Academic literature on the topic 'Barn som är i behov av särskilt stöd'

Vi har studerat forskning som handlar om elevassistenters arbete för elever i behov av särskilt stöd. Syftet med studien är att undersöka elevassistenters arbete i en allmän och friare roll som resurs i skolan och om det finns forskningsstöd för den typen av insats. Genom sökningar identifierades 16 artiklar och resultaten i artiklarna användes för att genomföra en tematisk analys. Resultaten visar att elevassistenter i en fri roll agerar som (1) Undervisare av elever i behov av särskilt stöd, (2) Experter på elever i behov av särskilt stöd, (3)Stödfunktion till lärare och (4) Upprätthållare av en särskild elevsuppmärksamhet. Temana diskuteras, i ett relationellt perspektiv, utifrån riskeroch möjligheter med elevassistenters arbete med elever i behov av särskiltstöd. En slutsats vi drar av den granskade forskningen är att det är tveksamtom elevassistenter ska användas som primära undervisare för dessa elever.

Syftet med artikeln är att analysera organisering av och synen på mottagandet av ensamkommande barn inom socialtjänsten våren 2016 – en tidpunkt då antalet asylsökande ensamkommande barn nyligen nått en extrem omfattning under kort tid. Artikeln baseras på en totalundersökning (enkät) av socialtjänstens resurser, organisering och insatser i arbetet med ensamkommande barn och ungdomar. Resultatet visar att trots en statlig ambition om normalisering och integrering av mottagandet i den sociala barnavården, har en tydlig respons från socialtjänsten varit att specialisera verksamheten utifrån den ökande klientgruppen. Den här studien ger inget belägg för att specialiseringen lett till bättre kvalitet, tvärtom indikeras ett positivt samband mellan kvalitet och en integrerad organisation. Främst tyder studien på att resurser, övergripande samverkan och engagerade politiker har varit viktigt för hur man inom socialtjänsten uppfattar möjligheten att anpassa stödinsatser efter behov och att följa upp insatser. Noterbart med tanke på tidpunkten för studien är att en majoritet av respondenterna (företrädesvis chefer inom socialtjänstens verksamhet för ensamkommande barn) var förhållandevis nöjda med det stöd som erbjöds till ensamkommande barn/ungdomar, dock påtalades brister i möjlighet att följa upp och tillgång till insatser som matchar målgruppens behov.

Från politiskt håll finns idag en tydlig politisk intention att studenter med funktionshinder ska inkluderas i högskolornas och universitetens utbildningar. Denna artikel tar upp vad som hindrar respektive möjliggör att dessa politiska intentioner om tillgänglighet och mångfald implementeras i undervisningen. Analysen baseras på en fallstudie av en samhällsvetenskaplig institution vid ett svenskt lärosäte och frågeställningarna handlar om lärarna vill, förstår och kan implementera dessa intentioner. I studien framgår att även om det finns en tydlig vilja hos lärarna och den administrativa stödpersonalen att dessa studenter ska kunna delta i och tillgodogöra sig utbildningen, råder det ingen samsyn kring varför det är viktigt med en mångfald i studentpopulationen. Det pedagogiska stöd som finns tillgängligt för enskilda studenter anses vara värdefullt men inte särskilt flexibelt. Den mer generella anpassning lärarna gör av undervisningen beskrivs som viktig men tidskrävande. Förståelsen för studenters behov grundas mer på personliga erfarenheter hos lärarna än på en pedagogisk diskussion mellan kolleger på arbetsplatsen. Att göra anpassningar och delta i en pedagogisk diskussion tar tid och kräver prioriteringar. Här får undervisningen ofta stå tillbaka till förmån för den forskningsrelaterade verksamheten.

