Academic literature on the topic 'Barn i behov av särskilt stöd'

Vi har studerat forskning som handlar om elevassistenters arbete för elever i behov av särskilt stöd. Syftet med studien är att undersöka elevassistenters arbete i en allmän och friare roll som resurs i skolan och om det finns forskningsstöd för den typen av insats. Genom sökningar identifierades 16 artiklar och resultaten i artiklarna användes för att genomföra en tematisk analys. Resultaten visar att elevassistenter i en fri roll agerar som (1) Undervisare av elever i behov av särskilt stöd, (2) Experter på elever i behov av särskilt stöd, (3)Stödfunktion till lärare och (4) Upprätthållare av en särskild elevsuppmärksamhet. Temana diskuteras, i ett relationellt perspektiv, utifrån riskeroch möjligheter med elevassistenters arbete med elever i behov av särskiltstöd. En slutsats vi drar av den granskade forskningen är att det är tveksamtom elevassistenter ska användas som primära undervisare för dessa elever.

Syftet med artikeln är att analysera organisering av och synen på mottagandet av ensamkommande barn inom socialtjänsten våren 2016 – en tidpunkt då antalet asylsökande ensamkommande barn nyligen nått en extrem omfattning under kort tid. Artikeln baseras på en totalundersökning (enkät) av socialtjänstens resurser, organisering och insatser i arbetet med ensamkommande barn och ungdomar. Resultatet visar att trots en statlig ambition om normalisering och integrering av mottagandet i den sociala barnavården, har en tydlig respons från socialtjänsten varit att specialisera verksamheten utifrån den ökande klientgruppen. Den här studien ger inget belägg för att specialiseringen lett till bättre kvalitet, tvärtom indikeras ett positivt samband mellan kvalitet och en integrerad organisation. Främst tyder studien på att resurser, övergripande samverkan och engagerade politiker har varit viktigt för hur man inom socialtjänsten uppfattar möjligheten att anpassa stödinsatser efter behov och att följa upp insatser. Noterbart med tanke på tidpunkten för studien är att en majoritet av respondenterna (företrädesvis chefer inom socialtjänstens verksamhet för ensamkommande barn) var förhållandevis nöjda med det stöd som erbjöds till ensamkommande barn/ungdomar, dock påtalades brister i möjlighet att följa upp och tillgång till insatser som matchar målgruppens behov.

Från politiskt håll finns idag en tydlig politisk intention att studenter med funktionshinder ska inkluderas i högskolornas och universitetens utbildningar. Denna artikel tar upp vad som hindrar respektive möjliggör att dessa politiska intentioner om tillgänglighet och mångfald implementeras i undervisningen. Analysen baseras på en fallstudie av en samhällsvetenskaplig institution vid ett svenskt lärosäte och frågeställningarna handlar om lärarna vill, förstår och kan implementera dessa intentioner. I studien framgår att även om det finns en tydlig vilja hos lärarna och den administrativa stödpersonalen att dessa studenter ska kunna delta i och tillgodogöra sig utbildningen, råder det ingen samsyn kring varför det är viktigt med en mångfald i studentpopulationen. Det pedagogiska stöd som finns tillgängligt för enskilda studenter anses vara värdefullt men inte särskilt flexibelt. Den mer generella anpassning lärarna gör av undervisningen beskrivs som viktig men tidskrävande. Förståelsen för studenters behov grundas mer på personliga erfarenheter hos lärarna än på en pedagogisk diskussion mellan kolleger på arbetsplatsen. Att göra anpassningar och delta i en pedagogisk diskussion tar tid och kräver prioriteringar. Här får undervisningen ofta stå tillbaka till förmån för den forskningsrelaterade verksamheten.

