Academic literature on the topic 'Dygdetik'

En normativ moralteori syftar ofta till att tillfredsställa minst ett av två följande mål; det teoretiska riktighetskriteriet vilket dikterar i egenskap av vad rätta handlingar är rätta, och/eller den praktiska handlingsvägledningen (eller beslutsmetoden) vilken avser fungera i det närmaste som en manual för att komma fram till vad rätt handlande innebär i enskilda situationer. Min tes är att dygdetiken kan tillfredsställa båda dessa mål och syftet är här att definiera en dygdetisk handlingsvägledning. Metoden kommer vara att utgå ifrån en undersökning av ett riktighetskriterium. I detta riktighetskriterium figurerar den dygdiga agenten den som rättsgörande egenskapen. Tesen är att den dygdiga agenten kan förstås som en person som befinner sig i eudaimonia, och för att tillhandahålla en konkret handlingsvägledning kommer jag återge, för syftet, relevanta aspekter hos en empirisk och psykologisk teori om vad som utgör eudaimonia, men också Rosalind Hursthouses redogörelse av tillämpad dygdetik på moraliska dilemman. Denna analys kommer resultera i fyra komponenter som tillsammans utgör handlingsvägledningen i fråga. Vidare kommer jag motivera hur det kan vara rimligt att anta att för att kunna uppnå denna typ av riktigt handlande behövs vissa grundförutsättningar tillhandahållas tidigt i en människas liv. Jag föreslår att detta generar slutsatsen att somliga har svårare att handla riktigt än andra. Ett sådant faktum bör inte ses som en svaghet hos dygdetiken utan som värdefull information om människans natur utifrån vilken vi kan försöka bädda för en förändring i människans moraliska potential.
A normative moral theory often aims at satisfying at least one of two following goals; the theoretical aim–a criterion of rightness which dictates what makes right action right, and/or the practical aim–a decision procedure which is intended to work as a manual to to find out what right action entails in individual situations. My thesis is that virtue theory can satisfy both of these goals and the purpose here is to define a decision procedure. The method will be based on an examination of a criterion of rightness. In this criterion of rightness, the virtuous agent is what constitutes the right-making characteristic of an action. The thesis is that the virtuous agent can be understood as a person in eudaimonia, and in order to provide a concrete decision procedure, I will explain, for the purpose, the relevant aspects of an empirical and psychological theory of what constitutes eudaimonia, but also relevant aspects of Rosalind Hursthouse's applied virtue ethics on moral dilemmas. This analysis will result in four components that together constitute the decision procedure in question. Furthermore, I will justify how it may be reasonable to assume that in order to achieve this type of right action, some basic preconditions need to be satisfied early in a person's life. This, I suggest, leads to the conclusion that some people have difficulties to achieve right actions. This fact should not be seen as a weakness of virtue theory but as valuable information about human nature from which we can try to embed a change in human moral potential.

This paper examines the possibilities of using video games as a tool for education of virtue ethics. By comparing learning aspects in Marc Prensky’s theory Digital Game-Based Learning and Aristotelian virtue ethics, this paper tries to look for similarities in how each theory looks at learning. Prensky’s theory is about how one can use video games in education, which is why it is used here. This is done by using three major learning theories as a framework of how one learns. The theories are sociocultural learning theory, constructivist learning theory and Learning by Doing. Both virtue ethics and Digital Game Based-Learning are presented in detail, describing what they are, how they look at learning and how that view relates to the other three major theories. Once that is done, a comparison between Virtue Ethics and Digital Game-Based Learning is given to show what they have in common. The comparison looks at both theories views on learning and from there decides whether they work in conjunction with each other or not. The paper ends with a discussion of how plausible the usage of video games and Digital GameBased Learning is in a school environment, asking questions regarding issues with video games in general and Prensky’s theory.

C-uppsats i ämnet Religion.

The purpose of this study is to find the virtue ethics John Bunyan presents in Pilgrim´s Progress part 1, compared with the virtues Max Weber presents, and then try Weber´s theory on the empirical data, Pilgrim´s Progress. When I compare the virtues in Weber´s theory with the virtues in Pilgrim´s Progress, I interpret Weber´s theory as limited. From Weber´s theory emerges the puritan virtues: fulfillment of duty, struggle, self-control and live simply. He also mentions gratitude to God and helpfulness to other people, but this is shown through work in the society. These virtues can also be found in Pilgrim´s Progress. The fulfillment of duty in Weber´s theory is mainly focused on work-ethic, while I interpret the fulfillment of duty in Pilgrim´s Progress more focused on the struggle with the Belief in God. The virtues self-control and to live simply is clearly seen in both sources, which strengthens this part of Weber´s theory. The most interesting thing is that I found several virtues in Pilgrim´s Progress, which Weber did not attributed any significant. These are: forgiveness, help, spiritual communion, and gratitude to God.