Bästa läsare! Välkommen att läsa artiklar i detta nya nummer av Techne Serien, det tredje numret under år 2021. I numret finns sex artiklar vars gemensamma nämnare kan reduceras till ordkonstruktionerna samskapande, meningsskapande och tvärvetenskapande. Den första artikeln Video Data Analysis for Tracing Emotional Aspects of Collaborative Design and Making Processes av Tiina Paavola, Kaiju Kangas, Sirpa Kokko, Sini Riikonen, Varpu Mehto, Kai Hakkarainen och Pirita Seitamaa-Hakkarainen, beskriver införandet av en systematisk analys på tre nivåer för videoanalys, för att spåra emotionella aspekter av en Makercentrerad samarbetsdesign och tillverkningsprocess. För analys av longitudinella samarbetsprocesser utvecklades den visuella analysmetoden Making-Process-Rug, som möjliggör spårning av materialmedierade verbala och förkroppsligade tillverkningsprocesser. Metoden exemplifieras genom en fallstudie där en grupp elever i årskurs 7 använde traditionella och digitala tillverkningstekniker för att uppfinna, designa och tillverka artefakter. Datamaterialet utgörs av 11 timmar videofilm som analyseras på tre nivåer bestående av makro, mellanliggande och mikro nivå. Resultaten visar att metoden för att identifiera känslor från videodata har potential för pedagogisk forskning inom olika områden, men att kulturspecifika uttryck och tolkningar av känslor kräver särskild uppmärksamhet i fortsatt metodutveckling. I den andra artikeln Laddad slöjd – slöjdkunnande och slöjdföremåls meningsskapande, strävar Marléne Johansson att utifrån slöjdforskning och historiska, sociala och kulturella grunder ge en översiktlig bild och lyfta fram hur slöjd, slöjdkunnande och slöjdföremål kan uppfattas ’laddade’ på olika vis. Artikeln inleds med beskrivningar om olika redskaps och föremåls laddningar. Med hjälp av en sax, en nål och en jeansväska illustreras hur olika varianter av respektive redskap har olika laddningar. En sax är inte bara en sax, den kan t ex vara en fårklippningssax, leksakssax i plast, tillklippningssax, plåtsax, kirurgsax, taggsax, broderisax, knapphålssax eller frisörsax, var och en med sin egen form, sitt eget specifika användningsändamål och laddning. Johansson belyser vidare hur skolslöjd och slöjdkunnande ger och ges laddningar samt för resonemang om slöjdkunnande och slöjdföremåls meningsskapande i och utanför skolan. Artikeln avslutas med att lyfta fram behovet av en breddad syn på slöjdens kunskapsform, och vad det kan innefatta att arbeta i hela processer utifrån idéer, olika material och redskap till ett fysiskt föremål. Artikeln ”Det blir ofte vanskelig å få til de tverrfaglige greiene” Et lærerperspektiv på tverrfaglighet av Torunn Paulsen Dagsland tar läsaren till tvärvetenskapliga utmaningar och möjligheter som den nya läroplanen för den norska grundutbildningen ger. Artikeln belyser hur den övergripande delen av läroplanen beskriver begreppet tvärvetenskapligt som en pedagogisk princip och hur detta tillåter lärare att konstruera sin egen förståelse för vad ett tvärvetenskapligt tillvägagångssätt är, och hur olika former av tvärvetenskaplig undervisning kan formas. Undersökningen bygger på dokumentanalys och intervjuer med tolv lärare i gymnasiet som undervisar i naturfag och i kunst og håndverk. Den teoretiska ramen för studien utgörs av Goodlads läroplansteori. Artikeln beskriver vad lärarna placerar i begreppet tvärvetenskapligt och hur de operationaliserar detta i sin undervisning. Studien visar att majoriteten av lärarna hävdar att tvärvetenskap innebär undervisning där ämnen integreras och glider in i varandra. Undersökningen visar dock att när lärarna ser på sin egen operationaliserade undervisning, märker de att de förstår och tillämpar den tvärvetenskapliga metoden på olika sätt. Den fjärde artikeln utgörs av Reasons for knitting blogging and its importance for crafting av Katja Vilhunen, Sinikka Pöllänen and Harri Pitkäniemi. I artikeln beskrivs en studie om orsaker till varför många som håller på med stickning, också väljer att blogga om sin verksamhet och hur bloggandet i sin tur stödjer hantverket. Studien genomfördes som en mixed-methods studie där det empiriska materialet insamlades genom två online enkäter under två olika år i samma grupp av finska bloggare, samt genom essäer skriva efter de senare enkäterna. Studiens kvantitativa data fokuserade på tidsrelaterade förändringar i bloggningen, medan det kvalitativa datat användes som klargörande beskrivningar. Resultaten visar att det fanns flera orsaker till bloggning om stickande. Orsakerna bestod av inspiration och materialisering, känsla av samhörighet och gemenskapsstöd, samt uppmuntran, reflektion och minnen. Studien antyder att stickning och bloggning kompletterade varandra, och att bloggningen stödde utvecklingen av bloggarnas stickning till en seriös fritidsaktivitet bestående av meningsfulla långsiktiga aktiviteter och tydliga mål. Den femte artikeln i numret är skriven av Stina Westerlund och Marcus Samuelsson. Artikeln Lära sig att stå ut – ett bidrag till diskussionen om varför vi har slöjd i skolan fokuserar på den stundvis högljutt ställda frågan som svenska slöjdlärare får bemöta om slöjdens varande som läroämne. Forskarna förankrar diskussionen i teorier om motstånd och ledarskap. Datamaterialet i studien utgörs av tidigare insamlade videoobservationer som tar fasta på hur tre lärare förhåller sig till elever som möter externt eller internt motstånd under slöjdprocesser. Studien visar att lärarnas olika sätt att förhålla sig till, arbeta med och språkliggöra motståndet som eleverna upplever, gör att elevernas erfarenheter av motstånd i skolslöjden blir olika. Artikeln lyfter även fram diskursen om slöjd som ett roligt ämne och vad detta medför för både lärare och elever i stunder av motstånd. Avslutningsvis konstateras att lärares arbete att ge olika typer av stöd utifrån situation och individ är både komplext och utmanande. Enligt forskarna kvarstår det ett behov av att studera balansen mellan olika typer av stöd i slöjdundervisning samt vidareutveckla begrepp som fördjupat ringar in olika kvaliteter i hur lärare i slöjd leder undervisningen. Numrets sista artikel, Utbytesstuderandes erfarenheter av slöjd på universitetsnivå, är skriven av Pia Brännkärr. I artikeln diskuteras universitetens internationalisering från ett mottagarperspektiv. Forskningsfrågan för studien lyder: Vilka erfarenheter synliggör utbytesstuderande från slöjdkursen de deltagit i? Det empiriska materialet består av 13 utbytesstuderandes skriftliga kursuppgifter från en slöjdkurs hösten 2018 vid Åbo Akademi. Genom tematisk analys och med hjälp av programmet Nvivo har studerandes texter analyserats och fem teman har skapats. Resultaten visar att utbytesstuderandes erfarenheter handlar om känslor och personlig utveckling, reflektioner gällande ämnesteknologi, den kommande lärarprofessionen, kontakten till och interaktionen med medstuderande och lärare, samt kopplingar och reflektioner till det omgivande samhället och hemlandet. Studien ger ett internationellt perspektiv på slöjdupplevelser, samt kunskap som hjälper mottagande universitet och lärare att i framtiden anpassa verksamheten så att studerande får bästa möjliga utbyte och erfarenhet. Med dessa artiklar önskar jag er givande och tankeväckande lässtunder, och uppmanar er att aktivt använda Techne Seriens artiklar i utbildning och forskning. Tillsammans bidrar vi till att slöjdforskningen stärks och sprids! En vacker sommardag i Vasa 2021, Mia Porko-Hudd Huvudredaktör

