Academic literature on the topic 'Avdragsgill'

Avdragsrätt för bolag regleras främst i 16 kap. 1 § inkomstskattelagen. I denna paragraf stadgas det att utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster ska dras av som kostnad. Det finns dock regler som inskränker denna avdragsrätt även fast utgifterna uppfyller kravet på att vara kommersiellt motiverade. Dessa specialregler återfinns i 9 kap. 2 § inkomstskattelagen och stadgar bland annat förbudet mot avdrag för gåvor. Förhållandet mellan dessa två paragrafer har blivit aktuellt vid avgöranden rörande sponsorersättningar gjorda mellan företag och organisationer. År 2014 nekades bolaget Saltå Kvarn AB avdragsrätt för kostnader hänförliga till klimatkompenserande åtgärder. Klimatkompensera innebär att finansiera en åtgärd utanför den egna organisationen vilken leder till någon form av utsläppsreduktion. Högsta förvaltningsdomstolen likställde detta förfarande med sponsring och fann till följd av det att inte medge avdrag för kostnaderna i verksamheten. Detta är det enda mål Högsta förvaltningsdomstolen har avgjort beträffande klimatkompensationer.   Under 2016 behandlades två fall rörande klimatkompensationer av Förvaltningsrätten i Stockholm och i Luleå. Både Arla Foods AB och Max Hamburgerrestauranger AB nekades avdragsrätt precis som Saltå Kvarn AB. Omständigheterna för de bägge förstnämnda bolagen varierade dock mot de omständigheter som återfinns angående Saltå Kvarn AB. Detta togs det till synes ingen hänsyn till av förvaltningsrätterna och prejudikatet rörande Saltå Kvarn AB verkar ha fått ett allt för stort rättskällevärde. Syftet med denna uppsats är därför att analysera vilket rättskällevärde Saltå Kvarn-domen har och om det således innebär att klimatkompensationer som bolag gör aldrig föranleder avdragsrätt.   Slutsatsen är att det beror på ett bolags förutsättningar och vilka sakomständigheter som är aktuella i varje enskild fall. Det är således inte motiverat att påstå att klimatkompensationsåtgärder aldrig föranleder avdragsrätt.

Sociala medier har på senare år blivit allt mer populära och användandet av olika sociala medier har följaktligen ökat. Även företags intresse av att marknadsföra sig på sociala medier har ökat och såväl viral marknadsföring som influencer marketing är numera väl använda marknadsföringsmetoder av olika företag. Influencer marketing är en marknadsföringsmetod som innebär att bolag marknadsför sina produkter via så kallade influencers sociala kanaler. I samband med att fler och fler företag använder sig av influencer marketing har det blivit allt vanligare med produktutskick från företagen till influencers. När ett bolag skickar ut produkter till en influencer utan att något uttryckligt avtal mellan bolaget och influencern föreligger, har influencern dock ingen skyldighet att marknadsföra produkten å bolagets vägnar. Fråga uppstår i de fallen hur bolaget skall klassificera kostnaderna som uppstår i samband med sådana produktutskick. En annan fråga som måste besvaras är om bolaget, till följd av ett utskick av produkter, riskerar att bli uttagsbeskattat. I uppsatsen kommer således bolagets skatterättsliga konsekvenser till följd av sådana utskick av produkter, när avtal mellan parterna saknas, att utredas. Inledningsvis har begreppen sociala medier, influencers och influencer marketing definierats och klargjorts. Därefter har gåvorekvisitet samt olika skatterättsliga aspekter och lagregler behandlats i uppsatsen. Vidare har reklamgåva, personalkostnader samt reklam- och PRkostnader berörts innan reglerna om uttagsbeskattning slutligen har beskrivits. Den information som har redogjorts för har sedan legat till grund för uppsatsens analys. I uppsatsen konstateras att klassificeringen av bolagets kostnader är beroende av dels vilket inkomstslag som influencern skall beskattas i, dels vilken motprestation som utskicket motsvaras av. Full avdragsrätt föreligger emellertid oavsett för bolaget, förutsatt att bolagets syfte med utskicket är att influencern skall marknadsföra produkterna från utskicket och förutsatt att influencern inte skickar tillbaka produkten eller produkterna. Vad gäller frågan om uttagsbeskattning kan bolaget endast bli uttagsbeskattat för produktutskicket i de fall som det kan ses som att det är bolagets aktieägare som har skickat produkterna till influencern, och inte bolaget självt.

I mitt examensarbete har jag undersökt om avdragsgill läxhjälp riskerar att utmana utbildningssystemets likvärdighet utifrån ett utbildningssociologiskt perspektiv. Detta för att på så sätt närma mig ett svar på vad förslaget om ett utökat Rut-avdrag för inhyrandet av läxhjälp från läxhjälpsföretag kan innebära. Jag har även undersökt hur läxan diskuteras och debatteras i den politiska debatten såväl som i media. Jag har genomfört en kvalitativ undersökning där fyra pedagoger har fått svara på intervjufrågor som rör deras syn på läxor, och hur de ser på de läxhjälpsföretag som finns att hyra. Läxans bakgrund, den aktuella debatten och den forskning som rör läxor visar på att det finns många olika åsikter kring ämnet. Både när det gäller definitionen av läxan och vem som gynnas av den samma. Motståndare och anhängare lyfter fram flertalet argument som rör ett avvecklande eller ett utökande av Rut-avdraget gällande läxhjälp. I min slutsats har jag kommit fram till att de som gynnas av ett utökat Rut-avdrag förefaller vara de som har det gott ställt ekonomiskt.

