Dissertations / Theses on the topic 'Drama Didactic drama'

This essay describes an action research project conducted twice in the same high school with second year students within the subject English. Students are often unwilling or unable to relate to Shakespeare and his language. It is boring, they say. It is difficult, inaccessible and has nothing to do with us, they say. But how is falling in love unrelatable and boring? How are gangs and families far away from today's society? Romeo and Juliet is relatable and as current today as it was 400 years ago.  The subject English in the Swedish curriculum requires different literary time periods and dramatic text as well as living conditions, attitudes, values, traditions, social issues as well as history, politics and culture from the world where English is used should be integrated into the teaching. Which means that Shakespeare is perfect.  Teaching English using drama is a challenge with students who do not see themselves as ‘actors’, the didactic challenges themselves being of interest in this essay. Students are asked to create a modern devised version of William Shakespeare’s Romeo and Juliet where they work on character using for example Stanislavsky’s methods and improvisation. The aim is to see which didactic changes need to be made for character work and performance to be effective, run smoothly and be fun. The aim is also to better understand how it feels for the students to take on a character. The results show the importance of relevance for the students, leading them slowly into using drama as a method. The play has to be relatable and have a connection to the students own lives. In conclusion, in-depth character work linked to improvisation and devising is important for the development of character.

Traditionally in the field of aesthetics the genres of tragedy and comedy have been depicted in antithetical opposition to one another. Setting out from the hypothesis that antitheses are aspects of a deeper unity where one informs the construction of the other’s image this thesis questions the hierarchy of genre through a form of ludic postmodernism that interrogates aesthetics in the same way as comedy interrogates ethics and the law of genre. Tracing the chain of signification as laid out by Derrida between theatre as pharmakon and the thaumaturgical influence of the pharmakeus or dramatist, early modern comedy can be identified as re-enacting Renaissance versions of the rite of the pharmakos, where a scapegoat for the ills attendant upon society is chosen and exorcised. Recognisable pharmakoi are scapegoat figures such as Shakespeare’s Shylock, Malvolio, Falstaff and Parolles but the city comedies of this period also depict prostitutes and the unmarried as necessary comic sacrifices for the reordering of society. Throughout this thesis an attempt has been made to position Shakespeare’s comic drama in the specific historical location of early modern London by not only placing his plays in the company of his contemporaries but by forging a strong theoretical engagement with questions of law in relation to issues of genre. The connection Shakespearean comedy makes with the laws of early modern England is highly visible in The Merchant of Venice, Measure for Measure and The Taming of the Shrew and the laws which they scrutinise are peculiar to the regulation of gendered interaction, namely marital union and the power and authority imposed upon both men and women in patriarchal society. Thus, a pivotal section on marriage is required to pinion the argument that the libidinized economy of the early modern stage perpetuates the principle of an excluded middle, comic u-topia, or Derridean ‘non-place’, where implicit contradictions are made explicit. The conclusion that comic denouements are disappointing in their resolution of seemingly insurmountable dilemmas can therefore be reappraised as the outcome of a dialectical movement, where the possibility of alternatives is presented and assessed. Advancing Hegel’s theory that the whole of history is dialectic comedy can therefore be identified as the way in which a society sees itself, dramatically representing the hopes and fears of an entire community.

A major challenge for chemistry education is to develop the students' understanding of chemical bonding. In upper-secondary school, the challenges are commonly expressed as difficulties for students to distinguish between intra and intermolecular bonding and to understand chemical bonding in terms of electronegativity. The aim of this thesis is to investigate in what ways creative drama can support the students' learning of non-spontaneous chemical concepts related to electronegativity and chemical bonding. Drama has previously been suggested to support science learning, but studies in science education are limited and the potential of using drama to afford student theoretical reasoning in chemistry needs further scrutiny and design development. In the study which forms the basis of the thesis, socio-cultural theory of learning is combined with multimodal social semiotic analysis. The study was conducted as a design-based study with interventions in three cycles in two schools. The interventions, including the drama activity and students group discussions before and after, were video-and audiotaped. In Article 1, data from cycle 2 was analyzed with respect to what kind of semiotic work students were engaged in. In Article 2, the data from cycles 1, 2 and 3 were analyzed on the basis of thematic content analysis resulting in themes regarding in what ways the students explored electronegativity and chemical bonding and in what ways creative drama afforded collective student agency. The main findings point to the importance of meaning-making through transduction to develop students' conceptual understanding of chemical bonding. In the students' semiotic work, it was possible to create relations between electronegativity and the polarity of molecules and to link the polarity of the molecules to intermolecular bonding in the collective whole class interaction, which in turn is a prerequisite for understanding phase changes. The interaction between the student groups was pivotal for linking the chemistry's sub-micro and macro levels. Further, the results show that the students' bodily formations of molecules in certain groups prompted semiotic work in other groups, which got consequences for the students’ collective agency. The visualization of the students' bodily formations created opportunities for students to pay attention to differences in representations of chemical bonding. A notion called epistemic dissonance is introduced to account for the emergent epistemic tensions/contradictions that become recognized by the students in the creative drama. Emergent epistemic dissonances constitute opportunities for collective work concerning the conceptual relations where students act as learning resources for oneanother. This thesis points to the importance of designing creative drama in such ways that both the material and social structure may support the students' collective agency.
En stor utmaning för kemiutbildning är att utveckla elevernas förståelse för kemisk bindning. I gymnasieskolan uttrycks utmaningarna som svårigheter för elever att skilja mellan intra och intermolekylär bindning och att förstå kemisk bindning utifrån elektronegativitet. Syftet med den här avhandlingen är att undersöka på vilka sätt kreativt drama kan stödja elevernas lärande av icke-spontana kemiska begrepp relaterade till elektronegativitet och kemisk bindning. Drama är ett sätt att undervisa som har visat sig stödja lärande, men studier inom kemiutbildningen är begränsade och möjligheten att använda drama behöver ytterligare granskning och designutveckling. I studien som ligger till grund för avhandlingen kombineras sociokulturell teori om lärande med multimodal socialsemiotisk analys. En designbaserad studie i tre cykler av interventioner har genomförts i två skolor, vilka inkluderade drama aktiviteter och elevers diskussioner i grupper före och efter dramaaktiviteten. Interaktionerna i klassrummet video och ljudinspelades. I artikel 1 analyserades datamaterialet från cykel 2, utifrån vilken typ av semiotiskt arbete eleverna engagerade sig i när de fick möjlighet att använda sina egna kroppar som semiotiska resurser. I artikel 2 analyserades datamaterialet från cykel 1, 2 och 3, utifrån tematisk innehållsanalys som genererade teman som visade på vilka sätt eleverna undersökte elektronegativitet och kemisk bindning samt på vilka sätt kreativt drama öppnade upp för elevernas kollektiva agens. Huvudresultaten pekar på betydelsen av meningsskapande genom transduktion för att öka elevernas begreppsliga förståelse av kemisk bindning, vilket kan främjas av att eleverna får kombinera artefaktskapande med kroppslig gestaltning. I elevernas semiotiska arbete möjliggjordes att skapa relationer mellan elektronegativitet och molekylers polaritet samt att i den kollektiva helklassinteraktion länka molekylernas polaritet till intermolekylär bindning, vilket i sin tur är en förutsättning för att förstå fasändringar på makronivå. Interaktionen mellan elevgrupperna var avgörande för eleverna att koppla ihop kemins submikro och makronivåer med varandra. Vidare visar resultaten att gruppernas kroppsliga formationer av molekyler i vissa grupper drev på semiotiskt arbete i andra grupper, vilket fick betydelse för den kollektiva agensen. Vid alla observerade lektionstillfällen uppstod ett behov "att veta varför". I dramat skapades möjligheter för eleverna att själva uppmärksamma sådant som inte stämde överens mellan olika gestalningar av kemisk binding. Vi har valt att benämna detta som epistemisk dissonans. Epistemisk dissonans som uppstår i det kreativa dramat hanteras kollektivt av eleverna som fungerar som läroresurser för varandra. Avhandlingens resultat pekar på vikten av att designa kreativt drama så att både den materiella och sociala strukturen kan gynna elevernas kollektiva agens.

