Dissertations / Theses on the topic 'Avtalsvillkor'

Näringsfrihet är ett grundläggande villkor i ett marknadsekonomiskt system. Att utan restriktioner helt fritt få agera på en marknad resulterar dock ofta i en ineffektiv fördelning av samhällsresurser. På grund av detta har merparten av alla länder med en marknadsekonomi utarbetat konkurrensrättsliga system.  I Sverige har vi Konkurrenslagen (2008:579, KL) vilken i stor utsträckning bygger på EUF-fördragets artikel 101 och 102. I 2 kap. 1§ KL framgår att det är förbjudet för företag att tillsammans med andra företag upprätta avtal, som hindrar, begränsar eller snedvrider konkurrensen på en marknad. Denna syftar till att utreda huruvida svenska sakförsäkringsbolag i sina villkor rörande trafik- och motorfordonsförsäkringar riskerar att skapa inlåsningseffekter på marknaden trafik- och motorfordons försäkring. Vidare kommer frågan - om försäkringsvillkor rörande konsumentens möjlighet att själv välja verkstad kan strida mot konkurrenslagen att behandlas. I uppsatsen presenteras utlåtanden från personer inom intresse- och branschorganisationer. Det framkommer i detta material att försäkringsvillkoret angående konsumentens möjlighet att välja verkstad i praktiken tillämpas. Vidare förmedlas argument till varför dessa villkor blivit så vanliga. En teori är att försäkringsbolagen genom dessa villkor kan teckna underavtal med märkesverkstäderna om förmedling av försäkring vid nybilsförsäljning. Den avslutande diskussionen visar att villkoren skapar inlåsningseffekter. I och med dessa villkor kan försäkringstagaren inte fritt välja vilken verkstad som ska utföra reparation vid försäkringsärenden. Vidare så väcks frågan om detta i slutändan ändå inte gynnar konsumenten då ett system där försäkringstagaren fritt får utse verkstad riskerar att leda till fler fall av försäkringsbedrägeri. Ett konkret förslag på hur det går att lösa problemet utan att riskera denna negativa effekt är att låta en branschorganisation, förslagsvis Sveriges Försäkringsförbund, certifiera och godkänna verkstäder åt försäkringsbolagen. Att sedan ställa som krav att alla certifierade verkstäder ska använda sig av system liknande WinCABAS, för att upprätthålla en standard, är inte i sig något som ur konkurrensrättslig synvinkel bör utgöra hinder. Problemet idag är att få bolag har total marknadsdominans och möjlighet för extern part att få inblick i branschen är liten vilket stimulerar avtal och samordnat förfarande om marknadsuppdelning och prissättning. Försäkringsbolagen omfattas av ett gruppundantag i KL vilket tillåter samarbete inom vissa områden. Detta skadar ytterligare tillförlitligheten till att ett för marknaden effektiv samarbete föreligger. Huruvida undantaget är motiverat på försäkringsmarknaden bör ifrågasättas. Uppfattningen är att försäkringsmarknaden inte påverkas positivt av de gruppundantag som idag finns.

