with distinctive capabilities in terms of responding to the needs of not just the acutely ill and injured, but increasingly those patients with undifferentiated non-life- threatening conditions, which increasingly make up the bulk of 999 call demand. The key to their transition from an artisan, skilled worker to professional status is the acquisition of certain ‘hallmarks’. Perhaps the most important of these is the completion of more prolonged education that affords the opportunity to graduate with enhanced decision-making and other clinical skills in order to meet the needs of the full spectrum of patients in the pre-hospital setting. Paramedics were surveyed to determine how they rated their ‘traditional’ preparation and to establish what their attitudes were to a more educationally based approach. Paramedics themselves proved to be realistic regarding shortcomings in established training and education systems, while also being strongly motivated to learn more within a higher education setting, particularly if this additional effort would result in being able to offer a wider range of care to their patients. During the study, major changes in the health care environment and the role of the Ambulance Service took place, leading to a requirement to undertake a second phase of research. This took the form of ‘Horizon Scanning’ in an attempt to detect ‘signals’, themes and trends in relation to newly emerging ‘competitors’ to the paramedic role. These included nursing, new practitioners and most critically, the rapidly emerging medical sub-speciality of pre-hospital care, staffed by medical personnel on a pattern found specifically in some European countries, sometimes termed the ‘Franco-German’ model/System (FGM/S). Hitherto, the model of provision in the UK had followed the ‘Anglo-American’ model/System (AAM/S), approach, with paramedics providing direct patient care in the field and medical staff largely involved in medical oversight, teaching, clinical governance and other higher level roles. As part of this research, the evidence base for change was examined and consideration given to the factors that might help clarify what the likely situation could be in 2030 in respect of ambulance services, pre-hospital care and paramedics. This future is uncertain, but factors have been identified that would militate in favour of one or other model prevailing, with close links established between educational preparation, system design, career structure and the continuance of the professionalisation process favouring paramedic progression. However, other factors, most specifically professional power, the absence of a clear evidence base and an apparent reluctance to clearly acknowledge this in some respects, lead to the conclusion that the future of pre-hospital care remains uncertain and contested, but also potentially amenable to a well-directed influencing strategy.
10
Johnston, Janice Mary. "Ambulatory care: a comparison of event and episode utilisation patterns." Thesis, The University of Hong Kong (Pokfulam, Hong Kong), 1998. http://hub.hku.hk/bib/B31237125.
Full text
11
Segerblad, Fredrik. "Patienter som förts till närakut : en deskriptiv studie." Thesis, Sophiahemmet Högskola, 2016. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:shh:diva-2388.
Full textAbstract:
Riktlinjer har senaste åren tagits fram i syfte att erbjuda patienter som omhändertas av ambulanssjukvården en alternativ vårdnivå i stället för den sjukhusanslutna akutmottagningen, i syfte att ge patienten god vård utifrån dennes behov. Riktlinjer har sedan 2013 på projektbasis upprättats i en storstadsregion i Sverige där ambulanssjuksköterskan i samråd med patient kan erbjuda patienten ett adekvat och i många fall snabbt omhändertagande på fyra av regionens närakutmottagningar utifrån en rad kriterier. Under 2013 har 566 patienter enligt regionens journalsystem förts enligt detta arbetssätt till närakut. Syftet med denna studie var att beskriva patienter som av ambulanssjuksköterskan styrts till en närakut, samt styrningsprocessen för patienterna. Den valda metoden var retrospektiv journalgranskning behandlad med deskriptiv samt inferentiell statistik. Resultatet pekar på genusskillnader bland patienterna som förts till närakut, såväl i utlarmningsprioritet som i bedömd allvarlighetsgrad hos patienterna. Resultatet tyder även på skillnader i orsak till kontakt med närakut i mellan könen. Ambulanssjuksköterskan visade sig även göra avsteg från de kriterier som riktlinjerna för närakutstyrning baseras på. Studien ger en inblick i en förhållandevis ny patientgrupp, som visar på variationer i så väl demografiska data som orsak till vårdkontakt. Skillnader förelåg rörande jämställdhet mellan könen, såväl från alarmeringstjänstens och från ambulanssjukvårdens sida, men bakomliggande orsaker till dessa kräver fördjupad forskning. De riktlinjer som ligger till grund för detta nya arbetssätt följs inte till fullo av ambulanssjukvården vilket tyder på att ytterligare forskning kring beslutstödens utformning och ambulanssjuksköterskors attityder behöver bedrivas.In recent years, regional guidelines have implemented to provide patients’ cared for by Emergency Medical Services [EMS] care alternatives to the traditional transport to the closest hospital. The purpose for this is to provide the most appropriate level of care based on the patients’ needs. Since 2013, these guidelines have been tested on a project basis in a region in Sweden. Providing that certain criteria are met, the ambulance specialist nurse, in agreement with the patient, is able to offer the patient an adequate level of care, often with a quicker admittance at four walk-in centers in the region, During 2013, 566 patients have been brought by EMS to these walk-in centers, according to the EMS journal system. The purpose was to describe the patient that has been brought to walk-in centers by the EMS and describe the management process. The study was a retrospective journal review where results were presented by descriptive and inferential statistics. The results indicate differences among patient demographics concerning gender, as well as differences in priority set by emergency dispatch and severity of the patients’ condition according to the EMS. Furthermore, the EMS was shown to deviate from the criteria that the regulatory guidelines were founded on. The study gives insight to a relatively new patient group, illustrating variations in demographic data as well as reasons contact with the EMS. There were differences concerning equality between genders, both from emergency dispatch as well as the EMS. The cause for these differences requires further research. The guidelines providing the basis for this new approach were not followed to the full extent, motivating further research into the content of these guidelines, as well as attitudes of the EMS personnel.
12
Alvring, Thomas. "Vård på plats eller hänvisning av patienten med annat transportsätt inom ett specifikt sjukvårdsområde : en granskning av förekomsten av uppdrag där patienten inte åker med ambulans till vårdinrättning." Thesis, Sophiahemmet Högskola, 2015. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:shh:diva-1899.
Full textAbstract:
SAMMANFATTNING Ambulanssjukvårdens utveckling gällande medicinsk teknik och medicinsk kompetens har skapat möjlighet för ambulanssjuksköterskan att kunna vårda patienterna på en mycket avancerad nivå. Samtidigt har möjlighet skapats att triagera, prioritera och styra patienterna mot rätt vårdinstans till skillnad från tidigare då alla ambulansuppdrag resulterade i ett besök på en akutmottagning. Detta är en möjlighet som hanteras olika beroende på var i Sverige ambulanssjuksköterskan arbetar. Syftet med studien var att belysa vård på plats i samband med ambulansuppdrag inom ett specifikt sjukvårdsområde. Studien utgick från en kvantitativ ansats och var en journalstudie där ambulansjournaler granskades. Resultatet visar att det finns månadsfluktuationer över ett helårsperspektiv men att dessa är små och svårtolkade. Störst skillnad är det mellan november, 15,3 procent (n=489) och maj 11,6 procent (n=386). När dygnsfördelningen av eftersökta uppdrag analyserades framkom det att natten (22.00–05.00) är den tid då de flesta uppdragen relativt sett resulterar i att patienten inte transporteras vidare med ambulans. Skillnaden åskådliggörs genom att jämföra tiden mellan 09.00–10.00 då endast 6,5 procent (n=149) av ambulansuppdragen resulterade i att patienten inte behövde transporteras med ambulans och tiden mellan 01.00–02.00 då 26,4 procent (n=222) hanterades på samma sätt. Studieområdets sammanlagt nio stationer undersöktes i jämförande syfte och resultatet påvisar att det kan finnas skillnader mellan dessa stationers sätt att arbeta. Vad som ytterligare framkom vid jämförelse mellan dessa stationer var att satellitstationer som är knutna till en huvudstation arbetar mer generöst med att låta patienter vara kvar på hämtplats eller få ett annat transportsätt. Detta trots att samma personal bemannar dessa två ihopkopplade stationer. Skillnaden mellan högst relativ frekvens och lägst relativ frekvens var mellan station 2 med 22,8 procent (n=336) och station 7 med 8,6 procent (n=689). Resultatet visar när det gäller uppdragstid att ett uppdrag som resulterat i vård på plats eller hänvisning med annat transportsätt tar i mediantid 28 minuter mindre att utföra än andra uppdrag. Fluktuationerna över ett helt år är svårtolkade och skulle behöva ytterligare och djupare studier för att ordentliga slutsatser ska kunna dras. Dygnsfördelningen av uppdragen som inte resulterat i patienttransport pekar på att det finns ett behov av tillgång till primärvård även under jourtid. Den effekt som vård på plats kan ha skulle kunna innebära att området får en ökad beredskap vilket i förlängningen kan leda till kortare väntetider för akut sjuka patienter.ABSTRACT Ambulance care developments regarding medical technology and medical expertise have created the opportunity for ambulance nurse to care for patients at a very advanced level. It has also created the opportunity to triage, prioritize and steer patients towards the most suitable medical care unlike before when all ambulance missions resulted in a visit to an emergency room. This is a possibility that is handled differently depending on where in Sweden the ambulance nurse is working. The objective of this study was to elucidate care on site in conjunction with ambulance missions within a specific hospital area. The study was based on a quantitative approach and was a journal study where ambulance medical records were reviewed. The results show that there are monthly fluctuations over a full year perspective, but these are small and difficult to interpret. The biggest difference is between November, 15,3 percent (n=489) and May 11,6 percent (n=386). When the day distribution of the sought after assignment was analyzed it was found that the night (22.00 to 05.00) is the time when most of the missions, relatively, are resulting in a non-transportation of the patient by ambulance. The difference is illustrated by comparing the time between 09.00 to 10.00 when only 6,5 percent (n=149) of the ambulance assignments resulted in that the patient did not have to be transported by ambulance and with the time between 01.00 to 02.00 when 26,4 percent (n=222) were handled in the same way. The study area's total of nine stations was examined for comparative purposes and the results indicate that there might be differences between these stations ways of working. What has further emerged from the comparison of these stations was that the satellite stations that are linked to a master station operates more generously with allowing patients to remain on pick up location or to get referring to an alternative way of transport. This despite the fact that it is the same staff that is manning these two connected stations. The difference between the highest relative frequency and the lowest relative frequency was between station 2 with 22,8 percent (n=336) and station 7 by 8,6 percent (n=689). The result shows in terms of assignment time that an assignments that results in care on site or referring to an alternative way of transport takes the median time of 28 minutes less to perform than other assignments. The fluctuations over a year are difficult to interpret and would need further and deeper studies for proper conclusions to be drawn. The daily distribution of non-transport assignments, points out that there is a need for access to primary care even during on-call hours. The effect that care on site may have could mean that the area may benefit from increased preparedness, which ultimately can lead to shorter waiting times for acutely ill patients.
13
Backlund, Jimmy. "Patienters erfarenheter av bemötande inom ambulanssjukvården och på akutmottagning : En litteraturstudie." Thesis, Uppsala universitet, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, 2014. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-225939.
