Dissertations / Theses on the topic 'Bodelning'

Bör en bostadshyresrätt tilldelas ett positivt värde vid bodelning med anledning aväktenskapsskillnad? Under vilka omständigheter skall i sådana fall bostadshyresrätten åsättasett värde?

Syftet med uppsatsen är att kritiskt undersöka huruvida en bostadshyresrätt bör tilldelas ettvärde vid en bodelning med anledning av äktenskapsskillnad. Detta innefattar att utreda omförbudet i 12 kap 65 § JB hindrar att en hyresrätt ges ett värde vid bodelningssammanhangsamt att utreda vilka konsekvenser det skulle innebära om hyresrätten tilldelades ett värde.Undersökningen utgår i från de begränsningar lagen uppställer vid att åsätta en hyresrätt ettvärde. Med anledning av detta är syftet dessutom att belysa under vilka omständigheterhyresrätten kan komma att tilldelas ett värde och även belysa vilka skyddsintressen som finnsatt beakta.

I detta examensarbete behandlas rättvisa inom bodelning inom ramen för den svenska äktenskapsbalken. Specifika frågeställningar är om bodelningen är rättvis utifrån filosoferna John Rawls och Robert Nozicks syn på rättvisa, men även lagstiftarens syn på rättvisa behandlas. Undersökningen visar att den svenska äktenskapsbalken uttrycker en mildare version av Rawls rättvisa. Rawls förespråkar en form av rättvisa där rättsstaten ska försöka utjämna olikheter mellan individer vid födsel men också ojämlikheter som kan uppstå under livets gång. Nozick förespråkar större frihet; alla ska oavsett klass, handikapp eller andra ojämlikheter, leva efter samma regler, även om detta leder till en sämre tillvaro för de som inte har samma förutsättningar. En av uppsatsens slutsatser är att Rawls hade uppskattat att den svenska bodelningen baseras på likadelningsprincipen – dvs. försöker utjämna egendomsförhållandena mellan makar vid äktenskapsskillnad – medan Nozick hade varit emot försöken att kontrollera individens fria val. Vilken syn på rättvisa lagstiftaren har utgått från för bodelning visade sig vara en svår fråga att svara på. I förarbetena till äktenskapsbalken diskuteras rättvisa betydligt mer, men inte heller här ges något konkret svar på lagstiftarens syn på rättvisa inom bodelning. Arbetet behandlar endast bodelning vid äktenskapsskillnad där båda makarna är vid liv och endast med utgångspunkt i två filosofers, Rawls och Nozicks, respektive uppfattning av rättvisa.

Inom den internationella privaträtt- och processrätten är lagvalsfrihet, s.k. parts-autonomi, ett allt vanligare inslag. Vad gäller makars förmögenhetsförhållanden förekommer lagvalsfrihet i svensk lagstiftning genom NÄF (som är tillämplig på äktenskap med endast nordisk anknytning) och LIMF (som tillämpas på övriga förhållanden med utländsk anknytning). Dessutom finns lagvalsfrihet mellan makar i ett förslag till en EU-rättsakt om makars förmögenhetsförhållanden som förväntas bli antagen inom en snar framtid av 17 medlemsländer inklusive Sverige.   En obegränsad lagvalsfrihet kan leda till oönskade effekter på bodelningen med oskäliga bodelningsresultat som följd. Syftet med uppsatsen är dels att identifiera eventuella brister med utformningen av lagvalsfriheten som rör internationella makars förmögenhetsförhållanden, dels att behandla vilket skydd som finns i lagstiftningen för makar som p.g.a. ett oförmånligt lagvalsavtal drabbats av ett oskäligt bodelnings-resultat. Förutom vad avser nuvarande svensk lagstiftning diskuteras dessa frågor även med utgångspunkt ur en framtida EU-rättsakt.   De största problemen med utformningen av lagvalsfriheten är hänförliga till hemvist-kriteriet som är kopplat till lagvalsbestämmelserna. Inom svensk rättspraxis tenderar rättstillämparna göra inte helt samstämmiga tolkningar av hemvistbegreppet, trots att en definition finns i lagen. Skillnaderna i tolkningen av hemvistbegreppet torde således kunna bli än mer uttalade i en EU-rättsakt där någon definition av hemvistbegreppet inte förekommer. Eftersom lagvalsavtal mellan makar kan ha grundats på den ena makens hemvist, riskerar divergerande tolkningar av hemvistbegreppet leda till olika bedömningar av lagvalsavtalets giltighet. Det i sin tur är ett hot mot rättssäkerheten på området, vilket går stick i stäv med lagvalsfrihetens syfte. Det föreligger således ett behov av att införa en tydlig definition av hemvistbegreppet till det förslag som ligger till grund för den kommande rättsakten. En definition som har sin utgångspunkt ur målet med rättsakten, nämligen att öka förutsebarheten om tillämplig lag för att främja fri rörlighet inom unionen.   Inom svensk Äktenskapsbalk (ÄktB) finns flera bestämmelser till skydd för makar mot oskäliga bodelningar. Dessa ges ett tydligt tillämpningsutrymme även i LIMF där de stadgats som internationellt tvingande, oavsett vilken stats rättsordning som är tillämplig. I NÄF däremot är dessa bestämmelsers tillämpningsutrymme betydligt mer osäkert. Det är inte i linje med EU-domstolens strängare tolkning av vad som kan betraktas som internationellt tvingande regler. Vidare är ÄktB:s skyddsregler inte formulerade på så sätt att det framgår att lagstiftarens avsikt är att de ska vara internationellt tvingande. Sammantaget finns risk att ÄktB:s skyddsregler mot oskäliga bodelningar inte kommer att kunna åberopas i framtida tvister där utländsk lag har valts genom ett avtal mellan makarna.   För att förstärka ställningen av ÄktB:s skyddsregler om bland annat jämkning av oskäliga bodelningar, finns det skäl för lagstiftaren att vidta åtgärder inför antagandet av en EU-rättsakt. Åtgärderna kan innefatta omformulering av bestämmelserna i ÄktB, alternativt införande av kompletterande bestämmelser till den rättsakt som ska antas. Endast därigenom kan vi garantera ett fortsatt skydd för makar som drabbas av oskäliga bodelningar och riskerar att gå miste om egendom de borde ha rätt till.

