Academic literature on the topic 'Elektroneurografia'
Create a spot-on reference in APA, MLA, Chicago, Harvard, and other styles
Consult the lists of relevant articles, books, theses, conference reports, and other scholarly sources on the topic 'Elektroneurografia.'
Next to every source in the list of references, there is an 'Add to bibliography' button. Press on it, and we will generate automatically the bibliographic reference to the chosen work in the citation style you need: APA, MLA, Harvard, Chicago, Vancouver, etc.
You can also download the full text of the academic publication as pdf and read online its abstract whenever available in the metadata.
Journal articles on the topic "Elektroneurografia"
1
Rösl, J., and W. Schulte-Mattler. "Elektroneurografie." Nervenheilkunde 31, no. 05 (2012): 336–40. http://dx.doi.org/10.1055/s-0038-1628170.
Full textAbstract:
ZusammenfassungElektroneurografische Methoden haben sich bei der Suche nach Myelinschäden peripherer Nerven bewährt. Sie bieten die Möglichkeit der Einteilung nach Art und Ort der Läsion. In Verbindung mit der Elektromyografie leisten sie einen wesentlichen Beitrag in der Beurteilung der peripheren Axone. So finden sich charakteristische elektroneurografische Befundkonstellationen sowohl bei hereditärer als auch bei erworbener Demyelinisierung, beim Leitungsblock, bei der Wallerschen Degeneration im Verlauf, und nach repetitiver Nervenstimulation bei Störungen der Endplattenfunktion. Die meisten dieser Befundkonstellationen weisen nicht spezifisch auf eine einzige Ursache, sondern müssen im Zusammenhang mit weiteren klinischen Informationen gewertet werden. Sowohl bei der Elektroneurografie als auch bei der Befundinterpretation lauern typische Fallstricke, deren Kenntnis wesentlich ist, um den hohen diagnostischen Nutzen der Elektroneurografie nicht zu kompromittieren.
2
Bischoff, C., and W. Schulte-Mattler. "Neues aus der Elektroneurografie." Klinische Neurophysiologie 38, no. 02 (July 23, 2007): 117–21. http://dx.doi.org/10.1055/s-2007-977725.
Full text
3
Schulte-Mattler, Wilhelm, and Christian Bischoff. "Neurografie." Klinische Neurophysiologie 50, no. 03 (August 5, 2019): 141–42. http://dx.doi.org/10.1055/a-0918-4610.
Full textAbstract:
ZusammenfassungBildgebende Verfahren machen der Elektroneurografie scheinbar Konkurrenz, scheinen sie manchenorts in den Hintergrund zu verdrängen. Dies ist zum Schaden der Patienten, da beide Methoden einander vortrefflich ergänzen. Besonders hilfreich ist die Elektroneurografie auch „heute noch“ zum Nachweis und zur Lokalisation von neurogenen Prozessen oder Nervenverletzungen, Nachweis von Demyelinisierung, bei der Ermittlung der Art einer Nervenläsion, Beurteilung des zeitlichen Verlaufs nach einer Nervenläsion, Objektivierung von Läsionen, Diagnostik neuromuskulärer Transmissionsstörungen.
4
Broser, Philip J., and Jürg Lütschg. "Elektroneurografische und elektromyografische Diagnostik in der Neuropädiatrie." Klinische Neurophysiologie 51, no. 02 (September 9, 2019): 73–81. http://dx.doi.org/10.1055/a-0993-6459.
Full textAbstract:
ZusammenfassungDie elektromyografische und elektroneurografische Untersuchung des peripheren Nervensystems ist integraler Bestandteil der neuropädiatrischen und neurologischen Diagnostik. In diesem Artikel wollen wir zeigen, wie durch den systematischen und strukturierten Einsatz von neurophysiologischen Methoden gewisse neuropädiatrische Krankheitsbilder erkannt und diagnostiziert werden können oder die Richtung der weiteren Abklärungen festgelegt werden kann.Es werden zunächst die gängigen Methoden der Elektroneurografie und Elektromyografie beschrieben und dann in einer Serie von 6 Patienten mit neuromuskulären Erkrankungen respektive zentralen motorischen Störungen der Einsatz der neurophysiologischen Funktionsdiagnostik dargestellt. Dabei werden Patienten aus dem ganzen Altersspektrum der Neuropädiatrie vorgestellt.
5
Schlotter-Weigel, Beate, and Jan Senderek. "Immunvermittelte / inflammatorische und hereditäre Neuropathien – Übersicht und diagnostischer Algorithmus." Fortschritte der Neurologie · Psychiatrie 86, no. 09 (September 2018): 566–74. http://dx.doi.org/10.1055/a-0655-7659.
