Dissertations / Theses on the topic 'Cochleaimplantat'

Idag är en ny minoritetsgrupp, döva med cochleaimplantat (CI), en växande grupp. CI innebär att en elektrod, som stimuleras av en yttre hörapparatsliknande processor, opereras in i hörselsnäckan. Detta ger bäraren en god ljuduppfattning och relativt goda möjligheter att utveckla talad svenska. Tidigare har teckenspråk varit ett mer eller mindre självklart språk för döva barn, men nu ifrågasätts allt oftare om CI-opererade barn behöver teckenspråk bredvid talad svenska. I den här studien undersöker jag om det finns skillnader i konnektivtäthet hos tre grupper: en- respektive tvåspråkiga med cochleaimplantat och en normalhörande, enspråkig kontrollgrupp. Tidigare forskning visar att ju äldre man blir desto mindre konnektorer markerar man i sina texter. Skillnader mellan de undersökta grupperna skulle därför kunna indikera skillnader i språkutvecklingen. I undersökningen har jag studerat hur grupperna binder sina huvud- och bisatser samt om det finns några kvalitativa likheter/skillnader hos grupperna med olika antal modersmål. Resultatet jämförs med tidigare forskning och olika teorier. Sex informanter, två från varje grupp, i åldrarna 11 och 12 år är med i studien. Informanterna fick titta på en tecknad serie och återberätta den i skriven form. Jag analyserade materialet och vad gäller alla konnektorer och inledda bisatser enligt en bestämd analysmodell. Temporala konnektorer dominerade hos de en- och tvåspråkiga grupperna med CI medan additiva konnektorer dominerade i större utsträckning hos den normalhörande enspråkiga gruppen. Studien visade också att tvåspråkiga barn med CI hade lägre konnektivtäthet än enspråkiga barn med CI. Den tvåspråkiga gruppen med CI låg också väldigt nära kontrollgruppens resultat med endast 0,4 procentenheters skillnad i konnektivtäthet. Slutsatsen av den här studien är att tvåspråkighet tycks vara positivt och att teckenspråk i kombination med talad svenska inte förhindrar eller försenar utvecklingen av skriven svenska.

Databases are an easy way of storing information kept together and accessible and can save time by finding the information easier. Cochleaimplant could be seen as a form of advanced hearing aid, this product consists of two parts, an external part that recieves sound and sends signals to the internal part through electromagnetism. The internal part is the implant itself and is surgically placed in to the cochlea. Örebro University hospital has just started working within the field of Cochleaimplants and are therefore in need of a database to store patient related information. The database problem was solved using Microsoft Access 2003 combined with the built-in support for Visual Basic, which is a sort of programming language. The result of the thesis work was a fully functioning database according to the given specification and is now being used at Örebro University hospital.
Databaser är ett smidigt sätt att lagra information samlat och lättåtkomligt och kan spara tid genom att informationen smidigare kan hittas. Cochleaimplantat kan ses som en slags avancerad hörapparat, denna hörapparat består av två delar, en extern del som tar emot ljud och skickar signaler vidare till den interna delen via elektromagnetism. Den interna delen är själva implantatet och sitter inopererat i hörselsnäckan(Cochlea). Universitetssjukhuset i Örebro har precis börjat arbeta inom området Cochleaimplantat och var därför i behov av en databas över patientinformation. Databasproblemet löstes med Microsoft Access 2003 kombinerat med det inbyggda stödet för programmeringsspråket Visual Basic. Resultatet av Examensarbetet blev en fungerande databas enligt uppdragsspecifikationen som just nu används på USÖ.

Fredrik Reinholdsson: högskoleingenjörsexamen, Kaj Mählqvist: kandidatexamen

A cochlear implant (CI) is a hearing device that makes it possible for individuals who are deaf or has a severe hearing impairment to receive auditory information and develop spoken language. The pragmatic ability may be affected. In short, pragmatics may be described as the study of language use in social contexts. Pragmatic ability can be seen as the result of the individual‟s behavior as well as the underlying causes.

The aim of the present study was to describe the pragmatic ability in children with CI. An approach inspired by Conversation Analysis (CA) was used in order to highlight the various phenomena that occurred in the interaction.

Seven children with CI participated in the study, five girls and two boys. Each conversation consisted of either a child with CI interacting with a peer, or a child with CI interacting with a parent or a teacher. A total of 14 conversations were analyzed and phenomena relevant to the study were examined. To gather further information regarding the children‟s communicative behavior, Children’s Communication Checklist was filled in by parents and teachers.

The children who participated in the study constitute a heterogeneous group and there was no clear pattern when it comes to hearing-impairment and pragmatic ability. The result showed that children with CI used both specific and non-specific requests for clarification. It seems as if intelligibility on the sentence level may reflect how efficient the interaction turns out, as the children with high intelligibility were the ones who managed to solve misunderstandings the best in the conversations. Furthermore, the result demonstrated that the adult participants used a higher rate of specific requests for clarification in contrast to children with CI.

Ett cochleaimplantat (CI) är ett hjälpmedel som gör att personer med grav hörselnedsättning eller personer som är döva får möjlighet att höra och utveckla talat språk. Den pragmatiska förmågan kan vara påverkad. Pragmatik kan i stort betecknas som studiet av språkanvändning i interaktion och pragmatisk förmåga kan beskrivas som ett resultat av individens beteende samt bakomliggande orsaker.

Syftet med föreliggande studie var att beskriva pragmatisk förmåga hos barn med CI. Ett arbetssätt inspirerat av Conversation Analysis (CA) har använts för att belysa fenomen som förekom i interaktionen.

I studien deltog sju barn med CI, varav fem flickor och två pojkar. Deltagarna videofilmades när de interagerade med en jämnårig kamrat, respektive en person ur förskolepersonalen eller en förälder. Totalt 14 samtal analyserades och för studien relevanta fenomen belystes. För att inhämta kompletterande information kring barnens samspelsförmåga fylldes Children’s Communication Checklist i av föräldrar och personal.

Barnen som deltog i studien är en heterogen grupp. Vidare ses inga entydiga mönster vad gäller hörselnedsättning och pragmatiska förmågor. I studien visades att barn med CI använder sig av både generella och specifika begäran om förtydligande. Förståelighet på meningsnivå tycks avspegla hur effektivt samspelet fortskrider då de barn som har hög förståelighet är de som har färre begäranden om förtydligande i samtal. Vidare visar resultaten att de vuxna samtalsdeltagarna använder fler andel specifika begäran om förtydligande i jämförelse med barn med CI.

Prosody can be characterized as the rhythm and the melody of speech. Prosodic features convey emotions, thoughts and geographic origins of each individual. Spoken language without prosody would be monotonous, without variations in loudness and rate. Children with cochlear implants perceive speech in a different way than children with normal hearing. Consequently the speech produced by a child with cochlear implants may sound different.

The purpose of this study was to examine prosodic skills in Swedish children with cochlear implants and to compare them with the prosodic skills in Swedish children with normal hearing. The purpose of the study was also to examine differences between these two groups and to characterize those differences.

Eight children with cochlear implants and eight controls matched to age, sex and regional accent were included in the study. The children’s production and perception of prosody was tested.

The results show that there are differences in prosodic skills between the children with cochlear implants and their matched controls at word, phrase and discourse levels. The differences were significant in production but not in perception. Observed differences in the speech of the children with cochlear implants included omission of unstressed syllables and function words, difficulties producing contrast of tonal word accents and pro-longed maintenance of phonological processes.

The study contributes to the knowledge about prosodic and linguistic skills in Swedish children with cochlear implants.

Denna studies syfte är att finna sätt att producera musikinspelningar som passar lyssnare med cochleaimplantat. Frågeställningen är: Vilka perceptuella egenskaper hos cochleaimplantat bör man som musikproducent tänka på för att kunna anpassa musikinspelningar för människor med CI?För att finna de perceptuella egenskaper som cochleaimplantat, CI, har vid musiklyssning gjordes en litteraturstudie av det som skrivits kopplat till musiklyssning med CI.Resultaten visar att inspelningarna bör mixas i mono och att melodierna i musiken bör innehålla toner med stora intervall. Grundtonen i komplexa toner bör höras, och övertonerna bör kontrolleras, så att övertonsserierna inte blir alltför långa och går för högt i frekvensspektrumet. Det dynamiska omfånget i inspelningen bör inte vara alltför stort, och frekvensomfånget bör hålla sig runt 200-5000 Hz. Syntetisk rumssimulering, som t.ex. reverb, bör inte heller användas. Vidare presenteras en idé till hur man skulle kunna styra implantaten direkt elektroniskt, för att skapa musik.

De dövas kamp för en egen kultur har formats till att de har teckenspråket som sitt första språk och svenska skriftspråket som sitt andra språk. Idag har många döva och hörselskadade Cochleaimplantat (CI) i tidig ålder. Det har varit hårt debatterat under en period. Syftet i föreliggande studie var att undersöka attityden hos döva/gravt hörselskadade ungdomars inställning till Cochleaimplantat. 21 ungdomar mellan 14-18 år har besvarat en enkät och fem intervjuer har genomförts, tre med döva ungdomar utan CI (varav en hade haft CI tidigare) och två intervjuer med ungdomar med CI.

 

Följande frågor har studerats i föreliggande studie:

• Vilka för- respektive nackdelar finns med Cochleaimplantat enligt ungdomarna?
• Hur upplever döva/gravt hörselskadade ungdomarna det är att vara döv/gravt hörselskadad idag med eller utan Cochleaimplantat?
• Hur tänker döva/gravt hörselskadade ungdomar om dövkulturens framtid?

 

Ungdomarna med CI ser inga större nackdelar med CI. Samtliga av deras familjer är hörande. De anser att det är bra att höra ljud och att de får mer tillgång till de hörandes värld genom CI. Några nackdelar är när implantatet går sönder då kan det förekomma en lång reparationstid. Andra ungdomar med CI har svårt när det blir tekniska problem med CI. Ungdomarna utan CI ser sig inte ha något behov av att operera in CI, det är endast några som har haft funderingar kring det. I deras familjer förekommer det i några fall andra personer som är döva.

 

Ungdomarna utan CI anser att de som har implantat är svikare mot dövkulturen. En rädsla för att teckenspråket ska dö ut finns. Föräldrar som fattat beslut om att operera in implantat på barn i tidig ålder fattar ett avgörande över barnets egen vilja medan några ungdomar utan CI menar att CI är fult och att det syns. Ett ingrepp i hjärnan kan också väcka en rädsla.