Bästa läsare! Välkommen att läsa artiklar i detta nya nummer av Techne Serien, det tredje numret under år 2021. I numret finns sex artiklar vars gemensamma nämnare kan reduceras till ordkonstruktionerna samskapande, meningsskapande och tvärvetenskapande. Den första artikeln Video Data Analysis for Tracing Emotional Aspects of Collaborative Design and Making Processes av Tiina Paavola, Kaiju Kangas, Sirpa Kokko, Sini Riikonen, Varpu Mehto, Kai Hakkarainen och Pirita Seitamaa-Hakkarainen, beskriver införandet av en systematisk analys på tre nivåer för videoanalys, för att spåra emotionella aspekter av en Makercentrerad samarbetsdesign och tillverkningsprocess. För analys av longitudinella samarbetsprocesser utvecklades den visuella analysmetoden Making-Process-Rug, som möjliggör spårning av materialmedierade verbala och förkroppsligade tillverkningsprocesser. Metoden exemplifieras genom en fallstudie där en grupp elever i årskurs 7 använde traditionella och digitala tillverkningstekniker för att uppfinna, designa och tillverka artefakter. Datamaterialet utgörs av 11 timmar videofilm som analyseras på tre nivåer bestående av makro, mellanliggande och mikro nivå. Resultaten visar att metoden för att identifiera känslor från videodata har potential för pedagogisk forskning inom olika områden, men att kulturspecifika uttryck och tolkningar av känslor kräver särskild uppmärksamhet i fortsatt metodutveckling. I den andra artikeln Laddad slöjd – slöjdkunnande och slöjdföremåls meningsskapande, strävar Marléne Johansson att utifrån slöjdforskning och historiska, sociala och kulturella grunder ge en översiktlig bild och lyfta fram hur slöjd, slöjdkunnande och slöjdföremål kan uppfattas ’laddade’ på olika vis. Artikeln inleds med beskrivningar om olika redskaps och föremåls laddningar. Med hjälp av en sax, en nål och en jeansväska illustreras hur olika varianter av respektive redskap har olika laddningar. En sax är inte bara en sax, den kan t ex vara en fårklippningssax, leksakssax i plast, tillklippningssax, plåtsax, kirurgsax, taggsax, broderisax, knapphålssax eller frisörsax, var och en med sin egen form, sitt eget specifika användningsändamål och laddning. Johansson belyser vidare hur skolslöjd och slöjdkunnande ger och ges laddningar samt för resonemang om slöjdkunnande och slöjdföremåls meningsskapande i och utanför skolan. Artikeln avslutas med att lyfta fram behovet av en breddad syn på slöjdens kunskapsform, och vad det kan innefatta att arbeta i hela processer utifrån idéer, olika material och redskap till ett fysiskt föremål. Artikeln ”Det blir ofte vanskelig å få til de tverrfaglige greiene” Et lærerperspektiv på tverrfaglighet av Torunn Paulsen Dagsland tar läsaren till tvärvetenskapliga utmaningar och möjligheter som den nya läroplanen för den norska grundutbildningen ger. Artikeln belyser hur den övergripande delen av läroplanen beskriver begreppet tvärvetenskapligt som en pedagogisk princip och hur detta tillåter lärare att konstruera sin egen förståelse för vad ett tvärvetenskapligt tillvägagångssätt är, och hur olika former av tvärvetenskaplig undervisning kan formas. Undersökningen bygger på dokumentanalys och intervjuer med tolv lärare i gymnasiet som undervisar i naturfag och i kunst og håndverk. Den teoretiska ramen för studien utgörs av Goodlads läroplansteori. Artikeln beskriver vad lärarna placerar i begreppet tvärvetenskapligt och hur de operationaliserar detta i sin undervisning. Studien visar att majoriteten av lärarna hävdar att tvärvetenskap innebär undervisning där ämnen integreras och glider in i varandra. Undersökningen visar dock att när lärarna ser på sin egen operationaliserade undervisning, märker de att de förstår och tillämpar den tvärvetenskapliga metoden på olika