Academic literature on the topic 'Ansträngning'

Syftet med den här studien är att undersöka vilka motiv utifrån Self-Determination Theory (SDT) som är främst förekommande samt vilken intensitet och frekvens gymmotionärer har till att motionera. Detta har undersökts genom självskattningsformulär där instrumenten Goal Content for Exercise Questionnaire (GCEQ) och Godin Leisure Time Exercise Questionnaire(GLTEQ) har använts. Deltagarna för studien (n=164) bestod av både män (n=82)och kvinnor (n=82) i fyra ålderskategorier yngrevuxna, vuxna, äldre vuxna och äldre. Resultatet visar att inre målorienteringar är starkare motiv än yttre för ökad motionsintensitet och frekvens. Resultatet visar även att män har en högre frekvens än kvinnor inom ansträngande motion. De två yngre ålderskategorierna har en högre frekvens och träningsintensitet än de två äldre ålderskategorierna. Slutsatserna visar på att äldre har en inre motivation men att de yngre har både inre- och yttre motiv för motionsdeltagande. Detta visade sig genom antaganden om en individ har ett uppgifts- eller egoorienterat beteende.
The purpose of this study are to investigate what motives that are more represented, and what intensity and frequency gym exercisers have to exercise by Self-Determination Theory. This has been investigated by a self-questionnaire instrument, Goal Content for Exercise Questionnaire (GCEQ) and Godin Leisure Time Exercise Questionnaire (GLTEQ). The respondents (n=164) were Men (n=82) and Women (n=82) in four age categories younger, adults, old adults, and seniors.The results shown that intrinsic goal orientations were stronger motives than extrinsic for increased exercise intensity and frequency. The results also shown that Men has a higher frequency than Women by strenuous exercise. The two younger age groups shown a higher frequency and exercise intensity than the two older ones. The conclusion shows that older individuals have an intrinsic motivation while the younger has both an intrinsic and extrinsic motivation to exercise participation. These assumptions are based on an individual being task- or ego oriented.

Abstrakt Bakgrund: Många människor tränar för välmående och hälsa, medan andra vill öka sin fysiska prestation och då är förbättring av konditionen en viktig del. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka individers skillnader i upplevd ansträngning efter att de följt ett högintensivt program (HIIT) jämfört med en grupp som följt ett lågintensivt träningsprogram. Design: Pilotstudie Material & Metod: Undersökningen gjordes utifrån en kvantitativ ansats där populationen som bestod av två grupper, totalt 10 testpersoner fick utföra fysisk ansträngning under fyra veckor. Den ena gruppen fick utföra högintensiva träningspass (n=5) och den andra gruppen lågintensiva träningspass (n=5). Innan de utförde fyraveckorsprogrammet fick testpersonerna uppskatta sin upplevda ansträngning vid ett konditionstest. Samma test genomfördes sedan efter de fyra veckorna. Resultat: Två av fem deltagare som utförde det lågintensiva programmet skattade lägre på Borgs RPE-skala efter de fyra veckorna. Utav de som utförde det högintensiva programmet (HIIT) var det tre av fem som skattade lägre. Konklusion: För att kunna generalisera resultaten behöver denna studie genomföras på en större population då det i denna pilotstudie pga antalet deltagare sannolikt är slumpen som avgjort utfallet.
Abstract Background: A lot of people exercise for the sake of health and wellbeing while others want to improve their physical performance. Improving their cardio fitness is an important part of that. Objective: The objective of this study is to examine differences in perceived exertion after having followed a high intensity programme (HIIT) in comparison with a group that followed a low intensity training programme. Design: Pilot study Methods & measures: The study was done with a quantitative approach where two groups of subjects, a total of 10 performed physical effort during four weeks. One group of 5 performed high intensity workouts and the other group of 5 low intensity workouts. Prior to performing the four week programme the subjects estimated their perceived exertion after a fitness test. The same test was then repeated after four weeks. Results: Two out of five subjects that followed the low intensity programme estimated lower on Borgs RPE scale after the four weeks. Out of those who followed the high intensity programme (HIIT), three out of five estimated lower. Conclusion: To be able to generalize the results from this study it needs to be performed on a larger population. The results of this pilot study due to the amount of participants are likely due to chance.