Familjejurister ställs idag ofta inför komplicerade fall som leder till än mer komplicerade bedömningar när det gäller äktenskapsmål av internationell karaktär. Globaliseringen tar för var dag mer fart och många väljer att flytta över nationsgränserna där det händer att relationer och äktenskap ingås. Förekomsten av dubbelt medborgarskap blir även vanligare. För att kunna behärska internationella familjefrågor måste kunskap om svensk och utländsk internationell privat- och processrätt finnas. Det är sällan säkert vilket lands lag som är bäst och som går att åberopa. Beroende på vilket lands lag som tillämpas innebär det i vissa fall stora skillnader på resultat, bland annat i fall där företagsandelar finns inblandade. Förbises eventuella konsekvenser som de olika lagarna kan medföra leder det till svårigheter i fråga om gränsöverskridande äktenskap inte minst när det finns tillgångar av betydande värde, exv. företagsandelar. Området som reglerar juridiska frågor av internationell karaktär är den internationella privat- och processrätten. Den ger oss bland annat kunskap om jurisdiktion och lagval, dvs. huruvida domsrätt föreligger samt vilket lands lag som ska tillämpas av domstolar. Varje nation har sina egna internationella privaträttsliga regler varav många länders lagar inom området har ursprung i internationella konventioner eller EU-förordningar. Det internationella samarbetet är i vissa fall begränsat till regioner, exv. inomnordiska förhållanden eller länder inom EU. Olika länders lagar ser olika ut vad gäller äktenskapsförord samt bodelning, även inom EU är det stora skillnader. När en av två makar, som ingått äktenskap i Sverige men som senare tagit hemvist i England, sedan tröttnar på det nya hemvist landet och flyttar tillbaka till Sverige blir det överraskande att den ena parten kan hävda att annan lag än svensk lag ska tillämpas vid en bodelning. Viktigt att veta är att resultatet av en bodelning får olika effekter beroende på vilket lands lag det är som tillämpas på förmögenhetsförhållandet. I fall där företagsandelar finns inblandade uppstår känsliga konflikter som inte bara påverkar individen själv utan ibland även företaget och övriga aktieägare. Konsekvenserna av att inte vara juridiskt förberedd genom äktenskapsförord eller bolagsordning med aktieägaravtal kan innebära ekonomiskt bakslag för aktieägaren eller företaget.

Magisteruppsatsen behandlar pensionssparandets ställning vid bodelning mellan makar under deras livstid, dock främst vid äktenskapsskillnad. Historiskt sett har synsätten på pensionsrättens roll vid bodelning varierat mellan att anses som en framtida försörjningsmöjlighet och som en kapitalplacering. De olika synsätten får stor betydelse för individen vid bodelning då pensionsrättens värde antingen skall ingå eller hållas utanför bodelning. Bodelningsreglernas riktning har genom lagstiftaren gått emot en ökad gemenskapstanke, vilket går emot den övriga utvecklingen på äktenskapsrättens område.