sätt. Den fjärde artikeln utgörs av Reasons for knitting blogging and its importance for crafting av Katja Vilhunen, Sinikka Pöllänen and Harri Pitkäniemi. I artikeln beskrivs en studie om orsaker till varför många som håller på med stickning, också väljer att blogga om sin verksamhet och hur bloggandet i sin tur stödjer hantverket. Studien genomfördes som en mixed-methods studie där det empiriska materialet insamlades genom två online enkäter under två olika år i samma grupp av finska bloggare, samt genom essäer skriva efter de senare enkäterna. Studiens kvantitativa data fokuserade på tidsrelaterade förändringar i bloggningen, medan det kvalitativa datat användes som klargörande beskrivningar. Resultaten visar att det fanns flera orsaker till bloggning om stickande. Orsakerna bestod av inspiration och materialisering, känsla av samhörighet och gemenskapsstöd, samt uppmuntran, reflektion och minnen. Studien antyder att stickning och bloggning kompletterade varandra, och att bloggningen stödde utvecklingen av bloggarnas stickning till en seriös fritidsaktivitet bestående av meningsfulla långsiktiga aktiviteter och tydliga mål. Den femte artikeln i numret är skriven av Stina Westerlund och Marcus Samuelsson. Artikeln Lära sig att stå ut – ett bidrag till diskussionen om varför vi har slöjd i skolan fokuserar på den stundvis högljutt ställda frågan som svenska slöjdlärare får bemöta om slöjdens varande som läroämne. Forskarna förankrar diskussionen i teorier om motstånd och ledarskap. Datamaterialet i studien utgörs av tidigare insamlade videoobservationer som tar fasta på hur tre lärare förhåller sig till elever som möter externt eller internt motstånd under slöjdprocesser. Studien visar att lärarnas olika sätt att förhålla sig till, arbeta med och språkliggöra motståndet som eleverna upplever, gör att elevernas erfarenheter av motstånd i skolslöjden blir olika. Artikeln lyfter även fram diskursen om slöjd som ett roligt ämne och vad detta medför för både lärare och elever i stunder av motstånd. Avslutningsvis konstateras att lärares arbete att ge olika typer av stöd utifrån situation och individ är både komplext och utmanande. Enligt forskarna kvarstår det ett behov av att studera balansen mellan olika typer av stöd i slöjdundervisning samt vidareutveckla begrepp som fördjupat ringar in olika kvaliteter i hur lärare i slöjd leder undervisningen. Numrets sista artikel, Utbytesstuderandes erfarenheter av slöjd på universitetsnivå, är skriven av Pia Brännkärr. I artikeln diskuteras universitetens internationalisering från ett mottagarperspektiv. Forskningsfrågan för studien lyder: Vilka erfarenheter synliggör utbytesstuderande från slöjdkursen de deltagit i? Det empiriska materialet består av 13 utbytesstuderandes skriftliga kursuppgifter från en slöjdkurs hösten 2018 vid Åbo Akademi. Genom tematisk analys och med hjälp av programmet Nvivo har studerandes texter analyserats och fem teman har skapats. Resultaten visar att utbytesstuderandes erfarenheter handlar om känslor och personlig utveckling, reflektioner gällande ämnesteknologi, den kommande lärarprofessionen, kontakten till och interaktionen med medstuderande och lärare, samt kopplingar och reflektioner till det omgivande samhället och hemlandet. Studien ger ett internationellt perspektiv på slöjdupplevelser, samt kunskap som hjälper mottagande universitet och lärare att i framtiden anpassa verksamheten så att studerande får bästa möjliga utbyte och erfarenhet. Med dessa artiklar önskar jag er givande och tankeväckande lässtunder, och uppmanar er att aktivt använda Techne Seriens artiklar i utbildning och forskning. Tillsammans bidrar vi till att slöjdforskningen stärks och sprids! En vacker sommardag i Vasa 2021, Mia Porko-Hudd Huvudredaktör