Full textAbstract:
Bakgrund: För att kunna ge en tydlig beskrivning av patientperspektivet gällande erfarenheter av bemötandet inom ambulanssjukvården och på akutmottagning är det viktigt att ta hänsyn till människors förväntningar på bemötande inom ambulanssjukvården. En ambulanssjuksköterska måste kunna visa engagemang och empati och kunna tolka och förutse patienters olika behov. Syfte: Att beskriva patienters erfarenheter av bemötande inom ambulanssjukvården och på akutmottagning. Metod: En litteraturstudie med systematisk ansats där studier (n=20) med kvalitativ metod inkluderats. Artikelsökningarna gjordes i databaserna CINAHL och PUBMED. Resultat: I resultatet framkommer tre teman; "det första upplevda bemötandet på akutmottagningen". Slutsats: Vid ett behov av akutsjukvård är ambulanssjukvården och akutmottagningen på ett sjukhus de första vårdinstanser som patienter kommer i kontakt med. Hur patienterna upplever bemötandet inom dessa instanser är avgörande för hur deras förtroende påverkas för deras fortsatta vård.Background: In order to provide a clear description from the patients' perspective regarding their experiences in the ambulance care and at the emergency department, it is important to consider their expectations of this service. An ambulance nurse must be able to show engagement and empathy, as well as the ability to interpret and predict patients' various needs. Objective: To describe patients' experiences of interactions and relationships in the ambulance care and in the emergency department. Methods: A litterature review with a systematic approach in which studies (n=20) with qualitative methods are included. The searches of the articles were made in the databases CINAHL and PUBMED. Results: The results are divided into three sections: firstly, the initial perceived response of the ambulance crew, secondly more than transportation in an emergency vehicle and finally how people are treated in the emergency department. Conclusion: When there is a need for emergency care, the ambulance service and emergency department of a hospital are the first instances patients come in contact with. The patient's experience of treatment and hospitality in these instances are crucial to, and affects how trust is developed for their continued care.
14
Harvey, C. Froggatt S. Lightowler B. and Hodge A., C. Harvey, S. Froggatt, Bryan Lightowler, and A. Hodge. "The ambulance service advanced practitioner's role in supporting care homes: a qualitative study of care staff experiences." Mark Allen Group, 2020. http://hdl.handle.net/10454/18604.
Full textAbstract:
NoThe demand from care homes on NHS services continues to rise, with little evidence of ambulance service contribution in this area. The Yorkshire Ambulance Service provides an advanced practitioner model to support care homes in Sheffield, as an alternative to calling 999. This study investigated the experiences and needs of the care home staff who use the ambulance service advanced practitioner model. This qualitative study conducted semi-structured, face-to-face interviews with 19 staff members from 10 different care home settings. Thematic analysis using a combination of NVivo and manual coding was undertaken. The three key themes from the interviews were variations in service demand, the service user’s expectations and experience, and benefits to residents. Participants reported that good community services reduced the need to call 999, empowering carers to support residents to remain in the community. Care homes require comprehensive services that meet their needs. The advanced practitioner model provided by the ambulance service supports this, preventing unnecessary 999 calls and fitting with other community service provision.
15
Reifferscheid, Gerd. "Soziales Geschlecht und ambulante Versorgung Medizinerinnen in der primärärztlichen Versorgung /." Köln : Universität zu Köln, 1997. http://catalog.hathitrust.org/api/volumes/oclc/39009369.html.
Full text
16
Gamble, Robert Paul. "The health, physical fitness and occupational demands of Belfast's Ambulance Service." Thesis, Queen's University Belfast, 1993. http://ethos.bl.uk/OrderDetails.do?uin=uk.bl.ethos.333812.
Full text
17
Blixt, Albin, and Jim Stein. "Att vårda under hot : Ambulanssjuksköterskors uppfattningar av hot inom ambulanssjukvård - en intervjustudie." Thesis, Linnéuniversitetet, Institutionen för hälso- och vårdvetenskap (HV), 2018. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:lnu:diva-72857.
Full textAbstract:
Bakgrund: Att befinna sig i miljöer som kan uppfattas som hotfulla är ingen ovanlighet för ambulanssjuksköterskor. Att utsättas för hot i sitt arbete förekommer och uppfattas som ett problem av många inom ambulansverksamheten och är enligt såväl nationella som internationella studier ett växande problem. Att arbeta inom den prehospitala vården innebär att man ofta verkar inom en utsatt miljö. Då en hotfull situation påverkar vården är en viktig del av ambulanssjuksköterskans kompetensområde att skapa ett säkert vårdrum där patienten kan erhålla ett adekvat omhändertagande. Syfte: Syftet med studien var att beskriva ambulanssjuksköterskors uppfattningar av hot i samband med omhändertagande av sjuk eller skadad person. Metod: Kvalitativ intervjustudie med fenomenografisk ansats. Ett strategiskt urval användes vilket resulterade i tio intervjuer med ambulanssjuksköterskor på en ambulansstation i en mellanstor stad. Intervjuerna spelades in med ljud och transkriberades i efterhand. Resultat: De analyserade intervjuerna mynnade ut i fyra beskrivningskategorier om ambulanssjuksköterskors uppfattningar om hot i samband med omhändertagande av sjuk eller skadad person. De fyra beskrivningskategorierna var: Att det är en del av jobbet, Personliga förutsättningar och yrkeserfarenhet, Att hantera en hotfull situation och Att endast utföra det nödvändiga. Slutsats: Uppfattningarna kring hot varierar mycket, ett antal uppfattningar var extra förekommande. Bland annat att en könsdifferentierad ambulansbesättning uppfattades som positivt, också att en vårdrelation blir lidande och att bara den nödvändigaste vården utförs om situationen uppfattas vara hotfull.Background: Being in environments that can be perceived as threatening is not unusual for ambulance nurses. Being exposed to threats in their work occurs and is perceived as a problem by many in the ambulance business and according to national as well as international studies, is a growing problem. Working in prehospital care means that you often work within an exposed environment. As a threatening situation affects healthcare, an important part of the ambulance nurse´s field of expertise is to create a safe care space where the patient can receive adequate care. Aim: The aim of the study was to describe ambulance nurse's perceptions of threats associated with the treatment of sick or injured persons. Method: Qualitative interview study with phenomenographic approach. A strategic selection was used which resulted in ten interviews with ambulance nurses at an ambulance station in a medium-sized city. The interviews were sound recorded and transcribed post the interviews. Results: The analyzed interviews appeared in four descriptive categories on the perception of ambulance nurses on threats associated with the treatment of sick or injured persons. The four description categories were: That it is part of the job, Personal circumstances and professional experience, Managing a threatening situation and To only perform the necessary. Conclusion: The perceptions regarding threats varies a lot, a number of different were more extra common. As example that a gender differentiated ambulance crew were perceived as something positive, also that the caring relationship suffers and that the only necessary care is given if a situation is regarded as being threatening.
18
Booker, Matthew James. "Exploring 'primary care sensitive' contacts with the ambulance service : a mixed-methods, ethnographic study." Thesis, University of Bristol, 2017. https://ethos.bl.uk/OrderDetails.do?uin=uk.bl.ethos.738253.
Full text
19
Insulander, Ahnmark Kajsa, and Jonny Wennberg. "Då patienten inte åker med ambulansen för fortsatt vård, en studie med aspekt på patientsäkerheten : En retrospektiv journalgranskningsstudie av 137 utlarmningar." Thesis, Sophiahemmet Högskola, 2012. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:shh:diva-990.
Full textAbstract:
ABSTRACT Introduction: During the past 40 years the ambulance service in Sweden has evolved from mainly being a source of transport to today’s high-tech caring facilities that enable qualified care to start already in the patient’s home. This first level of care is now provided by registered nurses and registered nurses with specialist training in pre hospital care. At the same time as the care provided is becoming more advanced, results from studies demonstrate that the amount of dispatches to patients that lack the need for ambulance care and transport is increasing. Nurses in pre-hospital care possess the knowledge, training and authority to perform an initial assessment of patients and also treat patients according to local and national guidelines. After the treatment it would sometimes be possible for the patients to remain at home without having to use ambulance transport to an emergency department or in other cases find other means of transport to hospital. Today this is, in Sweden, an accepted standard for by district nurses who are mandated to refer, even after only telephone consulting, the patients to self-care. Ambulance nurses lack this according to present guidelines. If a patient is to remain on-scene or home, a strict protocol of documentation has to be filled-in as well as the ambulance crew being in contact with a doctor. In this study, the authors visualize what patient categories stay on-scene or home, what types of examinations was performed and if the patient safety is ensured. Objective: The aim of this study was to visualize patient safety when the patient is not transported to hospital by ambulance. Method: A quantitative, descriptive and retrospective design and analysis of 137 ambulance medical records where the patient was left at home after the initial assessment. Results: The results demonstrate that the patients who wish to remain on-scene have various different conditions. The majority stayed home at their own request and without any further treatment being performed by the pre hospital care provider. In 28 per cent the patients received some kind of treatment, and in some of the cases patients refused ambulance transport even when the ambulance nurse strongly recommended this. This study also demonstrated that, in many cases, the patients´ history as well as the patients´ status were incomplete documented. The ambulance nurse performed, in median, four different examinations on the patients. In more than half of the cases the nurses had documented that the patient had some kind of attendance. Counseling was given both to patients and sometimes to the patients’ family member. A lack of sufficient documentation in the patients’ medical record was found and also that consultation of a doctor only has been completed in 15 per cent. Of a total of 137 patients there were three patients who called for an ambulance within the following 24 hours. One of these became aggressive during the first time of visit, and therefore the nurse wasn´t able to examine her thoroughly. The two other patients do not differ regarding the extent of the examination compared to those who didn´t call for ambulance again. Conclusion: Although this paper demonstrates that patients´ safety has not been compromised in the examined records, the authors recommend further studies on patient safety when patient remain on-scene. There is also a need for more specific and valid indicators. Documentation and adherence to guidelines were, however, in this study found to be insufficient. Key words: patient safety, ambulance, patient, specialist nurse in pre hospital care science, nurse, transport, journal.
20
Brigham, Philip. "An evaluation of the use of helicopters as air ambulances." Thesis, University of Plymouth, 1993. http://hdl.handle.net/10026.1/1076.
