Dissertations / Theses on the topic 'Estetisk praktik'

En maskin för tanken Att skriva akademisk essä är balansgång. Essäskrivaren använder det essäistiska temperamentet, där den undersökande tanken tar skrivandet till hjälp. Jay Richards formulerar sig om romanen som: ”A machine to think with”.1 Detta är sant också för essän. Dess temperament har flera kännetecken varav några är att texten kan ses som process, inte primärt produkt. Som dialog snarare än påstående. Som fylld av stoff hämtat ur impulser och egna erfarenheter, ställda i relation till en yttre omvärld, snarare än med anspråk på att sakligt redogöra för sakernas tillstånd som lösgjorda från rum och tid. För den skull är det inte psykologi eller centrallyrik där idén om jaget står i centrum. Långt ifrån. Det är som sagt en balansgång. Textformatet rymmer en ambition om att akademiskt hantverk och essäistiskt hantverk ska låna in det andra formatets metod växelvis, till en hybrid som har sakliga mål, men inte genom att rentvå texten från jaget utan genom att ärligt och redovisande ta dialogen mellan texten och tanken till hjälp för att precisera just dessa ting: texten och tanken. Kanske lite som att vara verktygstillverkare och använda verktyg till att tillverka verktyg. På så sätt blir textskrivandet (vilket text alltid är) ett cykliskt flöde där tankens iterationer preciseras i varv efter varv. Detta i kontrast till att man i stället skulle resa små rätvinkliga skjul, som man kallar för rubriker, som man därefter fyller, tills det är dags att bygga nästa skjul/rubrik, som en ingenjörsmässig favela med rätvinkliga gator mellan alla tankeförråden. Essän bejakar att tankens territorium inte bara är kontrollerad kultur utan också är en råare natur, kanske en skog där irrfärden leder till kantarellgömman. Linneuniversitetet. Masteruppsats. Yrkeskunnande och Teknologi. Hannes Rydell 7 Särskilt i en tid när kunskapsbegreppen för många betraktas som ett enda kunskapsbegrepp. Och där individen enligt ett sätt att se bli till ett användande subjekt som hanterar information, mer än ett bildningssubjekt som besitter kunskap och erfarenhet. I en sådan tid är irrfärder en av få saker som kan ge tanken ny skörd. Den som helt vet vad den håller på med står mentalt still, den som upptäcker utsätter sig för det oförutsedda. Text som ett verktyg för en mental utflykt kan alltså ses som en strategi för kunskapsgenerering. En annan strategi kan vara att pröva en hållning långt, så långt att dess fogar knakar. När jag i detta arbete testar gränserna för min hantverkskonservatism, görs det alltså inte uteslutande som ett sätt att hävda en väl grundad position. Tvärt om hoppas jag få förmånen att genom min text nå en läsare som vill och kan nyansera min bild av sådana kunskapsakter där händer styr och huvudet följer, så att kunskapsakterna i andra processer kan ge en rikare bild. Arbetet handlar mycket om det kroppsligt integrerade tänkande där handlingsplanens band till en yrkesmässig och estetisk syssla öppnas på glänt, så att det tysta tänkandets långsamma och bortomspråkliga process ska bli mer synlig. Jag avser den tysta kunskapen, som kroppen vet av erfarenhet. Textens ambition är närma sig dessa kroppsliga erfarenheter av att kunna och att där leta efter ord, egna erfarenheter såväl som andras. Spionage med ord Målet med texten är att den språkligt tänkande tanken ska få undersöka vad den tysta tanken gör. Orden blir på så sätt lite som spionens noter från vistelser i det tysta och sinnliga tänkandet. Till hjälp med det tar jag dels min egen förmåga att tänka noga, samt den läsning av framför allt kunskapsteori som jag refererar till. Förmågan att arbeta på detta sätt är också resultat av sammanlagt fyra år i en studiemiljö som använder dialogseminariemetoden (se rubrik Dialogseminarier, en metod för yrkeskulturers utveckling sid. 26). Min akademiska essä är ett spionage i ord över den tysta kunskapen inom i sådana estetiska praktiker som jag själv arbetat med. Men arbetet är nedskuret till halv längd vilket gör att fokus hamnar på kunskapsteorin, mer än både det och de konkreta erfarenheterna, Linneuniversitetet. Masteruppsats. Yrkeskunnande och Teknologi. Hannes Rydell 8 så som det längre och mer vittfamnande arbetet hade anspråk på. En tidigare och längre version av denna uppsats rymde flera intervjuer med hantverkare och konstnärer. Alla som intervjuades verkade inom fält som jag själv har viss erfarenhet av. Tanken med det var att en mer förtrogen intervjuare – och då menar jag förtrogen i ämnet inifrån dess praxis – ställer andra frågor som ibland når närmre de yrkeskunskapens delar som ofta är tysta. Detta i jämförelse med den journalist eller forskare som har en kyligare blick och snarare har kunskap om än i ämnet. En privatdeckares arbetsverktyg är bland annat iakttagelse, besinning, tålamod och en förmåga att läsa händelseförlopp som från ett upphöjt avstånd. Precis som för forskaren är en mycket liten del av dennes arbetstid mättad av nya upptäckter eller relevanta orsakssamband. Du som läser behöver vänja dig vid att språket är på väg, det har riktning och rymmer upptäckter men det har inte ständigt mål i sikte. Däremot en kompass i väskan som ofta tas i bruk. Finlogik En av mina poänger i detta arbete är att: De kollektiva och fungerande formaten för kommunikation som människan uppfunnit åt sig, alltså människans alla språk, inte kan göra anspråk på att vara heltäckande och inbegripa allt mänskligt tänkande. Detta för att stora delar av tänkandet är privat, och även i denna privata form kan tanken vara skarp. Alla tankar börjar i en mer privat och tyst del, vilken är förutsättningen för att nya tankar uppstår och utveckling kan ske. Den som söker följa en idé bakåt till dess tillblivelse, se dess grundstoff och existens-premisser, den kommer att bortom en viss punkt famla i mörker. Ändå uppstår tankar just ur ett sådant mörker. Vi kan inte alltid förstå men däremot odla banden till tankens källor och ibland fånga dem innan de slipats av kulturella föreställningar. Vi kan om vi riktar uppmärksamheten i en sådan riktning se tänkandet mer avklätt och friare från överenskommelser och godtaganden. Det finns visdom i det gamla skämtet: ”Om hjärnan vore så enkel att vi kunde förstå den vore vi så enkla att vi inte kunde.” 2 Det förra sekelskiftets svenska tänkare Hans Larsons, 1862-1944, rustar oss inte minst genom sin term finlogik för att leva med paradoxer, konstruktivt och utan att ge upp i vår Linneuniversitetet. Masteruppsats. Yrkeskunnande och Teknologi. Hannes Rydell 9 längtan efter kunskap, bildning och vetande. Det är lätt att vifta bort det förvetenskapliga, men utan förvetenskapliga aningar kan man inte få syn på vetenskapliga faktum. Ledtrådar är först tysta, men de drar till sig nya fakta om man följer deras förslag och så fort det krävs, reviderar sina antaganden. Men Larsson betonar lika bestämt att intuitionen inte befriar från det rationella tänkandets lagar till förmån för ohämmad subjektivitet och ”genialt” godtycke. Mot sådana yttringar av romantisk självhärlighet står han alltid på vakt och tillåter inga kompromisser. Intuitionen följer logikens normer men tillämpar dem på ett finare och mer nyanserat sätt.” 3 Ett annat begrepp, nu från Aristoteles, är: fronesis. I korthet en praktisk klokskap som innefattar en etisk dimension. Både finlogiken och fronesiskunskapen knyter starka band till tid och plats. Därför blir de användbara för den som vill avtäcka, upptäcka och uppfinna kunnandet i, om och för sin yrkespraxis. Målet med texten är inte vetande om estetisk yrkespraktik utan i stället kunnande, i, om, för och genom dessa estetiska yrkesfält; alltså det partikulära, och därigenom bitvis allmängiltiga, inte det generella och alltid sanna

Ironiskt är det att Skolverket skriver om hur kunskap kommer till uttryck i olika formersamtidigt som skolelevers kunskaper måste sorteras enligt Skolverkets utsatta kunskapskrav. Idenna undersökning är det fyra graffitimålares kunskaper som kommer till uttryck genom sinvisuella- och sociala praktik. För att få syn på deras kunskaper har jag observerat dessagraffitimålare då de utövar sin praktik, både det visuella (vad de skapar och visar) och detsociala (hur de samtalar). I samtal har jag fått höra hur de själva uttrycker sina kunskaper ocherfarenheter. Med ett sociokulturellt synsätt på lärande och med en redogörelse för begreppetestetiska lärprocesser har jag kommit fram till att en graffitimålares kunskaper når långtutöver det visuella. I ett ständigt identitetsskapande utvecklar graffitimålare sin estetiskaidentitet genom att alltjämt utveckla sin stil: estetiska lärprocesser är således integrerad igraffitimålarens praktiker. Graffiti är även en social praktik där graffitimålaren praktiserarmed andra graffitimålare samtidigt som de delar erfarenheter med och genom varandra.

Denna undersökning syftar till att hitta utvecklingsmetoder för hur jag som bildlärare i skakunna undervisa om graffiti och gatukonst, som en del av kontexten samtidskonst ur ettteoretiskt och estetiskt perspektiv på lärande. Jag valde att fördjupa mig i graffiti som visuellkultur och genom ett konstnärligt undersökande utveckla min egen praktik och estetiskakunnande utifrån tekniska metoder och material. Dessa hämtade från kreativa praktiker inomtraditionell graffiti för att utveckla min kunskap genom kroppslig upplevelse.Undersökningens frågeställning är: På vilka sätt kan graffiti som praktik förstås genom ettkonstnärligt praktiskt undersökande, i ett utvecklingsdidaktiskt syfte?Genom A/R/Tography som metodologiskt förhållningssätt har jag under studien agerat somkonstnären, forskaren och läraren (Artist - Researcher - Teacher) och undersökt graffiti somvisuell kultur . Under den gestaltande redovisningen och examensutställningen, menar jag attförsöka återskapa platsen för min studie, och synliggöra de förutsättningar som styrt minkreativa praktik och individuella lärprocess . Syftet med den slutgiltliga gestaltningen är attbjuda in till en interaktiv installation med en öppen vägg i ständig förändring. Här jag vill gebesökare möjlighet att få ny kunskap och själva få uppleva en graffiti inspirerad kreativprocess.

