Academic literature on the topic 'Estetisk praktik'

Aesthetic expression adalah hubungan yang unik antara pasien dan perawat dengan melakukan tindakan kepedulian yang berdasarkan pada pengalaman hidup, keyakinan individu, pengembangan diri, dan memungkinkan perawat dapat melihat dan mengintegrasikan diri mereka ke semua tindakan asuhan keperawatan. Studi ini merupakan tradisional literatur review yang bertujuan untuk mengeksplore penerapan aesthetic expression dalam praktek keperawatan. Kriteria inklusi pada studi literatur ini antara lain; jurnal yang membahas tentang bentuk penerapan aesthetic expression dalam praktek keperawatan, artikel bebahasa Inggris dan Indonesia, artikel terbitan tahun 2009-2020. Strategi penelusuran literatur review ini dilakukan dengan mengakses beberapa data base seperti Proquest, CINAHL, Elsevier/Science Direct, Pubmed, dan Google Schoolar dengan menggunakan kata kunci aesthetic, aesthetic expression, nursing care, nursing practice, estetika dan praktik keperawatan, Hasil dari literatur review menemukan beberapa bentuk penerapan asthetic expression dalam praktek keperawatan meliputi terapi music,terapi dance, puisi, humor, dan visual. Studi selanjutnya diharapkan dapat mengembangkan penelitian tentang penerapan aesthetic expression khususnya pada spesifikasi bidang dalam praktek keperawatan.

Tulisan ini adalah suatu eksplorasi atas visi-visi tentang estetika sebagaimana didapati di dalam teori dan praktik sejak Plato sampai zaman Modern. Tujuan khusus yang ingin dicapai adalah menggali akar-akar dari identitas Kekristenan dan Ibrani sebagaimana kita dapat temui di dalam teks Alkitab dan praktik pada kedua tradisi. Perbandingan akan dilakukan antara visi Yunani tentang keindahan demi keindahan itu sendiri yang dianggap sakral, yang barangkali merupakan asal-muasal dari gerakan 'seni demi seni itu sendiri' ("l'art pour l'art") yang muncul di era Modern, dengan alternatif pada visi Ibrani tentang keindahan, yaitu keindahan sebagai respon terhadap kekudusan Allah dan kesenian sebagai sesuatu yang merujuk pada hal yang melampaui dirinya sendiri.

Praktik pendidikan dan kehidupan intelektual pada masa Dinasti Safawi ini secara keseluruhan diarahkan untuk memperkokoh doktrin paham Syi’ah. Pada satu sisi paham Syi’ah demikian keras diinjeksikan pada seluruh lapisan dan wilayah kesadaran intelek rakyat demi memperkokoh posisi kekuasaan para Syah. Dan pada sisi lain penguatan birokrasi hingga penggunaan kekerasan militeristis dijadikan alasan untuk memperkuat keyakinan ajaran syiah. Adapun system dan praktek pendidikan pada masa Dinasti Safawi ini, semata mata didominasi oleh tiga jenis pendidikan: pertama pendidikan indoktrinatif sebagai kurikulum inti dalam seluruh pusat pendidikan untuk memantapkan paham Syi’ah demi terwujudnya patriotisme masyarakat untuk mengabdi kepada mazhab keagamaan.Dan kedua pendidikan estetika dengan penekanannya pada seni karya yang dihadapkan mampu mendukung sector industry dan perdagangan Dinasti Safawi. Ketiga pendidikan militer memperkuat armada perang

