Academic literature on the topic 'Bålstabilitet'

Bakgrund: Ländryggssmärta är vanligt förekommande och ger konsekvenser både på individ- och samhällsnivå. För individen kan ländryggssmärta leda till begränsning i funktion och aktivitet samt är ofta relaterad till olika grad av rörelserädsla. Kliniska riktlinjer för ländryggssmärta rekommenderar bland annat individanpassad träning samt att relevant information och förklaringsmodeller ges till patienten. Det finns tidigare studier som kvantitativt utvärderar träning riktad mot bålstabilitet och motorisk kontroll och som visar på effekt på utfallsmått som smärta och funktion. Den här studien ger en kvalitativ beskrivning av hur patienter upplever begreppet bålstabilitet och bålstabiltetsträning i grupp. Syfte: Att beskriva hur personer med ländryggsmärta uppfattar begreppet bålstabilitet samt deras upplevelse av att träna bålstabilitet i grupp. Metod: För att besvara syftet valdes en kvalitativ metod. Tio personer som deltagit i bålstabiliserande träning i grupp intervjuades. Intervjumaterialet analyserades med innehållsanalys. Resultat: Informanternas upplevelse av begreppet bålstabilitet är att ha bra och starka muskler i rygg och mage och framför allt att man även har bra kontroll på de inre små magmusklerna. Det leder till förbättrad förmåga posturalt och i rörelse och aktivitet samt kan förebygga eller behandla smärta. Studien visar att träning i en grupp där det finns en engagerad ledare som ger individanpassad introduktion och feedback och som ser alla deltagare är positivt för upplevelsen av träning och ger ökad motivation. För att gruppdeltagarna ska uppnå egen kunskap om träningen och hur den ska genomföras önskar deltagarna individanpassad feedback på rätt nivå under hela inlärningsprocessen. Bålstabiliserande träning i grupp ger upplevelse av förbättring och ökad medvetenhet och tillit till sin rygg och sin förmåga. Konklusion: Studien bekräftar klinisk erfarenhet om det positiva med att träna i grupp och visar att gruppträning är tillämpbart trots att bålstabilitetsträning kräver individanpassad feedback.
Background: Low back pain is a common problem with consecuences for both comunity and individual. For the individual the pain can give limitations i function and activity and is often correlated with different levels of fear of movement. Clinical guidelines for low back pain recommends individualized exercise and that relevant explainations are given to the patient. There are previous studies that quantitatively evaluates training directed towards corestability and motor control and these show that the interventions gives effects on outcomemeasures such as pain and function. This study provides a qualitative description of how patients experience the concept of corestability and training of corestability in a group. Aim: To describe how people with low back pain experience the concept of corestability and their experience to train corestability in a group. Methodology: To answer the purpose a qualitative method was chosen. Ten people whom had participated in a corestabilizing traininggroup were interviewed. The interviewmaterial was analyzed using content analysis. Results: The informants experience of the concept of corestability is to have good strong muscles in the back and abdomen and also good control over the local small abdominal muscles. This leads to improved ability in postural- and movementactivities and can prevent or treat pain. This study shows that training in a group where there is a committed leader that provides individualized introduction and feedback and that notice all participants is positive for the experience of training and provides increased motivation. For the participants to achieve their own knowledge about the training they wish for individualized feedback throughout the learningprocess. Corestabilitytraining in a group gives an experience of improvement and increased awareness and trust in ones back and ones ability. Conclusion: The study confirms clinical experience of positive impact of groupexercise and shows that groupexercise is applicable although stabilitytraining requires individualised feedback.

Sammanfattning

Inom vården är det idag vanligt med bland annat ryggproblem. Risken är stor att värken blir långvarig. En Australiensk studie visade att en tredjedel av dem som hade besvär från ländryggen fortfarande hade det ett år senare.