I denna uppsats presenterar och diskuterar författaren tre invändningar som riktats mot dygdetikern Rosalind Hursthouses förslag om vad som är en moraliskt riktig handling. Hursthouse menar att en handling är moraliskt riktig om den är vad en dygdig agent karaktärsenligt skulle göra i omständigheterna. Den form av invändningar som författaren presenterar och diskuterar i uppsatsen försöker visa på att Hursthouses förslag exkluderar handlingar som vanligen anses är rätt.

Författaren argumenterar för att en dygdetik lik den Neo-Aristoteliska dygdetik Hursthouse försvarar kan formuleras så att den undgår invändningar som presenteras i uppsatsen. Författaren föreslår att vi istället för att förstå Hursthouses förslag som om det gällde de faktiska handlingar som en dygdig agent gör, istället bör uppmärksamma att en dygdig agent följer handlingsmaximer vilka hon prövat under sin moraliska utveckling till att bli dygdig. Författaren föreslår vidare att det är huruvida en handling utgår från en maxim som karaktärsenligt kan ingå i ett dygdigt liv som är avgörande om den är moraliskt riktig eller inte.

In this paper the author presents and discusses three charges that have been raised against Rosalind Hursthouses virtue ethical account on what it takes for an action to be morally right. Hursthouse proposes that an action is right, if and only if, it is what a virtuous agent characteristically would to in the circumstances. All of the charges discussed and presented in the paper try to show that Hursthouses account excludes actions which we would like to say are morally right.

The author argues that a Neo-Aristotelian form of virtue ethics, like the one Hursthouse defends, can be formulated so that the charges can be avoided. The author proposes that, instead of understanding Hursthouses account as if it is only the very actions that virtuous agents perform that are morally right, we should observe that the virtuous agents are acting from maxims that they have tested during their development towards becoming virtuous agents. The author then proposes that an action is right if it can be traced from a maxim that can be a characteristic part of a virtuous life.

Syftet med den här essän är att undersöka vilka normer och diskurser som råder på min förskola och vidare hur de bidrar till att skapa olika konstruktioner av barn utifrån ett diskursperspektiv. Sedermera vill jag undersöka orsaker till mina egna och mina kollegors handlingsmönster samt vilka handlingsmöjligheter som finns i de uppkomna situationerna utifrån ett pliktetiskt och ett dygdetiskt perspektiv. Essän handlar om svårigheten att se till hela barngruppens bästa och att samtidigt ta hänsyn till varje barns unika behov. Idén till den här essän väcktes när jag på min avdelning uppmärksammade att både barn och vuxna la skulden för allting som gick fel på vår avdelning på ett av barnen. Essän börjar med beskrivningen av några situationer där mina kollegor, genom både språkliga och kroppsliga handlingar, ger uttryck för hur svårt det är att bemöta barn vars beteenden oroar, förbryllar eller utmanar dem medan jag förblir tyst. När jag äntligen tar mod till mig och börjar prata riskerar mitt handlande att förstöra deras chanser att få en resurspedagog till det här barnet. Mina kollegor fokuserar på barnets brister och korrigerar hans beteende. Mitt fokus ligger på förändring och anpassning av vår verksamhet så att den passar barnets unika behov. Jag reflekterar över orsaker till mina och mina kollegors handlingar samt våra handlingsmöjligheter utifrån två etiska perspektiv, pliktetik och dygdetik, vilka utgör ett ”inifrånperspektiv”. Med hjälp av inifrånperspektivet kan jag låta mina personliga tankar och funderingar komma till uttryck. Ett ”utifrånperspektiv” utgörs av ett diskursperspektiv med vars hjälp jag kan få syn på de diskurser och normer som bidrar till de konstruktioner av barn som skapas på min förskola. Dessa diskurser och normer kan så småningom förändras med hjälp av en pedagogisk reflektion tillsammans med mina kollegor. Jag reflekterar även över min egen praktiska kunskap som har hjälpt mig att lära av min egen och andras erfarenheter så att jag hela tiden kan utveckla mina förmågor och agera klokt i olika situationer.
The purpose of this essay is to investigate what norms and discourses exist at my preschool and how they contribute to create different constructions of children from a discourse perspective. Furthermore, I want to investigate the causes of my and my colleagues' patterns of action as well as the possibilities for action that exist in the emerging situations from two ethical perspectives, duty ethics and virtues. The essay is about the difficulty to cater to the best of the whole group and to take care of each child’s unique needs at the same time. The idea behind this essay was raised when I noted in my department that one child was blamed for all that went wrong. The essay begins with the description of some situations where my colleagues, through both their verbal and physical actions, express how difficult it is to meet children that behave in a way that makes them worried and puzzled. I do not raise my own concerns about the boy’s behavior or how the teachers react to his needs. When I finally dare to speak up during a meeting with the special pedagogue I risk destroying their chances to get an extra teacher for this child. My colleagues focus on his shortcomings and express a desire to correct his behaviour. My focus is on changing and adapting the environment, activities, routines and our approach to meeting the individual child’s specific needs. I reflect on the causes of my and my colleagues' actions as well as our possibilities of action using two ethical perspectives, duty ethics and virtues. These perspectives open up for an in-depth understanding of the dilemma through an insider perspective. Using this perspective, I can express my personal thoughts and speculations. An outsider's perspective comprises of a discourse perspective that helps me to see the discourses and the norms that contribute to the constructions of the children that are being created at my preschool. I even reflect over my own practical knowledge that has helpt me to learn from my own and other peoples experience, so I can develop my abilities and act wisely in different situations.

