Academic literature on the topic 'Beloppsspärr'

Bakgrund: När ett bolag ska göra en vinstutdelning efter ett avslutat verksamhetsår, måste styrelsen enligt nya bestämmelser motivera vinstutdelningen. Vid motivering av vinstutdelning skall styrelsen ta hänsyn till bolagets ekonomiska ställning och göra en prövning enligt försiktighetsregeln. Vinstutdelningen får endast genomföras om den uppfyller kravet på försvarlighet.

Syfte: Syftet med denna uppsats är att undersöka hur icke börsnoterade koncerners moderbolag motiverar sin vinstutdelning enligt den nya ABL. Vi kommer även att granska hur revisorer upplever att icke börsnoterade koncerner följer de nya lagregleringarna.

Nyckelord: Beloppsspärr, försiktighetsregeln, motivering av vinstutdelning, upplysningsplikt, utdelning, vinstutdelning och värdeöverföring.

Metod: För att besvara problemformuleringarna valde vi att använda en både kvantitativ och kvalitativ metod. Årsredovisningar i elektronisk form granskades samt så genomfördes det intervjuer med revisorer.

Teori: I uppsatsen har vi använt oss utav intressentmodellen och agentteorin.

Slutsatser: Efter genomförd undersökning kom vi fram till att den vanligaste motiveringen av vinstutdelningen är nyckeltal. Alla revisorer anser att bolagen motiverar sin vinstutdelning, då det är tvingande enligt lag. I vissa fall kan det förekomma standardiserade motiveringar av vinstutdelningar, p.g.a. brist på kunskap eller tid hos styrelsen. Den nya lagändringen har bl.a. medfört att tydligheten inom tolkning av vinstutdelning har ökat.

Enligt huvudregeln i svensk skatterätt ska företag som tidigare år redovisat underskott dra av underskottet det följande beskattningsåret. Till huvudregeln följer begränsningar i avdragsrätten, vilka aktualiseras först vid ägarförändringar. En begränsningsregel som har fått mycket uppmärksamhet är den som följer av 40 kap. 12 § Inkomstskattelag 1999:1229 (IL). Paragrafen infördes ursprungligen för att begränsa handel med underskottsföretag. Handel med underskottsföretag anses av lagstiftaren kunna ge negativa samhällsekonomiska konsekvenser. När flera personer gemensamt förvärvat det bestämmande inflytandet i ett underskottsföretag kan 40 kap. 12 § IL utlösa en beloppsspärr. Denna beloppsspärr innebär att vissa delar av ett underskott kan falla bort och på så vis inte utnyttjas mot ett framtida överskott. Uppmärksamheten som riktats mot lagrummet består huvudsakligen av kritik mot ordalydelsens otydlighet. Skatteverket har i en skrivelse till regeringen uttryckt att 40 kap. 12 § är omöjlig att följa och tillämpa. Paragrafens uppbyggnad och lydelse är komplicerad och på flera områden lämnas det öppet för alternativa tolkningar. Med hjälp av förarbeten kan man göra välgrundade antaganden i hur lagrummet ska förstås, men det föreligger fortfarande flera obesvarade frågor. I framställningen tydliggörs att bestämmelserna i 40 kap. 12 § IL har långtgående omfattning vilket kan utlösa beloppsspärren i situationer som förmodligen inte var avsett.   Det konstateras att det föreligger en diskrepans mellan lydelsen av lagrummet och motivuttalandena i propositionen. Slutsatsen av denna framställning är att 40 kap. 12 § IL måste reformeras för att bättre kunna tillämpas i skattelagstiftningen.
According to the principal rule in Swedish tax law, companies that in previous years reported deficit of the fiscal year have to reduce the deficit the following fiscal year. The principle rule are followed by some restrictions, which activates first when ownership changes. A specific restriction rule that has received much attention is chapter 40 § 12 income tax law 1999:1229 (IL). The clause was introduced originally to restrict trade with deficit enterprises. Trade with deficit enterprises is considered by the legislator to give negative socio-economic consequences. When several persons together obtain control of a deficit company activates an amount blocking. This amount blocking means that certain parts of a deficit may cease and not be used against a future surpluses. The attention directed towards chapter 40 § 12 IL consists mainly of criticism against the wording of the paragraph. The Swedish tax agency has, in a letter to the Government expressed that chapter 40 § 12 is impossible to follow and apply. The structure and wording is complex and in many areas lefts opened for alternative interpretations. The source of law provides some help of which it is possible to make informed assumptions of the meaning of the paragraph, but there are still many unanswered questions. This essay clarifies that the provisions of chapter 40 § 12 IL has an extensive coverage which could trigger an amount blocking in situations that probably wasn't intended. It is found that there is a discrepancy between the wording of chapter 40 § 12 IL and the intentions of the paragraph. The conclusion of this essay is that chapter 40 § 12 IL must be reformed in order to improve the application of the tax legislation.