I dagens samhälle har pensionen ett stort ekonomiskt värde. Många företagare tar, pga. av skatteklimatet, ut en relativ låg lön och därmed blir deras allmänna pension låg. Som kompensation väljs ofta ett tilläggssparande i form av tjänste- eller IPS pension. De medel som avsätts till sparandet skall enligt giftorätten ingå i bodelningen. Pensionens vara eller inte vara i bodelning kan därmed få extrema ekonomiska konsekvenser för makarna vid bodelning. Mot denna bakgrund har vi valt att undersöka hur pensionssparande skall behandlas vid bodelning. Arbetet diskuterar huruvida lagstiftaren valt att betrakta pensionssparandet som en framtida försörjningsmöjlighet eller en kapitalplacering och effekter därav.

Enligt praxis skall privat pensionssparande ingå i bodelning, tjänstepensionsspa-rande kan ingå medan den allmänna pensionen aldrig skall ingå i bodelningen. Regleringen är dock inte så enkel beroende på olika skyddsintressen som rättigheten kan vara behäftad med.

This paper deals with pensionsavings and specifically how they are regarded at the distribution of marital property due to divorce. Historically the views on the right to pension following a divorce have varied, all being from regarding the pension as a means for providing to regarding it as a savings of capital. Naturally these different views have very different impacts on the divisions of marital property for the individual’s gain. The different views give different perspectives to whether the pension is to be included in the sum of assets that are to be divided, or if it is to be treated separately. The current legislation has moved towards regarding pensions as a common property that is to be divided, which contradicts the general development of the current marital laws.

In today’s society the pension has a significant economic value for the individual. Many people are forced, due to current taxations, to collect a relatively low salary and subse-quently the pension becomes small. As a compensation for this predicament there are often added forms of pensions that are available for the client. Current marital laws state that all economic assets that are put into savings are to be divided in case of divorce. The pension can constitute a significant amount of economic difficulties for the spouses when division of marital property is conducted. This is why we have chosen to investigate how pension savings are to be regarded in these cases. The paper further investigates how the legislative body has chosen to view pensions as a future means for providing or as a savings of capital, and the effects thereof.

According to practice private pension savings are to be included in the division, occupa-tional pension savings might be included but the general pension are never to be included. The regulation does not rely solely on the individuals’ interests in the savings.

År 2016 har avdragsrätten för privat pensionssparande slopats, därmed bör den som vill komplettera den allmänna pensionen och tjänstepensionen finna ett annat alternativ. Löneväxling, som innebär att en arbetstagare växlar en del av sin lön mot en utökad tjänstepension, är ett av de alternativ som finns för de som vill utöka sitt pensionssparande. Löneväxling är dock ett förmånligt alternativ endast för vissa arbetstagare, nämligen höginkomsttagare som har en lön överstigande 40 000 kronor. Mot bakgrund av att det endast är vissa arbetstagare som kan utnyttja möjligheten att löneväxla, en grupp som framförallt består av män, kan växlingen från lön till pension komma att medföra stora konsekvenser vid bodelning mellan makar som har ojämställda ekonomiska förutsättningar under äktenskapet. Utbetald lön ingår som huvudregel i bodelning mellan makar och en traditionell tjänstepension undantas som huvudregel. Uppsatsen behandlar, utifrån ett genusperspektiv, frågan om en tjänstepensionsförsäkring som består av medel från löneväxling ska ingå eller undantas vid bodelning med anledning av en äktenskapsskillnad mellan makar.

 

When a couple divorce or when couples move apart a division of property can be done. A married couple's property constitutes of joint property and private property. In a division of property between spouses is only the value of the joint property included, not the value of the private property. In a division of property between couples that live together but not a married their joint property that are bought to be used by them together will be included. It is the value of the joint property that will be shared in the division of property. Other property that the couple has will either be kept by the person who bought it or if they hold the property in joint ownership, the value will be divided between them, but outside the rules of partition of property in the Swedish law.

A rented apartment that has been converted into a co-operative apartment during the marriage and the time that the married couple lived in the apartment should be divided between them in a division of property. They have during the marriage done a purchase of the apartment and the co-operative apartment should be seen as joint property.

A rented apartment that has been converted in to a co-operative apartment during the time that the couple, that not is married, lived in the apartment will affect the division of property in different ways. If the rented apartment was obtained to be used by the couple together the co-operative apartment shall be included in the division of property. If the rented apartment was not obtained to be used by the couple together, it could be that one of them lived in the apartment before the relationship, the co-operative apartment should not be included in the division of property. A rented apartment that are under transformation when the relationship ends have an economic value during the process. It should however be some security that the apartment will be a co-operative apartment before the value can be included in the division of property. What determines whether a converted co-operative apartment should be included in the division of property is if the rented apartment was obtained for the couple to use together or not.