Sammanfattning/Abstract Levin Tolvhed, Cornelia och Hessmark Pehrsson, Tove (2021). Att höra utan ansträngning – ljudutjämningssystem i praktiken. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp. Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att belysa hur införandet av ljudutjämningssystem på skolor har fungerat och om det bidragit till att förbättra verksamheternas lärmiljöer. Som blivande specialpedagoger är vi även intresserade av det utvecklingsarbete som föreligger ett sådant införande samt hur implementeringen och genomförandet sett ut i praktiken. Studiens frågeställningar är: ● Hur kommunicerades införandet av ljudsutjämningssystemet samt hur mottogs det i verksamheten? ● Vilka strukturella och/eller organisatoriska faktorer i verksamheten har påverkat införandet och användandet av ljudutjämningssystemet? ● Vilket stöd har lärare och elever fått i införandet och användandet av ljudutjämningssystemet? ● Vilka förtjänster upplevs ljudutjämningssystemet ha för lärmiljö och arbetsmiljö i verksamheten? Teori Studien har sin teoretiska förankring i systemteori och specialpedagogiska perspektiv. Systemteorin omfattar alla nivåer inom en verksamhet och med hjälp av denna kan en organisation analyseras eller förändras på individ-, grupp- och organisationsnivå. De specialpedagogiska perspektiven i studien är det relationella kontra det kategoriska och dilemmaperspektivet. Metod Studien är kvalitativ och datainsamlingen har skett genom semistrukturerade intervjuer som transkriberats. Materialet analyserades inledningsvis utifrån forskningsfrågorna och därefter bearbetades utvalda citat med hjälp av en fenomenografisk analysmodell. Resultat Resultatet visar att införandet har upplevts fungera väl i nästan alla verksamheter. Införandet har kommunicerats av hörselpedagog eller specialpedagog/speciallärare, antingen till hela verksamheten eller till enskilda pedagoger. Mottagandet har varit övervägande positivt men negativt i fall då det inte efterföljts av tekniskt och/eller pedagogiskt stöd. Stödet, tekniskt och pedagogiskt, upplevs välfungerande i kommuner med ett centralt hörselteam, som köper in och ansvarar för systemen. Införandet upplevs även fungera bäst i de verksamheter som har en engagerad rektor och där rektor engagerat sig har ofta fler ljudutjämningssystem köpts in. Ljudutjämningssystem upplevs ha ett bredare användningsområde än endast som en anpassning för elever med hörselnedsättning och systemen har pedagogiska förtjänster för synsvaga elever, elever med NPF, läs- och skrivmiljön, studiero, elevers progression och lärares röster. Specialpedagogiska implikationer Ljudmiljön har stor betydelse för både undervisning och lärmiljö och påverkar således både elever och lärare vilket synliggörs i studiens forskningsdel och empiri. Specialpedagogiskt förändringsarbete handlar ofta om att skapa inkluderande lärmiljöer och ett införande av ljudutjämningssystem har potential att förbättra skolverksamheter på individ-, grupp- och organisationsnivå. För att lyckas med detta arbete krävs dock insikter i aktuell forskning men också förståelse för sambandet mellan beprövad erfarenhet och vetenskap. Studien bidrar med exempel på hur användandet av ljudutjämningssystem ser ut i olika verksamheter samt lyfter framgångsfaktorer och fallgropar för implementering.

Psykologiska mätningar av fysiska egenskaper på kvotskala har alltid varit önskvärda och viktigt att de mätinstrument man använder ger en återger en reliabel variabel, bland annat inom klinisk forskning, diagnossättning vid symtombedömningar, vid fysisk träning. Syftet med denna studie var att jämföra tillväxtfunktionen från två olika belastningsprotokoll. 24 studenter (12 män och 12 kvinnor) i åldrarna 20 till 30 år vid Stockholms universitet deltog i studien för att undersöka om upplevd ansträngning skiljer sig beroende på stimuluspresentationsordning. I den här inomindividsstudien användes två olika belastningsprotokoll. Det ena, vanligt förekommande inom psykofysik, en randomiserad ordning. Det andra, en stegvist ökande ordning, vilket är vanligt förekommande inom kliniska diagnoser och idrott. Arbetsprovet genomfördes på cykelergometer, där deltagarna fick cykla på olika wattmotstånd och ombads att en gång varje minut skatta sin upplevda känsla av ansträngning på Borg CR 100 skalan. Därefter jämfördes tillväxtfunktionerna för de olika belastningsprotokollen varvid ett beroende T-test visade att det inte fanns någon signifikant skillnad protokollen emellan. Vilket leder till slutsatsen att det finns ingen signifikant skillnad i hur ansträngning upplevs på cykelergometer vid användandet av Borg CR 100 skala®.
