Academic literature on the topic 'Andelstal'

<p>Syftet med examensarbetet har varit att ta fram beräkningsschabloner eller beräkningsprinciper för trafik som alstras av Banverkets fastigheter. Detta har gjorts genom en inventering av över 200 järnvägsförrättningar hos Banverket Väst. Ur detta material har hämtats cirka 100 anläggningsförrättningar där mer än sextio förrättningar innehåller uppgifter om tonnage i enlighet med den vedertagna tonkilometermetoden. Cirka femtio fastigheter innehåller uppgifter om andelstal. Materialet har analyserats statistiskt och en empirisk beräkningsschablon har tagits fram. Två anläggningsfastigheter har härletts och schabloner beräknats för dessa fastigheter. Beräkningsschablonerna har analyserats och jämförts med det statistiska angrepps sättet. Förslag på beräkningsprinciper för Banverkets anläggningsfastigheter har lämnats. En logisk konsekvens av härledningarna av beräkningsschablonerna för anläggningsfastigheterna är att de idag vedertagna schablonerna för permanent respektive fritidsfastigheter har analyserats. Förslag på förändringar av dessa schabloner har framförts av tre skäl: - persontransportarbetet och godstransportarbetet har ökat markant under de senaste decennierna - en förändring av transportmönstret har skett jämfört med hur transporterna organiserades under 1950 talet och början av 1960-talet - tonkilometermetoden kräver ur ett teoretiskt perspektiv att de fastigheter som ingår i beräkningarna är relativt enhetliga Förändringarna i transportmönstret och i person- och godstransportarbetet leder till att ett vidgat synsätt föreslås. Begreppet anläggningsfastighet introduceras tillsammans med ett förslag på en generell modell för schablonisering av begreppet anläggningsfastighet.</p>

Enskilda vägar förvaltas av annan än stat eller kommun, oftast utgör vägen en gemensamhetsanläggning där en samfällighetsförening har ansvaret. Enligt tidigare lagstiftning grundades vägsamfälligheter, dessa är idag likställda med samfällighetsföreningarna men många vägsamfälligheter använder fortfarande gamla andelstal. I vissa fall är dessa högst oskäliga, vilket lett till att vägsamfälligheten beslutat om nya andelstal utan Lantmäteriets medverkan. Detta kan leda till att uppgifter inte förs in i fastighetsregistret. Syftet med examensarbetet är att beskriva och analysera det svenska systemet rörande enskilda vägar och vägsamfälligheter ur ett internationellt perspektiv samt att undersöka vad medlemmar i dessa föreningar har för åsikter om både nuvarande och en eventuell förändring. Målet är att lämna förslag på ändringar.   De metoder som använts är en litteraturstudie, intervjuer och en enkätundersökning. Litteraturstudien baserades främst på lagstiftning men kompletterades med intervjuer, förarbeten, vetenskapliga artiklar och böcker, för att få en heltäckande bakgrund samt att reda ut termer och begrepp. Enkäten skickades till medlemmar i samfällighetsföreningar inom Gävleborgs Län.   Litteraturen och intervjuerna visar att det svenska systemet i grunden liknar det finska men att stora skillnader finns. Bland annat kan de finska väglagen besluta i många frågor utan inblandning av offentliga organ. Vidare att det svenska systemet bygger på gemensamt ägande vilket är ovanligt ur ett internationellt perspektiv. Från enkätundersökningen syns att en förändring är önskvärd. Det finns i dagsläget samfällighetsföreningar som själva ändrar sina andelstal eller som inte rapporterar in ändringar till fastighetsregistret. Detta beroende på kostnaderna och svårigheten i att involvera Lantmäteriet.   Lantmäteriet brister i information till många samfällighetsföreningar, som därmed inte inser vikten av korrekta uppgifter i fastighetsregistret. Dock behövs en förändring, de svenska vägsamfälligheterna saknar de finska väglagens förmåga att anpassa sig, vilket kan leda till en oskälig kostnadsfördelning. Ett förslag på förändring vore att medlemmar beslutar om nya andelstal som måste godkännas av Lantmäteriet. Genom att minska förrättningslantmätarens arbetstid minskas även kostnaderna för samfällighetsföreningen. Därför vore ett annat alternativ att båda parter använder sig av datorer och Internet.<br>Responsible for private roads are others than state or local government, usually the road is a joint facility managed by a joint property association. In accordance with legislation prior to the joint facilities act joint property associations were formed, these still operate on the basis they received when founded. Today those bases are outdated, which have led the property associations to make changes. Sometimes without the participation of the National land survey of Sweden (Lantmäteriet), this leads to a lack of up-to-date information in the real property register. The purpose of this dissertation is to describe and analyse the Swedish system regarding private roads from an international perspective and to examine how members of joint property associations regard the current system. The aim is to make suggestions on how the system could change.   The methods used include a literature review, interviews and questionnaires. The literature review is primarily based on the law, but supplemented with interviews, legislative proposals, scientific articles and books, to get a comprehensive background and define terms and concepts. The questionnaire was sent to members of joint property associations within Gävleborg County.   