Styrkan i bålmuskulaturen är central för alla typer av rörelser som vi utför funktionellt i det dagliga livet, i arbetssituationen och på fritiden. Har man en bra styrka i magmuskulaturen och i ryggmuskulaturen förebygger man skador och överbelastningsproblem bland annat i ländryggen.

Syftet med studien har varit att visa om vårdpersonal kan få minskade problem i ländryggen av att bygga upp sin bålstabilitet genom övningar som stärker m.transversus abdominis och m.multifidus. Går det att förbättra förutsättningarna för att personalen ska kunna orka jobba inom vårdyrket, som är ett mycket tungt arbete med många osymmetriska lyft. Vårdyrket har idag en överrepresentation av kvinnor.

Studien är en kvantitativ undersökning av 12 kvinnor mellan 20 och 55 år. Dessa kvinnor gick igenom en hållningsanalys för att vi skulle få en uppfattning om hur deras fysiska förutsättningar såg ut. Därefter har vi testat balansförmågan genom Elphinstons enbenstest. Som tredje test har vi mätt av styrkan i magmuskulaturen genom att använda oss av Kendalls nedre abdominala muskeltest. Slutligen testas Biering Sörensens ryggtest, som mäter styrkan i ryggmuskulaturen.

Resultatet av balanstestet visar att 83 % hade förbättrat vänster ben medan 66 % har förbättrat sin balans på höger ben. Kendalls magtest visade en 100 %-ig förbättring för alla, där ursprungsstyrkan var mycket dålig. Sist testades Biering Sörensens ryggtest. Även detta visade en stor svaghet i ryggmuskulaturen från början. Resultatet var även här en 100 %-ig förbättring.

Slutsatsen är att vårdpersonal som vi har undersökt har generellt en mycket svag muskulatur, främst i magmuskulaturen men även i ryggmuskulaturen. En dålig hållning kan vara ett resultat av en dålig bålstabilitet, vilket var uppenbart i våra testresultat. Dock har testpersonerna varit entusiastiska och tagit åt sig vår information, vilket har lett till en stor förändring av attityden till träning. Alla har under resans gång fått ett större medvetande för hur viktigt det är med en god hållning och en bra bålstabilitet.

 

Nyckelord: bålstabilitet, core, multifidus, ländryggsbesvär, transversus abdominis, motion.

Introduktion: Balans definieras som förmågan att kontrollera tyngdpunkten i förhållande till understödsytan. Bålen är centrum av de kinetiska kedjorna och har en betydelsefull roll vid utförande och kvalitén på rörelser. Tidigare studier har föreslagit att bålstabilitetsträning har en positiv effekt på dynamisk balans. Nedsatt balans kan ge upphov till skador och rehabilitering av dessa sker ofta kliniskt. Syfte: Syftet med studien var att undersöka sambandet mellan bålstabilitet och dynamisk balans hos unga friska individer. Metod: Studien omfattade 8 försökspersoner. Förfrågan om medverkan sändes till sex klassgrupper med universitetsstudenter på Facebook. Dynamisk balans testades via star excursion balance test och bålstabiliteten testades via core muscle strength and stability test. Resultat: Mellan bålstabilitet och dynamisk balans vid stående på höger fot och sträckning av vänster fot, fanns ett måttligt positivt samband vid riktning posteriomedialt (r=0.63). Samt ett lågt positivt samband vid riktning posteriolateralt (r=0.35). Ett lågt negativt samband kunde ses vid stående på vänster fot och sträckning av höger fot, i den anteriora riktningen (r=-0.45). Konklusion: Samband kan antydas mellan bålstabilitet och dynamisk balans vid enstaka sträckriktningar och skiljer sig beroende på stödfot. Större studier behövs för vidare undersökning inom området.