The purpose of this thesis is to describe and analyse the visual expressions of Street Art that occurs in the public space, and by doing so, to study this specifi c practice, and also elucidate the relation between public space as a democratic idea, a place for freedom of speech and as a planned, aesthetically shaped place. The intention is to throw light upon a central part of many young peoples lives in a didactic aspect. In this thesis I discuss Street Art as an informal image making in public space that young people use as tools to make meaning, but also as a form of resistance. The methodologies used in the study are ethnography and visual ethnography, where observational studies of Street Art as practice, interviews and interpretation of photographs (my own, and my informants) are performed and analysed. Theoretically, the study has a didactic and semiotic approach but I also rely on Cultural Studies as a research fi eld in order to be able to pick up different kinds of theories. From three platforms; public space and public place and places for Street Art, aesthetic learning processes within this specifi c practice, and fi nally the expanded fi eld of Art and the similarities and differences between formal Art and Street Art I have outlined four themes; ephemerality, the criteria for Street Art practice, how the work is being done, as a collective and individual practice, the struggle of space in public space, and fi nally high and low in Art and culture. By describing and analysing this informal image making light is thrown upon the aesthetic learning process that occurs, the didactic aspect of this practice and the communication that the images articulate. As a result, the study shows that Street Art, in spite of its illegal mark, points out that it is an aesthetic production and a creative practice that consists of resistance, meaning making, achieving knowledge through practice, and above all a way to use the city, to become a part of the city. The thesis contributes with the suggestion that this informal aesthetic learning process is a way to form identity, make meaning, take part of public space, and through symbolic resistance demand ones rights of expression.

This essay reflects upon a group process where the goal was to use an art exhibition as a source of inspiration. The purpose of introducing art through an Exihibition was to generate associations that lead to subjects for dialogue and therefor developed a creative process amongst the group. We used the experience that came out of the visit and phrased questions regarding electrical light sources to mediate to the children. The main questioning is regarding the transformation from conformity to a more experimental approach to children’s learning. My dilemma concerns me getting caught in between two different points of view and not always knowing to whom the dilemma should be addressed, towards the staff or the organisation. My investigation concerns the role of a supervisors communications skills in relation to aesthetics as a learning process. Secondly, I reflect upon pedagogic documentation and how it can be used in the preschool practice. Through the pedagogic documentation, I can reflect upon the children’s becoming in relationship to the spatial dimensions and their relationships towards each other. My purpose of outcome was to investigate creative thinking in relationship to a group process in the preschool practice and how one can go about to introduce art as a catalysator for a creative process.

This thesis focus on the change in goal within the revised curriculum where digital techniques are included and the preschool teachers’ perception of pedagogical work with aesthetic learning processes. The study has a phenomenographic approach. Semi-structured interviews were conducted to collect data. The analysis points out differences and similarities in the preschool teacher’s perceptions of image creation. The result of the study show that the preschool teachers’ perceptions show similarities and differences in children´s free image creation and the controlled image creation initiated by the adults. The preschool teacher’s perceptions of the controlled image creation show that it is often used as an aesthetic learning process to learn another subject or to process an experience while the perceptions of free image creation are that it happens more often spontaneously. It is used in the different theme areas of the preschool, because they perceive themselves lacking in knowledge and/-or interest. The preschool teacher’s perceptions of digital tools in relation to the preschool’s revised curriculum are that it is seen as a complement to analogue tools, but that the environment believes that the digital will replace analogue tools. The preschool teachers perceive that they lack knowledge about digital tools and that makes it difficult to implement it in teaching so that it will become a natural part of the teaching. The conclusion is that the preschool teachers are perceived to have a basic knowledge in the field of image creation and the digital tools. In order for the image creation and the preschool’s revised curriculum to be implemented, preschool teachers need more knowledge. Through knowledge is interest born and with more interest and knowledge, more aesthetic learning processes are created.
Med utgångspunkt i hur förskollärare uppfattar hur förskolans reviderade läroplan med digitala tekniker och förändrad målbeskrivning så är syftet för studien att fördjupa förståelsen kring hur förskollärare uppfattar det pedagogiska arbetet med estetiska lärprocesser med fokus på bildskapande. Undersökningen genomfördes med en fenomenografisk metodansats och halvstrukturerade intervjuer. Analysen genomfördes för att synliggöra skillnader och likheter i förskollärarnas uppfattningar om bildskapandet. Resultatet visar att förskollärarnas uppfattningar om det fria bildskapandet är barninitierat och sker spontant. Detta ses som det” riktiga” bildskapandet och barnen skapar tillsammans med kompisar. Förskollärarnas uppfattningar om det styrda bildskapandet visar att det ofta används som estetisk lärprocess till att lära ett annat ämne eller för att bearbeta en upplevelse. Det används inom förskolans olika temaområden, detta för att de uppfattar sig själva sakna kunskap och/- eller intresse. Förskollärarnas uppfattningar om digitala verktyg i relation till förskolans reviderade läroplan är att det ses som ett komplement till analoga verktyg, men att omgivningen tror att det digitala ska ersätta analoga verktyg. Förskollärarna uppfattar att de saknar kunskaper kring digitala verktyg och det gör det svårt att implementera det i undervisningen så att det ska bli en naturlig del i undervisningen. Slutsatsen är att förskollärarna uppfattas ha en grundkunskap inom bildskapandet samt de digitala verktygen. För att bildskapandet och förskolans reviderade läroplan ska kunna genomföras så behöver förskollärarna få mer kunskap. Genom kunskap föds intresse och med mer intresse och kunskap skapas fler estetiska lärprocesser.

Vi har i det här arbetet inriktat oss på att ur ett elevperspektiv undersöka tendenserna till barns och ungas utveckling i kommunikation och samarbete i de praktisk-estetiska ämnena. Vi har valt att undersöka detta ur ett sociokulturellt perspektiv av den orsaken att vi anser att det är en teori som redan finns inom det praktisk-estetiska fältet. Vår undersökning har grundat sig i följande frågeställningar: Vad betyder begreppen kommunikation och samarbete enligt eleverna? Hur kommunicerar och samarbetar eleverna i dessa ämnen? Kan dessa ämnen bidra till elevernas utveckling i samarbete och kommunikation och i så fall hur? Dessa frågeställningar har vi undersökt med hjälp av enkäter, intervjuer och observationer på två skolor inom Malmö kommun.I undersökningen kom vi fram till att de praktisk-estetiska ämnena har en betydande roll för elevernas utveckling i kommunikation och samarbete. Med stöd av det sociokulturella perspektivet bekräftar vi de praktisk-estetiska ämnenas plats i grundskolan. Ett ökat inslag av det sociokulturella perspektivet i grundskolan anser vi borde bidra till ökad inlärning och social utveckling hos eleverna.

Den praktiska kunskapen synliggörs inte i lika stor utsträckning som den teoretiska,

och vikten av praktiska kunskaper för ungdomar med utvecklingsstörning

uppmärksammas sällan.

Uppsatsens syfte är därför att undersöka den praktiska kunskapen i praktisktestetiska

ämnen på gymnasiesärskolan samt att verka för att synliggöra denna

praktiska kunskap och dess mervärden. Uppsatsen ger en översikt av vad praktisk

kunskap är, vilka diskurser som finns kring praktisk kunskap idag, samt fakta om

utvecklingsstörning och särskola, och skapande i praktiskt-estetiska ämnen.

Genom att göra två semistrukturerade intervjuundersökningar, en med en grupp

pedagoger som undervisar i praktiskt-estetiska ämnen på gymnasiesärskolan, och en

med 9 verksamhetsträningsprogramselever ville jag skaffa mig en uppfattning om

hur undervisningen ser ut i praktiskt-estetiska ämnen på gymnasiesärskolan idag.

Sammanfattningsvis kom jag fram till att skapande verksamhet på

gymnasiesärskolan ger eleverna glädje, bättre självförtroende och många olika

sorters kunskaper och färdigheter, viktiga både för nuet och vuxenlivet, och eftersom

många särskoleelever har begränsade möjligheter att uttrycka sig i tal och skrift är

det viktigt för dem att få uttrycka sig genom att skapa i praktiskt-estetiska ämnen.

Jag kom också fram till att det finns en tudelning mellan praktiska och teoretiska

ämnen på gymnasiesärskolan och att eleverna kan göra kunskapsvinster om

pedagogerna arbetar mer ämnesöverskridande. Vidare fann jag att många personer

med utvecklingsstörning har ett speciellt och personligt uttryck i sina alster.

Läroplanen för grundskolan påvisar vikten av att använda olika uttryckssätt och variera undervisningen för att elevernas olika förutsättningar och förkunskaper ska tillgodoses. Undersökningens syfte är att ta reda på om de estetiska uttrycksformerna förekommer i svenskundervisningen. Vilka som förekommer samt hur dessa används. Användningen av de estetiska uttrycksformerna i svenskundervisningen är enligt många forskare ett bra sätt för elever att inhämta kunskap, då flera elever genom sina sinnen får stärka deras förkunskaper och utveckla nya inblickar i svenskundervisningen. Genom ett antal observationer har ämnet undersökts och har genom detta uppnått ett resultat. Resultatet i vår studie kunde utläsa att fyra av fem estetiska uttrycksformer förekom i svenskundervisningen i olika hög grad. Uttrycksformerna som arbetet tar upp är musik, gestaltning, bild, formgivning samt symboler.

