Academic literature on the topic 'Energiomsättning'

Människans totala energiomsättning bestäms av basalmetabolism, termisk effekt av föda och energiförbrukning genom aktivitet. Genom att mäta energiförbrukningen före och efter måltid hos en individ, kan man uppskatta den relativa termiska effekten hos olika typer av föda. Syftet med uppsatsen är att studera hur måltidens innehåll av protein påverkar den termiska effekten. I studien ingick 12 personer i åldrarna 19 – 57 år varav 9 kvinnor och 3 män. Varje person deltog vid två besökstillfällen och fick i samband med dessa inta olika måltider, en proteinrik måltid samt en måltid sammansatt enligt svensk näringsrekommendation (SNR). Måltidsordningen bestämdes genom lottning. Vid varje besök utfördes tre mätningar (före måltid, 30 minuter efter måltid samt 120 minuter efter måltid). Efter en viloperiod på 15 minuter genomfördes första mätningen på 20 minuter. Därefter fick testpersonen en iordninggjord måltid. 30 minuter efter intag av måltid genomfördes den andra mätningen. 120 minuter efter intag av måltid genomfördes den tredje och sista mätningen. De första 5 minuterna uteslöts och en steady state period á 3 minuter valdes för respektive registrering. Proteinrik måltid visade signifikant skillnad mellan tidpunkterna före måltid, 30 min efter måltid och 120 min efter måltid med p<0,001. Måltiden enligt SNR visade signifikant skillnad mellan tidpunkterna före måltid, 30 min efter måltid och 120 min efter måltid med p=0,006. Jämförelse mellan måltidstyperna visade att skillnad förelåg efter 120 minuter, där energiomsättningen efter proteinmåltiden var 7 % högre än energiomsättningen efter en standardmåltid (p<0,013). Intag av föda ökar energiomsättningen i jämförelse med vilomätning både vid proteinrik måltid samt vid måltid enligt SNR. Högt proteinintag ger en ökad energiomsättning i jämförelse med intag av måltider enligt svenska näringsrekommendationer.

Människans totala energiomsättning bestäms av basalmetabolism, termisk effekt av föda och energiförbrukning genom aktivitet. Genom att mäta energiförbrukningen före och efter måltid hos en individ, kan man uppskatta den relativa termiska effekten hos olika typer av föda. Syftet med uppsatsen är att studera hur måltidens innehåll av protein påverkar den termiska effekten. I studien ingick 12 personer i åldrarna 19 – 57 år varav 9 kvinnor och 3 män. Varje person deltog vid två besökstillfällen och fick i samband med dessa inta olika måltider, en proteinrik måltid samt en måltid sammansatt enligt svensk näringsrekommendation (SNR). Måltidsordningen bestämdes genom lottning. Vid varje besök utfördes tre mätningar (före måltid, 30 minuter efter måltid samt 120 minuter efter måltid). Efter en viloperiod på 15 minuter genomfördes första mätningen på 20 minuter. Därefter fick testpersonen en iordninggjord måltid. 30 minuter efter intag av måltid genomfördes den andra mätningen. 120 minuter efter intag av måltid genomfördes den tredje och sista mätningen. De första 5 minuterna uteslöts och en steady state period á 3 minuter valdes för respektive registrering. Proteinrik måltid visade signifikant skillnad mellan tidpunkterna före måltid, 30 min efter måltid och 120 min efter måltid med p<0,001. Måltiden enligt SNR visade signifikant skillnad mellan tidpunkterna före måltid, 30 min efter måltid och 120 min efter måltid med p=0,006. Jämförelse mellan måltidstyperna visade att skillnad förelåg efter 120 minuter, där energiomsättningen efter proteinmåltiden var 7 % högre än energiomsättningen efter en standardmåltid (p<0,013). Intag av föda ökar energiomsättningen i jämförelse med vilomätning både vid proteinrik måltid samt vid måltid enligt SNR. Högt proteinintag ger en ökad energiomsättning i jämförelse med intag av måltider enligt svenska näringsrekommendationer.