Eight out of ten Swedes has once in a while pain in the back, neck or shoulders. This often depends on inactivity and monotonous work under a long time. Pain affects us mentally since the body and mind affect each other, which can lead to an evil circle of pain and depression. A typical imbalance in an office worker with the arms in front of the body while working is that the muscles on the front of the trunk will be shortened, since they never work with their full length and become strong because of the constant use. On the other hand, the muscles on the back of the trunk will be weakened and elongated, since they are working in an extended and static position. The purpose of this study was to examine if it is possible, under a six week period, to get an improved posture in the shoulder region and to get an improved self experienced health. The investigation contained nine middle aged office working women. A posture and a functional analysis were carried out. The functional analysis consisted of two tests that investigated lateral rotation in the shoulder and the relationship between the scapula and the trunk. After the tests were carried out the pictures taken was compared before and after the training period and the changes was noted. The result on this project shows that it is possible for office working women to get an improved posture, movement and coordination in the shoulder within a period of six weeks. It also shows that it is possible to get an improved self experienced health under the same conditions.

Tidigare studier hänvisar till bristen av forskning som berör funktionell träning såsom corestärkande bålstabilitetsträning för att öka idrottslig prestation. Det är dessutom omdiskuterat om träning, som skapar instabilitet i anslutning till träningsövningar, förbättrar stabiliteten som i sin tur ska verka prestationshöjande. Den mest likvärda studie som har gjorts angående träningsprogram med slyngor för att stärka bålstabiliteten hos handbollsspelare med syfte att påvisa en prestationsökning i kasthastighet visar på signifikant effekt.  Syftet med studien var att undersöka om ett sex veckors träningsprogram för bålstabilitet med träningsredskapet Func.Gym training bands gav en förbättrad kasthastighet hos manliga elithandbollsspelare. Två grupper användes i studien, en testgrupp bestående av sex testpersoner (n=6) med en medelålder på 22,3 år och en kontrollgrupp bestående av tre testpersoner (n=3) med en medelålder på 21 år. Alla subjekten var aktiva elithandbollslaget HK Drott. Träningsprogrammet innefattade sex olika övningar och genomfördes med hjälp av det funktionella träningsredskapet Func.Gym training bands. För att mäta kasthastigheten användes Casio EX-F1 EXILIM, inställning på höghastighet (hs) med 300 frames per second (fps). Analyserna från höghastighetskameran genomfördes i programmet Dartfish classroom edition. En testperson från testgruppen förbättrade kasthastigheten efter sex veckors träningsprogram. De resterande i testgruppen och samtliga i kontrollgrupp försämrade kasthastigheten.  Bålstabilitetsträning mätt genom antal repetitioner och i enkät förbättrades hos samtliga i testgruppen. Konklusion: Func. Gym Training bands förbättrar bålstabiliteten men har i denna studie inte påverkat kasthastigheten positivt.
Earlier studies refer to the fact that scientific research is lacking when it comes to functional training such as core strengthening and trunk stability in relation to athletic performance like throwing velocity. It is widely debated if instability when performed training exercises improves stability which in turn would improve athletic performance. The most equivalent study that has been made concerning training program with slings to improve trunk stability with the purpose to improve throwing velocity has shown significant results.  The purpose of this study was to investigate if six weeks core stability training program with the functional training equipment Func.Gym training bands improved the throwing velocity in male elite handball players.  Two groups were used in this study, one test group consisting of six subjects (n=6) with an average age of 22,3 years, and one control group consisting of three subjects (n=3), with an average age 21 years. All the subjects were team players from HK Drott. The training program consisted of six exercises and was accomplished by the functional training equipment Func.Gym training bands.      To measure throwing velocity a Casio EX-F1 EXILIM was used, adjusted to high speed (hs) with 300 frames per second (fps). The clip from the high speed camera was analyzed in the Dartfish classroom edition program. One of the test persons in the test group showed improved result in throwing velocity. The remaining, both test group and control group, showed decreased measures in velocity after six week training. Measures of exercise repetitions and questionnaire showed improved strength in trunk stability.  Conclusion: Func.Gym Training bands improved trunk stability but did not in this study show any positive effect on throwing velocity.