Full textAbstract:
This study reviews the evaluative literature of air ambulances in other countries and concludes it has little relevance to Britain. Other reviews are undertaken of the British ambulance service, evaluative economics, and market istructures. The relationship between effectiveness, efficiency and equity is explored. It is concluded that there is a role for ak ambulances in servicing rural areas within the revised structure of the' NHS. This is tested by three studies of the Cornwall A k Ambulance. Initially, the resources and standards of the ambulance service in Cornwall are investigated by analysis of routine data spanning two years. It is concluded that standards of response and times to hospital are poor in North Cornwall. This was deduced from the modelling of response times and time to hospital for incidents from every electoral ward in the county. Two options of 'land ambulance only' and 'land ambulance with the air ambulance' are tested for effectiveness, equity and efficiency. The first study considers the effectiveness of service provision, while the second study considers geographic equity with the use of simple regression analysis to indicate the cost of service provision at differing levels of rurality. The^third uses a cost benefit analysis framework to indicate the costs and benefits associated with air ambulance use in a rural area. The contribution to knowledge is highly significant in the modelling of routine data to assess the effectiveness, efficiency and equity relationship, in appraising accessibility. This is the first study to apply economic principles to the ambulance service within the recently revised NHS.
21
Karlsson, Isabelle, and Emma Svensson. "Ambulanspersonalens upplevelser av att vårda barn inom ambulanssjukvården : - En systematisk litteraturstudie." Thesis, Linnéuniversitetet, Institutionen för hälso- och vårdvetenskap (HV), 2021. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:lnu:diva-102386.
Full textAbstract:
AbstraktBakgrund: Ambulanssjukvården har en bred uppgift vilket innefattar att ta hand om människor oavsett kön, ålder eller bakgrund. I bakgrunden beskrivs ambulanssjukvård, kompetens i ambulansen, vårdprocessen i ambulansen, patientgruppen barn inom ambulansen, kommunikation med barn och patientsäkerhet. Tidigare forskning och litteratur visar på att patientgruppen barn ses som en utmaning inom ambulanssjukvården och inom ambulanssjukvården är vårduppdrag med barn sällsynta. För att kunna bedöma och vårda barn på ett korrekt sätt är det av vikt att som ambulanspersonal ha kunskap om de skillnader som finns i jämförelse med vuxna.Syfte: Att belysa ambulanspersonalens upplevelser av att vårda barn inom ambulanssjukvård.Metod: En systematisk litteraturöversikt genomfördes. Sökningarna gjordes i PubMed och Cinahl. Artiklarna har kvalitetsgranskats och sedan analyserats enligt Bettany-Saltikov och McSherry (2016) och efteråt sammanställts i ett resultat.Resultat: Ambulanspersonal upplever att vården av barn inom ambulanssjukvården är känslomässig och utmanande. Ambulanspersonalen upplever även ett behov av mer träning och utbildning, samt begränsningar i att kunna utföra en patientsäker vård till patientgruppen barn. Slutsats: Studien ger en överblick av att ambulanspersonal är i behov av kontinuerlig träning och utbildning som fortsätter genom hela yrkeslivet, vilket är avgörande för att förbättra och upprätthålla de kunskaper som krävs för att vårda barn inom ambulanssjukvården på ett patientsäkert sätt. Fortsatt forskning skulle kunna vara att undersöka om den varierande kompetensen som finns hos ambulanspersonal påverkar upplevelserna av att vårda barn inom ambulanssjukvården.AbstractBackground: The ambulance service has a broad task, which includes caring for people regardless of gender, age or background. The background of the study describes ambulance care, competence in the ambulance, the care process in the ambulance, the patient group of children in the ambulance, communication with children and patient safety. Previous research and literature show that the patient group of children is seen as a challenge in the ambulance service and in ambulance care, care assignments with children are rare and in order to be able to properly assess and care for children, it is important as an ambulance staff to have knowledge of the differences that exist in comparison with adults.Aim: To highlight the ambulance staff's experience of caring for children within the ambulance care.Method: The study was conducted through a systematic literature review. The searches were done in PubMed and Cinahl. The articles have been quality reviewed and analyzed according to Bettany-Saltikov and McSherry (2016) and then compiled into a result.Results: Ambulance staff feel that caring for children in ambulance care is emotional and challenging. The ambulance staff also experience a need for more training and education, as well as limitations in being able to perform patient-safe care for the patient group children.Conclusion: The study provides an overview that ambulance staff need continuous training and education that continues throughout their professional lives, which is crucial for improving and maintaining the knowledge required to care for children in the ambulance service in a patient-safe manner. Further research could be to investigate whether the varying competence of the ambulance staff affects the experiences of the care for children in the ambulance service.
22
Larsen, Anton, and Andrea Marklund. "Kroppsspråk, handpåläggning, hängslen och livrem : ambulanspersonalens upplevelse av att bedöma och vårda patienter vid språkförbistring." Thesis, Sophiahemmet Högskola, 2018. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:shh:diva-3115.
Full textAbstract:
Bakgrund: Sverige har genomgått en förändring i demografi där en allt större del av befolkningen inte har svenska som modersmål. Samtidigt går ambulanssjukvården från att vara en transportfunktion där destinationen alltid varit akutsjukhus till att vara patientens första möte i en obruten vårdkedja. I detta nya uppdrag ingår att inhämta information, bedöma, vid behov behandla och slutligen transportera eller hänvisa patienten till rätt vårdnivå. Grunden för detta är en korrekt anamnes, bedömning och triagering.Detta ställer krav på individanpassad och differentierad vård. Språkförbistring på sjukhus har visat sig resultera i ökad handläggningstid, en större mängd undersökningar och fler vårdskador. Prehospitalt har forskning på språkförbistring inriktat sig på larmsamtal. Syfte:Syftet med denna studie var att undersöka ambulanspersonalens upplevelse att bedöma och vårda patienter vid språkförbistring.Metod: Syftet besvarades genom en kvalitativ studie med induktiv kvalitativ innehållsanalys. Deltagarna utgjordes av sex ambulanssjuksköterskor och två ambulanssjukvårdare som alla hadeerfarenhet av att bedöma och vårda patienter vid språkförbistring. Intervjudeltagarna rekryterades genom bekvämlighetsurval från ett mellansvenskt län. Data inhämtades med semistrukturerade enskilda intervjuer och analyserades med hjälp av induktiv innehållsanalys. Resultat: Fyra huvudkategorierframträdde. En mer fysisk bedömning beskrev hur ambulanspersonalen vid språkförbistring i större utsträckning nyttjade yttre, fysiska attribut för att göra en skattning av patientens kontaktorsak och allvarlighetsgrad. Att kommunicera annorlunda rörde hur vårdarna sökte kommunicera med patienten trots språkförbistring. Att handlägga utan information avhandlade information som ambulanspersonalen trots försök upplevde svår att klarlägga samt hur detta påverkade deras handläggning av patienten. Slutligen presenterades kategorin att skapa en relation vid språkförbistring som belyste hur intervjudeltagarna upplevde att deras mellanmänskliga vård påverkades vid språkförbistring. Slutsats:Studiens resultat påvisar att ambulanspersonals upplevelse av bedömning och vård vid språkförbistring karaktäriseradesav osäkerhet och en önskan om att kompensera för informationsluckor. Denna kompensation yttrade sig genom en noggrannare, bredare fysisk undersökning och bedömning samt en handläggning och vård som arbetar efter modellen ”hängslen och livrem”. Detta upplevdes också som begränsande då vårdarna avhöll sig från vissa åtgärder, såsom smärtstillning eller omstyrning till närakut, primärvård eller geriatriskt sjukhus. Då patienten var kritiskt sjuk upplevde inte personalen att omhändertagandet skiljde sig mot ett möte utan språkförbistring. Vid de tillfällen patienten inte var uppenbartakut sjuk upplevde personalen att de inte kunde ge samma möjligheter till en individanpassad vård och handläggning.En del av denna problematik skulle kunna adresseras genom ett utökat och anpassat besluts- och översättningsstöd för ambulanspersonalen.Background: Sweden is going through a demographic change in which a larger part of the population no longer has swedish as its first language. At the same time the ambulance service is transforming from a purely transporting service to an integrated part of the patients overall healthcare. This new mission involves to gather information, to assess, when needed to treat and finally to transport or direct the patient to the most suited level of care. This process is based on a correct patient history, assesment and triage. Previous research has shown that language barriers in hospitals result in an increased risk of delays, costly examinations and injuries. Prehospital research on language barriers have traditionally focused on the emergency phone-call. Aim: The purpose of this study was to explore ambulance staffs experiences and perceptions of assessing and caring for patients where language was a barrier. Method: This was a qualitative study using a qualitative content analysis. Participants included six Swedish ambulance nurses and two ambulance nursing assistants who all had experience in assessing and caring for patients where language had been a barrier.Participants were recruited based on convenience. Data was collected through semi-structured interviews and analysed using inductive content analysis. Results:Four main categories emerged. A more physical evaluation encompassed how the providers increased the importance of outside physical attributes to assess the patients condition and level of urgency. To communicate differently comprised hos staff despite language barriers sought to communicate with the patient. To process without information described information that staff despite attempts were unable to map and how this affected their assessment and decision-making. The final category regarded to create a relationship through the language barrier and how participants perceived that their interpersonal carewas affected by language difficulties. Conclusion: The ambulance staff perceived and experienced the assesment and care where language was a barrieras characterised by a higher degree of uncertainty and a wish to compensate for alack of information. This compensation manifested itself through a more thorough, wider physical examination and an assessment based on the principle of ”belt and suspenders”. This was perceived as a limitation as staff abstained from certain actions, such as administering pain relief or directly admitting the patient to primary care or a geriatric ward. The assessment and care for the critically ill patient did not differentiate from that of the everyday case. The moderately ill patient however was perceived as not to be given thesameoptions to an individually adapted care and handling. Part of this problematique could be adressed through an expanded and adapted language- and decision making-tool for the crews.
23
Farhan, Amani, and Jonathan Kardelind. "IT- och informationssäkerhet inom prehospital vård : Kommunikation mellan ambulans och sjukhus inom Stockholms Läns Landsting och Region Kronoberg." Thesis, KTH, Skolan för teknik och hälsa (STH), 2017. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kth:diva-210727.
Full textAbstract:
Den prehospitala vården är en viktig del av den svenska sjukvården, vårdprocessen innefattar all vård patient får utanför sjukhus. Den prehospitala vårdens kvalitet varierar hos olika landsting beroende på deras tekniska utrustningar och arbetsmetoder. Detta arbete utreder hur Region Kronoberg (RK) och Stockholms Läns Landsting (SLL) hanterar IT- och informationssäkerhet inom den prehospitala vården, då framförallt inom ambulanssjukvården. Arbetet har utförts via litteraturstudie kring lagar och riktlinjer som påverkar den prehospitala vården och sedan utfördes intervjuer för att finna hur RK och SLL hanterar patientjournaler. Arbetet visar att RK och SLL har jobbat olika länge med att digitalisera den prehospitala vårdprocessen, men att de idag använder lika säkra arbetsmetoder. Anledningen till detta är att bådas lösningar grundas i användandet av det säkra nätverket Sjunet. Vidare visade det sig att RK och SLL har olika grundförutsättningar för journalåtkomst. Avslutningsvis finner detta arbete inga säkerhetsrisker i anslutningen till de digitala journalsystemen, men att användandet av mobila enheter som lagrar journal utgör en säkerhetsrisk.Prehospital care is an important part of the Swedish health system, the care process is dedicated to any kind of emergency out-of-hospital acute medical care. The quality of prehospital care varies between different counties, depending on their technical equipment and work methods. This essay investigates how Region Kronoberg (RK) and Stockholm’s County Council (SLL) have dealt with IT- and information security questions concerning prehospital care. The essay is conducted by collecting laws and guidelines related to IT-security. Interviews were later on conducted with intention to collect information about RK’s and SLL’s definition of accessibility and communication of patient journals This essay shows that RK and SLL begun digitizing their prehospital care at different times, but that they are as in now able to use equally safe methods for dealing with journals. The reason behind this is that they both root their solutions in the secluded network Sjunet. It is further concluded that SLL and RK have different prerequisites for journal access. Lastly, we could conclude that the greatest security risk is not associated with the connection between hardware, but rather misplacing any hardware containing delicate information.