Inget

Personer som tränar styrketräning lyfter ofta för lätt och slutar lyfta för tidigt för att uppnå önskat träningsresultat. Syftet med studien var att testa hur prestationen vid styrketräning påverkas då målsättningen att uppnå maximal ansträngning används i jämförelse med att använda målsättningen att prestera maximalt antal repetitioner. Tolv män och 20 kvinnor randomiserades till två grupper. AMRAP-gruppen försökte prestera maximalt antal repetitioner och RPE-gruppen försökte uppnå maximal ansträngning. För att mäta hur prestation påverkas av målsättning beräknades relativ förändring mellan set 1, i vilket båda grupperna försökte prestera maximalt antal repetitioner, och set 2, i vilket grupperna använde respektive angiven målsättning. Resultatet var signifikant och visade att RPE-gruppen i genomsnitt ökade prestationen med 8 procent och AMRAP-gruppen i genomsnitt minskade prestationen med 23 procent. Troligtvis skedde en kontextuell omtolkning av upplevelsen av ansträngning i RPE-gruppen vilket ledde till att upplevelsen av obehag blev lättare att uthärda.

SAMMANFATTNING Syfte och frågeställningar För närvarande är det populärt att gå ned i vikt med hjälp av kolhydratsdieter. Syftet med studien var att undersöka om en kolhydratdiet påverkar den upplevda ansträngningen under fysisk aktivitet jämfört med en högkolhydratdiet. Frågeställningarna var: Är den upplevda ansträngningen under fysisk aktivitet högre efter en lågkolhydratdiet jämfört med en högkolhydratdiet? Kan man se skillnader på skattad ansträngning på Borgs RPE-skala och CR 100 skala? Kan man se skillnader i hjärtfrekvens, på blodglukos och laktatkoncentration i blodet? Hypotesen var att den upplevda ansträngningen skulle vara högre efter en lågkolhydratdiet jämfört med en högkolhydratdiet. Metod Sex försökspersoner genomförde vid två tillfällen ett 45 minuter långt cykelpass på en intensitet av 60-65% av maximal hjärtfrekvens. Försökspersonerna åt en kost med mycket kolhydrater i fyra dagar, varefter det första cykelpasset genomfördes dag fyra. Därefter åt de en kost med låg andel kolhydrater dag fem till åtta. Cykeltest två genomfördes dag åtta. Samtliga måltider under studiens åtta dagar kostregistrerades. Under testet skattade försökspersonerna sin upplevda ansträngning på Borg-skalorna, hjärtfrekvens registrerades och blodglukos- samt laktatvärden erhölls genom kapillärblodprov från fingertopp. Resultat Försökspersonerna hade ätit signifikant mindre kolhydrater under dag fem till åtta, och blodglukosnivåerna var signifikant lägre vid det andra tillfället. Inga andra signifikanta skillnader kunde dock ses, med avseende på laktatkoncentration, hjärtfrekvens och upplevd ansträngning. Slutsats En lågkolhydratdiet (innehållande 87 gram kolhydrater per dag) påverkar inte den upplevda ansträngningen under ett 45 minuter långt cykelpass på en intensitet av 60-65 % av maximal hjärtfrekvens. Det går dock inte att uttala sig om hur resultatet skulle ha blivit om försökspersonerna hade ätit en lägre andel kolhydrater, t.ex. 20-30 gram per dag i enlighet med Atkins diet, eller cyklat på en högre intensitet.
