Academic literature on the topic 'Digitala upplevelser'

I detta kandidatarbete har vi utforskat huruvida teater som ett medium för upplevelser skulle kunna översättas till ett digitalt spelmedium. Då ‘upplevelse’ som begrepp är mycket stort har vi valt att fokusera främst på känslan av exklusivitet vid liveföreställningar, och använt ett flertal metoder för att utforska detta, bland annat designperspektivet ‘simulering’ med vilket vi ämnat att simulera den agens en skådespelare har vid varje föreställning. Vi har dokumenterat designprocessen, från idégenerering och konceptplanering till vår arbetsprocess, samt gestaltningen av vår undersökning. Slutligen har vi kritiskt granskat resultatet av detta, och har därför kunnat fastställa att vår frågeställning inte har ett konkret svar utan snarare är en pågående process, i vilken fler nyanser av ‘upplevelse’ skulle behöva utforskas för att skapa en tydligare bild av vad en upplevelse faktiskt är.
In this Bachelor Thesis, we have explored whether theater as a medium for experiences could be translated into a digital game medium. Since 'experience' as a concept is very large, we have chosen to focus mainly on the feeling of exclusivity in live performances, and used a number of methods to explore this, including the design perspective ‘simulation’ with which we intended to simulate the agency the actor has in every performance. We have documented the design process, from idea generation and concept planning to our work process, as well as the product of our research. Finally, we have critically examined the result of this, and have therefore been able to determine that our question does not have a concrete answer but rather is an ongoing process in which more nuances of 'experience' would need to be explored to create a clearer picture of what an experience actually is.

Syftet med denna studie är att få en fördjupad kunskap om hur pedagoger beskriver integrering av digitala verktyg i förskolans verksamhet. I förskolans reviderade läroplan ges digitala verktyg mer utrymme än tidigare. Datainsamlingen har skett via semistrukturerade intervjuer där nio pedagoger intervjuats. Resultatet visade att pedagogerna upplever att en stor del i arbetet med digitala verktyg handlar om att det ska vara ett verktyg för att exempelvis förstärka miljöer. Resultatet visade även att de flesta pedagogerna är självlärda och önskar mer kompetens dels för att själva utvecklas och dels för att kunna stötta kollegor i arbetet med digitala verktyg. I resultatet framkom det att de möjligheter pedagogerna upplevde var att digitala verktyg ökade barns intresse, språkutveckling, att verktygen har fler användningsområden, till exempel inom rörelseaktiviteter. De upplevde även olika begränsningar, dessa handlade bland annat om konkurrens mellan barn i arbetet med digitala verktyg och om verktygen användes utan pedagogiskt syfte. Bristen på tillgång till digitala verktyg, vidareutveckling och kollegors inställning samt pedagogers kompetens ansågs också som begränsningar.

Syftet med denna kvantitativa och kvalitativa studie är att få kännedom kring i hur stor utsträckning grundskollärare med inriktning F-3 använder sig av digitala verktyg i undervisningen samt hur lärarna i dessa årskurser upplever sin kompetens och eventuella upplevda hinder som kan uppkomma inom området. Studien är relevant på grund av det ökade kravet av digital kompetens hos lärarna samt kravet på användning av de digitala verktygen i undervisningen. Studiens teoretiska utgångspunkter är ramfaktorteorin och TPACK som används för att analysera datainsamlingens svar. Ramfaktorteorin bidrar med användbar struktur för att analysera olika ramar på arbetsplatsen som kan påverka användandet av de digitala verktygen. TPACK används för att visualisera den teknologiska (TK), pedagogiska (PK) samt ämneskompetensen (CK) som lärarna besitter och hur samspelet mellan dessa kan komma att spela roll i frågan om lärarnas upplevelser av hinder med digitala verktyg i undervisningen. I och med att skolan ska förbereda eleverna för att kunna leva i samhället och inför kommande yrkesliv krävs då att lärarna ska ges de förutsättningar för att eleverna ska få möjligheten att kunna verka i ett digitaliserat samhälle. Studien gäller endast den population som var avsatt att delta i denna kvalitativa samt kvantitativa studie. De resultat som var mest framträdande var att majoriteten av respondenterna i relation till studiens forskningsfrågor svarade att de använder de digitala verktygen varje lektion eller nästan varje lektion. Mer än hälften upplever att de har den digitala kompetens som krävs för att använda de digitala verktygen i undervisningen samt att de sällan upplever olika hinder som påverkar sin användning av digitala verktyg. Det upptäcktes inga stora skillnader i resultatet för den kvalitativa datan respektive kvantitativa datan.

