Academic literature on the topic 'Etnicitet/ras'

I det här dubbelnumret av Sociologisk Forskning fördjupar vi ett tema som vi berörde i det förra numret: de protester världen över som var en reaktion på att den 46-årige svarta mannen George Floyd dödades av en vit polis i USA. I detta nummer har vi ett samtal mellan tre samhällsvetenskapliga forskare verksamma i Sverige och USA om Black Lives Matter, antirasistiska rörelsemobiliseringar, antisvart rasism samt polisiärt dödliga våld mot svarta människor. De medverkande forskarna är statsvetaren Jan Jämte, sociologen Jasmine Kelekay och kriminologen Leandro Schclarek Mulinari. Frågor om rasism, ras och etnicitet i Sverige samt afroamerikaners situation i USA är också centrala teman i två av detta nummers forskningsartiklar. I artikeln ”Importing American racial reasoning to social science research in Sweden” diskuterar Andrea Voyer och Anna Lund den sociala ojämlikhet och exkludering i Sverige som är grundad i kategoriseringar baserade på ras och etnicitet. Även om rasism och rasifiering under lång tid undersökts av samhällsvetenskapliga forskare i Sverige menar de att mycket forskning fortfarande präglas av ett motstånd mot att analysera dessa frågor utifrån kategoriseringar baserade på ras. Peter Ehrström och Magnus Dahlstedt skriver om den afroamerikanske filmkaraktären Shaft i artikeln ”Mitt namn är Shaft. En populärkulturell ikon i tre olika skepnader”. Genom att analysera tre Shaft-filmer från 1971, 2000 och 2019 belyser de hur afroamerikaners villkor och samhället i stort har förändrats. Numrets övriga fyra forskningsartiklar berör andra teman. I artikeln ”En stum värld? Om resonans, social responsivitet och utbrändhet” diskuterar Christian Ståhl Hartmut Rosas teori om resonans i relation till Johan Asplunds teori om social responsivitet. Ståhl menar att dessa teoretiker bidrar till ett sociologiskt synsätt på utbrändhet som skiljer sig från de gängse genom att förskjuta diskussionen om detta fenomen från det ”individuella psykiska måendet till sociala strukturer”. Gabriella Scaramuzzino diskuterar i sin artikel ”Workplace violence. A threat to autonomy and professional discretion” hat, hot och trakasserier mot tre yrkesgrupper som alla har demokratibärande roller: socialarbetare, lärare och journalister. Hennes undersökning visar att hela 40 procent av respondenterna har övervägt att sluta arbeta med ett socialt problem, ett ämne eller en viss grupp av rädsla för att bli utsatt för arbetsrelaterat våld. I artikeln ”Att förhålla sig till ändligheten i livet och strategier för ’framgångsrikt döende’” skriver Janicke Andersson om hur äldre personer förhåller sig till den ökade sannolikheten att livet ska ta slut och känslan av att döden är nära. En slutsats är att intervjupersonerna uttryckte osäkerhet och rädsla inför ovissheten i framtiden samtidigt som de sade sig vilja att ta kontroll över såväl åldrandet som döden. Zlatan Ibrahimovićs, Patrik Sjöbergs och Leif G.W. Perssons självbiografier analyseras i artikeln ”Underdogs, rebels, and heroes. Crime narratives as a resource for doing masculinity in autobiographies” av Monica Skrinjar och Tove Pettersson. Deras analys visar hur berömda och socialt etablerade män använder beskrivningar av kriminella handlingar för att konstruera en viss typ av maskulinitet, trots att dessa handlingar sällan beskrivs som kriminella i deras berättelser. Den amerikanska sociologen Jeffrey C. Alexander var en av de planerade huvudtalarna vid 2020 års Sociologidagarna, som med kort varsel fick ställas in på grund av coronapandemin. I det här numret publicerar vi en reviderad version av den keynote-föreläsning som han skulle hållit under Sociologidagarna. I denna föreläsning, som har titeln ”The performativity of objects”, introducerar Alexander en ny kultursociologisk teori om materialitet som bland annat undersöker den sociala betydelsen av det estetiskt utformade objektets yta. I numret presenterar vi även sju recensioner av nyutkomna böcker. Magnus Granberg framhåller i sin recension av Johan Alfonssons Alienation och arbete. Unga behovsanställdas villkor i den flexibla kapitalismen (2020) att denna avhandling är ”originell just i kraft av hur den är gedigen”. Pernilla Ouis recenserar Johan Rosquist avhandling Moral i rätten. Utredningar av hedersrelaterat våld i Sverige 1997–2017 (2020) och menar att den visar på ”vilka fallgropar och utmaningar som finns i ett samhälle som alltmer högljutt kräver speciell lagstiftning och särskilda straff gällande hedersbrott”. I sin recension av Stefan Svallfors The inner world of research. On academic labor (2020) noterar Margareta Hallberg gillande att det är ”ovanligt att möta forskarens blick på både sig själv och andra på ett för läsaren lärande sätt”. Stefan Svallfors konstaterar i sin recension av Erik Bengtssons Världens jämlikaste land? (2020) att det är ”en mycket läsvärd bok: inte bara baserad på omsorgsfullt framtagen empiri utan dessutom flyhänt skriven och djupt engagerande”. Ina Hallström recenserar Maria Törnqvists Merleaus mamma (2020) och framhåller att boken kan ses som ”en erinran om fenomenologins potential som metod för att beskriva det som bara kan ses när man möter det för första gången eller som om det var första gången.” I sin recension av Markus Arvidsson och Bengt Starrins Socialpsykologiska Experiment (2019) menar Lars-Erik Berg att det är en bok som ”förtjänar att uppmärksamhet i undervisning och vardagsliv av just skälet synas för att finnas”. Karl Malmqvist menar i sin recension av Eva Österbergs Fina och fula känslor? Historiska essäer (2020) att boken ger ”högintressanta inblickar i nordisk medeltida och tidigmodern emotionshistoria” samtidigt som den väcker viktiga frågor om ”behandling av etik, samhällsteori och samtidsanalys”. Vi vill även uppmana er att sända oss era artikelmanus, förslag på recensioner och idéer för framtida temanummer. Sociologisk Forskning publicerar bidrag på svenska och övriga skandinaviska språk samt på engelska. Sociologisk Forskning tillämpar anonymiserad kollegial granskning (double blind peer review) och alla artiklar publiceras med omedelbar öppen tillgång (open access) på tidskriftens hemsida. Lena Sohl och Magnus WennerhagRedaktörer för Sociologisk Forskning