Genom ett avtal regleras avtalsparternas inbördes skyldigheter och rättigheter. Det är inte ovanligt, att det i standardavtal finns klausuler, vilka förskjuter parternas rättigheter och skyldigheter. Ett exempel på sådana klausuler är en ensidig ändringsrätt, vilken kan vara utformad på följande sätt: "Vi förbehåller oss rätten att ändra avtalsvillkoren". Genom villkorets utformning, blir det en förskjutning av parternas inbördes rättigheter och skyldigheter till fördel för endast en av parterna. Som skydd för bl.a. detta ger 36§ lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (AvtL), en möjlighet för den underlägsna parten att jämka eller helt bortse från oskäliga avtalsvillkor. Inom svenskt näringsliv, finns det en stor variation på styrkeförhållandet mellan näringsidkare. Det finns allt från internationella företag med tusentals anställda, till små fåmansbolag med endast ett fåtal anställda. Enligt gällande rätt är båda parterna jämlika i avtalsförhållanden, oavsett hur företagskonstellationen ser ut. Som skydd för en underlägsen part kan Marknadsdomstolen förbjuda en näringsidkare, att använda sig utav oskäliga avtalsvillkor,1 såsom t.ex. ensidiga ändringsrätter. Detta är ett sätt att skydda framtida nya avtalsparter gentemot dessa typer av oskäliga avtalsvillkor, när avtal ingås på liknande sätt och av liknande art. Hur tillämpningen av ändringsrätten ska komma till motpartens kännedom, är sällan förtydligat i avtalet. Följaktligen är det i många situationer oklart, huruvida ändringsrätten medför en ren ändringsrätt av avtalet, d.v.s. att det ej krävs en accept från motparten för att ändringen skall verka, eller om ändringen är att anse som ett anbud och därmed kräver en accept, för att ändringen ska träda i kraft. Följden av att ena avtalsparten tillåts inneha en ensidig ändringsrätt, är att det skapas en obalans i avtalsförhållandet, eftersom endast en av avtalsparterna tillåts ändra avtalets innehåll. Därmed leder utnyttjandet av den ensidiga ändringsrätten till konsekvensen att den underlägsna parten blir bunden av ändringar i avtalet, vilka kan vara mot dennes egentliga vilja. Är det rättssäkert att en av parterna, och i de flesta fall den starkare, tillåts ha en ändringsrätt som kan medverka till att väsentliga avtalsvillkor kan ändras? Är det skäligt att ensidiga ändringsrätter tillåts som avtalsvillkor, när en part är underlägsen? I Sverige råder avtalsfrihet, vilket innebär att parterna får avtala om vad de vill, och att avtalsvillkoren utformas därefter. En annan utgångspunkt för avtal är pacta sunt servanda, att avtal ska hållas, som kan bli motpolen till avtalsfriheten i fråga om ensidig ändringsrätt. Principen om avtalsfriheten tillåter avtalsvillkor om en ensidig ändringsrätt, såvitt båda parterna har kommit överens om det. Genom användandet av den ensidiga ändringsrätten, uppstår ett nytt avtal mellan parterna, vilket innehåller den gjorda ändringen istället för avtalets ursprungliga lydelse. Principen om pacta sunt servanda har som utgångspunkt att endast det ursprungliga avtalet är giltigt, på grund av att det ursprungliga avtalet är det avtal vars innehåll som de kommit överens om. Således är det andra avtalet, enligt pacta sunt servanda, inte giltigt mellan parterna. Eftersom principerna motsäger varandra, leder detta till en problematik, om vilket avtal som är gällande mellan parterna.

Avtalsfrihet och pacta sunt servanda benämns ofta som avtalsrättens grundpelare. Det innebär att parterna är fria att själva utforma inbördes prestationer och skyldigheter i avtal och att bundenhet att fullfölja avtalet uppstår. En jämkning av avtalsvillkor innebär i många fall att dessa grundprinciper inskränks varför uppsatsen behandlar principernas ställning och skyddsvärde. Denna uppsats har till syfte att utreda räckvidden för en i avtal stadgad ansvarsbegränsning. Utredningen görs dels genom en genomgång av den proposition generalklausulsutredningen resulterade i och som förelåg införandet av oskälighetsbegreppet i 36 § AvtL, vari tillämpning för jämkning av avtalsklausul möjligen kan finnas, dels genom en sammanställning för vad som föreskrivs i rättspraxis och doktrin. En skiljedom, som klandrades och därför blev offentlig, visar hur skiljemännen valde att tillämpa 36 § AvtL för att jämka en avtalad klausul om ansvarsbegränsning och istället göra en skadeståndsbedömning delvis utifrån skadeståndsrättsliga principer. I uppsatsen utreds under vilka förutsättningar en eller flera klausuler kan jämkas och redogör för hur ett jämkningsförfarande generellt går till och analyserar vad ett eftersträvansvärt förhållandesätt till en faktor som tecknad ansvarsförsäkring är. Vidare utreder uppsatsförfattarna huruvida en ansvarsförsäkring hos part kan påverka utfallet av bedömningen i skadeståndsrättsliga frågor. Uppsatsen behandlar ett antal rättsfall som har visat viss vägledning i fråga att klargöra rättsläget

Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område, AvtL, tillkom år 1915. Vid denna tidpunkt var det vanligt att avtal ingicks för varje enskilt fall, där partsvilja uppkom genom anbud och accept. Numera är det vanligare att avtalen har sådan utformning att de kan användas och nå ut till en större massa, denna typ av avtal kallas standardavtal. Eftersom standardavtalen är uppbyggda för att fungera i många affärssituationer behöver näringsidkarna inte längre ta fram individuellt utformade avtal för varje enskild avtalssituation. Standardavtalen har en viktig roll i dagens samhälle och på grund av teknikens snabba utveckling har det blivit allt mer vanligt att konsumenter gör sina inköp via internet. För att internetköp ska kunna genomföras krävs oftast att konsumenten måste godkänna näringsidkarens standardavtal, vilket sker genom ”point and click”. Trots att en konsument uttryckligen godkänt näringsidkarens avtalsvillkor genom ett enkelt knapptryck, kan villkoren anses som oskäliga vilket i sin tur kan leda till att delar av eller hela avtalet kan ogiltighetsförklaras alternativt jämkas. Om ett avtalsvillkor är otydligt utformat kan oklarhetsregeln tillämpas och villkoret tolkas därmed till konsumentens fördel. Uppsatsen innehåller tre analyser, om huruvida de tre stora och världskända företagen Apple-, Facebook- och MacKeepers avtalsvillkor är korrekta och tillåtna med tillämpning av svensk rätt. På grund av teknikens snabba utveckling kan vi i Sverige göra köp och ingå avtal med exempelvis något av de tre ovan nämnda företagen över internet. I och med att internetköp blir allt vanligare, blir också gränsöverskridande handel vanligare. Om gränsöverskridande handel genomförs tillämpas EU-rätten genom förordningen EG 593/2008. Eftersom Sverige är ett av medlemsländerna i EU är de förpliktade att anpassa lagstiftningen efter EU-rätten. År 1993 tillkom EU-direktivet om oskäliga villkor i konsumentavtal, 93/13/EEG. Året efter tillkom Lag (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, AVLK, för att uppfylla de krav som direktivet ställde. För att utreda vilka avtalsvillkor som kan anses vara oskäliga gentemot konsumenter i Sverige kan AVLK tillämpas. Förutom AVLK finns det flertalet andra lagar som näringsidkaren är skyldig att följa, till exempel Lag (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler och marknadsföringslagen (2008:486). Uppsatsen avslutas med kommentarer som kort berör tankar och reflektioner kring de tidigare analyserna. Vi har slutligen kommit fram till att svensk rätt, mycket med hjälp av kompletterande EU-rätt, har varit tillräcklig vid de avtalsvillkor vi undersökt. Vissa villkor i MacKeepers avtal har enligt vår mening varit oskäliga, men avtalsvillkoren har i efterhand kunnat förklaras ogiltiga med hjälp av bestämmelsen i 36 § AvtL. Apples och Facebooks avtalsvillkor har enligt vår mening varit skäliga.