Bakgrund: Digitala vårdmöten är något som används mer och mer, särskilt i samband med COVID-19 men även i enlighet med olika mål för digitalisering. Videomöten har visat sig fungera ganska bra som alternativ till vanliga besök och telefon, men det saknas en bild av hur just fysioterapeuter upplever digitala möten.  Syfte: Att undersöka fysioterapeuters upplevelser och erfarenheter av digitala vårdmöten jämfört med traditionella fysioterapeutbesök inom primärvården. Metod: Studien har en kvalitativ design. Data samlades in genom 5 semistrukturerade intervjuer med fysioterapeuter och analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Analysen av intervjuerna resulterade i 6 kategorier och 15 underkategorier. Kategorierna var; Digitala möten kan underlätta för patienten och fysioterapeuten, Fysioterapeutens arbete utvecklas och anpassas under pandemin, Utmanande att få till bra digitala möten, Möjligheter med digitala möten, Begränsningar med digitala möten och Förbättringspotential. Konklusion: Digitala vårdmöten inom fysioterapi skulle kunna vara ett alternativ för patienter som är intresserade och för besök som innefattar samtal, observation, rådgivning, träning och uppföljning, och där det inte krävs en mer ingående manuell undersökning. Digitala möten kan underlätta för både patienten och fysioterapeuten, men fortsatt utveckling av teknik och tillgänglighet behövs för att ytterligare förbättra patientarbetet.
Background: Digital healthcare consultations is something used more and more, especially during COVID-19 but also in accordance with various goals for digitization. Video consultations has proven to work well as an alternative to regular visits and telephone calls, but there is no clear view on how physiotherapists experience digital meetings.  Objective: To investigate physiotherapists' experiences of digital care meetings compared to traditional physiotherapist visits in primary care.  Method: The study has a qualitative design. Data was collected through 5 semi-structured interviews with physiotherapists and analyzed using qualitative content analysis.  Result: The analysis of the interviews resulted in 6 categories and 15 subcategories. The categories were; Digital meetings can make it easier for the patient and the physiotherapist, The physiotherapists' work is developed and adapted during the pandemic, Challenging to get good digital meetings, Opportunities with digital meetings, Limitations with digital meetings and Potential for improvement. Conclusion: Digital care meetings in physiotherapy could be an alternative when patients want it and for visits including conversation, observation, advice, training and follow-up, and where there is no need for a more thorough manual examination. Digital meetings can make it easier for both the patient and the physiotherapist, but further development of technology and accessibility is needed to improve the work with the patient.

Background: The need for care increases as people both grow older and live longer. This, together with a shortage of staff, creates challenges to meet the increased need for care. To meet the growing need for care, increased implementation and use of digital healthcare is seen as one of the solutions. Thus, it is important that the nurse has the competence to use digital tools to provide qualitative and safe healthcare. Aim: To describe the nurse's experiences of digital healthcare meetings through video calls. Method: A literature study was performed. An analysis of ten empirical studies which the results are based on were conducted. Results: Two main themes and six subthemes were identified. The main themes were "The nurse's experiences of the interaction at digital care meetings through video calls" and "The nurse's experiences of digitization in the nursing care". The subthemes were "Prerequisites of the environment for a caring relationship", "Mediating safe care and relieve anxiety", "The importance of communication", "The impact of the digital health meeting on perceived participation", "The implications of the technique" and "Accessible and effective care". Conclusion: Digital care is currently not suitable for all patients. Digital care should be used as a complement to physical care. Many nurses are in need of technical support and training to further develop skills in e-health. Proper use of technology that meets the demands of the healthcare can lead to time savings for the nurse in the care of the patient. The nurse's ability to both see and hear the patient via video calls promote nurse assessment and patient participation in healthcare.

Abstract The aim of this study is to examine how high school teachers in Swedish perceive the impact of computers, iPads and smartphones on their students´ writing skills. To achieve this, four teachers were invited to participate in individual qualitative semi-structures interviews. The interview data show that three out of four teachers believe that digital and social media has had a negative impact on their students writing skills in school. The teachers report that their pupils use abbreviations and slang in a way that is not appropriate in a formal school text. In contrast, the fourth teacher believes that her pupils produce more complex texts if they are allowed to use their computers or iPads.  The interview data also reveal a contradiction between the teachers´ beliefs and the finding of the surveyed research.