Landasan paradigma pendidikan adalah unsur dari kebudayaan bangsa. Melalui ideologi liberal pendidikan seni akan memberi ruang pada individu untuk mengembangkan kepercayaan diri dengan kebebasan yang dimiliki. Pendekatan pendidikan dalam seni melalui paham konservativisme lebih kepada perlunya melestarikan dan meneruskan keyakinan dan praktik seni yang sudah mapan. Sedangkan pendidikan multikultural berfungsi sebagai penguatan karakter individu agar mampu bersikap humanis, demokratis, dan pluralis. Sudut pandang pendidikan seni melalui ideologi liberal dan konservatif bermakna bahwa pendidikan seni mengarah kepada dua hal, yaitu sebagai media pendidikan ekspresif artistik dan sebagai apresiatif estetis. Pada hakekatnya pendidikan seni memiliki subtansi sebagai pendidikan kreatif dan pendidikan estetika yang berfungsi sebagai media dalam upaya pengembangan kreativitas budaya. Sehingga dengan sendirinya subtansi pendidikan seni secara langsung sebagai perwujudan nilai karakter subjek didik. Dengan metode pembelajaran melalui pendidikan seni, pendidik harus berfungsi sebagai agen pembaharuan yang berperan sebagai komunikator dan berfungsi sebagai pelayanan yang dilandasi olah rasa, profesional dan selalu memiliki kesadaran akan tanggung jawab serta berfungsi sebagai narasumber yang terpercaya.

Barong-Rangda selalu hadir dalam praktik-praktik beragama Hindu di Bali. Sosok yang dicitrakan sebagai Hyang Siwa dan Hyang Bhatari Uma selalu dihubungkan dengan dunia mistik, dan Rangda selalu dikaitkan dengan tokoh Calonarang bernama Datengdirah, yakni janda Girah dalam lotar Calonarang. Dalam kepercayaan masyarakat Hindu di Bali, Rangda adalah perwujudan dari Hyang Bhatari Durga sakti Bhatara Siwa dan sebagai penguasa kuburan yang dihubungkan dengan hal-hal yang menakutkan. Demikian pula Barong selalu dilekatkan dengan murthi Siwa dalam perwujudannya sebagai Banaspati Raja. Menariknya Barong-Rangda bukan saja dipahami sebagai simbol suci, tetapi dihayati dalam penghayatan yang beragam. Menariknya, sosok Barong-Rangda juga ditarikan oleh orang khusus yang disebut nyolahang Barong-Rangda atau menarikan sosok Barong-Rangda dalam ruang ritual dan pentas kesenian sakral. Berdasarkan hal tersebut, menarik untuk mengkaji liturgi sakralisasi Barong-Rangda, sehingga menemukan beberapa makna di dalamnya.

Topeng Sidakarya memeliki peranan penting dalam setiap upacara yadnya bagi umat Hindu di Bali. Upacara yadnya belum dinyatakan selesai sebelum dipentaskannya tarian sakral ini, sehingga dalam setiap prosesi ada pementasan tarian yang tergolong tari wali. Jenis tarian ini adalah bergenre tari topeng dengan atribut yang khas menampakan ketuaanya. Sidakarya secara literal berarti pekerajaan yang sudah tuntas atau selesai. Melalui pementasan tarian ini, masyarakat Hindu yang melangsungkan upacara yadnya diyakini sudah selesai menjalankan yadnya, dan tentunya ada pemberkatan di dalamnya. Tarian sakral yang menunjukan kesan magis, dan tidak saja dipandang sebagai pelengkap ritus yadnya, tetapi juga kaya makna teologi, keindahan dan filosofis yang berhubungan dengan praktik beragama Hindu di Bali yang di dalamnya tidak terlepas dari konsep satyam, siwam dan sundaram.