Bostadshyra utgör en speciell del av kontraktsrätten, men har starka drag av skyddslagstift- ning till hyresgästens förmån. Avtalstypen har en stark social och ekonomisk betydelse, både för individ och för samhället i stort. Det förekommer att hyresgäster beter sig på ett sätt som försvårar hyresvärdens fastighetsför- valtning. Hyresgäster kan till exempel röka inomhus och på balkonger, felsortera avfall, fel- parkera fordon och installera maskiner som innebär en risk för skada. Vad har en hyresvärd för möjligheter att komma till rätta med problem som uppkommer i hyreshuset? Ordnings- föreskrifter intas ibland i hyresavtal för att precisera hur hyresgästen förväntas uppträda. Lagstiftningen är dock alltför generell för att påvisa vad som gäller i olika situationer – enligt 12:24 JB har hyresgästen en skyldighet att ”väl vårda lägenheten” och enligt 12:25 JB att ”iaktta allt som fordras för att bevara sundhet, ordning och gott skick”. Uppsatsen behand- lar avtalsutrymmet avseende vissa företeelser i hyreshuset mot bakgrund av de tvingande reg- lerna. Vilka skyldigheter kan hyresgäster åläggas genom hyresavtalet, och i vilken mån kan hyresgästers kontraktsbrott leda till någon påföljd? När lagstiftning görs tvingande är det viktigt att den hänger med i samhällsutvecklingen, så att aktuella problem får en lämplig och förutsebar lösning. Reglerna i 12 kap JB har en all- män utformning, varför reglerna kan anpassas till aktuella problem genom praxis. Det förut- sattes även i motiven att 12:25 JB skulle kompletteras med ordningsföreskrifter i hyresavta- let. Villkor kan delas upp i olika kategorier, men uppdelningen som sådan har inte någon bety- delse för villkorens giltighet. Det är innehållet som är avgörande. Emellertid gäller allmänna avtalsrättsliga regler kring avtalets ingående, varför samtliga villkor måste vara kända för båda parter vid avtalets ingående för att bli bindande. Som ett extra skydd för hyresgästen finns det regler om tolkning, jämkning och omförhandling av hyresvillkor. Reglerna avviker starkt från vad som i allmänhet gäller i kontraktsförhållanden. Analysen av olika ordningsföreskrifter visar att om de blir gällande mot hyresgästen, och om denne kan drabbas av någon påföljd vid kontraktsbrott, beror på vad villkoret innebär och hur det är utformat. De påföljder som oftast aktualiseras är skadestånd enligt 12:24 JB eller på allmän kontraktsrättslig grund, samt brutet besittningsskydd enligt 12:46 1 st 2 p JB. Vid förlängningstvist enligt 12:46 1 st p 2 JB ska en intresseavvägning mellan parterna göras. Förverkande kan ytterst sällan komma i fråga vid brott mot ordningsföreskrifter som inte endast är en precisering av 12:24–25 JB, då det enligt 12:42 p 8 JB krävs att kontraktsbrot- tet både är väsentligt och att villkoret är av synnerlig vikt för hyresvärden. RH 2006:34 och efterföljande avgöranden visar att domstolarna vid tillämpning av 12:46 1 st 2 p JB intagit en förhållandevis sträng hållning vid bedömningen av hyresgästers uppsåtliga kontraktsbrott. Det går inte att avtala om att en hyresgästs ansvar för skada ska vara strängare än vad som följer av 12:24 JB. Hyresgästen kan till exempel inte genom hyresavtalet göras ansvarig för rena olyckshändelser. En ordningsföreskrift kan dock inverka på culpabedömningen som ska företas vid vållande av skada enligt 12:24 JB. Vilken prägel ett hyreshus har är relevant för bedömningen av i vilken mån ett hyresvillkor kan göras gällande i en förlängningstvist. Om hyreshuset till exempel har profil av allergihus eller sjukhem kan hyresvärden uppställa villkor om rökförbud, men normalt inte annars. Till följd av att en intresseavvägning ska göras är det svårt att generellt avgöra vilka föreskrifter som blir bindande. Klart står att föreskrifterna ska ha ett meningsfullt och sakligt syfte. Hyresvärden har således viss möjlighet att påverka hyresgästers beteenden genom att ta in skäliga ordningsföreskrifter i hyresavtalet. Föreskrifterna fungerar som en varning om vad det finns för risker och hur hyresgästen förväntas handla för att förebygga skada. Om hyresgäs- ten bryter mot ordningsföreskrifterna riskerar denne att bli skadeståndsskyldig eller tvingas flytta.

Sammanfattning

Bredbands- och digital-TV-marknaden växer kraftigt och det är av stor betydelse ur konsumentsynpunkt att företagen tillämpar skäliga avtalsvillkor. I denna uppsats granskas ett antal standardavtal utfärdade av företagen på respektive marknad. Företagen vars villkor vi analyserar är Universal Telecom, Glocalnet och Tyfon Svenska AB som tillhandahåller bredbandstjänster, samt Viasat, Boxer och Canal Digital, som levererar digital-TV. Det rör sig i dessa fall om ensidigt upprättade standardavtal där konsumenten inte har möjlighet till individuell förhandling. Syftet med uppsatsen är att bringa klarhet i hur man går tillväga vid en oskälighetsbedömning av villkor i standardavtal riktade till konsumenter samt vilken lagstiftning som till övervägande del används inom området. Vi vill även utreda om dessa avtal innehåller oskäliga avtalsvillkor samt i förekommande fall presentera vilka slags oskäliga avtalsvillkor det rör sig om.

Vid en oskälighetsbedömning skall hänsyn tas till god sed, tvingande konsumentskyddande lagstiftning, allmänna tvingande rättsprinciper, dispositiv lag samt om obalans uppkommer till följd av en avtalsbestämmelse. Avtalsvillkoren får heller inte vara vilseledande eller otydligt utformade.

De lagar som främst tillämpas på dessa marknader är AVLK, EkomL, KkL och KtjL. De två sistnämnda lagarna är dock inte direkt tillämpliga utan får tillämpas analogt.