I uppsatsen, undersöktes gymnasieelevers syn på estetiska uttrycksmedels roll i undervisning annan än estetisk-praktisk. Studien grundas på 8 enskilda, semi-strukturerade intervjuer med gymnasieelever från två skilda gymnasieskolor i sydvästra Sverige. Deras utsagor tolkades och organiserades utifrån Monica Lindgrens fem diskurser; estetisk verksamhet som (1) kompensation, (2) balans, (3) lustfylld aktivitet, (4) fostran, och (5) förstärkning. Resultatet visade att respondenterna resonerade kring estetiska uttrycksmedlens roll i teoretisk undervisning utifrån dessa fem diskurser. Enligt dem, ansåg de att elever i särskilda behov är i större behov av lärande genom estetiska uttrycksmedel utifrån lärandebehov. Fortsättningsvis, pratade de om att den estetiska verksamheten bidrar till variation i skoldagen samt till en mer balanserad utbildning. De ansåg även att lärande genom estetiska uttrycksformer var mer lustfyllt, mer avslappnande, mer lekfullt och mindre ansträngande än de uttrycksmedel som används i teoretiskt lärande. Att våga tala inför andra människor, utveckla förståelse för människors olikheter samt situationer (empati) och träna på att samarbeta var de tre fostran- faktorerna gymnasieeleverna lyfte fram. Slutligen, har deltagarna resonerat kring estetiska uttrycksmedel som medel att förstärka lärandet i övriga skolämnen. Identitet eller personlig preferens lyftes fram som en del av estetisk verksamhet som kompensation. Förslag för framtida forskning bland annat identitet eller personlig preferens har presenterats.

Syftet med följande arbete är undersöka elevers föreställningar om lärande och estetiskalärprocesser inom ramen för Kulturskolans verksamhet. Jag undersöker hur elever resonerar om sitt eget lärande med hjälp av intervjuer och relaterar resultatet till begreppen motivation, motstånd och estetiska lärpocesser samt analyserar det utifrånBourdieus habitusbegrepp. Studien genomfördes, i form av kvalitativa djupintervjuer, under höstterminen 2013, och omfattar fyra slumpvis utvalda deltagare i åldrarna 11-14 år, som alla har avslutat en eller flera kurser på Kulturskolan. Sammanfattningsvis pekar resultaten i min studie på att ungas identitetsskapande påverkar deras känslor av motstånd respektive motivation inför lärandet samt att habitusbegreppet kan vara ett viktigt redskap för att förstå lärandets dynamik. Dessutom tyder resultaten på att estetiskt lärande i sig varken behöver skapa motivation eller lust till lärande. Lärandets drivkrafter verkar vara mer komplexa än så.

Syftet med detta arbete är att göra en kritisk undersökning av regeringens beslut att slopa kursen Estetisk verksamhet som kärnämne i gymnasieskolan samt att beröra vikten av estetiska ämnen i skolan. Vidare syftar denna studie på att inte bara kritisera regeringens beslut, utan snarare försöka förstå hur man kommit fram till detta beslut. Inledningsvis ges en litteraturöversikt av tidigare forskning kring estetik och kunskap. Sex kvalitativa intervjuer har genomförts, två med gymnasielärare och fyra med gymnasieelever om deras syn på dessa frågor. Uppsatsen avslutas med ett analyskapitel där litteraturen vävs samman med resultaten från intervjuerna. Mitt resultat visar att beslutet att slopa kursen Estetisk verksamhet som kärnämne är mycket ogynnsamt och dessutom taget utan godtagbar analys eller teoretiskt stöd.

This work is about the four artistic subjects theater, music, dance and art, and how teachers can use them as tools in the Swedish education. The aim is to identify the role that the artistic subjects may have in school, their pros and cons, as well as the teachers' attitude towards them. The work is divided into two parts, the theoretical part focuses on research, andpracticepart is based on a quantitative survey with 274 questionnaires, as well as a qualitative survey with three interviews, where all the informants are active teacher at the minimum ages. What emerged from the study is that it doesn’t differ much between research and reality, or in other words the theory and practice, when it comes to the artistic subjects as tools in regular education. The artistic subjects can be time consuming, but if a teacher takes the time they can help both teachers and students in their development. It has also been shown that many of the active teachers do not fully understand what the artistic subjects contains, but when they get concrete example is the vast majority of them in favor of using the artistic subjects as tools in their teaching.

Sammanfattning/abstraktGunilla Olin och Cecilia Petersson (2015). Språkstörning och lärande – praktisk-estetiska aktiviteter i en upplevelsebaserad inlärning. Language impairment and learning – practical-aestethic activities in an informal setting. Skolutveckling och Ledarskap, Lärande och Samhälle, Malmö Högskola.ProblemområdeI dagens skola ställs stora krav på elevers språkliga förmåga. Det är genom tal- och skriftspråk som kunskap förmedlas och bearbetas. För elever med språkstörning innebär det ökad sårbarhet om inga alternativa förmedlingssätt eller uttrycksformer kan komplettera det talade och skrivna språket.Syfte och preciserad frågeställningStudiens syfte är att belysa hur kunskap kan utvecklas och synliggöras mellan pedagoger och elever med språkstörning i undervisningssituationer på två skolor där fler modaliteter och uttrycksformer än tal- och skriftspråk används. Frågeställningen lyder: •Om och i så fall hur kan praktisk-estetiska uttrycksformer och upplevelsebaserad undervisning komplettera muntlig och skriftlig språkförmåga hos elever med språkstörning i lärandesituationer? Teoretisk ramStudien vilar på en bred teoretisk bas då flertalet utvecklingspsykologiska teorier på olika sätt kan bidra med perspektiv som kan stötta och utveckla den lärmiljö som elever med språkstörning möter. Teorier och perspektiv som berörs är det sociokulturella perspektivet som betonar vikten av att elever aktivt använder sig av kommunikation för att utveckla kunskap och förståelse. Det följs av arbetsminnets roll och hur detta kan stöttas av alternativa lärprocesser, känslan och motivationens roll då lärandet underlättas av affekter samt det designteoretiska perspektivet som hanterar kommunikativa resurser som fungerar meningsskapande i klassrummet.MetodUndersökningen är en fallstudie med en hermeneutisk och fenomenologisk ansats då empirin i huvudsak bygger på de upplevelser, erfarenheter och tankar pedagogerna har. Inom fenomenologin strävar man efter att förklara vardagen och förståelsen av de meningsskapande val pedagogerna, i detta fall, bygger undervisningssituationerna på. Empirin samlades in via metodtriangulering. De metoder som användes är informella samtal, intervjuer med pedagoger, fokusgrupp, filmade undervisningssituationer samt ostrukturerade klassrumsobservationer med därtill förda anteckningar.Resultat och analysI resultatet framkommer att det i de undersökta verksamheterna, där elever med språkstörning undervisas, finns kunskap om och erfarenhet av att dessa elever har behov av att få stöttning i form av praktisk-estetiska uttrycksformer och upplevelsebaserad undervisning. Dilemmat som uppstår är att det tar mycket tid att planera och skapa den kontext som ska fungera som stöttning åt eleverna i lärandet. Lärarna uttrycker också en känsla av egen bristande kompetens inom det praktisk-estetiska området.KunskapsbidragStudien visar att det finns en upplevd problematik kring den tidsåtgång de praktisk-estetiska och upplevelsebaserade arbetsformerna kräver. En översyn på grupp- och organisationsnivå kunde leda till att bättre förutsättningar gavs så att tidsfaktorn inte blir avgörande i arbetet med att omsätta kunskapskraven i undervisningen. I de politiska styrdokumenten är inte tidsfaktorn uppmärksammad eller problematiserad. Lärarnas känsla av bristande kompetens inom de praktisk-estetiska uttrycksformerna leder till att dessa uttrycksformer inte får det utrymme som elever har behov av och rätt till. Rätten till att få uppleva olika uttryck för kunskaper finns inskriven i styrdokumenten. Det är därför en fråga som måste lösas på organisationsnivå.ImplementeringI rollen som speciallärare med inriktning språkstörning ges möjlighet att påverka utformningen av lärmiljöer på grupp- och individnivå för att skapa förutsättningar för elever med språkstörning. I stort skulle specialläraren kunna verka för en mer breddad syn gällande språket som det centrala för lärandet. Det finns enligt Vygotskij (1995) andra former av tänkande som inte är beroende av språket. En uppgift för specialläraren kan därför vara att sprida kunskap om den möjlighet som praktisk-estetiska uttrycksformer och upplevelsebaserad undervisning kan ge. Det blir viktigt att uppmuntra användandet av dessa samt öka medvetenheten kring den betydelse de har för lärmiljön, framför allt för elever med språkstörning. I en upplevelsebaserad undervisning får dessa elever möjlighet att i praktiska aktiviteter omvandla teoretiska och abstrakta begrepp till en för dem konkret och hanterbar information. Det är därför viktigt att uppmuntra pedagoger att skapa fler upplevelser där eleverna får använda flera sinnen. Dessutom kan specialläraren bidra till utvecklandet av en språkutvecklande undervisning så att elever med språkstörning får möta ny kunskap i en interaktiv och kontextrik undervisning med språklig stöttning (Haijer & Meestringa, 2012).Nyckelord: lärande, motivation, praktisk-estetiska uttrycksformer, språkstörning, stöttning,upplevelsebaserad undervisning

I avhandlinga mi vil eg sjå nærare på kva teknologi, og då særleg den digitale teknologien, som ligg til grunn for dagens spelefilmproduksjon. Ein snakkar gjerne om ein digital revolusjon, men kva er denne sett saman av? Og kva er skilnaden mellom analog og digitale filmproduksjon? Er det eit større paradigmeskifte me er vitne til, frå analog til digital film, eller er det berre mindre justeringar? Kva resultat kan me venta oss av dette? Påverkar det digitale forma og måten spelefilmar vert produsert på?

This paper is about Soren Aabye Kierkegaards (1813-1855) philosophy regarding the relation between the aesthetic and the ethic stage. The result of the essay is a modification of the aesthetic problem. The suggestion is to convert part of Kierkegaard’s metaphysical claims into an epistemic approach. An epistemic approach means to hold a position of well grounded stipulative beliefs. The argument for this suggestion is that it’s not possible to decide the truth in Kierkegaard’s metaphysical claims and therefore is it more fruitful to take an epistemic position. This paper claims that for the aesthetic person an argumentation on an epistemic level should be enough to choose the ethic way of life.