ABSTRACTThe purposes of this research are finding out the behaviour and creativity patterns of students in making “batik cap”. Subjects of this research were students of the Primary School Teacher Education Department at Universitas Ahmad Dahlan Yogyakarta who took the Art and Skills Education course in the even semester of the Academic Year 2018/2019. The stages of the process analyzed include making batik designs, creating “batik cap” masters, “batik cap” artworks, and finishing the artworks. The research method is qualitative research. Data collection techniques are done by interview, observation, and document review. The data analysis technique used is narration. The results showed that 4P concept contains habitus as a system of practical production schemes, systems of perception, and appreciation practically related to aesthetics that allow for non-aesthetic responses within an object, differently defined in terms of philosophical logic. Students did the practices they had followed the procedure of creative thinking quite well. ABSTRAK Tujuan dari penelitian ini adalah untuk mengetahui pola perilaku dan kreativitas siswa dalam pembuatan “batik cap”. Subjek penelitian ini adalah mahasiswa Program Studi Pendidikan Guru Sekolah Dasar di Universitas Ahmad Dahlan Yogyakarta yang mengambil mata kuliah Pendidikan Seni dan Keterampilan pada Semester Genap Tahun Akademik 2018/2019. Tahapan proses yang dianalisis meliputi pembuatan desain, master "batik cap", karya seni "batik cap", dan menyelesaikan karya seni. Metode penelitian adalah kualitatif. Teknik pengumpulan data dilakukan dengan wawancara, observasi, dan tinjauan dokumen. Teknik analisis data yang digunakan adalah narasi. Hasil penelitian menunjukkan bahwa konsep 4P berisi habitus sebagai sistem skema produksi praktis, sistem persepsi, dan penghargaan yang secara praktis terkait dengan estetika yang memungkinkan respons non-estetika dalam suatu objek, berbeda didefinisikan dalam hal logika filosofis. Mahasiswa melakukan praktik cukup baik dengan mengikuti prosedur berpikir kreatif.