 

Alla ungdomarna i föreliggande studie har de flesta kamrater både med eller utan CI. De anser sig trivas i sin vardag och umgås med varandra i skolan. På fritiden träffas de med jämna mellanrum på ett teckenspråkscafé. Andra fritidsaktiviteter har de tillsammans med hörande och då är ofta en teckenspråkstolk närvarande.

 

Samtliga ungdomar tänker fortsätta studera i framtiden. Flertalet kommer söka till riksgymnasiet i Örebro. I Örebro finns ett stort programutbud för döva och gravt hörselskadade. Undantagsvis tror någon deltagande om denne hade haft CI skulle han/hon ha kunnat söka en mer avancerad utbildning, medan några anser att de söker till den utbildning de har tänkt sig vare sig det finns en anpassning eller inte till dövhet och hörselnedsättning.

 

 

 

 

 

 

I Sverige erbjuds barn med hörselnedsättning cochleaimplantat (CI) eller hörapparat (HA) beroende på typ och grad av hörselskada. Med CI möjliggörs utveckling av talat språk för barn som fötts döva eller gravt hörselskadade. Den tekniska utvecklingen jämte pedagogiska insatser har lett till en allt bättre språklig och kognitiv utveckling hos barn med hörselnedsättning och ett minskande glapp till jämnåriga normalhörande barn. Syftet med denna studie var att undersöka olika aspekter av arbetsminne och läsförmåga hos nio barn med CI och sju barn med hörapparat. Femtifem barn med normal hörsel utgjorde referensgrupp. Barnen var mellan sju och elva år gamla. Fonologiskt, komplext och visuellt arbetsminne samt ordavkodning, nonordsavkodning och läsförståelse prövades. Resultaten visade ingen övergripande skillnad mellan grupperna gällande läsförmåga. Barn med CI presterade lägre än de andra grupperna gällande fonologiskt arbetsminne medan barn med HA presterade lägre än barnen med normal hörsel. Inga övriga signifikanta skillnader avseende visuellt eller komplext arbetsminne noterades. Starka positiva korrelationer mellan fonologiskt respektive komplext arbetsminne och de olika aspekterna av läsförmåga noterades hos såväl barn med CI som normalhörande barn men inte hos barn med hörapparat. Barn med normal hörsel uppvisade även en signifikant korrelation mellan visuellt arbetsminne och läsförståelse, något som inte observerades hos barn med CI. Studiens resultat indikerar att barn med CI eller HA i de lägre skolåldrarna uppnår samma nivå när det gäller läsutvecklingen som barn med normal hörsel Vidare indikerar resultaten på att barn med CI tar sig an läsning på liknande sätt som barn med normal hörsel.

Ett program som simulerar signalbehandlingen i ett cochleaimplantat med signalbehandlingsstrategin ACE (Advanced Combined Encoder) har konstruerats. Programmets främsta syfte är att i förväg prova ut inställningar i ett cochleaimplantat och genom detta försöka förutsäga olika användares individuella inställningar.   Programmet har validerats med utsignaler bearbetade av Cochlear Limited i deras egenkonstruerade Matlab-modul för forskning inom cochleaimplantat, NMT (Nucleus Matlab Toolbox). Samma insignal som använts av Cochlear Limited har processats av programmet och utsignalerna från detta jämfördes med utsignalerna från NMT. De bägge utsignalerna, producerade med samma inställningar, stämde bra överens.   Komprimeringsfunktionen i programmet, som är en vital del av signalbehandlingen, visade sig stämma bra överens med NMT:s komprimeringsfunktion, sånär som på en relativ minskning av värdet vid starka insignaler. Programmet ska nu användas på Cochleaimplantat-sektionen vid Uppsala Akademiska sjukhus för att pröva ut individuella inställningar till användare av cochleaimplantat. Förhoppningen är att bättre inställningar ska leda till bättre talförståelse och i förlängningen, bättre upplevelse av musik.
A program that simulates the signal processing in a cochlear implant using the signal processing strategy ACE (Advanced Combination Encoder) was constructed. Its main purpose is to, in advance, predict and test different implant settings with the purpose to be able to predict individual patient's differences in implant settings.   The program was validated using output signals processed by Cochlear Limited using their own Matlab Toolbox for implant research, NMT (Nucleus Matlab Toolbox). Identical signals were processed by the program and then compared with NMT:s output. The outputs, produced with several different identical settings matched each other well.   The amplitude compression function, a vital part of the signal processing, also matched well, apart from a relative loss of strength at high input amplitudes. The program will now be used by the cochlear implant section at Uppsala University Hospital to try out individual settings for cochlear implant users. The hope for the future is that better implant settings will lead to improved speech and sound experience, especially, in the long run, with regards to music.

Cochleaimplantat (CI) är ett hörselhjälpmedel som kan ge barn med grav hörselnedsättning eller dövhet möjlighet att höra och utveckla talat språk. Svenska grundskolebarn med CI har tidigare visats ha en något nedsatt prosodisk förmåga och fonologiskt arbetsminne även om stora individuella variationer förekommer.

Syftet med föreliggande studie var att undersöka prosodisk förmåga och fonologiskt arbetsminne hos svenska förskolebarn med CI. Vidare undersöktes samband mellan prosodisk förmåga och fonologiskt arbetsminne. I studien deltog sex förskolebarn med CI och totalt 18 normalhörande kontroller, varav sex var ålders-, köns- och dialektmatchade med barnen med CI.

Barnen med CI i föreliggande studie uppvisade som grupp signifikant lägre resultat än de normalhörande barnen på test avseende prosodisk produktion på ord-, fras- och diskursnivå samt på test som undersöker fonologiskt arbetsminne. Gällande receptiv prosodisk förmåga förekom inga signifikanta skillnader. Vid jämförelse med svenska grundskolebarn med CI framkom att både yngre och äldre barn med CI har svårigheter med prosodi på samtliga nivåer. Vidare jämförelser indikerar att en utveckling av receptiv prosodisk förmåga sker under förskole- och skolåren. Korrelationsberäkningarna tyder på att det föreligger ett samband mellan prosodisk förmåga och fonologiskt arbetsminne.

Barnen med CI i föreliggande studie är en heterogen grupp och några barn uppvisade på vissa deltest likvärdiga resultat som sina matchade kontroller, vilket visar att CI ger goda förutsättningar att utveckla prosodiska förmågor och talad kommunikation.

Cochlear Implant (CI) is a hearing device that can enable deaf children or children with severe hearing impairment to hear and to develop spoken language. Research has shown that Swedish school aged children with CI have poor prosodic abilities to some extent, as well as poor phonological working memory. However, there are large individual differences.

The aim of the present study was to investigate prosodic abilities and phonological working memory in Swedish preschool children with CI. Moreover, the relation between prosodic abilities and phonological working memory was examined. Six preschool children with CI participated in the study. The control group consisted of 18 children with normal hearing, out of which six children were matched for age, sex and regional dialect to the children with CI.

In the present study the children with CI as a group demonstrated significantly lower results compared to the children with normal hearing on tests concerning prosodic production abilities at word, phrase and discourse level and tests concerning phonological working memory. No significant differences emerged regarding receptive prosodic abilities. In comparison to Swedish school aged children with CI it was shown that both younger and older children with CI have difficulties at all prosodic levels. Furthermore, the comparisons indicate that receptive prosodic skills develop during preschool and school years. Results also indicate a connection between prosodic abilities and phonological working memory.

The children with CI in the present study is a heterogeneous group and a few children demonstrated equivalent results as their matched controls on some parts of the tests, which show that CI provides a good foundation for developing prosodic abilities and spoken communication.

Cochleaimplantat möjliggör att döva kan uppfatta ljud och utveckla talspråk. Begränsningar i den talspråkiga kommunikationen kvarstår även med ett cochleaimplantat. Inga hinder föreligger för utveckling av teckenspråk. Delaktighet i det sociala samspelet är betydande för vårt välbefinnande. Syftet var att undersöka upplevelsen av delaktighet i det sociala samspelet hos ungdomar med cochleaimplantat. Intervjuer med sju ungdomar analyserades enligt tematisk analys. Ungdomarna kommunicerade via teckenspråk och svenska. Språkutveckling och ljudupplevelse var viktiga för möjligheten till delaktighet. Bemötande hos omgivningen och motivation hos individen var av betydelse för delaktighet. Ungdomarna var i varierande grad delaktiga i samtal via tal. För teckenspråk var den egna förmågan i teckenspråk avgörande. Fanns den, förekom inga hinder för delaktighet i detta språk. Diskussion av resultaten visar att delaktighet är ett komplext begrepp. Ungdomarnas delaktighet i såväl teckenspråkiga som talspråkiga sammanhang påverkas av funktionsförmåga, aktiviteter samt faktorer hos individen och i omgivningen.

Cochleaimplantat (CI) är ett tekniskt hörselhjälpmedel som används av personer med grav hörselnedsättning eller dövhet. Ett CI ger barn med medfödd dövhet möjlighet att höra och utveckla talad kommunikation. CI ersätter inte normal hörsel och det finns stora individuella variationer i språk och talfärdighet hos personer med CI. Syftet med föreliggande studie var att studera kognitiva och språkliga förmågor hos barn med CI med fokus på läsförmåga. I studien deltog 57 barn i åldrarna 7;3-10;4 år. Sju av barnen hade CI. För att besvara frågeställningarna användes utvalda delar av SIPS (Sound Information Processing System), Fonemtest, TOWRE, Ortografiska val, Ortografisk inlärning, Woodcock och Blockmönster ur WISC III. Testresultatet analyserades på grupp- och individnivå och jämfördes med resultat från en kontrollgrupp med normalhörande barn. Barnen med CI presterade som grupp i nivå med normalhörande barn på majoriteten av testen. På de fonologiska testen presterade barnen med CI lägre än normalhörande men hade generellt en avkodningsförmåga i nivå med normalhörande barn. Barn med CI i årskurs 3 hade även en läsförståelse i nivå med normalhörande medan barnen med CI i årskurs 1-2 presterade signifikant lägre än normalhörande barn. Resultaten i studien indikerar att varken sen implantation, taluppfattningsnivå eller kommunikationssätt behöver leda till sämre läsförmåga.