Syftet med den här uppsatsen har varit att visa hur män och kvinnor med invandrarbakgrund framställs i svenska så kallade invandrarfilmer från år 2000. De frågeställningar jag arbetat utifrån är: Hur porträtteras män samt kvinnor med invandrarbakgrund i de svenska ”invandrarfilmerna” från år 2000? Vilka stereotyper kan man tänkas finna? Har det skett någon förändring i hur män och kvinnor med invandrarbakgrund porträtterats i svensk film? För att få svar på frågorna har jag genomfört textanalyser av fem filmer - Jalla! Jalla! av Josef Fares, Före stormen av Reza Parsa, Vingar av glas av Reza Bagher, Det nya landet av Geir Hansteen Jörgensen samt Bastarderna i paradiset av Luis R. Vera - utifrån teorier om genus, ”ras” och etnicitet. Teorierna har jag hämtat från bland andra Anthony Giddens, Yvonne Hirdman, Laura Mulvey, Paulina de los Reyes, Charles Ramírez Berg och Stuart Hall. Dessutom har jag jämfört filmerna med Rochelle Wrights studie av svenska filmer med invandrarkaraktärer från 1970-1990-talet för att se om det har skett någon förändring i gestaltningen av personer från andra delar av världen. Analyserna har visat att trots att filmerna från år 2000 är regisserade av personer som själva har invandrarbakgrund, så gestaltas invandrarna generellt sätt utifrån grova stereotyper. Det mest framträdande dragen i stereotyperna är att dessa, oavsett kön, gestaltas som avvikande samt som en del i en familjegrupp. Invandrarmän framställs som barnsliga, våldsbenägna, aggressiva samt som förtryckande gentemot kvinnor. Invandrarkvinnor framställs som konstiga, maktlösa, isolerade, okunniga offer samt som underordnad gentemot män. De filmer som delvis avviker, och som därmed uppvisar förändringar jämfört med tidigare filmer, är Före stormen och Det nya landet. I Före stormen har man nämligen kastat om könsrollerna. Invandrarmannen är underordnad gentemot kvinnorna, samtidigt som han gestaltas som en helt vanlig individ. I Det nya landet gestaltar man invandrarmän på ett mer positivt sätt. Fastän dessa gestaltas som grova stereotyper, revideras de på ett påtagligt sätt. De omarbetas genom att man tillskriver invandrare fördjupade egenskaper som är oförutsägbara under filmens gång. Vidare attribuerar man dem en logik som bidrar till att åskådarna nu får tillgång till att se på invandrarmän ur ett annat perspektiv, bortom den ensidiga stereotypbilden.