I skolan ökar användningen av resurspersonal för elever i behov av särskilt stöd. ”Resurserna” innefattar främst elevassistenter, lärarassistenter och fritidshemspersonal, men även andra personalkategorier. Det gemensamma för personalgruppen är att den generellt sett har liten eller ingen utbildning för att möta elever i svårigheter. Trots det är det vanligt att resurspersonal, särskilt elevassistenter, anställs för att arbeta med elever i behov av särskilt stöd, men arbetsuppgifterna är sällan tydligt formulerade.

Förskolan är en organisation som skall baseras på varje barns behov och förmågor. Barnen i svensk förskola har inga uppnående mål eller krav utan istället riktas dessa krav mot verksamheten och pedagogerna som är verksamma i den. Det kan vara av stor vikt att lyfta den något provocerande frågan om specialpedagogiken har en plats inom förskolans domän. Detta eftersom lagar och överenskommelser styr att vi pedagoger skall möta alla barn oavsett behov. Och alla har behov men sedan hur de uttrycker sig är en annan fråga. Handlar specialpedagogiken istället om pedagoger i behov av särskilt stöd kontra barn i behov av särskilt stöd? Det är frågan jag ställer mig i detta examensarbete. De förskollärare som medverkar i detta examensarbete berättar om vikten av utbildning samt reflekterar kring förhållningssätt hos pedagoger. Vidare beskrivs också den problematik de lyfter i sina samtal med specialpedagog. Ofta är fokus på barnens brister samt oförmågor även om det uttrycks ett behov av pedagogerna att ett avvikande beteendet förklarat för sig samt ett bollplank att rådgöra med. Thurén (2007) framhåller att det är olyckligt om vi överlåter forskning och slutsatser till de så kallade experterna inom området och därmed lämnar jag härmed mitt bidrag till vårt möte i samhället.

Studien är en kvalitativ studie med en hermeneutisk fenomenologisk ansats. Syftet med studien är att förstå och beskriva hur sju förskollärare upplever sitt arbete med barn i behov av särskilt stöd i förskolan. Studiens resultat visar att förskollärarna upplever att de arbetar med barn i behov av särskilt stöd. Samtliga respondenter berättar om barn som har behov av särskilt stöd av socioemotionell karaktär. De beskriver att de arbetar med barn som har svårt att kommunicera, att koncentrera sig, att styra sina impulser och som behöver stöd i sitt samspel och sina relationer med andra barn och vuxna. Förskollärarna berättar att de har funderingar över vilka barn som egentligen är barn i behov av särskilt stöd. De tydliggör att alla barn har olika behov och förutsättningar. Studiens resultat visar att förskollärarna har strategier för att möta barn i behov av särskilt stöd. Strategier som de lyfter som framgångsrika är att skapa närhet och trygghet, att fånga intresse och motivation, att stötta i leken, att skapa tydlighet och struktur, att arbeta med mindre barngrupper, att ta vara på utemiljön samt att samverka inom och utanför arbetslaget. Respondenterna menar att dessa strategier gynnar alla barn i barngruppen. Resultatet visar också att förskollärarna upplever en del svårigheter kring att möta barn i behov av särskilt stöd. Svårigheter som de lyfter är att barngrupper är stora, att personaltätheten är låg, att barnet lätt blir syndabock, att det brister i anknytningen och att det brister i samverkan.
The study is a qualitative study with a hermeneutic, phenomenological approach. The purpose of the study is too understand and describe how seven preschool teachers experience their efforts with children in need of special support in the preschool. The study’s results show that the preschool teachers believe that they work with children in need of special support. All respondents report about children in need of special support of socio emotional nature. They describe that they work with children with troubles communicating, concentrating, control impulses, and who needs support in their relationships with other children and with grown-ups. The preschool teachers acknowledge that they contemplate which children that really are children in need of special support. They highlight that every child have different needs and pre-conditions. The results of the study show that the preschool teachers have strategies in their efforts with children in need of special support. Strategies which are brought forward and considered successful include to create closeness and safety, to capture interest and motivation, to support the children’s play, to create clearness and structure, to work with small groups of children, to benefit from the outdoor environment, and to cooperate within and between teams. The respondents think these strategies benefit all children in the children’s group. The results also show that the preschool teachers experience some difficulties related to supporting children in need of special support. Difficulties brought forward include too large children’s groups, too few staff members, the tendency to make a child into a scapegoat, flaws in connection and flaws in the interaction.