Sammanfattning Syfte och frågeställningar Syftet var att undersöka relationen mellan anaerob och aerob energiomsättning under 800 meterslöpning. Frågeställningarna var; (1) Hur ser fördelningen för de anaeroba och aerobaenergisystemen ut under 800 meterslöpning med mätningar genomförda på bana? (2) Finns det en korrelation mellan nyttjandegraden av VO2max vid vAT och fördelningen av de anaeroba och aeroba energisystemen under 800 meterslöpning, och i så fall hur illustrerardenna sig? (3) Finns det en korrelation mellan nyttjandegraden av Vamax under 800 meterslöpning och fördelningen av de anaeroba och aeroba energisystemen under 800 meterslöpning, och i så fall hur illustrerar denna sig? Metod Fem vältränade manliga deltagare ingick i undersökningen, åldern för dessa var mellan 18 till 41 år. Deltagarna genomförde totalt tre mätningar, de två första genomfördes i en inomhusfriidrottshall på en 200 meter lång rundbana och den tredje mätningen genomfördes på löpband i laboratorium. Det första testet var en submaximal mätning som genomfördes för att få ut ett samband mellan hastighet och VO2. Under andra mätningen sprang deltagarna ett 800 meter långt maxlopp, vilket utfördes för att få ut den totala syreförbrukningen samt den genomsnittliga hastigheten under 800 meter. Den tredje mätningen var ett VO2max somgenomfördes för att kunna beräkna nyttjandegraden av VO2max vid vAT samt %Vamax under 800 meter. Det som gör denna metodik unik är att det inte finns någon tidigare studie som har undersökt fördelningen av energisysmtem med båda de två första mätningarna på löparbana. Resultat Resultaten för fördelningen av energisystemen visade att medelvärdet för deltagarna var 23,6 % anaerobt respektive 76,4 % aerobt. Korrelationen mellan %VO2max vid vAT och fördelningskvoten visade ingen korrelation då p-värdet visade 0,406, vilket var över signifikansnivån. Även tredje frågeställningen visade att ingen korrelation kunde utläsas mellan nyttjandegraden av %Vamax under 800 meterslöpning och fördelningskvoten, då P-värdet beräknades till 0,365 vilket också var över signifikansnivån. Slutsats Studien har visat att desto högre hastighet en löpare håller under ett 800 meterslopp desto större blir den anaeroba andelen. Påståendet stämde endast överens för de uthållighetstränade deltagarna, således är det än så länge ovisst om resultaten är giltiga för fler grupper än uthållighetsidrottare.

Syfte och frågeställningar

Syftet med detta examensarbete var att göra en inledande studie som ger en första uppfattning av nivån på den aeroba energiomsättningen under skyddstjänst ombord på ett fartyg. Frågeställning: Vilken nivå på den aeroba energiomsättningen når försökspersonerna upp till under skyddstjänstövning?

Metod

Tjugotre kadetter som studerar till officerare genomförde förtester i form av submaximalt och maximalt cykeltest samt beep-test för beräkning av maximal syreupptagningsförmåga. Femton av dessa deltog som försökspersoner i en slutövning i skyddstjänst där hjärtfrekvens (Hf) mätningar gjordes och upplevd ansträngning skattades enligt Borgskalan.

Resultat

Sex av försökspersonerna uppnådde högst nivåer på den aeroba energiomsättningen under momentet "skrovskadeskydd", sju under momentet "brand 2" och två under "brand 1". Hf varierade mycket mellan momenten och individerna pga. att försökspersonerna hade olika arbetsuppgifter, men det moment som gav högst medel Hf och högst uppnådda Hf var skrovskadeskyddsmomentet. Den skattade ansträngningen enligt Borgskalan upplevdes som mest ansträngande i skrovskadeskyddsmomentet.

Slutsats

Under momenten var det flera som under mer än hälften av tiden låg i en pulszon som innebar medelintensivt eller högintensivt arbete, vilket tyder på att det krävs en hög aerob energiomsättning för många av uppgifterna. Trots att uppgifterna fördelades inom grupperna och några fick arbeta hårdare än andra bör den tyngsta uppgiften fungera som minimikrav som samtliga i besättningen måste uppnå. Nivån på ett konditionskrav för sjögående personal går ej att fastställa med denna studie, men värdena som presenteras visar dock att arbetet under längre tid kan ligga på nivåer som kräver en hög aerob energiomsättning.