A cochlear implant (CI) is a technical hearing device used by individuals with severe to profound hearing impairment. CI can provide children with congenital hearing impairment the abilities to hear and develop speech and language outcome. CI does not replace normal hearing and there are great individual variations in language and verbal skills in persons with CI. The aim of this study was to examine the cognitive and linguistic abilities in children with CI with focus on reading ability. In the present study 57 children between the ages of 7;3-10;4 participated.  Seven of the children had CI. SIPS (Sound Information Processing System), Phonological Output, TOWRE, Orthographic Choices, Orthographic Learning , Woodcock and Block Design Test from WISC III were selected to answer the question at issue. The results were analyzed both at a group and at an individual level and were compared with results from a group with normal hearing children. Children with CI performed as a group at the level of normal hearing children on the majority of the tests. The children with CI had lower performance levels than the normal hearing children in tasks of phonological skills but they generally had a decoding ability within the normal range for hearing children. Children with CI in grade 3 also demonstrated a reading comprehension within the normal range for hearing children whereas children with CI in grade 1-2 had lower performance level than normal hearing children. The results of the present study indicate that late implantation; neither speech perception nor means of communication have to result in poorer reading ability.

Cochleaimplantat (CI) är ett tekniskt hjälpmedel som ges till personer med dövhet eller grav hörselnedsättning. Ett CI kan hos barn ge en möjlighet till ökad utveckling av kognitiva och språkliga förmågor. Syftet med föreliggande studie var att undersöka utvecklingen av kognitiva och språkliga förmågor hos barn med CI. Studien är en del av en longitudinell studie som tidigare genomförts 2007 och 2008. Deltagarna var sju barn med CI mellan 8;8 och 14;5 år. Jämförelser gjordes mellan prestationerna hos barnen med CI 2007, 2008 och 2009 samt mellan prestationerna hos barn med CI och normalhörande barn. Resultatet visade att barnen med CI hade en positiv utveckling av prestationerna i test av visuospatialt och komplext arbetsminne samt läsningens avkodningsdel. Samma tydliga positiva utveckling sågs inte av fonologiska representationer, fonologiskt arbetsminne, receptivt ordförråd samt läsförståelse. Den utplanande utvecklingen av fonologiska representationer kan vara en anledning till avsaknaden av positiv utveckling av fonologiskt arbetsminne och receptivt ordförråd.  Trots brister i fonologisk bearbetning kan barn med CI ha en positiv utveckling av läsning när det gäller avkodning. Samma tydliga positiva utveckling sågs inte av läsförståelse vilket kan bero på högre krav på arbetsminne och receptivt ordförråd. En grundlig utredning av varje barn bör göras för att upptäcka individuella styrkor och svagheter.

A Cochlear implant (CI) is a technical device given to individuals with severe to profound hearing impairment/deafness. CI can provide children with increased possibilities to develop cognitive and linguistic abilities. The purpose of this study was to investigate the development of cognitive and linguistic abilities in children with CI. This study is part of a longitudinal study previously carried out in 2007 and 2008. The participants were seven children with CI between the ages of 8;8 and 14;5. Comparisons were made both between the performances of the children with CI 2007, 2008 and 2009 and between the performances of the children with CI and the reference group of children with normal hearing. The result demonstrated that the children with CI showed a positive development of visuo-spatial and complex working memory as well as the decoding part of reading. This pattern of development was not seen in tests of phonological representations, phonological working memory, receptive vocabulary and reading comprehension. The poor development of phonological representations may be related to the poor development of phonological working memory and receptive vocabulary. Despite difficulties with phonological processing a positive development of the decoding abilities was seen. This pattern of development was not seen in reading comprehension which could be due to higher demands on working memory and receptive vocabulary. A thorough assessment of the strengths and weaknesses of each individual child should always be carried out.

 

 

Prosodi kan sammanfattas som talets rytmiska, dynamiska och melodiska aspekter. Utan prosodi skulle talet förefalla monotont och kommunikationen kunna kompliceras. Syftet med föreliggande studie var att undersöka prosodiska aspekter av nonordsproduktion hos barn med cochleaimplantat och barn med språkstörning. Tidigare studier av prosodi hos nämnda grupper har inte i detalj beskrivit vilka typer av fel som förekommer varför detta var intressant att undersöka.

Föreliggande studie baseras på redan insamlat material av nonordsrepetition av sammanlagt 41 barn vilka deltagit i tidigare studier. Av dessa var 27 stycken barn med språkstörning i åldrarna 4:6-7:6 år och fjorton var barn med CI i åldrarna 3:0-13:4. Det inspelade materialet transkriberades och felanalyserades gruppvis och medelvärden för grupperna räknades ut.

Barnen med CI uppvisade större prosodiska problem vid nonordsrepetition än barnen med språkstörning. Såväl barnen med språkstörning som barnen med CI uppvisade svårigheter med stavelseproduktion, betoningsplacering, ordaccent och vokalkvantitet. Dock gjorde barnen med CI generellt större antal fel samt fler olika typer av fel jämfört med barnen med språkstörning. Alla barnen med CI gjorde någon typ av prosodiskt fel medan 11 av 27 de barnen med språkstörning producerade korrekt prosodi på samtliga nonord. Barn som hade en högre ålder vid implantation uppvisade större prosodiska svårigheter än barn som implanterats vid en lägre ålder

Prosody can be defined as the rythmic, dynamic and melodic aspects of speech. Without prosody, speech would sound monotonous and communication could be obstructed. The aim of the present study was to examine prosodic aspects of nonword repetition by children with cochlear implants and children with language impairment. Previous studies of prosody in these groups have not in detail described what kinds of errors that occur and therefore this is interesting to investigate.

The present study is based on previously collected data of nonword repetition among a total of 41 children, all participating in previous studies. Of these children, 27 were children with language impairment aged between 4:6-7:6 years. Fourteen were children with CI aged between 3:0-13:4. The recorded data was transcribed and analyzed group wise and the mean value of the groups were calculated.

Children with CI showed prosodic problems in nonword repetition to a greater extent than children with language impairment did. Both children with language impairment and children with CI had difficulties with number of syllables, stress, tonal word accent and quantity of vowel. However, the children with CI generally made errors to a greater extent as well as more types of errors, compared to the children with language impairment. All children with CI made some type of prosodic error whilst 11 out of 27 of the language impaired children produced all the words prosodically correct. Children who were implanted at an older age showed greater difficulties with prosody than children who were implanted at a younger age.

Abstrakt Syftet med studien är att vi vill bidra till fördjupade kunskaper kring pedagogers arbete i förskoleverksamheten. För att barn med cochleaimplantat ska känna delaktighet samt utvecklas utifrån sina förutsättningar med tanke på den sociala och kommunikativa utvecklingen i lärandet.        Metod som använts är semistruktuerade, kvalitativa intervjuer. I studien ingår sex respondenter där samtliga arbetar på förskolan. Respondenterna har eller har haft barn på sin avdelning som har cochleaimplantat inopererat. Cochleaimplantat är ett hjälpmedel som stimulerar hörselnerven genom elektronik och som ger döva och gravt hörselskadade barn och vuxna förmågan att uppfatta tal och ljud (Danermark 2005). Resultatet visar att det behövs pedagoger som har kunskap och är engagerade för att barn med cochleaimplantat på ett bra sätt ska känna delaktighet samt utvecklas socialt och kommunikativt. Det kom även fram att det är bra att barnen vistas i små barngrupper, att en vuxen är med barnet och stöttar i både den fria leken samt under aktiviteter. Tecken som stöd eller teckenspråk och bildstöd hjälper barnen att få förståelse samt att det är bara en i taget som talar och att ljuskällorna är goda i miljön så läppavläsning kan ske.        Ytterligare ett resultat vi kommit fram till är att ljudmiljön på förskolan bör vara anpassad för barn med cochleaimplantat och det finns många både stora och små åtgärden som ger positiva effekter så som absorbentplattor i taket, ljuddämpande möbler, tassar under stolar, ljudanpassade golv och ljuddämpande leksaker samt förvaringslådor.

Denna studies syfte har varit att utifrån föräldrars och assistenters erfarenheter, undersöka hur förskoleverksamhet för barn med cochleaimplantat (CI) upplevts och vilka önskemål som funnits när det gäller verksamhetens innehåll och organisation. Mot bakgrund av erfarenheter, vilka önskemål har föräldrar och assistenter om förskoleverksamhetens innehåll och organisation för barn med CI? Vilka uppfattningar som finns hos föräldrar och assistenter angående assistentens roll och ansvar kring tal och språkutveckling hos barn med CI samt vilken påverkan en integrerad avdelning kan ha för dessa barn i deras tal och språkutveckling? Den metod som har använts för att kunna undersöka dessa frågor är en kvalitativ intervjumetod med föräldrar och assistenter i en mindre kommun. De ljudinspelade intervjuerna har analyserats utifrån vårt transkriberade material. Det resultat som framkom från intervjuerna var att föräldrar och assistenter hade en uppfattning om att förskoleverksamheten kan ha en påverkan på tal och språkutveckling för barnet med CI. Assistenternas roll och ansvar angående barnet med CI är av betydelse för att få teckenspråk och talad svenska parallellt i barnets vardag. Det fanns en positiv inställning från föräldrar och assistenter till att ha en integrerad förskoleavdelning inom detta undersökningsområde. I resultatet blev det tydligt att tvåspråkighet, miljö och barns identitet var av betydelse för barn med CI i deras kognitiva, emotionella och sociokulturella utveckling.