Detta självständiga arbete är en vetenskaplig essä som genom en hermeneutisk och fenomenologisk utgångspunkt undersöker fritidshemslärarens förhållningssätt i ett dilemma av etisk karaktär. Jag undersöker hur man som lärare bör förhålla sig gällande elevers skapande när det som skapas förstärker negativa föreställningar om/och traditionella könsmönster. Detta beskrivs genomen gestaltning av en situation då jag som fritidshemslärare ställts inför ett val då jag upplevde en svårighet att utröna vad som var rätt att göra. Jag har valt att till en början använda mig Vygotskijstankar om barns kreativitet, för att sedan utforska feministisk postkonstruktivistisk teori enligt Eidevald och Lykkes tankar om intersektionell pedagogik, vilket lett mig till teorier om erkännande av Taylor. Essän landar slutligen i Henriksens och Vetlsens tolkning av dygdetiken och Repos tankar om praktisk kunskap.

Syftet med denna uppsats är först och främst att undersöka om Wonder Woman är en komplett hjälte. Utefter Aristoteles dygdeetik och Voglers hjälteresa analyserar vi filmen Wonder Woman från 2017 samt ett icke producerat manus med samma titel. I uppsatsens sista kapitel diskuterar vi sedan kring hur genus har påverkat Wonder Womans möjlighet att framstå som en komplett hjälte. I analysen kommer vi fram till att filmen i jämförelse med manuset är nästintill strukturellt perfekt gällande hjälteresan och ytterligare förstärks av användningen av dygder. Vidare anser vi att gestaltningen av filmens Wonder Woman har påverkats av de karaktärsdrag som originalkaraktären påvisade under 1940-talet. Vi kommer fram till att det är framförallt av dessa två anledningar, samt att hon inte förhåller sig till det maskulina superhjälteidealet, som gör att Diana kan betraktas som en ultimat hjälte vid filmens slut, men inte vid manusets.

Hur tillskriver vi moraliskt ansvar, och varför? Inom filosofin debatteras häftigt huruvida vi har fri vilja eller ej, och således ifrågasätts om vi kan tillskrivas moraliskt ansvar över huvud taget. Ett av argumenten som sägs hota den fria viljan är den omfattande situationistiska litteraturen, som verkar visa på att människors beteende påverkas mer av situationella faktorer än av personlighetsdrag. EH (Explanation Hypothesis) är en psykologisk hypotes som, förutom att redogöra för vardagliga moraliska bedömningar, kan reda ut filosofiska frågor såsom varför våra intuitioner kring moraliskt ansvar ter sig inkonsekventa. Denna studie testade EH experimentellt med en enkätstudie som dessutom undersökte folks intuitioner i moraliskt signifikanta situationer med kopplingar till den situationistiska litteraturen. Resultaten stärkte EH i enlighet med tidigare resultat, samt visade på att folks moraliska bedömningar inte påverkades av vetskapen om starka psykosociala fenomen som kan ha haft inverkan på agenternas beteenden. Implikationerna för den filosofiska debatten kring fri vilja och moraliskt ansvar, liksom begreppet determinism, diskuteras och förslag på fortsatt forskning läggs fram.
How do we attribute moral responsibility, and why? The notion of free will is heavily debated within philosophy, thus questioning whether we can truly be morally responsible for our actions. One of the arguments said to threaten the notion of free will is the vast collection of situationist literature that seem to show that human behavior is often more influenced by situational factors rather than personality traits. The Explanation Hypothesis (EH) is a psychological hypothesis that make general claims about everyday moral judgements, as well as accounting for philosophical issues such as the inconsistency of folk-intuitions on these issues. This study used surveys to test EH experimentally, also investigating folk-intuitions on moral responsibility in scenarios related to the situationist literature. The results support the hypothesis according to an earlier, similar study, as well as showing that the participants moral judgements were not influenced by being made aware of strong, psychosocial phenomena that seem to have had an impact on agents behaviors. The implications for the philosophical debate on free will and moral responsibility as well as the notion of determinism is discussed and further research is proposed.