Academic literature on the topic 'Deklarativt minne'

Den gängse modellen för långtidsminnet med fem minnessystem och processerna inkodning och framplockning av minne ger att störningar bör kunna observeras inom tio områden. Vissa av dessa är dock dåligt beforskade. Ett självrapporteringsformulär för att skatta nedsättningar i visuospatialt och verbalt deklarativt minne samt procedurellt minne framställdes och validerades. Studien genomfördes med en enkät med Likertskala som validerades med faktoranalys och reliabilitetsanalys (Cronbachs α). En enkät med en itempool bestående av 71 item administrerades till ett bekvämlighetsurval av friska, vuxna personer (N=144). En slutgiltig enkät framställdes som innehöll 25 item fördelade på 4 faktorer varav en innehöll item av verbal, semantisk karaktär, en innehöll item av procedurell karaktär och två innehöll item av visuospatial karaktär. Multivariat variansanalys (MANOVA) användes för att pröva effekterna av de demografiska variablerna ålder, kön och utbildningsnivå på rapporterad minnesfunktion i de olika minnessystemen. Resultaten av analysen av demografiska variablers påverkan skiljde sig avsevärt från resultat av prestationsbaserade studier av minnesfunktion. Vid ett fortsatt arbete med instrumentet skulle urval, itemkonstruktion och analysmetod behöva förbättras.

Developmental dyslexia is a specific reading and spelling disability with several explanatory proposals. Previous research has shown that there is a strong relation between developmental dyslexia and difficulties in phonological processing, which has resulted in the theory that the cause of developmental dyslexia is a specific weakness in phonological awareness. However, such a specific weakness does not explain the non-linguistic difficulties that are also common in developmental dyslexia. According to the Procedural Deficit Hypothesis (PDH), several (both linguistic and non-linguistic) difficulties that are observed in developmental dyslexia can be explained by abnormal development of the procedural memory system. Moreover, this hypothesis implies that the declarative memory system remains intact and may have a compensatory role for the reading disabilities in developmental dyslexia. In this study, the aspect of declarative memory that is visual recognition memory after incidental encoding was examined. 10 children with diagnosed developmental dyslexia and 10 typically developed children participated in the study. The results indicated an intact declarative memory in children with developmental dyslexia. However, no significant correlation between declarative memory and reading ability was found. Thus, the prediction that declarative memory can serve a compensatory role in developmental dyslexia was not supported.
Dyslexi är en specifik läs- och skrivsvårighet med flera förklaringsmodeller. Tidigare forskning har visat på ett starkt samband mellan dyslexi och svårigheter med fonologiskt processande, vilket har lett fram till hypotesen att orsaken till dyslexi är en specifik svaghet i fonologisk medvetenhet. En sådan specifik nedsättning kan dock inte förklara de icke-språkliga svårigheter som också är vanligt förekommande vid dyslexi. Enligt the procedural deficit hypothesis (PDH) kan många (både språkliga och icke-språkliga) svårigheter vid dyslexi förklaras av en nedsättning i det procedurella minnet. Vidare innebär hypotesen att det deklarativa minnet är intakt och kan fungera som kompensation för svårigheterna vid dyslexi. I denna studie undersöktes det deklarativa minnet i form av visuellt igenkänningsminne efter oavsiktlig inkodning. I studien deltog 10 barn med dyslexi och 10 barn utan dyslexi. Resultatet indikerade att det deklarativa minnet var intakt hos barnen med dyslexi. Däremot kunde inget signifikant samband mellan deklarativt minne och läsförmåga ses. Antagandet att deklarativt minne kan fungera som kompensation vid dyslexi kunde därför inte stödjas.