Full textAbstract:
ZusammenfassungDiese Arbeit gibt eine praxisnahe Übersicht über immunvermittelte / inflammatorische und hereditäre Neuropathien mit Empfehlungen zur weiterführenden Diagnostik. Zur großen Gruppe der immunvermittelten / inflammatorischen Neuropathien zählen u. a. das Guillain-Barré-Syndrom und die chronisch-inflammatorische demyelinisierende Polyradikuloneuropathie mit ihren Subtypen, die vaskulitischen, paraneoplastischen, paraproteinämischen und die Kollagenose-assoziierten Neuropathien. Neben den klinischen Besonderheiten wie zeitlichem Verlauf und Verteilungstyp werden charakteristische Befunde der Elektroneurografie und Antikörper-Diagnostik berücksichtigt. Bei den hereditären Neuropathien sprechen neue Studien für eine Prävalenz von 10–28 pro 100 000 Einwohner in Europa. In den letzten 20 Jahren hat die molekulargenetische Diagnostik bei hereditären Neuropathien große Fortschritte gemacht. Mittlerweile sind über 80 Neuropathie-Gene bekannt. Neben der elektroneurografischen Einteilung in demyelinisierende, axonale und intermediäre Formen sind die Unterscheidung in sensomotorische, motorische, sensible oder autonom-sensible Neuropathien sowie die Berücksichtigung von klinischen Besonderheiten und ethnischer Zugehörigkeit hilfreich für die Bahnung der molekulargenetischen Diagnostik.
6
Hansel, Anna, Johannes Dorst, Angela Rosenbohm, Annemarie Hübers, and Albert Ludolph. "ALS-Mimics." Aktuelle Neurologie 45, no. 06 (April 5, 2018): 457–70. http://dx.doi.org/10.1055/s-0043-119976.
Full textAbstract:
ZusammenfassungDie amyotrophe Lateralsklerose (ALS) ist eine degenerative Erkrankung des motorischen Nervensystems, die mangels kurativer Therapieansätze binnen 3 – 5 Jahren letal verläuft. Eine definitive Diagnosestellung wird aufgrund des oft erst spät im Krankheitsverlauf zur Ausprägung kommenden klassischen Bildes einer ALS häufig verzögert. Einige Krankheitsentitäten können insbesondere in den Anfangsstadien mit einer ALS verwechselt werden. Eine sichere Unterscheidung ist jedoch aufgrund der – im Gegensatz zur ALS – teilweise vorliegenden kausalen Therapiemöglichkeiten essenziell. Da die ALS durch das Vorliegen von Schädigungszeichen des ersten und zweiten Motoneurons charakterisiert ist, sind insbesondere Krankheiten, die diese Merkmale mit der ALS teilen, von Bedeutung. Als Differenzialdiagnose einer ALS mit Betonung des zweiten Motoneurons zu nennen sind: Die immunvermittelten Neuropathien wie die multifokale motorische Neuropathie (MMN) mit ausgeprägten, v. a. distalen Paresen ohne starke Atrophie und dem Nachweis von proximalen Leitungsblöcken in der Elektroneurografie sowie die chronisch inflammatorische demyelinisierende Polyradikuloneuropathie (CIDP), bei der sich im Gegensatz zur ALS häufig Sensibilitätsstörungen und eine Areflexie finden sowie als liquordiagnostisches Merkmal eine zytoalbuminäre Dissoziation vorliegt. Weiterhin die sporadische Einschlusskörperchenmyositis (sIBM), bei der sich typische Biopsiebefunde sowie klinisch ein hauptsächlicher Befall der Fingerflexoren finden und die spinobulbäre Muskelatrophie Typ Kennedy (SBMA), bei der durch die Bestimmung des Androgenrezeptor-(AR-)Gens eine klare Abgrenzung zur ALS getroffen werden kann sowie klinisch Zeichen einer peripheren Androgenresistenz imponieren. Die monomelische Amyotrophie Hirayama zeigt Kälteparesen, ein MRT der HWS sowie eine unauffällige Neurografie sichern die Diagnose. Bei den benignen Faszikulationen fehlen Paresen und Atrophien, im EMG zeigt sich im Gegensatz zur ALS keine pathologische Spontanaktivität. Bei der spinalen Muskelatrophie (SMA) hilft die SMN-Gen-Diagnostik bei der Differenzierung, zudem ist die Erkrankung im Erwachsenenalter sehr selten. Differenzialdiagnosen einer ALS mit z. T. nebeneinander vorkommender Affektion des ersten und zweiten Motoneurons sind metabolische Erkrankungen (Adrenoleukodystrophie, metachromatische Leukodystrophie, Tay-Sachs-Syndrom), hier stellt die Bestimmung der jeweiligen Laborparameter den wichtigsten diagnostischen Schritt dar. Auch eine zervikale Myelopathie kann Zeichen des ersten und zweiten Motoneurons bedingen, kann jedoch mittels MRT der HWS gut unterschieden werden. Als Differenzialdiagnose einer ALS mit Betonung des ersten Motoneurons behandeln wir zudem die hereditäre spastische Paraparese (HSP), die klinisch durch eine symmetrische Spastik der Beine auffällt, im MRT meist eine Atrophie des Myelons zeigt und mittels SPG-Gendiagnostik von der ALS differenziert werden kann.
