To see the other types of publications on this topic, follow the link: Entreprenadrätt.
Dissertations / Theses on the topic 'Entreprenadrätt'
Create a spot-on reference in APA, MLA, Chicago, Harvard, and other styles
Consult the top 22 dissertations / theses for your research on the topic 'Entreprenadrätt.'
Next to every source in the list of references, there is an 'Add to bibliography' button. Press on it, and we will generate automatically the bibliographic reference to the chosen work in the citation style you need: APA, MLA, Harvard, Chicago, Vancouver, etc.
You can also download the full text of the academic publication as pdf and read online its abstract whenever available in the metadata.
Browse dissertations / theses on a wide variety of disciplines and organise your bibliography correctly.
1
Ramadani, Ilir. "Grov vårdslöshet i entreprenadrätt." Thesis, Umeå universitet, Juridiska institutionen, 2015. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-105559.
Full text
2
Hagberg, Tim. "Utebliven besiktning av entreprenader : en undersökning av dess effekter på besiktningens rättsverkningar." Thesis, Stockholms universitet, Juridiska institutionen, 2016. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-133562.
Full text
3
Willborg, Isak. "Högsta domstolens tolkning av entreprenadavtal : kan bestämmelser i AB 04 få en för byggbranschen oväntad tolkning?" Thesis, Stockholms universitet, Juridiska institutionen, 2016. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-133700.
Full text
4
Strand, Martin. "Risk- och ansvarsfördelningen i entreprenadavtal : förutsättningar för beställarens ansvar." Thesis, Stockholms universitet, Juridiska institutionen, 2013. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-100545.
Full text
5
Brissman, David Lars Anders. "Avhjälpande och prisavdrag i entreprenadavtal : särskilt om rätten till ersättning för uppskattade avhjälpandekostnader." Thesis, Stockholms universitet, Juridiska institutionen, 2014. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-101453.
Full text
6
Andersson, Jenny. "Utgör en obefogad hävning en avbeställning i entreprenadsrättsliga sammanhang?" Thesis, Stockholms universitet, Juridiska institutionen, 2016. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-127699.
Full text
7
Pettersson, Marielle. "Entreprenadrätt : Riskfördelning vid okända förutsättningar och kravet på lojalitet." Thesis, Linköpings universitet, Affärsrätt, 2015. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:liu:diva-117743.
Full textAbstract:
Entreprenadrätten bygger till största del på standardavtal, vid avsaknad av generell lagstiftning på området. AB 04 reglerar utförandeentreprenader där beställaren av entreprenaden tillhandahåller projekteringen och har ett funktionsansvar, medan entreprenören är ansvarig för själva utförandet av entreprenaden. I en offentlig upphandling erbjuds entreprenörer, kallade anbudsgivare, att kalkylera på beställarens tillhandahållna förfrågningsunderlag. I det fall uppgifter saknas, eller är bristfälliga, ska entreprenören vid anbudsskedet anta att förhållandena är sådana som kunnat förutsättas vid en fackmässig bedömning. 1 kap. § 8 AB 04 stadgar nyss angivna reglering. Problematik har uppkommit hur begreppet fackmässig bedömning ska tolkas. Entreprenören har haft att räkna på lägsta kostnad i sin fackmässiga bedömning, och i det fall tilläggsarbeten fordrats har denne haft rätt till ersättning för dessa enligt 2 kap. § 4 AB 04. Beställare har förutsatts lämnat de uppgifter som kan erhållas vid fackmässig undersökning, enligt tredje stycket i 1 kap. § 6 AB 04, i förfrågningsunderlaget. Part som tillhandahållit uppgifterna svarar för dessa. Meningsskiljaktigheter har uppstått vem av parterna som står risken i det fall okända förhållanden uppkommer under entreprenadarbetets gång. Mål nr T 407-13, det så kallade Gotlandsfallet, som avgjordes den 27 januari 2015 klargjorde rättsläget. Entreprenören har att beakta, i den fackmässiga bedömningen, förhållanden som anses troliga. Vad innebörden av begreppet troliga är utgör i sig en tolkningsfråga lämnad till framtiden. Avgörandet öppnar upp för flertalet frågor. Vad uppsatsen resulterat