Dissertations / Theses on the topic 'Equity. Business'

En av de allra centralaste aspekterna vid investerings- och finansieringsbeslut handlar om den risk som en investering innebär och den avkastning som marknaden kräver. Som kapitalplacerare vill man veta risken i en potentiell investering för att kunna beräkna det avkastningskrav man måste erhålla, och om investeringen motsvarar ens egen riskexponering. Investeringsbeslut på olika marknader innebär att olika typer av risker tas i beaktande och resulterar därigenom i att avkastningskraven skiljer sig åt mellan marknaderna. Området för den här undersökningen ligger i risker och avkastning på Private Equity marknaden där skillnader existerar jämfört med investeringar i börsbolag. Förespråkare för Private Equity industrin menar att Private Equity innebär möjligheter till betydligt högre avkastning än investeringar som görs i noterade instrument och då främst i jämförelse med aktier. Samtidigt som de högre avkastningarna lyfts fram som karakteristika så pratar man om att Private Equity även kan ses som en ny tillgångsklass som har sin egna risk- och avkastningsprofil. Det är vid dessa skillnader och främst gällande riskmåttet beta vår studie tar vid. När en portfölj teoretiskt konstrueras så används betavärden och avkastningar från historiska börskurser för att risken och den förväntade avkastningen skall fås fram. Den vanligaste metoden för att skatta avkastningskravet på en investering i ett noterat bolag är CAPM modellen. Modellen innebär att den som tar en högre risk skall belönas och att denna risk utgörs av investeringens känslighet gentemot marknaden multiplicerat med marknadens riskpremie. Men när kapital skall investeras i onoterade bolag som Private Equity uppstår det problem med användningen av den metoden, eftersom inga börskurser finns att ta del av. Studiens problem är att undersöka och klargöra hur risken och avkastningen ser ut på den svenska Privat Equity marknaden. Risken uppskattas genom att estimera betat för portföljebolagen i Private Equity fondera med en justerad CAPM modell. Syftet är vidare att synliggöra och beskriva skillnaderna i risk/avkastning mellan tillgångsklasserna Private Equity och börsnoterat. Framkomna resultat visar att betat för Private Equity i genomsnitt ligger på 3,85 mot den noterade marknadens beta på 1. Detta innebär att Private Equity besitter betydligt högre risk än aktiemarknaden, vilket vi anser orimligt. Resultaten förklaras i hög utsträckning av de höga avkastningskrav som Private Equity fonderna kräver på sina investeringar. Undersökningen visar på förväntade avkastningskrav runt 10 % för aktiemarknaden samtidigt som Private Equity har i genomsnitt nästan dubbelt så höga avkastningskrav. Att skillnaderna är så stora mellan tillgångsslagen finner vi i orealistiskt satta avkastningskrav från Private Equity.

Private equity-investeringar innebär kapitalsatsningar i onoterade företag med ett aktivt och tidsbegränsat ägarengagemang. Detta kan indelas beroende på tidpunkten och kapitalbehovet för investeringen och benämns: affärsänglar, venture capital och buyout. Det finns en allmän uppfattning att dessa bolag agerar som affärspirater, vilka suger ut tillgångarna i företag för att sedan sälja av det utan att tänka på konsekvenserna. Det finns en ovetskap om vad som egentligen tillför värde och på vilket sätt detta sker. På uppdrag av Svenska Riskkapitalföreningen skrivs därför denna uppsats. Syftet är att studera riskkapitalinvesteringar med avseende på hur portföljbolagen utvecklas beträffande tillväxt i omsättning och antal anställda, efter det att ett private equity-bolag blivit delägare. Undersökningen har genomförts genom en kvantitativ ansats där enkäter och bokslutsdata analyserats. Då denna del är den första av två inom en 20-poängsuppsats där teori och metod behandlas, kommer empiri, analys och slutsats behandlas i nästa del.

I Sverige pågår idag en samhällsdebatt angående huruvida private equity–industrin bidrar till den ekonomiska utvecklingen genom att skapa långsiktigt starka och lönsamma bolag eller om de förstör värde genom nedskärningar och bolagsuppdelningar. Med private equity menas riskkapitalbolag som investerar i onoterade företag, så kallade portföljbolag, med avsikten att tillföra värde inför en avyttring några år senare, vanligen 3-5 år. Syftet med denna studie är att studera värdeutvecklingen på ett antal av dessa svenska portföljbolag, från riskkapitalbolagens avyttring till och med två år efter försäljningen. I studien har nyckeltal med fokus på lönsamhet, tillväxt och kapitalstruktur tagits fram för portföljbolagen. Utvecklingen för dessa nyckeltal har senare jämförts med utvecklingen för motsvarande nyckeltal hos en referensgrupp av liknande onoterade bolag som inte tidigare varit ägda av riskkapitalbolag. Resultatet visar att portföljbolagen i många avseenden har utvecklats bättre än jämförelsebolagen under den studerade tidsperioden. Detta skulle kunna förklaras av aktivt ägande med uttalat lönsamhetsfokus men kan även ha andra förklaringar, varför fortsatta studier i ämnet rekommenderas.