Varje år uppkommer nya fall där Skatteverket (SKV) tvistar med enskilda näringsidkare, bolag och arbetstagare (AT) om beskattning av studie- och konferensresor. Tvisterna uppkommer till följd av parternas olika uppfattningar angående vad som är avdragsgilla kostnader alternativt vad som ska förmånsbeskattas. Studie- och konferensresor kan, under vissa omständigheter, i sin helhet utgöra en avdragsgill kostnad för enskilda näringsidkare och bolag enligt 16 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) (IL). Dessa omständigheter är dock begränsade och det är dessa begränsningar som utgör en betydande faktor som SKV tar hänsyn till vid en revision. I de fall SKV anser att begränsningarna är överskridna kommer resorna anses utgöra semester för de anställda och detta ger upphov till löneförmånsbeskattning hos dem. Arbetsgivaren (AG) blir samtidigt skyldig att erlägga arbetsgivaravgifter enligt 2 kap. 1 och 10 §§ socialavgiftslagen (2000:980) (SAL). Vad som ska räknas som kostnader hänförliga till en studie- eller konferensresa finns det inga särskilda bestämmelser om, utan bedöms utifrån de allmänna reglerna i 16 kap. 1 § IL. Aktiviteter eller arrangemang som inte är hänförliga till själva studie- eller konferenstiden kan komma att räknas som intern representation i enighet med 16 kap. 2 § IL. Vad som räknas till intern representation är t.ex. personalfester eller personalvård. Skillnaden mellan dessa är att det finns ett begränsningsbelopp när det gäller intern representation, vilket det inte gör gällande studie- och konferensresor.  Anledningen till att nya fall ständigt uppkommer beror på oklarheter i rättsläget vad gäller dessa begräsningar och vad som överlag utgör gällande rätt för studie- och konferensresor. Detta eftersom IL saknar särskilda bestämmelser avseende dessa resor. Det finns endast ett fåtal lagrum, se kapitel 3, angående avdragsgilla kostnader och intern representation (studie- och konferensresor) som reglerar vad som i allmänhet under sådana resor är att anse som skattefria förmåner. Det bör dock påpekas att studie- och konferensresor ej faller under begreppet ”intern representation” vad gäller 11 kap. 2 § IL, till skillnad från vad som gäller i förmånssammanhang enligt 16 kap. IL. SKV har genom Skatteverkets allmänna råd (SKV A), handledningar och uttalanden försökt definiera vad som ska anses gälla för studie- och konferensresor genom vissa krav och riktlinjer. Exempelvis finns krav på antalet arbetstimmar under konferenstiden och vissa begränsningar för inslag av nöje under den interna representationen. SKV menar dock att bedömningen alltid måste ske i det enskilda fallet och härigenom återstår problemet med otydliga gränsdragningar. Uppsatsen analyserar och klargör vilka brister och oklarheter som finns på det skattemässiga området avseende studie- och konferensresor och förtydligar, med hjälp av förslag på nya bestämmelser, rättsläget ur ett de lege ferenda-perspektiv.

Skadeståndskrav är ingen främmande företeelse för näringsverksamheter. Dessa kan uppkomma antingen genom avtalsbrott eller grunda sig på utomobligatoriska omständigheter. Det senare innebär att det saknas en avtalsmässig relation mellan den skadelidande och skadevållande. Det finns ingen reglering i lagtext som redogör för hur skadestånd ska behandlas rent skattemässigt. Istället har rättsläget kommit att utformas genom fastställande av rättspraxis. Problematiken som uppstår när rättsläget utformas genom rättspraxis är att det inte finns några klara riktlinjer för hur skadestånd ska behandlas. Vid avgörandet av varje rättsfall tas stor hänsyn till omständigheterna i just det enskilda fallet. Det medför därför svårigheter att dra några generella slutsatser gällande om skadestånd är skattepliktiga respektive avdragsgilla. Domstolen har behandlat frågan om skatteplikt och avdragsrätt för skadestånd i ett flertal domar. Avgörande i bedömningen för erhållna skadestånd har varit huruvida skadeståndet utgör sådana inkomster som är skattepliktiga i näringsverksamheten. Gällande de erlagda skadestånden har bedömningen grundat sig på huruvida skadestånden utgör sådana kostnader som är avdragsgilla i en näringsverksamhet. Frågan som måste besvaras är om det finns ett tillräckligt starkt samband mellan skadeståndet och den bedrivna verksamheten för att skadeståndet ska kunna utgöra en skattepliktig inkomst respektive avdragsgill kostnad. En annan fråga som uppkommer är om bedömningen av huruvida skadeståndet är skattepliktigt skiljer sig från bedömningen av huruvida skadeståndet är avdragsgillt och i så fall på vilket sätt? Finns det behov av att klargöra rättsläget med hjälp av ett tydliggörande i lagtexten. Slutligen kan det även ifrågasättas om det finns ett krav på reciprocitet mellan skatteplikten och avdragsrätten för ett skadestånd och i så fall om det kravet uppfylls.