i är att risk finns att beställaren fortsättningsvis kommer att tillhandahålla bristfälligt förfrågningsunderlag, vilket orsakar större osäkerhet för anbudsgivare vid dennes kalkylering av entreprenadarbetet. Högre krav ställs på entreprenören att vidta en utsträckt bedömning vid oklart förfrågningsunderlag. Högsta domstolen berörde inte vid bedömningen betydelsen avseende strikt ansvar för beställare vid uppgiftslämnandet, som vid en fackmässig undersökning av arbetsområdet borde ha förekommit i förfrågningsunderlaget. I anbudsskedet förutsätts parterna uppträda lojalt, och därefter samverka för ett väl fungerande entreprenadarbete. Prekontraktuellt ansvar torde ha uppkommit när anbudsgivare erhållit förfrågningsunderlaget. Förhandlingar har påbörjats, avsikten är ett långtgående fungerande avtalsförhållande, beställaren ska upplysa om relevanta förhållanden och anbudsgivaren har att kalkylera på entreprenadarbetet. Undgår beställare att upplysa om viktiga förhållanden innan avtalsslutet, vilseleds anbudsgivaren på oriktiga förutsättningar att göra en korrekt bedömning. Liktidigt ska anbudsgivare upplysa beställaren om tänkta arbetsmetoder och kalkyleringar för att säkra förhållandena på arbetsområdet.
8
Johansson, Isabelle. "Direktkrav vid entreprenad : En jämförelse mellan två rättssystem." Thesis, Linköpings universitet, Affärsrätt, 2014. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:liu:diva-111814.
Full textAbstract:
svensk rätt gäller principen om avtalets subjektiva begränsning som huvudregel, vilken innebär att ett avtal endast kan skapa rättigheter och skyldigheter för avtalsparterna. Det har dock gjorts vissa avsteg från principen. I vissa specialregleringar har en part rätt att rikta direktkrav mot sin medkontrahents medkontrahent. Det har även gjorts avsteg från principen i rättspraxis. HD anförde i Hamnkranfallet år 1986 att undantag kan göras från principen under vissa specifika förutsättningar. I domen fick käranden rätt att rikta anspråk direkt mot sin avtalsparts medkontrahent, även när skadeståndsansvar reglerats genom avtal. Före Bravidadomen 2001 hade försäkringsbolag regelbundet riktat anspråk direkt mot den vårdslösa parten när det förelåg avtalsbrott i flera led. Till följd av Bravidadomen samt If/Zurich-fallet begränsades dock möjligheten, då domstolarna anförde att käranden enbart hade att vända sig till sin avtalspart vid avtalsbrott i flera led. Ett eventuellt ersättningsanspråk mot medkontrahents medkontrahent på utomobligatorisk grund kunde endast utdömas om skadevållaren handlat med uppsåt eller varit grovt vårdslös, samt under de förutsättningar som angivits i Hamnkranfallet. I fransk rätt gäller samma huvudregel, men även här finns undantag. En kommersiell köpare har direktkravsrätt mot bakre led i de fall köpet kan härledas tillbaka till parten mot vilken köparen vill rikta anspråk. Franska domstolen har, i de fall avtalet om entreprenad reglerar både utförande av tjänst samt egendomsöverföring, likställt en köpare med en beställare, vilket innebär att en beställare kan rikta anspråk mot parter i bakre led på kontraktuella grunder. Om avtalet om entreprenad enbart reglerar utförande av tjänst har beställaren likväl direktkravsrätt mot en vårdslös underentreprenör men då på utomobligatorisk grund. I fransk rätt är det även lagstadgat att en underentreprenör har en långtgående rättighet att rikta betalningsanspråk direkt mot beställaren om generalentreprenören inte fullgör sin betalningsplikt. Skillnaden mellan direktkravsrätt i svensk och fransk entreprenadrätt kan härledas till de skillnader som finns inom köprätten. Inom svensk entreprenadrätt bör det dock finnas vissa situationer, utöver de som framkommit av rättspraxis, då en skadelidande beställares direktkravsrätt bör tillerkännas. I enlighet med fransk rätt bör direktkravsrätt mellan parter i samma kontraktskedja under vissa förutsättningar tillerkännas på kontraktuell grund, eftersom parterna inte kan anses vara tredje man gentemot varandra. En underentreprenör bör även, med inspiration från den franska rätten, under vissa förutsättningar tillerkännas en rätt att rikta betalningsanspråk direkt mot en beställare.