24
Björk, Emma, and Kimberly Jonsson. "Prehospital vård av patienter med kritiska tillstånd i glesbygd – sjuksköterskors upplevelser." Thesis, Luleå tekniska universitet, Omvårdnad, 2018. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:ltu:diva-69346.
Full textAbstract:
Bakgrund: Centralisering av sjukvård har bidragit till färre antal akutmottagningar. Antalet ambulanstransporter har blivit fler och avstånden till sjukhus längre, vilket ställer höga krav på ambulanspersonalens kompetens. I glesbygd ställs ambulanspersonalen ofta inför utmaningar då för få resurser finns att tillgå. Syfte: att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att prehospitalt vårda patienter med kritiska tillstånd i glesbygd. Metod: Nio legitimerade sjuksköterskor som arbetade på två olika ambulansstationer belägna i glesbygd i Norra Sverige intervjuades med semistrukturerade intervjuer. Den transkriberade texten analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen av intervjuerna resulterade i fem kategorier: Att långa avstånd förlänger vårdtiden, Att bristande resurser försvårar omhändertagandet, Att känna sig ensam och otillräcklig, Att trygghet i teamet stärker omvårdnaden av patienten, Att utbildning och utveckling bidrar till ökad trygghet. Sjuksköterskorna i ambulans i glesbygdstudien upplevde att det var påfrestande att stå ensam med stora och för patienten livsavgörande beslut. De upplevde att arbetet krävde mycket av dem som sjuksköterskor då de fick vårda patienter med kritiska tillstånd under en lång tid på grund av långa avstånd och samtidigt hade för få resurser att tillgå. Vidare upplevdes arbetet som utmanande och deltagarna beskrev att de alltid försökte lösa situationerna efter de förutsättningar som fanns. Ett väl fungerande samarbete med kollegor beskrevs vara viktigt. Sjuksköterskorna beskrev även att det var viktigt att ha en bred kompetens inom akutsjukvård. Slutsats: Prehospital vård i glesbygd och omhändertagande av patienter med kritiska tillstånd är utmanande. Sjuksköterskor bör besitta bred kompetens och utbildning inom akutsjukvård kan främja omvårdnaden i komplexa situationer. Utvecklingsområden har identifierats under studiens process och ytterligare forskning inom området är önskvärt för vidare kliniska implikationer.
25
Bergqvist, Edvin, and Ola Bjernevall. "Sjuksköterskors erfarenheter av hur arbetsmiljön påverkar vårdandet." Thesis, Linnéuniversitetet, Institutionen för hälso- och vårdvetenskap (HV), 2020. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:lnu:diva-93348.
Full textAbstract:
Bakgrund: Sjuksköterskor inom ambulansverksamheten utsätts för många olika situationer i arbetsmiljön som riskerar att påverka vårdandet av patienterna. De riskerar att utsättas för både fysiska och psykiska påfrestningar som i vissa fall kan medföra att den patientsäkra vården riskerar att äventyras. Syfte: Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskans erfarenheter av hur arbetsmiljön kan påverka vårdandet inom ambulanssjukvården. Metod: Studien var en kvalitativ intervjustudie som byggde på semistrukturerade intervjuer. Det var 15 sjuksköterskors erfarenheter inom ambulansverksamheten som ligger till grund för resultatet. Intervjuerna analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys med en manifest ansats. Resultat: Resultatet belyste att det finns ett flertal faktorer inom arbetsmiljön som enligt ambulanspersonalens erfarenhet påverkar vårdandet inom den prehospitala sjukvården. Analysen av intervjuerna resulterade i fem olika teman, Dygnet runt verksamhet, Otrygg arbetsmiljö, Mötet, Fysiskt arbete samt Kunskap. Dessa teman sammanfattar informanternas erfarenheter av hur arbetsmiljön riskerar att påverka vårdandet. Slutsats: Slutsatsen med studien visar att det är många faktorer med arbetsmiljön som påverkar vårdandet. Faktorer som ansågs viktiga var mötet med sina kollegor, patienter och anhöriga. Kunskap och kunskapsbrist togs upp som en viktig aspekt när det handlar om att det ska vara möjligt att utföra en patientsäker vård. Många upplevde de långa arbetspassen som slitsamma vilket i sin tur riskerar att påverka mötet med alla inblandade. Det som upplevdes som positivt var att i dagens ambulanssjukvård förfinas hjälpmedlen hela tiden vilket innebär mindre lyft vilket ses som positivt både för patienterna och ambulanspersonalen.Background: Nurses in the ambulance business are exposed to many different situations in the work environment that risk affecting the care of the patients. They risk being subjected to both physical and mental stress, which in some cases can result in the risk of patient-safe care being compromised. Aim: The aim of the study was to investigate the nurse's experiences of how the work environment can affect the care in ambulance care. Method: The study was a qualitative interview study based on semi-structured interviews. It was 15 nurses' experiences in the ambulance business that form the basis for the result. The interviews were analyzed through a qualitative content analysis with a manifest approach. Result: The result highlighted that there are a number of factors in the work environment that, according to the experience of the ambulance staff, affect the care in prehospital care. The analysis of the interviews resulted in five different themes, Round the clock activities, Safe working environment, Meeting, Physical work and Knowledge. These themes summarize the informants' experiences of how the work environment risks affecting care. Conclusion: The conclusion of the study shows that there are many factors with the working environment that affect the care. Factors that were considered important were the meeting with their colleagues, patients and relatives. Knowledge and lack of knowledge were raised as an important aspect when it comes to whether it should be possible to perform patient-safe care. Many experienced the long work passes as tiring, which in turn risks affecting the meeting with everyone involved. What was perceived as positive was that in today's ambulance care, the aids are constantly refined which means less lifting which is seen as positive for both the patients and the ambulance staff.
26
Steeg, Jörg Michael. "Mathematical models and algorithms for home health care services." Tönning Lübeck Marburg Der Andere Verl, 2008. http://d-nb.info/994324375/04.
Full text
27
Fossum, Benjamin, and Johan Hedborg. "Resource management analysis at the prehospital emergency care unit in north-western Skåne." Thesis, Linköpings universitet, Kommunikations- och transportsystem, 2016. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:liu:diva-130004.
Full textAbstract:
The purpose of this study is to investigate the preparedness at the prehospital emergency care unit in north-western Skåne. Measuring preparedness is important to ensure that the ability to respond on emergency calls is satisfactory. To do this for north-western Skåne historical data from 2015 was extracted from SOS Alarms database. It was used to calculate preparedness using workload and coverage as measurements. The workload was calculated by taking the busy periods and comparing them to the ambulances working times. The coverage was calculated by defining neighbouring stations to cover for each station and then finding the amount of hours when there was no ambulance at either station. These calculations show that two of the six stations in north-western Skåne are in need of improvement. To increase the preparedness to a good level resources will have to be added at the liable stations. These resources would be new ambulances. There is a possibility to relocate ambulances from stations within the district but that would lead to a worsened preparedness for the stations which these ambulances belonged to in the first place.
28
Lind, Rose-Marie, and Pär Lindblad. "Från prio ett larm enligt medicinskt index till bedömning av egenvård enligt RETTS : En kvantitativ granskning av ambulansjournaler." Thesis, Linnéuniversitetet, Institutionen för hälso- och vårdvetenskap (HV), 2017. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:lnu:diva-62508.
Full textAbstract:
Bakgrund: Enligt statistiken har ambulansutryckningarna ökat men ambulanstätheten minskat. Det behövs därför en väl fungerande prioritering av patienterna som söker akut vård från larmcentralen. De som inte är i akut behov av ambulanstransport till sjukhus ska kunna omdirigeras till att söka annan vård som vårdcentral eller stanna hemma med egenvård. Syfte: är att jämföra patienter med samma ESS kod i ambulansjournalerna som endera transporterades till sjukhus eller kvarstannande med egenvård vid prio ett larm. Metod: En retrospektiv fallkontroll studie med en kvantitativ ansats. En journalgranskning med 139 inkluderade ambulansjournaler från södra Sverige. Resultat: Andelen prio ett uppdrag där patienten lämnades hemma med egenvård i föreliggande studie var 193 stycken, 7,2 procent. Utifrån resultatet fanns det inga skillnader i åldern mellan patienter som stannade kvar respektive transporterades med ambulans till akuten på respektive sjukhus. Det fanns heller inga signifikanta skillnader mellan könen utifrån tid på dygnet. Dock fanns det en signifikant skillnad då det gällde avstånd till sjukhus. För patienterna som bodde ≤ 8 km radie från ett sjukhus stannade 83st (59,7%) kvar i hemmet med egenvård. För patienter med ≥ 8 km ifrån ett sjukhus stannade 106 (76,3 %) kvar i hemmet med egenvård. Totalt för patienter som transporterades överensstämde larmcentralens index med ambulanssjuksköterskans ESS-kod vid 52%. För patienter som kunde kvarstanna i hemmet var överensstämmelsen 42% mellan larmcentralens index och ambulanssjuksköterskans ESS. Slutsats: Studien kunde inte påvisa någon skillnad mellan kön och tidpunkt av de som transporterades mot de som kunde stanna hemma, dock fanns det en signifikant skillnad på antal patienter som transporterades och kunde stanna hemma beroende på avstånd mellan deras boende och sjukhus. Även fanns det en förbättringspotential mellan SOS index och ambulanssjuksköterskans ESS kod, att denna skulle stämma mer överens. För ambulanssjuksköterskan är det viktigt att behandla alla patienter lika oberoende på yttre faktorer, i denna studie framkom att avståndet hade en betydelse. Detta får vi som ambulanssjuksköterskor ta till oss och inte låta ha en avgörande betydelse för den vård vi beslutar oss för att ge patienten.Background: According to statistics, ambulance emergency were increased but the density decreases, which requires a well-functioning prioritization of patients seeking emergency care from the central station. Those who are not in need of urgent ambulance transport to the hospital to be redirected to seek other care medical center or stay at home with self-care. Purpose: is to compare patients with the same ESS Code of ambulance records that are either transported to a hospital or keeping people with self-care at priority alarm. Method: A retrospective case-control study with a quantitative approach. A medical record review of 139 included ambulance records from southern Sweden. Results: The proportion of priority a mission in which the patient was at home with self-care in this study were 193 pieces, 7.2 per cent. Based on the results, there were no differences in age between patients who remained and was transported by ambulance to the emergency room and hospital. There were also no significant differences between the sexes based on time of day. However, there was a significant difference as regards the distance to the hospital. For patients who lived ≤ 8 km radius of a hospital stayed 83st (59.7%) remain in the home with self-care. For patients with ≥ 8 km from the hospital stayed 106 (76.3%) remain in the home with self-care. Total of patients transported consistent monitoring center index with the ambulance nurse ESS Code at 52%. For patients who were able to remain in the home was the consistency 42% between the central station's index and the ambulance nurse ESS. Conclusion: The study did not demonstrate a difference between gender and time of the transported toward those who could stay at home, however, there was a significant difference in the number of patients who were transported and could stay home, depending on the distance between their accommodation and hospitals. Although there was an improvement in potential between SOS Index and the ambulance nurse ESS code. For ambulance nurse, it is important to treat all patients equally regardless of external factors, in this study revealed that the distance had a meaning. This we get that ambulance nurses bring to us and not let be crucial for the care we decide to give.