According to the National Agency of Education in Sweden, ethics should be a part of technology education in compulsory school (Skolverket, 2011), though research shows that technology teachers struggle with how they should teach ethics in technology (Kåreklint, 2007). The National Agency of Education also states that although drama does not have its’ own syllabus in Swedish grade school, it is encouraged that it is integrated in other subjects. The purpose of this study was to inquire how drama can contribute to the teaching of ethics in technology education in secondary schools. This was attempted to be fulfilled by answering the question " How do teachers view the usage of drama as a pedagogical tool when teaching ethics in technology education?" The inquiry was answered conducting three semi structured interviews with three different technology teachers from three secondary schools in Sweden. All teachers had previous to the interview received and conducted a lesson plan with their pupils, specifically developed for this study, where ethics in technology could be taught with a drama exercise. The interview was largely based on the teachers’ impression of this lesson. The result of the study shows that all participating teachers were very positive to the idea of using drama as a tool when teaching ethics in technology education. All teachers expressed that the lesson had gone well and they all answered that they could see themselves use drama as a tool again. The conclusion being that drama could be a viable option for teaching ethics in technology education.
I läroplanen för grundskolan ska tekniketik vara en del av teknikundervisningen (Skolverket, 2011). Dock har forskning visat att lärare i Sverige har svårt att inkorporera detta i sin teknikundervisning (Kåreklint, 2007). I läroplanen för den svenska grundskolan så är drama inget eget ämne, men uppmanas av Skolverket (2016) att integreras i andra ämnen. Syftet med denna studie var att undersöka hur drama kan bidra till undervisningen av tekniketik genom att besvara frågeställningen "Hur ser lärare på användningen av drama som ett didaktiskt verktyg i teknikundervisningen kring etik?" Frågeställningen besvarades genom att intervjua tre tekniklärare från tre olika svenska grundskolor. Innan den semi-strukturerade intervjun hölls hade lärarna mottagit och utfört en för denna studie designad lektionsplanering där tekniketik lärdes ut genom en dramaövning. Intervjuerna vilade till största del på den uppfattning lärarna fått kring lektionen i fråga. Resultatet av studien visade att alla medverkande lärare såg positivt på att använda drama som ett didaktiskt verktyg för att lära ut tekniketik. Samtliga lärare uttryckte att lektionen hade fungerat bra och att de planerade att fortsätta använda dramaövningar i framtiden. Slutsatsen var att dramaövningar kan vara ett alternativ för undervisning av tekniketik.

Studiens övergripande syfte är att undersöka förutsättningarna för ämnet teater/drama inom kulturskolan. Till grund för uppsatsen ligger tre fokusgruppsamtal med lärare i teater/drama i kulturskolan i en svensk stad samt ett stödjande dokument för kulturskolorna i samma stad och ett styrdokument för Norges kulturskola. Allt material har bearbetats och granskats utifrån en socialkonstruktivistisk ansats genom diskursanalytiska glasögon.  Informanterna är eniga om att ämnet teater/drama i kulturskolan i Staden inte betraktas som en konstform, utan huvudsakligen som verktyg och metod. De beskriver en verksamhet som har knappa resurser att nå konstnärlig höjd och beskriver ett ämne som på grund av okunskap kring praktikens tidskrävande processer är marginaliserat i kulturskolans verksamhet. Det framgår att ämnet är i stort behov av att formuleras verbalt. Det tycks nödvändigt att skapa en gemensam terminologi för att möjliggöra en konstruktiv kommunikation mellan lärare i teater/drama och chefer i syfte att utveckla en hållbar verksamhet.

Det här är en studie om drama som ett didaktiskt komplement i språkundervisningen. Denna studie bygger på erfarenheter och åsikter från gymnasieelever. Dessa studenter har lektioner på moderna språk med drama som ett didaktiskt komplement. Syftet med denna studie är att undersöka hos gymnasieelever hur accepterat det är att använda drama i moderna språkundervisning. Till skillnad från andra studier, har dessa gymnasieelever redan drama i undervisningen. För att undersöka ämnet har jag använt mig av följande frågor i studien: Är det möjligt att inkludera drama som ett didaktiskt komplement i språkundervisning? Vilka fördelar och nackdelar finns det för eleverna med denna form av undervisning? Metoden för denna studie bygger på en enkät som kombinerar kvantitativa och kvalitativa frågor. Undersökningen är genomförd med en webbaserad enkät som innehåller tolv frågor. Utifrån resultatet av den här studien drar jag slutsatsen att drama som en del i moderna språkundervisning är möjligt, eftersom detta har stor acceptans hos våra studenter. Dessutom visade det sig att studenterna tycker att drama bidrar till att öva den muntliga delen. Det ökar motivationen för lärande, förstärker förmågan och självförtroendet hos studenterna när de ska prata det främmande språket.