ABSTRACT Aim Currently, the carbohydrate-restricted diet is a very popular method to achieve weight loss. The purpose of this study was to investigate the effects of a low carbohydrate diet on perceived exertion during exercise compared to a high carbohydrate diet. The questions were: Are the ratings of perceived exertion during exercise higher after practicing a low carbohydrate diet compared to a high carbohydrate diet? Can any differences be observed in perceived exertion on Borg’s RPE-scale and CR 100 scale? Can any differences be observed in heart rate, blood glucose and blood lactate? It was hypothesized that perceived exertion during exercise would be higher after practicing a low carbohydrate diet. Method Six subjects performed a 45-minute cycling exercise at 60-65 % of maximal heart rate after consuming a non-carbohydrate-restricted diet for four days. The cycling exercise was repeated after consuming a carbohydrate-restricted diet for the four nest days. During both tests perceived exertion and heart rate where registered. Blood glucose and blood lactate were measured in capillary blood samples. Results The participant’s intakes of carbohydrates were significant lower during the second phase of the study. Blood glucose was also significant lower during the second test. Ratings of perceived exertion were not significantly different between the two tests; neither were there any significant differences in heart rate or blood lactate. Conclusions A carbohydrate-restricted diet (87 grams of carbohydrates a day) has no significant effect on perceived exertion during a 45-min cycling exercise at 60-65 % of maximal heart rate. The findings cannot comment on the effects of eating fewer carbohydrates, for example 20-30 grams per day according to Atkin’s, or performing the cycling exercise at a higher intensity, on perceived exertion.

Materialinsamling under fysisk ansträngning undersöks och spelas in för att senarebli till färdiga produktioner. Tillvägagångsättet uppfattas som ett verktyg vidbristande kreativitet och motivation, men har även sina brister då det är beroendeutav faktorer såsom fysisk hälsa samt miljön och omgivningens tillstånd.

Klaffvitier är några av de vanligaste hjärtsjukdomarna och studier visar att fysisk aktivitet är en viktig del av den kliniska diagnostiken speciellt för individer med symtomfri problematik. Fysisk aktivitet leder hos en del individer till typiska symtom för klaffvitium och ger således möjlighet till förbättrad gradering av klaffvitier jämfört med i vila. Syftet med studien är att ekokardiografiskt studera eventuell förändring av trikuspidalisklaffunktion i vila och efter lättare fysisk ansträngning, samt undersöka hypotesen om trikuspidalisinsufficiens samt tryckgradienten över trikuspidalisklaffen förändras i samband med denna typ av diagnostik. Sexton deltagare inkluderas vid anamnes på andfåddhet eller ansträngningsutlösta hjärtbesvär samt även fynd av trikuspidalisinsufficiens i samband med ordinarie undersökningstillfälle. Även de med känd trikuspidalis-insufficiens sedan tidigare inkluderades. Efter ordinarie ekokardiografisk undersökning som individerna var remitterade till fick inkluderade deltagare utföra ett cykeltest på ergometercykel under sex minuter med en lättare belastning. Ultraljudsbilder på hjärtat samlades in direkt efter avslutad ansträngning. Två variabler, tryckgradient före respektive efter ansträngning över trikuspidalisklaffen, analyserades enligt dess differens och därefter analyserades differenserna i förhållande till nollhypotesen. Medianvärden av variablerna jämfördes i Wilcoxons teckenrangtest och med Spearmans rangkorrelation studerades förhållandet mellan stigande hjärtfrekvens samt tryckgradient vid fysisk ansträngning. Studien visade att tryckgradienten hos trikuspidalis-insufficiensen förändrades vid utförande av lättare fysisk ansträngning hos individer med ansträngningsutlösta hjärtbesvär samt att denna form av undersökning i anslutning till ordinarie undersökningstillfälle kan vara av värde bland individer med anamnes på ansträngningsutlösta hjärtbesvär.