29
Moore, Simon Peter. "Delays in the emergency department and their effects on the ambulance provider." CSUSB ScholarWorks, 2002. https://scholarworks.lib.csusb.edu/etd-project/2067.
Full text
30
Abd, Hamid Harris Shah. "Situation awareness amongst emergency care practitioners." Thesis, Loughborough University, 2011. https://dspace.lboro.ac.uk/2134/9114.
Full textAbstract:
The increase and changes in the demand for emergency care require pro-active responses from the designers and implementers of the emergency care system. The role of Emergency Care Practitioner (ECP) was introduced in England to improve the delivery of emergency care in the community. The role was evaluated using cost-benefit approach and compared with other existing emergency care roles. An analysis of the cognitive elements (situation awareness (SA) and naturalistic decision making (NDM)) of the ECP job was proposed considering the mental efforts involved. While the cost-benefit approach can justify further spending on developing the role, a cognitive approach can provide the evidence in ensuring the role is developed to fulfil its purpose. A series of studies were carried out to describe SA and NDM amongst ECPs in an ambulance service in England. A study examined decision-making process using Critical Decision Method interviews which revealed the main processes in making decision and how information was used to develop SA. Based on the findings, the subsequent studies focus on the non-clinical factors that influence SA and decision making. Data from a scoping study were used to develop a socio-technical systems framework based on existing models and frameworks. The framework was then used to guide further exploration of SA and NDM. Emergency calls that were assigned to ECPs over a period of 8 months were analysed. The analysis revealed system-related influences on the deployment of ECPs. Interviews with the ECPs enabled the identification of influences on their decision-making with respect to patient care. Goal-directed task analysis was used to identify the decision points and information requirements of the ECPs. The findings and the framework were then evaluated via a set of studies based on an ethnographic approach. Participant observations with 13 ECPs were carried out. Field notes provided further insight into the characteristics of jobs assigned to the ECPs. It was possible to map the actual information used by the ECP to their information needs. The sources of the information were classified according to system levels. A questionnaire based on factors influencing decision-making was tested with actual cases. It was found that the items in the questionnaire could reliably measure factors that influence decision-making. Overall, the studies identify factors that have direct and indirect influences on the ECP job. A coherent model for the whole emergency care systems can be developed to build safety into the care delivery process. Further development of the ECP role need to consider the support for cognitive tasks in light of the findings reported in this thesis.
31
Farina, Lena. "Evaluation des Ambulanten Hospiz- und Palliativ-Beratungsdienstes (AHPB) am stationären Hospiz Villa Auguste GmbH." Doctoral thesis, Universitätsbibliothek Leipzig, 2016. http://nbn-resolving.de/urn:nbn:de:bsz:15-qucosa-189867.
Full textAbstract:
Die Studie evaluiert die Arbeit des Ambulanten Hospiz- und Palliativ-Beratungsdienstes (AHPB) am Hospiz Villa Auguste in Leipzig. Der AHPB betreut Palliativpatienten in der Häuslichkeit. Er versteht sich als Hilfe zur Pflegeüberleitung an Schnittstellen der Versorgung (z.B.: Krankenhaus - Entlassung nach Hause).
Ziel der Studie war eine wissenschaftliche Begleitung der Arbeit des AHPB. Seine Struktur-, Prozess und Ergebnisqualität wurden evaluiert. Als ein Schwerpunkt der Studie wurde besonders die Rolle der Angehörigen in der häuslichen Versorgung betrachtet. Es wurde auch untersucht, welche Unterstützung sie von der Brückenschwester erfuhren. Im Rahmen der Interviews wurden sie zur Zufriedenheit mit dem Dienst befragt.
32
Ekendahl, Andreas, and Cecilia Krenauer-Jernberg. "Ambulanssjuksköterskors upplevelse av att applicera intraosseös infart : en kvalitativ intervjustudie." Thesis, Sophiahemmet Högskola, 2018. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:shh:diva-3183.
Full textAbstract:
Ambulanssjukvården har utvecklats från att tidigare varit en transportorganisation till att vara en enhet som utför specialiserad sjukvård. Vid ett hjärtstopp där patienten behöver snabb access av läkemedel är det idag vanligast att applicera en intravenös infart. För nästan 100 år sedan började den intraosseösa infarten att användas. Vid intraosseös access ges möjlighet att direkt in i benmärgskanalen tillföra läkemedel eller vätska. Det har visat sig i olika studier att intraosseös infart är både säkert och effektivt. I akuta situationer där det misslyckats med intravenös infart kan den intraosseösa infarten utgöra skillnaden mellan liv och död. Efter att användandet minskat har den nu åter börjat tillämpas i större utsträckning. Syftet med studien var att belysa ambulanssjuksköterskors upplevelse av att applicera intraosseös infart. Metoden var kvalitativ med intervjuer som datainsamlingsmetod. Totalt intervjuades tio sjuksköterskor med specialistutbildning inom ambulanssjukvård. Materialet spelades in och transkriberades för att sedan avidentifieras genom att namnet istället fick en siffra. Materialet analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet redovisas i följande kategorier: kunskapsnivå, medicinteknisk kompetens, prehospitala miljön, stöd av kollegor och erfarenhet. Dessa kategorier baseras på sex underkategorier: utbildning, praktiska färdigheter, osäkerhet, trygghet i arbetsmiljön, trygghet och tidigare erfarenhet. Resultatet visade att ambulanssjuksköterskorna upplevde blandade känslor och tankar om upplevelsen av att applicera intraosseös infart. Det framkom att med erfarenhet kommer trygghet i handhavandet av intraosseös infart. Det framkom under intervjuerna även känslan av osäkerhet och betydelsen av att ha en mer erfaren kollega att ta hjälp av. Vissa ambulanssjuksköterskor upplevde ett behov av mer utbildning. Slutsatsen av denna studie är att de flesta ambulanssjuksköterskor inte upplevde applicering av intraosseös infart som något svårt. Det var några ambulanssjuksköterskor som upplevde osäkerhet och brist på kontinuerlig utbildning och därför ansåg att utbildningen i hantering av intraosseös infart skulle uppdateras kontinuerligt. Arbetsgivaren bör överväga att ha kontinuerliga och för arbetet väsentliga utbildningar vad gäller applicering av intraosseös infart. Huvudmannen skulle också återkommande kunna följa upp ambulanssjuksköterskornas kompetens i detta sällan förekommande moment, som kan vara livsavgörande för patienten.
33
Wankhade, Paresh. "Performance Management and Cultures in Health Care : Case Study Evidence from the NHS Ambulance Service in the United Kingdom." Thesis, University of Liverpool, 2009. http://ethos.bl.uk/OrderDetails.do?uin=uk.bl.ethos.507620.
Full text
34
Hertzman, Ida, and Emma Lindahl. "Faktorer som inverkar på ambulanssjuksköterskans beslut att hänvisa patienter till primärvården : en kvalitativ intervjustudie." Thesis, Sophiahemmet Högskola, 2017. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:shh:diva-2796.