En maskin för tanken Att skriva akademisk essä är balansgång. Essäskrivaren använder det essäistiska temperamentet, där den undersökande tanken tar skrivandet till hjälp. Jay Richards formulerar sig om romanen som: ”A machine to think with”.1 Detta är sant också för essän. Dess temperament har flera kännetecken varav några är att texten kan ses som process, inte primärt produkt. Som dialog snarare än påstående. Som fylld av stoff hämtat ur impulser och egna erfarenheter, ställda i relation till en yttre omvärld, snarare än med anspråk på att sakligt redogöra för sakernas tillstånd som lösgjorda från rum och tid. För den skull är det inte psykologi eller centrallyrik där idén om jaget står i centrum. Långt ifrån. Det är som sagt en balansgång. Textformatet rymmer en ambition om att akademiskt hantverk och essäistiskt hantverk ska låna in det andra formatets metod växelvis, till en hybrid som har sakliga mål, men inte genom att rentvå texten från jaget utan genom att ärligt och redovisande ta dialogen mellan texten och tanken till hjälp för att precisera just dessa ting: texten och tanken. Kanske lite som att vara verktygstillverkare och använda verktyg till att tillverka verktyg. På så sätt blir textskrivandet (vilket text alltid är) ett cykliskt flöde där tankens iterationer preciseras i varv efter varv. Detta i kontrast till att man i stället skulle resa små rätvinkliga skjul, som man kallar för rubriker, som man därefter fyller, tills det är dags att bygga nästa skjul/rubrik, som en ingenjörsmässig favela med rätvinkliga gator mellan alla tankeförråden. Essän bejakar att tankens territorium inte bara är kontrollerad kultur utan också är en råare natur, kanske en skog där irrfärden leder till kantarellgömman. Linneuniversitetet. Masteruppsats. Yrkeskunnande och Teknologi. Hannes Rydell 7 Särskilt i en tid när kunskapsbegreppen för många betraktas som ett enda kunskapsbegrepp. Och där individen enligt ett sätt att se bli till ett användande subjekt som hanterar information, mer än ett bildningssubjekt som besitter kunskap och erfarenhet. I en sådan tid är irrfärder en av få saker som kan ge tanken ny skörd. Den som helt vet vad den håller på med står mentalt still, den som upptäcker utsätter sig för det oförutsedda. Text som ett verktyg för en mental utflykt kan alltså ses som en strategi för kunskapsgenerering. En annan strategi kan vara att pröva en hållning långt, så långt att dess fogar knakar. När jag i detta arbete testar gränserna för min hantverkskonservatism, görs det alltså inte uteslutande som ett sätt att hävda en väl grundad position. Tvärt om hoppas jag få förmånen att genom min text nå en läsare som vill och kan nyansera min bild av sådana kunskapsakter där händer styr och huvudet följer, så att kunskapsakterna i andra processer kan ge en rikare bild. Arbetet handlar mycket om det kroppsligt integrerade tänkande där handlingsplanens band till en yrkesmässig och estetisk syssla öppnas på glänt, så att det tysta tänkandets långsamma och bortomspråkliga process ska bli mer synlig. Jag avser den tysta kunskapen, som kroppen vet av erfarenhet. Textens ambition är närma sig dessa kroppsliga erfarenheter av att kunna och att där leta efter ord, egna erfarenheter såväl som andras. Spionage med ord Målet med texten är att den språkligt tänkande tanken ska få undersöka vad den tysta tanken gör. Orden blir på så sätt lite som spionens noter från vistelser i det tysta och sinnliga tänkandet. Till hjälp med det tar jag dels min egen förmåga att tänka noga, samt den läsning av framför allt kunskapsteori som jag refererar till. Förmågan att arbeta på detta sätt är också resultat av sammanlagt fyra år i en studiemiljö som använder dialogseminariemetoden (se rubrik Dialogseminarier, en metod för yrkeskulturers utveckling sid. 26). Min akademiska essä är ett spionage i ord över den tysta kunskapen inom i sådana estetiska praktiker som jag själv arbetat med. Men arbetet är nedskuret till halv längd vilket gör att fokus hamnar på kunskapsteorin, mer än både det och de konkreta erfarenheterna, Linneuniversitetet. Masteruppsats. Yrkeskunnande och Teknologi. Hannes Rydell 8 så som det längre och mer vittfamnande arbetet hade anspråk på. En tidigare och längre version av denna uppsats rymde flera intervjuer med hantverkare och konstnärer. Alla som intervjuades verkade inom fält som jag själv har viss erfarenhet av. Tanken med det var att en mer förtrogen intervjuare – och då menar jag förtrogen i ämnet inifrån dess praxis – ställer andra frågor som ibland når närmre de yrkeskunskapens delar som ofta är tysta. Detta i jämförelse med den journalist eller forskare som har en kyligare blick och snarare har kunskap om än i ämnet. En privatdeckares arbetsverktyg är bland annat iakttagelse, besinning, tålamod och en förmåga att läsa händelseförlopp som från ett upphöjt avstånd. Precis som för forskaren är en mycket liten del av dennes arbetstid mättad av nya upptäckter eller relevanta orsakssamband. Du som läser behöver vänja dig vid att språket är på väg, det har riktning och rymmer upptäckter men det har inte ständigt mål i sikte. Däremot en kompass i väskan som ofta tas i bruk. Finlogik En av mina poänger i detta arbete är att: De kollektiva och fungerande formaten för kommunikation som människan uppfunnit åt sig, alltså människans alla språk, inte kan göra anspråk på att vara heltäckande och inbegripa allt mänskligt tänkande. Detta för att stora delar av tänkandet är privat, och även i denna privata form kan tanken vara skarp. Alla tankar börjar i en mer privat och tyst del, vilken är förutsättningen för att nya tankar uppstår och utveckling kan ske. Den som söker följa en idé bakåt till dess tillblivelse, se dess grundstoff och existens-premisser, den kommer att bortom en viss punkt famla i mörker. Ändå uppstår tankar just ur ett sådant mörker. Vi kan inte alltid förstå men däremot odla banden till tankens källor och ibland fånga dem innan de slipats av kulturella föreställningar. Vi kan om vi riktar uppmärksamheten i en sådan riktning se tänkandet mer avklätt och friare från överenskommelser och godtaganden. Det finns visdom i det gamla skämtet: ”Om hjärnan vore så enkel att vi kunde förstå den vore vi så enkla att vi inte kunde.” 2 Det förra sekelskiftets svenska tänkare Hans Larsons, 1862-1944, rustar oss inte minst genom sin term finlogik för att leva med paradoxer, konstruktivt och utan att ge upp i vår Linneuniversitetet. Masteruppsats. Yrkeskunnande och Teknologi. Hannes Rydell 9 längtan efter kunskap, bildning och vetande. Det är lätt att vifta bort det förvetenskapliga, men utan förvetenskapliga aningar kan man inte få syn på vetenskapliga faktum. Ledtrådar är först tysta, men de drar till sig nya fakta om man följer deras förslag och så fort det krävs, reviderar sina antaganden. Men Larsson betonar lika bestämt att intuitionen inte befriar från det rationella tänkandets lagar till förmån för ohämmad subjektivitet och ”genialt” godtycke. Mot sådana yttringar av romantisk självhärlighet står han alltid på vakt och tillåter inga kompromisser. Intuitionen följer logikens normer men tillämpar dem på ett finare och mer nyanserat sätt.” 3 Ett annat begrepp, nu från Aristoteles, är: fronesis. I korthet en praktisk klokskap som innefattar en etisk dimension. Både finlogiken och fronesiskunskapen knyter starka band till tid och plats. Därför blir de användbara för den som vill avtäcka, upptäcka och uppfinna kunnandet i, om och för sin yrkespraxis. Målet med texten är inte vetande om estetisk yrkespraktik utan i stället kunnande, i, om, för och genom dessa estetiska yrkesfält; alltså det partikulära, och därigenom bitvis allmängiltiga, inte det generella och alltid sanna