Children with cochlear implants (CI) have difficulty perceiving pitch differences, which contributes to poor melodic perception. Aims/Methods. This study investigated how children with bilateral CIs (n = 23, M = 6,9 years) and children with normal hearing (NH) (n = 27, M = 7,2 years) were able to discriminate pitch intervals with a semitone as the smallest difference, and recognize melodies presented without lyrics in two conditions: as a melody and as a melody combined with pictures. An interview related to music was also conducted. Results. Children with bilateral CIs achieved very high scores on the pitch discrimination task. Children with NH surpassed the children with bilateral CIs at identifying songs without pictures (children with CIs 11%, NH 52%) and together with pictures (CIs 30%, NH 83%).  Measurement of effect size showed moderate to strong differences between children with CIs/NH. The interview findings showed positive attitudes towards music, with 77% of the children with CIs (versus 100% of children with NH) saying they enjoyed listening to music, had favourite artists and favourite songs. Conclusion. Children with CIs demonstrated a very good ability to discriminate pitch differences, but scored low on melody recognition tasks. The results confirm that melody recognition is demanding for children with CIs. In spite of the difficulty CIs have transmitting musical information, these children with CIs as a group have developed positive attitudes towards music. This finding suggests the potential capacity of CIs in relationship to music, but even more the potential capacity of growing children’s brains.     Barn med cochleaimplantat (CI) har svårighet att uppfatta skillnader i tonhöjd, vilket påverkar förmågan att identifiera melodier. Syfte/metod. Syftet var att studera hur barn med bilaterala CI (n = 23, M = 6,9 år) kunde diskriminera mellan tonhöjdsintervall med en semiton som minsta enhet och identifiera fem barnsångsmelodier jämfört med barn med normal hörsel (NH), (n = 27, M = 7,2 år). Melodierna presenterades i två betingelser: utan stöd av bilder (UB) samt med stöd av bilder (MB). Dessutom genomfördes en intervju om musik. Resultat. Förmågan att diskriminera tonhöjdsskillnader var mycket god. Melodier (UB): barn med CI klarade 11 %, barn med NH 52 %. Melodier (MB): barn med CI klarade 30 %, barn med NH 83 %. Analys av effektstyrka mätt i Cohens d visade moderata till stora skillnader mellan barn med CI/NH. Deskriptiv analys av intervjuerna visade positiva attityder till musik och att 77 % av barn med CI (100 % av barn med NH) tyckte om att lyssna på musik, och att flera barn hade favoritartister och favoritlåtar. Slutsats. Barn med CI hade mycket god förmåga att uppfatta tonhöjdsskillnader, men hade svårt att identifiera melodier. Resultatet bekräftar att melodiigenkänning är krävande för barn med CI. Trots de begränsningar som CI har beträffande musikåtergivning har barnen som grupp positiva attityder till musik. Det torde säga en del om den potential CI har i relation till musik, men ännu mer om den stora kapacitet som uppväxande barns hjärnor har.

Ett fåtal tidigare studier har visat att barn med cochleaimplantat (CI) har sämre förmåga till såväl ordflöde som verbalt analogiskt resonerande jämfört med normalhörande barn. Det finns ett förhållande mellan språk och analogiskt resonerande, men förhållandet mellan ordflödesförmåga och förmågan till analogiskt resonerande har inte undersökts tidigare för varken barn med CI eller normalhörande barn, vilket motiverar föreliggande studie. Syftet var att undersöka huruvida det finns skillnader mellan barn med CI och normalhörande barn vad gäller ordflöde och analogiskt resonerande. Studien syftade även till att undersöka förhållandet mellan ordflöde och analogiskt resonerande hos barn med CI respektive normalhörande barn. Nio barn med CI i åldrarna 6;4–8;2 år och en kontrollgrupp av trettio normalhörande barn i åldrarna 6;1–7;1 år medverkade. Ordflödesförmågan undersöktes med det fonologiska ordflödestestet FAS och det semantiska ordflödestestet Djur. Visuellt analogiskt resonerande undersöktes med AnimaLogica och verbalt analogiskt resonerande undersöktes med deltestet Auditiv analogi från Illinois Test of Psycholinguistic Abilities-3 (ITPA-3). I föreliggande studie har barnen med CI sämre ordflödesförmåga och analogiskt resonerande än de normalhörande barnen. Det finns ett samband mellan semantiskt ordflöde och verbalt analogiskt resonerande hos normalhörande barn, med ett liknande mönster hos barn med CI. Förmågan till ordflöde och analogiskt resonerande samt sambandet mellan dessa förmågor har klinisk relevans för logopeden i och med att detta blir ännu en aspekt att ta hänsyn till vid språkliga utredningar och behandlingar hos såväl normalhörande som barn med CI.
Previous studies have shown that children with cochlear implant (CI) have worse word fluency abilities and analogical reasoning abilities compared to normal-hearing children. There is a relationship between language and analogical reasoning. However, a possible relationship between word fluency and analogical reasoning has not been studied before among children with CI or among normal-hearing children. This warrants the present study, which aimed to examine if there are differences between children with CI and normal-hearing children regarding word fluency and analogical reasoning. The study also aimed to examine the relationship between word fluency and analogical reasoning in children with CI and normal-hearing children. The present study involved nine children with CI aged 6;4–8;2 years and thirty normal-hearing children aged 6;1–7;1 years. Word fluency was examined using the phonological word fluency test FAS and the semantic word fluency test Animal. Visual analogical reasoning was examined using AnimaLogica and verbal analogical reasoning using Spoken Analogies from Illinois Test of Psycholinguistic Abilities-3 (ITPA-3). The results of the present study show that the children with CI had poorer word fluency ability and analogical reasoning compared to the normal-hearing children. A relationship between semantic word fluency and verbal analogical reasoning in normal-hearing children was found, with the children with CI showing the same trend. Word fluency ability and analogical reasoning and their relationship has a clinical relevance for speech-language pathologists since this must be considered when investigating and treating language difficulties in children with CI as well as normal-hearing children.

Dövhet definieras olika inom olika discipliner. Enligt det medicinska perspektivet är dövhet en avvikelse som bör behandlas, medan det kulturella perspektivet ser döva som en språklig och kulturell minoritet. I Sverige har döva länge kämpat för att få teckenspråket erkänt som språk, undervisning på teckenspråk och rätt till fri tolkservice. I och med att detta erkänts som rättigheter har Sverige länge ansetts ligga i spetsen gällande dövas rättigheter. Samtidigt opereras så gott som alla döva barn i Sverige med cochleaimplantat som gör det möjligt att uppfatta ljud. Med anledning av cochleaimplantatets utbredning har jag valt att analysera tre medicinska dokuments framställning av cochleaimplantat och dövhet med hjälp av teman hämtade från Foucault, Faircloughs kritiska diskursanalys och Boréus begrepp om diskursiv diskriminering och social praktik. Jag har utgått från att diskriminering av dövas kulturella perspektiv förekommer i dessa dokument och har därför haft som ambition att undersöka hur. Mitt syfte har varit tvådelat, då jag dels valt att undersöka hur diskursen växt fram genom en grundlig litteraturgenomgång, och dels hur den kommer till uttryck i tre samtida medicinska dokument. I litteraturgenomgången går jag igenom dövas historia och tidigare forskning om diskursiv diskriminering av döva. Jag går också igenom bakgrunden till cochleaimplantatets utbredning och olika sätt att se på det.

Jag har analyserat tre texter, varav en kan sägas vara riktad internt inom det medicinska fältet och två även till en bredare publik av lekmän. I alla tre texterna beskrivs dövhet som "funktionsnedsättning" och sammankopplas med sämre "livskvalitet", "lidande" och sämre "språkförståelse". Cochleaimplantatet framställs som en väg till bättre livskvalitet och språkförståelse. Däremot skiljer sig texterna åt i synen på teckenspråk. I en av texterna som riktar sig till en publik utanför den medicinska expertisen presenteras teckenspråk som en "rättighet", medan det i texten som är riktad mer internt presenteras som något en person är "beroende" av. Mina generella slutsatser är att de ideologiska, sociala och politiska konsekvenserna av diskursen om cochleaimplantat är att reproduceringen av dövkultur försvåras, handikappstämpeln uppmuntras och risken för att hamna mellan två kulturer ökar.

Cochleaimplantat (CI) är en av de största medicinska innovationer som gjorts under de senaste 20 åren. Med hjälp av ett sådant kan barn med grav hörselnedsättning eller dövhet få möjlighet att höra och utveckla ett talat språk. Många barn med CI uppnår dock inte den förväntade språknivån. Orsakerna till detta är ännu inte fullt förstådda och vidare forskning är därför nödvändig. I föreliggande studie deltog 9 barn i åldrarna 6;7 – 12;4 år med CI. Syftet med denna studie var att undersöka kognitiv och språklig förmåga med fokus på arbetsminne och receptivt lexikon hos barn med CI. I detta syfte användes utvalda delar ur det datorbaserade testbatteriet SIPS (Sound Information Processing System) samt PPVT (Peabody Picture Vocabulary Test). Testresultaten analyserades på grupp- och individnivå. Dessutom jämfördes testresultaten med resultat från en kontrollgrupp normalhörande barn.

Barnen med CI presterade lägre än kontrollgruppen på gruppnivå. Enskilda individer presterade dock i nivå med barnen i kontrollgruppen vilket innebär att det är möjligt för barn med CI att uppnå goda resultat på de undersökta aspekterna. Resultaten i studien indikerar också att sen implantation inte alltid behöver vara ett hinder för god språklig utveckling. Samband mellan arbetsminne och lexikon påvisades hos barnen med CI samt hos kontrollgruppen. Inget samband kunde påvisas mellan undersökta bakgrundsvariabler och testresultat.

Cochlear implants (CI) are one of the most important medical innovations in the last 20 years. A CI can enable hearing and spoken language in children with severe hearing impairment or deafness. However, many children with CIs do not reach the expected level of language. The reasons for this are not yet fully understood and further research is therefore necessary. In the present study 9 children, 6;7-12;4 years old with CIs participated. The purpose of this study was to investigate cognitive and language abilities with focus on working memory and receptive lexicon in children with CI. For this purpose selected parts of the computer based test battery SIPS (Sound Information Processing System) and PPVT (Peabody Picture Vocabulary Test) were used. The test results were analysed on group level and on individual level. In addition the results were compared to results from a control group of children with normal hearing.

The children with CIs achieved lower results than the control group did, measured on a group level. A few individuals though performed at the same level as the children in the control group which implies that it is possible for children with CIs to reach good results on the examined aspects. The results of this study also indicate that late implantation is not necessarily an obstacle for good language development. Correlations between working memory and lexicon were found both in the children with CIs and in the control group. No correlation between the investigated demographic factors and test results was found.