Det är inte alltid företagen går med vinst utan det händer att ett beskattningsår slutar med en förlust. Lagstiftningen i Sverige och även internationellt tillåter företagen att spara denna förlust till ett år med vinst vilket resulterar i ett lägre skattemässigt resultat. I det fall flera beskattningsår slutar i förlust får de läggas till tidigare förluster och sparas ackumulerade för att rullas framåt på obestämt tid. Reglerna avseende förlustutjämning har funnits lagstadgat sedan 1960 och de resonemang som finns i föregående utredningar gäller i mycket fortfarande idag. Idag återfinns reglerna för denna förlustreglering, underskottsavdrag, i  Inkomstskattelagens (1999:1229) 40:e kapitel och har sedan införandet genomgått många förändringar i form av både förenklingar och spärrande lagstiftning. Grunderna i lagstiftningen finns dock kvar i dagens lagstiftning avseende metoder och förhållningssätt. Lagstiftaren vidhåller sin ståndpunkt medan flera aktörer på marknaden som är kunniga på området ifrågasätter vissa förhållningssätt och regleringar främst i form av spärrlagstiftning. Regelverket har ett allmänt rykte om sig att vara krångligt och svårtolkat men dess konstruktion försvaras av lagstiftaren genom att det krävs så pass avancerad lagstiftning för att uppfylla grundsyftet med spärrlagstiftningen, att hindra handeln med s.k. skalbolag. Spärrarna i lagstiftningen aktiveras av förändringar i ägarkonstruktionen vid förvärv av andelar i ett underskottsföretag. Det finns flera alternativ till resultatutjämning som tillämpas och tillämpats av flera länder internationellt sett och de svenska utredningarna alla fokuserat på samma metod – förlustavdrag genom carry forward. Metoden innebär att ett beskattningsårs förlust får sparas genom att rullas framåt och kvittas mot ett efterföljande års positiva resultat. Förutom denna metod finns även två andra sätt att genomföra ett förlustavdrag. Det finns en metod som innebär utjämning bakåt i tiden, carry back, samt en fullständig metod, recoupment, som leder till en negativ skatt för ett förlustår. En av huvudorsakerna till svårigheterna med tillämpningen av lagen anses ligga i de många odefinierade och tvetydliga begrepp kapitlet innehåller. Det saknas sedan tidigare tydliga definitioner av deras innebörd i förarbeten vilket leder till problem vid tolkningen av reglernas verkan. Ramen för regelverket har istället i mångt och mycket klargjorts genom praxis vilket i huvudsak reglerar tillämpningen av detta kapitel i Inkomstskattelagen (IL). För att förhindra möjligheten till undandragande av skatt genom handel med förlustbolag, skalbolag, infördes även en spärrlagstiftning. Regelverket innebär att i de fall andelar motsvarar bestämmande inflytande förvärvas aktiveras en spärr. Det gäller främst för det förvärvade bolagets underskott från tidigare beskattningsår. Spärrarna består av dels en beloppsspärr baserad på förvärvsbeloppet samt dels en koncernbidragsspärr som hindrar möjligheten till utjämning genom koncernbidrag. Valet av utjämningsmetod gjordes 1958 under den utredning som föregick lagstiftningen 1960. Fortsättningsvis håller efterföljande utredningar fast vid samma metod trots att det gått många år sedan dess och att utvecklingen både nationell och internationellt genomgått stora förändringar. Vårt förhållningssätt till verksamheter har även förändrats och handeln sker inte enbart inom landets gränser utan även till stor del internationellt. Vi ingår även numer i ett samarbete, EU, som förutsätter att medlemmarna ska arbeta över länders gränser och främja ett unisont klimat. Kanske borde det även innebära en översikt över lagstiftning som skiljer sig från andra länder som är våra konkurrenter för att om möjligt öka våra konkurrensfördelar till att komma närmare deras lagstiftning. Rättsläget för avdragsrätten av tidigare års underskott bestäms i stor mån av praxis på området. De begrepp som styr tillämpningen av regelverket saknar stundom helt definition även i de förarbeten som föregått stiftandet. Kritiken för detta är omfattande inom doktrinen eftersom reglerna blir svåra att överskåda och tillämpa. Den förenkling som var syftet med skattereformen som inleddes i slutet av 1980-talet syns inte i detta regelverk. Bristen på definitioner och förklaringar gör att tolkning även måste sökas inom andra områden och på så vis bilda praxis på området. Området är krångligt och det är stundtals svårt att tolka verkningarna av ett agerande tillfredställande. Det räcker inte på långa vägar att låta sig ledas av kapitlets paragrafer utan ett måste att läsa in sig på den omfattande praxis som finns inom ämnet. Som ett led i denna problematik innebär det att området är mycket konsultvänligt som i vissa fall ändå kräver förhandsbesked för att säkerställa bedömningen av förvärvet eller omstruktureringen.