9
Johansson, Ida, and Alida Heindoff. "Konsumentskyddet vid småhusentreprenader : Vad är fackmässighet?" Thesis, Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, 2015. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:liu:diva-118751.
Full textAbstract:
Under sin livstid genomför en konsument normalt få större investeringar. Köp av tjänst beträffande småhusentreprenad får anses utgöra en sådan investering. Att investera i uppbyggnad eller tillbyggnad av en- eller tvåfamiljshus är inte bara en stor ekonomisk investering för den enskilda konsumenten, utan också en investering för livet. Under de senare årtiondena har lagregleringen inom konsumenttjänsteområdet utvecklats och år 2005 infördes särskilda regler beträffande småhusentreprenader, i konsumenttjänstlagen (1985:716). Vanligt förekommande är även tillämpning av standardavtal som ska fungera som tillägg och komplement till konsumenttjänstlagen. ABS 09 är det standardavtal som tillämpas mellan näringsidkare och konsument beträffande avtal om småhusentreprenader. För att standardavtalet ska bli tillämpligt måste det dock åberopas av någon av parterna. Eftersom konsumenttjänstlagen är tvingande till konsumentens förmån får inte standardavtalsvillkoren strida mot lagen. Förekommer villkor i standardavtalet som anses strida mot lagen är dessa utan verkan. Standardavtal innehåller, till skillnad från konsumenttjänstlagen, rättigheter för näringsidkaren och det förekommer avtalsvillkor som i visst hänseende kan anses strida mot lagen. I analysen har vi kommit fram till att konsumentskyddet gällande småhusentreprenader har utvecklats och gett konsumenten ett starkare skydd. Det starka skyddet är till stor fördel för konsumenten, eftersom denne ofta är den svagare parten. I konsumenttjänstlagen stadgas att tjänsten ska utföras fackmässigt. Vad som är fackmässigt är ett begrepp som inte har en generell betydelse, utan innehållet i begreppet varierar från fall till fall. Det är inte bara konsumenttjänstlagen som reglerar fackmässighet utan även olika standardavtal. Efter att ha undersökt begreppet fackmässighet har vi kommit fram till att det inte är någon som egentligen vet vad begreppet egentligen betyder. I praktiken uppstår det sällan problem trots ovissheten kring begreppet i sig.
10
Gonelius, Gustav. "Skäligt pris : Om prisbestämning av byggentreprenader enligt 45 § KöpL och 36 § KtjL." Thesis, Stockholms universitet, Juridiska institutionen, 2020. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-184292.
Full text
11
Lindblom, Niclas. "Rätten att tillgodogöra sig tidsvinster i entreprenadavtal." Thesis, Stockholms universitet, Juridiska institutionen, 2017. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-149890.
Full text
12
Gustafsson, Jenny. "Prissättning av entreprenad : en jämförelse av ersättningsmodeller." Thesis, Stockholms universitet, Juridiska institutionen, 2018. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-153235.
Full text
13
Svensson, Frida, and Amanda Moberg. "Att tillämpa ett kontrollansvar på entreprenadavtal : Lämpligt eller olämpligt?" Thesis, Linköpings universitet, Affärsrätt, 2016. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:liu:diva-129536.