I dagens samhälle ska förskolorna sträva efter att ha en inkluderande verksamhet, vilket inte alltid är så enkelt. Det är en utmaning för pedagogerna att kunna bemöta alla barn efter deras behov och förutsättningar. Studiens syfte är att få förståelse för några pedagogers uppfattningar av begreppet inkludering av barn i behov av särskilt stöd och hur de uppfattar sitt inkluderande arbete. För att få en djupare förståelse har jag använt mig av en kvalitativ forskningsmetod, där sex pedagoger har fått besvara ett antal frågor inom ämnet. Analysen av datamaterialet utgår från det sociokulturella perspektivet, med fokus på det relationella och kategoriska perspektivet samt på fyra kriterier som anses ha en central betydelse för inkludering, det vill säga närvaro, godkännande, deltagande och prestation. Resultatet visar att pedagogerna har en positiv inställning till inkludering av barn i behov av särskilt stöd och menar att inkludering innebär att verksamheten ska anpassas efter alla barns förutsättningar och behov. Pedagogerna nämner därtill att det finns ett flertal hjälpmedel som med fördel kan användas för att inkludera barn i behov av särskilt stöd, i den gemensamma verksamheten. Trots att resultatet belyser att det är pedagogernas bemötande och kunskap som avgör hur väl inkluderingen fungerar, lyfter pedagogerna även fram värdet av att, vid behov, kunna få specialpedagogisk handledning och rådgivning.
In today's society, preschools should strive to have an inclusive activity, which is not always so easy. It is a challenge for educators to be able to meet all children according to their needs and conditions. The purpose of the study is to gain an understanding of some educators' perceptions of the concept of inclusion of children in need of special support and how they perceive their inclusive work. To gain a deeper understanding, I have used a qualitative research method, where six educators have had to answer a number of questions within the subject. The analysis of the data material is based on the socio-cultural perspective, focusing on the relational and categorical perspective and on four criteria that are considered to be of central importance for inclusion, ie presence, approval, participation and achievement. The results show that the educators have a positive attitude towards the inclusion of children in need of special support and believe that inclusion means that the activities must be adapted to all children's conditions and needs. The educators also mention that there are a number of tools that can be used to include children in need of special support, in the joint activity. Although the result highlights that it is the educators' attitude and knowledge that determines how well the inclusion works, the educators also highlight the value of being able to receive special pedagogical guidance and counseling if needed.

Studiens syfte är att studera hur inkludering av barn i behov av särskilt stöd kan se ut i förskoleverksamheten. Vi har i studien utgått från följande frågeställningar: Hur definieras inkludering i forskning? Vilka är barnen i behov av särskilt stöd? Hur arbetar förskolan med inkludering av barn i behov av särskilt stöd? Hur kan man ge alla barn det stöd de behöver i förskolan? Studien utgår ifrån forskning och teorier om inkludering och specialpedagogik. Vi har använt oss av kvalitativ forskningsmetod, där vi har utgått från, av oss, inspelade intervjuer med pedagoger på en förskola i södra Sverige. Studiens resultat visar på vikten av inkludering för barnens utveckling. Det framgår i studien att kunskap inom specialpedagogik och kommunikation hos personalen är viktig för att arbetet med inkludering ska fungera så bra som möjligt. Det visar sig att blandade grupper inte bara gynnar barnen i behov av särskilt stöd utan också ger positiv effekt hos de barn som inte anses behöva något extra. Det har via studien framgått att det råder brist på forskning om specialpedagogik i relation till barn i förskoleåldern.

Syftet med studien är att undersöka förskollärares uppfattningar om bemötande och delaktighet för barn i behov av särskilt stöd, samt hur normer kan påverka detta. Datainsamlingen är gjord genom semistrukturerade intervjuer med fyra förskollärare. Resultatet av studien kategoriseras genom likheter i respondenternas svar som svarar på frågeställningarna utifrån syftet. Den första frågeställningen berör förskollärares uppfattningar om bemötande av barn i behov av särskilt stöd. Den andra berör hur förskollärare arbetar med delaktighet för barn i behov av särskilt stöd. Resultatet påvisar att det inte finns ett sätt att bemöta alla barn i behov av särskilt stöd utan det är unikt för varje barn. Lyhördhet till barnet är av stor vikt för att kunna bemöta det enskilda barnet. Även verksamhetens fysiska miljö och oskrivna regler har påverkan för hur barnet reagerar och agerar i olika sammanhang. När det gäller delaktighet för barn i behov av särskilt stöd visar resultatet att det arbetet med delaktighet ofta sker i mindre barngrupper. Detta för att det underlättar för pedagoger att kunna se till varje enskilt barns behov.

I vårt examensarbete har vi fördjupat oss i hur några lärare och förskollärare uppfattar vilka barn är i behov av särskilt stöd samt hur de arbetar praktiskt i den dagliga verksamheten med barn i behov av särskilt stöd. En kvalitativ undersökningsmetod användes i examensarbetet med semistrukturerade intervjufrågor. Undersökningen visade oss att benämningen av vilka barn som är i behov av särskilt stöd varierar och är beroende av den aktuella rollen som lärare och förskollärare.  Genom vår undersökning kunde vi se följande uppdelning av begreppet: barn i socioemotionella svårigheter och barn i kunskapsrelaterade svårigheter. I resultatet togs även upp inkluderings begrepp och det framkom att samtliga respondenter har en positiv inställning till inkludering av barn i behov av särskilt stöd i den dagliga verksamheten. Men att trots den viljan till total inkludering som finns är det fortfarande vanligt med särskiljande undervisning i skolans värld.