Förskolan är det första steget i skolans utbildningssystem och det är viktigt att barnet får rätt verktyg för att kunna lyckas. För med rätt verktyg kan det skapas individer som blir goda samhällsmedborgare. Det kan upplevas i verksamheten att barn utan funktionsnedsättningar ofta hamnar i en gråzon, och att förskollärarna inte uppmärksammar dessa barn i förskolan. Barn i gråzonen är inte formellt identifierade som barn i behov av särskilt stöd, utan omgivningen anser att barnet har en utvecklingsförsening (Sandberg & Norling, 2014, s. 45). Förskollärarna är en viktig del i verksamheten som har möjlighet att påverka barnets vistelse i förskolan. Syftet med denna studie är att undersöka förskollärarens perspektiv på vad barn i behov av särskilt stöd innebär, samt vilka stödåtgärder som tillsätts och hur uppföljningen genomförs. Metoden i denna studie är en kvalitativ studie som utgår ifrån en intervjuenkät. Tolv kommunalanställda förskollärare inom samma region svarade på intervjuenkäten. Respondenternas svar analyseras med hjälp av tre specialpedagogiska perspektiv, det traditionella perspektivet, det alternativa perspektivet, samt dilemmaperspektivet.  Studien visar att förskollärarnas värderingar om begreppet barn i behov av särskilt stöd präglas av vad förskollärarna väljer att sätta in för stödåtgärder. Resultatet visar även att specialpedagoger och vårdnadshavare beskrivs som viktiga verktyg i förskollärarnas arbete med att stödja barn i behov av särskilt stöd. Genom att förskolläraren och vårdnadshavarna har ett bra samarbete finns alla möjligheter till framgång för barnet, för med bra verktyg och rätt stöd skapas det goda förutsättningar för barnet i verksamheten.