Denna uppsats behandlar Sören Aabye Kierkegaards (1813-1855) filosofi med avseende på förhållandet mellan det estetiska och etiska stadiet. Resultat av uppsatsen faller ut i ett förslag till modifiering av Kierkegaards lösning på det estetiska problemet. Förslaget till modifiering går ut på att istället inta en epistemisk hållning till de metafysiska sanningsanspråk som görs i Kierkegaards filosofi. Med en epistemisk hållning menas en position som bygger på stipulativa välgrundade trosföreställningar. Argumentet för detta är att vi inte kan avgöra sanningsvärdet i Kierkegaards metafysik och därför är den epistemiska positionen mer fruktbar. Uppsatsen hävdar att för estetikern borde en argumentation på epistemisk nivå räcka för att välja det etiska.

Studiens övergripande syfte är att fördjupa kunskaper om och söka nya perspektiv på estetiska lärprocesser i relation till demokrati- och värdegrundsfrågor. Den teoretiska ansatsen hämtas från poststrukturalistisk teoribildning med förgreningar inom genusteori. Studien är strukturerad i tre delar inom vilken den första utgörs av en samläsning mellan kunskapsområdet scenkonstnärlig teori/praktik och pedagogisk teori/praktik. Dessa diskurser karaktäriseras av ifrågasättanden av konsten som ”god” respektive antaganden om värdeneutrala pedagogiska modeller och det ”goda” samhället som automatisk följd av bildning och fostran. Utifrån samläsningen analyseras inom studiens andra del dokumenterade utsnitt hämtade från ett projektarbete på en skola. Detta empiriska material fyller funktionen att både exemplifiera och problematisera samläsningens utfall. Den tredje delen av studien grundar sig på de tidigare delarna och avser överskrida uppdelningen mellan scenkonstnärlig respektive pedagogisk teori/praktik genom ett framskrivande av vad som inom studien benämns som diffrakterade praktiker med implosiva konsekvenser.Genom studien analyseras det risktagande som det alltid innebär att öppna upp för liksom ingå i processer av förhandling där det inte finns några givna svar samt hur dessa processer också kräver ständiga ställningstaganden utifrån den specifika kontexten. Vidare synliggörs hur processer som ifrågasätter det förgivettagna också förutsätter vissa strukturer. Studien lyfter också fram betydelsen av andra förhållningssätt till den osäkerhet, ambivalens och det motstånd som estetiska lärprocesser exempelvis genom olika positionsförflyttningar kan resultera i. På detta sätt är avsikten att värdera dessa konsekvenser som syften i sig. I en avslutande diskussion belyses studiens resultat i perspektiv av ett samhälle präglat av förändring och mångfald och därmed också relevansen av estetiska lärprocesser i en utbildningspolitisk kontext.

Syftet med denna studie är att undersöka synen på den högskoleförberedande utbildningen Bild och formgivning hos skolledning och elever - hur inriktningen beskrivs med fokus på status och framtidsmöjligheter för eleverna. GY11 medförde att estetiska färdigheter nedvärderades inom gymnasieskolan och i uppsatsen beskrivs hur kunskapssynen på teori kontra praktik ger avtryck både inom skolan och i världen utanför. Frågeställningen är formulerad med en huvudfråga och en underfråga: Hur konstrueras inriktningen Bild och formgivning diskursivt hos bildelever och skolledare? Vilka tänkbara konsekvenser kan skönjas för hur elever och skolledare värderar inriktningen Bild & Formgivning och hur dess elever ser på sig själva och sin framtid?Det empiriska materialet består två intervjuer med skolledare, en enkätundersökning i tre bildestetklasser, fältanteckningar under bildlektioner, elevdiskussioner, elevbilder och deras bildanalyser. Materialet analyserades med hjälp av diskursanalys och kritisk diskursanalys. För att undersöka estetelevers uppfattning om sina framtidsutsikter och vad deras gymnasieutbildning kan leda till, fick elever i tre klasser gissa vilka (högskole-) yrkesutbildningar de var behöriga att söka. Skolledarnas utsagor om inriktningen, dess elever och effekter av GY11 på det estetiska programmet, stämde delvis överens och skilde sig delvis markant. Estetelever i en klass diskuterade kring "Bildens roll i samhället" och "Inriktningen Bild och formgivning", och arbetade sedan med affischer på samma tema. Som slutuppgift utförde de därefter bildanalyser på varandras bilder. Det finns en diskursiv kamp där olika värderingar tävlar om att fylla "estet" med innehåll som kan ha konsekvenser för den enskilda esteteleven efter genomförd gymnasieutbildning. Språkmedvetenhet kan förändra den sociala praktiken och dess konsekvenser – uppsatsens essens är att det är angeläget att diskutera diskursen "esteter" så att den så småningom får tillbaka den självklart jämlika position i samhället som behövs i ett framtidsperspektiv.

Thesis (MA (VA))--Stellenbosch University, 2012.
ENGLISH ABSTRACT: This thesis investigates the manner in which the function of jewellery (in both the wearing and owning of it) is complementary to the value, meaning and definition of jewellery. The function of jewellery can be regarded as two-fold, consisting of both a physical and social function. The physical function of a jewellery piece entails the way in which it is worn and the manner in which the piece is utilised. The social function of jewellery is not only the status or identity that the jewellery represents, but also how jewellery can symbolise and stimulate relationships. An investigation of the physical function of jewellery is undertaken by deconstructing archetypical jewellery pieces. This illustrates what characteristics define an object as a jewellery piece and show how some archetypical jewellery pieces may appear to be seemingly universal, timeless and natural. The social function of jewellery is investigated by considering the relational aesthetics of jewellery and thus showing how jewellery can testify and give rise to relationships. This study also sheds light on the way in which contemporary jewellery can question value systems. The research includes the designing, making and discussing of contemporary jewellery. The primary research for the thesis is formed by a discussion of my art pieces and is supported by theoretical research. In the conclusion of this study it is clear that jewellery can assume multiple definitions and meanings. These definitions and meanings are not only determined by the designer and maker of the jewellery piece, but also by the wearer/ owner and the viewer as well as the context within which the jewellery piece is worn or displayed.
AFRIKAANSE OPSOMMING: In dié tesis word daar ondersoek ingestel oor hoe die funksie van juweliersware (in beide die dra en besit daarvan) die waarde, betekenis en definisie van juweliersware aanvul. Die funksie van juweliersware kan beskou word as tweevoudig en bestaan uit beide ’n fisiese- en ’n sosiale funksie. Die fisiese funksie van ʼn juweelstuk behels hoe dit gedra word en hoe die juweelstuk funksioneer. Die sosiale funksie van juweliersware word nie net beskou as die status of identiteit wat juweliersware voorstel nie, maar ook hoe juweliersware verhoudings simboliseer en stimuleer. ‘n Ondersoek na die fisiese funksie is uitgevoer deur argetipiese juweliersware te dekonstrueer. Só word daar gewys watter soort eienskappe ʼn voorwerp as ʼn juweelstuk definieer en hoe sekere argetipiese juwele as skynbaar universeel, tydloos en natuurlik voorkom. Die sosiale funksie van juweliersware is ondersoek deur te kyk na die estetiese verwantskappe van juweliersware, en só te wys hoe juweliersware kan getuig en aanleiding gee tot verhoudings. In die studie word daar ook uitgelig op watter wyse kontemporêre juweliersware waardesisteme kan bevraagteken. Die navorsing behels die ontwerp, maak en bespreking van kontemporêre juweliersware. Die bespreking van my kunswerke vorm die primêre navorsing van die tesis en word ondersteun deur teoretiese navorsing. Na afloop van die studie is dit duidelik dat juweliersware veelvoudige definisies en betekenisse kan aanneem. Dié betekenisse en definisies word nie net bepaal deur die ontwerper en maker nie, maar ook deur die draer/ eienaar en toeskouer asook die konteks waarin die juweelstuk gedra of vertoon word.

Syftet med vårt examensarbete var att ta reda på hur ett processinriktat arbetssätt utvecklar elevens lärande och vad olika kunskapsbegrepp innebär för elevens kunskapsutveckling. Vi ville undersöka hur det processinriktade arbetssätet tillämpas i slöjden kontra ett mer teoretisk uppfattat ämne för att kunna se om där fanns någon skillnad i arbetssätt. Vi har valt i vår undersökning att använd oss av slöjden som utgångspunkt för att se hur slöjden med sitt processinriktade arbetssätt, slöjdprocessen, kan bidra till diskussionen om vad viktig kunskap är idag. Metoder som har använts i vår studie är litteraturstudier och enkätundersökningar där vi vänt oss till lärare i ämnena slöjd och svenska i grundskolans senare del och elever i åk 8 och åk 9 för att se vilka skillnader som finns i synen på hur det processinriktade arbetssättet används i olika undervisningssammanhang. De resultat som vi fick fram visade att det skiljde sig mellan hur det processinriktade arbetssättet används i slöjd och i ämnet svenska. De visade sig att lärarna i slöjden i större utsträckning använde sig av formativ bedömning där man såg till hela lärandeprocessen medan lärarna i ämnet svenska använde sig av den summativa bedömningen, där fokusen mer låg på det färdiga resultatet. Resultaten från elevenkäterna visade på samma resultat. Eleverna menade att man i större utsträckning fick möjlighet till inflytande, ansvarstagande och reflektion i ämnet slöjd än vad man ansåg sig få i ämnet svenska. Däremot var lärarkommentarer efter avslutat arbete vanligare i ämnet svenska än i ämnet slöjd, vilket belyser den summativa bedömningens inriktning. Det som också våra resultat visade är att det processinriktade arbetssättet ökar elevens ansvarstagande över det egna lärandet och där den formativa bedömningen som lärarna gör är en viktig del i elevens kunskapsutveckling, där läraren följer hela elevens lärandeprocess, från idé till färdig produkt. Av analysen framgår att det processinriktade arbetssättet förutsätter ett nära samspel mellan lärare och elev, där en kontinuerlig återkoppling sker av elevens kunskap. Genom det processinriktade arbetssättet får eleven en större tilltro till sin egen förmåga och en självinsikt över sitt eget lärande.