Full textAbstract:
Kommentaren till AB 04 kap 4 § 3 p. 1 hänvisar till den rättspraxis som utvecklats inom köprätten beträffande kontrollansvar. Fråga uppkommer hur AB 04s hänvisning till köprättens kontrollansvar ska tillämpas i praktiken och om det är lämpligt att tillämpa kontrollansvaret som ansvarsgrund på avtal om entreprenad. Kommentaren infördes i samband med revideringen av AB 04 och utgjorde en nyhet, i jämförelse med regleringen i AB 92. Regleringen i AB 04 kap. 4 § 3 p. 1 ska läsas tillsammans med AB 04 kap. 5 § 4, för att utröna om en beställare kan tillerkännas ansvarsfrihet på grund av en omständighet som ligger utom beställarens kontroll. Begreppet kontrollansvar tycks, i den kommersiella entreprenadjuridiken, tillerkännas en skild innebörd, jämfört med köprätten. Kontrollansvaret har i den köprättsliga litteraturen jämförts med ett strikt ansvar med undantag för force majeure. Hänsyn till skillnaderna mellan avtal om köp och avtal om tjänst tycks ha lämnats utan avseende vid införandet av kommentaren till AB 04 kap. 4 § 3 p. 1. I ett nyligen publicerat avgörande från Svea Hovrätt belyses att ansvarskretsens omfång i AB 04 är snävare, jämfört med ansvarskretsens omfång i köprätten. Att tillämpa köprättens kontrollansvar på entreprenadavtal tycks således ej längre alltid vara lämpligt. De frågor som uppkommer med anledning av AB 04s hänvisning till köprättens kontrollansvar behandlas i uppsatsen. Ansvarsfrågan har stor betydelse för entreprenadavtal, med anledning av att avtal om entreprenad inbegriper stora kontraktssummor och omfattande tjänstearbeten. Vår slutsats är att AB 04s hänvisning till köprättens kontrollansvar bör revideras. En revidering av Allmänna Bestämmelser och utgivande av nya motiv till densamma har beslutats av Byggandets Kontaktkommitté, vilket torde utgöra tillfälle att antingen förtydliga hur kontrollansvaret ska tillämpas på entreprenadavtal eller helt enkelt eliminera hänvisningen till köprätten. Vår bedömning är att ansvarsgrunden kontrollansvar är för sträng för att tillämpas på entreprenadavtal.
14
Byfeldt, Eva. "Försäkringsgivares ersättningsansvar i totalentreprenad med flera parter : en uppsats i försäkrings- och entreprenadrätt." Thesis, Stockholms universitet, Juridiska institutionen, 2017. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-140606.
Full text
15
Westergren, Christopher, and Tobias Hansson. "Felbedömningen och ansvarsfördelning i entreprenadrätten." Thesis, Malmö högskola, Fakulteten för kultur och samhälle (KS), 2017. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:mau:diva-21260.
Full textAbstract:
I takt med att bostadsbyggandet blir mer och mer omfattande på den svenska mark- naden har avsaknaden av lagstadgade bestämmelser på området fått en större bety- delse. De få befintliga bestämmelserna som finns på området är tämligen invecklade och har föranlett till flertalet tvister inom det svenska rättsväsenet på senare år. Vid nyproduktion aktualiseras ett helt annat rättsområde än vid köp av bostäder på begag- natmarknaden, nämligen entreprenadrätten. Denna studie syftar till att lyfta fram de skillnader och likheter som råder vad gäller felbedömning samt ansvarsfördelningen vid köp av bostäder på begagnatmarknaden kontra köp av nyproducerade bostäder. Bestämmelserna som behandlar det entreprenadrättsliga förhållandet utgörs huvud- sakligen av så kallade standardbestämmelser som avtalas parterna emellan. Den undersökningsplikt som föreligger enligt de köprättsliga bestämmelserna utgörs mot- satsvis av ett så kallat besiktningsförande inom entreprenadrätten. Utöver de objektiva samt subjektiva bedömningar som görs i köprättsliga förhållanden för att fastställa fel och brister omfattas entreprenadrättsliga bestämmelser av ett flertal perioder för att fastställa om fel och brister föreligger. Dessa perioder bygger på diverse garantier som reglerar riskövergången inom entreprenadrätten. Den tvetydighet och komplexi- tet som föreligger vid entreprenadrättsliga förhållanden har resulterat i att inspiration har hämtats från köprättsliga bestämmelser vid tvistemål om entreprenad. Detta torde i sin tur tyda på att reglerna inte uppfyller ett fullgott ändamål och att rättssäkerheten måste ses över.As housing construction becomes more and more extensive on the Swedish market, the lack of statutory provisions in regards of this topic has become more important. The few existing provisions in regards of this are rather complicated and have led to a number of disputes in Swedish courts in recent years. New development actualizes a completely different jurisdiction than purchase of housing on the used market, namely construction contract law. This study aims at highlighting the differences and similari- ties of error assessment as well as the distribution of responsibilities for the purchase of homes on the used market versus the purchase of new development. The provisions dealing with the construction contract relationship consist of something called stand- ard form contract. The duty to inspect a property in terms of transactional law is com-3pletely different in regards of construction contract law since it consists of an inspec- tion procedure. In addition to the objective and subjective assessments made in terms of transactional relations to determine errors and weaknesses, contractual contract regulations are covered by a number of periods to determine if errors and weaknesses exist. These periods are based on various warranties that regulate the risk transition in construction contract law. The ambiguity and complexity of constructional contract relationships has resulted in inspiration from transactional law provisions in case of construction contract disputes in court. This could indicate that the rules do not fulfill a proper purpose and the legal certainty must be reviewed.