Bakgrund: Styrkeökande och stabiliserande träning för bålen, ofta definierat som träning för att förbättra bål och höftkontroll, är en integrerad del av atletisk utveckling. Mycket forskning är genomförd angående bålträningens effekt på balans hos patienter i rehabiliterande syfte, men lite är känt om bålträningens effekt på balans hos atleter. Syfte: Denna litteraturstudie fokuserade på identifiering av relationen mellan bålträning och balans hos atleter. Metod: En systematisk sökning användes för att hitta alla artiklar relaterade till balans och bålstabiliserande träning som identifierades med hjälp av databaserna PubMed och CINAHL (2008 - november 2018). En artikel av Reed et al. användes som inspiration för sökstrategi och sökord. Meshtermer användes för att välja sökord. Urval: Ett systematiskt tillvägagångssätt användes för att utvärdera ett sökresultat på 448 artiklar. Tio artiklar uppfyllde inklusions- och exklusionskriterierna för granskning efter att hela artikeln hade lästs igenom. Kvalitetsbedömning: Studier utvärderades med hjälp av PEDro-skalan. Resultat: Tio artiklar inkluderades i denna litteraturstudie. Av dessa visade nio artiklar statistiskt signifikanta post-test resultat på balans efter en träningsperiod fokuserad på ökad stabilitet och styrka i bålen. Konklusion: Styrkeökande och stabiliserande träning för bålen visar sig ha positiv effekt på balans hos atleter.