Den här uppsatsen handlar om vilka estetiska uttrycksformer och medier som pedagoger väljer att arbeta med och varför. Syftet med detta examensarbete är att belysa vilka estetiska uttrycksformer som är mer eller mindre framträdande i förskolan. Detta för att vi som pedagoger medvetet ska kunna skapa en verksamhet där barnen erbjuds möten med varierande estetiska uttrycksformer. Vi har utfört kvalitativa intervjuer med nio pedagoger, från tre förskolor, för att ta reda på vilken betydelse de anser att arbete med estetiska uttrycksformer har för att stimulera barnens lärande och utveckling samt förmåga att kommunicera. Under analysen av empirin har vi sett på estetiska uttrycksformer ur ett socialisationsperspektiv och hantverkstradition, ett utvecklings-perspektiv och personlig uttryckstradition samt en erfarenhetstradition. Resultatet av studien visar att pedagogernas privata intresse avspeglar sig i verksamheten men även att verksamheten grundar sig i barnens intresse. Vår slutsats är att arbete med bild- och formskapande är den mest framträdande estetiska uttrycksformen i förskolan och att uttrycksformer som drama och musikskapande med instrument behöver lyftas fram mer.

Vårt val av forskningstema föll sig naturligt då vi båda finner det av yttersta vikt att de estetiska läroprocesserna framhålls i de didaktiska praktikerna. Därför var vi nyfikna på att få reda på hur det förhåller sig med detta i empirin. Vårt huvudsyfte med studien var att få svar på frågan på vilket sätt de estetiska läroprocesserna används i arbetet med barn med särskilda behov. Dessutom vill vi undersöka empiriskt, vad pedagoger anser är fördelen med att använda sig av de estetiska läroprocesserna, samt vilka faktorer som styr de estetiska läroprocessernas utrymme i skolorna. Vi valde att göra en fältstudie på några skolor i norra Norrland, Kiruna samt Skellefteå. Vi intervjuade både bildlärare och specialpedagoger inom de båda kommunerna. Dessutom kompletterades studien med en enkätundersökning där vi tillfrågade pedagoger om hur de såg på och använde sig av de estetiska läroprocesserna, både i den vanliga undervisningen och i undervisningen av elever med behov av särskilt stöd. Det framkom av enkäten att de pedagoger som vi frågat alla använde sig av estetiska arbetssätt i arbetet med barn med särskilda behov. Samtidigt önskade sig ungefär hälften av dessa pedagoger mer utbildning när det gäller de estetiska läroprocesserna.

Sammanfattning Denna vetenskapliga essä undersöker estetiska lärprocesser med inriktning mot teater och drama inom högre utbildning ur ett fenomenologiskt perspektiv. Essän studerar i första hand hur konstnärliga och pedagogiska processer kan mötas i en akademisk kontext. Jag prövar att se teaterns gestaltande språk som möjlighet till reflektion utifrån olika perspektiv. Med exempel från min egen yrkespraktik som högskolelärare i estetiska lärprocesser skapar jag och undersöker begreppet praktiskt-estetisk-gestaltande analys, som jag kallar PEG-analys. I PEG-analysen framgår det att fysiska uttryck och begrepp konnoterar olika till olika personer vilket ger möjlighet till en fördjupad förståelse av kommunikationen i de situationer vi gestaltar. Jag kommer bl.a. fram till att det finns fem komponenter som samspelar när arbetet med estetiska lärprocesser fungerar tillfredställande i den akademiska kontexten. Essän lyfter också fram skillnaden mellan att arbeta med estetiska processer i ett konstnärligt rum och i ett akademiskt rum.
Abstract - The story of aesthetic processes outside the room of art. Aesthetic learning processes in higher education. This scientific essay explores aesthetic processes of learning with focus on theatre and drama within higher education from a phenomenological perspective. This paper is primary studying how artistic and pedagogical processes can meet in an academic context. I try to see the shaping and creative language of theatre as a possibility to reflection from different perspectives. I create and explore the concept practical-aesthetic- acting analysis with examples from my own practical experience as a university teacher of aesthetic processes of learning, which I call PEG-analysis. It appears in the PEG- analysis that physical expressions and concepts connote different to different people, this gives potential to a deeper understanding of communication in the situations we act out. I reach the conclusion that five components in interaction are needed for satisfying work with aesthetic processes of learning within the academic sphere. The essay also emphasizes the difference between working with aesthetic processes of learning within an artistic sphere and an academic sphere.

Syftet med denna undersökning är att ta reda på om och i vilken grad elever, och lärare i ensemble och musikteori, upplever att eleverna integrerar musikteori och ensemble samt ifall bakgrund i musik- eller kulturskola påverkade integrationen. Jag använde mig av en kvantitativ undersökningsmetod, det vill säga enkätundersökning i mitt datainsamlande. Fyra skolor i olika storlek och olika delar av Sverige deltog i undersökning som genomfördes med ett ”emic” insider- och ”epic” outsiderperspektiv, det vill säga elev- och lärarperspektiv.I min bakgrund visar jag att musiklära kurs A enligt kursplanen ska ligga till grund för det egna musicerandet. Ensemblekursen har främst för avsikt att ge grundläggande färdigheter relaterade till sång eller instrument, men påvisar koppling i B-kursen. Rostvall & West skriver om kognitiva scheman för att lära in nya saker, och beskriver hur man kan gå igenom dem på olika sätt för att få djupare kunskap. Flera av examensarbetena jag läst visar att vikten av integration mellan teori och praktik skiljer beroende på vilken genre man spelar.Resultatet visar att elever i storstadsområden i högre grad än de i glesbygden gått i musik- eller kulturskola innan gymnasiet, samt att elever med förutbildning håller teoriintegration i det praktiska musicerandet högre än de andra. De flesta eleverna upplever sig göra kopplingen mellan teori och praktik i relativt stor utsträckning, medan lärarna upplever att de gör detta ganska lite. De flesta lärarna upplever även att kunskapsnivån på eleverna sjunker varje år. Teorilärarna hoppas på mer koppling till praktiken i framtiden och eleverna efterfrågar mer koppling till sina egna instrument i teoriundervisningen. Ensemblelärarna tror att undervisningen i framtiden mer kommer att utgå ifrån elevernas musik och bli mer gehörsbaserad.
The purpose of this study was to discern the extent of how students and teachers of ensemble and music theory, regard the integration of the students’ knowledge of music theory and ensemble, and if a background in music school affected the integration. I used a quantitative survey method. Four schools of different sizes and different parts of Sweden participated in the survey conducted by a "emic" inside and "epic" outsider perspective, that is, student and teacher perspectives.In my background, I show that music theory A according to curriculum will form the basis for their musicianship. The ensemble course is primarily intended to provide basic skills related to their vocals or instruments, but showing a link to theory the B-course. Rostvall & West write about cognitive schedules, and describe how to teach something in different ways for a deeper learning. Several of the works I have read show that integration is greatly affected by each individual genre.The results show that students in metropolitan areas to a greater extent than those in rural areas have attended music schools before high school, and students who already possess a basic understanding of theory place a greater value of its inclusion in their playing. Most students feel they make the connection between theory and practice in a relatively large scale, while teachers feel the extent is rather small. Most teachers also feel that the knowledge level of students drops each year. Music theory teachers would prefer a greater connection between theory and performance in the future, and students would like more access to their own instruments in the music theory classroom. Ensemble teachers are of the opinion that teaching in the future will be based more on the students’ repertoire, with added emphasis on aural skills.

Syftet med denna studie är att genom kvalitativa intervjuer ta del av hur elever i årskurs 9 upplever de praktiska/estetiska ämnenas motivationshöjande möjligheter. Detta för att få en fördjupad kunskap om de praktiska/estetiska ämnenas betydelse för elevernas motivation till lärande. Resultatet grundar sig på nio stycken intervjuer med elever i årskurs 9. Sammanfattningsvis kan sägas att ämnena inte påverkar elevers motivation i lika stor utsträckning som vad läraren i sig gör. De praktiska/estetiska ämnena påverkar elevers inlärning genom att de skapar intressanta och lärorika pauser i det mer teoretiska arbetet. Likaså ökar arbetet i de praktiska/estetiska ämnena deras möjligheter till social utveckling och förmågan att ta eget ansvar i större utsträckning än de mer teoretiska.

I arbetet har jag utgått från mina erfarenheter av medieundervisning på min verksamhetsförlagda utbildning (VFU) där jag upptäckte ett ”glapp” mellan teori och praktik i elevernas arbeten. Utifrån detta upplevda ”glapp” formulerade jag följande frågeställningar: Finns det spår av läroplanens intention i elevers tal om undervisningen, särskilt medieundervisningen? Finns läroplanens intention i bilderna eleverna producerar? Bidrar medieämnets kultur, tradition och historia, till den starka uppdelningen mellan teori och praktik i undervisningen? Detta i syfte att undersöka om ”Läroplanen för de frivilliga skolformernas” (LPF94) intention om att eleven skall ha förmågan att förhålla sig kritiskt, granska fakta och bedöma det eleven ser, hör och läser, följer med när eleven talar om och framställer egna mediebilder i undervisningen. I denna studie har jag studerat läroplanens och dess intentioner, olika teoretikers syn på undervisning och kunskap samt intervjuat tre tjejer från medieprogrammet kring deras tankar om undervisningen. Genom detta har jag upptäckt att mina frågor kvarstår men att jag funnit möjliga orsaker, såsom en stark ämnestradition, lärarnas syn på ämnet, elevernas förväntning och syn på ämnet, ämnets position i akademin, den allmänna diskursen kring kunskap och kunskap som ett politiskt maktspel, till varför ”glappet” uppstår mellan teori och praktik i undervisning kring mediebilder. Jag ser detta upplevda ”glapp” mellan teori och praktik som ett grundläggande problem i medieundervisningen kring mediebilder men även inom undervisning i stort.