Utifrån the procedural deficit hypothesis (PDH) antas det deklarativa minnet vara intakt hos personer med dyslexi. Detta styrks av studier som visat att deklarativt minne är intakt eller förstärkt hos barn med SLI eller dyslexi då det undersökts med icke-språkliga minnestest. Personer med dyslexi som genomgår universitetsstudier antas kompensera för sina svårigheter på olika sätt, bland annat med det deklarativa minnet. I denna studie har deklarativt minne undersökts i form av visuellt igenkänningsminne efter oavsiktlig inkodning. Deltagarna utgjordes av 11 universitetsstuderande med dyslexi samt en kontrollgrupp på 26 universitetsstuderande utan dyslexi. Resultatet indikerade ett intakt deklarativt minne hos personer med dyslexi. En trend till att de även har ett förstärkt minne efter 24 timmar jämfört med kontrollgruppen kunde skönjas men var inte signifikant. Prediktionen att deklarativt minne används som kompensation i allmänhet samt för nedsatt läsförmåga kunde inte styrkas. Andra möjliga kompensatoriska strategier och förmågor än deklarativt minne diskuteras.
Based on the procedural deficit hypothesis (PDH) declarative memory is assumed to be intact in people with dyslexia. This is supported by studies showing that declarative memory is intact or enhanced in children with SLI or dyslexia when examined using non-verbal memory tests. People with dyslexia who undergo university studies are assumed to compensate for their difficulties in different ways, including with the use of declarative memory. This study examines the aspect of declarative memory that is visual recognition memory after incidental encoding. The participants were 11 university students with dyslexia and a control group of 26 university students without dyslexia. The results showed an intact declarative memory in people with dyslexia. A possible trend that they also have an enhanced memory after 24 hours compared with the control group could be seen but was not significant. The prediction that declarative memory is used as compensation in general and for impaired reading skills could not be substantiated. Other possible compensatory strategies and abilities besides declarative memory are discussed.

Enligt den deklarativa/procedurella modellen av språket (DP-modellen), utvecklad av M. T. Ullman, antas de neurala system som underligger det deklarativa minnet också understödja det mentala lexikonet, medan de neurala system som underligger det procedurella minnet antas understödja den mentala grammatiken. Det huvudsakliga syftet med denna studie var att skapa referensdata för två datorbaserade test som avsåg att pröva icke-språklig deklarativ och procedurell inlärnings- och minnesförmåga. Ytterligare ett syfte var att undersöka huruvida könsskillnader i testresultat kunde påvisas, eftersom tidigare forskning har funnit att kvinnor tenderar att ha en fördel när det gäller deklarativt minne. Studien ämnade även utforska om stöd för DP-modellen kunde erhållas, genom att undersöka om resultaten på två språkliga test som prövade passivt ordförråd och grammatisk förståelse korrelerade med resultaten på det icke-språkliga deklarativa respektive procedurella testet. I studien deltog 31 barn som var mellan tio och tolv år gamla. Resultaten från båda de datorbaserade testen indikerade att inlärning skett. Däremot kunde inga signifikanta skillnader i resultat mellan flickor och pojkar påvisas. Inte heller erhölls några signifikanta resultat som kunde ge stöd för DP-modellen. Flera av resultaten gick dock i förväntad riktning, och i framtida studier med fler deltagare och ett reviderat upplägg, är det möjligt att signifikanta resultat skulle kunna påvisas.

De senaste åren har små barns användning av digitala medier ökat och det finns idag en uppsjö av medieinnehåll riktat till denna målgrupp. Forskning visar dock att små barn har svårt att generalisera lärande från skärmar till verkligheten. Samtittande (co-viewing) med vuxna och verbala ledtrådar har föreslagits kunna underlätta lärandet men forskningen är ännu begränsad. Föreliggande studie syftade därför till att undersöka huruvida instruerad co-viewing har någon inverkan på deklarativt minne, mätt med fördröjd imitation, hos barn vid två års ålder. För att undersöka detta användes experimentell mellangruppsdesign, där deltagarna (N = 35) tillsammans med sina föräldrar fick se en film på surfplatta där uppgifter ur ett deklarativt minnestest (FIT-24) presenterades. Deltagarna randomiserades till experimentgrupp, där föräldrarna instruerades att beskriva händelseförloppet i filmen för barnen, och kontrollgrupp, där föräldrarna instruerades att titta på filmen tillsammans med barnen såsom de skulle gjort hemma. Efter en fördröjning testades vad barnen lärt sig av minnesuppgifterna. Utöver minnestestet genomfördes screening av utvecklingsnivå (Bayley-S).Resultatet visade ingen signifikant skillnad i deklarativt minne mellan betingelserna. Däremot återfanns positiva signifikanta samband mellan deklarativt minne och generell utveckling samt språklig förmåga. Därtill klarade deltagare i båda grupperna att generalisera kunskap från surfplatta till verklighet, vilket visar att tvååriga barn kan lära sig från digitala medier.