Den 16 juli 2015 valde Adam Tensta att lämna TV4 mitt i direktsändning för att uppmärksamma hur kanalen bidragit till att normalisera rasismen i Sverige. Tidigare forskning visar på en problematik då alla inte får komma till tals i medier och hur detta påverkar den strukturella rasismen. Genom en kvalitativ tematisk innehållsanalys undersöker denna studie hur olika röster talar om rasism i samband med att Adam Tensta lämnade TV4. En grupp av röster kommer till tals genom artiklar i Nöjesguidens kampanj #Hatet, där personer som upplevt rasism delar sina berättelser. En annan grupp av röster som talar om rasism kommer istället till tals genom ett tiotal ledarskribenter i svenska kvälls- och dagstidningar. För att kunna förstå vikten av vem eller vilka som får komma till tals tas teorier om röster in i studien. Vidare har denna studie utgått från att det inte finns någon enstaka faktor som är den enda verksamma vid diskussionen om rasism. På grund av detta kommer denna studie använda teorier om intersektionalitet med fokus främst på etnicitet och ett sekundärt fokus på genus. Resultatet visar att samtliga röster talar om den strukturella rasismen som något verkligt. De båda grupper av röster menar att det är den etniska minoriteten som blir utsatta för rasism som ska få uttala sig om ämnet då den vita majoriteten aldrig kan förstå hur det känns. Båda grupper av röster belyser även genus betydelse i relation till etnicitet. Det som skiljer rösterna åt är att när majoriteten av de rasifierade i #Hatet kommer till tals belyser dem solidaritet och ett gemensamt ansvar i kampen mot rasism. Det visar sig även skillnader inom gruppen ledarskribenter då några av skribenternas röster avviker från majoriteten.

Denna uppsats har behandlat hur svenskamerikaner förhöll sig till och placerade sig i de amerikanska rasliga och etniska hierarkierna genom att undersöka den svenskamerikanska pressen i Chicago mellan 1890 – 1920. Hypotesen för uppsatsen var att det fanns ett motstånd motsammansmältningen på grund av två skäl: Dels att de inte ville ge upp sin identitet som svenskamerikaner, dels att de inte ville dras ned från deras gynnsamma position i hierarkierna. Med hjälp av studier kring vithet och ras samt svenskamerikaners etnicitetsskapande har uppsatsen argumenterat för att den svenskamerikanska pressen kunde hävda den egna immigrantgruppen som en önskvärd del i det amerikanska samhället. Detta genom upprätthållandet av en färglinje gentemot den icke-vita befolkningen, fragmentisering av vithet samt kritiserandet av sammansmältningar mellan svenskamerikaner och andra grupper i samhället. Hypotesen kunde bekräftades då förlusten av svenskamerikanernas etniska och rasliga identitet vid en eventuellsammansmältning kunde resultera i en lägre gynnsam position i hierarkierna.