Andraspråksinlärning förutsätter att elever lär sig nya ord och därmed förutsätter ett välfungerande minne och undervisningsmetoder som utnyttjar hur minnet lagrar och återkallar ord. I svenska grundskoloranvänds ofta den traditionella metoden, där elever får bekanta sig med nya ord och fraser (det vill säga glosor) genom att ta del av olika läromedelsbaserade texter och inspelningar i samband med en gloslista som ska instuderas till ett kommande glosförhör. I vår undersökninghar vi jämfört ordinlärning bland mellanstadieelever som har tagit del av den traditionella metoden kontraelever som har deltagit ien pedagogisk dramaaktivitet: Readers Theatre(lästeater). Vår undersökning var begränsad och dess validitet och reliabilitet kan ifrågasättas ur flera aspekter, men våra studieresultat stödjer premissen att elever som deltar i lästeater kan lära sig och minnas nya engelskglosor lika bra och även bättre än elever som lär sig dem genom traditionella undervisningsmetoder. Vår undersökningsresultatantyder att den traditionella metoden är bättre för att behärska stavning och översättning av några utvalda glosor, åtminstone kortsiktigt, medan lästeatermetoden gereleverna en bättre och mer minnesvärd uppfattning om glosornas betydelser och användning i kontext. Våra studieresultat pekar på att inga av metoderna ärfullständiga, då elevernas minne för orden och fraserna som de exponerades försämrades efter en vecka. Att kombinera metoderna skulle möjligtvis ha lett till mer avsiktlig repetition av orden och ännu bättre ordminne
Second language learning requires that pupilslearn new words and thus requires a well-functioning memory and teaching methods that utilize how the memory stores and recalls words. In Swedish gradeschools, the traditional method used to acquaint pupils with new words and phrases (i.e.vocabulary) isthrough various textbook-based texts and recordings in connection with a vocabularylist that is to be studied for an upcoming vocabulary text. In our study, we compared word learning among pupilswho were taught by the traditional methodversus pupils who participated in an educational drama activity: Readers Theatre. Our study was limited, and its validity and reliability can be questioned from several aspects, but our results support the premise that pupilswho participate in Readers Theatrecan learn and remember new English vocabularyjust as well and even better than pupilswho learn them through traditional teaching methods. Our survey results suggest that the traditional method is better for mastering spelling and translation of selected vocabulary,at least in the short-term, while Readers Theatregivespupilsa better and more memorable understandingof the meaning and use of the vocabularyin context. Our results indicate that neitherof the methods isinfallible, as pupils’memory for the words and phrases they were exposed to deteriorated after a week. Combining the methods might have led to more deliberate repetition of the vocabularyand even better vocabularymemory

Detta är en kvalitativ studie med ett hermeneutiskt anslag skrivet ur en dramalärares synvinkel om praktisk kunskap inom estetiska ämnen på gymnasiet. Metoden kallas ”Södertörns-modellen”, en professionell induktiv metod baserad på en fenomenologisk introspektion som hänvisas till som handlingssituationen. De öppna frågorna gäller didaktik och frågor om skillnaden mellan estetisk och konstnärlig i ett pedagogiskt sammanhang. Inlärningen undersöks utifrån en verklig situation med hänvisning till Viola Spolins improvisationsmetoder och särskilt koncentrationspunkten (POC), där studenten är sido-coachad. Tekniken är alienation som beskrivs uti-från ett teaterperspektiv. Genom stöd av teaterpraxis och filosofer som John Dewey, Hans-Georg Gadamer och Susanne Langer, kunskapsteori, metodik för teori och praktik, vägs samman för att beskriva och analysera hur lärandet sker. Ett kritiskt tolkningsutrymme med hänvisning till Platon och Sokrates blir logiken av en hermeneutisk öppenhet. Metoden som sådan bygger på ett dialektiskt förhållande, vilken var grunden för hur både lärandet i handlingssituationen och forskningens framskridande. För att ge svar på vilken kunskap som beskrivs i den svenska sko-lans styrdokument har begreppen för kunskap granskats genom en innehållsanalys. Det finns en dialog mellan teori och praktik för att ta reda på om det finns någon skillnad mellan estetisk och konstnärlig kunskap, där Aristoteles spelar en roll, när ett nytt förslag med estetiska ämnen som åter obligatoriska i gymnasieskolan inom kort introduceras.
This is a qualitative study with a hermeneutical approach written from a drama teacher's point of view on practical knowledge in aesthetic subjects in a secondary school. The method is referred to as “the model of Södertörn”, a professional inductive method based on a phenomenological introspective referred to as the situation of action. The open questions concern didactics and questions about the difference between aesthetic and artistic in a pedagogical context. The learning is examined based on an actual situation with reference to Viola Spolin’s methods of improvisation and point of concentration (POC), where the student is side–coached. The technique is alienation as described from a theatre perspective. Through the support of the theatre practice and philosophers such as John Dewey, Hans-Georg Gadamer and Susanne Langer, knowledge theory, methodology of the theory of practice are weighed together to describe and analyse how the learning occurs. A critical interpretation space with reference to Plato and Socrates becomes the logic of hermeneutic openness. The method as such is built on a dialectic relationship were the basis for how both learning and the research took place. In order to provide answers to what knowledge is, described as in the Swedish schools governing documents, the concepts of knowledge has been reviewed through a content analysis. There is a dialogue between theory and practice to find out, if there is any difference between aesthetic and artistic knowledge, where Aristotle play a role, when a new proposal for introducing aesthetic subjects as mandatory in secondary school makes a new entrance.