7
Pfalzer, S., and A. Wenisch. "Diagnostik des Karpaltunnelsyndroms: Sonografie versus Elektroneurografie." Physikalische Medizin, Rehabilitationsmedizin, Kurortmedizin 24, no. 05 (October 22, 2014). http://dx.doi.org/10.1055/s-0034-1389658.
Full text
8
"EMG NLG Elektromyografie – Elektroneurografie RRN-Referenz-Reihe Neurologie." Klinische Neurophysiologie 50, no. 01 (March 2019): 48. http://dx.doi.org/10.1055/a-0801-0379.
Full textAbstract:
In der 4. Aktualisierten und erweiterten Auflage werden in gewohnter Weise die Grundlagen der Neurografie und Elektromyografie übersichtlich und detailliert sowie in leicht verständlicher Form dargestellt. Anhand treffender Abbildungen und Tabellen werden dem Anfänger sehr anschaulich physiologische Grundlagen, Ableittechniken, Geräteeinstellungen und vielfältige Fehlervarianten gezeigt.
9
Frueh, Florian Samuel, Raffael Labèr, Andreas Schiller, Marco Guidi, Inga Swantje Besmens, Maurizio Calcagni, and Pietro Giovanoli. "Die intraoperative Faszikel-topografische Elektromyografie in der peripheren Nervenchirurgie – Übersichtsarbeit und Fallbeispiele." Handchirurgie · Mikrochirurgie · Plastische Chirurgie, September 23, 2021. http://dx.doi.org/10.1055/a-1492-2802.
Full textAbstract:
ZusammenfassungIn der peripheren Nervenchirurgie ist die intraoperative Beurteilung eines pathologischen Nervensegmentes von zentraler Bedeutung. Mittels verschiedener Methoden kann die Vitalität eines Nervs beurteilt und zwischen alleiniger Neurolyse oder Resektion und Nervenrekonstruktion entschieden werden. Neben Nervenmorphologie, intraoperativer Schnellschnittdiagnostik und einfacher Nervenstimulation ist die intraoperative Elektrophysiologie ein wertvolles Instrument des Nervenchirurgen. Ziel dieser apparativen Diagnostik ist das Erfassen objektiver Parameter, welche die Funktion peripherer Nerven dokumentieren. Die intraoperative Elektroneurografie erlaubt die Ableitung eines Nervenaktionspotentials über einem pathologisch veränderten Nervensegment und ist seit vielen Jahren etabliert. Im Gegensatz dazu wird die intraoperative Nadel-Elektromyografie in der peripheren Nervenchirurgie noch kaum benutzt, obwohl sie interessante Vorteile mit sich bringt. Sie kann sowohl bei der Selektion geeigneter Faszikel für motorische Neurotisationen als auch bei der Faszikel-topografischen Ableitung von Kontinuitätsneuromen wertvolle Zusatzinformationen generieren. Die vorliegende Übersichtsarbeit fasst die Möglichkeiten der intraoperativen Elektromyografie anhand von Fallbeispielen aus der Traumatologie und Tumorchirurgie zusammen.
10
Borchert, A., G. Kurlemann, P. Young, and M. Schilling. "Sonografie peripherer Nerven bei gesunden Kindern und jungen Erwachsenen: Erhebung von Referenzwerten und altersgruppenabhängiger Vergleich mit der Elektroneurografie." Aktuelle Neurologie 36, S 02 (September 2009). http://dx.doi.org/10.1055/s-0029-1238807.
Full textDissertations / Theses on the topic "Elektroneurografia"
1
Andersson, Louise. "Hur påverkar fysisk aktivitet resultaten vid en elektroneurografisk undersökning: en litteraturstudie." Thesis, Hälsohögskolan, Jönköping University, HHJ. Biomedicinsk plattform, 2020. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:hj:diva-48776.