Being born deaf, or with a moderate-severe hearing loss, means that linguistic and cognitive abilities might develop with an atypical pattern compared to children with normal hearing. With help from technical hearing devices like cochlear implants and/or hearing aids, combined with early intervention and support from caregivers and other people that interacts with the child, there is a good chance that the he or she will develop a well-functioning spoken language. In this study, the phonological working memory capacity of 22 children with cochlear implants, and a control group of 43 children with normal hearing, was investigated.  The usage of semantic strategies in tasks testing the phonological working memory was also examined. The results showed that the group of children with cochlear implants have a less developed phonological working memory in comparison with the children with normal hearing. Phonological working memory in children with cochlear implants was predicted by expressive vocabulary, which in turn was affected by the parent’s highest level of education. When investigating the retrieval strategies that was used, results indicated that children with cochlear implants used more semantic strategies than the group of hearing children. Higher ages at 1st cochlear implantation correlated with higher degree of semantic strategy use. The results regarding the phonological working memory indicated that the involvement and support from the caregivers were essential for the language and cognitive development. Regarding the usage of semantic strategies, the results indicated that children with cochlear implants used more semantic-related than phonological retrieval strategies when the phonological working memory capacity was investigated.
Att födas med en grav hörselnedsättning eller dövhet innebär att språkliga och kognitiva förmågor inte har samma förutsättningar att utvecklas som hos ett typiskt utvecklat, normalhörande barn. Tack vare tekniska hörhjälpmedel som hörapparater och cochleaimplantat (CI), finns idag goda möjligheter att med rätt stöd utveckla ett välfungerande talspråk, trots hörselnedsättningen. Många faktorer påverkar hur väl man tillägnar sig ett talat språk, och till exempel har tidig intervention och stöd från omgivningen visat sig vara mycket viktiga. I denna studie undersöktes fonologiskt arbetsminnesförmåga hos 22 barn med CI, och en kontrollgrupp bestående av 43 normalhörande barn. Även frekvensen av semantiska strategier vid nonordsgenerering undersöktes. Resultaten visade att gruppen med CI har en nedsatt fonologisk arbetsminnesförmåga i jämförelse med normalhörande barn. Fonologiskt arbetsminne hos barnen med CI predicerades av expressivt ordförråd, som i sin tur predicerades av föräldrars högsta utbildningsnivå. Hos barn med normal hörsel predicerade icke-verbal förmåga den fonologiska arbetsminnesförmågan. Vidare visade resultaten att barnen med CI använde signifikant fler semantiska strategier än normalhörande barn. Högre åldrar för när det första cochleaimplantatet (CI1) opererades in visade sig ha ett samband med högre grad av användning av semantisk strategi. Resultatet gällande det fonologiska arbetsminnet kan tyda på att engagemang och stöd från barnets vårdnadshavare är viktigt för utvecklingen av bland annat denna förmåga. Gällande semantiska strategier indikerade resultatet att barn med CI i hög grad använder sig av andra, mer semantiskt relaterade strategier än fonologiska, när den fonologiska arbetsminneskapaciteten prövas.

Syftet med studien har varit att undersöka om en för skolan ny undervisningsform i ämnet kommunikation gett någon utveckling av tolkning eller reaktion på ljud och tal hos elever med cochleaimplantat.  Skolan är en nationell statlig specialskola för elever med dövhet, hörselnedsättning och utvecklingstörning i kombination. Studien har genom en kartläggning försökt påvisa om någon utveckling har skett inom en tidsperiod av sex till åtta veckor. Detta har skett genom att göra en fallstudie av två elever i två olika klasser på skolan. Kartläggningen har skett genom enkätsvar och intervjuer av föräldrar, klasslärare, talpedagog och hörselingenjör. I uppsatsens teoretiska utgångspunkter ingår hur ett CI implantat fungerar och hörselnedsättningens betydelse. Vi har valt att även belysa utvecklingsstörningen samt flerfunktionnedsättningen då de har betydelse för studiens resultat.   Resultatet av studien påvisar en marginell utveckling av reaktion/tolkning av omvärldljud men en utveckling, vilket är positivt då studiens tidsram är mycket kort när det gäller undervisning av denna målgrupp av elever. Nyckelord Cochleaimplantat, utvecklingstörning, kartläggning, auditiv stimulans, undervisning

SAMMANFATTNING

Syftet med studien är att undersöka hur svenska ungdomar med cochleaimplantat (CI) identifierar sig själva i förhållande till döva, hörselskadade och hörande. För att uppnå studiens syfte utgår den från följande frågeställningar:

• Hur uppfattar ungdomarna sitt CI?

• Vilket språk uppfattar CI-bärande ungdomar som sitt första språk?

• Hur tror CI-bärande ungdomar att döva, hörselskadade och hörande ser på dem?

Studien är en deskriptiv, kvalitativ och fenomenologisk analys för att fånga upp individers egna upplevelser kring CI. Sex ungdomar i åldrarna 16-20 år och som använt CI i några år valdes ut. Ungdomarna gick i teckenspråkiga, hörsel och integrerade klasser. De intervjuades med hjälp av en intervjuguide.

Resultatet visar att de flesta CI-bärande ungdomar identifierar sig närmast som hörselskadade. CI ger dem möjlighet att välja mellan att vara döv eller hörselskadad och utgör ett bra stöd i olika vardagssituationer. Svårigheten att placera in CI-ungdomar i någon existerande grupp antyder att de förmodligen tillhör en ny identitetsgrupp, en CI-identitetsgrupp. Intervjupersonernas förstaspråk uppges av några vara talspråk, av andra teckenspråk. Intervjupersonerna upplever att döva, hörande och hörselskadade betraktar dem att som döva, hörande eller hörselskadade. Omgivningens uppfattning av CI-bärande ungdomar skiljer sig ofta från hur de uppfattar sig själva.

ABSTRACT

The purpose of the study is to examine how Swedish youth with Cochlear Implants (CI) identify themselves in relation to deaf, hearing impaired and hearing people. In order to answer the purpose of this study, these questions have been used as starting-points:

• How does young people look at their CI?

• What language does CI-bearing young people recognize as their first language?

• How does CI-bearing young people believe deaf, hearing impaired and hearing persons look at them?

The study is a descriptive, qualitative, and phenomenological analysis to capture the individuals' own experiences around the CI. Six young persons over 15 years, who have been using CI in some years were selected. They were attending sign language, hearing, and integrated classes. They were interviewed using an interview guide.

The result shows that most CI-bearing young people identify themselves closest  to the hearing impaired group. CI allows them to choose between being deaf or hearing-impaired and is a good support in various everyday situations. The difficulty to place CI youth in any existing group suggests that they probably belong to a new identity group, a CI group identity. Interview subjects first language are by some persons reported to be the spoken language, while others report sign language. Interview subjects feel that deaf, hearing and hearing-impaired people relate to them as hearing, hearing-impaired or deaf persons. The social environment´s perception of CI-bearing young people often differ from how they perceive themselves.

 

 

Cochleaimplantat (CI) är ett elektroniskt hjälpmedel som hjälper barn som föds döva eller med grav hörselnedsättning till förmåga att höra och därmed uppfatta talat språk och att utveckla eget tal. Tidigare studier har visat att barn med CI uppvisar en något nedsatt prosodisk förmåga och begränsat fonologiskt arbetsminne varför dessa aspekter var intressanta att undersöka utifrån ett utvecklingsperspektiv. Föreliggande studie är en två-års uppföljningsstudie där syftet var att studera utveckling av prosodisk förmåga och fonologiskt arbetsminne hos svenska barn med CI. Inom ramen för studien undersöktes även icke-språklig receptiv prosodisk förmåga. I studien deltog sex barn med CI mellan 5;0 och 8;7 år. Ytterligare 18 barn deltog i studien för att fungera som en kontrollgrupp, där sex av dessa barn var ålders-, köns- och dialektmatchade med barnen med CI. Resultaten visade en utveckling av prosodisk förmåga och fonologiskt arbetsminne hos barnen med CI som grupp. Barnen med CI uppnådde som grupp förbättrat resultat på de test som undersökte receptiv prosodisk förmåga med undantag för ordaccenter. Signifikant förbättrat resultat uppvisades gällande produktiv prosodi, främst på frasnivå. En ökning av resultat, främst beträffande suprasegmentella aspekter av fonologiskt arbetsminne, uppvisades mellan tillfälle ett och två. Jämförelser med den normalhörande kontrollgruppen visade att barnen med CI hade signifikant lägre resultat avseende vissa receptiva prosodiska deltest samt fonologiskt arbetsminne. Barnen med CI erhöll likvärdiga resultat som kontrollgruppen på de uppgifter som undersökte produktiv prosodisk förmåga, dock kan eventuell takeffekt påverkat resultatet. Gällande icke-språklig prosodisk förmåga uppvisades något lägre resultat för barnen med CI jämfört med kontrollgruppen. Barnen med CI uppvisade individuell variation av resultat där vissa fick likvärdiga resultat med sina matchade kontroller.

Children with Reading and Writing Difficulties and Their Language and Cognitive Abilities

A Comparison with Children with a Cochlear Implant

Abstract

The aim of this study was to examine the cognitive abilities that are important for reading in children with reading disabilities, children with a cochlear implantation and typically developed children. 64 children aged 10-12 years participated in the study. To answer the question at issue we used the following tests: Block Design from WISC III, PPVT III, TOWRE, SL 40 and a few chosen tests out of the SIPS battery. On tests of the lexical access children with reading disabilities performed at the same level as hearing children, while the children with a cochlear implant performed significantly lower. Test of the phonological and complex working memory showed that children with reading disabilities performed significantly higher than children with a cochlear implant, but at the same time lower than typically developed children on the test of phonological working memory. Tests of reading ability showed that children with a cochlear implant performed at the same level as typically developed children, while children with reading disabilities showed lower results. The results indicate that the children with a cochlear implant can develop an adequate reading ability in spite of their phonological difficulties. Phonological skills do not seem to be the only factor influencing reading ability of the examined groups.

 

För tio år sedan gick en stor andel av barn med cochleaimplantat (CI) i specialskolan för elever som är döva eller har hörselnedsättning, idag väljs till största delen den egna hemkommunens skola. Barn med CI är medicinskt döva utan sitt CI men fungerar som en person med varierad grad av hörselnedsättning med sitt CI. Med denna utveckling, specialskolans målgrupp i förändring i grunden genomfördes 2011 en utredning med titeln ”Med rätt att välja – flexibel undervisning för elever som tillhör specialskolans målgrupp” (SOU 2011:30). Här beskrivs att elever som är döva eller har en hörselnedsättning ska få större möjlighet att välja utbildning och att de som har behov av teckenspråk ska ha rätt att läsa det i grundskolan och grundsärskolan. De kan därmed bo kvar i sin hemmiljö. Syftet med mitt arbete är att belysa hur ett antal kommuner har hanterat undervisning i svenskt teckenspråk för elever med hörselnedsättning i kommunala grundskolor. Jag har valt att intervjua personer med en ledande roll för Hörselverksamhet i åtta kommuner. Det är tydligt att tillgången till undervisning i svenskt teckenspråk varierar stort mellan landets kommuner. Det finns de som lyft frågan till politiker vilka fattat beslut om hur undervisning ska erbjudas, medan det i andra kommuner är helt avhänget på den personal som arbetar med barnen och eleverna. Där undervisning ges är den ofta förlagd till en skola med hörselinriktning och ofta efter skoldagens slut. Den individuella rätten att lära sig och utveckla teckenspråk inom skolväsendet kan inte hävdas med stöd av språklagen som kom 2009. För att detta ska vara möjligt krävs att en sådan rättighet formuleras i skollagen och skolförordningen. Ansvaret ligger även på föräldrarna som mera aktivt får söka och efterfråga möjligheten till teckenspråk för sina barn. Det förekommer en variation ifall det ges som ämne med betygsättning, det kan även ses som ett stöd, vilket ibland resulterar i tecken som stöd. En svårighet är även bristen på legitimerade lärare med teckenspråk som ämne.

