Academic literature on the topic 'Egenvårdsutbildning'

Bakgrund: Diabetes är en kronisk sjukdom och drabbar allt fler i världen. Distriktssköterskan på vårdcentralerna i Sverige har en betydande uppgift att vägleda patienter med typ 2 diabetes genom att erbjuda egenvårdsutbildning för att patienten själv ska klara av att hantera sjukdomen. Sjukdomen kräver en omfattande egenvård för att hålla blodglukosnivåerna optimala och för att minska eller förebygga riskerna för komplikationer. Syfte: Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors erfarenheter av patientutbildning till personer med typ 2 diabetes. Metod: En kvalitativ design med induktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer hölls individuellt med fyra distriktssköterskor på två olika vårdcentraler i Stockholm län. Resultat: Resultatet i föreliggande studie visade att distriktssköterskorna måste utgå från patientens situation och individanpassa informationen. De angav vidare att det var viktigt att skapa en god relation och använde sig av olika pedagogiska metoder för att motivera patienterna till livsstilsförändring. Distriktssköterskorna angav att de hade goda kunskaper om patentutbildning, dock hade de bristande kunskaper om kulturella skillnader hos patienter. Slutsats: Studien påvisar att distriktssköterskorna har en stödjande roll i att stärka patienternas egenvårdsförmåga. Den informationen som ges måste vara individanpassade och utgå från den enskilda individen. Att använda olika pedagogiska metoder kunde öka patientens motivation. Distriktssköterskorna upplevde brist på tid- och resurser.
Background: Diabetes is a chronic disease that affects more and more people in the world. The district nurse at the health centers in Sweden has a significant task in guiding patients with type 2 diabetes by offering self-management education to enable the patients to manage the disease themselves. The disease requires extensive self-management to keep blood glucose levels optimal and to reduce or prevent the risks for complications. Aim: The purpose of this study was to describe district nurses experiences of patient education for persons with type 2 diabetes. Method: A qualitative design with inductive approach. Semistructured interviews were performed individually with four district nurses on two different out patient clinics in Stockholm’s county. Result The result of the present study showed that district nurses has to start from the patient's situation and individualize the information. They further stated that it was important to create a good relationship and used different pedagogical methods to motivate patients to lifestyle change. The district nurses stated that they had good knowledge of patent training, but they had a lack of knowledge in cultural differences in patients. Conclusion: This study showed that the district nurses have a supporting role in strengthening the patients' ability to self-management. The given information had to be individualized. It is necessary to use different pedagogical methods to increase the patient's motivation. The district nurses experience a lack of time and resources.

Bakgrund: Diabetes typ 2 ökar globalt och är en stor patientgrupp för vården att möta. För att minska risken för komplikationer i form av hjärt- och kärlsjukdomar anses optimering av patientens egenvård vara av stor vikt. Patienter känner en oro över sin sjukdom och vet inte hur de ska hantera de livsförändringar som sjukdomen kräver. Att självständigt kunna hantera diabetes typ 2 är för patienten en förutsättning för att känna livskvalité. Rekommendationerna från socialstyrelsen är att hålla egenvårdsutbildning i grupp. Patienters upplevelse av den egenvårdsutbildning som erbjuds är av vikt att undersöka eftersom de utgör nyckeln i strävandet och utformningen av en god diabetesvård. Syfte: Syftet var att beskriva hur patienter med diabetes typ 2 upplever egenvårdsutbildning i grupp i primärvården. Metod: Litteraturöversikt med tretton artiklar. Resultat: De olika studierna som redovisades i resultatet har gett en klarare bild av hur deltagarna upplevde egenvårdsutbildning i grupp. De flesta upplevde egenvårdsutbildning i grupp som positiv. Deltagarna kunde ställa frågor och dela med sig av tips och råd till varandra. Mötena gav dem chansen att uttrycka sina frågor mer öppet och motiverade till att utföra de livsstilsförändringar de behövde göra. Miljön upplevdes inte lika sträng som under de individuella mötena. Konklusion: De flesta deltagarna upplevde möjligheten att ställa frågor fritt och dela med sig av sina erfarenheter som positiv. Detta är en bidragande faktor till att deltagarna fortsatte att delta i grupperna och på så sätt genomföra de olika livsstilsförändringarna som de behövde göra för en bättre hälsa och livskvalité.
Background: Diabetes type 2 has increased globally which has become a huge patient-group for the healthcare system to face. To minimize the risk of complications such as cardiovascular complication it is therefore of great importance to optimize the self-management care for patient with diabetes type 2. Some patient feel level of uneasiness when it comes to their disease and the lifestyle changes that their disease require them to do. To be able to individually manage their diagnosis is the key for quality of life. The recommendations from Socialstyrelsen is to have self-management care education in groups. Patients experience of self-care management groups are therefore of great importance for the requisite and formation of better diabetes care. Aim: The aim of this study was to examine patient with diabetes type 2 experiences of self-care management education in groups. Method: Literature review consisting of 13 articles. Results: The different studies in this review has given a clearer picture of how the participants experienced the self-care management education in groups. The majority of the participants experienced the self-care management groups as a positive, where they could ask questions and share ideas and experiences with other participants. The meetings in group gave them the chance to express questions more freely. This was experienced by the participants as a positive experience. The meeting in groups motivated them to change their lifestyles changes that were required for a better health and quality of life. The environment of the groupmeetings were not as stern as the individual meetings could be. Conclusion: Most of the participants experienced the possibility of raising questions freely and sharing experiences as something positive. This were a contributing factor that motivated them to continue participate in the groupmeetings to follow through with the lifestyle changes for a better health and quality of life.