Den här studien vill bidra med kunskap kring normkritisk pedagogik inom dramapedagogiken i Sverige. Det genom att belysa det svenska DRACON-projektet ur ett normkritiskt perspektiv. Det svenska DRACON-projektet är en del av det internationella DRACON-projektet vars övergripande syfte var att bygga  en bro mellan drama och konflikthantering. I bakgrunden till den här studien beskrivs dramapedagogik, svensk dramaforskning och internationell dramaforskning utifrån kritiska teorier. Normkritisk pedagogik är en kritisk pedagogik som vänder blicken mot maktstrukturer och privilegier istället för att fokusera på minoriteter eller förtryckta grupper. I det teoretiska perspektivet förklaras och fördjupas begreppet normkritisk pedagogik utifrån feministisk teori, queerteori, postkolonial teori och kritiska vithetsstudier, funktionalitet, intersektionalitet och kritisk pedagogik.   Syftet med den här undersökningen var att genom ett kritiskt makt- och identitetsperspektiv belysa det svenska DRACON-programmet. Det utifrån forskningsfrågorna: Vilka föreställningar om makt och identitet finns inbyggda det svenska DRACON-programmet? Hur förhåller sig dessa föreställningar till den normkritiska pedagogikens syn på makt och identitet?   Studien genomfördes utifrån textanalys av boken DRACON i skolan. Analysen strukturerades med hjälp av en analysmall. Resultatet tyder på att DRACON-programmet i Sverige är inkluderande och försöker ta tillvara på alla deltagares erfarenheter. Samtidigt verkar programmet sakna ett ifrågasättande av kön och genus och fördjupade analyser kring makt. Spår av postkolonialism framträder i någon enstaka lek.
The general aim of this study is to contribute to the knowledge of, so called, norm-critical pedagogy (normkritisk pedagogik) as part of Drama in Education in Sweden. This through looking at the Swedish DRACON-project from a norm-critical point of view. The Swedish DRACON-project is a part of the international DRACON-project which aimed at building a bridge between drama in education and conflict management. Norm-critical pedagogy is a Scandinavian term for critical pedagogy that focuses on the structures of power and privilege, rather than the oppressed. The pedagogy is explained in this paper and has its roots in queer pedagogy, queer theory, feminist theory, postcolonial theory and intersectional perspectives.   The aim of this study was to look at the Swedish DRACON-project from the critical point of view of power, privilege and identity.  The study examines the following questions: What conceptions of power and identity can be found in the Swedish DRACON-program? How do these conceptions relate to norm-critical perspectives of power, privilege and identity?   The examination is done through text analysis of the book DRACON i skolan(DRACON in school). The results indicate that the Swedish DRACON-project is inclusive and tries to seize the experiences of all participants. At the same time the project seems to lack the questioning of gender and the immersing of analyzing power structures.

The background for this study is the immediate readjustment to distance work for drama- and theatrepedagocial-education due to the Covid-19 pandemic during the spring of 2020. Central for these educations is the focus on interplay, aesthetic processes, leadership and physical embodiment, which heavily relies on interaction together with the group in a common physical space. Because of this, the educations were introduced to several challenges when the classroom was replaced with a digital room.   In this study, I have researched teacher’s perceptions of challenges and opportunities’ in regards to distance education through a phenomenographic approach. The empirical data for this study have been gathered through 8 in-depths interviews with teachers at drama- and theaterpedagocial educations in Sweden.   The result shows that the teachers in this study perceive the conditions to operate full time drama- and theatrepedagocial-education on distance are limited. The reasons for this is that the teachers experience essential moments in the education, especially physical embodiment and leadership training, as limiting. However, the teacher describe that they have learned a lot from distance teaching and that they perceive opportunities with some elements of distant teaching.   Opportunities with distant education that the teachers present are the ability to include participants on a digital platform that for different reasons cannot participate in the classroom. The experience of distance work has created possibilities to invite guest lecturers from around the world through a link. Teachers also perceive possibilities to keep in contact with student groups that are spread out in different geographical locations during longer internship periods.   Difficulties with distance education are teacher perceptions of digital education being tiresome for both teachers and students, since energy and focus disappear in distance work. The teachers in this study describe great difficulties with communication in distance education, that group processes come to a halt and that unity deteriorates. The result shows that the teachers experience that participant’s situation becomes vulnerable and uncertain, and that teachers perceive a great loneliness within participants in the distant situation. The result also shows that learning becomes more traditional and the role as a teacher becomes more controlling and relationships between teacher and student becomes more distant.
Bakgrunden till den här studien är den omedelbara omställningen till distansarbete för drama- och teaterpedagogutbildningarna på grund av Covid -19 våren 2020. Centralt i dessa utbildningar är att fokus ligger på samspel, estetiska processer, ledarskap och fysisk gestaltning, vilka i stor del bygger på att undervisningen sker tillsammans med gruppen i samma rum. Därför ställdes utbildningarna inför en hel del utmaningar när klassrummet byttes ut mot ett digitalt rum.  I den här studien har jag med fenomenografisk ansats undersökt lärares uppfattningar om möjligheter och svårigheter med distansundervisning. Studiens empiriska underlag har hämtats från intervjuer med 8 lärare vid drama- och teaterpedagogutbildningar i Sverige. Studien resulterade i ett utfallsrum med 4 beskrivningskategorier: Drama på distans som:  luckor i fundamentet, trubbiga verktyg, separerade arbetsytor, och ny design. Resultatet visar att lärarna i denna studie uppfattar att förutsättningarna för att bedriva drama- och teaterpedagogutbildningar som heltidsstudier på distans som begränsande. Anledningen till detta är att grundläggande moment i utbildningarna, som gemensamt fysiskt gestaltande och ledarskapsträning, är svåra att genomföra. Däremot beskriver lärarna att de fått med sig en hel del ny kunskap och erfarenhet av distansarbetet och ser möjligheter med att använda sig av vissa moment i utbildningarna på distans.  Möjligheter med distansarbete som lärarna i studien pekar på är att det går att inkludera deltagare, som av olika anledningar inte kan närvara i klassrummet, genom att ha med dem på en digital platta. Erfarenheten av distansarbete har även skapat förutsättningar för att bjuda in gästföreläsare från hela världen via länk. Lärarna uppfattar dessutom att det finns möjligheter att hålla kontakt med studentgrupperna då dessa befinner sig utspridda på olika platser för längre praktikperioder.  Svårigheter med distansarbete enligt studien är att lärarna uppfattar det digitala arbetet som tröttande för såväl lärare som studenter. Kommunikationen försvåras, grupprocesser avstannar och sammanhållning deltagarna emellan försämras. Deltagarnas situation blir utsatt och osäker och att lärarna uppfattade en stor ensamhet hos deltagarna i den distanserade situationen. Resultatet visade även på att vid distansarbete blir lärandet mer traditionellt och förmedlande, lärarrollen mer styrande och relationen mellan lärare och student mer distanserad.