The literature and interviews show that the Swedish system has similar foundations as the Finnish, although there are some important differences. Among other things the Finnish road associations have the ability to make changes without involving official agencies. Furthermore, the Swedish system is built on the concept of joint ownership which, from an international view, is unusual. The questionnaire shows that a change is desirable. Today there are property associations that make changes, or don’t report changes to the real property register, because of the cost and complexity of involving Lantmäteriet.   Lantmäteriet are deficient when it comes to informing the property associations, which because of this don’t realise the importance of correct information in the real property register. A change is needed; the Swedish property association lacks the flexibility of its Finnish counterpart. Not having the ability to adopt means that in time, unreasonable dividing of costs can occur. One suggestion would be for members to decide on new shares for dividing costs, which must be approved by Lantmäteriet. By reducing the work hours needed from of a surveyor, the cost will be smaller for the property associations. Therefore another suggestion would be to use computers and internet.

För 3D-fastighetsbildning finns idag inget vedertaget sätt att fördela andelstal i gemensamhetsanläggningar. En anledning är att 3D-fastighetsbildning är relativt nytt och tidigare bara använts i begränsad omfattning men idag blir detta allt vanligare då städerna förtätas och växer på höjden. Detta leder till en mer komplicerad fastighetsbildning med fler gemensamma utrymmen och anläggningar.  Syftet med examensarbetet är att skapa en modell för andelstalsfördelning som kan användas vid anläggningsförrättningar för 3D-fastigheter för gemensamhetsanläggning med ändamål hiss. Utgångspunkten är att andelstalen ska vara enkla att förstå och samtidigt upplevas rättvisa av fastighetsägarna samt ge en generell bild av verkligheten. Metoden som används för att ta fram beräkningsmodellerna är statistik över antalet resor som görs i hissar samt undersökningar av ytor och besökare till olika fastighetstyper. Vidare förs diskussioner med flera lantmätare samt analys av insamlat material och resultat. Den framtagna modellen har tonkilometermetoden som utgångspunkt. På samma sätt som i tonkilometermetoden delas fördelningen här upp i två steg för att först ta fram ett transporttal och därefter ett längdtal. Transporttalet motsvarar antalet hissresor en fastighet genererar och beräknas med hjälp av modeller beroende på typ av verksamhet i fastigheten. Arbetet genererar i beräkningsmallar för fastigheter med ändamålen bostäder, kontor, restaurang, förskola och tandläkarmottagning. För andra typer av fastigheter förs endast en vägledande diskussion.  Längdtalet bestäms efter de våningsplan fastigheten nyttjar. Modellen för längdtalet leder fram till två förslag för hur längdtalet kan beräknas och differentieras med hänsyn till våningsplan, med en linjär funktion eller en exponentiell funktion. De två lösningsförslagen jämförs och deras för- och nackdelar analyseras. Transporttalet och längdtalet används tillsammans för att ta fram det andelstal som fastigheten får.<br>There is currently no common way of apportioning participatory shares in joint facilities in 3D property formation. One reason is that 3D property formation is relatively new and previously used only to a limited extent, but today it is becoming more common as cities are densified and growing in height. This leads to a more complex property formation with more common spaces and facilities. The purpose of this thesis is to create a model for apportioning participatory shares that can be used in 3D-based facility procedures for joint facilities with the purpose of elevator. The idea is that the participatory shares should be easy to understand, while at the same time experiencing fairness by the property owners as well as giving a general picture of reality. The method that is used to obtain the calculation models is statistics on the number of journeys in lifts, as well as surveys of areas and visitors to different types of properties. Further methods used are discussions with several surveyors and analysis of collected materials and results. The model developed uses the “tonkilometermetoden” as a basis. In the same way as “tonkilometermetoden”, the apportioning is divided into two steps to obtain a transport number and then a length number. The transport number corresponds to the number of elevator trips a property generates and is calculated using models depending on the type of activity in the property unit. The work generates calculation models for property units with the purpose of housing, office, restaurant, preschool and dentist. For other types of property units there is only an indicative discussion. The length number is determined by the floors used by the property unit. The model for the length number leads to two proposals for how the length number can be calculated and differentiated with respect to the floor, with a linear curve or an exponential curve. The two solutions are compared and their advantages and disadvantages are analyzed. The transport number and length number are then used together to obtain the participatory share that the property unit receives.