Valvular heart disease are one of the most common heart diseases and previous studies have shown that exercise is an important part of the clinical diagnostics, especially in asymphtomatic individuals. In some cases, exercise lead to typical symptoms of valvular heart disease and improved grading compared to rest. The aim of the present study was to analyze tricuspid valvular function in rest compared to exercise and examine whether or not tricuspid regurgitation and pressure gradient over the tricuspid valve will alter after exercise. Sixteen participants was included with anamnesis of dyspnea or cardiac symptoms related to exercise as well as findings of tricuspid regurgitation during the echocardio-graphic examination. Individuals with known tricuspid regurgitation were also included. After the transthoracic echocardiographic examination, included individuals performed a bicycle test for six minutes with light workload. Additional ultrasound images of the heart was collected immediately after finished bicycle test. Two variables, pressure gradient over the tricuspid valve before and after right exercise, were analyzed according to its difference and then the differences were analyzed relative to the zero hypothesis. Median values of the variables were compared in Wilcoxon's signed-rank test and Spearman's rank correlation analyzed the relationship between increasing heart rate and pressure gradient under the influence of exercise. This study has shown that the pressure gradient of the tricuspid regurgitation changes in the performance of light exercise in individuals with history of dyspnea or cardiac symptoms related to exercise. It also showed the value of an exercise test in adherence to the echocardiographic examination in this group of individuals.

Sammanfattning Syftet med arbetet är att belysa högstadieelevernas uppfattningar om vilken betydelse pedagogers ansträngningar har för att eleverna ska lyckas i skolan, samt hur dessa påverkar elevernas motivation. Studien vill i nästa steg belysa elevhälsans syn på elevernas uppfattningar och vilken betydelse de kan ha i skolans lärmiljö. Frågeställningar:1. Hur beskriver elever betydelsen av lärares ansträngning för att de ska lyckas med skolarbetet?2. Hur upplever elever att lärares ansträngning påverkar elevers motivation?3. Hur kan elevernas uppfattningar tas tillvara av elevhälsan och bli ett stöd i arbetet för elevernas lärande och utveckling? Maslows behovsteori, self determination theory och teori kring begreppet self-efficacy används för att förstå faktorer som påverkar människans motivation och vilka grundläggande fysiologiska och psykologiska behov som måste vara uppfyllda för att människan skall vara aktiv och känna engagemang. Studien inspireras av fenomenologin. Resultaten presenteras i första hand beskrivande och i liten grad görs tolkningar. Beskrivningarna utgår ifrån olika aktörers bild av ansträngning och motivation kopplat till skolarbete och lärmiljö. Halvstrukturerade fokusgrupper med elever i kombination med enskilda intervjuer med elevhälsans professioner genomfördes. Samtliga intervjuer spelades in och bearbetades för att finna teman som var relevanta för frågeställningarna. Studien visar att lärarens intresse för en personlig relation och för elevens kunskapsutveckling är ansträngningar som påverkar elevernas motivation för skolarbetet. Vidare har lärarnas intresse och engagemang i sitt arbete och ämne, samt i att skapa varierade lektioner betydelse för elevernas motivation och hur de uppfattar lärarens ansträngning. Både tidigare forskning och empiri lyfter fram vikten av att arbeta med lärares motivation då den i nästa steg påverkar elevers motivation. Elever uttrycker att de vill vara med i skolutvecklingsfrågor. Under arbetets gång har det framkommit att fokusgruppsintervjuer är en lämplig metod för att samla in alla elevers röster och inte bara de som träffar professioner inom elevhälsan. Studiens specialpedagogiska implikationer är att studien har gett ökad kunskap kring vikten av att lyfta fram pedagogers ansträngning och motivation som påverkansfaktorer för elevers engagemang och motivation i skolarbetet. Specialpedagogens kunskaper kring motivationsfaktorer blir betydelsefullt i mötet med elever och att ge tid för att skapa relationer, trygghet och struktur. Ur ett skolutvecklingsperspektiv kan specialpedagogen arbeta för att göra alla elevers röster hörda och arbeta främjande och förebyggande utifrån friskfaktorer för att utveckla pedagogers och elevers lärmiljö. Nyckelordansträngning, elevhälsa, engagemang, motivation, skolutveckling