Syftet med föreliggande studie var att undersöka effekterna av ett längre uppehåll från tobaks- och nikotinbruk på maximal aerob effekt och energiomsättning under submaximalt arbete hos regelbundet snusande personer.   Metod 23 snusare (18 män, 5 kvinnor) undersöktes före och efter >6 veckors uppehåll från snus (SSP). Försökspersonerna genomförde ett stegrande submaximalt arbete på cykelergometer, ett maximalt löptest och ett uthållighetsarbete bestående av 60 minuter cykling på 50 % av VO2max. Syreupptag (VO2), ventilation (VE), subjektivt skattad ansträngning på Borgs RPE-skala (RPE), hjärtfrekvens (HF) och blodtryck (BT) mättes. Blodprov togs för analys av kotinin, laktat [HLa], blodglukos och fria fettsyror (FFA) i vila och under arbete.   Resultat Submaximalt VO2 och energiomsättning påverkades inte av >6 veckors uppehåll från snus. VE, respiratorisk kvot (RQ), blodglukos och RPE var oförändrade under det stegrande submaximala arbetet. Post-SSP sågs däremot en viss förändring i koncentrationen av [HLa], genom signifikant lägre [HLa] under den sista arbetsbelastningen (7,61 ± 3,01 resp. 7,18 ± 2,95 mmol/l, p<0,05). HF och BT var signifikant lägre vid alla submaximala arbetsbelastningar. Genomsnittlig löptid i det maximala testet, uppnått maximalt syreupptag (VO2max), maximal HF och [HLa] var i princip identiska före och efter uppehåll från snus. Under långtidsarbetet var FFA, HF och BT signifikant lägre och det fanns en tendens till lägre ventilatorisk drift post-SSP. Det fanns ingen signifikant påverkan på övriga mätningar under långtidsarbetet. Andra observerade fysiologiska förändringar var viktökning (1,5 ± 1,6 kg, p<0,01) och sänkt HF i vila (61 ± 9 slag/min pre-SSP, 55 ± 8 slag/min post-SSP, p<0,05).   Slutsats Syreupptagning vid submaximalt aerobt arbete som involverar stora muskelgrupper påverkas inte av ett längre uppehåll från regelbundet snusbruk. VO2max och maximal aerob prestationsförmåga var oförändrade. Exponering för snus kan ha en viss inverkan på metabolismen under arbete, vilket främst visades genom lägre koncentrationer av FFA post-SSP.
The aim of the present study was to examine the effects of a prolonged cessation from tobacco and nicotine on maximal aerobic power and energy metabolism during submaximal exercise in regular snuff users.   Methods 23 snuff users (18 men, 5 women) were investigated before and after a >6 week snuff cessation period (SCP). Participants performed a submaximal graded exercise test on cycle ergometer, a maximal running test and a prolonged aerobic endurance test consisting of 60 minutes cycling on 50 % of VO2max. Measurements of oxygen uptake (VO2), ventilation (VE), rate of perceived exertion on Borg´s RPE-scale (RPE), heart rate (HR) and blood pressure (BP) were obtained. Blood samples were drawn for analysis of cotinine, lactate [HLa], blood glucose, and free fatty acids (FFA) at rest and during exercise.   Results Submaximal VO2 and energy expenditure were not affected by >6 weeks of withdrawal from snus. VE, respiratory exchange ratio (RER), blood glucose and RPE during submaximal graded exercise test remained unchanged. However, post-SCP a small change was observed in the [HLa] concentration, due to a significantly lower [HLa] at the final stage in the test (7.61 ± 3.01 and 7.18 ± 2.95 mmol/l, respectively, p<0.05). HR and BP were significantly reduced at all submaximal work rates. Mean time to exhaustion during the maximal running test, maximal oxygen uptake (VO2max), maximal HR and [HLa] were almost identical before and after SCP. Significantly lower values of FFA, HR and BP, and a tendency towards lower ventilatory drift during prolonged submaximal exercise were observed post-SCP. No changes were observed on any other measurements during the prolonged exercise test. Other physiological changes were weight gain (1.5 kg ± 1.6 kg, p<0.01) and decreased HR (61 ± 9 beats/min pre-SCP, 55 ± 8 beats/min post-SCP, p<0.05) at rest.   Conclusions Oxygen uptake in submaximal aerobic exercise with large muscle groups is not affected by a prolonged cessation from regular snuff dipping. VO2max and maximal aerobic performance is unchanged. Exposure to snus may have some influence on the metabolism during exercise, mainly characterized by lower concentrations of FFA post-SCP.