Full textAbstract:
SAMMANFATTNING Patienter söker vård på akutmottagningar via ambulans vilket är ett omtalat problem när de kunde behandlats på annan vårdnivå. När antalet besökare ökar på akutmottagningarna i Sverige kan allvarliga konsekvenser uppstå för både sjukvårdspersonal och patienter. Patienter får inte alltid den mest ändamålsenliga vård på en akutmottagning. I svensk sjukvård är det ovanligt att tillåta ambulanssjuksköterskor att förbise akutmottagningar för andra vårdnivåer. Detta resulterar i överbelastade akutmottagningar samt att ambulanser nyttjas i fel syfte. Kompetens och utrustning har utvecklat behandlingsmöjligheterna för ambulanssjuksköterskor vilket medfört att ytterligare kvalificerade insatser kunnat genomföras på plats hos patienten. Ambulanssjuksköterskor bedömer patientens vårdbehov och beslutar kring lämplig vårdinstans, för att effektivisera resurserna kan patienter med lindriga åkommor transporteras till primärvård. Syftet var att belysa vilka faktorer som inverkar på ambulanssjuksköterskors beslut att hänvisa patienten till primärvården. Studiens metod var deskriptiv och utgick från en kvalitativ samt induktiv ansats. Urvalet var ändamålsenligt och bestod av sju ambulanssjuksköterskor som arbetar i södra Sverige. Inklusionskriterier var att informanterna hade genomgått en specialistsjuksköterskeexamen inom ambulanssjukvård samt varit aktivt yrkesverksamma under minst ett års tid. Intervjuer har genomförts utifrån ett semistrukturerat frågeformulär med följdfrågor. Analysmetoden utgick från en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet utgörs av fem kategorier: riktlinjer inom ambulansverksamhet, bedömning av patient, delaktighet kring beslut om vårdnivå, ambulanssjuksköterskans kompetens samt samarbete med primärvård. Det framkom en osäkerhet hos ambulanssjuksköterskor om vilka patienter primärvården kunde behandla. Vid bedömning av patienten utgick ambulanssjuksköterskor från verksamhetens behandlingsriktlinjer. Ur intervjuerna med ambulanssjuksköterskorna framkom att de såg till hela patienten i sin bedömning vilken grundades i patientens allmäntillstånd, vitalparametrar och uppvisande symtom. Hänvisning till primärvården förekom endast för patienter med lindriga besvär. Dialogen med patienten angående ändamålsenlig vårdnivå upplystes vara essentiell och vikten av att komma överens med patienten samt anhöriga. I resultatet framkom att specialistutbildade ambulanssjuksköterskor betonade betydelsen av att få nyttja sina kunskaper och färdigheter i beslut om hänvisning till lämplig vårdnivå. En önskan om bättre tillgänglighet hos primärvården framkom från ambulanssjuksköterskorna. Slutsatsen blev att ambulanssjuksköterskorna under intervjuerna beskrev att de tog hänsyn till en mängd olika faktorer vid beslut om hänvisning av patienten till primärvården. Ambulanssjuksköterskorna belyste komplexiteten i beslutet och uttryckte vikten av att se till patientsäkerheten. Patienter transporterades till akutmottagning trots att vårdcentralen kunde varit en lämplig vårdnivå. Detta på grund av att svårigheter framkom kring patienter samt anhörigas påtryckningar men även primärvårdens tillgänglighet. Ambulanssjuksköterskorna önskade att bidra till att minska akutmottagningens belastning och ge patienten råd kring ändamålsenlig vårdnivå. Nyckelord: ambulanssjuksköterska, vårdnivå, primärvård och riktlinjer.ABSTRACT Patients seek care at emergency departments through ambulance, which is a reported problem when their condition could be treated at another level of care. As the number of visitors increases in emergency departments in Sweden causing overcrowding, serious consequences can occur in healthcare professionals and patients. Patients do not always receive the most appropriate care in emergency departments. In swedish healthcare it is unusual to allow ambulance nurses to disregard emergency departments for other levels of care. This results in overcrowded emergency departments and ambulances being used for the wrong purpose. Skills and equipment have developed treatment options for ambulance nurses, which result in further qualified interventions being carried out at the location. Ambulance nurses assess the patients need of care and decide on appropriate care facilities, in order to streamline resources, patients with mild disorders can be transported to primary care. The aim was to highlight the factors that affect the ambulance nurses decision to referral the patient to primary care. The method of the study was descriptive and was based on a qualitative and inductive approach. The sample was purposeful and consisted of seven ambulance nurses working in southern Sweden. Inclusion criteria were that the informants had a specialist nursing degree in ambulance care and had worked for at least one year. Interviews have been conducted based on a semi-structured questionnaire with follow-up questions. The analysis method was based on a qualitative content analysis. The result consists of five categories: guidelines in ambulance organisation, patient assessment, participation in decision-making on health care, ambulance nurses skills and cooperation with primary care. There was an uncertainty among ambulance nurses about which patients the primary care could treat. Ambulance nurses included the full complexity of the patient in their assessments, which was based on the patients general condition, vital signs and exhibited symptoms. Referral to primary care only occurred in patients with mild disorders. The dialogue with the patient and relatives regarding the appropriate level of care was stated to be essential. Ambulance nurses emphasized the importance of using their skills in decision making on the appropriate level of care. A wish for better accessibility to primary care was highlighted among ambulance nurses. The conclusion was that ambulance nurses took a variety of factors into account when deciding the patient referral to primary care. Ambulance nurses highlighted the complexity of the decision and expressed the importance of ensure the patients safety. Patients were transported to emergency departments even though the health center could have been an appropriate level of care. This was because of the difficulties encountered between patients and their relatives, but also the availability of primary care. Ambulance nurses wanted to help reduce the load in emergency deparments and advise patients to the appropriate care level. Keywords: ambulance nurse, care level, primary care and guidelines.
35
Eriksson, Sanna, and Daniel Johansson. "Ambulanssjuksköterskors uppfattning av patientens upplevelse av bemötande och omvårdnaden under ambulanssjukvård- en kvalitativ intervjustudie." Thesis, Uppsala universitet, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, 2017. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-324147.
Full textAbstract:
Bakgrund: Tidigare forskning visar att bemötandet och omvårdnaden av patienten under en ambulanstransport har stor betydelse för patientens upplevda lidande. Syfte: Syftet var att undersöka och dokumentera ambulanssjuksköterskors uppfattning av patientens upplevelse av bemötande och omvårdnad under ambulanssjukvård. Metod: Semistrukturerade intervjuer som utfördes på ambulansstationen. Alla intervjuer genomfördes på ambulansstationen. Insamlade data analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Denna studie visade att patienter överlag upplevs vara nöjda med bemötandet de får av ambulanssjuksköterskorna, detta på grund av den utsatta situationen och det totala fokus som kan ges till den enskilda patienten. Vidare framkom det i studien att patientens ålder kan ha inverkan på uttrycket och upplevelsen av lidandet, vilket framkom av att yngre personer oftare uttrycker lidandet verbalt och snabbare tillkallar ambulans medan de äldre generationerna oftare biter ihop och väntar med att tillkalla ambulans. Det framkom att omvårdnaden utvecklats inom flera områden med exempel som större möjligheter att bedöma och behandla på plats eller snabbspår för t ex. höftfrakturer. Detta bidrar till att minska patienters lidande. Slutsats: Ambulanssjuksköterskorna uppfattade det generellt som att majoriteten av patienterna upplevde bemötandet och omvårdnaden i ambulansen som mycket gott men att det försvåras av patientens tillstånd. Detta ställer höga krav på personalen vad gäller lyhörd, empati och respekt för individen. Utvecklingen upplevdes av samtliga ha gått framåt, med exempel som snabbspår, större egna mandat för bedömningar på plats och medicinska behandlingar.
36
Brereton, John. "An evaluation of introducing advanced airway skills in the Western Australian Ambulance Service." University of Western Australia. Emergency Medicine Discipline Group, 2004. http://theses.library.uwa.edu.au/adt-WU2005.0065.
Full textAbstract:
[Truncated abstract] Objective: To investigate the demographics, success rate of application, nature and frequency of complication and the survival outcome of patients receiving advanced airway management in the pre-hospital setting. Design: Prospective observational cohort study. Participants: Patients who were attended to by St. John Ambulance Paramedics in the Perth Metropolitan area and selected regional areas within Western Australia. The patients were unconscious, unresponsive with no gag reflex and where application of an advanced airway would improve ventilation. Methods: Ambulance Paramedics received mannequin training within the classroom environment on the techniques for the application of the Endo-Tracheal Tube and the Laryngeal Mask Airway. The indication for the application of an advanced airway was any patient whose ventilation may be improved by intubation. These patients would be either deeply unconscious and areflexic, long term transport, severely injured (especially head injured) or cardiac arrest patients. Results: ... Paramedic assessment demonstrated that 14 (7.4%) 3 patients had an improvement in outcome. Of the 14 patients, 5 (2.7%) cardiac arrest patients survived to discharge from hospital compared to a 2.1 % survival rate for all cardiac arrest cases attended by the WAAS in 2002. Conclusion: Ambulance Paramedics can successfully apply an advanced airway apparatus in the pre-hospital environment. There was no statistical significance to demonstrate whether the introduction of advanced airway skills was beneficial or detrimental to patient survival outcome.
37
Andersson, Rebecca. "Sjuksköterskans upplevelse av att avbryta hjärt- och lungräddning inom ambulanssjukvården : En kvalitativ intervjustudie." Thesis, Högskolan i Borås, Akademin för vård, arbetsliv och välfärd, 2021. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:hb:diva-26076.
Full textAbstract:
Varje år sker omkring sextusen hjärtstopp utanför sjukhus i Sverige. Endast tio procent beräknas överleva. Ambulanssjuksköterskan har riktlinjer för hur hon ska påbörja, genomföra och eventuellt avsluta en hjärtlungräddning prehospitalt. Frågan om att avbryta en hjärtlungräddning är studerad i begränsad omfattning. Beslutet fattas under ansträngda förhållanden med etiska konflikter involverade, vilket kan påverka ambulanssjuksköterskan psykiska välbefinnande och hennes förmåga att vidare utföra sitt arbete. Syftet med studien är att beskriva upplevelsen av att avbryta hjärtlungräddning hos sjuksköterskor inom ambulanssjukvården och hur upplevelsen eventuellt påverkas av olika faktorer (förbättringspotentialer) kopplade såväl till ambulansorganisationen, vårdaren och omständigheterna kring hjärtstoppet. En kvalitativ intervjustudie har gjorts för att besvara studiens syfte. Tolv intervjuer genomfördes med ambulanssjuksköterskor från tre ambulansstationer i Västsverige. En öppen fråga med hänvisning till studiens syfte besvarades av informanterna. Resultatet indikerar att ambulanssjuksköterskan, vid den vanligaste varianten av hjärtstopp, inte upplever avbrytandet som särskilt problematiskt. Vidare visar studien på att omgivande faktorer i samband med avbrytandet har en påverkan på ambulanssjuksköterskan. Det som informanterna beskrev som viktigt i sammanhanget var samtalet med kollegan samt tid för återhämtning och reflektion efter en emotionellt påfrestande situation. Ambulanssjuksköterskan värnar om sin yrkesroll och för att bevara denna behöver de vissa förutsättningar i sin omgivning. Det är viktigt att organisationen kring ambulanssjuksköterskan tillser att dessa behov tillgodoses för att de på ett tillfredställande sätt ska kunna utföra sitt arbete och samtidigt inte påverkas allt för mycket på ett personligt plan. Ett nytt spår i utbildningen av hjärtlungräddning där ambulanssjuksköterskan får ökad kunskap i att hantera människor i sorg och kris samt att organisatoriskt beakta behovet av tid för samtal och reflektion, främst tillsammans med närmast kollegan, kan vara av värde i framtiden.Every year, about six thousand cardiac arrests occur outside hospitals in Sweden. Only ten percent are estimated to survive. The ambulance nurse has guidelines for how she should start, carry out and possibly terminate a cardiopulmonary resuscitation in the prehospital setting. The problems surrounding termination of a cardiopulmonary resuscitation has been scarcely studied. The decision is made under strained conditions with ethical conflicts involved, which can affect the ambulance nurse's mental well-being and her ability to further carry out her work. The purpose of the study is to describe the experiences of interrupting cardiopulmonary resuscitation among nurses in ambulance care and how these experiences may be influenced by different factors (some of which may be amenable for improvement) and linked to the ambulance organization, the healthcare provider and circumstances at the event. A qualitative interview study has been performed to address the purpose of the study. Twelve interviews were conducted with ambulance nurses from three ambulance stations in western Sweden. An open-ended question with reference to the purpose of the study was answered by the informants. The result indicates that the ambulance nurse, during the most common type of cardiac arrest, does not experience the interruption as particularly problematic. Furthermore, the study shows that surrounding factors in connection with the interruption have an impact on the ambulance nurse. What the informants described as important in the context was the conversation with the colleague and time for recovery and reflection after an emotionally stressful situation. The ambulance nurse safeguards her professional role and in order to maintain this, they need certain conditions in the environment. It is important that the organization around the ambulance nurse ensures that these requirements are met so that she or he can carry out the work in a satisfactory manner and at the same time not be affected too much on a personal level. A new track in the training of cardiopulmonary resuscitation where the ambulance nurse gains increased knowledge in dealing with people in grief and crisis and to organizationally consider the need for time for conversation and reflection, mainly together with the closest colleague, may be of value in the future.