Syftet med vår studie är att undersöka hur personal på fritidshemmet arbetar med att inkludera elever som är i behov av särskilt stöd. Vi har valt att utgå ifrån en kvalitativ metod. Metoden bygger på att vi har valt att intervjua verksam personal som möter de eleverna som är i behov av särskilt stöd. Vi har intervjuat sex stycken personer varav fyra är utbildade fritidspedagoger, en är specialpedagog och en är barnskötare. Intervjuerna är gjorda på fyra olika skolor. Resultatet av studien visar att den svenska skolan idag inte alltid är en skola för alla och att arbetet med inkludering av elever som är i behov av särskilt stöd kan ses som påfrestande för personalen. I resultatet framgår det även att elevassistenter enbart förekommer under skoltid medan personalen på fritidshemmet får klara sig själva. Det framkommer även i resultatet att personalen på vissa fritidshem kan tänka sig att välja bort utbildning och kurser för att slippa arbeta med eleverna som är i behov av särskilt stöd. I arbetet med en skola för alla och i arbetet med inkludering krävs det många olika egenskaper hos personalen och yrkesrollen är väldigt komplex. Det krävs en stor variation i personalens sätt att arbeta och en medvetenhet om att alla elever är olika.

Studien handlade om att undersöka förskollärares definitioner av begreppet barn i behov av särskilt stöd. Problemområdet i studien var att begreppet barn i behov av särskilt stöd är brett och det var svårt att konkretisera vad det innebär samt innefattar. Studien genomfördes med intervjuer tillsammans med legitimerade förskollärare i olika kommuner i mellersta Sverige. Totalt har åtta förskollärare deltagit i studien där de berättade om sina definitioner av begreppet barn i behov av särskilt stöd. Resultatet visade att förskollärarna hade liknande definitioner om vad begreppet innebär. Förskollärarna redogör även att begreppet barn i behov av särskilt stöd är svårt att definiera.

Godkännande datum: 2019-06-07

Syfte med denna studie är att belysa förskollärares erfarenhe ter av att arbeta inkluderande i verksamheten och även begreppen inkludering och exkludering och hur de kan förstås i en förskola. I studien undersöks det även hur förskollärare resonerar kring möjligheter och hinder i en inkluderande verksamhet. Studien utgörs av en kvalitativ undersökning genom fem intervjuer där samtliga pedagoger har utbildning som förskollärare. Resultatet visar att alla avdelningar på förskolorna har barn som har olika förutsättningar och olika behov som behöver tillgodoses. Informanterna arbetar i grunden på samma sätt men de anpassar verksamheten efter barnen och vilka behov de har för att de ska utvecklas på bästa sätt som självständiga individer. Resultatet delger även informationen om hur betydelsefullt det är att låta barnen vara delaktiga, att arbeta med inkludering kontinuerligt i verksamheten och därmed även följa upp verksamheten och även se till varje barns olikheter, förutsättningar och möjligheter. Pedagogens inställning är betydelsefull för en fungerande verksamhet, som ska se till den enskilda individen. Pedagogens inställning ska vara föränderlig såväl i verksamheten som i arbetslaget, det ska vara ett fungerande samarbete för att kunna se till varje barn. I diskussionen belyser vi normalitet och avvikelse och hur man genom sitt föränderliga arbetssätt kan skapa en inkluderande verksamhet genom miljön och kommunikation mellan kollegor och barn.