Ironiskt är det att Skolverket skriver om hur kunskap kommer till uttryck i olika formersamtidigt som skolelevers kunskaper måste sorteras enligt Skolverkets utsatta kunskapskrav. Idenna undersökning är det fyra graffitimålares kunskaper som kommer till uttryck genom sinvisuella- och sociala praktik. För att få syn på deras kunskaper har jag observerat dessagraffitimålare då de utövar sin praktik, både det visuella (vad de skapar och visar) och detsociala (hur de samtalar). I samtal har jag fått höra hur de själva uttrycker sina kunskaper ocherfarenheter. Med ett sociokulturellt synsätt på lärande och med en redogörelse för begreppetestetiska lärprocesser har jag kommit fram till att en graffitimålares kunskaper når långtutöver det visuella. I ett ständigt identitetsskapande utvecklar graffitimålare sin estetiskaidentitet genom att alltjämt utveckla sin stil: estetiska lärprocesser är således integrerad igraffitimålarens praktiker. Graffiti är även en social praktik där graffitimålaren praktiserarmed andra graffitimålare samtidigt som de delar erfarenheter med och genom varandra.

Denna undersökning syftar till att hitta utvecklingsmetoder för hur jag som bildlärare i skakunna undervisa om graffiti och gatukonst, som en del av kontexten samtidskonst ur ettteoretiskt och estetiskt perspektiv på lärande. Jag valde att fördjupa mig i graffiti som visuellkultur och genom ett konstnärligt undersökande utveckla min egen praktik och estetiskakunnande utifrån tekniska metoder och material. Dessa hämtade från kreativa praktiker inomtraditionell graffiti för att utveckla min kunskap genom kroppslig upplevelse.Undersökningens frågeställning är: På vilka sätt kan graffiti som praktik förstås genom ettkonstnärligt praktiskt undersökande, i ett utvecklingsdidaktiskt syfte?Genom A/R/Tography som metodologiskt förhållningssätt har jag under studien agerat somkonstnären, forskaren och läraren (Artist - Researcher - Teacher) och undersökt graffiti somvisuell kultur . Under den gestaltande redovisningen och examensutställningen, menar jag attförsöka återskapa platsen för min studie, och synliggöra de förutsättningar som styrt minkreativa praktik och individuella lärprocess . Syftet med den slutgiltliga gestaltningen är attbjuda in till en interaktiv installation med en öppen vägg i ständig förändring. Här jag vill gebesökare möjlighet att få ny kunskap och själva få uppleva en graffiti inspirerad kreativprocess.