16
Nyström, Helena. "Tolkning av AB04 : Den dispositiva rättens roll beträffande entreprenadrättsliga spörsmål." Thesis, Uppsala universitet, Juridiska institutionen, 2016. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-298802.
Full text
17
Wahl, Johan. "Entreprenadavtalens rättsliga ställning : Särskilt om ABM 07." Thesis, Linköpings universitet, Affärsrätt, 2016. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:liu:diva-127466.
Full textAbstract:
I avsaknad av tillämplig lagstiftning för entreprenader fanns för länge sedan ett behov av ett standardavtalssystem. Standardiserade formulär som säkerställer en optimal riskfördelning mellan parterna och erbjuder snabba avtalsslut togs emot som en framgångssaga inom byggsektorn. I den rättsliga doktrinen frågades, varför behöver vi en lagstiftning när de allmänna bestämmelserna för byggsektorn erbjuder heltäckande regleringar? I denna framställning ställer jag motfrågan, om de allmänna bestämmelserna för byggsektorn verkligen så heltäckande som vi tror? En gammal utbredd uppfattning om juridiken och entreprenader är att, entreprenadrätt skulle vara ett eget särskilt rättsområde och de allmänna bestämmelserna utgör branschspecifik lag inom detta rättsområde. I denna framställning belyser jag praxis från de senaste åren som snarare antyder att entreprenadrätt är en naturlig del av den allmänna köp- och kontraktsrätten. Framställningen har ett särskilt fokus på ABM 07 och behandlar dess centrala brister och medföljande tolkningsproblem. För de som tillämpar de allmänna bestämmelserna är det viktigt att förstå den verkliga innebörden av vad de faktiskt avtalar om. Genom att förstå dessa standardavtal kan onödiga risker, kostnader och osämja undvikas. Tvister om olika tolkningar gällande innebörden av enskilda avtalsvillkor är vanligt förekommande inom entreprenader. Oftast väljer parterna en icke offentlig tvistelösning i ett skiljeförfarande, eller så ser man helst till att förlika framför att invänta en prövning i allmän domstol. Om parterna är förtrogna med en djupare juridiska kunskap om de allmänna bestämmelserna skulle kanske färre tvister behöva prövas överhuvudtaget.
18
Walldén, Gabriel. "Ansvarsreglerna i Allmänna bestämmelser : Särskilt om 5 kap. § 11 AB 04 och dess förhållande till de entreprenadrättsliga försäkringsreglerna." Thesis, Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten, 2018. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:liu:diva-150949.
