Academic literature on the topic 'Coopertest'

We suggest that leisure cross country skiers can also profit from a serious endurance capacity diagnostic. The aim of this study was to establish a reliable and valid protocol in order to make serious recommendation for training schedule of athleths. In order to analyze the relationship between endurance performance and the technic specific capabilities of cross country skiing aiming to allow valid recommendations participants had to absolve two test protocols. The first test consisted of detecting running pace on a treadmill at a 4 mmol/l blood lactate concentration. Second, participants had to absolve a Coopertest in skating technique on flat ground allowing to measure maximum distance absolved during 12 minutes and maximum heart rate. Between the absolved distance on the Coopertest and the pace at 4mmol/l blood lactate a correlative relationship of 0,43 was identified (R2 = 0,43). These analyses allow that participants can position themselves in the sample concerning their technical capabilities. On the other side our analyses let us suggest, that technical capabilities also in leisure sports play an important role, which are best continousely and constantely trained.

Syftet med studien var att undersöka om det går att förbättra uthålligheten och testvärden hos yngre kvinnor. Detta genom att

träna uthållighetsträning endast två gånger i veckan, ett gemensamt pass samt ett pass på egen hand, under åtta veckor. I studien medverkade 15 kvinnor och det som undersöktes var om kvinnornas tid på tre kilometers löpning kunde förbättras.

Vidare studerades om pulsen vid målgång, en minut efter målgång samt om vilopulsen kunde förbättras från första Coopertestet innan träningsperioden till andra Coopertestet efter träningsperioden. Resultatet visade att uthålligheten troligtvis kan förbättras hos yngre kvinnor genom att endast träna två

uthållighetspass per vecka under en åtta veckors period, dock behöver deltagaren följa träningsprogrammet noggrant och ta ut

sig på varje träningspass, vilket samtidigt kräver en hög motivation för att klara av uppgiften.

Abstrakt Konditionsträning aktiverar stora muskelgrupper och ökar aerob och anaerob energiomsättning. Bikarbonat (bi) har stor betydelse för gasutbyte för att konditionsutövare inte ska bli utmattade genom försurning i kroppen. Forskare har därför undersökt om ett tillskott av bikarbonat kan leda till ökad prestation vid konditionsträning. Syftet med studien är att undersöka om bikarbonat kan utöka fysiskt aktiva mäns prestationsförmåga. Vi har använt oss av en randomiserad crossoverstudie. Manliga deltagare (n=13) undersöktes i studien (ålder 27 ± 9, längd 183 ± 8 cm, vikt 81 ± 14 kg). Deltagarna utförde tre Coopertest vid tre separata tillfällen. Studien avsåg att undersöka om prestationen påverkas av bikarbonat (distans, VO2Max), om bikarbonat ökar stegmängd, om bikarbonat gör att deltagare upplever samma ansträngning vid sista minuten av test som placebo (pl) (Borgskala) och om bikarbonat förhöjer pulsen vid sista minut av test. Resultaten visar ingen signifikans för distans bi= 2,95 km och pl= 2,94 km och VO2Max, bi= 54,63 ml/kg/min och pl= 54,45 ml/kg/min (p > 0,05). Hjärtfrekvens visar på en svag trend av signifikans inför sista minut av test bi= 182 slag/min och pl= 180 (p= 0,157). Stegdata visar en trend för höjning av stegmängd bi= 2148 steg och pl= 2112 (p= 0,097). Borgskala visar inte på signifikanta skillnader mellan variablerna bi= 18 och pl= 18 (p > 0,05). Bikarbonatsupplementering visar på somliga trender för utökad hjärtfrekvens och stegmängd vilket med deltagarantal (n=13) visar på att bikarbonat kan påverka kroppen vid löpning. Vi kan inte genom våra resultat bevisa att bikarbonat leder till förbättrad prestation med 0,3 g (bikarbonat) x kg kroppsvikt för fysisk aktiva män.