The purpose of this study has been to investigate the concepts of children in need of special support, inclusion and how preschool teachers work with an inclusive approach in preschool with children in need of special support. The research questions that have formed the basis of this study have been 1) What does the preschool teacher's definition of the concept of children in need of special support consist of? 2)What does the preschool teachers' definition of the concept of inclusion around children in need of special support consist of?  3) How do the preschool teachers describe what an inclusive way of working looks like in preschool? 4) What previous experience do preschool teachers have of working based on an inclusive approach? The study was conducted with qualitative interviews of six preschool teachers where the collected data material was analyzed with a thematic analysis. The theory that the study leans towards is soft and hard inclusion as well as the compensatory and the critical perspective. The result showed that all preschool teachers had a consensus of definition of inclusion with children in need of special support. It was described as allowing all children to be part of a community. Furthermore, they had a similar view of the definition of children in need of special support. They believed that it was children with and without a diagnosis, children who need extra support to make everyday life work. Preschool teachers describe an inclusive way of working as an adapted approach, an adapted environment, and activities as well as certain individual-adapted methods. They described that inclusion work is based on children being involved and that the activities are based on democratic values ​​where everyone's equal values ​​are considered. All preschool teachers had a lot of experience of an inclusive approach, but they felt that there were some difficulties.

”Children who are a little special and unusual” – Pre school teachers' conception ofchildren in need of special support.Syftet med studien är att undersöka förskollärares föreställningar kring begreppet Barn ibehov av särskilt stöd i förskolan. Vidare är syftet att undersöka vilka stödinsatser somerbjuds i verksamheten. Studien utgår från följande frågeställningar: Vilka barndefinierar förskollärarna som barn i behov av särskilt stöd? Vilka stödinsatser erbjuderverksamheten barn i behov av särskilt stöd? Hur kan stödinsatserna som erbjuds kopplastill perspektiv på specialpedagogik?Studien genomförs i form av semistrukturerade personliga intervjuer. Studien utgår ifråndet socialkonstruktionistiska perspektivet. Analysverktyget som används i studien ärFaircloughs kritiska diskursanalys. Det framkommer i resultatet att det finns treåterkommande teman i förskollärares föreställningar och kategoriseringar av barn ibehov av särskilt stöd : Det diagnostiserade barnet, det sent utvecklade barnet och barnsom faller mellan stolarna. I studien framkommer det att förskollärare oftast utgår ifrånett modernistiskt perspektiv i beskrivningar av barn i behov av särskilt stöd. Det finnstvå former av stödinsatser på förskolan, det ena är specifika och det andra är generella.Det framkommer i empirin att det finns inslag av både det kategoriskt perspektivet och relationella perspektivet i utformningen och tillämpandet av stödinsatser på förskolan.

Förskolan ska anpassas efter alla barn, vilket kräver stor kompetens hos förskollärarna. En målsättning är att förskolan ska vara en inkluderande verksamhet där alla kan delta utifrån sina förutsättningar och de barn som är i behov av särskilt stöd ska få detta. Syftet med studien är att få fördjupad kunskap om hur förskollärare ser på sin kompetens och de hinder och möjligheter de ser i att stödja alla barn. Studien baseras på förskollärares erfarenheter av barn i behov av särskilt stöd. Studien har en kvalitativ ansats och intervjuer användes som datainsamlingsmetod. Urvalet bestod av sju förskollärare. Resultatet visar att informanterna var överens om att förskolan ska vara en plats för alla barn. Dock framgår att det är svårt eftersom förutsättningar som tid, ekonomi, barngruppens storlek och tillgänglighet av resurser inte upplevs som tillfredställande. Förskollärarna upplever att de erhåller relativt god kompetens att stödja alla barn genom framför allt erfarenhet, men önskar att de hade haft mer kompetens. I studien diskuteras förskollärares kompetens, vilket typ av kompetens som kan vara nödvändig samt hur denna kompetens kan fördjupas för att kunna tillgodose alla barns behov i en förskola för alla.