The present study examined the possibility that reading books might support declarative memory, and potentially contribute to the cognitive reserve and thereby minimize age-related decline in memory functions. It was a crosssectional study, where data were taken from 566 Betula Study participants, as well as the scores of declarative memory assessment tasks, and book reading reports. The tasks of episodic memory were sentence learning with and without encoding enactment –free and cued recall. The tasks of semantic memory were word fluency, initial letter A, M fivewords, B profession names, and SRB –vocabulary. Three-way analysis of variance was performed for hypothesis testing. The results showed that book reading might support declarative memory. There was a significant relationship between education and book reading. Was not found if book reading might minimize age-related decline. In conclusion, the study showed that book reading and years of education might support declarative memory.
Denna studie undersökte om läsandet av böcker stödjer deklarativt minne, och eventuellt främjar den kognitivareserven, vilket medför en minimerad åldersbaserad reduktion i minnesfunktioner. I denna tvärsnittsstudie ingick datafrån 566 deltagare i Betulaprojektet som testats med avseende på deklarativa minnesfunktioner, samt enlitteraturanalys. Utvärderingarna som baserades på episodiskt minne var; menings-inlärning med och utan 'encodingenactment' -både fri och stödd återgivning. Test av semantiskt minne var ordflöde med första bokstav A, M fem-ord,B yrkesnamn, och SRB-ordförråd. Tre-vägs variansanalyer genomfördes för hypotestestning. Resultaten visade på enkoppling mellan utbildning och läsandet av böcker. Det är dock fortfarande oklart om läsandet av böcker minimeraråldersbaserad minnes-reducering. Sammanfattningsvis, visade studien att läsning och utbildning kan stödja deklarativtminne.

Grundsyftet med denna experimentella minnesstudie var att jämföra två minnesteknikers effektivitet på associativt minne hos en studentpopulation. Vidare undersöktes hur minnesteknikerna i kombination med divergent tänkande eller genereringseffekten påverkar associativt minne. 32 psykologstudenter genomförde hela testet där de först utförde alternate uses task för att mäta individuella skillnader i divergent tänkande. Testpersonerna studerade sedan 89 ordpar antingen genom tekniken enhetskapande där ett enhetligt objekt gjordes av ordparet (ex. fruktlampa) eller satsbyggande där orden sattes in separat i en mening tillsammans med ett opassande verb (ex. frukten skrek åt lampan). Oavsett minnesteknik manipulerades ordparsinkodningen genom att vartannat ordpar bearbetades aktivt av testpersonen (självgenerering) och vartannat ordpar bearbetades passivt (externt generering).   Resultaten i fri återgivning pekade på att enhetsskapande var effektivare än satsbyggande. Samma utfall kunde ses i stödd återgivning dock endast för de ordpar som testpersonerna aktivt kodade in. Resultaten diskuteras bl.a. utifrån neuropsykologiska teorier om minnesbearbetning och utifrån strukturerna i de mediala temporala loberna. Framtida replikerande studie bör t.ex. utöka deltagarantalet, testa på annan målgrupp inom icke-klinisk population samt finna en god kontrollmetod för minnestekniksutförande. Flera studier behöver göras för att styrka resultaten från detta experiment.