Bakgrunn: Jeg har mitt arbeid i en barnehage der det går barn som har nedsatt hørsel av ulik type og grad samt hørende barn som skal lære tegnspråk fordi de har døve i sin nære familie. Barnehagen er tilsluttet et statlig kompetansesenter. I barnehagen kommuniseres det til daglig på to språk, norsk tegnspråk og norsk talespråk. Noen av barna som går i denne barnehagen, og også i enkelte andre barnehager og skoler rundt i landet, har enda et språk å forholde seg til. De har foreldre som er etnisk minoritetsspråklige og noen stiller seg spørsmål om hvilket språk de i denne situasjonen skal snakke til barnet sitt. Problemstilling: Implisitt i foreldrenes spørsmål ligger det flere tanker: Kan CI-brukere utvikle flerspråklighet, eventuelt hvordan? Hvilken kommunikasjonskompetanse utvikler barna? Hvilke språk utsettes barna for? For å finne svar på disse spørsmålene, måtte jeg se på hvilke språk barna i denne livssituasjonen bruker i sin daglige omgang med familien, med sine jevnaldrende og med de voksne i barnehagen. Jeg ville ta utgangspunkt i deres funksjonelle språk, det språket de bruker i naturlig kommunikasjon med andre mennesker. Den endelige problemstillingen ble som følger: To barn med cochleaimplantat fra etnisk minoritetsspråklige familier. Hvilke språklige ressurser benytter barna i sin kommunikasjon med andre barn og voksne? Metode: Dette er en kvalitativ oppgave, der jeg i stor grad har brukt video til innsamling av materiale. Det er en case-studie der jeg har observert to barn som har cochleaimplantat og som har etnisk minoritetsspråklige familier. Funn og oppsummering: Det er fullt mulig for barn som har cochleaimplantat å lære flere språk, det er ikke bare mulig, men en stor fordel å lære foreldrenes morsmål. Det er like viktig for disse barna som for alle barn, å lære foreldrenes hjertespråk. Når de lærer dette språket godt, har det positiv effekt på alle barnets språk. dette har ikke bare med språk å gjøre, men også med tilhørighet og identitet. Det å være flerspråklig, gir mange fordeler, også når barnet er CI-bruker. Flerspråklighet vil, når et visst nivå er oppnådd, øke hjernens plastisitet hvilket er en fordel når man er CI-bruker etter som det i seg selv er kognitivt krevende. Barna viser at de har utviklet sensitivitet i forhold til mellommenneskelig kommunikasjon og metakognitive og metalingvistiske ferdigheter. Barn med CI fra etnisk minoritetsspråklige familier, har like mye våken tid å lære språk på, som hørende barn som bare skal lære ett språk. Det er derfor nødvendig med planmessig og bevisst oppfølging for å gi barnet mest mulig språklige stimuli i naturlige situasjoner gjennom hele dagen.
Background: I work in a kindergarten where there are children who have different types and degrees of hearing loss. In addition, there are hearing children who are related to deaf people and, therefore, wish to learn sign language. The kindergarten is part of a state owned resource center. Daily life in this kindergarten includes two languages, Norwegian sign language and Norwegian spoken language. Some of the children attending this kindergarten, and also in some other kindergartens and schools in our country, have an additional language to relate to. They have parents from ethnic minorities, and some people in this situation ask themselves, in which language are we to speak to our child? The issue of the thesis: Implicit in the parents question there are many thoughts: Can children with cochlear implants develop bilingualism, if so, how? What communication skills are the children able to develop? What languages are the children exposed to? To find some answers to these questions, I had to observe what languages children in this situation use in their everyday life, when dealing with their families, their peers and the adults in the kindergarten. I wanted to base this observation on their functional language, the language that they use in natural communication with other people. The final issue of the thesis is: Two children with cochlear implants from ethnic minority families. What lingual resources do they use in communication with other children and adults? Method: The present thesis has a qualitative approach. I have mainly been using video as a method for observing. It is a case study in which I have observed two children who have cochlear implants and come from ethnic minority families. Conclusions: Obviously, it is possible for children who have cochlear implants to learn more languages. It is not only possible, but also a big advantage to learn their parents’ native language. It is just as important for these children as for other children to learn their parents’ heart language. Developing this language in a proper way, will positively affect the child’s other languages. This fact is not only due to language skills, but also to affiliation and identity. Bilingualism gives advantages also when the child is using cochlear implants. A certain level of bilingualism will increase the brain’s plasticity. This can give benefits for someone who uses cochlear implant, which in itself is cognitively demanding. . The children show that they have developed sensitivity to interpersonal communication and meta-cognitive and meta-linguistic skills. Children with cochlear implants from ethnic minority families have the same amount of awake time for learning languages as hearing children who are going to learn only one language. Due to this fact, systematic and conscious monitoring is necessary in order to give the child as much lingual stimuli as possible in natural situations throughout the day

Syftet med föreliggande studie var att undersöka eventuella skillnader mellan barn med cochleaimplantat (CI) och/eller hörapparat (HA) och normalhörande barn i åldrarna fem till sju år avseende fonologiska och kognitiva förmågor. I studien jämfördes resultat från elva till 44 normalhörande barn med åtta till 25 barn med CI/HA från fyra olika studier. Undersökningsmaterialet utgjordes av kortversionen av Stora fonemtestet, fonologiska representationer, TOWRE samt fem deltest ur testbatteriet SIPS. Testresultaten analyserades kvantitativt och för kortversionen av Stora Fonemtestet även kvalitativt. Resultatet visade att barnen med CI/HA generellt presterade lägre än de normalhörande barnen på test av fonologisk förmåga och fonologiskt arbetsminne, men att de låg i nivå med de normalhörande barnen avseende generellt och visuospatialt arbetsminne. De slutsatser som kunde dras var att barnen med CI/HA presterade signifikant lägre avseende flertalet aspekter av fonologisk förmåga, på gruppnivå, dock var prestationen hos barnen med CI/HA vid uppdelning i åldersgrupper signifikant lägre på test av fonologisk produktion i femårsgruppen, men inte i sex- och sjuårsgrupperna. Beträffande kognitiv förmåga presterade barnen med CI/HA betydligt lägre på test av fonologiskt arbetsminne, men de presterade i nivå med de normalhörande barnen i samma åldrar avseende generellt och visuospatialt arbetsminne.
The aim of the current study was to examine potential differences in phonological and cognitive abilities between children with cochlear implants (CI) and/or hearing aids (HA) and hearing children in the ages five to seven years. The study compared results from eleven to 44 children with normal hearing with eight to 25 children with CI/HA from four different studies. The material consisted of a test of output phonology, a test of phonological representations, TOWRE and five subtests in SIPS. All of the results were analyzed quantitatively and the test of output phonology was also analyzed qualitatively. The results indicated that children with CI/HA in general performed poorer than the hearing children on tests of phonological ability and phonological working memory, but they performed on a par with hearing children on tests of complex and visuospatial working memory. The conclusions that may be drawn are that the children with CI/HA, as a group, exhibited poorer phonological ability on several of tests of phonological ability than the children with normal hearing. When analyzed according to age the children with CI/HA exhibited significantly lower phonological production skills in the group consisting of five year old children, but not in the groups consisting of six and seven year old children. Regarding cognitive ability the children with CI/HA exhibited poorer phonological working memory capacity compared to the children with normal hearing, but regarding complex and visuospatial working memory they exhibited abilities on a par with the children with normal hearing

Detta är en kvalitativ studie som belyser om den visuella pedagogiska miljön bidrar till en förskola och skola för alla. Den frågeställning som ligger till grund för uppsatsen är; Kan den visuella pedagogiska miljön bidra till en förskola och skola för alla?

Uppsatsens litteraturgenomgång har sex huvudrubriker där vi teoretiskt beskriver de grundläggande begreppen för vår frågeställning. Dessa begrepp är; en förskola och skola för alla, inkludering och integrering, delaktighet, kommunikation, visuell pedagogisk miljö samt funktionsnedsättning. Den empiriska undersökningen har skett triangulärt genom kvalitativa deltagandeobservationer, via intervju med pedagoger samt samtal eller samspel med barnen. Detta har skett på en allmän förskola där det finns ett dövt barn med cochleaimplantat (CI) och på en allmän skola där det finns ett barn med autism.

Resultatet av uppsatsen visar att genom den visuella pedagogiska miljön kan pedagogerna stärka de funktionsnedsatta barnens kommunikation, vilket leder till en ökad delaktighet och som i sin tur bidrar till en inkludering. Den visuella pedagogiska miljön anser vi skapar förutsättningar och är en del i arbetet för en förskola och skola för alla.

 

Cochleaimplantat (CI) är ett hörseltekniskt hjälpmedel som under de senaste 20 åren givit personer med grav hörselnedsättning/dövhet möjligheten att uppfatta ljud och utveckla talkommunikation. De språk- och talfärdigheter som personer med CI tillägnar sig uppvisar dock stora individuella variationer. Syftet med föreliggande studie var att undersöka utvecklingen av kognitiva och språkliga förmågor efter ett års tid hos barn med CI. De förmågor som undersöktes var fonologiska färdigheter, kapaciteten i tre arbetsminneskomponenter, den mekaniska delen av läsning, läsförståelse samt receptivt lexikon. Åtta barn med CI i åldrarna 7;8-13;4 år deltog i studien. För att undersöka huruvida skillnaderna i resultaten mellan år 2007 och år 2008 var signifikanta hos barnen med CI användes beroende t-test. Resultaten visade att utvecklingstrenden för barnen med CI var tydligast inom sensorisk-perceptuell förmåga samt tillfällig fonologisk lagring, visuo-spatialt arbetsminne, komplext arbetsminne, tillfällig fonologisk lagring beträffande antal konsonanter korrekt samt den mekaniska delen av läsning. Slutsatserna i föreliggande studie är att en genomgående utvecklingstrend finns hos alla barn med CI och att barnen är en heterogen grupp beträffande utveckling av kognitiva och språkliga förmågor. En nyanserad bild av varje individs förmågor krävs för att till exempel kunna planera undervisning och stödjande insatser. En rättvis bild av ett barns språkliga och kognitiva förmågor är endast möjlig om flera delförmågor inom varje språklig och kognitiv aspekt testas.