This study studies teachers’ use of drama when teaching English in grades 4-6. The material has been collected through semi structured interviews with five teachers. The study concludes that teachers use drama to increase the pupils’ eagerness to learn through variation and commitment. Teachers list passion for the language and the opportunity it creates to work with dialogue in near authentic situations among the advantages of working with drama. Among the disadvantages teachers mention the time and energy required for both planning and conducting this kind of teaching. Teachers agree that the curriculum for English is their starting point when planning classroom activities. Teachers also agree that the knowledge requirement concerning pupils spoken language is the most obvious one to be reached through drama. The teachers can also be said to do things that are not part of the curriculum. However, those tasks can be considered essential stepping stones for pupils to find courage to express themselves. Some pupils reach knowledge requirements through drama, while there are indications that others need drama to build appropriate skills to be able to reach requirements at a later stage. Teachers are in agreement that drama should be seen as part of a long-term method to vary teaching and work with pupils around skills and towards knowledge requirements as described in the curriculum for English.
Studiens syfte är att undersöka lärares användning av drama i engelskundervisning i årskurs 4–6. Materialet för studien har inhämtats genom halvstrukturerade intervjuer med fem lärare. En slutsats av studien är att lärare använder drama i syfte att nå ett lustfyllt lärande genom variation och engagemang. Olika typer av övningar beskrivs, med dialogen och talad engelska i fokus. Bland fördelarna att arbeta med drama nämns lusten till språket och möjligheten att träna dialog i nära autentiska sammanhang. Bland nackdelarna nämns tid och energi som krävs av läraren, i planering och genomförande av sådan undervisning. Kursplanen i engelska ses som utgångspunkt för de intervjuade lärarna, där kunskapskrav kring det talade språket kan uppnås. Lärarna gör även sådant som kan sägas vara utanför kursplanen i engelska, men som kan vara nödvändiga mellansteg för att få elever att våga uttrycka sig på engelska. Vissa elever når kunskapskrav genom och under tillfällen med drama, medan det finns tecken på att andra behöver drama för att bygga nödvändiga kunskaper för att vid annat tillfälle kunna nå kunskapskraven. Lärarna är överens om att drama ses som en del av en långsiktig metod för att variera undervisningen och arbeta med elever kring förmågor och mot de kunskapskrav kursplanen i engelska beskriver.

Studiens syfte var att undersöka pedagogers uppfattningar av och kunskaper kring att arbeta med genus och drama samt att belysa vilka eventuella utmaningar de möter i arbetet. Studien präglas av kvalitativ metod och utgår ur ett socialkonstruktionistisk perspektiv. Vår ambition var att samla in pedagogernas erfarenheter och uppfattningar i relation till hur normkritisk pedagogik och genusfrågor synliggörs i barns dramalek därför har vi använt intervjuer som datainsamlingsmetod. Resultatet visade att samtliga intervjuade pedagoger uppfattar och använder drama som en pedagogisk kontext för att undersöka jämställdhet tillsammans med barn på ett lekfullt sätt. Detta, i sin tur, belyser dramas kraft som ett normbrytande pedagogiskt verktyg. Resultatet visade även hur pedagogernas förhållningssätt i relation till normer och stereotyper påverkar och utformar sättet barn upplever normer och stereotyper samt hur dramapedagogik bidrar till barns normkritiskt tänkande. Till sist, tydliggjordes hur viktigt pedagogernas medvetandegörande och närvaro är för att styra lärandet utifrån barns behov, medan olika utmaningar som uppstår bör lösas genom en god kollegial och föräldrasamverkan.
The purpose of the study was to investigate educators' perceptions of and knowledge about working with gender and drama and to shed light on the possible challenges they face in their work. The study is characterized by a qualitative method and is based on a social constructionist perspective. Our ambition was to collect the educators' experiences and perceptions in relation to how norm-critical pedagogy and gender issues are made visible in children's drama play, which is why we have used interviews as a data collection method. The results showed that all interviewed educators perceive and use drama as a pedagogical context to investigate gender equality with children in a playful way. This, in turn, highlights the power of drama as a norm-breaking pedagogical tool. The results also showed how the educators' attitudes in relation to norms and stereotypes affect and shape the way children experience norms and stereotypes and how drama pedagogy contributes to children's norm-critical thinking. Finally, it was clarified how important the educators' awareness and presence is to guide learning based on children's needs, while various challenges that arise should be solved through good collegial and parent collaboration.

Syftet med denna studie var undersöka vilka arbetsmetoder och redskap förskollärare använder för att stötta barn genom lek i förskolans verksamhet. Vi redogör för tidigare forskning om hur lek används i olika situationer för att stötta barn, men även hur barn och vuxna kan ha olika synsätt på vad lek innebär och dess syfte. Vårt metodval för att undersöka detta var att använda oss av kvalitativa intervjuer som var onlinebaserade. I intervjuerna deltog tio förskollärare. Anledningen till att vi undersökte lek som arbetsmetod till examensarbetet var att vi upplevde att det fanns en osäkerhet och ett behov från förskollärare om hur lek kan användas och i vilka situationer. Resultatet visar att förskollärare tillämpar olika arbetsmetoder och redskap i sitt arbete för att stötta barn genom lek i flertalet situationer. Vi sammanställde respondenternas exempel och erfarenheter och dessa kan användas av förskollärare som upplever ett behov av att få inspiration om hur lek kan användas.  Vi har även sammanställt och jämfört tidigare litteratur med studiens resultat för att se hur leken framställs och hur den har använts för att stötta barn i olika situationer. Utifrån ett vuxet perspektiv diskuterar vi även hur barn använder leken och jämför detta med tidigare forskning för att ge läsaren en förståelse till tolkande reproduktion.