I uppsatsen behandlas valet av värderingsmetod i ABL 17:3 1 st. Främst diskuteras värderingsmetoderna utifrån ett rättsekonomiskt perspektiv. Perspektivet har valts i syfte att undersöka vilken metod som är mest ekonomiskt effektiv för de berörda intressegrupperna, då främst aktieägare och borgenärer. Beloppsspärren har i doktrin ansetts vara så väl en aktieägar- som en borgenärsskyddsregel. Det får därför anses vara relevant att ställa dessa två intressen mot varandra inom ramen för en rättsekonomisk analys av bestämmelsen. Det kan konstateras att aktieägarintresset avseende beloppsspärrens värderingsmetod är rakt motsatt borgenärsintresset. Ingen av värderingsmetoderna skapar således Paretoeffektivitet där båda intressegrupperna gynnas samtidigt. Istället nås slutsatsen att tillämpning av bruttometoden i samband med ABL 17:3 1 st. får anses mest ekonomiskt effektiv, eftersom den uppnår Kaldor-Hicks-effektivitet där de gynnade borgenärerna kan kompensera de missgynnade aktieägarna.

Uppsatsen behandlar de regler som finns runt ägarförändringar i underskottsföretag i 40 kap. inkomstskattelagen (1999:1229, IL). Reglerna fastställer vad som händer när ett underskottsföretag byter ägare och förhindrar att underskottsföretagens underskott missbrukas.

När ett företag går med förlust kan underskott sparas tills företaget går med vinst. Det gör att underskottsföretag, företag med sparade underskott, är attraktiva för vinstgivande företag. Vinstgivande företag kan genom koncernbidrag flytta sin vinst till underskottsföretag och på så vis undvika ett vinstresultat och därigenom undvika skatt. Då ett vinstgivande företag förvärvar ett underskottsföretag träder dock oftast spärrar in och gör förvärvet mindre lönsamt. Beloppsspärren skär bort delar av underskottet och koncernbidragsspärren spärrar koncernbidrag under fem år. Att koncernbidrag spärras innebär att koncernbidrag under den tiden inte kan lämnas med avdragsrätt. Lagstiftaren vill genom reglerna stoppa en osund handel med underskottsföretag där syftet med förvärven är att erhålla ett underskott.

Före ändringen av reglerna som infördes den 1 januari 2010 i och med prop. 2009/10:47 gick det att undvika beloppsspärren genom att utföra en ägarförändring genom stora kapitaltillskott, oftast riktad nyemission. Kapitaltillskott kunde göras stora eftersom kapitalet tillfördes det köpta företaget. Eftersom beloppsspärren bestäms med hjälp av förvärvsutgiften kunde beloppsspärren på så vis undvikas. Efter ändringen av reglerna har agerandet stoppats genom 40 kap. 16-16 a §§ IL. De nya reglerna gör att aktieförvärv genom kapitaltillskott behandlas annorlunda än aktieförvärv genom direktförvärv. Undantaget i 40 kap. 16 a § IL ska dock säkerställa att affärsmässiga företagsförvärv inte drabbas av ändringen.