When a couple purchases the converted co-operative apartment together a joint ownership to the property can occur. If the joint ownership can be proved, the value of the apartment will be shared according to the Swedish law.

EU:s institutioner bereder för närvarande en förordning innehållandes internationellt privat- och processrättsliga regler i mål om makars förmögenhetsförhållanden. Det senast presenterade textförslaget (kompromissförslaget) lades fram av Italien den 10 november 2014.   Uppsatsen har två syften. För det första syftar den till att synliggöra vissa av de gränsdragnings- och tillämpningsproblem som skulle uppstå om kompromissförslaget skulle antas i dess nuvarande utformning. För det andra syftar uppsatsen till att erbjuda lösningar på de problem som identifieras. Uppsatsens fokus ligger på följande aspekter av förslaget:   Materiellt tillämpningsområde. Domsrättsreglering i mål med anledning av en makes död. Lagvalsreglering. Förbehållen för internationellt tvingande regler och ordre public.   För det första kan förordningens gränsdragning gentemot inomstatliga tvister och underhålls-frågor vålla problem. För att minska dessa problem bör det i en artikel anges att förordningen endast är tillämplig på tvister som har internationell anknytning och att en tillräcklig internationell anknytning föreligger om en av makarna innehar tillgångar som är belägna utomlands. För att avgränsa förordningens tillämpningsområde gentemot underhållsfrågor bör nationella domstolar följa den metod som anvisades i van den Boogard. Denna metod är bland annat adekvat för att kvalificera avtal mahr (islamisk brudpenning). Det är däremot inte möjligt att använda metoden för att kvalificera en dom i vilken 12 kap. 1 § äktenskapsbalken (skevdelningsregeln) har tillämpats. Enligt min mening bör i så fall den nationella domstolen göra en helhetsbedömning utifrån svaren på följande frågeställningar:   Vilket är originaldomens huvudsakliga syfte? I vilken utsträckning beaktas makarnas behov och förmåga i originaldomen?   För det andra är domsrättsreglering av mål med anledning av makes död problematiska. Art. 3 i kompromissförslaget hänvisar nämligen till arvsförordningen, vilket i praktiken kan leda till att den avlidnes barn gynnas på bekostnad av den efterlevande maken. Enligt min mening bör denna problematik minskas genom att den efterlevande maken ges en exklusiv rätt att avgöra om lagvalsreglerna i arvsförordningen eller i art. 5 kompromissförslaget ska tillämpas i ett mål om makarnas förmögenhetsförhållanden.   För det tredje kan kompromissförslagets lagvalsregler leda till problematik. Eftersom deras utformning skiljer från lagvalsreglerna i arvsförordningen och 2007 års Haagprotokoll finns det en risk att en make över- eller underkompenseras ekonomiskt. Risken kan minskas genom att makarna ingår ett lagvalsavtal eller genom att en domare tillämpar en nationell jämkningsregel eller en EU-rättslig flyktklausul (t.ex. art. 5 i 2007 års Haagprotokoll). För att ytterligare minska risken för att över- och underkompensation bör en flyktklausul införas i förslaget till förordning om makars förmögenhetsförhållanden.    En viss lagvalsregel är särskilt problematisk, nämligen art. 20a.3 i kompromissförslaget (hemvistbytesregeln). Artikeln har en bristande flexibilitet och bör därför förändras på följande vis:   Rekvisitet ”undantagsvis” bör avlägsnas. Istället bör den i punkt 2 föreslagna tidsgränsen spegla den restriktivitet som önskas. Istället för att lagen i makarnas nya hemvistland ska bli tillämplig efter en ”avsevärt mycket längre tid” bör en fast tidsgräns införas. Det bör förtydligas vad som avses med kravet på att makarna ska ha åberopat lagen i den andra staten för att ordna eller planera sina förmögenhetsförhållanden.   Enligt min mening är det lämpligt att hämta vägledning till hur tidsgränsen (se punkt 2) bör utformas i 4 § andra stycket lagen (1990:272) om internationella frågor rörande makars och sambors förmögenhetsförhållanden.   För det fjärde finns problematik med anknytning till kompromissförslagets förbehåll för internationellt tvingande regler och ordre public. Av resonemanget framgår att lagstiftaren måste föra ett detaljerat resonemang (a detailed assessment) för att 7 kap. 4–9 §§, 11 kap. 8 § och 12 kap. 1–3 §§ äktenskapsbalken (1987:230) ska kunna betecknas som internationellt tvingande även efter att förordningen har trätt i kraft. Slutligen dras slutsatsen att det är önskvärt att ramarna är snäva när det gäller en nationell domstols möjligheter att underlåta att tillämpa utländsk rätt som ger rättskraft åt avtal om mahr.