Full textAbstract:
Bakgrund: Elektroneurografiska undersökningar utförs av biomedicinska analytiker. Undersökningen använder elektricitet för att undersöka perifera nerver vid misstanke om sjukdom. Forskningen inom området är begränsad, det finns studier som indikerar att fysisk aktivitet kan påverka resultaten vid elektroneurografi. Det finns idag inget protokoll för att ange mängd av fysisk aktivitet. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att undersöka hur fysisk aktivitet påverkar elektroneurografiska mätningar, direkt efter fysisk aktivitet samt efter lång tids regelbunden fysisk aktivitet. Metod: Utifrån syftet bestämdes sökord inom området. Databaserna som användes var Medline och CINAHL. Inklusionskriterier bestämdes till artiklar skrivna på engelska som innehöll fysisk aktivitet samt elektroneurografi som undersökningsmetod. Exklusionskriterier bestämdes till studier på deltagare som hade sjukdom som kan påverka nerverna. Resultat: Resultaten visade att fysisk aktivitet kan ge signifikanta skillnader, direkt vid tillfälle av fysisk aktivitet samt efter lång tids regelbunden fysisk aktivitet. Förändringarna är dock små och kan inte misstolkas som patologiska. Diskussion: Resultaten från studierna var väldigt skilda, det tyder på att form av fysisk aktivitet kan ha betydelse men även mängden fysisk aktivitet. Slutsats: Resultatet visade att fysisk aktivitet påverkar undersökningen. Förslag på vidare forskning är att undersöka hur deltagare med kända nervsjukdomar påverkas.Background: Electroneurographic studies are performed by a biomedical scientist. Electroneurography uses electricity to examine peripheral nerves. Research in this area is limited. Studies indicate that physical activity can affect the results of electroneurographic studies. However, today no protocol exists to register the amount of physical activity performed by patients. Aim: The aim of the study was to investigate how physical activity affects electroneurographic measurements, immediately after physical activity and after a period of regular physical activity. Method: Keywords in the area were determined based on the purpose. Databases used were Medline and CINAHL. Inclusion criteria were articles written in English that contained physical activity and electroneurography. Exclusion criteria were studies of participants with diseases which could affect the nerves. Results: The results show that physical activity can produce significant differences, immediately after physical activity and following a prolonged period of regular physical activity. However, the changes are small and cannot be misinterpreted as pathological. Discussion: The results of the studies are vastly different, indicating that the form and amount of physical activity may have significance. Conclusion: The result shows that physical activity affects the study. Suggestions for further research are to examine how participants with known nerve diseases are affected.
2
Lundström, Malin. "Normalvärden och F-waves vid registrering på tibialis anterior vid undersökning av peroneus communis med elektroneurografi." Thesis, Högskolan Kristianstad, Fakulteten för naturvetenskap, 2019. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:hkr:diva-19057.
Full textAbstract:
För att undersöka misstänkt tillklämningsneuropati i peroneus communis (PC) används elektroneurografi, där elektrisk stimulering möjliggör undersökning av nervledningshastigheter, svarsamplitud och överledningstid. Vid opålitlig registrering på extensor digitorium brevis (EDB), görs registreringen på tibialis anterior (TA). I dagsläget finns dock inga normalvärden eller standardiserad metod för registrering på TA. Syftet med studien var därför att ta fram dessa normalvärden och utveckla en metod för TA-registrering, och samtidigt jämföra de båda registreringspunkterna gällande nervledningshastighet, undersöka sidoskillnaderna vid registrering på TA och undersöka hur kroppslängden påverkade överledningstiden. Det undersöktes om s.k. F-waves kunde påvisas vid registrering på TA och i så fall hur hög svarsandelen och svarslatensen var. 22 deltagare mellan 23-59 år gamla och 154-190 cm i kroppslängd undersöktes. TA undersöktes med den aktiva registreringselektroden på muskeln där den var som störst och med referenselektroden på fotleden. Stimuleringar gjordes på laterala poplitea fossa och 110 mm ned distalt om caput fibula. EDB undersöktes enligt metodbeskrivning. Normalvärdena för TA var 2,2-5,4 mV gällande amplitud, 55-73 m/s gällande nervledningshastighet och 3,8-5,9 ms gällande överledningstid. Sidoskillnaderna var 0-1,4 mV gällande amplitud, 0-8 m/s gällande hastighet och 0-0,8 ms gällande överledningstid. De beräknade gränsvärdena visar på de små sidoskillnaderna som krävs för en klinisk betydelse. Överledningstiden kunde till 23 % förklaras av kroppslängden. Resultaten var likvärdiga med tidigare studier. Jämförelsen av nervledningshastigheten mellan registrering på TA och EDB visade en statistiskt, men inte nödvändigtvis kliniskt signifikant skillnad, med bias + 5 m/s. F-waves återfanns hos samtliga deltagare, med svarsandelen 94-100 %. F-wave svarslatensen kunde till 41 % förklaras av kroppslängden.Electroneurography is used to examine a suspected entrapmentneuropathy in peroneus communis (PC), where an electric stimulus enables the evaluation of nerve conduction velocity, muscle response amplitude and latency. If registration from the extensor digitorum brevis (EDB) provides unreliable results, the registration can be made from tibialis anterior (TA). Currently there are no normal values available in our laboratory and no standard method regarding the registration on TA. The purpose of this study was therefore to retrieve normal values for this registration and to develop and establish a method, and also compare the different registration sites, to examine the side differences from the registrations on TA, and how the height affected the latency. It was also examined if so called F-waves could be recorded from TA, and if so, determine the response rate and latency. 22 participants between 23-59 years an 154-190 cm were examined. TA was examined with the active registration electrode on the site where the muscle was the largest and the reference electrode on the ankle. Stimulations were made on lateral poplitea fossa and 110 mm lower on distal caput fibula. EDB were examined according to established methods. Normal values for the registration on TA were 2,2-5,4 mV regarding amplitude, 55-73 m/s regarding nerve conduction velocity and 3,8-5,9 ms regarding latency. Side differences were 0-1,4 mV regarding amplitude, 0-8 m/s regarding nerve conduction velocity and 0-0,8 ms regarding latency. The calculated limits show that it only takes small side differences to have a clinical significance. The method gave equivalent results to previous studies. 23 % of the latency could be explained by height. The comparing of the nerve conduction velocity from the different registrations showed a significant statistical, but not necessarily clinical, difference, with the bias 5 m/s. F-waves were retrieved from all participants with a response rate of 94-100 %. 41 % of the F-wave latency could be explained by height.