Reglerna har fått kritik från både remissinstanser och doktrin bland annat för att vara otydliga, svårttillämpade, dåligt konsekvensbeskrivna och för att sakna neutralitet.

Efter att ha granskat 40 kap. IL och främst de nya och ändrade reglerna kan jag konstatera att det finns vissa tolkningsproblem. Lagstiftningen fyller sitt syfte vilket är att stoppa handeln med underskottsföretag men ger samtidigt en viss rättsosäkerhet då det inom en del områden saknas klarhet i hur reglerna ska tillämpas.

Den 1/1 2006 infördes en ny aktiebolagslag som innehåller nya regler angående bolagens vinstutdelningar. Reglerna har blivit mindre bundna vid specifika belopp i årsredovisningen, istället har bolagen fått mer frihet att bestämma och motivera sin utdelning själva. Med hjälp av årsredovisningar undersöks om lagändringen har haft någon effekt på bolagens utdelningsnivå. Urvalet av bolag hämtas från konsultbranschen och tillverkningsindustrin. Ett antal variabler från deras årsredovisningar testas med statistiska metoder för att kunna hitta en förändring av utdelningsnivåerna och hänföra denna till lagändringen. En mindre ökning av utdelningskvoten hittades, men den går inte att påvisa att den har något med lagändringen att göra. Utdelningsnivåerna varierar kraftigt mellan bolagen och det bidrar till att det inte går att säga något om samband mellan testade variabler och lagändringen. Inget samband mellan de testade variablerna och utdelningsnivåerna har hittats.

Denna uppsats behandlar borgenärsskyddet vid värdeöverföringar. Det primära målet för begränsningar vid värdeöverföringar är att skydda borgenärer. Borgenärsskyddet i svensk rätt återfinns i 17 kap. 3 § aktiebolagslagen i form av beloppsspärren, som benämns som principen om skyddet för det bundna kapitalet, och försiktighetsregeln. De lege lata ger inte lagregeln något nämnvärt skydd för bolagets borgenärer. Framförallt kritiseras kravet på att aktiekapitalet inte fyller den funktion som lagstiftaren åsyftat. Behovet av en mer modern lösning kring borgenärsskyddet vid värdeöverföring bör således ses över. Vid studier av andra rättskällor finns flertalet lösningar i ett försök att på ett mer reellt sätt uppnå det primära syftet. En lösning som framförts i kalifornisk rätt är § 500 California Corporations Code, där lagstiftaren utformat två alternativa tester. En värdeöverföring får endast genomföras om aktiebolaget disponerar över behållna vinstmedel (retained earnings) eller, om bolaget inte disponerar över behållna vinstmedel, bolaget skall disponera över tillgångar som minst motsvarar en och en fjärdedel (1,25) av bolagets totala skulder samtidigt som omsättningstillgångarna minst skall motsvara dess kortfristiga skulder. Bolaget måste även efter värdeöverföringen vara solvent, jfr. § 501 California Corporations Code. Denna reglering är en strängare reglering än § 6.40 MBCA, en modellakt utarbetad i USA. Den kaliforniska modellens förtjänster ligger i att den i förväg kan förutse om en värdeöverföring är lovlig eller olovlig, samtidigt som den är mer flexibel ifråga om bolagets storlek eller branschtillhörighet. Bristerna med § 500 California Corporations Code har sin grund i att aktiebolag tätt inpå en konkurs kan disponera över behållna vinstmedel, samtidigt som modellen är relativt dålig på att förutspå om ett bolag efter en värdeöverföring skulle riskera att vara på obestånd. Jag har istället valt att kombinera § 500 Cal. Corp. Code (b) med den svenska försiktighetsregeln och ett explicit solvenskrav. Genom denna kombination skulle denna lösning vara väl applicerbar i svensk rätt och ett starkt alternativ till att ersätta den nu gällande regleringen i 17 kap. 3 § ABL.