Syftet med uppsatsen är att undersöka förskollärares erfarenheter av att arbeta med barn i behov av särskilt stöd i förskolan. De forskningsfrågor som ställdes var: vilka erfarenheter har förskollärare av barn i behov av särskilt stöd i verksamheten och vilka erfarenheter har förskollärare av samverkan när det gäller barn i behov av särskilt stöd. För att studera dessa frågor användes en kvalitativ intervjustudie. Sammanlagt intervjuades sex förskollärare på fyra olika förskolor som deltog. Förskollärarna hade olika lång arbetserfarenhet av arbete i förskolan och med barn i behov av särskilt stöd. Resultatet visar att alla förskollärare är överens om att alla kan vara i behov av särskilt stöd någon gång under sin vistelse i verksamheten och att de försöker fixa och ordna i verksamheten för alla barn. Men att de ibland behöver ta hjälp av en specialpedagog för tips och handledning

Research shows that preschool teachers lack knowledge about how the goals for an inclusive education of children with special needs are to be achieved in practice. The aim of this study is to show how preschool teachers work with the inclusion of children with special needs, despite the lack of specific guidelines regarding how the preschool should work with inclusion. To answer the study's purpose and questions, a qualitative thematic analysis method has been used. We have analyzed the collected material from six interviews with preschool teachers from different preschools and municipalities in Sweden. The result shows that the preschool teachers support and include children with special needs by using different tools such as visual aids (for example, signs with pictures and text), as well as learning tablets. The interview shows that all preschool teachers agree that the concept of inclusion means adapting activities to create opportunities for all children to be able to participate. It also emerged that all preschool teachers agree that children with special needs generally require more support than children without special needs.

Vårt syfte med detta arbete är att genom intervjuer med personal i förskolan undersöka hur pedagoger talar om sitt arbetar med barn i behov av särskilt stöd. Arbetet ger en översikt över tidigare forskning om barn i behov av särskilt stöd i förskolan med hjälp av kvalitativa intervjuer ville vi se följande; Hur talar/definierar pedagoger om barn i behov av särskilt stöd? Vilken hjälp beskriver pedagogerna att barn i behov av särskilt stöd kan få i förskolan? Vilka resurser beskriver pedagogerna att de kan få för att hjälpa barn med särskilda behov?Sammanfattningsvis pekar resultatet på att alla barn på något vis är i behov av särskilt stöd. Pedagogerna i förskolan ska bemöta barnen utifrån varje enskilt barns behov. Det är pedagogerna som ska anpassa sig efter barnen, inte tvärtom detta menar vår specialpedagog om vi intervjuade.

Den här rapporten är en delrapport inom ramen för det Vinnovafinansierade projektet Strategiska partnerskap för effektiv och transparent samverkan (Spets) och belyser Malmö universitets samverkan med organisationer inom den idéburna sektorn. Rapporten bygger på en intervjustudie med tio idéburna organisationer, och speglar samverkan med Malmö universitet ur deras perspektiv: vilken samverkan som bedrivs, vad den ger organisationerna, utmaningar och hinder samt möjlighet för utveckling av samverkan, till exempel genom ett strategiskt partnerskapsavtal.Rapporten visar att det på Malmö universitet sker en hel del samverkan både kopplat till forskning, utbildning och nyttiggörande och att denna samverkan när den sker i relation till idéburen sektor främst är kopplad till tre av universitetets fakulteter – Fakulteten Kultur och samhälle, Fakulteten Hälsa och samhälle samt Fakulteten Lärande och samhälle. De intervjuade organisationernas motiv för samverkan med universitetet varierar, och undersökningen indikerar att organisationerna ser samverkan som ett sätt att fylla behov av kunskap och kompetensförsörjning, att genom vänlig kritik stimulera till nytänkande, samt att ge organisationerna ökad legitimitet i deras arbete för samhällsförändring. Undersökningen visar att det finns behov av ökad systematik i samverkan och att mer skulle kunna göras för att stärka samverkan kring forskning och utbildning. De intervjuade organisationerna lyfter behovet av mer forskning om och tillsammans med den idéburna sektorns organisationer och behovet av mer samverkan kopplat till studenters uppsatser och praktik. Här finns en möjlighet att möta organisationernas behov av kunskap, kompetens och framtida personal. Det finns även ett behov av fler arenor för möten, gärna regelbundet återkommande, mellan universitetet och den idéburen sektor, och organisationerna efterlyser även generellt ökade kunskaper om den idéburna sektorns särart, förutsättningar och behov, inom akademin såväl som i samhället i stort. Undersökningen belyser även behovet av utökat stöd och finansiering för forskare som samverkar med idéburen sektor, då finansiering av samverkan är ett särskilt problem.