3
Amir, Al Timimi. "Elektroneurografi - analys av distala latenstider vid registrering över musculus lumbricalis II och musculus interosseus dorsalis II." Thesis, Örebro universitet, Institutionen för hälsovetenskaper, 2016. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:oru:diva-51315.
Full text
4
Lundmark, Caroline. "Referensvärden för sensorisk nervledningshastighet : Med avseende på mätning på amplitudtoppen." Thesis, Umeå universitet, Biomedicinsk laboratorievetenskap, 2015. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-103761.
Full text
5
Albildawi, Hedil. "Armpositionens påverkan på amplituden vid motorisk elektroneurografi på ulnarisnerven : En jämförelsestudie mellan två metoder för bestämning av amplituden." Thesis, Örebro universitet, Institutionen för hälsovetenskaper, 2020. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:oru:diva-84603.
Full textAbstract:
Bakgrund: Elektroneurografi (ENeG) är en neurofysiologisk undersökningsmetod som är till för att identifiera olika perifera nervskador som demyelinisering, konduktionsblockering och axonal degeneration. Det är känt att latenstider och nervledningshastigheter kan påverkas vid olika armpositioner, men hur är det med amplituderna? Syftet med studien är att studera om svarspotentialernas amplituder förändras vid vilande armposition samt med armen upphöjd i 90°. Metod: Data samlades in från 33 frivilliga testpersoner för att jämföra två olika metoder att undersöka ulnarisnerven. Nerven stimulerades distalt i handledsnivå och proximalt i sulcus ulnaris med registrering över musculus abductor digiti minimi i vilande armposition samt med armen upphöjd i 90°. Sedan gjordes statistiska beräkningar för att identifiera eventuella skillnader i amplitud och stimuleringsstyrka. Resultat: Det fanns en signifikant skillnad i amplitud när undersökningen utfördes med vilande arm jämfört med när armen var i 90° armposition. Medelvärdet för amplituderna ökade i genomsnitt med en millivolt. Det fanns en signifikant skillnad i stimuleringsstyrka vid distal stimulering men inte vid proximal. Majoriteten av testpersonerna föredrog att bli undersökta med vilande armposition. Åldern visade sig ha ett negativt samband till amplituderna. Diskussion: Det är oklart varför amplituderna ökade vid 90° armposition. Det skulle kunna bero på att musklerna i underarmen blir mindre spända. Slutsats: Det fanns en signifikant skillnad i amplitud när armen höjdes upp i 90°. Det bör noteras i vilken armposition patienten undersöks.Introduction: Electroneurography (ENoG) is a neurophysiological test used to identify various peripheral nerve damages such as demyelination, conduction blockage and axonal degeneration. It´s known that latency and nerve conduction velocities can be affected by different arm positions, but what about the amplitudes? The purpose of the study is to examine if the amplitudes differ at resting arm position and with the arm raised at 90°. Method: Data was collected from 33 voluntary test subjects to compare two different methods to study the ulnar nerve. The nerve was stimulated distally at the wrist and proximally at sulcus ulnaris with registration at musculus abductor digiti minimi in resting arm and with the arm raised at 90°. Statistical calculations were made to identify differences in amplitude and stimulation strength. Results: There was a significant difference in amplitude when the test was performed with resting arm compared to when the arm was raised at 90°. Mean amplitudes increased on average by one millivolt. There was a significant difference in stimulation strength in distal stimulation but not in proximal stimulation. The majority of the test subjects preferred to be tested with resting arm position. The age turned out to have a negative correlation to the amplitudes. Discussion: It´s unclear why the amplitudes increased at 90° arm position. It could be that the muscles in the forearm becomes less tense. Conclusions: There was a significant difference in amplitude when the arm was raised 90°. It should be noted in which arm position the patient is tested.
6
Wahab, Farshid, and Fadil Al-Kasid. "Undersökning av sensorisk nervledningshastighet, amplitud och latens för nervus suralis hos friska försökspersoner." Thesis, Hälsohögskolan, Jönköping University, HHJ, Avd. för naturvetenskap och biomedicin, 2020. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:hj:diva-49270.