Efter att ha studerat och författat en teoretisk grund kring ”Private Equity – En portföljbolagsstudie” som första delen av två inom en 20-poängsuppsats skrivs denna magisteruppsats som en påbyggnad där en empirisk studie, analys och slutsats genomförs.

Private equity-investeringar blir en allt vanligare form för kapitalanskaffning hos entreprenörer och företag. Denna form av investeringar sker i onoterade företag där investeraren håller ett aktivt och tidsbegränsat ägarengagemang. Denna uppsats skrivs på uppdrag av Svenska Riskkapitalföreningen, och syftet är att studera riskkapitalinvesteringar med avseende på hur portföljbolagen utvecklas beträffande tillväxt i sysselsättning och omsättning, efter det att ett private equity-bolag blivit delägare. Undersökningen bygger på kvantitativt insamlande av data där analysen grundats på enkäter och bokslutsdata.

Två hypoteser har ställts upp och besvarats. Dessa antar att den årliga genomsnittliga mediantillväxten i sysselsättning respektive omsättning är högre i portföljbolagen, i alla faser, under ett riskkapitalbolags innehavsperiod jämfört med referensgrupperna efter det att en private equity-investering genomförts.

Resultatet för portföljbolagsstudien visar att tillväxten i både sysselsättning och omsättning är högre i bolag med någon form av riskkapital än för referensgrupperna. Därmed verifieras hypoteserna.

Riskkapitalbolagens verksamhet är mycket omdebatterad då förespråkare hävdar att riskkapitalbolagen bidrar till långsiktigt stabila företag och kritiker menar att de bryter ner värde hos sina portföljbolag. Denna debatt har föranlett många studier i ämnet men ytterst få har undersökt portföljbolagens syn på riskkapitalbolagens inblandning. Författarna har därför valt att bygga vidare på en tidigare studie som, genom att jämföra värdeutvecklingen för 13 portföljbolag under två år med utvecklingen hos en grupp jämförbara bolag, undersökt om riskkapitalbolagen skapar uthålligt värde hos sina portföljbolag. Syftet med denna studie är att undersöka huruvida strategiska skillnader mellan portföljbolagen och jämförelsebolagen har påverkat värdeutvecklingen i den tidigare studien samt hur riskkapitalbolagens inblandning har bidragit till dessa skillnader. Detta gjordes genom en enkätundersökning där samtliga bolag i den tidigare studien tillfrågades att medverka, av dessa valde 13 företag, sju portföljbolag och sex jämförelsebolag, att delta. Resultatet visar att det finns vissa skillnader i förvaltningen mellan de båda grupperna och att portföljbolagen har påverkats positivt av riskkapitalbolagens aktiva ägande. Portföljbolagen är mer fokuserade på finansiella mål och lönsamhet medan jämförelsebolagen fokuserar på operationella mål och prioriterar tillväxt högre än lönsamhet. Detta kan vara en förklaring till resultatet i den tidigare studien som visade att portföljbolagen haft en starkare lönsamhetsutveckling än motsvarande jämförelsebolag, under mätperioden. Resultaten stödjer dock inte den långsiktighet som riskkapitalbolagen sägs bidra med.

In today’s world, where the consumer is constantly exposed to more and more brands in almost any kind of environment, the importance of exploiting those brands which have managed to reach the consumer’s mind and gained a strong position has increased. A majority of new product launches are extensions of existing brands. Brand extensions can be seen as a less expensive as well as less risky way to satisfy the consumer’s demands and needs within several segments by providing several products under the same brand rather than creating a new name for every new product. Even though the extension of brands has become a popular strategy, it can still be somewhat of a troublesome affaire to extend the brand without loosing its original value. A “very good” brand extension not only creates additional cash-flow but also enhances the brand name. Thus, the purpose of this thesis is to identify factors that enable enhanced brand equity through category brand extension. A category extensions is when an existing brand name is applied to a product category that is new to the firm.

The study is conducted based on exclusively written data whereas a presentation of textual analysis will appear. As the focus is on theoretical findings and not empirical, no entire chapter in this thesis will concern empirical findings. Elementary variables of brands are defined, explained and discussed as well as the concept of brand equity, identity and image. Further, we present a discussion concerning definitions and the research that has been conducted on the subject of extensions. A discussion on the potential benefits and difficulties that are involved in brand extension follows and the concept of extension fit as well as aspects of lifestyle are presented. The conclusions reach are seven factors, all benefiting from having a high level of abstraction. The factors enhancing brand equity through category extensions are: Brand Context Distance, Lifestyle, Brand Awareness, Fit, Guarantee Function, Personality and Relationship.