År 1961 publicerades en notis i tidningen DN, där Medicinalstyrelsen avrådde från internationell adoption i större omfattning. I synnerhet om det gällde från adoptivföräldrarna starkt skilda rasgrupper. Detta uttalande väckte stark mediedebatt i Sverige under de följande åren. Syftet med studien är att undersöka hur de olika tidningsdebattörerna ställde sig i adoptionsfrågan när det gällde utländska barn med annan ras eller etnicitet,samt få en ökad förståelse för varifrån dessa åsikter kan ha fått sin grund.

Uppsatsen bygger på en kvalitativ innehållsanalys av artiklar som berör internationell adoption från 1961-1964. Syfte och frågeställningar diskuteras utifrån olika perspektiv på ras- och etnicitet, som kopplas till en socialkonstruvistisk bakgrund.

Resultatet av studien visar att de parter som uttalade sig i artiklarna representerades av människor med olika förhållande till internationell adoption men att det ändå var journalisterna som dominerade antalet uttalande. Adoptivföräldrar kom först på tredje plats. De flesta ansåg att barnen hade goda möjligheter till anpassning i Sverige, det största hindret skulle vara om de var alltför märkta av sin tidigare miljö och att de riskerade att känna sig utanför på grund av sin avvikande hudfärg. De flesta debattörerna ville minska klyftan mellan "svarta" och "vita" men många fördomar fanns kvar främst genom att Sverige sedan 1920-talet varit världsledande inom rasbiologi. Arvet från den "vita" kolonialtiden samt den svenska afrikamissionen bidrog till den nedlåtande synen på främmlingar. Trots fördomar verkar de flesta debattörer positiva till internationell adoption, mycket pågrund av 1960-talets solidariska tänkande gentemot omvärlden.

Sedan långt tillbaka i tiden har idrottare behandlats olika på grund av sin ras, hudfärg eller etniska tillhörighet. Idrottsjournalistiken har visat sig ha stor inverkan på detta, då det konstaterats att medierna tenderar att framställa mörkhyade idrottare och idrottare med annan etnisk bakgrund på ett stereotypiskt och förvrängt sätt i jämförelse med vita idrottare. Genom att analysera artiklar från utvalda engelska nyhetssidor, och därefter jämföra den insamlade datan med resultat från tidigare studier som gjorts med fokus på USA, är syftet med följande studie att belysa hur framställningen av idrottare ser ut i olika delar av världen och hur framställningen eventuellt förändrats med åren. Studien tillämpade ett kvantitativt tillvägagångssätt i redogörelsen och sammanställningen av resultatet, medan artiklarnas innehåll analyserats ur ett mer kvalitativt perspektiv för att skapa en djupare förståelse för ämnet.   Resultatet visade att idrottare med olika bakgrund alltjämt framställs på ett mer negativt och stereotypiskt sätt i och av media. Fortsättningsvis identifierades ett antal betydande faktorer i mediernas innehåll och hur de genom dessa på olika sätt skapar en uppfattning av att mörkhyade idrottare och idrottare med annan etnisk bakgrund är mindre mänskliga än vita idrottare. För att göra idrotten till en mer jämställd och rättvis plats för samtliga inblandade, ligger således det huvudsakliga ansvaret hos medierna och journalisterna själva med tanke på deras makt och inflytande på allmänheten.