Syftet med arbetet är att beskriva vad förskollärarna anser ligger till grund för att avgöra om barn är i behov av särskilt stöd och hur de arbetar med de barnen. I synnerhet hur de samarbetar med vårdnadshavare för att främja barns utveckling. Studien är kvalitativ och metoden som används för att besvara frågeställningarna är semi-strukturerade intervjuer. Urvalet av informanter är fem utbildade förskollärare som arbetar på olika förskolor i Sverige. Studiens resultat visar att förskollärare avgör om barn är i behov av särskilt stöd genom erfarenheter, mallar och genom att de ser att barnen på något sätt inte deltar i verksamheten på samma sätt som andra barn. Det som förskollärarna anser avgör om barn är i behov av särskilt stöd är: sociala, språkliga, motoriska, koncentrationssvårigheter samt svårigheter med bokstavskombinationer. Vår studie visar att förskollärare kopplar in andra professionella för att arbeta med barn i behov av särskilt stöd. Dessutom ändrar de verksamheten samt inkluderar träningen till barn i behov av särskilt stöd. Resultatet visar även att förskollärarna anser att samarbetet med vårdnadshavare är betydelsefullt för att stödja barnets utveckling. De samarbetsformer som används är tamburkontakt, samtal med vårdnadshavare och professionella som är inkopplade till barnet, utvecklingssamtal samt extrainsatta samtal.  Vid samtal anser förskollärarna att det är viktigt att vinna vårdnadshavares förtroende, ha en öppen och rak kommunikation, framhålla positiva saker, samt förmedla en känsla att vårdnadshavarna inte ska känna sig skyldiga.

Syftet med examensarbetet är att undersöka hur pedagoger, rektorer och specialpedagoger förhåller sig till och arbetar med barn i behov av särskilt stöd och med den mångfald av olikheter som finns i en barngrupp. För att få svar på vårt syfte använde vi oss av en kvalitativ forskningsmetod, vilken utformas i en dialog för att komma närmre informanternas perspektiv. Utifrån en semistrukturerad intervju har vi fått insyn i tolv informanters tankar och åsikter.

Resultatet av vår undersökning visade att våra informanter upplevde en svårighet i att avgöra om ett barn är i behov av särskilt stöd och att kunna möta de olika behov som finns i vardagen. Våra informanter har sett skilda faktorer till vad som påverkar att särskilda behov finns hos barn. En övergripande slutsats i denna undersökning är att det specialpedagogiska arbetet påverkas av olika förhållningssätt gentemot barn och i synnerhet barn i behov av särskilt stöd.

Syftet med studien är att få en bredare och djupare kunskap om åtta förskollärares förhållningssätt till extra anpassningar och särskilt stöd för barn som är i behov av särskilt stöd i förskolan. Studien har utgått från en kvalitativmetod, där semistrukturerade intervjufrågor har gett oss svar på forskningsfrågorna som vidare har lett fram till studiens resultat. Analys av det insamlade materialet har både gjorts genom inspiration från ett sociokulturellt teoretiskt perspektiv och utifrån de specialpedagogiska perspektiven. Resultatet visar hur förskollärare förhåller sig till att arbeta med extra anpassningar och särskilt stöd i förskolan. Slutsatsen är att förskollärare har ett förhållningssätt som innebär att de är positivt inställda till att arbeta med extra anpassningar och särskilt stöd i förskolan samtidigt som det också råder stor efterfrågan på djupare och bredare kompetens inom det specialpedagogiska området hos förskollärare.

Den här rapporten är en delrapport inom ramen för det Vinnovafinansierade projektet Strategiska partnerskap för effektiv och transparent samverkan (Spets) och belyser Malmö universitets samverkan med organisationer inom den idéburna sektorn. Rapporten bygger på en intervjustudie med tio idéburna organisationer, och speglar samverkan med Malmö universitet ur deras perspektiv: vilken samverkan som bedrivs, vad den ger organisationerna, utmaningar och hinder samt möjlighet för utveckling av samverkan, till exempel genom ett strategiskt partnerskapsavtal.Rapporten visar att det på Malmö universitet sker en hel del samverkan både kopplat till forskning, utbildning och nyttiggörande och att denna samverkan när den sker i relation till idéburen sektor främst är kopplad till tre av universitetets fakulteter – Fakulteten Kultur och samhälle, Fakulteten Hälsa och samhälle samt Fakulteten Lärande och samhälle. De intervjuade organisationernas motiv för samverkan med universitetet varierar, och undersökningen indikerar att organisationerna ser samverkan som ett sätt att fylla behov av kunskap och kompetensförsörjning, att genom vänlig kritik stimulera till nytänkande, samt att ge organisationerna ökad legitimitet i deras arbete för samhällsförändring. Undersökningen visar att det finns behov av ökad systematik i samverkan och att mer skulle kunna göras för att stärka samverkan kring forskning och utbildning. De intervjuade organisationerna lyfter behovet av mer forskning om och tillsammans med den idéburna sektorns organisationer och behovet av mer samverkan kopplat till studenters uppsatser och praktik. Här finns en möjlighet att möta organisationernas behov av kunskap, kompetens och framtida personal. Det finns även ett behov av fler arenor för möten, gärna regelbundet återkommande, mellan universitetet och den idéburen sektor, och organisationerna efterlyser även generellt ökade kunskaper om den idéburna sektorns särart, förutsättningar och behov, inom akademin såväl som i samhället i stort. Undersökningen belyser även behovet av utökat stöd och finansiering för forskare som samverkar med idéburen sektor, då finansiering av samverkan är ett särskilt problem.