38
Zobl, Christoph. "Designing for Prehospital Care Training : Aiding the development of mental models within procedural memory, through a training toolkit that improves proficiency in prehospital care procedures such as REBOA." Thesis, Umeå universitet, Designhögskolan vid Umeå universitet, 2017. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-145237.
Full textAbstract:
This is an educational design project exploring how prehospital care training can be altered to improve mental proficiency for emergency medical professionals. The London Air Ambulance performs a complex life-saving procedure known as REBOA (Resuscitative Endovascular Balloon Occlusion of the Aorta) on the roadside; the only emergency medical service to do so worldwide. Teams consisting of a doctor-paramedic pairing are required to perform at their peak in extreme environments, making training for such circumstances crucial. As a result, this project strategically maps current mental processes into a framework, identifying multiple design opportunities to approach chaotic accident scenes. The framework acts as the basis for defining a curriculum, which, using Instructional Design principles, develops into a learning programme that highlights how learners experience training activities to modify communication habits and on-scene behaviour. A three-part toolkit embodies this learning programme, functioning as a sensory guide to explicitly direct attention at pre-, mid- and post-procedure interaction events between team members.
39
Bondéus, Emilia, and Josefin Ellmarker. "CareEagle - Det unika hjälpmedlet för ambulanssjukvården : CareEagle – The unique stand-by for the pre-hospital medical care." Thesis, Högskolan i Halmstad, Akademin för ekonomi, teknik och naturvetenskap, 2016. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:hh:diva-31853.
Full textAbstract:
Every year SOS Alarm receives 3.5 million emergency calls via 112 and an ambulance is needed in one million of these situations. Working as a paramedic is very physically demanding and the profession is over-represented, in terms of attritional wear on the lower back and the shoulders. Every day the paramedics need to perform many heavy lifts and the deadlift is one of the most demanding. They perform a deadlift when a patient should be lifted from the ground up to height of the haunch. When the deadlift is completed, the paramedics transport the patient to the ambulance. Work below the knees and over the shoulders should not occur by ergonomic recommendations. When the paramedics perform a deadlift it’s always start below their knees which means that the start position is not advantageous and there is a high risk to be injured. There are many factors that can affect the lifting situation in a negative way for example uneven surfaces, tight spaces and worried patients. In this project a unique product has been developed to replace the deadlift which is a huge problem that no one else has solved before. By using the product, the deadlift can now be done with minimal use of human power. The product significantly simplifies the care of the patients and will reduce work-related injuries in the pre-hospital medical care.
40
Tegelberg, Alexander. "Managers and health professionals in the acute care chain : – A need for a shared understanding in the care of patients with acute abdominal pain." Licentiate thesis, Uppsala universitet, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, 2021. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-437640.
Full textAbstract:
Background: Managers and health professionals, so-called stakeholders, at the system and clinical level in the acute care chain, are responsible for providing safe and high-quality care encompassing both nursing and medical aspects. In patients with acute abdominal pain (AAP), high-quality nursing care has been described as not always being delivered across the entire acute care chain. This patient group frequently seeks care across the acute care chain and the care procedures and quality may differ widely. The quality of nursing care provided to patients can be understood through the framework Fundamentals of Care. The framework is divided into three dimensions: establishing a relationship with the patient, integration of the patient’s fundamental care needs, and context of care. Stakeholders are one important part of the context of care and a prerequisite for delivery of high-quality care. Aim: The overall aim was to explore managers’ and health professionals’ understanding of managing and conducting care of patients with AAP across the acute care chain. Method: Individual interviews with open-ended questions were used in two studies and data were analysed with a conventional qualitative content analysis method. Participants represented ambulance services, emergency departments, and surgical departments. Managers at head nurse level (n=11) and operational level (n=6) at four hospitals were included in Study I. Registered nurses (n=11) and physicians (n=8) at five hospitals were included in Study II. Results: In Study I, managers described the adult patient group as challenging and heterogenous. The managers reflected on themselves as role models. Guidelines were used to organise care, but they often had a medical focus and the managers referred to others as being responsible for the guidelines. Managers who were registered nurses focused on the medical care of patients with AAP, while managers who were physicians underlined the value of nursing care to improve patient outcome. In Study II, health professionals described dedication to applying evidence-based practices. However, they used personal experience over guidelines in care provision. They described organisational barriers to delivering high-quality care, such as varying competence among colleagues, lack of available patient beds, and lack of collaboration across the acute care chain. Conclusion: The stakeholders’ perspectives complemented each other, but their descriptions of managing and conducting care of patients with AAP did not always fit together, which revealed a gap in the everyday clinical practices as well as structural issues at the system level. These empirical descriptions of differing understanding may reveal some of the reasons why patients with AAP do not always experience high-quality care. To optimise patient care across the acute care chain, stakeholders need a shared understanding to meet patients’ fundamental care needs and enable provision of high-quality nursing and medical care.
41
Carlsten, Annelie, and Ulrika Lindqvist. "Akut : En analys av begreppets karaktäristika, förutsättningar och konsekvenser inom ambulanssjukvården." Thesis, Högskolan i Borås, Akademin för vård, arbetsliv och välfärd, 2018. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:hb:diva-14713.
Full textAbstract:
Syftet var att studera begreppet akut i avsikt att identifiera dess karaktäristika, förutsättningar och konsekvenser inom ambulanssjukvården. Intresset väcktes då begreppet används i flera olika sammanhang och är individuellt upplevt, vilket kan missuppfattas i kontakten med patient och annan vårdpersonal. Metoden utgjordes av en begreppsanalys och datamaterialet av vetenskapliga artiklar, tidskrifter, läroböcker, uppslagsverk med mera som har med begreppet att göra. I en begreppsanalys förtydligas begreppet genom att man synliggör dess karaktäristika. Genom tydliggöring av begreppets karaktäristika blir det tydligt vad begreppet innebär och vad det inte innebär. Att klargöra ord som ibland används i många sammanhang eller att det är ett vagt begrepp är vanligt inom vårdvetenskapen och kan behöva förtydligas enligt Walker och Avant (2011), för att få fram betydelsen och förhoppningsvis få fram en gemensam innebörd för begreppet. I den lexikala genomgången har lexikon och ordböcker använts. Sammantaget kan man säga att det gemensamma för svenskans och engelskans innebörd av begreppet är främst skarp. Under den litterära analysen har flera utmärkande karaktäristika av begreppet identifierats, detta genom tolkning av de utvalda vetenskapliga artiklarna. I sammanfattningen av begreppet ’akut’ framkommer att det kan beskrivas som en subjektiv upplevelse relaterat till en sjukdom eller tillstånd hos den hjälpsökande personen.
42
Zackrisson, Christer. "Ambulanssjuksköterskans uppfattningar gällande omhändertagande och bedömning av det akuta sjukvårdsbehovet hos vårdsökande." Thesis, Sophiahemmet Högskola, 2013. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:shh:diva-1481.
Full text
43
Thuresson, Marie. "The initial phase of an acute coronary syndrome : symptoms, patients' response to symptoms and opportunity to reduce time to seek care and to increase ambulance use." Doctoral thesis, Örebro universitet, Institutionen för hälsovetenskap och medicin, 2012. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:oru:diva-21672.
Full textAbstract:
This thesis aims to describe the initial phase of an acute coronary syndrome (ACS) in overall terms from a national perspective and to evaluate the impact of an information campaign designed to inform the public about how to act when suspecting an ACS. A total of 1939 patients at 11 hospitals in Swedenwith diagnosed ACS and symptom onset outside hospital completed a questionnaire(I-IV).In Study V, a questionnaire was completed by 116 patients withACS before the campaign and 122 after it. Register data were followed every year to evaluate ambulance use and emergency department (ED) visits. With regard to symptoms, patients with ST-elevation ACS (STE-ACS) more frequently had associated symptoms and pain with an abrupt onset reaching maximum intensity within minutes. However, fewer than half the patients with STE-ACS had this type of symptom onset. There were more similarities than differences between genders and differences between age groups were minor (I). Three-quarters of the patients interpreted the symptoms as cardiac in origin. The majority contacted a family member after symptom onset, whereas few called directly for an ambulance. Approaching someone after symptom onset and the belief that the symptoms were cardiac in origin were factors associated with a shorter pre-hospital delay (II). Half the patients went to hospital by ambulance. Independent factors for ambulance use were knowledge of the importance of quickly seeking medical care and calling for an ambulance when experiencing chest pain, severe symptoms, abrupt onset of pain, STE-ACS, increasing age and distance to hospital of > 5 km. Reasons for not calling for an ambulance were thinking self-transport would be faster or not being ill enough (III). Pain with abrupt onset, STE-ACS, symptoms such as vertigo or near syncope, experiencing the pain as frightening, interpreting the pain as cardiac in origin and knowledge were major factors associated with a short delay between symptom onset and decision to seek medical care, patient decision time (IV). The information campaign did not result in a reduction in patient decision time, but it appeared to increase ambulance use and the number of patients seeking the ED for acute chest pain (V).
44
Pettersson, Henrik, and Stina Nilsson. "Patientens upplevelse av bemötandet vid hänvisning till annan vårdnivå än ambulanssjukvård : En kvalitativ intervjustudie." Thesis, Uppsala universitet, Sjuksköterskeutbildningar, 2021. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-445874.
Full textAbstract:
Bakgrund: Att patienter som ringt efter ambulans inte tas med till sjukhus utan blir hänvisade till en annan vårdnivå än ambulanssjukvård är idag vanligt förekommande. Det finns dock mycket lite forskning som belyser hur patienter upplever bemötandet i sådana situationer. Detta är viktigt att utforska då studier visar att patienters upplevelse av sin vård påverkas mycket av ambulanspersonalens bemötande. Med hjälp av ramverket Fundamentals of Care’s (FOC) andra dimension kan integreringen av patienters grundläggande vårdbehov i mötet med vårdpersonal beskrivas utifrån fysiska, psykosociala och relationella aspekter som är nödvändiga oberoende av sjukdomstillstånd. Syfte: Att utforska patienters upplevelse av bemötandet från ambulanspersonalen vid hänvisning till egenvård eller annan vårdnivå, utifrån fysiska, psykosociala och relationella behovsaspekter. Metod: En kvalitativ intervjustudie med innehållsanalys. Deltagare var fyra kvinnor och sex män i åldrarna 25–75 (44,8). Resultat: Fysiska behov tillgodosågs genom grundlig undersökning och av att göra en plan för fortsatt vård, vilket gav deltagare känsla av säkerhet. Psykosociala behov tillgodosågs genom information, värdighet samt inbjudande till delaktighet. Deltagare kände sig lugnade och bekräftade av att få tydlig, individanpassad information. Relationella behov tillgodosågs av ett professionellt och empatiskt förhållningssätt från ambulanspersonalen. Vårdrelationen och upplevelsen försämrades av dåligt individanpassat bemötande. Slutsats: Patienter upplever ett gott bemötande när de får fysiska, psykosociala och relationella behov tillgodosedda, i situationer där ambulanspersonal hänvisar dem till en annan vårdnivå.Background: Patients assessed by ambulance staff are on a regular basis referred to a different level of care. However, there is little research that highlights how patients experience treatment in such situations. This is important to explore as studies show that patients' experience of their care is greatly affected by the response of ambulance staff. Using the second dimension of the Fundamentals of Care (FOC) framework, the integration of patients' basic health care needs can be described on the basis of physical, psychosocial and relational aspects that are necessary regardless of medical conditions. Objective: To explore patients' experience of the treatment from the ambulance staff when referring patients to other levels of care, based on physical, psychosocial and relational needs. Method: A qualitative interview study based on content analysis. Participants were four females and six males in ages 25–75 (44,8). Results: Physical needs were met by thorough examination and by making a plan for continued care, which gave participants a sense of security. Psychosocial needs were met through information, dignity and participation. Participants felt reassured and confirmed by receiving clear, personalized information. Relational needs were met by a professional and empathetic approach from the ambulance staff. The care relationship and experience was impaired by poorly personalized treatment. Conclusion: Patients experience a good treatment when they have their physical, psychosocial and relational needs met, in situations where ambulance staff refer them to a different level of care.