Det här examensarbetet fokuserar på hur man kan kombinera två innehållsaspekter i undervisning med barn i förskolan. Innehållet som bearbetas är naturvetenskap och estetik. Naturvetenskapsdelen i arbetet innefattar kemiska reaktioner och den estetiska delen innefattar drama. Dramat kommer att användas som ett verktyg för att lära om naturvetenskap med fokus på kemiska reaktioner. Studiens insamlingsmetod innefattar filmning och ljudinspelning. Resultatet i studien visar att barnens perspektiv blir synligt genom att barnen får berätta sina tankar om kemiska vätskor. Studiens resultat visar även att ett intresse har väckts bland barnen kring kemiska vätskor och detta lägger en grund för förskollärare att arbeta vidare med och utgå från barnens intresse.

This study is based on a theatre project which was carried through in spring 2020. The purpose of the study is to examine the role of the pedagogue in making the children co-creators in the production of the performance. The study is made in a drama pedagogical context, based on the art pedagogical perspective. The background answers to the inquiry about what a drama teacher is and does. Previous research describes various role functions that pedagogues, teachers and adults can take on in an artistic process together with children. The theoretical framework is based on Hart's theory of participation. The researcher in this study was also the pedagogue in the project being investigated and therefore conducts the study as a reflective practitioner. The analysis is performed according to the method of grounded theory. The result presents three parallel creative processes; Create for the group + Creative with the help of techniques/tools and Receptive listening + Creative through experience and Create with consideration + Indirect creating. It appears that the pedagogue works to create conditions for the children to become co-creators. She reflects on being transparent and on her own role. The children become particularly co-creative through the play that they themselves initiate in gaps that arise when the pedagogue backs away. Through play, they were able to develop their characters and stories. It was also through play that the children made a selection of the material that then became the basis for the show. In the last part of the project, the pedagogue stages the play with two professional actors without the children that in the end receives the performance as an actualization of their own work. The pedagogue and the actors create with consideration and the children become involved through an indirect creation. The study discusses pedagogy as an offer as well as new ways of working further with and highlighting the drama teacher's competence in creative processes.

While most of the Law and Literature books and articles stress from the beginning the distinction between Law in Literature and Law as Literature, my approach is from the standpoint of Law teaching. A course on Law and Literature will help the students not only to write better, but it may convey the students facts that surround the work of the formal legal systemas the human condition or the legal culture, as well as a legal perspective thatis, so to speak, engraved in the human mind. The so-called didactic school is treated and criticized. The distinction between Law in Literature and Law as Literature cuts across the whole work.
Mientras en la mayoría de trabajos sobre Derecho y literatura desde el inicio se hace la distinción entre derecho en la literatura y derecho como literatura, en el presente trabajo la aproximación es desde el punto de vista de la enseñanza del derecho. Lo que se postula es que un curso sobre derecho y literatura tendrá efectos en los aspectos formales de la educación jurídica (aprender a escribir bien), pero también le mostrará al estudiante diversos aspectos de la realidad, como el conocimiento de las interioridades de la psiquis humana y la influencia del entorno en las actividades de los individuos, el entendimiento de la cultura legal y la captación de que determinadas categorías jurídicas son, en cierto modo, instintivas. También se aborda y critica la que se denomina tesis edificante. La distinción entre derecho en la literatura y derecho como literatura corta transversalmente las diversas materias tratadas.