Vid ingången av arbetet misstänkte vi att det kunde vara svårt att hitta oskäliga avtalsvillkor i så stora företag som vi faktiskt valt, men i samtliga av de granskade standardavtalen förekom oskäliga avtalsvillkor. En gemensam nämnare för företagen är att deras avtal innehöll villkor som på ett eller annat sätt oskäligt begränsade konsumentens rätt till ersättning, s.k. ansvarsbegränsningsklausuler. Alla företagen har även villkorsändringsklausuler som bedömts som oskäliga eftersom de ger näringsidkaren ensidig rätt att ändra i villkoren avseende pris, tjänst eller dylikt.

Villkor som föreskriver formkrav vid uppsägning, reklamation eller andra meddelanden återfanns i inte mindre än tre av de granskade företagen. Detta är anmärkningsvärt eftersom det med stöd av förarbetena till KkL och tidigare avgöranden har bedömts som oskäligt en längre tid. En del av de undersökta bolagen försöker utnyttja sig av force majeure-klausuler för att slippa prestera sin del av avtalet. Force majeure är omständigheter som det inte kan rådas över, exempelvis krig och naturkatastrofer. Många av företagen utvidgar innebörden till att innefatta även andra omständigheter som ligger inom kontrollsfären.

Det finns en stor grupp människor i Sverige som lider i det tysta för att de har blivit utsatta för ett av Europas största bedrägerier. Deras sparkapital har gått upp i rök och deras ekonomi har raserats på grund av en enkel skraplott. Historien börjar med att paret, för det är ett par, åker på semester till Spanien, Portugal eller Grekland. När de går på stranden kommer det fram en ung människa som pratar svenska eller skandinaviska och frågar om de vill vara med i en enkät om semestervanor. Solen skiner och vattnet är så där härligt blått, livet leker och det är klart att de vill svara på några korta frågor. Som tack får de en skarplott. Den trevliga tjejen eller killen som de fick lotten av gratulerar till vinsten och skickar iväg dem med en gratis taxi till en hotellanläggning för att hämta datorn eller vad det nu var de vann. Nu börjar en hårdmangling för att få ”vinnaren” att bli den stora förloraren.

Framme vid hotellanläggningen blir de mottagna av en säljare som har till uppgift att få dem att skriva på ett avtal. Ett avtal som innehåller en mängd information, skrivet med små bokstäver, med klausuler som är oskäliga, integrationsklausuler som häver alla muntliga löften som konsumenten tidigare har fått av säljaren och med lagvalsklausuler som pekar ut länder som Isle of Man, Guernsey, Seychellerna, Cayman Island eller Gibraltar som med all säkerhet saknar eller har mycket dåliga konsumentskyddslagar.

Tanken med uppsatsen är att se vilka oskäliga avtalsvillkor som förkommer i timeshare-avtalen och vilka lagar som konsumenten kan åberopa vid oskälighetsbedömningen. När domstolen gör en oskälighetsbedömning måste de kunna tolka avtalet, hänsyn måste tas till god marknadsföringssed, tvingande konsumentlagstiftning, allmänna tvingande rättsprinciper, dispositiv lag och om obalans mellan parterna uppkommer i ett avtalsvillkor. Avtalsvillkoren får inte heller vara otydliga eller vilseledande.

De lagar som vi har undersökt om de kan tillämpas på denna marknad är Lagen om tidsdelat boende, AVLK, AvtL, KKL, KtjL och KkrL. Som stöd finns även Romkonventionen, timesharedirektivet , konsumentköpsdirektivet och direktiven om oskäliga avtalsvillkor i konsumentförhållande .

Vi misstänkte att vi skulle hitta en del oskäliga avtalsvillkor i timeshare-avtalen. Av de avtalen som vi granskade hade alla en paragraf som gällde företagets ensidiga rätt till villkorsändring av avtalet vilket anses som oskäligt. Företaget hade också rätt att säga upp medlemskapet efter eget tycke och smak. De hänvisar också till klubbkonstitutionen vilket är klubbens stadgar. I den ena paragrafen står att konsumenten har tagit del av konstitutionen medan det i nästa paragraf står att konsumenten först måste bli medlem för att få del av konstitutionen.