Bakgrund: Musik påverkar muskelspänning, hjärtfrekvens, blodtryck och känslor. En ökning av positiva känslor kan ge en bättre prestation. Syfte: Att undersöka musikens påverkan på fysisk prestation mätt i tid, subjektivt skattad ansträngningsgrad och upplevd koncentration. Samt om musikens påverkan på prestation skiljer sig mellan kön och hur fysisk prestation samverkar med subjektivt skattad ansträngningsgrad. Metod: Studien var en kvasiexperimentell engruppsstudie med komparativ och korrelerande design. Urvalet bestod av 32 individer med varierande löpvana. Könsfördelningen var 17 kvinnor och 15 män och åldersspannet var 15-30 år. Resultat: En prestation mätt i tid vid ett Coopertest var signifikant bättre med musik än utan (p=0,002). Det gällde hos både kvinnor (p=0,017) och män (p=0,032). Det visades däremot ingen signifikant skillnad inom subjektivt skattad ansträngningsgrad eller upplevd koncentration vid löpning med och utan musik. Ett lågt till måttligt negativt samband fanns mellan subjektivt skattad ansträngningsgrad och uppmätt tidsresultat vid Coopertest med (Spearmans rho = -0,37) och utan musik (Spearmans rho= -0,43). Konklusion: Musik tenderar att prestationshöja individers fysik. Detta gäller individerna i denna studie och är inte direkt överförbart till andra grupper. Inom fysioterapi kan musik vara ett alternativ för patienter som har svårt att motiveras till att träna med önskad intensitet.
Background: Music affect the muscle tension, heart rate, blood pressure and emotions. An increase of positive emotions may result in a better performance. Aim: To explore the impact of music on physical performance measured in time, perceived exertion and perceived concentration and also if the impact differs between the sexes and how physical performance interacts with perceived exertion level. Method: The study was a quasi-experimental single-group study with comparative and correlating design. The sample consisted of 32 individuals with varying experience of running. They were 17 women and 15 men in the age of 15-30 years old. Results: A performance measured in time at the Cooper Test was significantly better with music than without (p = 0.002). It was shown in both women (p = 0.017) and men (p=0.032). There was no significant difference in perceived exertion or perceived concentration in running with and without music. A low to moderate negative correlation was found between perceived exertion and the measured time results at the Cooper Test with (Spearman's rho = -0.37) and without music (Spearman's rho = -0.43). Conclusion: Music tends to increase a performance based on individual physics. This is related to the individuals in this study and can not be directly transferable to other groups. In physiotherapy, music can be an option for patients who find it difficult to train with the desired intensity

Introduktion: Majoriteten av tester inom ishockeyn utförs off-ice vilket kan begränsa testresultatets applicerbarhet till on-ice prestation, på grund av brist på sportspecificitet. Ishockey har karaktäriserats som en intermittent kontaktsport, med högintensiv skridskoåkning som förutsätter snabb acceleration, förändringar i hastighet och riktningsförändringar. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka om ett bra resultat på det löpningsbaserade Coopertestet (CT) överensstämmer med ett bra resultat på det mer idrottsspecifika 30-15 Intermittent Ice Test (30-15IIT) hos manliga juniorishockeyspelare. Metod: Manliga juniorspelare i olika åldrar som går på ett certifierat elithockeygymnasium deltog i studien. Resultaten från ett CT och ett 30-15IIT samlades in. Testernas överensstämmelse studerades med hjälp av Spearmans korrelationskoefficient. Resultat: 22 manliga juniorishockeyspelare, medelålder 17,9 (SD ± 0,8) år, slutförde studien. Överensstämmelsen mellan CT och 30-15IIT gav en korrelationskoefficient (rs) på -0,39 (p = 0,073). Slutsats: CT räcker inte som uthållighetsprov för manliga juniorishockeyspelare, utan ett mer idrottsspecifikt intermittent uthållighetstest, t.ex. 30-15IIT, kan vara ett viktigt komplement för utvärdering av spelarnas fysiska profil.

Sammanfattning

Olika fälttest är flitigt använda för att utvärdera fotbollsspelares fysiska uthållighet, däribland Yo-Yo Intermittent Recovery Level 1 (Yo-Yo IR1) och Coopers löptest. Ytterst lite är dock känt om Coopertestets lämplighet som mätmetod i en sport med intermittent arbete som fotboll. Syftet med denna studie var att undersöka prestation i Coopertestet i förhållande till Yo-Yo IR1 testet hos fotbollsspelare på olika tävlingsnivåer. Under försäsongen testades 19 manliga fotbollsspelare (23 ± 4 år, 181 ± 9 cm, 77 ± 9 kg) från svensk division 1 (hög-nivå, n=5), division 3 (mellan-nivå, n=6) och division 5 (låg-nivå, n=8). Coopertestet består av oavbruten löpning så långt som möjligt under 12 minuter på löparbana. Yo-Yo IR1 testet består av upprepade 2x20 meters löpningar i ökande hastighet, med 10 sekunder aktiv vila mellan varje omgång. Testerna utfördes under standardiserade former på kvällstid med minst 72 timmars mellanrum. Resultatet för Coopertestet var; hög-nivå 3056 ± 194m, mellan-nivå 2950 ± 188m och låg-nivå 2916 ± 203m, utan signifikanta skillnader mellan grupperna (p>0,05). Yo-Yo IR1 resultaten var; hög-nivå 2264 ± 286m, mellan-nivå 1933 ± 395m och låg-nivå 1615 ± 496m. Det fanns en signifikant skillnad i testresultaten mellan hög-nivå och låg-nivå (p<0,05). Förhållandet mellan de två testerna för hela populationen var r=0,89 (p<0,001), och inom grupperna; hög-nivå r=0,69 (p=0,2), mellan-nivå r=0,99 (p<0,001) och låg-nivå r=0,98 (p<0,001). I motsats till övriga grupper visade resultaten att hög-nivå gruppen, som har större mängd fotbollsspecifik träning, inte hade något signifikant samband mellan de två testen. Coopertestets utformning med oavbruten löpning, tillsammans med dess oförmåga att särskilja mellan olika tävlingsnivåer, medför att Yo-Yo IR1 testet bör användas framför Coopertestet i syfte att få tydligare information om en fotbollsspelares fysiska uthållighet under matchsituation.