Notre thèse, rédigée dans le cadre de la Didactique des Langues et des Cultures, explore les potentialités du texte de théâtre en tant qu'outil pédagogique pour la classe de FLE de niveau secondaire. Dans une croisée interdisciplinaire, nous avons débuté notre projet de thèse : « Du texte à la scène - Didactique du Français Langue Étrangère par les approches théâtrales en République de Moldavie », à partir d’extraits de la pièce L’Avare de Molière et dans une perspective particulièrement nouvelle de l’appropriation de la culture étrangère, ainsi que de l’épanouissement artistique de l’élève et du futur citoyen. C’est dans cette dynamique que nous avons mis en place en tant qu’outil d’insertion pédagogique, un atelier de théâtre, auprès d’un groupe d’apprenants dans deux classes de FLE de XIIe, dans un des lycées du nord de la Moldavie. L’objectif de ce travail a été de présenter, premièrement, un bilan de la situation actuelle de l’enseignement des langues en République de Moldavie dans le secondaire, plus spécifiquement du statut de la langue française qui a pour particularité d’être en seconde position (depuis son recul important qui débuté en 2010) derrière l’anglais, première langue étrangère enseignée dans les grandes villes. Nous nous sommes interrogée également sur les rôles et la place des manuels scolaires dans la classe moldave de FLE. Ensuite, nous avons tenté d’identifier les raisons des difficultés de la production orale des apprenants moldaves dans deux classes de FLE de XIIe (situées entre les niveaux B1 et B2 du CECRL), recherche réalisée à partir d’une enquête de terrain.Le deuxième axe de notre recherche consiste à réfléchir sur les contributions que peut apporter la pratique théâtrale pour le développement de l’expression orale en classe de FLE, notamment dans la gestion du malaise lié à l’insécurité langagière, psychologique et relationnelle des apprenants moldaves confrontés à la difficulté du passage à l’acte lors de la prise de parole en français. Nous avons étudié la possibilité d’élaborer dans un nouvel enjeu didactique l’évaluation de la performance des apprenants dans le cadre de l’enseignement par compétences, à l’aide des textes choisis dans la comédie française du XVIIe siècle afin de mesurer la rentabilité de cette méthode pédagogique, le type et la qualité de l’interaction produite, la satisfaction de l’apprenant et l’efficacité de l’enseignement. Deux hypothèses de départ ont orienté notre recherche : 1. La passivité verbale des apprenants moldaves en classe de FLE est en lien étroit avec leur sentiment d’insécurité dans la pratique de la langue ;2. Le théâtre pratiqué dans la classe de FLE incite les élèves à produire du langage dans une situation significative qui leur permet de s’approprier la langue. Les pratiques théâtrales développent et favorisent l’improvisation et l’expression spontanée des apprenants. C’est aussi un véhicule privilégié pour la transmission des éléments socio-culturels du langage. Nos hypothèses ont été mises à l’épreuve par le biais d’une expérience théâtrale, à partir de laquelle nous avons réussi à analyser les particularités des activités artistiques sur le plan linguistique, corporel et gestuel, mais aussi d'un point de vue relationnel. Ce dernier élément nous a permis d'observer de plus près le rôle de l'enseignant, la préparation pédagogique spécifique et les difficultés que cela implique (choix du texte, préparation de l’atelier théâtral, gestion du temps, les limites inhérentes à cette dynamique et les obstacles qu’il peut rencontrer), le mode d’évaluation possible pour un tel enseignement, la prise en compte des capacités d’implication des apprenants
Our thesis, based on the Didactics of Languages and Cultures, explores the potential of theater text as a pedagogical tool in classes of French as a Foreign Language (FFL). In an interdisciplinary cross, we started our thesis project : « From the text to the stage - Didactics of French as a Foreign Language through Theatrical Approaches in the Republic of Moldova », based on excerpts from L’Avare by Molière and in a particularly new perspective of the appropriation of foreign culture, as well as the artistic flourishing of the pupil and the future citizen. It is in this dynamic that we set up as a teaching insertion tool a theater workshop, with a group of learners from two 12th forms that study FFL in one of the high schools from the North of Moldova.The purpose of this work was to present, firstly, a review of the current situation of language teaching in the Republic of Moldova in secondary education, more specifically the status of the French language which has the distinction of being in second position (since its significant decline that began in 2010) behind English, the first foreign language taught in major cities. We also wondered about the roles and place of textbooks in the Moldovan class of FFL. Then, we tried to identify the reasons for the difficulties of the oral production of Moldovan learners in two classes of 12th form studying FFL (their communicative competences being located between levels B1 and B2, according to the CEFRL scale of evaluation), research carried out by means of a survey.The second goal of our research is to reflect on the contributions that theatrical practice can bring to the development of oral expression in French as a foreign language, especially in the management of the difficulties related to the linguistic, psychological and relational insecurity of Moldovan learners that find it difficul to act out while speaking French.We studied the possibility of elaborating from a new didactic perspective, the assessment of the performance of learners in the framework of teaching by skills, based on texts chosen from the French comedy of the seventeenth century : though measuring the profitability of this teaching method, the type and quality of the interaction produced, the satisfaction of the learner and the effectiveness of the teaching.Two initial hypotheses guided our research :1. The verbal passivity of Moldovan learners in the FFL classroom is closely related to their feeling of insecurity in the practice of the language ;2. Theater in the FFL classroom encourages students to produce language in a meaningful situation that allows them to appropriate the language. Theatrical practices develop and promote improvisation and the spontaneous expression of learners. It is also a privileged vehicle for the transmission of socio - cultural elements of language.Our hypotheses were tested through a theatrical experience, thanks to it we managed to analyze the peculiarities of the influence of artistic activities on various elements like body, voice and gestures, but also from a relational point of view. This last element allowed us to observe more closely the role of the teacher, the specific pedagogical preparation that implies, the difficulties (choice of the text, preparation of the theater workshop, time management, the limits inherent to this dynamic and the obstacles that it may encounter), the possible evaluation method for such teaching, the taking into account of the learners' involvement capacities

The Bronx Cocked Back And Smoking is a collection of multifarious prose performances recounting the historical, personal, social, political and cultural constructs of a city birthed by violence. This body of work is accompanied by video, audio, photography, and theatre performance texts. St. Mary’s Housing project, in the Bronx, is the foundation where most of this literary work takes place. The modern day Griot (storyteller) is a Poet, guiding his audience through the social inequalities and disparities that plague St. Mary’s community. The Poet shares personal traumatic insights while simultaneously utilizing writing as a form of survival to the conditions of the Bronx. This multi-platform performance highlights the metaphorical and physical concerns with the cycle of violence. This question is answered through the Poet’s choice by selecting the pen over the gun.

O nosso trabalho consiste numa reflexão teórica sobre a aplicação prática da educação estética e das técnicas de teatro no ensino e aprendizagem das línguas e das literaturas. Pretendemos estabelecer relações entre a educação estética e o ensino, visando uma aproximação, em termos didáticos, entre a cultura, as artes e a educação literária e linguística, mas também conduzir a aprendizagem no sentido da observação atenta e refletida para o desenvolvimento do pensamento crítico e autónomo através da ação. A relação da imagem com o texto, tendo em vista a interpretação dramática, é uma forma de consolidar conhecimentos da obra literária inserida num contexto artístico mais amplo, e essa relação, para a realização de jogos dramáticos, serve a concretização em imagem viva, que é a do ator ou intérprete. Mas, acima de tudo, ela visa a formação integral e desenvolve a criatividade. A contemplação e o ato de criar só são possíveis se o aluno usufruir de uma educação estética, que fomenta em grande escala o gosto pelo texto inserido numa determinada cultura e na época em que se produziu. Nesta proposta, incluímos o exercício e a interiorização do conhecimento linguístico através das técnicas teatrais, enquanto práticas intrínsecas ao teatro, numa atitude comunicativa que implica interpretar e compreender, e que fomenta a autonomia do indivíduo. Pretendemos estimular o conhecimento integrado do aluno, associando a estética e as artes à aprendizagem das línguas, como meios impulsionadores da criatividade, da reinvenção e do fazer.