<p>De enskilda vägarna utgör ungefär 75 % av alla vägar i Sverige och 60 % av landets gemensamhetsanläggningarinnehåller vägar. Drift och underhållskostnader för enskilda vägar fördelasgenom att de deltagande fastigheterna har andelstal i gemensamhetsanläggningen.Syftet med rapporten har varit att undersöka hur kostnadsfördelningen i samfällighetsföreningarför vägändamål fungerar i teorin och i praktiken.En litteraturstudie ligger till grund för teoridelen i avsnitt 2 och 3 där tidigare och nuvarandelagstiftning beskrivs. Fokus har lagts på frågor som rör enskilda vägar och kostnader, ersättningarsamt ändrade förhållanden för dessa. Ett antal samfällighetsföreningar för vägändamålhar undersökts och kontaktats för att få reda på hur de ser på systemet för kostnadsfördelningoch hur det fungerar.Resultatet av arbetet visar att de undersökta föreningarna anser att systemet för att fördelakostnader fungerar bra och i allmänhet anses som rättvist. I hälften av föreningarna hadeförutsättningarna ändrats på sätt som gjorde att andelstalen ändrades. Oftast var det pågrund av ändrad användning av fastigheter eller ändrad fastighetsindelning.Endast i ett fåtal fall hade föreningarna haft problem med utebliven betalning från medlemmarna.</p>

Samverkan mellan olika fastigheter kan vara centralt för att skapa ändamålsenliga fastigheter. Samverkan kan exempelvis ske genom bildandet av gemensamhetsanläggning bestående av väg som tillgodoser behov för flera fastigheter. När en gemensamhetsanläggning bildas ska kostnader för anläggningens utförande respektive drift fördelas genom andelstal. Ett andelstal kan avse hela gemensamhetsanläggningen eller del av gemensamhetsanläggningen. När olika andelstal avser olika delar av gemensamhetsanläggningen är gemensamhetsanläggningen sektionsindelad. Sektionsindelning är rent lagtekniskt möjligt men har lyfts fram som olämpligt i många sammanhang av flera källor, vilket gör det viktigt att studera. Syftet med denna studie var därför att beskriva användandet av sektionsindelning utifrån förrättningslantmätarens och ett rättsligt perspektiv. Studien syfte besvarades med hjälp av fyra frågeställningar. Frågeställningarna besvarades med hjälp av två metoder. För det första användes en juridisk metod där lagen, förarbeten, rättsfall och doktrin undersöktes. För det andra genomfördes en intervjustudie där sex förrättningslantmätare intervjuades. Resultatet från den juridiska metoden pekar på svårigheter i den senare förvaltningen som ett av huvudskälen till att sektionsindelning inte används i så stor utsträckning. Vägar är den typ av anläggning som sektionsindelning är mest lämplig för. Resultatet från intervjustudien visar att förrättningslantmätare i större utsträckning använder sektionsindelning för utförandeandelstalen än driftandelstalen. Samtidigt spelar ett antal faktorer in om sektionsindelning används eller inte som storleken på kostnader och relationen mellan de medverkade i gemensamhetsanläggningen. Samtidigt pekar resultat mot att sektionsindelning för olika kostnadsslag inte används i så stor utsträckning.<br>Collaboration between different properties can be central for creating suitable properties. Collaboration may be through the creation of joint facilities that for example meets the real estates need of roads. Once formed the costs for a joint facilities operation and execution must be divided among its members. These costs are distributed through the awarding of "shared numbers" (andelstal). Shared numbers may refer to the whole joint facility or a part of the joint facility. When shared numbers refer to a part of the joint facility the facility is divided into sections, which is called sectiondivision. Sectiondivision is made possible by the way the law is formulated but has been highlighted as inappropriate in many contexts by multiple sources, making it important to study. The purpose of this study was to describe the use of sectiondivision based on cadastral surveyor’s perspective and a legal perspective. The purpose of this study was answered with the help of four questions. The questions were answered by two methods. Firstly, a legal method was used in which the law, preliminary work of the law, legal cases and doctrine was examined. Secondly, interviews where conducted with six cadastral surveyors. The results of the legal method indicate that difficulties in the latter management of the joint facility are one of the main reasons why sectiondivision should not be used as much. Roads are the type of facility that sectiondivision is most suitable for. The results from the interviews show that cadastral surveyors are making greater use of sections of execution than sections of operation. A number of factors are central for the use of sectiondivision. The size of the joint facility is one important factor. Another is the relations between the participants in the joint facility. Sectiondivision for different types of costs are not used in a wide extent.