Sammanfattning Bakgrund: KOL är en obstruktiv lungsjukdom med luftflödesbegränsningar pga.  kronisk bronkit och emfysem. De patofysiologiska mekanismer är en progressiv inflammatorisk process som påverkar hela kroppen. De viktigaste behandlingsstrategierna är rökstopp, farmakologisk behandling samt fysisk träning.  Personer med KOL har ofta en nedsatt fysisk funktionsnivå, som inte behöver vara kopplad till sjukdomens svårighetsgrad.  De viktigaste fysioterapeutiska interventionerna för KOL är mätning av fysisk kapacitet, aerob- och muskelstärkande träning, tekniker för sekretmobilisering via motståndsandning samt undervisning i energibesparande arbetssätt. Interventionerna leder till förbättrad funktionsnivå, bromsar upp sjukdomen, minskar risken för samsjuklighet med andra icke smittsamma sjukdomar (NCD), minskar risken för execerbationer, förbättrad livskvalitet, samt minskar risken att dö för tidigt (6MWT >350 m).     God bålkontroll är central för en effektiv biomekanisk funktion i syfte att maximera kraft och minimera skaderisker. En bra bålkontroll har hos friska personer visats ha en positiv effekt på diafragmas funktion, samt att bålkontrollen påverkas av andningen vilket blir extra tydligt vid fysiskt ansträngande arbete.     Sambandet mellan bålkontroll, syrgasmättnad, fysisk funktion och självskattade symtom hos personer med KOL har enligt författarens kännedom inte studerats tidigare. Syfte: Studien syftar till att undersöka om fysisk aktivitet, med fokus på förbättrad bålstabilitet och sluten läppandning, kan förbättra syrgasmättnad, fysisk kapacitet, benmuskelstyrka, balans och självskattade symtom hos personer med KOL, stadium 2. Metod: Single subject experimental design (SSED) med AB design (baslinje undersökning – intervention) användes. Primärt utfallsmått var saturation och gångsträcka mätt med 6MWT. Sekundära utfallsmått var enbensstående balans, CS-30 samt CAT. Data på kvotskalenivå analyserades visuellt med stöd av 2-SD-bands analys och celerationslinje analys. Förändringar i CAT före och efter interventionen redovisas i procent. Resultat: Fyra personer inkluderades i studien. Resultatet visar en möjlig interventionseffekt avseende gångsträcka vid 6MWT och enbensstående balans för två av deltagarna, som vid studiestart låg under eller tangerade förväntade normalvärden i samtliga parametrar. En av dessa stabiliserades avseende lägsta värde på saturation vid 6MWT. Det fanns en effekt/möjlig effekt på förbättrad benstyrka (CS-30) för de deltagare som vid studiestart låg över förväntade normalvärden i samtliga parametrar. Självskattade lungsymtom (CAT) förbättrades hos tre av deltagarna (31–55 procent) och försämrades hon en av deltagarna (-17 procent). Konklusion: Studien visar en möjlig positiv effekt av bålstabiliserande träning på gångsträcka (6MWT), enbensstående balans, antalet uppresningar vid CS-30 samt självupplevda lungsymptom (CAT) för personer med KOL, stadium 2. Fler studier behövs för att stärka validiteten av dessa fynd.
Abstract Background: COPD is an obstructive pulmonary disease with air flow constraints due to chronic bronchitis and emphysema. The pathophysiological mechanisms are a progressive inflammatory process that affects the entire body. The main treatment strategies are smoking cessation, pharmacological treatment and physical exercise. People with COPD often have a reduced physical function level, which not need to be linked to the severity of the disease. The most important physiotherapeutic interventions for COPD are measurement of physical capacity, aerobic and muscle strength training, techniques for mobilization of sputum through resistance breathing techniques and teaching in energy-saving work methods. The interventions lead to improved functional levels, slow down the disease, reduce the risk of comorbidity with other non-communicable diseases (NCD), reduce the risk of exacerbation, improve quality of life, and reduce the risk to die prematurely (6MWT> 350m).     A well-functioning core stability is considered central to an effective biomechanical function to maximize strength and minimize risks of injury and has been shown by healthy individuals to have a positive effect on diaphragm function. It has also been shown that the ability to core-control is affected by deep breathing and especially during hard physical work.    A correlation between oxygen saturation, physical function, self-estimated symptoms and core stability in people with COPD, has to the knowledge of the author not been studied earlier.     Aim: The aim of the study was to investigate whether there are a correlation exercise together with improved core stability and pursed lip breathing, can improve oxygen saturation, physical capacity, leg muscle strength, balance and self-estimated symptoms in people with COPD in stage 2.Methodology: A single subject experimental design (SSED) with AB design (baseline survey - intervention) was used. As primary outcome saturation and walking distance measured at 6MWT were used. Secondary outcomes were CS-30, single balance and CAT. Data at nominal level were analyzed by using Two Standard Deviation Band Analysis and Celeration Line Analysis, Changes in CAT, pre- and post-intervention, was analyzed by percentage. Result: Four participants were included in the study. The result indicates a possible intervention effect regarding walking distance at 6MWT and single leg balance for two of the participants, who at study start were below or dropped below expected normal values in all parameters. One of these participants was stabilized for the lowest value of saturation at 6MWT. There was an effect/possible effect in the CS-30 for participants who at study start exceeded expected normal values in all parameters. Self-estimated symptoms (CAT) were improved in three participants (31–55 percent) and got worse in one participant (17 percent).Conclusion: The study indicates that core stability training focusing on improved motor control for stabilizing core muscles may have a positive effect on walking distance (6MWD) single leg balance, number of up rises in CS-30 and self-estimated lungsymptoms for people with COPD, stage 2. More studies are needed to validate these preliminary findings.