Full textAbstract:
Entreprenadrätten, till skillnad från många andra juridiska läror, omfattas inte av någon speciallagstiftning. Regleringen på området sker istället i huvudsak med hjälp av standardavtal. Ett av dessa är AB 04, ett avtal som i skrivande stund undergår ett revideringsarbete. Ansvarsreglerna i avtalet är omfattande och de ansvarspåföljder som kan drabba parterna varierar. Ett av de villkor som ofta utgör föremål för diskussion är AB 04 5:11. 5:11 är omfångsrik och i bestämmelsens omfattningsområde ingår både ett culpaansvar och ett felansvar. Bestämmelsens omfattning begränsas emellertid genom att skador som behandlats tidigare i det femte kapitlet faller utanför bestämmelsens tillämpning. I 5:11 2 st. framgår dessutom en friskrivningsklausul som undantar ansvar för skada som uppstår på grund av avbrott eller störning i industriell verksamhet eller kommersiell verksamhet. Paragrafens karaktär, som sekundär i förhållande till övriga regler, är i viss mån problematisk. Inte nog med det, har bestämmelsen även tydliga försäkringsrättsliga inslag genom hänvisning till avtalets försäkringsregler som framgår senare i avtalets femte kapitel. Utifrån uppsatsens resultat framgår att ordalydelsen och vissa aspekter av 5:11 kan problematiseras. Anledningen består huvudsakligen i tvivelaktiga ordval och oklarheter i hur paragrafen förhåller sig till andra bestämmelser i avtalet, exempelvis försäkringsplikten, förhållandet till tredje man, felaktig projektering och ansvaret efter garantitiden. Framgår gör en bild av en svårtolkad bestämmelse som ger flera uppslag för diskussion. Uppsatsen har resulterat i ett förslag till en ny lydelse, mer anpassad till avtalsförfattarnas sannolika avsikt med 5:11. Förslaget ger även ett större utrymme för bestämmelsens försäkringsrättsliga aspekter, vilka i den nuvarande lydelsen har en till synes undanskymd roll. Den läsare som är intresserad av huvudsakligen den nya lydelsen, hänvisas direkt till kapitel 8. Där redogörs för den nya lydelsen, och i korthet de reflektioner som föranlett den.
19
Winqvist, Ebba. "Ansvarsfördelning i byggsektorns avtal AB 04 vid skada som träffar tredje man." Thesis, Linköpings universitet, Affärsrätt, 2013. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:liu:diva-93227.
Full textAbstract:
Byggavtalet AB 04 återfinns inom entreprenadrättens område, ett område vars särdrag bland annat utgörs av bristen på lagregleringar. Istället bildar avtalen i den så kallade AB-familjen en systematik som fungerar såsom reglering som används och accepteras av de flesta parter på området. Ryggraden, och stommen, i denna systematik utgörs av avtalet AB 04 för generalentreprenader och delade entreprenader, och ABT 06 för totalentreprenader. De övriga avtalen (bland andra AB-U 07, ABT-U 07, ABM 07 och ABK 09) innehåller liknande typer av regler och är utformade för att fungera tillsammans i en kontraktskedja. Under entreprenadarbeten används som regel byggavtalet AB 04 mellan såväl byggherre och entreprenör, som entreprenör och dennes underentreprenörer. Ansvarsfördelningen för en skada på tredje man regleras genom 5:13 i AB 04, och skada på sådana som inte är tredje man i 5:11. Definitionen av vem som utgör tredje man och vem som inte gör det är således central för förståelsen av ansvarsfördelningen mellan beställare och entreprenör. 5:11 och 5:13 skiljer sig åt vad gäller ansvarsform (presumtionsansvar i 5:13, och culpaansvar eller felansvar i 5:11) och placeringen av bevisbördan. Dessutom innehåller 5:11 ansvarsbegränsningar vad gäller beloppet (15 % av kontraktssumman, eller det belopp som ansvarsförsäkring utgör) och industriell produktion eller annan kommersiell verksamhet. Genom den vida skrivningen i 5:13 och genom att ingen praxis finns i frågan finns osäkerhet kring frågan om ansvarsfördelningen. Med tredje man i den betydelse som åsyftas i 5:13 måste, enligt uppsatsens resultat, förstås alla som inte är part i avtalet, undantaget underentreprenörer, underleverantörer och övriga som står i avtalsförhållande med någon av parterna avseende entreprenaden. Det vill säga såväl sådana skadelidande som är helt frikopplade från avtalsparterna, som skadelidande som står i avtalsförhållande med någon av parterna, men inte rörande entreprenaden. Med detta som grund blir effekten att de skadetyper som räknas in under första stycket i 5:13 är alla skador som kan träffa dessa personer som kan vara tredje man. Det finns inget gehör för begränsningar av vad paragrafen är ”åsyftad” att innebära, likt de Byggandets kontraktskommitté (BKK) ger uttryck för i sina yttranden. En osäkerhet av den typ som finns i AB 04 är olämplig, med tanke på de stora skillnader som finns i 5:11 och 5:13. Genom ett förtydligande av paragraf 5:13 vid exempelvis nästa revidering av AB 04, och en anpassad standardiserad försäkringslösning, skulle problematiken enkelt kunna undvikas.