Syftet med studien var att jämföra livskvalitet, kunskap om KOL och antal patienter som inlett ett rökstopp där en grupp erhöll standard vård och en annan grupp förutom standard vård även fick ett strukturerat omhändertagande på en distriktssköterskeledd KOL- mottagning med undervisning i egenvård.Studien genomfördes med kvasiexperimentell design. Urvalet var 52 patienter från primärvården med diagnosen KOL. Patienterna matchades utifrån kön, sjukdomens svårighetsgrad och slumpades sen till två grupper, en interventionsgrupp och en jämförandegrupp. Jämförandegruppen erhöll standardvård medan interventionsgruppen utöver standardvård erhöll två utbildningsbesök i egenvård hos astma KOL-sjuksköterskan på en vårdcentral i mellansverige.Som datainsamlingsmetod har två enkäter använts. En enkät som innehöll frågor om kön, ålder, civilstånd, utbildning, upplevd kunskap om KOL och rökstatus samt en enkät som hade till syfte att ge information om hur andningsbesvären påverkar patientens livskvalitet. Båda grupperna har svarat på enkäterna vid två tillfällen, vid det första besöket och vid det sista besöket efter tre månader. Interventionsgruppen har däremellan fått två utbildningsbesök.Resultaten visade statistiskt säkerställda skillnader mellan grupperna gällande livskvalitet, rökstopp och kunskaper om KOL. Interventionsgruppen hade fått minskade andningsbesvär, hade ökat sin fysiska aktivitet och fått en bättre psykosocial hälsa. Medan jämförande gruppen hade försämrats något i alla dessa avseenden. I interventionsgruppen hade sex av sexton rökande patienter slutat att röka, medan ingen hade slutat av de fjorton rökande patienterna i jämförandegruppen. Patienterna i interventions- gruppen hade också väsentligen större kunskaper om sin sjukdom jämfört med patienterna i jämförandegruppen.