I den här studien har jag undersökt vilka pedagogiska möjligheter och begränsningar somfinns i att använda pappersteknikerna origami och pappersskärning i bildundervisning pågymnasiet. Frågan har besvarats med hjälp av underfrågorna:Vilka multimodala läroresurser finns att tillgå i ett arbete med teknikerna origami ochpappersskärning?Vilka estetiska lärprocesser går att urskilja i ett gestaltningsarbete i teknikerna origami ochpappersskärning?Syftet med studien har varit att få ökade kunskaper om hur estetiska lärprocesser kringpappersskärning och origami verkar genom att undersöka och definiera teknikernaspedagogiska möjligheter och begränsningar. Jag undersökte inledningsvis origamins ochpappersskärningens historiska bakgrund, och vilka multimodala och digitala resurser somfinns att tillgå i teknikerna. Jag har genomfört arbetet genom en metodkombination: dels enteoretiskt kvalitativ metod för att ge arbetet en akademisk stringens, och dels en konstnärligforskning i en gestaltande process för att möjliggöra reflektioner kring estetiska lärprocesser.Resultatet visar att ett arbete med origami är krävande med avseende på sekventiellt tänkandeoch förmåga att följa instruktioner. Att arbeta i pappersskärning kräver endast direktainstruktioner om syftet är tillämpning i ett specifikt projekt eller material. Tekniken ger godamöjligheter att arbeta i projekt tillsammans med digitala bildframställningsmetoder.

Arbetet söker kartlägga visuell kultur som begrepp och pedagogisk strategi. Med utgångspunkt i teorier kring visuell kultur inom olika discipliner och utifrån olika länders definitioner undersöks visuell kulturpedagogik i Danmark. En central fråga i arbetet är huruvida visuell kultur är ett nytt bildämne eller en angelägenhet för skolans alla ämnen. Undersökningen är hermeneutisk och består av tolkningar utifrån litteratur och intervjuer. För att se hur visuell kultur som pedagogisk strategi fungerar i praktiken har kvalitativa intervjuer genomförts med tre verksamma lärare i Danmark. Databearbetningen av materialet har sedan skett mot bakgrund av de skrifter och teorier som behandlar området visuell kultur. Det som framkommit i arbetet är att visuell kultur i Danmark utvecklats till en visuell kulturpedagogik som skall ses som ett förslag till ett självständigt fält eller ämnesområde. Pedagogiken presenterar ett teoretiskt ramverk som bygger på reflektionsteorier med det visuella som utgångspunkt. Med avstamp i sociokulturella teoribildningar står seendet i centrum i form av olika seendepraktiker, där blick, billeder, begivenhed och betragter är centrala begrepp. Pedagogiken erbjuder en metod som kan användas i skolans alla ämnen. Visuell kulturpedagogik är inte en fråga om ett nytt bildämne, eller en del av bildämnet utan ett nytt kunskapsfält, där det visuella är utgångspunkten för reflektion och utvecklande av kunskap.

Uppsatsen inleds med att relatera dramapedagogiken till en skolkulturell problematik som handlar om hur det kognitiva angreppssättet fått en slagsida som bearbetar information på bekostnad av meningsskapande. I bakgrunden beskrivs och fördjupas teoretiska perspektiv på dramapedagogik, med hjälp av dess egen forskning men också belyst med korta estetiska, erfarenhetsbaserade, kognitiva, sociokulturella och pragmatiska perspektiv.Den centrala frågan i uppsatsen är vad som är det specifika för den dramapedagogiska undervisningsmetoden i en skolkontext. Tre informanter som både är lärar- och dramapedagogutbildade, intervjuas om sina upplevelser av dramapedagogisk undervisningsmetod, kontrasterad mot skolans generella lärkulturer.Hermeneutisk helhetsanalys sammanställer svaren tematiskt och analyserar med hjälp av den teoretiska bakgrunden specifika aspekter som informanterna berör. Resultatet pekar på att informanterna uppfattar sig använda en hög grad av komplexitet i arbetsmetoden, som följer med interagering, interaktivitet och estetiskt gestaltning, samt ett syfte att skapa mening och insikt på flera nivåer. Det ställer stora krav på pedagogens kompetens, bl a på integrering mellan teori och praktik. Men det ökar möjligheten till integrering och inkludering av fler mänskliga aspekter i lärprocessen, där den förkroppsligande affektiva kognitionen, intuitiv och mental reflektion är accentuerade. Gruppen och kollektivet används som resurs för individen och tvärtom, det öppnar för mångbottnade och mångfasetterade samspel i lärprocessen. Den fiktiva och kollektiva dimensionen spelar en stor transformativ roll. Även en effektiv användning av praktiserade demokratiska värderingar för hantering av pedagogiska utmaningar är märkbar.

Syftet med studien är att undersöka hur ett antal lärare undervisar nyanlända elever i de praktiskt- estetiska ämnena hem- och konsumentkunskap och textilslöjd samt i det teoretiska ämnet svenska som andraspråk. Detta till en bakgrund av att de praktiskt- estetiska ämnena ses som lämpliga att använda som sluss då nyanlända elever ska övergå till reguljära klasser.  Studiens frågeställningar ämnar undersöka huruvida och i vilken grad lärarna i de olika ämnena anpassar och kontextualiserar undervisningen för nyanlända elever.   Studien tar avstamp i en tro om att språkutveckling sker i socialinteraktion i kombination med praktiskt undervisning med kognitivt utmanande lärosituationer. Frågeställningar belyses ur ett sociokulturellt perspektiv där Jim Cummins modell för andraspråkselever används som analysverktyg. Modellen utgörs av två nivåer, kognitiv nivå och graden av situationsberoende/kontextualisering och syftar till att hjälpa lärare att lägga undervisningen på en nivå där eleven får stöd av kontexten samtidigt som hen blir kognitivt utmanad.   För att besvara studiens syfte och frågeställningar utfördes fem semistrukturerade intervjuer och fem högstrukturerade observationer med fem lärare på två skolor i olika kommuner i Mellansverige, där samtliga lärare undervisade nyanlända elever i ett eller flera ämnen.   Resultatet visar att lärarna oberoende av ämne anpassar undervisningen på ett likartat sätt genom förenklingar. Lärarna i svenska som andraspråk anpassar dock undervisningen i större omfattning än lärarna i de praktiskt- estetiska ämnena. Ytterligare resultat som kan utläsas ur empirin är att ämnet hem- och konsumentkunskap utmärker sig då ämnet ofta håller sig på en nivå där eleverna får kontextuell hjälp samtidigt som de blir kognitivt utmanade.   Slutsatsen är att de praktiskt- estetiska ämnena kopplar samman teori och praktik vilket gör att undervisningen kontextualiseras på ett naturligt sätt.

Praktiskt estetiska ämnena anses som viktiga för lärandet för alla elever och i synnerhet för de elever som har svårt för teoretiskt lärande eller är i behov av särskilt stöd. Att lära ut praktisk ligger naturligt inbyggt i praktiska estetiska ämnen, som textilslöjd och hemkunskap, där eleverna ges möjlighet att utveckla sina färdigheter och åstadkomma konkreta resultat.Syftet med denna uppsats är att belysa hur några lärare och elever upplever läromiljön, lärande och de praktiskt estetiska ämnenas betydelse för elever i behov av särskilt stöd. Uppsatsen belyser också hur eleverna själva upplever sitt lärande i dessa ämnen.Studien är en kvalitativ fallstudie och ansatsen är explorativ. De ämnen som ingår i studien är textilslöjd, trä - och metallslöjd, musik, hemkunskap och bild. Materialet består av tre intervjuer med elever på grundskolans högstadium vilka har långvarigt behov av särskilt stöd, fem intervjuer med lärare samt fem observationer i praktiskt estetiska ämnen samt en intervju och en observation under lektion med en speciallärare.Resultaten redovisas utifrån de centrala begreppen, läromiljö, lärande och praktiskt estetiska ämnen, som belyses med hjälp av underteman. Slutsatserna är att praktiskt estetiska ämnen passar elever i behov av särskilt stöd, då de får möjlighet att tillfredställa sina rörelsebehov och att genomföra arbetsuppgifter med konkreta resultat som de själva är nöjda med. Under dessa förutsättningar får de även möjligheten att samarbeta med sina klasskamrater på ett naturligt sätt genom samtal och diskussion kring sina arbeten. Att känna att man klarar av någonting och kan slutföra en uppgift stärker dessa elever och ger dem självförtroende att även klara andra mer teoretiska ämnen. Nyckelord: läromiljö, lärande, praktiskt estetiska ämnen, barn i behov av särskilt stöd och kvalitativ metod

Denna essä handlar om fritt och styrt bildskapande i förskolan. Den praktiska basen för våra reflektioner utgörs av två olika egenupplevda situationer. Syftet med denna vetenskapliga essä är att utforska och undersöka vår syn på arbete med barns bildskapande i förskoleverksamheten. Hur har vår yrkeserfarenhet och livserfarenhet påverkat vår förståelse och tolkningsförmåga i samband med barns bildskapande i förskolan? Vi menar att vi har fått kunskaper genom erfarenheter. Kunskaperna påverkar vårt sätt att agera och vår syn på bildskapande. Vi upplever att det finns olika inställningar bland pedagoger om lärarstyrt och fritt skapande i förskolan och att detta bidrar till konflikter bland pedagoger. Med utgångspunkt i våra egenupplevda situationer och med hjälp av litteraturen reflekterar vi över våra dilemman ur olika vinklar. Våra frågeställningar är: Hur definieras begreppen lärarstyrt skapande respektive fritt skapande?Vilken roll spelar den förförståelse vi har med oss för våra respektive förhållningsätt till bildskapande i förskolan? Vilken roll spelar pedagogernas praktiska kunskap i att navigera mellan fritt och styrt skapande?
This essay concerns free and controlled image creation in preschool. Two separate situations that we have personally experienced make up the practical base of our reflections. The aim of this scientific essay is to explore and study our personal views of work with children’s image creation in preschool. In what ways do our work experiences and personal life experiences affect our understanding of - and ability to interpret- the image creation of children in preschool? We claim that our experiences have given us knowledge: knowledge that affects our notion of- and our ways of acting concerning image creation. We believe that there are different attitudes among pedagogues when it comes to free image creation versus image creation controlled by teachers in preschool, which leads to conflicts. With the guidance of the selected literature and our own experiences of specific situations we reflect on our dilemmas in the experienced situations from different points of view. The essay attempts to answer the following questions: How can one define ideas of free image creation versus teacher controlled image creation in preschool? What role does the pre-understandings that we carry with us have in relation to our ideas and opinions of image creation in preschool? What role does the practical knowledge of the pedagogue have in navigating between free and controller creation?