Syftet med studien är att öka kunskapen om olika didaktiska utmaningar med att iscensätta kemiexperiment i förskolan med hjälp av drama. Detta undersöktes genom att se vad förskolläraren och barnen fokuserade på i sin kommunikation utifrån en observation av en aktivitet som behandlade ett kemiexperiment med drama som metod. Studiens resultat visade att förskolläraren fick lägga mycket tid på att svara på frågor barnen ställde. Frågorna var till stor del centrerade till ämnet drama. Utifrån analysen blev det tydligt att förskollärarens dubbla fokus hamnade på både lärandeobjektet och barnens perspektiv. Det fanns en viss skillnad i vad som var i fokus för förskolläraren och barnen sett till deras kommunikation. Förskollärarens pendlande mellan det dubbla fokuset blev ett faktum utifrån analysen kring hens kommunikation. Studien tar upp för- och nackdelar med att arbeta med kemiexperiment i förskolan med drama som metod, bland annat lyfts drama som en förutsättning att skapa nyfikenhet och intresse hos barn, medan arbete med experiment i förskolan lätt kan missa det primära när aktivitet runtom tar upp fokuset. Studiens bidrag utifrån resultatet är insikten att se till syftet med sin undervisning i relation till det lärande man vill förmedla.
The purpose of the study is to increase knowledge about various didactic challenges by staging chemistry experiments in preschool with the help of drama. This was investigated by seeing what the preschool teacher and the children focused on in their communication based on an observation of an activity that treated a chemistry experiment with drama as a method. The results of the study showed that the preschool teacher had to spend a lot of time answering the children’s questions. The questions were largely centered on the subject of drama. Based on the analysis, it became clear that the preschool teacher’s double focus ended up impacting both the learning objective and the children’s perspective. There was a certain difference in what was the focus for the teacher and the children in terms of their communication. The preschool teacher had to go back and forth between the dual focus to be clear with the children, based on the analysis of her communication. The study addresses the advantages and disadvantages of working with chemistry experiments in preschool with drama as the chosen method. By focusing on drama as a prerequisite for creating curiosity and interest for the children, experiments in preschool can easily miss the primary learning objective when a secondary activity takes up the focus. The study’s contribution is an insight to the purpose of your teaching but also take that into consideration when being a teacher and what you want to present.

La pièce de théâtre comme outil d'enseignement de l'histoire dans la région Pays de la Loire Using Theatre as a Didactic Tool for History Lessons in the Pays de la Loire Region Bc. Klára Paseková Abstract This thesis describes the advantages of using theater play as a didactic tool for history teaching, with specific examples from the area of Pays de la Loire, France. The special role of school externist in the context of French schools is introduced, as well as the specific place of drama play as a motivational and educational tool in connection with the subject of history. Using the example of the play Mystère sur les quais de Nantes, the usefulness of the theater play for explaining complex history concept is demonstrated. Materials for history teachers include preparation instructions, the play itself and materials for subsequent discussion session with the author Mme Le Fahler and workshop. Further analysis illustrates the specifics of creating a play for the purpose of teaching history. Keywords: didactic tool, play, dramatisation, drama in education, Pays de la Loire, historical fact, historical contectualisation of character, preparation of scenario

This paper describes the development of a pre-school child, their relationship with their coevals and adults, acquire of social rules and gives a true picture of the main activity of a child of this age. It also deals with drama improvisation as a method of drama education. It deals with its goals, functions, sorting, models in detail and presents the needs of the pedagogue of drama education and their attitude to children. The text is completed with examples of games, plays and exercises focused on drama improvisation. A great part of the work deals with didactics of drama improvisation. It describes the sources of ideas, assignments of themes and topics, preparation, construction, leading, reflexion and evaluation of drama improvisation. It examines attitude, behaviour and action of a teacher during drama improvisation. It then describes the project and its kinds, project method and education, its advantages, problems and principles. The part of the work is a project focusing on drama improvisation which is carried out in praktice.

This thesis deals with the creation of larp-based educational games intended for the secondary school literary education. The aim was to introduce larp as a possible teaching method, anchored in the existing theoretical framework and the extension of its recognition. The theoretical part defines the position of literary education and educational games, explains the key term larp and describes the process of its creation. The focus of the thesis' practical part are five educational games ranging from 1 to 2 lessons and based in Czech literary works, are presented. The games are designed to encourage pupils to reading and for development of their reading literacy. The practical outcome of this thesis is a set of materials (methodological instructions for teachers and materials for pupils) necessary for the realization of these games in teaching of literature, which are contained in the annexes. In the end of the thesis, there are comments on individual games, which bring the characteristics of the game, outline the possibilities of its use in teaching and reflect on the process of creation and testing.

Relatório de atividade profissional de mestrado em Língua, Literatura e Cultura Inglesas
O presente Relatório de Atividade Profissional aborda o uso da literatura e linguagem dramática em contexto de sala de aula como instrumento dinamizador da aprendizagem da Língua Inglesa. Este relato resulta da reflexão crítica da experiência profissional da sua autora particularmente no que concerne a Educação e Formação de Adultos, considerando ser esta uma das áreas que lhe permitiu maior desenvolvimento das suas competências como professora e formadora. Assim, apresentando evidências que suportam as suas conclusões, a autora explora conceitos teóricos, metodologias e estratégias que lhe permitiram proporcionar uma experiência de aprendizagem válida a adultos. Em articulação com a análise critica desta experiencia profissional, a autora estuda a obra dramática Pygmalion de George Bernard Shaw, procurando expor como o dramaturgo apresenta a possibilidade de progressão social e do melhoramento pessoal por meio da educação, da exposição à cultura e da linguagem. Desta forma, e tomando como linha de orientação a filosofia de Shaw, as personagens são vistas sob o prisma das suas representações sociais, da aderência ou não aderência à norma. Por fim, considerando não só a peça original, mas também a sua adaptação para o cinema em 1938 e a sua adaptação para o género musical em 1964, My Fair Lady, a análise comparativa das três obras oferece a ponderação sobre o processo de melhoramento e promoção social de Eliza e sua domesticação.
The Professional Activity Report at hand comprehends the use of literature and dramatic language within the classroom as a dynamic tool for the English language learning. This report results from the critical analysis of the author’s professional experience mainly in what Adult Education and Training is concerned, considering that this area has allowed her to develop her skills immensely, both as a teacher and as a trainer. Thus the author explores theoretical concepts, methodologies and strategies which permitted her to create a worthy learning experience to adults, while presenting evidence that corroborate her conclusions. Closely connected with the critical reflection on this professional experience, the author studies George Bernard Shaw’s play Pygmalion, in order to explain how the author presents the possibility of social progression and personal improvement through education, the contact with cultural assets and language. Taking into account Shaw’s philosophy, characters are therefore examined according to their social representations and whether they adhere or distance themselves from the norm. Finally the comparative study of the original play, its adaptation to the cinema in 1938 and to the musical genre in 1964, My Fair Lady, offers a consideration on Eliza’s improvement process and social promotion and her domestication.