 

Alle har vi behov for råd og veiledning. Foreldre til barn med cochleaimplantat har et spesielt stort behov for dette. De står ovenfor mange valg og avgjørelser som for barnet gir konsekvenser for resten av livet. Å få god oppfølging og den informasjonen som trengs, er dermed svært viktig for at man skal kunne ta de rette avgjørelsene og valgene. Formålet med denne oppgaven er å belyse disse foreldrene sine opplevelser av rådgivning i en gitt situasjon. Problemstillingen for oppaven er: Hvordan opplever foreldre til barn med cochleaimplantat rådgivningen i forbindelse med overgangen mellom barnhage og skole og i skoletiden? Som spesialpedagog er dette et viktig tema. For at overgangen fra barnehage til skole skal gå best mulig, er det viktig at rådgivningen til foreldrene er god. Gjennom en god rådgivning er sjansene for at foreldrene klarer å ta de rette valgene og avgjørelsene mye større. I oppgaven har jeg tatt utgangspunkt i humanistisk rådgivningstradisjon presentert i Johannessen, Kokkersvold, & Vedeler (2005) og Carl Rogers presenter i Rogers (1965). I tillegg her jeg lagt vekt på foreldrerådgivning, som partnerskapsmodellen (Davis, 2005), og løsningsfokusert rådgivning, som empowerment (Lassen, 2004). Undersøkelsen bygger på kvalitativ forskningsmetode, hvor jeg setter meg inn i og prøver å forstå informantenes beskrivelser samlet inn gjennom et halvstrukturert intervju. Utvalget i oppgaven består av to informanter; Turid, som har en datter som starter i tredje klassen høsten 2010 og Linda, som har en datter som starter i femte og en datter som starter siste året i barnehagen nå høsten 2010. Begge døtrene til Linda har implantat. I analysen av datamaterialet kom jeg frem til fem kategorier: Forventninger, en god dialog, trygghet, å ta et valg og relasjon. I beskrivelsene av kategoriene har jeg lagt vekt på å få frem informantenes stemmer og valgt ut noen kjerneuttalelser fra intervjuene. I oppgaven kom det frem at det er av stor betydning at det etableres en god relasjon mellom rådsøker og rådgiver. Den gode relasjonen er med på å legge til rette for etableringen av en god dialog, trygget og opplevelsen av å få den støtten som trengs, for å kunne ta de rette avgjørelsene og valgene. Som rådgiver er det dermed viktig at man legger til rette for at en slik relasjon etableres.

The aim of this study is to qualitatively point out a variation of perceptions among the including strategies in swedish sign language environments. The environments involve both preschools and special schools, because preschools are the first step of a lifelong learning process that is coherent with schools. Including involves not only being there physically in the environment but also being able to communicate via technical options and visual availability. The study is grounded on 11 semi structured interviews via telephone which are analyzed by a phenomenographic method. The respondents are preschool teachers, teachers, specialized educators, head of preschool and nannies. The method includes a pilot interview before the actual interviews to make sure that the questions are of good quality. Discussion related to swedish preschool curriculum and children's own perspective occurs throughout the study. But also an angle on the data via visual and auditory perspectives. In our study we have been able to see diversity in the respondents perceptions on including strategies. This means that there are varying direct inclusion opportunities for the children in the current environments. A diversity that may or may not be equivalent to children's individual needs. Proposals for further research is presented with alternatives for both qualitative and quantitative studies. The conclusion of the study is that strategies for inclusion are perceived differently depending on the staffs view of inclusion. With different perspectives of the concept, different including strategies are also used with children in practice and in the environment. It is advantageous in the Swedish sign language environment to access children’s own language, which includes an accessible environment that should be based on the child’s needs. A common aspect points to children’s inclusion to the extent that staff offer children inclusion. Regardless of children’s existence in the environment, children’s inclusion cannot take place unless staff are deliberately working to include all children despite requirements.

The present thesis investigated cognitive ability in children with severe to profound hearing impairment who have received cochlear implants (CIs). The auditory stimulation from a cochlear implant early in life influences most cognitive functions as a consequence of the plasticity of the brain in the young child. It is important to understand the cognitive consequences of auditory stimulation from CIs in order to provide adequate support to these children. This thesis examined three specific aspects of cognitive ability (working memory, phonological skill and lexical access), and reading ability in children with CIs, as compared to children with normal hearing in the same age. The relations between cognitive abilities and reading skills were also investigated, as well as the associations between demographic variables (e.g., age at implantation and communication mode), cognitive abilities and reading skills. The children with CI generally had lower performance levels than the normal hearing children in tasks of phonological and general working memory, phonological skills and lexical access. They had specific problems in tasks with high demands on phonological working memory, whereas their performance levels in tasks of visuospatial working memory were on par with the hearing children. A majority of the children with CI demonstrated reading skills within the normal range for hearing children, both for decoding and reading comprehension. The relations between demographic factors and cognitive skills varied somewhat between the studies. The patterns of result are discussed with reference to contemporary theories of working memory, phonological skills, and lexical access.
Avhandlingens övergripande syfte var att studera kognitiva förmågor hos barn med grav hörselskada eller dövhet som fått cochleaimplantat (CI). Auditiv stimulering från CI i tidig ålder påverkar de flesta kognitiva funktioner som en följd av hjärnans plasticitet hos små barn. Det är viktigt att förstå de kognitiva konsekvenserna av auditiv stimulering från CI för att kunna ge dessa barn bästa möjliga stöd. Avhandlingen undersökte tre specifika aspekter av kognitiv förmåga (arbetsminne, fonologiska förmågor och lexikal aktivering), samt läsförmåga hos barn med CI, i jämförelse med barn med normal hörsel i samma åldrar. Relationerna mellan kognitiva förmågor och läsförmåga studerades också, liksom sambanden mellan demografiska faktorer (t ex implantationsålder och kommunikationssätt) och kognitiva förmågor samt läsfärdigheter. Barnen med CI hade generellt lägre prestationsnivå än barnen med normal hörsel i uppgifter som mäter fonologiskt och generellt arbetsminne, fonologiska förmågor och lexikal aktivering. De hade specifika problem i uppgifter som i hög grad belastar fonologiskt arbetsminne, medan deras visuospatiala arbetsminneskapacitet var jämförbar med den hos barnen med normal hörsel. Majoriteten av barnen med CI hade läsfärdigheter i nivå med normalhörande barn, för både avkodning och läsförståelse. Sambanden mellan demografiska faktorer och kognitiva förmågor och läsförmåga varierade mellan studierna. Resultatmönstren diskuteras utifrån teorier om arbetsminne, fonologiska färdigheter och lexikal aktivering.

 

 

I föreliggande studie undersöktes ordförrådet (ordförståelse och benämning) hos 21 barn med hörselskada och 21 normalhörande barn i åldrarna 7-9 år, matchade till ålder, kön och bostadsort. Deltagarna delades även in i undergrupper med avseende på hörselskadans typ (ledningshinder, sensorineural skada samt kombinerad skada) och grad (lätt, måttlig, grav och döva/hörselskadade barn med CI) samt typ av skolform. Ordförståelse undersöktes med Peabody Picture Vocabulary Test III och benämning undersöktes med Word Finding Vocabulary Test. Som förväntat hade gruppen med hörselskada lägre resultat på båda testen, men endast benämningstestet visade en statistiskt signifikant gruppskillnad (p = 0,002 jämfört med p = 0,054 för ordförståelse). För benämningstestet hade barn med hörselskada i 7-års ålder ett signifikant lägre resultat jämfört med åldersmatchad kontrollgrupp, medan skillnaden inte var signifikant i de äldre åldersgrupperna (8 och 9 år). Typ, grad, kön eller skolform (hörselklass kontra integrerad skolform) hade ingen signifikant effekt på något av testen, men samband kan inte uteslutas pga relativt få barn i varje undergrupp i denna studie. Explorativ analys av individuella åldersekvivalenta resultat för benämningstestet indikerade följande: (a) majoriteten av de hörselskadade barnen låg inom den nedre halvan av normalresultatet; (b) två barn med cochleaimplantat hade särskilt låga resultat; (c) deltagare med lätt hörselskada tenderade att ha sämre resultat än deltagare med grav hörselskada, vilket kan tyda på otillräckligt stöd vid lätt skada; och (d) en deltagare med måttlig hörselskada hade lika högt resultat som det högsta resultatet i kontrollgruppen.

 

 

This study examined the receptive and expressive vocabulary in 21 children with hearing impairment and 21 children with normal hearing between the ages of 7-9. The groups were matched in regard to age, gender and home district. The material was divided into categories of hearing impairment based on type (conductive, sensorineural and combined hearing impairment), severity (mild, moderate, severe and children with profound deafness/hearing impairment with cochlear implant) and children in hard of hearing classes versus children integrated in ordinary classes. The tests used were Peabody Picture Vocabulary Test III (word comprehension) and Word Finding Vocabulary Test (word production). As expected, the group of children with impaired hearing achieved lower results on both tests. However, only the result on the word production test was significant for children with hearing impairment (p = 0,002 compared with p = 0,054 for comprehension). 7 years old children with hearing impairment reached a significantly lower result on the word production test compared with their peers with normal hearing, whereas the difference between the groups of 8 and 9 years old children was not significant. Type, severity, gender or school placement (hard of hearing classes versus ordinary classes) had no significant effect on neither word comprehension nor word production, but a correlation can not be out ruled because of a relatively low number of children in each subgroup. Explorative analyze of the individual age equivalent results for the word production test indicated: (a) the majority of children with hearing impairment performed within the lower half of the normal results; (b) two children with cochlear implants achieved a particularly low result; (c) participants with a mild hearing impairment tend to have a lower result than the participants with a severe hearing impairment, which might indicate insufficient support; and (d) one participant with moderate hearing impairment performed a result at the same level as the highest result in the control group.