Sammanfattning Syfte och frågeställningar: Syftet med studien var att utvärdera förändringar över tid vid excentrisk träning av quadriceps i en ny dosering i kombination med träning av höft- och bålmuskulatur under 12 veckor vid patellar tendinopti med avseende på a) smärta, b) skattning av symtom, funktion och förmåga att delta i idrott, c) funktionellt hopptest samt c) vävnadsförändringar i patellarsenan. Metod: Studien var en pilotstudie utan kontrollgrupp. Tolv personer som kliniskt diagnostiserats med patellar tendinopati samt hade ultraljudsverifierad tendinos i patellarsenan deltog frivilligt i studien (2 kvinnor och 10 män; medelålder 29,2 år, besvärsduration > tre månader). För att utvärdera träningsinterventionen användes visuell analog skala (VAS) för smärta i vila och under aktivitet, frågeformuläret Victorian Institute of Sport Assessment score (VISA-P) för skattning av symtom, funktion och förmåga att delta i idrott, funktionellt hopptest, one-leg hop for distance (OLH). Undersökning av patellarsenan gjordes med ultraljud och färgdoppler. Utvärdering genomfördes före och efter tolv veckors träningsintervention. Träningsprogrammet innehöll excentrisk träning av quadriceps (bromsande knäböjning på ett ben) stående på en kil inklusive stretch av quadriceps i kombination med träning av höft- och bålmuskulaturen som utfördes tre gånger i veckan under 12 veckor. Signifikansnivå p < 0.05 användes i studien och en tendens inkluderades mellan 0.05 < p < 0.1 Resultat: Efter träningsperioden sågs en signifikant minskning av smärta i vila (VAS från 64 till 11,5) och under aktivitet (från 80 till 21 på VAS skalan) samt en ökad funktion och förmåga att delta i idrott sågs på VISA-P (från 44 till 71,5). En signifikant förbättrings sågs också på funktionellt hopptest på ett ben med en ökad hopplängd (från 103 till 132 cm) efter träningsinterventionen. Ingen signifikant skillnad kunde ses gällande vävnadsförändringar i patellarsenan. Det fanns däremot en tendens (p=.083) till förbättring av senstrukturen i patellarsenan efter träningsinterventionen. Slutsats: Efter tolv veckors intervention sågs en signifikant förbättring med avseende på smärta och funktion vid patellar tendinopati. Dessa resultat bör följas upp för att utvärdera långsiktiga förändringar av träningsinterventionen. Resultaten från denna pilotstudie kan ligga till grund för en kommande randomiserad kontrollerad interventionsstudie.
Abstract Aim: The aim of this study was to evaluate changes over time during eccentric quadriceps training with a previously unstudied exercise dosage in combination with hip and core exercises for a period of 12 weeks in patients with patellar tendinopathy. The outcome measures were: pain, self-evaluated symptoms, functions and ability to participate in sport, functional jumptest and patellar tendon tissue changes. Method: This was an uncontrolled pilot study. Twelve patients diagnosed with patellar tendinopathy using clinical testing and ultrasound imaging participated in the study voluntarily (2 female and 10 men, mean age 29.2 years, duration of symptoms > 3 months). To evaluate the intervention a visual analogue scale (VAS) was used to measure pain at rest and during activity. The Victorian Institute of Sport Assessment score (VISA-P) was used to evaluate self-assessed symptoms, function and ability to participate in sport. One-leg hop test for distance (OLH) was used as a functional test. Changes in the patellar tendon were examined using ultrasound imaging and colour doppler. Measurements took place at baseline and at 12 weeks. The exercise program contained eccentric quadriceps training (drop-squat on one leg) standing on a decline board, quadriceps stretching in combination with hip and core exercises performed 3 times per week for twelve weeks. P-value was set at < 0.05 and a tendency was included between 0.05 < p < 0.1 Results: At 12 weeks a significant reduction of pain was observed at rest (from 64 to 11.5) and during activity (from 80 to 21) as well as improved VISA-P scores (from 44 to 71.5). A significant improvement was observed on the functional hop test (from 103 to 132 cm). No significant changes in the patellar tendon were observed with ultrasound imaging. Although there was a tendency towards structural improvement of the patellar tendon (p=.083) after 12 weeks of intervention. Conclusion: After twelve weeks of intervention a significant improvement was observed with respect to pain and function. It would be of interest to examine long-term changes of this combined training program. These results may be used as a foundation for a future randomised controlled intervention study.