Aim:The aim of the thesis was to study the effect of a self-care education in oral health for a group of dental nurse students in Danang, Vietnam. Methods: A quantitative intervention study was performed consisting of 53 selected participants, who were clinically examined to measure the dental biofilm and gingival inflammation. The intervention was a self-care education session where both information and instruction about the materials and methods of self-care in toothbrush technique and interdental cleaning were included. Results: The self-care education in oral health proved to have an effect on the students' oral hygiene. There was a statistically significant difference between the first and the second examination of the gingival inflammation. No statistically significant difference was found between the first and second examination of dental plaque but plaque score of buccal, lingual and distal surfaces significantly decreased before the second examination.The results did not show any significant difference between the group from the rural area and the group from the urban area. Conclusion:The result of the study shows that the self-care education in oral health had a positive impact on the participant´s oral hygiene. It would be beneficial to develop a self-care educational program for the population in Vietnam to improve the oral hygiene.Through knowledge and information about good self-care habits and its positive effects, more people can achieve a better and healthier oral health as a result.
Syfte:Syftet med studien var att studera effekten av en given egenvårdsutbildning i oral hälsa för en grupp dental nurse studenter i Danang, Vietnam. Metod:En kvantitativ interventionsstudie utfördes, bestående av 53 utvalda deltagare som undersöktes kliniskt för att mäta dental biofilm och gingival inflammation. Interventionen var en egenvårdsutbildning där information och instruktion i material och metoder för egenvård i tandborstteknik och approximal rengöring inkluderades. Resultat:Egenvårdsutbildningen i oral hälsa visade sig ha effekt på studenternas munhygien. Det var en statistiskt signifikant skillnad mellan den första och den andra undersökningen av gingival inflammation. Ingen statistiskt signifikant skillnad uppnåddes mellan den första och andra undersökningen av dentalt plack. Dock sjönk plackförekomsten på de buccala, linguala och distala ytorna avsevärt innan den andra undersökningen. Resultaten visade inte någon signifikant skillnad mellan gruppen från landsbygd eller gruppen från tätort. Slutsats:Resultatet av studien visar att egenvårdsutbildningen haft en positiv inverkan på deltagarens munhygien. Det skulle vara fördelaktigt att utveckla ett egenvårdsprogram för befolkningen i Vietnam för att allmänt förbättra den orala hygienen. Genom kunskap och information om goda egenvårdsvanor och dess positiva effekter kan fler människor uppnå en bättre och hälsosammare oral hälsa.

Bakgrund: Hjärtsvikt är en kronisk sjukdom som är bland den vanligaste orsaken till sjukhusinläggning i Sverige. Egenvård är en viktig del av behandlingen vid hjärtsvikt. Syftet med egenvården är att underhålla eller återhämta hälsa och livskvalitet samt att förebygga försämring och hantera sjukdomen. Syfte: Syftet med studien var att undersöka om egenvårdsutbildningar förbättrar livskvaliteten för personer med hjärtsvikt. Metod: Totalt inklulderades tio empiriska artiklar med kvantitativ metod. Databassökningen för artiklarna genomfördes i Cinahl och Pubmed. Efter sökningen kvalitetsgranskades, analyserades och sammanställdes dessa.   Resultat: Litteraturstudiens resultat visade att i åtta av tio studier hade deltagarna en signifikant förbättrad livskvalitet efter genomförd utbildning. Studierna mätte effekten av interventionerna med hjälp av olika mätinstrument för livskvalitet och studien varade mellan tre till tolv månader. Majoriteten av egenvårdsutbildningarna som inkluderade en sjuksköterska hade en signifikant förbättring på livskvaliteten.  Konklusion: Enligt litteraturstudien kan olika egenvårdsutbildningar förbättra livskvaliteten för en person som lever med hjärtsvikt. Sjuksköterskan har en viktig roll när det handlar om att sprida kunskap, information och ge råd för att hjärtsviktspatienter ska kunna förbättra egenvården. Framtida forskning bör utföras på längre interventioner för att utvärdera hur livskvaliteten påverkas på lång sikt.
Background: Heart failure is a chronic disease and is one of the main reasons for hospitalization in Sweden. Self-care is an essential part of the treatment for people with heart failure. The purpose of self-care is to maintain or restore health and quality of life and also to prevent deterioration and handle the disease. Aim: The purpose of this study was to explore if self-care programs improved quality of life for people with heart failure. Methods: A total of ten empirical articles with a quantitative method were included. The database search was conducted in Cinahl and Pubmed. The articles were quality reviewed, analyzed and compiled after the search. Results: The result of the study showed that the participants had a significant improvement in quality of life, after the intervention, in eight out of ten studies. The effects of the interventions were calculated by different measurements for quality of life and the study lasted for three to twelve months. Most of the studies that included a nurse improved quality of life significantly.  Conclusion: According to the study, different self care educations can improve quality of life for people living with heart failure. Nurses have an important role when it comes to spread knowledge, give information and advice to heart failure patients to improve self-care. Future studies should be performed on longer interventions to evaluate the long-term effects on quality of life.