In the present thesis, computer-assisted reading intervention with a phonics approach was examined in deaf and hard of hearing children (DHH) aged 5, 6 or 7 years old using cochlear implants, hearing aids or a combination of both. Children with normal hearing (NH), matched for non-verbal intelligence and age, served as a reference group. Deaf and hard of hearing children constitute a heterogenetic population regarding cognitive and academic achievement. Many of them do not reach age appropriate levels in language and reading ability during their school years, with negative consequences for later training facilities and job opportunities. Finding relevant intervention methods to promote early language learning and literacy development that are easy to implement is therefore of great importance. In this thesis three aspects of cognitive ability (phonological processing skills, lexical access and working memory capacity), and reading ability was examined at three points in time; baseline 1, pre intervention and post intervention. Additionally, computer-assisted training delivered by  means of the Internet in the children’s homes was explored in order to determine whether it would be a useful and efficient method for the DHH population. Overall, the results from the present thesis support the notion that offering a computer-assisted intervention program delivered at home, is an alternative way to support not only NH children with reading difficulties but also to support DHH children’s phonological development and decoding proficiency.
I denna avhandling undersöktes fonologisk lästräning vid datorn för döva och hörselskadade barn 5, 6 och 7 år gamla som använde cochleaimplantat, hörapparat eller en kombination av båda. Barn med normal hörsel som var matchade avseende icke-verbal intelligens och ålder utgjorde jämförelsegrupp. Döva och hörselskadade barn utgör en heterogen grupp avseende kognitiv förmåga och skolframgång. Många av dem når inte kraven för åldern avseende språk och läsförmåga under skoltiden vilket får negativa konsekvenser för senare utbildning och arbete. Att hitta relevanta interventionsmetoder för att främja tidig språkinlärning och läsutveckling som är lätta att genomföra, är därför av stor betydelse. I avhandlingen undersöktes tre aspekter av kognitiv förmåga (fonologisk bearbetningsförmåga, lexikal åtkomst och arbetsminneskapacitet) och läsförmåga vid tre tidpunkter; förtest 1, före intervention och efter intervention. Dessutom undersöktes om datorbaserad intervention som genomförs via Internet i hemmet, skulle vara en användbar och effektiv metod för döva och hörselskadade barn. Resultaten i stort visar att fonologisk lästräning vid datorn i barnens hem är en alternativ metod att stödja inte bara barn i risk att utveckla lässvårigheter, utan även döva och hörselskadade barns fonologi och avkodningsförmåga.

The aims of this study were to examine a) whether the family-centered intervention method Auditory Verbal Therapy (AVT) has had an effect on the levels of empowerment of caregivers of children with CI; and b) whether the parents feeling most empowered have a continual habit of reading frequently with their child and have children who achieve higher scores on lexical-semantic tasks; c) whether the empowerment questionnaire “Att vara förälder” (“Being a parent”) is an appropriate assessment tool to evaluate intervention intending to empower the caregivers of children with hearing impairment. Vocabulary was used as a way to gauge the effectiveness of the method. Perceived empowerment of 23 parents was assessed with “Att vara förälder” (“Being a parent”) along with an informal conversation about the questionnaire. In addition, lexical-semantic ability of 11 children (age 5;1-11;8) was assessed with the BNT and the Semantic Feature Test for evaluation if the level of empowerment would affect vocabulary level. Overall the caregivers reported high levels of empowerment. Duration of intervention (range 6 months – 2 years or more) and levels of empowerment corresponded significantly positive. Further, a more active parent scored higher on empowerment than did the parent less active in intervention, as indicated by the self-reports. Qualitative data from the conversation revealed that many of the parents felt that the AVT intervention had helped them to feel more empowered. The results for lexical-semantic ability showed a large variability in the group, not significantly correlated to parents’ level of empowerment. The children older than eight years performed at stanine 5 and over on the BNT. The younger children did not score above stanine 4. In conclusion, the present study represents a first step towards applying empowerment as an instrument for the evaluation of family-centered intervention. Based on our results we argue that all children receiving a CI and their families would benefit from being provided with the possibility for prolonged intervention periods.
Syftet med denna studie var att undersöka a) om den familjebaserade interventionsmetoden Auditory Verbal Therapy (AVT) har haft effekt på känslan av empowerment hos föräldrar till barn med CI; och b) om de föräldrar med högst känsla av empowerment har som vana att ofta läsa för sina barn och har barn som presterar högt på testning av ordförråd; c) om enkäten ”Att vara förälder” är ett användbart verktyg för att utvärdera intervention som har som mål att öka känslan av empowerment hos vårdnadshavare till barn med hörselnedsättning. Bedömning av ordförråd användes som ett sätt att undersöka metodens effektivitet. 23 föräldrar fyllde i en empowerment-enkät ”Att vara förälder” och deltog sedan i ett informellt samtal med författarna till studien. Vidare bedömdes lexikal-semantisk förmåga hos 11 barn (ålder 5;1-11;8) med BNT och Särdragstestet med syfte att undersöka om nivån av empowerment påverkar ordförråd. Överlag hade vårdgivarna en hög känsla av empowerment. Interventions-längd (mellan 6 månader – 2 år eller mer) korrelerade signifikant positivt med empowerment. Därutöver framkom att den i interventionen mer aktiva föräldern erhöll ett högre resultat avseende empowerment, jämfört med den föräldern som varit mindre aktiv, enligt självskattningsdata. Kvalitativa data från det informella samtalet tydliggjorde att föräldrarna upplever att interventionen med AVT har förstärkt deras känsla av empowerment. Resultaten varierade stort vad gällde lexikal-semantisk förmåga, vilket inte korrelerade statistiskt med föräldrarnas nivå av empowerment. Barnen äldre än åtta år presterade stanine 5 eller över. De yngre barnen presterade inte över stanine 4. Sammanfattningsvis representerar denna studie ett första steg i ledet att implementera empowerment som ett utvärderingsinstrument i familjebaserad intervention. Baserat på resultaten i vår studie dras slutsatsen att alla barn som får CI skulle, tillsammans med sina familjer, gagnas av att få möjligheten till en långvarig familjebaserad interventionsinsats.

Die Therapie von Patienten mit fortgeschrittener sensorineuraler Schwerhörigkeit oder Taubheit mit auditorischen Implantaten ist heute Standard in der medizinischen Versorgung. Durch direkte elektrische Stimulation der noch vorhanden auditorischen Neurone wird versucht, die physiologische Informationsübertragung entlang der Hörbahn künstlich nachzubilden. Strukturierte Halbleiterelektrodenträger aus Silizium stellen dabei eine mögliche Alternative zu den herkömmlichen Kabelbündel-Elektrodenträgern heutiger Implantate dar. Durch die Möglichkeit der Abstandsverringerung zwischen Stimulationselektroden und Nervenfasern sowie durch die Möglichkeit der Erhöhung der Anzahl an Stimulationselektroden könnte die Leistungsfähigkeit heutiger Implantate verbessert werden. Ziel der vorliegenden Arbeit war es, das Wachstumsverhalten corticaler neuronaler Vorläuferzellen der Maus auf strukturierten Siliziumhalbleitern zu untersuchen und das Wachstumsverhalten näher zu charakterisieren. Zwei unterschiedliche Oberflä-chenstrukturen wurden durch den Einsatz der Elektronenstrahllithografie auf Silizi-umwafern erzeugt. Zylinder auf der Oberfläche der Halbleiter wurden als Modellstruktur gewählt, um eine erhöhte Anzahl an Elektrodenkontakten zu simulieren und die neuronale Interaktion mit diesen zu untersuchen. Daneben wurden Furchen auf Siliziumoberflächen verwendet, um die Wachstumsrichtung der neuronalen Zellen zu beeinflussen. Die durchgeführten Untersuchungen konnten zeigen, dass strukturierte Halbleiter-elektrodenträger in zukünftigen auditorischen Implantaten grundsätzlich eine Alternative zu den Kabelbündel-Elektrodenträgern heutiger Implantate sein könnten. Durch den Einsatz der Elektronenstrahllithografie konnten Siliziumwafer mit präziser Oberflächenstrukturierung hergestellt werden und deren Biokompatibilität durch Kultivierung neuronaler Zellen gezeigt werden. Die Geometrie der eingeätzten Oberflächenstruktur hatte dabei entscheidenden Einfluss auf das Wachstumsverhalten der Zellen. Während durch Furchen die Orientierung der Neurone gezielt beeinflusst werden konnte und die Neuritenlängen mit zunehmender Ätztiefe abnahmen, konnten derartige Effekte bei den untersuchten Zylindern nicht beobachtet werden. Die durchgeführten rasterelektronenmikroskopischen Untersuchungen gaben Auf-schluss über die Interaktion der Neurite mit der Oberflächenstruktur. Auf vertikalen Wachstumsstress reagierten die kortikalen neuronalen Vorläuferzellen unabhängig von der Oberflächenstruktur mit der Ausbildung von neuronalen Brücken. Der Modus der Brückenbildung war bei beiden Strukturen dabei gleich, jedoch wurden unterschiedliche Verankerungspunkte an der Siliziumoberfläche beobachtet. Darüber hinaus konnte durch Echtzeituntersuchungen an lebenden Zellen gezeigt werden, dass diese während des Wachstums ihre Lage verändern konnten und somit nicht dauerhaft mit der Oberfläche verbunden waren. Die Ergebnisse zeigen, dass die beiden untersuchten Oberflächenstrukturen grundsätzlich für den Einsatz auf zukünftigen Halbleiterelektrodenträgern geeignet sind, jedoch noch weiterführende Untersuchungen nötig sind, um diese weiter zu optimieren
The treatment of patients with advanced sensorineural hearing loss or deafness with auditory implants is standard in health care today. Structured silicon semiconductors could be an alternative to the conventional wire-bundle-electrodes of today's implants. The possibility of reducing the distance between stimulation electrodes and nerve fibers as well as the possibility of increasing the number of stimulation electrodes could improve the performance of today's implants. Aim of the present study was to investigate the growth behavior of cortical neuronal precursor cells of the mouse on structured silicon semiconductors and to characterize the growth behavior. Two different surface structures were created on silicon semiconductors through the use of electron beam lithography. Cylinders on the surface of the semiconductors were chosen as model structure for an increased number of electrode contacts. In addition, grooves on Silicon surfaces were used to influence the direction of the axonal outgrowth. The investigations showed that structured semiconductors basically could be an alternative to the cable-bundle-electrodes of today's implants. The geometry of the surface structure had decisive influence on the growth behavior of cells. While the orientation of the neurons could be influenced by grooves and the axon lengths with etching depth declined, such effects were not observed at the cylinders. Investigations on the scanning electron microscope showed the interaction of the axons with the surface structure. The neuronal precursor cells responded to vertical growth stress regardless of the surface structure with the formation of neural bridges. The mode of bridging was basically equal on both surfaces, but different anchor points on the silicon surface were observed. In real time studies on living cells the dynamic of neuronal growth was investigated. The Observation shoes, that neurons could change their position during growth and that they were not permanently connected to the surface. The results shows that the two observed semiconductor surfaces are generally suitable for the use in auditory implants. Further investigations should follow to optimize the surface structures for future implants