Full text
7
Lernman, Julia. "Perifer nervpåverkan av måttlig fysisk aktivitet : En studie om huruvida fysisk aktivitet har någon påverkan på de perifera nervernas funktion, mätt med elektroneurografi." Thesis, Örebro universitet, Institutionen för hälsovetenskaper, 2021. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:oru:diva-92990.
Full textAbstract:
Introduktion: Elektroneurografi används för att bedöma nervfunktion och påvisa patologiska förändringar i det perifera nervsystemet. Det är en metod känslig för störningar och registreringarna kan påverkas av temperaturen i huden och underliggande vävnad, då värme ökar de perifera nervernas nervledningshastighet. Fysisk aktivitet har bevisats ha positiva effekter på hälsan och involverar många av kroppens organsystem. En sådan effekt är en ökad metabolism i skelettmusklerna, vilket genererar värme. Syfte och frågeställning: Syftet är att undersöka de perifera nerverna i en nedre extremitet hos en grupp neurologiskt friska individer utan diagnosticerad diabetes med elektroneurografi, för att se om fysisk aktivitet har någon effekt på den perifera nervfunktionen. Metod och material: Tre perifera nerver i individernas (n=18) dominanta ben; nervus (n) suralis, n. peroneus och n. tibialis undersöktes med elektroneurografi före och efter måttlig fysisk aktivitet. N. suralis undersöktes sensoriskt och n. peroneus och n. tibialis undersöktes motoriskt och F-respons registrerades. Hudtemperatur och kroppstemperatur mättes inför samtliga registreringar och ansträngningsgrad vid den fysiska aktiviteten uppskattades. Resultat: Signifikant skillnad mellan registreringarna från n. suralis kunde ses vad gäller latenstid och ledningshastighet, och den distala amplituden, proximala latenstiden samt ledningshastigheten för n. peroneus. Dessutom kunde signifikant skillnad ses i den proximala latenstiden för n. tibialis, och i F-M-latenstiden för n. peroneus och n. tibialis. Slutsats: En positiv effekt kan ses i en del variabler, troligtvis beroende på temperaturskillnaderna mellan registreringarna. Dock skulle en större undersökningsgrupp potentiellt ge tydligare resultat.Introduction: Electroneurography is used to assess nerve function and detect pathological changes in the peripheral nerve system. The method is sensitive to interference and measurements can be affected by temperature of the skin and underlying tissue, because heat increases nerve conduction velocity of the peripheral nerves. It has been concluded that physical activity have a positive effect on health and involves many of the body´s organsystems. One of these effects is an increase in metabolism in skeletal muscles, which generates heat. Purpose: The purpose is to examine the peripheral nerves in a lower extremity in a group of neurologically healthy individuals without diagnosed diabetes with electroneurography, to determine if physical activity has any effect on the peripheral nerve function. Method and material: Three peripheral nerves in the individuals (n=18) dominant leg; nervus (n) suralis, n. peroneus and n. tibialis, were examined with electroneurography before and after moderate physical activity. N. suralis were examined for sensory function and n. peroneus and n. tibialis were examined for motor function and F-response. Skin temperature and body temperature were measured before every registration and the individuals assessed their degree of physical effort. Results: Significant diffrence between the registrations could be seen in the latency and conduction velocity for n. suralis, in the distal amplitude, proximal latency and conduction velocity for n. peroneus, in the proximal latency for n. tibialis and the F-M-latency for n. peroneus and n. tibialis. Conclusion: A positive effect can be seen on some variables, probably because of temperature diffrences between the registrations. However a larger test group could potentially yield more distinct results.
8
Hussein, Najmo Mohamed. "Sensorisk elektroneurografi på nervus medianus vid två olika stimuleringspunkter : En jämförelse av hur amplitud och duration skiljer mellan distal och proximal stimuleringspunkt vid antidrom sensorisk neurografi." Thesis, Örebro universitet, Institutionen för hälsovetenskaper, 2021. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:oru:diva-92916.