Introduktion Övervikt och fetma är ett växande folkhälsoproblem i stora delar av världen, problemet kryper dessutom allt längre ner i åldrarna. Övervikt hos barn ger en betydligt ökad risk att som vuxen drabbas av tillstånd som diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, vissa cancersjukdomar samt en ökad risk att dö i förtid. Syfte Syftet med studien var att undersöka om det föreligger skillnader i kroppssammansättning, energiomsättning, substratutnyttjande och insulinkänslighet mellan könen hos barn med övervikt och fetma i åldrarna 10-13 år, samt om det fanns några skillnader inom könen utifrån kategorisering efter BMI för övervikt (25-29,9) respektive fetma (≥30).   Metod Datainsamlingen skedde genom inhämtning av resultat från mätningar av kroppssammansättning, energiomsättning, substratutnyttjande och insulinkänslighet utförda på ett universitetsjukhus i Mellansverige under åren 2008-2014. Resultatet hämtades från 26 flickor och 29 pojkar med övervikt och fetma i åldrarna 10-13 år.   Resultat Det förelåg ingen signifikant skillnad avseende något av mätvärdena mellan könen. Det kunde dock ses en signifikant skillnad avseende insulinkänslighet mellan de med övervikt och fetma hos båda könen, hos pojkarna fanns det även en signifikant skillnad i energiomsättning (p=<0,05). Det kunde ses att flickorna var mindre insulinkänsliga än pojkarna, även de med fetma var mindre känsliga för insulin än de med övervikt i respektive könsgrupp.   Slutsats Studien visade att det förelåg större skillnader avseende mätvärdena utifrån kategorisering i BMI inom respektive kön än mellan könen. Det kunde påvisas en signifikant skillnad mellan de med övervikt och fetma gällande flera resultat, med hänsyn till urvalets storlek krävs dock fler och större studier för att uppnå generaliserbarhet.
Introduction Overweight and obesity is a growing public health problem in many parts of the world. More concerningly, children are getting increasingly affected by this problem. Childhood obesity results in a significantly higher risk of developing conditions such as diabetes, cardiovascular disease and certain cancers later in life. It also increases the risk of dying prematurely.   Objective The aim of this study was to examine sex characteristics in body composition, energy metabolism, substrate utilization and insulin sensitivity in children (10-13 years) with overweight and obesity, and differences within each sex based on categorization of BMI for overweight (25-29,9) and obesity (≥30).   Method 26 girls and 29 boys (10-13 years) were included in the study. Data was collected from medical records of previous tests measuring body composition, energy metabolism and substrate utilization and insulin sensitivity conducted in a university hospital in central Sweden during the years 2008-2014.   Results There were no significant differences in any of the measured values between the sexes. There was a significant difference in energy metabolism between the boys with overweight and obesity, as well as insulin sensitivity between the groups in both sexes (p=<0,05). The girls were less insulin sensitive than the boys. Those with BMI overweight were less sensitive to insulin than those with obesity within in each sex.   Conclusion The study showed more pronounced differences regarding categorization by BMI within each sex than between the sexes. There were several significant differences between those with overweight and obesity, however, with consideration to the limited sample size more research is required to achieve generalizability.

Bakgrund: Övervikt och fetma är ett ökande folkhälsoproblem och sambandet med följdsjukdomar och hälsokonsekvenser tyder på vikten av tidig prevention. Övervikt debuterar ofta i tidig ålder och har en tendens att följa med i vuxenlivet. För att uppnå tidig prevention krävs att utarbetade metoder finns att tillgå samt att effekterna av dessa utvärderas och utvecklas.   Syfte: Syftet med studien var att jämföra skillnader hos överviktiga flickor och pojkar gällande total energiomsättning och fysisk aktivitetsnivå i åldrarna 14 – 17 år samt att undersöka fördelningen och genomsnittstiden av de skattade aktivitetsnivåerna mellan könen.   Metod: En retrospektiv studie där aktivitetsdagböcker från överviktiga remitterade ungdomar på pediatriska forskningslaboratoriet på Akademiska sjukhuset i Uppsala granskades. Urvalet bestod av 35 pojkar och 24 flickor med fyra dygns komplett ifyllda aktivitetsdagböcker.   Resultat: Studiens resultat visade att det fanns en statistisk signifikant skillnad gällande total energiomsättning och fysisk aktivitetsnivå mellan pojkar och flickor. Pojkar hade en högre energiomsättning än flickorna samt att de rapporterade en högre aktivitetsnivå genom självskattning. Fler pojkar, 17 %, jämfört med flickorna, 4 %, uppnådde rekommendationerna gällande fysisk aktivitet utifrån Nordiska näringsrekommendationer samt att pojkarna rapporterade fler antal skattade siffror och längre genomsnittstid på intensitetsnivåerna 6-8.   Slutsats: Skillnader mellan könen i åldersgruppen 14 – 17 år var påvisbara gällande självskattning av fysisk aktivitet. Aktivitetsnivån var generellt låg inom båda grupperna vilket tyder på att fler insatser krävs för att främja fysisk aktivitet som behandling av övervikt och fetma hos barn och ungdomar.