Med denna rapport vill vi förmedla hopp till unga, öka kunskapen, med-vetenheten och minska skammen kring psykisk ohälsa. Unga uttrycker själva att de vill ha mer kunskap om psykisk hälsa och skolan lyfts ofta som en bra plattform. Många unga vet inte vart de ska vända sig för att få hjälp med psykiska besvär och de har behov av att bli lyssnade på. När-varande vuxna som lyssnar behövs, dock saknar många vuxna kunskap om psykiska besvär och diagnoser kopplat till psykisk ohälsa.Psykisk hälsa bland unga är en viktig samhällsfråga som de senaste åren har fått mer uppmärksamhet i samhällsdebatten. Flera satsningar har gjorts av civilsamhällesaktörer och offentliga aktörer. Samtidigt visar den internationella kartläggningen att det är svårt att påvisa långsiktiga effek-ter av alla de satsningar som görs. Det kan finnas flera orsaker till detta. Det finns dock insatser som verkar mer lovande och här finns en möjlighet för beslutsfattare att göra skillnad för ungas psykiska hälsa. Förutom att bespara unga onödigt lidande är dessa insatser ofta samhällsekonomisktkostnadseffektiva, eftersom de på sikt leder till minskat vårdsökande och bättre förutsättningar för unga att klara skolan och i förlängningen arbets-livet. Sådana satsningar går även i linje med Barnkonventionen artikel 24 om alla barns rätt till bästa möjliga hälsa, som sedan 2020 är lag i Sverige. Utifrån kartläggningen har vi följande rekommendationer 1. Rusta unga med färdigheter om psykisk ohälsaUnga bör få tillgång till de kunskaper och färdigheter som enligt forsk-ning visat sig lovande för att främja psykisk hälsa och förebygga ohälsa. Internationellt ges flera av dessa insatser inom ramen för sko-lan. De behöver utveckla sina färdigheter i hur man tolkar och förstår sina egna känslor och sin kropp och vad som är vanlig livssmärta, hur man kan hantera den och när man behöver kontakta vården. Därför bör ett nationellt initiativ som når alla barn tas för att främja barn och ungas kunskap och färdigheter om psykisk hälsa för att rusta dem för livet. Det bör även inkludera information om vart man kan vända sig om man behöver ytterligare stöd eller vård. Unga ska vara delaktiga i utformningen av ett sådant initiativ. 2. Ge vuxna kunskap och verktyg om psykisk hälsa – för att underlätta stöd till ungaBarn och unga behöver närvarande vuxna som har förmågan att lyssna, fånga upp och vägleda dem. Det är inte ovanligt att vuxna i barns och ungas närhet upplever osäkerhet och saknar kunskap om psykiska besvär och diagnoser. Därför behöver vuxna, framförallt föräldrar och yrkes-verksamma som jobbar nära unga, få bättre kunskap och verktyg för hur de ska möta unga på ett bättre sätt. Satsningar på att höja föräldrars kun-skap om psykisk hälsa bör göras, exempelvis i form av föräldrastödspro-gram och folkbildning. Lärare bör även ges grundläggande kunskaper om psykisk hälsa inom ramen för lärarutbildningen. 3. Insatser bör följas upp under en längre tidInsatser för att främja psykisk hälsa bör planeras, implementeras och ut-värderas med långtidsuppföljningar (>12 månader). Detta för att bättre kunna bedöma de långsiktiga effekterna och för att kunna utveckla och anpassa insatserna efterhand.