In Sweden there is a large group of people that suffer in silence because they have become victims of the biggest fraud in Europe. All their savings are gone only because of a simple lottery ticket. Their stories are similar. A couple goes on a vacation to Spain, Portugal or Greece. While they are enjoying the sun and the beech they are approached by a young man or a woman who “coincidentaly” comes from Sweden or Scandinavia and asks them to be part of a survey about vacationing habits. As a reward for their time they get a lottery ticket. Of course they win the lottery. They are sent to a hotel/club in a cab free of charge to pick up their prize which can be a new computer or a digital camera. That is when the psychological pressure begins and the lottery winner is slowly turned into the big looser.

When they get to the hotel they are welcomed by a seller whose only goal is to get them to sign a contract. The contract contains a lot of information that is written in small print and is full of unreasonable clauses, integration-clauses that annul all the verbal promises from the seller and with clauses refering to laws of countries as Isle of Man, Geurnsey, Seychel Islands, Cayman Island or Gibraltar which has none or very poor legal protection of consumers.

The goal with the thesis was to find out what unreasonable terms are the most common in timeshare-contracts and which laws can the consumers refer to when appraising the unreasonable terms. When the court of law judges the unreasonable terms in contracts they have to interpret the contract with consideration to customs in marketing practise, cogent consumer law, the general cogent principles of law, dispositive law and see if there is a balance between the interests of parties in contract. The terms of the timeshare-contract may not be unclear or misleading.

We have used Swedish law as the ground for our studies. As a support for our investigation have we used The Rome Convention, Time Sharing directive 94/47/EG, Directive 1999/44/EC and 1993/13/EECof the European Parliament and of the Council and the Directives of National Fairness Laws Aimed at Protecting Consumers in Relation to Commercial Practices.

We focused on studying the unreasonable terms in the timesharing contracts. The contracts that we have investigated had all the term that acquits the seller’s single right to change the terms of the contract which is irrational. The company has also the right to cancel the membership for no reason. They refer to the constitution of the club, but the consumer has to become a member first to take part of the information in the constitution which is contradictory and unreasonable.

Enligt generalklausulen i 36 § avtalslagen (AvtL) stadgas att part som intar en underlägsen ställning i avtalsförhållandet ska visas särskild hänsyn i behovet av skydd. Denna regel finns främst för att skydda konsumenter, men på senare tid har även småföretagare kommit att innefattas i denna regel. I näringsidkarförhållanden finns ofta behov av skydd mot oskäliga avtalsvillkor, då småföretagare ofta intar en liknande position som konsumenter. I studien har därför undersökts vilket skydd som ges i lagen och hur detta tolkats i praxis. Dessutom har begreppet underlägsen ställning beskrivits och analyserats i förhållande till övriga rekvisit i 36 § AvtL. För att kunna urskilja vilka omständigheter som påverkar avgörandet huruvida underlägsen ställning föreligger eller ej, upprättas i rättspraxis en skälighetsbedömning för varje enskilt fall. De slutsatser som dragits i studien visar på att det generellt sett inte går att säga när en småföretagare befinner sig i underlägsen ställning, utan att detta istället beror på en mängd olika omständigheter som verkar i det enskilda fallet.

Insamling och lagring av privat data sker ständigt i dagens samhälle. Denna studie har målet att undersöka svenska respondenters uppfattningar kring integritetsproblem och möjliga åtgärder vid användning av Smart TV. En lucka i litteraturen existerar eftersom tidigare studier inom området saknas för Sverige när det gäller just Smart TV-enheter som denna studie utforskar. Genom en enkätstudie via social media har svenska respondenter kunnat ange vilken form av insamling och lagring av privat data vid Smart TV-användning som anses oacceptabel. Avtalsvillkor för Smart TV-enheter blir sällan lästa av studiens respondenter. Resultatet visar även att svenska respondenter är villiga att ta bort röst- och kamerafunktionalitet för att bevara privat data. Resultaten i denna studie är jämförbara med tidigare studier från andra länder. Rekommendationer och förslag ges utifrån studiens resultat angående hur insamling och lagring av privat data kan minskas samt hur avtalsvillkor kan behövas skrivas om för att användare ska vara villiga att läsa innan de accepterar all form av datainsamling vid installation av en Smart TV. Studien visar att mer omfattande studier behövs för att utforska området med hjälp av resurser som betalda register för bättre urval av respondenter och mer ingående analysarbete.
Collection and storage of personal data takes place constantly in today's society. This study aims to investigate Swedish respondents' perceptions of privacy issues and possible measures when using a Smart TV. A gap in the literature exists because previous studies in the field are lacking in Sweden when it comes to Smart TV devices which this study explores.  Through a survey via social media, Swedish respondents have been able to indicate which form of collection and storage of personal data during use of Smart TV is considered unacceptable. Privacy policies for Smart TV devices are rarely read by the study's respondents. The results also show that Swedish respondents are willing to remove voice and camera functionality to protect their personal data. Furthermore, results have been comparable with previous studies from other countries.  Recommendations and suggestions are given based on the study results regarding how the collection and storage of personal data can be reduced and how privacy policies may need to be rewritten for users to be willing to read them before accepting any form of data collection when installing a Smart TV. The study shows that more extensive studies are needed to explore the area with the help of resources such as paid registers for better selection of respondents and more in-depth analysis work.