Majoriteten av Sveriges vägnät består av enskilda vägar. Dessa utgörs vanligtvis av en gemensamhetsanläggning som förvaltas av en samfällighetsförening och som är gemensam egendom för de fastigheter som ingår i gemensamhetsanläggningen. De ingående fastigheterna åsätts andelstal som anger den andel som varje fastighet ska betala för drift och underhåll av anläggningen. Det kan uppstå situationer där förhållandena för de ingående fastigheterna ändras. Exempelvis genom att en obebyggd fastighet bebyggs, en väg får en ny sträckning eller att en fastighet ändrar användningssätt. Detta ändrade förhållande medför att andelstalet som gäller för berörd fastighet kan komma att behöva justeras för att motsvara de nya förhållandena. Syftet med detta arbete är att ta reda på hur ändringar av andelstal hanteras av samfällighetsföreningar som förvaltar enskilda vägar samt om ändringarna sker inom ramen för reglerna i anläggningslagen. Målet med studien blir därmed att utforska i vilken utsträckning samfällighetsföreningarna kontaktat Lantmäteriet för att av dem få de nya andelstalen införda i fastighetsregistret. För att besvara studiens frågeställningar har en enkätundersökning genomförts. Enkäten skickades ut till registrerade medlemmar i intresseorganisationen Riksförbundet Enskilda Vägars medlemsregister i Uppsala län och Gävleborgs län. Resultatet av studien visar på att majoriteten av samfällighetsföreningarna som deltagit i enkäten erhåller bidrag, som tycks vara ett incitament till att föreningarna i viss utsträckning inte fastställer korrekta andelstal. Studien visar att de föreningar som får fastställa andelstalen med stöd av 24 a § anläggningslagen (styrelsebeslut) samt de som tillämpat 43 § anläggningslagen (överenskommelse), det vill säga på annat sätt än genom 35 § anläggningslagen (omprövningsförrättning) vid fastställande av nya andelstal, att 49,1 procent inte har anmält ändringen till Lantmäteriet för registrering i fastighetsregistret. 58,3 procent av de som tillämpat 43 § anläggningslagen har inte anmält beslutet till Lantmäteriet för prövning och godkännande. Detta ifrågasätter informationens tillförlitlighet gällande andelstalen som framgår i fastighetsregistret. Resultatet visar också att fastställandet av nya andelstal inte alltid sker med stöd av tillämpliga metoder enligt anläggningslagen samt att orsaken till varför omprövningsförrättning enligt huvudregeln i 35 § anläggningslagen inte tillämpats, ska i huvudsak bero på kostnaden det medför. Studien visar också på att det nuvarande systemet för fastställande av andelstal inte fungerar på ett tillfredsställande sätt. Majoriteten av respondenterna önskar att föreningen själv ska kunna ändra andelstalen, men uppfattningarna om hur fastställandet ska gå till skiljer sig åt bland föreningarna.<br>The majority of Sweden's road network consists of private roads. These are usually commons, a jointly held system called a joint facility which is managed by a joint property management association. The properties included in the facility are assigned a participatory share figure that specifies the proportion of which each property will pay for management and maintenance of the facility. There may be situations where the conditions for the including properties of the facility change. For example, by building an undeveloped property, a road gets a new stretch, or property changes its way of use. This changed situation means that the participatory share figure may need to be adjusted to correspond to the new conditions. The aim of this study is to find out how changes of participatory share figures are handled by the joint property management association that manages private roads as well as whether the changes are made within the framework of the rules of the Joint Property Act. The goal of the study is thus to explore the extent to which the joint property management association contacted Lantmäteriet (the Swedish mapping, cadastral and land registration authority) to get the new figures registered in the real property register. To answer the questions of the study a web-based survey was conducted and sent to members of the Swedish Private Road Association. Members from Uppsala County and Gävleborg County were asked to participate. The study shows that the majority of the joint property management associations are receiving subsidies, which seems to be an incentive for the associations to a certain extent not to determine the correct participatory share figures. The study shows that the associations that are allowed to determine the participatory share figures based on 24 a § of the Joint Property Act and those who have applied 43 § of the Joint Property Act, namely another method than reconsider according to 35 § of the Joint Property Act, that 49,1 per cent have not contacted Lantmäteriet for registration of the new participatory share figures in the real property register. 