Arbetet kopplar ihop matematiken med trä- och metallslöjden. Filosofen Deweys tankar om att praktiskt arbete gynnar elevers kunskapsbildning var utgångspunkten för syftesformuleringen.

Syftet med arbetet var att bidra till nya perspektiv på matematikundervisningen i grundskolans senare år. Detta har jag gjort genom att tillverka ett pedagogiskt material i form av fyra slöjdföremål med tillhörande pedagogiska tankar.

Som bakgrund till det praktiska arbetet har jag bearbetat litteratur men även genomfört ett flertal kvalitativa intervjuer med olika lärare. Intervjuerna behandlade lärarnas syn på praktisk matematik jämfört med traditionell matematikundervisning samt geometri kopplat till praktisk matematik. Resultatet av intervjuerna visar i stora drag att både matematik och trä- och metallslöjdlärarna var positiva till praktisk matematik. Matematiklärarna påpekade dock värdet av den teoretiska matematiken. Vidare menade både matematik och trä- och metallslöjdlärarna att geometrins områden lämpar sig för praktisk matematik, i form av att tillverka slöjdföremål.

De fyra slöjdföremålen redovisas i arbetets resultatdel och i utställningsform.

Syftet med denna studie är att undersöka hur musiklärare i Namibia förhåller sig till läroplaner och ämnets förutsättningar och hur det påverkar deras uppfattning om musikutbildning. Studien är en undersökning om vilka tyngdpunkterna i de namibiska styrdokumenten i ämnet musik är. Vi har undersökt hur kursplanen tolkas i teorin och i praktiken av lärare. Dessutom har vi undersökt vilka ramfaktorer som är rådande för en musiklärare i Namibia och hur dessa faktorer påverkar undervisningen. Denna studie bygger på sociokulturell teori och ramfaktorsteori. Vi har använt tre olika metoder: Hermeneutisk textanalys, observationer och intervjuer för att få svar på våra frågeställningar. De resultat som vi har kommit fram till är att musikutbildningen enligt landets skolplan bör utbilda eleverna på en social och kulturell nivå. Undervisningen bör uppmuntra elevernas kreativitet och grunda sig på: Att utforska, delta, skapa och uppskatta. Våra observationer har visat att klassrummen oftast inte är anpassade för musikundervisning och tillgången till instrument är mycket begränsade. Dessutom är den ekonomiska situationen en av de främsta faktorerna som gör ramarna mycket begränsade. Skillnaden mellan den privata och de kommunala skolorna är noterbar och syns på många olika sätt på grund av deras ekonomiska och i viss mån kulturella situation. Vi diskuterar också om lärarna, under nuvarande omständigheter, kan ge eleverna en allsidig musikutbildning med så små resurser. Dessutom diskuterar vi om hur mycket ramfaktorerna påverkar undervisningen. Våra resultat visar att det inte bara är ramfaktorer som har effekter på musikundervisning i Namibia, även om det är en viktig faktor. Lärarnas föreställningar om musik spelar också en stor roll, särskilt för de lärare som inte behöver oroa sig över deras ekonomiska situation. Denna studie visar också att det finns en paradox mellan den privata skolan och de kommunala skolorna. De kommunala skolorna, med begränsade ekonomiska tillgångar, lär eleverna att musik är en möjlig karriär i livet även om de inte har utrustning för praktiskt musicerande. Den privata skolan utbildar eleverna till att känna igen "bra" musik, notation etc, även om de har möjlighet att utbilda elevernas instrumentella färdigheter. Denna studie genomfördes i Namibias huvudstad, Windhoek.
The purpose of this study is to investigate how music teachers in Namibia relate to current curricullum and subject prerequisites and how it affects their perception of music education. The study is an survey of where the emphasis is in the Namibian curricullum of the subject music. We have investigated how the syllabus is interpreted in theory and in practice by the teachers. Furthermore the study also examine what frame factors are present for a music teacher in Namibia and how these factors affect teaching. This study is based on socialculture theories, music didactics and frame factor theories. We have used three different methods: Hermeneutic text analysis method, observations and interviews to get answers to our research questions at issue. The results we have presented are that the music education should, according to the Namibian syllabi, educate students at a social and cultural level. The education should encourage students creativity and be based on: Exploring, participating, creating and appreciating. Our observations have showed that their classrooms are not optimized for teaching music and the instrumental assets are very limited. Furthermore the economical situation is the main factor making the frames very restricted. The difference between the private school and the government schools is legible and is visable in many different layers due to their economical and cultural situation. We also discuss whether the teachers, in the present circumstances, can give the pupils a varied music education with their small resources, this in addition to the questions regarding how much the frame factors affects the teaching. Our results shows that it is not only the frame factors that effects the music education in Namibia, even if it’s an important factor. The teachers conception of music plays a big part as well, especially for those teachers who do not have to worry too much about refounds. This study also shows that there is a paradox between the private school and the public schools. The public schools with much less refounds teach the pupils that music is a possible career in life even if they do not have equipment to practise. The private school educate the children to recognise “good” music, notation etc, even if they have the possibility to educate the childrens instrumental skills. This study was done in the capital of Namibia, Windhoek.

Huvudsyftet med studien är att ta reda på vilka kunskaper och förmågor slöjdlärare anser att slöjdundervisningen lär ut. Studiens syfte är också att ta reda på vilken kompetensutveckling slöjdlärarna fått och hur den nya läroplanen, Lgr 11, påverkat slöjdämnet och slöjdundervisningen.Studien utfördes genom empiriskt insamlat material i möten med fem olika slöjdlärare från olika skolor. Under mötena fick slöjdlärarna först skissa tre olika tankekartor över de kunskaper de anser att eleven fått genom slöjdundervisningen som de kan ha nytta av i sina roller: som elev nu och för framtida studier, som samhällsmedborgare och för den personliga utvecklingen, och i yrkeslivet.Därefter intervjuades lärarna kring vilka kunskaper de anser att slöjdämnet lär ut, vilket typ av fortbildning de fått, hur de tar del av ämnesrelaterad forskning och hur Lgr11 har påverkat slöjdämnet och deras undervisning. Slutligen fick de i uppgift att rangordna papperslappar, med slöjdord skrivna på dem, utifrån hur de såg på vikten av dessa. Slöjdorden är ord gällande kunskaper och förmågor knutna till slöjdämnet och de är hämtade från Lgr11 och från mina egna erfarenheter från slöjdundervisningen.Studiens resultat visar att slöjdämnets tydligast uttalade kunskaper och förmågor av slöjdlärarna är kreativitet och problemlösning. Resultatet visar dock att det är svårt att kortfattat definiera slöjdens kunskaper och förmågor då de är så komplexa och till stor del knutna till tyst kunskap.Vad gäller slöjdlärarnas möjligheter att utvecklas i sin yrkesroll och i sitt ämnesspecifika yrkesspråk så visar studien att de är små då de endast vid något enstaka tillfälle deltagit i slöjdspecifik kompetensutveckling, sällan deltagit i regelbundna möten med andra slöjdkollegor och tar inte del av ämnesrelaterad forskning.Enligt studien anser majoriteten av slöjdlärarna att införandet av Lgr11 har påverkat slöjdämnet och slöjdundervisning positivt. De anser att den förtydligat syftet med slöjdämnet, hur och vad man ska undervisa och vilka kunskapskraven är.

Detta är en kvalitativ studie med ett hermeneutiskt anslag skrivet ur en dramalärares synvinkel om praktisk kunskap inom estetiska ämnen på gymnasiet. Metoden kallas ”Södertörns-modellen”, en professionell induktiv metod baserad på en fenomenologisk introspektion som hänvisas till som handlingssituationen. De öppna frågorna gäller didaktik och frågor om skillnaden mellan estetisk och konstnärlig i ett pedagogiskt sammanhang. Inlärningen undersöks utifrån en verklig situation med hänvisning till Viola Spolins improvisationsmetoder och särskilt koncentrationspunkten (POC), där studenten är sido-coachad. Tekniken är alienation som beskrivs uti-från ett teaterperspektiv. Genom stöd av teaterpraxis och filosofer som John Dewey, Hans-Georg Gadamer och Susanne Langer, kunskapsteori, metodik för teori och praktik, vägs samman för att beskriva och analysera hur lärandet sker. Ett kritiskt tolkningsutrymme med hänvisning till Platon och Sokrates blir logiken av en hermeneutisk öppenhet. Metoden som sådan bygger på ett dialektiskt förhållande, vilken var grunden för hur både lärandet i handlingssituationen och forskningens framskridande. För att ge svar på vilken kunskap som beskrivs i den svenska sko-lans styrdokument har begreppen för kunskap granskats genom en innehållsanalys. Det finns en dialog mellan teori och praktik för att ta reda på om det finns någon skillnad mellan estetisk och konstnärlig kunskap, där Aristoteles spelar en roll, när ett nytt förslag med estetiska ämnen som åter obligatoriska i gymnasieskolan inom kort introduceras.
This is a qualitative study with a hermeneutical approach written from a drama teacher's point of view on practical knowledge in aesthetic subjects in a secondary school. The method is referred to as “the model of Södertörn”, a professional inductive method based on a phenomenological introspective referred to as the situation of action. The open questions concern didactics and questions about the difference between aesthetic and artistic in a pedagogical context. The learning is examined based on an actual situation with reference to Viola Spolin’s methods of improvisation and point of concentration (POC), where the student is side–coached. The technique is alienation as described from a theatre perspective. Through the support of the theatre practice and philosophers such as John Dewey, Hans-Georg Gadamer and Susanne Langer, knowledge theory, methodology of the theory of practice are weighed together to describe and analyse how the learning occurs. A critical interpretation space with reference to Plato and Socrates becomes the logic of hermeneutic openness. The method as such is built on a dialectic relationship were the basis for how both learning and the research took place. In order to provide answers to what knowledge is, described as in the Swedish schools governing documents, the concepts of knowledge has been reviewed through a content analysis. There is a dialogue between theory and practice to find out, if there is any difference between aesthetic and artistic knowledge, where Aristotle play a role, when a new proposal for introducing aesthetic subjects as mandatory in secondary school makes a new entrance.