Syftet med denna uppsats är att skapa mer förståelse kring hur private equity bolag arbetar på den svenska marknaden och vilka investeringskriterier bolagen tittar på inför en eventuell buyout investering samt hur de långsiktigt jobbar med att förädlar sina investeringar. Det är även tänkt att uppsatsen ska ge en generell och informerande kunskap om private equity branschen.

Författarna har valt att studera två private equity bolag vars fokus ligger på den del som benämns buyout och som är av olika storlek gällande förvaltat kapital samt investeringsområden

För att lättare uppnå undersökningens syfte har författarna valt att undersöka ett investeringsfall från vardera bolag. Uppsatsen bygger på en flerfallstudie med en metodtriangulering där kvalitativ metod använts i form av två djupintervjuer och kvantitativ metod brukats vid analys av data från investeringsfallen.

Författarna har genom studien kunnat dra slutsatsen att de viktigaste kriterierna som buyout inriktade private equity företagen fokuserar på är målbolagets mognadsfas, kassaflöde, tillväxtpotential, företagets marknadsposition och trend gällande industrin. Genom analysen har det framkommit att private equity företagen investerar i mogna företag och arbetar med ett aktivt ägande genom styrelsen för att skapa ett långsiktigt värde. Förutom själva återbetalningen av skulderna skapas detta värde genom operationella och strategiska åtgärder där private equity bolagen bistår med sin erfarenhet och kunskap.

Recent research on links between dimensions of consumer-based brand equity, as well as links to consumer involvement, has shown that it is a significant predictor of purchase behavior.

The purpose of this dissertation is to explore the affect brands have on consumer involvement. We attempt to investigate how consumer-based brand equity affects the level of consumer involvement.

Based on consumer behavior theory and previous research of these areas, gathered primary data (an empirical investigation of students’ attitudes) is analyzed to gain an understanding of how the aforementioned concepts relate to each other.

The findings indicate that there are correlations between consumer-based brand equity and consumer involvement, and that there is more to investigate in this area. Suggestions for further research include a similar study with more measured variables for each dimension, and analyzing them separately instead of creating indexes.

The results of this dissertation may be useful for marketers and manufacturers of the specific products investigated, as well as products of similar nature, in order to apply focus to the attributes which consumers value most.

Bakgrund: Många konkurrerande produkter liknar idag varandra och därför krävs ofta andra egenskaper än bra produkter för att övertala konsumenterna till köp. Ett sätt att förstärka associationskraften i ett varumärke kan vara att samarbeta med ytterligare ett varumärke. Detta kallas för co-branding och handlar om att man genom samarbete drar nytta av ett annat varumärke för att på så vis skapa fördelar som kan stärka det egna varumärket. Det tilläggsvärde som ett varumärke ger den märkta produkten betecknas av begreppet brand equity. Co- branding skulle kunna öka brand equity men det kan även innebära stora problem som skulle kunna minska brand equity.

Syfte: Syftet med denna uppsats är att definiera och beskriva begreppet ”co- branding” ur ett svenskt marknadsperspektiv. Vidare vill vi undersöka om och hur co-branding som varumärkesstrategi genom konsumenterna kan påverka ett företags brand equity.

Genomförande: Uppsatsen bygger på tre små n-studier av de co-brandade produkterna Daimglass, klädkollektionen ”Lagerfeld for H&M” och Vodafonemärkta Sony Ericssontelefoner. Primärdata har samlats in genom två stycken e- mailintervjuer med representanter på Sony Ericsson och H&M. Därtill har 90 stycken intervjuer gjorts med konsumenter.

Resultat: Vi har i vår uppsats kommit fram till en egen definition av begreppet co-branding. Vi kan även konstatera att brand equity kan påverkas på många olika sätt genom de fyra varumärkestillgångarna märkeskännedom, upplevd kvalitet, associationer till varumärket och märkeslojalitet. Slutligen har vi kunnat bidra med några goda råd riktade till de företag som står inför ett co- brandingsamarbete.

Poor decisions and conflicts of interest by members of company boards of directors have been a factor in the dramatic rise in chief executive officer (CEO) compensation, resulting in a lower return on equity (ROE) for shareholders. The purpose of this correlational study was to examine the relationship between CEO compensation, CEO duality, and ROE after controlling for CEO age, CEO tenure, and firm size, as measured by total assets. Agency theory was the theoretical framework for this study. The study examined whether a statistically significant relationship existed between CEO compensation, CEO duality, and ROE, after controlling for CEO age, CEO tenure, and firm size. Archival data were collected and analyzed from a sample of publicly traded firms in the United States listed on the 2016 Standard & Poor’s 500 Index. Hierarchical multiple regression techniques were used to test the relationship between variables. The results indicated that there was not a statistically significant relationship between CEO compensation, CEO duality, and ROE after controlling for CEO age, CEO tenure, and firm size. The study may contribute to positive social change by increasing the potential for board of directors’ members to implement best practices, contributing to reduced shareholder conflicts, less litigation, higher ROE, and enhanced investor confidence benefiting emerging economies and local communities.