58,3 per cent of those who applied 43 § of the Joint Property Act have not notified Lantmäteriet for a review and approval of the agreement, according to the law. This questions the reliability of the information regarding the participatory share figures in the real property register. The result also shows that the determination of new participatory share figures is not always based on applicable methods according to the law. A reason why the reconsider method was not used, was mainly due to the cost it entails. The study also shows that the current system for determining participatory share figures does not work satisfactorily. There is a wish among the associations that they would be able to change the share figures themselves, but how, that opinion differs among the associations.

Ägarlägenheter är en speciell form av tredimensionella fastigheter, vilken endast är avsedd att innehålla endast en bostadslägenhet. Det har varit möjligt att bilda ägarlägenheter sedan maj 2009. De 24 ägarlägenhetsförrättningar som registrerats i fastighetsregistret under de två första åren har kartlagts och en analys av olika aspekter på hur förhållandet mellan enskilda ägarlägenheter och gemensam egendom reglerats i förrättningarna har genomförts. I ca 20 % av ägarlägenhetsprojekten bildades ägarlägenheterna innan byggnaden blivit upp­förd. Förfarandet är bra för finansiering av byggprojektet, men leder till en osäkerhet om ifall lägenheterna i den färdiga byggnaden överensstämmer med den beslutade fastighets­indelningen. Att ta fastighetsbildningsbeslutet som en preliminärfråga i dessa fall medför att förrättningen inte avslutas förrän byggnaden är klar och därigenom kan lantmäterimyndig­heten säkerställa att fastighetsindelningen överensstämmer med byggnadens slutliga utformning. Byggherren är nästan alltid ensam sakägare i förrättningen. Detta gör handlägg­ningen smidig för förrättningslantmätaren men gör också att ingen rättspraxis kommer att utvecklas inom området. Detta medför ett större behov av väl utformade rekommenda­tioner att följa vid handläggningen. Byggnadsutformningen har i ett flertal ägarlägenhetsprojekt anpassats för att öka den enskildes frihet och minimera behovet av samverkan mellan samfällighetsföreningen och ägarlägenhetens ägare. Lantmäteriets rekommendationer anger att fönster, ytterdörrar och balkongräcken bör ingå i ägarlägenheten, men de kan dessutom helt eller delvis ingå i en gemensamhetsanläggning för att t.ex. yttre underhåll ska skötas gemensamt. Det anges inte hur detta ska formuleras i förrättningshandlingarna och hur det regleras i förrättningarna varierar. I flera förrättningar finns skrivningar om att det yttre underhållet är en del av gemensamhets­anläggning, vilket inte faller inom anläggningslagens tillämpningsområde, då det enligt anläggningslagen krävs att det är ett objekt som upplåts. Det finns ett behov av tydligare rekommendationer från Lantmäteriet om hur sådana anläggningsbeslut ska utformas och i studien föreslås att endast varianten där hela fönstret, ytterdörren eller balkongräcket upplåts för gemensamhetsanläggningen ska rekommenderas av Lantmäteriet. Ägarlägenheternas andelstal i gemensamhetsanläggningar sätts vanligtvis efter de två huvudprinciperna lika andel per lägenhet respektive andelstal efter boarea. Det finns olika varianter på principen andelstal efter boarea, vissa syftar till att ge enklare andelstal för att underlätta för samfällighets­föreningens förvaltning och andra till att boarean inte ska få fullt genomslag på andelstalen. Det är inte möjligt att med de genomförda förrättningarna som grund förklara valet av princip för att sätta andelstal med spridningen mellan lägen­heternas boarea i projektet. Storleken på den lägsta årliga avsättningen till samfällighetsföreningens underhålls- och förnyelsefond varierar mellan projekten. Flera förrättningslantmätare har låtit byggherren sätta summan, andra räknade på 0,3 % av anläggningskostnaden och vissa har satt summan godtyckligt. Det är bra att relatera avsättningen till prisbasbeloppet för att undgå inflations­effekter.