The purpose of this thesis is to describe and analyse the visual expressions of Street Art that occurs in the public space, and by doing so, to study this specifi c practice, and also elucidate the relation between public space as a democratic idea, a place for freedom of speech and as a planned, aesthetically shaped place. The intention is to throw light upon a central part of many young peoples lives in a didactic aspect. In this thesis I discuss Street Art as an informal image making in public space that young people use as tools to make meaning, but also as a form of resistance. The methodologies used in the study are ethnography and visual ethnography, where observational studies of Street Art as practice, interviews and interpretation of photographs (my own, and my informants) are performed and analysed. Theoretically, the study has a didactic and semiotic approach but I also rely on Cultural Studies as a research fi eld in order to be able to pick up different kinds of theories. From three platforms; public space and public place and places for Street Art, aesthetic learning processes within this specifi c practice, and fi nally the expanded fi eld of Art and the similarities and differences between formal Art and Street Art I have outlined four themes; ephemerality, the criteria for Street Art practice, how the work is being done, as a collective and individual practice, the struggle of space in public space, and fi nally high and low in Art and culture. By describing and analysing this informal image making light is thrown upon the aesthetic learning process that occurs, the didactic aspect of this practice and the communication that the images articulate. As a result, the study shows that Street Art, in spite of its illegal mark, points out that it is an aesthetic production and a creative practice that consists of resistance, meaning making, achieving knowledge through practice, and above all a way to use the city, to become a part of the city. The thesis contributes with the suggestion that this informal aesthetic learning process is a way to form identity, make meaning, take part of public space, and through symbolic resistance demand ones rights of expression.

This essay reflects upon a group process where the goal was to use an art exhibition as a source of inspiration. The purpose of introducing art through an Exihibition was to generate associations that lead to subjects for dialogue and therefor developed a creative process amongst the group. We used the experience that came out of the visit and phrased questions regarding electrical light sources to mediate to the children. The main questioning is regarding the transformation from conformity to a more experimental approach to children’s learning. My dilemma concerns me getting caught in between two different points of view and not always knowing to whom the dilemma should be addressed, towards the staff or the organisation. My investigation concerns the role of a supervisors communications skills in relation to aesthetics as a learning process. Secondly, I reflect upon pedagogic documentation and how it can be used in the preschool practice. Through the pedagogic documentation, I can reflect upon the children’s becoming in relationship to the spatial dimensions and their relationships towards each other. My purpose of outcome was to investigate creative thinking in relationship to a group process in the preschool practice and how one can go about to introduce art as a catalysator for a creative process.

This thesis focus on the change in goal within the revised curriculum where digital techniques are included and the preschool teachers’ perception of pedagogical work with aesthetic learning processes. The study has a phenomenographic approach. Semi-structured interviews were conducted to collect data. The analysis points out differences and similarities in the preschool teacher’s perceptions of image creation. The result of the study show that the preschool teachers’ perceptions show similarities and differences in children´s free image creation and the controlled image creation initiated by the adults. The preschool teacher’s perceptions of the controlled image creation show that it is often used as an aesthetic learning process to learn another subject or to process an experience while the perceptions of free image creation are that it happens more often spontaneously. It is used in the different theme areas of the preschool, because they perceive themselves lacking in knowledge and/-or interest. The preschool teacher’s perceptions of digital tools in relation to the preschool’s revised curriculum are that it is seen as a complement to analogue tools, but that the environment believes that the digital will replace analogue tools. The preschool teachers perceive that they lack knowledge about digital tools and that makes it difficult to implement it in teaching so that it will become a natural part of the teaching. The conclusion is that the preschool teachers are perceived to have a basic knowledge in the field of image creation and the digital tools. In order for the image creation and the preschool’s revised curriculum to be implemented, preschool teachers need more knowledge. Through knowledge is interest born and with more interest and knowledge, more aesthetic learning processes are created.
Med utgångspunkt i hur förskollärare uppfattar hur förskolans reviderade läroplan med digitala tekniker och förändrad målbeskrivning så är syftet för studien att fördjupa förståelsen kring hur förskollärare uppfattar det pedagogiska arbetet med estetiska lärprocesser med fokus på bildskapande. Undersökningen genomfördes med en fenomenografisk metodansats och halvstrukturerade intervjuer. Analysen genomfördes för att synliggöra skillnader och likheter i förskollärarnas uppfattningar om bildskapandet. Resultatet visar att förskollärarnas uppfattningar om det fria bildskapandet är barninitierat och sker spontant. Detta ses som det” riktiga” bildskapandet och barnen skapar tillsammans med kompisar. Förskollärarnas uppfattningar om det styrda bildskapandet visar att det ofta används som estetisk lärprocess till att lära ett annat ämne eller för att bearbeta en upplevelse. Det används inom förskolans olika temaområden, detta för att de uppfattar sig själva sakna kunskap och/- eller intresse. Förskollärarnas uppfattningar om digitala verktyg i relation till förskolans reviderade läroplan är att det ses som ett komplement till analoga verktyg, men att omgivningen tror att det digitala ska ersätta analoga verktyg. Förskollärarna uppfattar att de saknar kunskaper kring digitala verktyg och det gör det svårt att implementera det i undervisningen så att det ska bli en naturlig del i undervisningen. Slutsatsen är att förskollärarna uppfattas ha en grundkunskap inom bildskapandet samt de digitala verktygen. För att bildskapandet och förskolans reviderade läroplan ska kunna genomföras så behöver förskollärarna få mer kunskap. Genom kunskap föds intresse och med mer intresse och kunskap skapas fler estetiska lärprocesser.