20
Thunmarker, Josefine. "Återställande efter avhjälpande enligt AB04 : Hur omfattande är ansvaret med hänsyn till HD:s nya tolkningsmodell?" Thesis, Umeå universitet, Juridiska institutionen, 2018. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-149833.
Full text
21
Häger, Emelié. "Vem får en kalldusch - Entreprenören eller beställaren? Felansvaret för senare upptäckt brist i material som medför en olägenhet för människors hälsa." Thesis, Umeå universitet, Juridiska institutionen, 2020. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-180952.
Full text
22
Widmark, Ronnie. "Likställda arbeten i entreprenader." Thesis, Stockholms universitet, Juridiska institutionen, 2020. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-178323.
Full textAbstract:
Vid entreprenader förekommer ett begrepp som kallas ÄTA (Ändringsarbete, Tilläggsarbete och Avgående arbete). Ett ÄTA-arbete uppstår när beställaren under entreprenadtidens gång föreskriver något som inte är angivet i kontraktshandlingarna. ÄTA är dessutom beställarens garanti för att dennes önskemål med investeringen blir som det är tänkt. Entreprenören är vid sådana tillfällen både berättigad och skyldig att utföra dessa ÄTA-arbeten mot ersättning. Detta står att läsa i standardavtalen AB 04 och ABT 06 som entreprenadavtalen ofta grundas på.1 När det kommer till entreprenörens rätt att erhålla betalning för arbeten som denne anser inte ingår i kontraktsarbetena kallas det för ”arbeten likställda med ÄTA-arbeten” (vidare kallat likställda arbeten). Den bestämmelsen återfinns i 2:4 i standardavtalen. Regleringen gällande likställda arbeten verkar till synes väldigt genomtänkt och belyst av upphovsmännen i föreningen Byggandets kontraktskommité (BKK). Det har dock visat sig att den bestämmelse som skapats för att råda bot på eventuella problem när verkligheten avviker från det förmodade, inte sällan vållar meningsskiljaktigheter mellan parterna. Samtidigt som entreprenören vill ha extra betalt för arbeten som inte står med i kontraktet, så ligger det i beställarens intresse att betala så lite som möjligt utöver kontraktssumman. En fråga som väckt min nyfikenhet är hur en tvist om betalning för likställda arbeten kan bli så omfattande och handla om ett belopp om 21 miljoner kronor som i NJA 2015 s. 3.2 Informerade entreprenören inte beställaren om att de ansåg att det förelåg ett likställt arbete? Inhämtade entreprenören beställarens synpunkter, som i sin tur förklarade att de var av en annan åsikt? I händelse av det senare, varför fortsatte entreprenören att utföra likställda arbeten vid äventyr av att inte erhålla betalning? Eller har entreprenören inhämtat beställarens synpunkter utan att erhålla ett positivt svar av beställaren men valt att fortsätta ändå för att senare tvista om saken? Hade det inte varit en mindre riskabel lösning för entreprenören att häva kontraktet i stället för att riskera att arbeta utan att erhålla betalning? Det känns i sammanhanget som att entreprenören står för en större del av riskerna när det kommer till de likställda arbetena och kostnaderna som uppstår. Under den senaste 15-årsperioden då AB 04 och ABT 06 varit gällande har BKK genom de nu gällande standardavtalen, och Högsta domstolen (HD) med sina prejudicerande domar, fastställt hur de grundläggande begreppen och rekvisiten ska tolkas när det gäller regeln om likställda arbeten i 2:4 och framförallt frågor om hur de här aktuella bestämmelserna i kapitel 2 i standardavtalen ska tolkas. Uppsatsen handlar således om likställda arbeten och problematiken kring det begreppet.