Med denna rapport vill vi förmedla hopp till unga, öka kunskapen, med-vetenheten och minska skammen kring psykisk ohälsa. Unga uttrycker själva att de vill ha mer kunskap om psykisk hälsa och skolan lyfts ofta som en bra plattform. Många unga vet inte vart de ska vända sig för att få hjälp med psykiska besvär och de har behov av att bli lyssnade på. När-varande vuxna som lyssnar behövs, dock saknar många vuxna kunskap om psykiska besvär och diagnoser kopplat till psykisk ohälsa.Psykisk hälsa bland unga är en viktig samhällsfråga som de senaste åren har fått mer uppmärksamhet i samhällsdebatten. Flera satsningar har gjorts av civilsamhällesaktörer och offentliga aktörer. Samtidigt visar den internationella kartläggningen att det är svårt att påvisa långsiktiga effek-ter av alla de satsningar som görs. Det kan finnas flera orsaker till detta. Det finns dock insatser som verkar mer lovande och här finns en möjlighet för beslutsfattare att göra skillnad för ungas psykiska hälsa. Förutom att bespara unga onödigt lidande är dessa insatser ofta samhällsekonomisktkostnadseffektiva, eftersom de på sikt leder till minskat vårdsökande och bättre förutsättningar för unga att klara skolan och i förlängningen arbets-livet. Sådana satsningar går även i linje med Barnkonventionen artikel 24 om alla barns rätt till bästa möjliga hälsa, som sedan 2020 är lag i Sverige. Utifrån kartläggningen har vi följande rekommendationer 1. Rusta unga med färdigheter om psykisk ohälsaUnga bör få tillgång till de kunskaper och färdigheter som enligt forsk-ning visat sig lovande för att främja psykisk hälsa och förebygga ohälsa. Internationellt ges flera av dessa insatser inom ramen för sko-lan. De behöver utveckla sina färdigheter i hur man tolkar och förstår sina egna känslor och sin kropp och vad som är vanlig livssmärta, hur man kan hantera den och när man behöver kontakta vården. Därför bör ett nationellt initiativ som når alla barn tas för att främja barn och ungas kunskap och färdigheter om psykisk hälsa för att rusta dem för livet. Det bör även inkludera information om vart man kan vända sig om man behöver ytterligare stöd eller vård. Unga ska vara delaktiga i utformningen av ett sådant initiativ. 2. Ge vuxna kunskap och verktyg om psykisk hälsa – för att underlätta stöd till ungaBarn och unga behöver närvarande vuxna som har förmågan att lyssna, fånga upp och vägleda dem. Det är inte ovanligt att vuxna i barns och ungas närhet upplever osäkerhet och saknar kunskap om psykiska besvär och diagnoser. Därför behöver vuxna, framförallt föräldrar och yrkes-verksamma som jobbar nära unga, få bättre kunskap och verktyg för hur de ska möta unga på ett bättre sätt. Satsningar på att höja föräldrars kun-skap om psykisk hälsa bör göras, exempelvis i form av föräldrastödspro-gram och folkbildning. Lärare bör även ges grundläggande kunskaper om psykisk hälsa inom ramen för lärarutbildningen. 3. Insatser bör följas upp under en längre tidInsatser för att främja psykisk hälsa bör planeras, implementeras och ut-värderas med långtidsuppföljningar (>12 månader). Detta för att bättre kunna bedöma de långsiktiga effekterna och för att kunna utveckla och anpassa insatserna efterhand.