45
Hägervik, Beatrice, and Karin Gnosspelius. "Kompetensområden hos specialistsjuksköterskor inom ambulanssjukvården i Sverige : En summativ innehållsanalys av kompetensbeskrivningar." Thesis, Linnéuniversitetet, Institutionen för hälso- och vårdvetenskap (HV), 2019. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:lnu:diva-85259.
Full textAbstract:
Bakgrund: Kompetensen i ambulansteamet i Sverige skiljer sig åt mellan de olika landstingen. Vissa har grundutbildad sjuksköterska som högsta medicinska kompetens i ambulansen, andra landsting har krav på en specialistsjuksköterska i ambulanserna. Det finns dock inga riktlinjer på vilken specialistutbildning som är önskvärd inom ambulanssjukvården trots att det finns en utbildning till specialistsjuksköterska med inriktning mot ambulanssjukvård. Syfte: Syftet med studien var att beskriva formella kompetensområden för specialistsjuksköterskor som är behöriga att arbeta inom ambulanssjukvård i Sverige. Metod: En summativ innehållsanalys av kompetensbeskrivningar för specialistsjuksköterskor. Resultat: Tolv kompetensbeskrivningar analyserades vilka genererade fyra huvudkategorier vardera. Antal underkategorier och nyckelord varierade. Medicinsk kompetens blev huvudkategori i elva av tolv kompetensbeskrivningar och störst i sju kompetensbeskrivningar. Resultatet visade även att kompetensområdena i de olika kompetensbeskrivningarna till största delen var inriktade mot de vårdområde där de är avsedda att utövas. Slutsats: De teoretiska formella kompetensområdena skiljer sig mellan de olika kompetensbeskrivningarna. Avsaknad av teoretisk kunskap avsedd för mångfalden av patienter i den prehospitala miljön skulle kunna påverka patientsäkerheten.Background: The competence of the personal in the ambulance team differ between the county councils. In some counties it has to be a specialist nurse that has the medical responsibility while in other counties it is a registered nurse that has that position. Today there are no guidelines for what specialist education the specialist nurse working within the ambulance care should have, even though there is an education for specialist ambulance nurse. Aim: The aim of this study was to explore the formal competencies of the different specialist nurses that works in ambulance care in Sweden. Method: A summative content analysis of the documents describing the competencies for the difference specialist nurses was made. Results: Twelve documents describing the competencies were analyzed which all gave four main categories. Number of subcategories and keywords varied. Medical knowledge was identified as a main category in eleven of twelve documents describing the competencies and was the biggest in seven out of twelve documents describing the competencies. The result also showed that the competencies described in the documents mainly focused on the care area where they are meant to be practiced. Conclusion: The theoretical formal competencies differ between the documents describing the competencies for specialist nurses. Lack of theoretical knowledge designed for the variation of patient in prehospital care could influence patient safety.
46
Lindahl, Josefin, and Sebastian Robertsson. "Hot och våld inom ambulanssjukvården : Ambulanspersonalens erfarenheter ur ett internationellt perspektiv." Thesis, Högskolan i Borås, Akademin för vård, arbetsliv och välfärd, 2017. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:hb:diva-12120.
Full textAbstract:
Akutmottagningar, psykiatrin, jourcentraler, äldrevården och ambulanssjukvården är några av de verksamheter som är utsatta för hotfulla och- eller våldsamma situationer inom sjukvården. Situationer som sjuksköterskor associerar till hot och- eller våld är i mötet med intoxikerade personer, vid triagering av lämplig/korrekt vårdnivå och i de fall då patienterna inte delar samma åsikter som sjuksköterskorna vid bedömning av lämplig vårdnivå. Det är inte enbart patienterna som är våldsamma utan också anhöriga eller åskådare. Rapportering av hot och- eller våld är bristande vilket kan bero på attityden hos en del sjuksköterskor att det ingår i yrkesutövningen. Hotfulla och våldsamma situationer ökar inom hälso- och sjukvården. Dessa situationer har belysts tidigare inom ambulanssjukvården vilket motiverar till att sammanställa redan existerande forskning i en systematisk litteraturöversikt. Syftet är att undersöka ambulanspersonalens erfarenheter av hotfulla och- eller våldsamma situationer i sin yrkesutövning. Till resultatet analyserades och sammanställdes tio kvantitativa studier och en kvalitativ studie. Det framkommer i resultatet att vanligast är att ambulanspersonal utsätts för verbala hot i form av trakasserier. Efterföljande var hot om fysiskt våld. Förövaren är den vårdsökande, den vårdsökandes anhöriga men även kollegor. Våld av fysisk karaktär förekommer oftare mot kvinnlig personal. Förövarna som var våldsamma var ofta drogpåverkade, patienter med skalltrauma, diabetes eller demens. Det rapporteras om sexuella trakasserier och sexuella övergrepp vilket den kvinnliga personalen var särskilt utsatta för. Gemensamt är bristen av rapportering av hotfulla och- eller våldsamma situationer. Orsaker till detta var dåligt förtroende för ledningen och att hot och- eller våld ansågs ingå i yrkesutövningen. Åtgärder från organisatorisk nivå i form av utbildning av ambulanspersonal krävs för att öka medvetenheten av potentiellt hotfulla och- eller våldsamma händelser. Med ökad medvetenhet kring fenomenet höjs personalsäkerheten, arbetsmiljön förbättras vilket leder till ökad patientsäkerhet.
47
Glantz, Patrik, and Antonia Johansson. "Ambulanssjuksköterskans upplevelser av att hänvisa patienter till annan vårdnivå när inget behov av ambulanstransport föreligger." Thesis, Luleå tekniska universitet, Omvårdnad, 2017. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:ltu:diva-64319.
Full textAbstract:
Bakgrund: Riksrevisionens statistik visar på en allt högre belastning på ambulanssjukvården i landet, detta har medfört att flera regioner infört rutiner för ambulanssjuksköterskan att bedöma det aktuella vårdbehovet hos patienterna för att hänvisa till rätt vårdnivå om det inte föreligger transportbehov med ambulans. Syfte: Syftet med studien var att undersöka ambulanssjuksköterskors upplevelser av att hänvisa patienter till annan vårdnivå när inget behov av ambulanstransport föreligger. Metod: Två kvalitativa fokusgruppsintervjuer genomfördes på två ambulansstationer inom Region Norrbotten. Ett ändamålsenligt urval användes för att rekrytera ambulanssjuksköterskor. Deltagarna var mellan 33 och 48 år och yrkeserfarenheten sträckte sig mellan 8 och 20 år. Data analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i fyra huvudkategorier: Erfarenheter, magkänsla och bemötande gav förutsättningar för bedömning, Att välja vårdnivå var tidskrävande men värt arbetsinsatsen, Patienter som transporteras utan vårdbehov skapar frustration, En förändring kräver information, utbildning och stöd i beslut. Resultatet visade att ambulanssjuksköterskorna använde sig av intuition tillsammans med de befintliga rutinerna och kände sig då trygga med att bedöma och hänvisa patienterna till en annan vårdnivå. De saknade möjligheten till stöd av ambulansläkare för att underlätta vid bedömning och beslut. Ambulanssjuksköterskorna upplevde det som en begränsning att inte privata vårdgivare var anslutna till rutinen för att hänvisa patienter. Frustration uppstod när de var tvungna att transportera patienter utan vårdbehov. Slutsats: För att kunna optimera akutsjukvårdens resurser så behöver rutiner ses över så att samtliga hälsocentraler i regionen ingår i “vårdstigen”. En ambulansläkare bör omgående rekryteras som ett stöd i ambulanssjuksköterskornas dagliga arbete och vid hänvisning av patienter till annan vårdnivå.
48
Toxopeus, Deanna (Deanna Lynn) Carleton University Dissertation History. "1951 agreement between the Red Cross and St. John Ambulance; case study of the effect of Civil Defence on Canada's Health Care system." Ottawa, 1997.
Find full text
49
Cyr, Julia Anne, and Julia Anne Cyr. "Evaluation of a Nurse Practitioner Led Program on Decreasing Emergency Room Visits." Diss., The University of Arizona, 2017. http://hdl.handle.net/10150/626651.
Full textAbstract:
Background: The overuse of the emergency department (ED) for non- critical patients has been associated with overcrowding and a rise in healthcare cost. Green Valley Fire Department (GVFD) has created a program, Fire-Based Urgent Medicals Service (FBUMS) with a nurse practitioner (NP). Patients can call 9-1-1 or the ""NP hotline"" and request to be seen by the NP instead of being immediately transported to the hospital via ambulance.
Purpose: The purpose of this project is to evaluate the impact of the nurse practitioner led FBUMS, on ED visits and ambulance transports.
Methods: A survey was mailed to all persons, age 18 and older, who were seen by the NP with FBUMS between February 2017 and March 2017. The survey asked about the reasons for contacting GVFD, the type of treatment received, and whether they went to ED after treatment.
Data analysis: Descriptive statistics including frequencies, percentages, means and standard deviations were used to analyze each of the answered survey questions in Microsoft Excel©.
Results: Surveys completed (n=42). The majority, 39 (92.9%) stated they did not receive care at the ED within 72 hours following their appointment with the NP, three (7.1%) stated they did. By dramatically decreasing transport to the hospital and associated ED treatment, it is estimated to have saved approximately $53,425 in ambulance costs and $54,210 in ED treatment for a total savings of $99,632.52.
Conclusion: A Fire-Based Urgent Medical Service led by a nurse practitioner decreased emergency room visits and ambulance transports.
50
Klement, Carmen. "Von der Laienarbeit zur Profession? : zum Handeln und Selbstverständnis beruflicher Akteure in der ambulanten Altenpflege /." Opladen : Budrich, 2006. http://deposit.ddb.de/cgi-bin/dokserv?id=2747661&prov=M&dok_var=1&dok_ext=htm.
Full text