Borderlands. A study of the aesthetic-practical environment, its pedagogical and therapeutical properties based on the outline of two practices/institutions: the workshops at Hagastiftelsen and the bookbindery at the Kristofferschool. The perspective on education, pedagogy and therapy taken is an existential one where the main aims of an educational-therapeutic intervention is to support biographical development and integrity. In the process action research in my own bookbinding workshop as well as hermeneutic research at the workshops at Hagastiftelsen where adults with autism and other neuropsychological disorders work have been the sources of primary empirical data. Secondary sources are patient-histories written by Oliver Sacks as well as autobiographical narratives of some adults with autism. The phenomenology of Merleau-Ponty, aesthetic philosophy of Schiller, narrative studies and Antonovskys concept of sense of coherence (SOC) have been used as interpretive theories to understand the research data. After outlining the two practices/institutions the paper is concerned with analysing a number of basic properties concerning the pedagogically and therapeutically oriented workshop as a space for aesthetic-practical activity: instrument/tool, beauty, rhythm and work. By incorporating the standpoint epistemology of autism the issues of identity-formation and biography have also been given a more inclusive treatment. A discussion regarding aesthetic-practical environments, their development, comparisons between them and their evaluation follows. In the final part of the study an outline for further research and development is presented.

Det här är en kvalitativ studie vars syfte är att synliggöra huruvida bild och designpraktiker kan skapa förutsättningar för mellanrumskunskaper som undersöker, leker och plockar upp meningar i ett icke-vetande. Syftet är också att synliggöra elevernas uppfattning av hur bild- och design praktiker skulle kunna vara demokratiserande som arbetsmetod för kunskapande. Jag har arbetat efter studiens frågeställningar: Hur synliggörs och värderas bild- och designämnet genom praktiskt skapande i kursen estetisk kommunikation av elever? På vilka sätt kan bild- och designpraktiker verka demokratiserande i elevernas egen uppfattning?Det empiriska materialet består utav lermonument och tillhörande dokumentationer genom “minnesanteckningar” som eleverna utfört genom att fotografera och reflektera kring några korta frågor som rör deras praktiska arbete. Empirin utgörs också utav två stycken gruppintervjuer med eleverna. Materialet är analyserat med hjälp utav kvalitativa och visuella metoder för att sortera och förstå materialet. Materialet förstås ur ett A/r/tografiskt perspektiv samt teoretiska begrepp som rör frågeställningarna som formuleras genom kunskapsfilosofi, socialsemiotik och estetiska lärprocesser. Bakgrunden till studien är det begränsade utbudet av bildämneskurser på landets gymnasieskolor och ett intresse att undersöka elevernas uppfattning om vad de tror att det har för användning av bildämnet. Jag intresserar mig för hur eleverna reflekterar kring bild- och designpraktiker under tiden de arbetar praktiskt. I analysen kommer jag fram till flera tematiker som elevernas värderingar kring bild- och designpraktikerna kan sorteras under. De teman som jag kommer fram till är elevernas värderingar av det visuella, elevernas värderingar av de praktiska samt samarbete och elevernas värderingar av den konceptuella idén. I studien framkommer det även att eleverna skapar mening och kunskapande genom det praktiska arbetet där minnesanteckningarna fungerar som instrument för deras reflektioner och formuleringar. Eleverna reflekterar och formulerar demokratiska aspekter, slutligen framkommer intressanta begrepp som eleverna använder när de formulerar sina praktiska arbeten så som känslor och konst som är en del utav ett värdefullt resultat.Arbetet har kommunicerats genom en uppsats och som en gestaltande del på Konstfacks vårutställning.

Syftet med vårt examensarbete var att söka efter motiveringar som belyser de estetiskt - praktiska ämnens bidragande del för en allsidig utveckling av hela hjärnan. Vi ville undersöka rektorernas syn på balansen mellan teoretiska och estetiskt - praktiska ämnen, samt hur de ser på elevers kunskapsinlärning. Vi använde oss av litteraturstudier och enkätfrågor i vårt arbete. Vi har även följt mediadebatten för att kunna spegla samhällets syn på skolfrågor inom ämnet. En enkätundersökning genomfördes med rektorer i grundskolans senare del. Vi ville ta reda på rektorers uppfattning av en balanserad undervisning kontra kraven på godkänt betyg i svenska, engelska och matematik som ger behörighet till gymnasiet. Två tredjedelar av de tillfrågade rektorerna ansåg att deras skolor hade balans mellan teoretiska och estetiskt - praktiska ämnen, medan en tredjedel menade att det fanns en obalans. Alla tyckte att det var viktigt att skolan kunde erbjuda en balans mellan dessa ämnen. Lite mer än hälften av de tillfrågande tyckte att de var insatta i/visste något om hjärnans inlärningsprocess och minnesfunktion. Rektorerna ansåg att det fanns en statusskillnad mellan teoretiska och estetiskt - praktiska ämnen. Vad som också gick att utläsa från enkätresultatet var att rektorerna ser med oro på den skolpolitiska utvecklingen där kraven på mätbara kunskaper ökar på bekostnad av de estetiskt - praktiska ämnena.

This thesis is about the twofold role teachers in the after-school centers have if they also teach a practical aesthetic subject in addition to the after-school center. The thesis is based on six different scenarios that I, as a professional, have been involved in in my daily work. The essay aims to investigate the twofold role of teachers in after-school centers, in terms of the competence to teach a practical aesthetic subject. I explore concepts such as ethics of duty and professional ethics and link it to leadership and the importance of the subject of music. The questions I have asked are: What ambiguities are there for the school management in how they should set up the work for us who teach both in after-school centers and a practical aesthetic subject? In what ways can this possible ambiguity contribute to difficulties in the two-part professional role for me as an employee? Which solutions lie within myself and which lie within the employer? The most important result is that both management and teachers in the after-school center have a part in the responsibility to make the role sustainable. And that there will take some time for the new role to be a natural part of the Swedish school system.
Denna vetenskapliga essä handlar om det dubbla uppdraget som lärare i fritidshem har då de även undervisar i ett praktiskt estetiskt ämne utöver undervisningen i fritidshemmet. Uppsatsen tar avstamp i sex olika scenarier som jag som yrkesverksam har varit med om i mitt dagliga arbete. Essän syftar till att undersöka vilken tudelad roll som lärarna mot fritidshem har, i och med behörigheten att undervisa i ett praktiskt estetiskt ämne. Jag utforskar begrepp som pliktetik och yrkesetik och kopplar det till ledarskap och musikämnets betydelse. De frågor som jag har ställt är: Vilka otydligheter finns det för skolledningen i hur de ska lägga upp arbetet för oss som undervisar både i fritidshem och ett Praktiskt estetiskt ämne? På vilka sätt kan denna eventuella otydlighet bidra till svårigheter i den tudelade yrkesrollen för mig som anställd? Vilka lösningar ligger hos mig själv och vilka ligger hos arbetsgivaren? Den metod som jag har använt i denna uppsats är essäskrivande. Det viktigaste resultatet är att både ledning och lärare i fritidshemmet har en del i ansvaret att göra rollen hållbar. Men också att det kommer ta tid innan lärare mot fritidshem har en naturlig plats i den svenska skolan.

Inledning Studien avhandlar förekomsten och innehållet i musikaktiviteter på ett specifikt fritidshem. Syfte Syftet med studien är att undersöka hur musik används och utövas i fritidshemmets verksamhet, utifrån ett specifikt fritidshem i Västra Götaland. I detta undersöks även fritidslärarnas roll, betydelse och uppfattningar kring det praktiska utövandet av musikaktiviteter. Även elevernasuppfattningar av musikaktiviteterna belyses i studien. Metod Eftersom att studiens syfte är att granska hur musik används och utövas på fritidshemmet såvaldes nedanstående metoder för samla in det empiriska materialet. Metoderna bestod avkvalitativa intervjuer med både fritidslärare och elever, observationer utifrån ettobservationsschema samt observation i form av inventering. Inventeringen utgick ifrånelevernas och lärarnas uppfattningar om instrumentens, teknikens och lokalernas förekomst. Resultat Studiens resultat visar att det förekommer musikaktiviteter regelbundet på det aktuellafritidshemmet i form av spontana musikstunder, teaterprojekt, musiklyssnande ochinstrumentspel.

Syftet med denna studie var att jämföra lärares syn på ämnena bild samt idrott och hälsas betydelse och villkor på mellanstadiet. Lärares syn på vad som legitimerar att ämnena bör finnas i skolan är en del av den skolkod som ramar in skolorna. Tillsammans med de villkor som finns inom ämnena är dessa ramfaktorer som påverkar undervisningen. Studien har därför undersökt åtta olika lärares syn på ämnena genom kvalitativa intervjuer. Sammanlagt har två idrottslärare, två bildlärare samt fyra klasslärare, som alla arbetar på mellanstadiet, intervjuats. Dessa intervjuer analyserades sedan utifrån en fenomenografisk metodansats, vilket resulterade i sju olika kategorier. Resultatet visar att alla undersökta lärare ser ämnena som betydelsefulla men utifrån anledningar. Främst legitimeras ämnena utifrån att de bidrar till att uppfylla övergripande mål för skolan. Detta genom att de anses stödja de teoretiska ämnena, elevernas personliga utveckling samt elevernas välmående. Två av de lärare som undervisar i ämnena legitimerar även dessa utifrån att de bidrar med ämnesspecifika kunskaper. De ramfaktorer som anses viktiga för undervisningen handlar om tid, antalet elever, materiella resurser samt en stöttande chef och kollegor. Studien har didaktisk relevans eftersom olika syner på ämnenas betydelse för elever synliggörs och på så sätt kan väcka diskussion om vad som bör legitimera ämnena. Genom att besvara denna fråga kan också de villkor som tilldelas ämnena diskuteras.