Full textAbstract:
Elektroneurografi är en grundläggande icke invasiv metod som används dagligen inom kliniska verksamheter för att diagnostisera olika perifera nervsjukdomar. Metoden speglar den funktionella statusen av de myeliniserade motoriska och sensoriska axonen. Vid sensorisk neurografi mäts sensory nerve actionpotential (SNAP) som är summan av alla aktionspotentialer som är genererade av enskilda myeliniserade axon. Vid undersökningen erhålls olika variabler som är viktiga för diagnostik såsom amplitud, duration, latenstid och ledningshastighet. Syftet med studien var att undersöka om det finns skillnad i amplitud och duration på sensory nerve actionpotential vid antidrom sensorisk stimulering av nervus medianus vid två olika stimuleringspunkter. Nervus medianus stimulerades elektriskt distalt och proximalt hos 18 friska testpersoner med en hudtemperatur på minst 32°C. Antidrom sensorisk stimulering av nervus medianus vid två olika stimuleringspunkter visade att det förelåg en signifikant skillnad i amplitud och duration mellan distal och proximal stimuleringspunkt. Reproducerbarheten för metoden visades vara hög.Electroneurography is a basic non-invasive method that is used daily in clinical practice to diagnose various peripheral nerve diseases. The method reflects the functional status of the myelinated motor and sensory axons. In sensory neurography, sensory nerve action potential (SNAP) is measured, which is the sum of all action potentials generated by individual myelinated axons. During the examination, various variables are obtained that are important for diagnostics, such as amplitude, duration, latency time and conduction velocity. The aim of this study was to investigate whether there is a difference in amplitude and duration of sensory nerve action potential in antidrome sensory stimulation of the median nerve at two different stimulation sites. The median nerve was stimulated electrically distally and proximally in 18 healthy subjects with a skin temperature of at least 32 ° C. Antidrome sensory stimulation of the median nerve at two different stimulation sites showed that there was a significant difference in amplitude and duration between distal and proximal stimulation sites. The reproducibility of the method was shown to be high.
9
Schultzberg, Martin. "Kartläggning av kroppslängdens och handstorlekens inverkan på latenstiden vid distal motorisk elektroneurografi av n. medianus samt n. ulnaris med registrering över m. lumbricales II samt m. interosseous volaris I." Thesis, Örebro universitet, Institutionen för hälsovetenskaper, 2020. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:oru:diva-84616.
Full textAbstract:
Karpaltunnelsyndrom är den mest vanligt förekommande typen av entrapmentneuropati. Symtomet uppstår som följd av att n. medianus komprimeras i karpaltunneln, en trång kanal som löper genom handleden. Kompressionen kan ge symtom i form av domningar, känselbortfall, smärtor och i värre fall muskelatrofier på grund av demyelinisering och axonal degeneration. Elektroneurografi är en metod som används för att underlätta diagnostiseringen av karpaltunnelsyndrom. Vid exempelvis allvarliga fall då standardiserade neurografiundersökningar för n. medianus uppvisar otydliga eller bortfallna svar är det möjligt att utföra en specialiserad undersökning för n. medianus och n. ulnaris med registrering över m. lumbricales II samt m. interosseous volaris I för att öka sensitiviteten i diagnostiseringen. Syftet med denna studie var att bedöma om det föreligger ett signifikant samband mellan kroppslängden, handstorleken och den distala motoriska latenstiden vid distal stimulering över n. medianus och n. ulnaris med registrering över m. lumbricales II respektive m. interosseous volaris I. Till studien rekryterades 31 friska försökspersoner. Varje försöksperson fick innan undersökningstillfället fylla i en samtyckesblankett där personen i fråga gav sitt skriftiga samtycke och besvarade frågor angående hälsorelaterade faktorer som eventuellt kan påverka resultatet från undersökningen. Enkla linjära regressionsanalyser för vänster- respektive höger n. medianus samt för n. ulnaris bilateralt uppvisade positiva signifikanta samband mellan kroppslängden, handstorleken och den distala motoriska latenstiden. Multipla regressionsanalyser uppvisade positiva signifikanta samband när både handstorleken och kroppslängden inkluderades i relation till den distala motoriska latenstiden.Carpal tunnel syndrome is the most common type of entrapment neuropathy. The symptom arises as a result of the n. medianus being compressed in the carpal tunnel, a narrow channel that runs through the wrist. The compression can cause symptoms in the forms of numbness, loss of sensation, pain and in worse cases muscle atrophies due to demyelination and axonal degeneration. Electroneurography is a method used to facilitate the diagnosis of carpaltunnelsyndrome. In severe cases for example, when standardized neurography examinations for n. medianus show unclear or missing answers, it is possible to perform a specialized examination for n. medianus and n. ulnaris with registration over m. lumbricales II and m. interosseous volaris I to increase sensitivity in diagnosis. The purpose of this study was to assess whether there is a significant relationship between body length, hand size and distal motor latency in distal stimulation over n. medianus and n. ulnaris with registration of m. lumbricales II and m. interossei volaris I. 31 healthy subjects was recruited for this study. Prior to the study, each test subject was required to fill out a consent form in which the person in question gave his or her written consent while also answering questions about health-related factors that may influence the results of the study. Simple regressionanalyzes for left- and right n. medianus and for n. ulnaris bilaterally showed a positive significant relationship between body length, hand size and distal motor latency. Multiple regressionanalyzes showed a positive significant relationship when both hand size and body length were included in relation to distal motor latency.
10
Svang, Maja. "Jämförelse av motorisk och sensorisk nervledningshastighet, amplitud och handgreppsstyrka mellan dominant och icke-dominant hand." Thesis, Örebro universitet, Institutionen för hälsovetenskaper, 2021. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:oru:diva-92901.