Hyrköp av fast egendom är en relativt ny företeelse på fastighetsmarknaden. Hyrköpet innebär att en hyresgäst träffar hyresavtal med ett bostadsbolag som erbjuder en hyrköpsmodell och avtalet kombineras med en optionsrätt. Optionsrätten innebär att hyresgästen, ”hyrköparen”, ges en rätt att inom optionstiden förvärva fastigheten i fråga.

Sedan länge har fastighetsrätten i Sverige varit kringgärdat av formkrav. Formkravets primära syfte har varit att inte belasta köpare och säljare mer än nödvändigt men tvinga parterna till att reglera vissa minimikrav för att ett giltigt fastighetsförvärv skall komma till stånd. Bakgrunden till reglerna utgörs av att det från allmän synpunkt är angeläget att avtal inte förbinds med villkor, som medför osäkerhet och oreda i äganderättsförhållanden.

Det fastighetsrättsliga formkravet har medfört att utfästelser om framtida försäljning av fast egendom sedan länge varit ogiltiga i svensk rätt. Vad gäller hyrköpet innebär den optionsrätt som avtalas i samband med hyresavtalet att bostadsbolaget gör en utfästelse om framtida försäljning. Eftersom sådana utfästelser generellt anses ogiltiga utreder denna uppsats rättsverkningarna av att sådan utfästelse de facto avtalas vid ett hyrköp. Författaren ställer sig sålunda frågan huruvida hyrköpet kan ges någon rättslig relevans, om inte inom fastighetsrätten men inom andra rättsområden som aktualiseras av hyrköpet? Bakgrunden till att författaren velat utredda nämnda frågeställning utgörs av att hyrköpet tillsynes ställer förfördelad part vid en tvist utan tillämpliga regelverk för utrönandet av en specifik rättsverkan. Författaren har sålunda velat utreda gällande rätt för hyrköpet utifrån ett ”tvisteperspektiv” för att påvisa den reella situation avtalsparterna står inför vid ett hyrköp.

En empiri har genomförts för att låta bostadsbolag som erbjuder hyrköp belysa de anledningar till att hyrköpsmodeller lanseras och hur lanseringen till dags dato fungerat.

Författarens omfattande rättsutredning av fastighetsrätt, optionsrätt, avtalsrätt och skadeståndsrätt har tillsammans med empirin lett fram till författarens slutsatser kring hyrköpet. Författaren anser att det krävs en översyn av gällande fastighetsrätt från lagstiftarens sida. I avvaktan på lagstiftarens respons bör vidare fastighetsbolag och privatpersoner, i framtiden avstå ifrån att tillämpa modellen då hyrköpet rättsligt utgör ett i hög grad osäkert fastighetsförvärv.

Recent case law from the ECJ on one of the most important EU contract law legislation has left questions open about the compatibility of Swedish con­tract law with the Unfair Contracts Term Directive. The case law on Article 6 (1) in the directive seem to have changed the view on how to deal with the legal consequence of an unfair term in consumer contracts; namely that unfair terms cannot be adjusted but need to be declared invalid. This essay examines how the effects from the ECJ case law provide new light upon Swedish contract law. The effect creates a clash of ideas and rationalities between Union law and Swedish contract law. Unfair terms cannot be adjusted as the relevant Swedish legislation provides. An unfair term needs to be invalid, and if necessary, such an unfair term can in certain circumstances be complemented with default rules from national contract law. This does not only seem to change the interpretation and application of the Swedish law, but it also form an underlying tension between the instrumental market-functional Union law and the more jus­tice oriented Swedish private law.  Furthermore, as we move towards a new European civil code, perhaps these tensions and clashes may say something about where the discipline of European Private Law is headed.