Vi har i det här arbetet inriktat oss på att ur ett elevperspektiv undersöka tendenserna till barns och ungas utveckling i kommunikation och samarbete i de praktisk-estetiska ämnena. Vi har valt att undersöka detta ur ett sociokulturellt perspektiv av den orsaken att vi anser att det är en teori som redan finns inom det praktisk-estetiska fältet. Vår undersökning har grundat sig i följande frågeställningar: Vad betyder begreppen kommunikation och samarbete enligt eleverna? Hur kommunicerar och samarbetar eleverna i dessa ämnen? Kan dessa ämnen bidra till elevernas utveckling i samarbete och kommunikation och i så fall hur? Dessa frågeställningar har vi undersökt med hjälp av enkäter, intervjuer och observationer på två skolor inom Malmö kommun.I undersökningen kom vi fram till att de praktisk-estetiska ämnena har en betydande roll för elevernas utveckling i kommunikation och samarbete. Med stöd av det sociokulturella perspektivet bekräftar vi de praktisk-estetiska ämnenas plats i grundskolan. Ett ökat inslag av det sociokulturella perspektivet i grundskolan anser vi borde bidra till ökad inlärning och social utveckling hos eleverna.

Den praktiska kunskapen synliggörs inte i lika stor utsträckning som den teoretiska,

och vikten av praktiska kunskaper för ungdomar med utvecklingsstörning

uppmärksammas sällan.

Uppsatsens syfte är därför att undersöka den praktiska kunskapen i praktisktestetiska

ämnen på gymnasiesärskolan samt att verka för att synliggöra denna

praktiska kunskap och dess mervärden. Uppsatsen ger en översikt av vad praktisk

kunskap är, vilka diskurser som finns kring praktisk kunskap idag, samt fakta om

utvecklingsstörning och särskola, och skapande i praktiskt-estetiska ämnen.

Genom att göra två semistrukturerade intervjuundersökningar, en med en grupp

pedagoger som undervisar i praktiskt-estetiska ämnen på gymnasiesärskolan, och en

med 9 verksamhetsträningsprogramselever ville jag skaffa mig en uppfattning om

hur undervisningen ser ut i praktiskt-estetiska ämnen på gymnasiesärskolan idag.

Sammanfattningsvis kom jag fram till att skapande verksamhet på

gymnasiesärskolan ger eleverna glädje, bättre självförtroende och många olika

sorters kunskaper och färdigheter, viktiga både för nuet och vuxenlivet, och eftersom

många särskoleelever har begränsade möjligheter att uttrycka sig i tal och skrift är

det viktigt för dem att få uttrycka sig genom att skapa i praktiskt-estetiska ämnen.

Jag kom också fram till att det finns en tudelning mellan praktiska och teoretiska

ämnen på gymnasiesärskolan och att eleverna kan göra kunskapsvinster om

pedagogerna arbetar mer ämnesöverskridande. Vidare fann jag att många personer

med utvecklingsstörning har ett speciellt och personligt uttryck i sina alster.