Full textAbstract:
Elektroneurografi är en undersökningsmetod som används för att undersöka nervledingskapaciteten i perifera nerver. Det är en metod som ofta används på sjukhuskliniker vid diagnostisering av perifera nervsjukdomar. Syftet med studien är att undersöka om det finns en signifikant skillnad i motorisk och sensorisk nervledningshastighet, amplitud och F-respons mellan dominant och icke-dominant hand. I studien undersöktes det även om en korrelation finns mellan handgreppsstyrka och svarsamplitud från motorisk elektroneurografi. I studien deltog 26 testpersoner från biomedicinska analytikerprogrammet i termin 6. Testpersonernas genomsnittsålder är 24 år (range 21-32 år), och testpersonernas kroppslängd är i genomsnitt 169 cm (range 155- 185). Elektroneurografi utfördes motoriskt och sensoriskt på nervus medianus bilateralt. Handgreppsstyrka undersöktes bilateralt med Jamar Hydraulic Hand dynamometer. För samtliga mätvariabler bestämdes signifikantnivån till α=0,05. Resultatet visar att det finns en signifikant skillnad i sensorisk nervledningshastighet, motorisk amplitud och sensorisk amplitud mellan dominant och icke-dominant hand. Sensorisk nervledningshastighet är högre i icke-dominant hand, medan motorisk och sensorisk amplitud är högre i dominant hand. Däremot kan inte en signifikant skillnad påvisas i motorisk nervledningshastighet, FM-latens samt antalet F-svar mellan dominant och icke-dominant hand. Resultatet visar att det inte finns någon korrelation mellan handgreppsstyrka och amplitud i motorisk elektroneurografi. I dag används samma referensvärden för dominant och icke-dominant hand. Den här studien visar att det kan finnas ett värde i att utforma referensintervall som baseras på handdominans.Electroneurography is an examination method used for examining the nerve conduction capacity of the peripheral nerve. The method is often used in hospitals in the diagnosis of peripheral nerve injuries. The aim of this study is to examine if there is a significant difference in motor and sensory nerve conduction velocity, amplitude, and F-response between dominant and non-dominant hands. The correlation between hand grip strength and the amplitude in motor electroneurography was also examined in this study. The study involved 26 students from Biomedical Scientist Programme term 6. The average age of the participants is 24 years (range 21-32 years), and the participants body length is on average 169 cm (range 155-185 cm). Electroneurography was performed on the median nerve bilaterally. Hand grip strength was examined bilaterally with Jamar Hydraulic Hand dynamometer. For all measurement variables, the significant level was determined to α=0,05. The result shows that there is a significant difference in sensory nerve conduction velocity, motor amplitude, and sensory amplitude between dominant and non-dominant hands. Sensory nerve conduction velocity is higher in non-dominant hand, while motor and sensory amplitude is higher in dominant hand. However, a significant difference cannot be detected in motor nerve conduction velocity, FM-latency, and the number of F-responses between dominant and non-dominant hands. The result shows no correlation between hand grip strength and the amplitude in motor electroneurography. Today, the same reference values are used for dominant and non-dominant hands. This study shows that there may be a value in creating reference intervals based on hand dominance.
Book chapters on the topic "Elektroneurografia"
1
"4.1 Elektroneurografie." In Checkliste Neurologie, edited by Holger Grehl and Frank Reinhardt. Stuttgart: Georg Thieme Verlag, 2013. http://dx.doi.org/10.1055/b-0033-1935.
Full text
2
"3.2 Elektromyografie/Elektroneurografie." In Neurologie compact, edited by Andreas Hufschmidt, Carl Hermann Lücking, Sebastian Rauer, and Franz Xaver Glocker. Stuttgart: Georg Thieme Verlag, 2017. http://dx.doi.org/10.1055/b-0038-164929.
Full text
3
"3.2 Elektromyografie/Elektroneurografie." In Neurologie compact, edited by Andreas Hufschmidt, Carl Hermann Lücking, and Sebastian Rauer. Stuttgart: Georg Thieme Verlag, 2013. http://dx.doi.org/10.1055/b-0034-66233.
Full text
4
"3 Elektroneurografie (ENG), Reflexuntersuchungen, Myastheniediagnostik." In Kursbuch Klinische Neurophysiologie, edited by Peter Vogel and Ilia Aroyo. Stuttgart: Georg Thieme Verlag, 2018. http://dx.doi.org/10.1055/b-0037-148803.
Full text
5
"3 Elektroneurografie (ENG), Reflexuntersuchungen, Myastheniediagnostik (II)." In Kursbuch Klinische Neurophysiologie, edited by Peter Vogel and Ilia Aroyo. Stuttgart: Georg Thieme Verlag, 2018. http://dx.doi.org/10.1055/b-0037-148804.
Full text