Denna rapport presenterar en studie av Voernese samebys erfarenheter av de konsekvenser som gruvan i Stihkeområdet fört med sig, en gruva som drevs av Boliden Mineral AB mellan år 1976–1988. Det finns i dag ett stort kunskapsglapp angående vilka de faktiska konsekvenserna är av gruvindustri på renskötsel och annan samisk markanvändning. Detta är så vitt vi vet första gången som forskningen empiriskt belyser konsekvenserna av gruvindustrin och försöken till efterbehandling av gruvområdet utifrån en samebys egna erfarenheter och kunskap. Studien genomfördes 2019–2020 i ett samarbete mellan samebyn, Svenska Samernas Riksförbund och SEI. Datainsamlingen har bestått av arbetsmöten, intervjuer, workshops, dokumentanalys och kartering med stöd av RenGIS och forskning om störningszoner. Fokus i denna rapport är på just Voernese samebys erfarenheter, gruvans konsekvenser för andra samebyar eller icke-renskötande samer i området har därför inte inkluderats. Resultaten visar den omfattande påverkan som gruvan haft på samebyn, dels under driftperioden men i högsta grad också efteråt. Eftersom samebyn bedriver samrenskötsel i Stihkeområdet med Vilhelmina Södra sameby, på vars mark gruvverksamheten bedrevs, har samebyn påverkats både av direkta markförluster och betesskador från gruvområdet liksom andra störningarna under drifttiden. I nutid handlar de största konsekvenserna om påverkan från vägen som drogs i tidigare väglöst land och störningarna på renen från besöksnäringen. Detta har försvårat för renen att finna betesro, inneburit omfattande merarbete och ökade kostnader för samebyn vid samling och flytt, samt medfört stress och oro för samebyns medlemmar liksom även förlust av traditionell kunskap. Renskötseln försvåras även av kvarlämnade borrör och järnskrot från SGU:s provborrningar. Studien visar också hur samebyn exkluderades från beslutsfattandet när Bolidens gruva etablerades på 1970-talet och nu återigen har marginaliserats i samband med tillståndsprövningen för Vilhelmina Minerals planer för återupptagning av brytningen. Dessa forskningsresultat är viktiga för att korrigera en vanlig missuppfattning i den politiska och offentliga debatten kring gruvindustrin: att gruvindustri och renskötsel skulle kunna samexistera utan någon större påverkan på renskötseln. De bidrar också till en ökad förståelse för den omfattande påverkan som ett gruvprojekt, samt dess följdeffekter, kan ha på en grannsameby trots det att själva gruvområdet ligger utanför samebygränsen. I ett vidare perspektiv bidrar studien med ytterligare ett empiriskt baserat exempel på hur gruvbolag och stat marginaliserar samisk kunskap och missbrukar samebyars deltagande i miljöbedömningar. Dessa problem härrör främst från det faktum att svensk lagstiftning inte ger tillräckligt skydd för samiska rättigheter. Det hänger även ihop med statens tvetydiga roll i hanteringen av de intressekonflikter som uppstår när man både har en skyldighet att skydda samiska rättigheter och ska tillgodose olika samhälls- och företagsekonomiska intressen i utvinningen av mineraler. Denna brist på ansvarstagande, som samebyn upplever från statens sida, visar med all tydlighet att den koloniala exploateringen av naturresurserna i Sápmi inte är ett historiskt fenomen utan något som i högsta grad fortgår än i dag. Som ett exempel har inga ansträngningar gjorts för att se över om den begränsade ekonomiska ersättningen som staten genomförde under 1960–70 talet verkligen motsvarar de faktiska skador som samebyn fått uthärda. På kortare sikt skulle många förbättringar troligen kunna åstadkommas genom enskilda insatser för att adressera de problem som samebyn har i Stihkeområdet. Exempelvis skulle kommun och länsstyrelse kunna ingripa för att hantera de problem som besöksnäringen och friluftslivet orsakar och regeringen skulle kunna ge SGU i uppdrag att återställa tidigare prospekteringsverksamhet i Stihkeområdet. Vad denna studie främst belyser är dock behovet av en mer genomgripande strategi från statens sida för att komma till rätta med konsekvenserna av Bolidens gruvprojekt och dess följdeffekter. Utifrån senaste årens rättsutveckling torde det numera finnas goda möjligheter för staten att se över sitt ansvar för de skador som framkommit i Stihkeområdet.