The aim of this study was to examine student´s and teacher´s experiences with digital tools and digital resources in Swedish schools. A qualitative method was used to interview both students and teachers in two different Swedish schools. The goal was to examine if the students experience that the use of digital tools and digital resources affected their learning in a positive or a negative way. In addition, a teacher’s perspective was included in the study to examine whether the teachers experience the use of digital tools and digital resources is an effective teaching method. The theoretical framework that was used in the study was a phenomenographic approach, which focuses on the respondents experiences. The result indicated that teachers and students experience it differently. There are both positive and negative effects with the use of digital tools and digital resources in school from teachers and students.

Betygsdatum: 2021-05-28

This study aims to get a better understanding of English teachers’ experiences regarding their work with digital aids and tools with a focus on language management programs. The data consists of semi-structured interviews conducted with teachers of English in Sweden. By analysing the material with a phenomenographic method the major findings show that all teachers observed a need concerning the introductions of digital programs for their students. They all experienced difficulties regarding the rules and regulations during tests and described the test situations as ‘unreal’. Their student’s motivation and their ability to adapt practices to each individual student is seen as something positive. The teachers do however believe that the digital tools also could affect the students negatively by offering too much help or other distractions. The majority of the teachers feel ‘competent enough’ but some experience discomfort when dealing with certain digital situations. No one of the participating teachers has received any training or instructions in working with digital tools and programs, but all report that every problem gets solved among colleagues.

Bakgrund: Möten mellan patient och sjuksköterska byggs upp av kommunikationen mellan dem, vårdmiljöns kontext och en ömsesidig förståelse för det sammanhang de möts i. Trygghet, respekt och delaktighet är viktigt för etableringen av en vårdrelation. De digitala informations- och kommunikationsmöjligheterna ökar tillgängligheten och möjliggör en dialog utan ett fysiskt möte. Det innebär att fler möten mellan patienter och sjuksköterskor och vårdande kommer att ske utanför den traditionella miljön för ett vårdmöte. Detta medför utmaningar utifrån såväl trygghetsaspekten som den relationsskapande dimensionen i ett vårdmöte. Syftet:  var att belysa patienters och sjuksköterskors upplevelser av vårdmöten i en digital kontext. Metod: Metoden var en litteraturöversikt baserad på åtta kvalitativa artiklar. Artiklarna hämtades från databaserna CINAHL Complete och PubMed och analyserades och tematiserades. Resultat: Resultatet har analyserats utifrån både perspektiv och typ av digital kontext och sammanfattats i fem identifierade teman: Trygghet, integritet, delaktighet, roller och relation. Diskussion: Diskussionen förankrades i Katie Erikssons karitativa vårdteori. Patientens positiva upplevelser av mötesmiljön diskuterades i relation till de brister sjuksköterskan upplevde. De digitala mötesformerna har en potential att bidra till positiva upplevelser av tillgänglighet, trygghet och delaktighet för patienter. Resultaten diskuterades också utifrån möjligheten att ha ett holistiskt och personcentrerat förhållningssätt i de digitala mötesformerna.
Background: Meetings between patient and nurse are built up by the communication between them, the context of the care environment and a mutual understanding of the context in which they meet. Security, respect and participation are important to establishing a care relationship. The digital information and communication opportunities increase accessibility and enable dialogue without a physical meeting. As a result, several meetings between patients and nurses will take place outside the traditional environment for a care meeting. This poses challenges based on both the security aspect and the relationship-creating dimension in a care meeting. Aim: The aim was to elucidate patients' and nurses' experiences of care meetings in a digital context. Method: The method was a literature review based on eight qualitative articles. The articles were retrieved from the CINAHL Complete and PubMed databases and analyzed and thematized. Results: The results have been analyzed from both perspective and type of digital context and summarized in five identified themes: Security, Integrity, Participation, Roles and Relationship. Discussion: The discussion was rooted in Katie Eriksson's charitable care theory. The patient's positive experiences of the meeting environment were discussed in relation to the shortcomings the nurse experienced. The digital forms of meeting have the potential to contribute to positive experiences of accessibility, security and participation for patients. The results were also discussed based on the possibility of having a holistic and person-centered approach in the digital forms of meeting.