<br>Since May 2009, during the first two years with the new rules which allows formation of condominiums inSweden, 394 condominiums in 24 separate projects have been formed. According to the Swedish law a condominium is a property unit. In approximately 20 % of the projects the property units have been formed before the building was built. This possi­bility is good for financing but can lead to differences between the borders of the property unit and the final building construction. To make a property formation order and not to conclude the cadastral procedure until the building is in place and the final drawings are made is a good way for the cadastral authority to keep control of the final result. Usually there is just one party in the condominium cadastral procedure. This means that it will not be any appeals and no precedents will be formed. Therefore there are requirements for a high standard on the recommendations regarding how to form condominiums. In some condominium projects the building construction has been adapted to give less need for the condominium owners to cooperate with the joint property association. There are recommendations which states that windows, exterior doors and balcony parapets should be a part of the condominium, but they can additionally be a part of the joint facility. Some of the practical solutions in the dossiers regarding joint facilities do not, according to the author, follow the intentions of the legislator. Better recommendations are needed in this area and enhancements are proposed in the thesis. The participatory share for each condominium has been set either with the same share per apartment or by some different models in relation to the apartments floor area. It has not been possible to explain the choice with the spread between the apartments floor area. According to the law the joint property association in these cases must set aside funds in a reserve. The amount of money that initially is noted in the articles of  the association differs between the condominium projects, and is either based on a proposal from the developer, calculated as 0,3 % of the construction costs or just arbitrary decided.

<h2><strong>Sammanfattning</strong></h2><p>Denna uppsats fokuserar på röstspärren i lag (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter 12 och 49 §§ (SFL). Röstspärren liknar den 20%-regel som fanns i gamla ABL och som togs bort därifrån år 1999. Bägge reglerna stoppar någon med andelar högre än en femtedel vid en om-röstning. Denna likhet väcker frågetecken om en gemensam bakgrund trots skillnaden mellan aktiebolag och samfälligheter. Den väcker också frågor kring varför röstspärren anses befogad vid omröstning på delägarsammanträde/föreningsstämma men inte längre vid en bolagsstäm-ma. Detta arbete har därför gått bakåt i tiden och undersökt ett eventuellt släktskap mellan de båda reglerna. Uppsatsen har också försökt utröna om röstspärren har någon effekt för samfäl-ligheter i dagens Sverige. Det kan ju vara så att röstspärren utgör en ”blindtarm” i SFL, precis som den gjorde i ABL innan den togs bort. De områden där röstspärrens effekter undersökts är i storkvarter, tredimensionellt avgränsade fastigheter, ägarlägenhetsfastigheter samt enskil-da vägar.</p><p>I detta arbete har visats att röstspärren såsom den ser ut i dagens SFL, har sina källor i vat-tenlagen från år 1918. Därifrån har regeln tagits från 1910-års ABL som i sin tur bygger på bolagsordningar från 1800-talet. Röstspärren och 20%-regeln har alltså gemensamma rötter i 1800-talets bolagsordningar. I detta arbete finns också klara indikationer på att röstspärren används i väldigt liten omfattning idag. Några vittnesmål om att röstspärren skulle fungera som ett effektivt skydd har inte hittats. Däremot finns det många betänkligheter kring regelns eventuellt negativa effekter för samfälligheter där ägarlägenhetsfastigheter och/eller tredimen-sionella fastigheter ingår. Detta arbete har således fastställt en historisk koppling mellan två lagregler som ej längre tillämpas i någon högre grad. Den ena är upphävd, den andra lever kvar men börjar bli omdebatterad. Slutsatsen av detta arbete är därför att regeln bör ses om och förslagsvis, i ett första steg, göras dispositiv och i förlängningen avskaffas.</p>