Denna rapport presenterar en studie av Vilhelmina Södra samebys erfarenheter av de konsekvenser som gruvan på Stihken fört med sig, en gruva som drevs av Boliden Mineral AB 1976–1988. Det finns i dag ett stort kunskapsglapp angående vilka de faktiska konsekvenserna är av gruvindustri på samisk markanvändning, inklusive renskötseln. Detta är så vitt vi vet första gången som forskningen empiriskt belyser konsekvenserna av gruvindustrin, och de faktiska utfallen av försöken till efterbehandling, utifrån en samebys egna erfarenheter och kunskap. Studien genomfördes 2019–2020 i ett samarbete mellan samebyn, Svenska Samernas Riksförbund och Stockholm Environment Institute. Datainsamlingen har bestått av arbetsmöten, intervjuer, workshops, dokumentanalys och kartering med stöd av RenGIS och forskning om störningszoner. Fokus i denna rapport ligger på just Vilhelmina Södra samebys erfarenheter och gruvans konsekvenser för andra samebyar eller icke-renskötande samer i området har därför inte inkluderats. Resultaten visar den omfattande påverkan som gruvan haft på samebyn, dels under driftperioden men i högsta grad också efteråt. Under drifttiden förorsakade gruvan stora direkta och indirekta markförluster, med störningar från brytningen och trafiken, damning på betet, blockering av det naturliga flyttstråket och förlust av stora delar av samebyns renar in i Norge eller in på grannbyarnas mark på svensk sida. I nutid handlar de största konsekvenserna om en omfattande störning från besöksnäringen på grund av vägen som drogs i tidigare väglöst land. Detta föranleder i sin tur stort betesbortfall; försämrad djurhälsa och kondition för renen; förhöjd arbetsbelastning, fysiska påfrestningar, och arbetsmiljörisker för renskötarna; ökade kostnader för renskötselaktiviteter; samt förlust av samiska kulturminnen, ökad psykisk påfrestning, försämrade möjligheter för samebyns unga att satsa på renskötseln, och förlust av traditionell kunskap. Dessa forskningsresultat är viktiga för att korrigera vanligt förekommande missuppfattningar i den politiska och offentliga debatten kring gruvindustrin: nämligen att gruvindustrin och renskötseln kan samexistera utan någon större påverkan på renskötseln. De visar också tydligt vem som har bäst kunskap att bedöma riskerna vid en gruvetablering: samebyn identifierade redan på 1960-talet, och det ganska så exakt, de risker som denna studie nu kunnat visa blivit verklighet medan försöken från statens representanter var långt mindre precisa. Exempelvis antog statens experter en total störningszon på 500 meter runt gruvområdet och 100 meter på bägge sidor om vägen. Detta står i stark kontrast till de störningszoner som samebyn faktiskt har upplevt, nämligen upp mot 10 kilometer för gruvan och 1,5 kilometer för vägen. Problemen härrör främst från det faktum att svensk lagstiftning inte ger tillräckligt skydd för samiska rättigheter. De hänger även ihop med statens tvetydiga roll i hanteringen av de intressekonflikter som uppstår när man både har en skyldighet att skydda samiska rättigheter och ska tillgodose olika samhälls- och företagsekonomiska intressen i utvinningen av mineraler. Denna brist på ansvarstagande, som samebyn upplever från statens sida, visar med all tydlighet att den koloniala exploateringen av naturresurserna i Sápmi inte är ett historiskt fenomen utan något som i allra högsta grad fortgår än i dag. Som ett exempel har inga ansträngningar som helst gjorts för att se över huruvida den begränsade ekonomiska ersättningen som staten genomförde under 1960–70 talet verkligen motsvarar de faktiska skador som samebyn fått uthärda. Det finns flera sätt att åtgärda problemen i området vid Stihken. Exempelvis skulle regeringen kunna ge SGU i uppdrag att återställa området från tidigare prospekteringsverksamhet och kommun och länsstyrelse skulle i sin tur kunna ingripa för att hantera besöksnäringen och friluftslivet. Vad denna studie främst belyser är dock behovet av en genomgripande strategi från statens sida för att komma till rätta med konsekvenserna av Bolidens gruvprojekt och dess följdeffekter. Utifrån senaste årens rättsutveckling torde det numera finnas goda möjligheter för staten att se över sitt ansvar för de skador som framkommit på området vid Stihken.