Vi lever idag i en global värld där den internationella migrationen har förändrat människors och nationers livsvillkor. Vår värld har ett kolonialt förflutet och kolonialismen präglar fortfarande världen genom etnisk segregation och stereotypa föreställningar om ”de Andra”. Gränsdragningen mellan ”vi” och ”dom” har därför betydelse för hur kulturella identiteter utvecklas i västvärldens mångkulturella samhällen. Syftet med detta examensarbete har varit att undersöka hur sex vita svenska studie- och vägledare ser på etniska identiteter och etniskt skillnadsskapande samt vilken betydelse de tror att deras etnicitet kan ha i vägledningssamtal. Studiens empiri har analyserats utifrån ett postkolonialt perspektiv samt begreppen etnicitet, ras, vithet, vithetsprivilegier, tolerans och ”färgblindhet”. Resultatet visar att de intervjuade vägledarna lägger större vikt vid kultur än vid hudfärg och andra aspekter av ras vilket kan bero på rasbegreppets historiska användning. Att tala om ras verkar tabubelagt. Studien visar dock att när vi väljer bort att se ras blundar vi samtidigt för dess delaktighet i många samhällsproblem så som i rasism och diskriminering på arbetsmarknaden. De intervjuade vägledarna är inte vana att reflektera över sin egen etniska identitet utan fokus ligger istället på ”andras” etnicitet. De saknar en djupare förståelse för vägledningskontextens etniska identitetsprocesser så som hur etnisk skillnad görs och hur ”vi och dom” uppstår. De visar inte heller någon större förståelse för samhällets etniska över- och underordning. Istället präglas deras syn på etniska identiteter av tolerans och ”färgblindhet” och talet om alla människors lika värde. Denna kunskapssyn saknar dock en maktanalys då de bygger på och fortsätter att reproducera ojämlika relationer i skolan och i förlängningen på arbetsmarknaden. Dessa diskurser blir därför ett hinder för en fördjupad reflektion över etniskt identitetsskapande och vägledningskontextens skillnadsskapande mekanismer.

Följande studie analyserar tre läromedel i sociologi utifrån ett postkolonialt, diskursanalytiskt perspektiv. Syftet är att analysera hur ras/etnicitet görs i de utvalda läromedlen. Resultaten i studien visar att det finns en vithetsnorm som framträder genom relationen mellan svenskhet och vithet, vidare visar samtliga läromedel en uppdelning mellan ett ”vi” och ett ”de” som verkar hierarkiskt. Ett ”vi” som inbegriper det svenska, västerländska och överlägsna/civiliserade och ett ”de” som är resten av världen och det underordnade. Samtliga läromedel lyfter olika förklaringsmodeller till rasism och visar en önskan om att verka inkluderande, samtidigt som det diskursanalytiska perspektivet blottlägger ett problematiskt språkbruk som visar en annan verklighet. Paradoxerna vittnar om de olika sätten som ras/etnicitet görs i läromedel.

Psykologer och barn- och ungdomspsykiatrin kan förstås som delar av de professioner och institutioner som i Sverige är med och formar föräldraskapets innehåll och utformning. Syftet med studien var att undersöka hur psykologer inom barn- och ungdomspsykiatrin i Sverige konstruerar kön och etnicitet/ras i relation till föräldraskap samt att undersöka vilken funktion konstruktionerna har för att upprätthålla eller utmana hegemoniska konstruktioner av kön och etnicitet/ras. Tio psykologer verksamma inom barn- och ungdomspsykiatrin intervjuades och materialet analyserades med metoden kritisk diskurspsykologi. Resultatet visade att psykologer konstruerar kön som att moderskap består av självklar och nödvändig närvaro och faderskap av valbar, positiv och kompletterande närvaro. Moderskap konstrueras vidare som tillgänglighet och omsorgsfullhet, och som en möjlig orsak till barnets problem eller psykiska ohälsa. Psykologerna konstruerar även föräldrarnas kön heteronormativt samt konstruerar kön relaterat till föräldraskap som könsneutralt. Psykologerna konstruerar etnicitet/ras relaterat till föräldraskap som att etnicitet inte har någon betydelse, varvat med en konstruktion av ”vi mot dem”, där svenskar ställs mot icke-europeiska föräldrar, och där ”de andras” familjerelationer konstrueras som präglade av könsmakt. Konstruktionernas funktion diskuteras och värdera slutligen.

The purpose of this thesis is to examine the representation of race, social class and gender in the 2013 video game Grand Theft Auto V. Postcolonial theory, including terms such as cultural hegemony, whiteness and Michel Foucaults definition of power, has served as the basis for the analysis. The postcolonial theory has been combined with class theory and gender theory for an intersectional analysis. Semiotic analysis has been used as the method in the thesis, and a total of nine story missions – three for each protagonist in the game – have constituted the material. The analysis has shown that Grand Theft Auto V contains stereotypical depictions of non-hegemonic groups in society, and that these depictions serve to perpetuate negative myths about members of ethnic minorities and the working class.