Aim: The aim of this study was to describe the total energy expenditure (TEE) and physical activity levels (PAL) within a group of children with cystic fibrosis (CF) and to compare the results with a control group with healthy children. The aim also was to compare the rated activity levels between the groups as well comparing the difference between boys and girls within the groups. Method: The study included 30 participating children, divided into two groups with 15 participants in each group. One of the groups was a CF-group and the other a group of controls, matched for gender and age. Activity diaries were studied and data were presented decrepitly and analyzed with Wilcoxon rank sum test. Result: The result showed no difference between the groups while comparing TEE and PAL. Half of the participants in both groups (53,34 % and 46,67 %) reached a moderate or high physical activity level during the registration. No significance was proved between the groups as they rated their activity level, numbered 6-9, in their activity diaries. Neither could any differences be proved significant in rated activity between the boys and girls within the groups. Conclusion: The conclusion was that no significant differences appeared regarding TEE or PAL between the CF-group and the control group participating in this study. Neither were there any differences in activity level between boys and girls within the groups.

Syfte: Syftet med studien var att beskriva energiomsättning och fysisk aktivitetsnivå hos en grupp barn med cystisk fibros (CF) och jämföra resultatet med friska barn i en kontrollgrupp. Syftet var också att jämföra skattade aktivitetsnivåer mellan grupperna samt mellan flickor och pojkar inom de båda grupperna. Metod: I studien deltog 30 barn, indelade i två grupper om 15 deltagare. Grupperna var en CF-grupp och en kontrollgrupp matchad efter kön och ålder. Aktivitetsdagböcker granskades och data sammanställdes och data presenterades deskriptivt och analyserades med Wilcoxsons rangsummetest. Resultat: Resultatet visade att det inte fanns skillnad mellan de båda grupperna vid jämförelse av TEE och PAL. Ungefär hälften av alla deltagare (53,34 % resp. 46,67 %) nådde moderat eller hög aktivitetsnivå under de registrerade dagarna. Det förekom ingen signifikant skillnad mellan grupperna med avseende antal skattade 6-9:or i aktivitetsdagboken. Inte heller någon skillnad mellan könen inom de båda grupperna kunde påvisas. Slutsats: Slutsatsen var att det inte fanns någon signifikant skillnad beträffande energiomsättning eller fysisk aktivitet mellan barn med CF och friska barn som deltog i denna studie. Inte heller kunde någon skillnad i aktivitetsnivå mellan könen inom grupperna påvisas.

The aim of this study is to examine the understanding, preschool teachers, have about their work related to energy conversion in the human body. Through individual interviews, answers have been sought to the following questions: What do the preschool teachers believe they need to know about the link between food and energy? What are the different methods preschool teachers use to workwith the area of energy conversion in the human body?

The results show that preschool teachers have knowledge in terms of food and its nutrients as an energy source for the body to cope with. However the more thorough and detailed questions become all the more uncertainty there is about the topic. Preschool teachers on their own initiative do bring up the topic with the children and begin conversations as well as ask questions, perform experiments and demonstrations. However, there is still a demand for further education in this topic among preschool teachers, as well as requests on advice and ideas on how to work with children around the body’s energy.

It is important that preschool teachers raise the subject with the children at an early age, in order to create awareness, understanding and interest in the children’s mind. With the children becoming older, also their understanding develops. This drives the importance of the preschool teachers’ performance and commitment in order to obtain meaningful work.

Keywords: knowledge, work methods, interest, further education.

Syftet med denna studie är att undersöka vilka uppfattningar pedagogerna i förskolan har kring sitt arbete med energiomsättningen i kroppen. Genom individuella intervjuer har svar sökts på följande frågor; Vad anser sig pedagogerna behöva kunna kring kopplingen mellan mat och energi? Vilka olika metoder använder pedagogerna sig utav för att arbeta med energiomsättningen i kroppen?

Resultatet visar på att pedagogerna har kunskap vad gäller maten och dess näringsämnen som energikälla för att kroppen ska orka med. Ju mer ingående och detaljerade frågorna blir desto mer osäkerhet finns det kring ämnet. På eget initiativ tar pedagogerna upp ämnet med barnen och inleder samtal, ställer frågor, utför experiment och demonstrationer. Dock finns önskemål kring fortbildning i ämnet hos pedagogerna, liksom önskemål kring tips och idéer på hur man kan arbeta med barnen kring kroppens energi.

Att pedagogerna tar upp ämnet med barnen redan i tidig ålder är betydelsefullt för att skapa medvetenhet och intresse. Med stigande ålder skapas även förståelse hos barnet. Pedagogernas insatser liksom engagemang och kunnande är betydelsefulla för ett givande arbete.

Nyckelord: kunskap, arbetsmetod, intresse, fortbildning.