Academic literature on the topic 'Europakonventionen'

Der Fortschritt im Bereich der biomedischen Wissenschaften bringt außer vieler positiver Faktoren auch Bedrohungen mit sich - sowohl für das Individuum als auch für die Familie. Diese unermesslich großen Chansen wie auch Bedrohungen erwägend bearbeiteten die Mitgliedsstaaten des Europäischen Rates eine Bioethische Europakonvention. Auch viele andere internationale Dokumente enthalten Regelungen, die die Menschen - und Familienrechte gegenüber diesen Bedrohungen verteidigen. Als Vorbild in diesem Bereich dient auch die Sorge und das Engagement des Apostolischen Stuhls und die von ihm 1983 veröffentlichte Karte der Familienrechte.

Enligt dagens gällande svenska regelsystem kan en skattskyldig påförasskattetillägg och sedan även dömas för skattebrott utifrån samma oriktiga uppgift.Europakonventionen, som varit lag i Sverige sedan 1995 innehåller ettdubbelbestraffningsförbud enligt artikel 4, sjunde tilläggsprotokollet. Det är enligtartikeln förbjudet att lagföras för ett och samma brott två gånger. Frågan huruvidadet svenska systemet är konventionsenligt har under flera decennier prövats iEuropadomstolen. I ett avgörande från 2009, Zolotukhin mot Ryssland, somavgjordes i stor kammare uttryckte domstolen att den såg ett behov att förtydligahur bedömningen skulle ske. Trots att Europadomstolen genom Zolotukhindomenhar ändrat sin tidigare praxis, har Högsta Domstolen i två aktuella domarvalt att bortse från denna och menar istället att det svenska systemet ärkonventionsenligt då Europadomstolens praxis inte ansågs tillräckligt klar ochtydlig. Värt att notera är att Solna Tingsrätt två veckor efter HD meddelat sittlagakraftvunna beslut, gick emot detta och menade att det svenska systemet inte,enligt Europadomstolens nya praxis, var konventionsenligt. Detta tyder på atträttsläget i Sverige är ytterst osäkert. Vi har ur detta resonemang eftersträvat attbesvara problemformuleringen: Är det svenska systemet med påförande avskattetillägg samtidigt som den skattskyldige kan dömas för skattebrott för sammaoriktiga uppgift förenligt med Europakonventionens dubbelbestraffningsförbud?Vårt syfte har varit att undersöka hur de svenska reglerna ser ut idag samt hurEuropakonventionen ser på dubbla förfaranden, principen ne bis in idem. Ettdelsyfte har varit att undersöka om ny svensk lagstiftning behövs inom områdetsamt reflektera över hur en sådan ny lagstiftning kan se ut. I vår uppsats har vitillämpat rättsdogmatisk metod, då vi beaktat lagar, förarbeten, praxis och doktrininom området. Gällande slutsatserna anser författarna att rättsläget har förändratsgenom Europadomstolens plenumavgörande i Zolotukhin-målet, som anses varadet nu vägledande. Det faktum att HD bortsåg från denna nya praxis i sina beslutanses enligt författarna vara överraskande. Detta tyder, som tidigare nämnts, på enrådande oenighet i det svenska rättssystemet. Ny lagstiftning kommer inom ensnar framtid att krävas inom området, och då kan ett alternativ vara att gå i Norgesfotspår, där Skatteverket tvingas välja mellan att antingen påföra denskattskyldige skattetillägg, eller göra en anmälan till polisen för skattebrott.

According to Sweden’s current system, a tax surcharge may be imposed upon atax payer for providing false information. They may also be charged with taxevasion crime based on the same false information. The European Convention onHuman Rights (ECHR), which has been law in Sweden since 1995, contains aprohibition against being punished twice for the same offence under protocol 7:4.The question of whether the Swedish system violates this prohibition has beentested in the European Court over the years. In a judgment from 2009 -Zolotukhin against Russia - which was determined in Grand Chamber, the Courtexpressed the need to clarify how the assessment of the issue should take place.Although the European Court by the Zolotukhin case has changed its previouspractice, the Swedish Supreme Court (Högsta domstolen) in two recentjudgements has chosen to ignore this and their view is that the Swedish systemdoes not violate the Convention. Their meaning was that the European Court’spractice was not clear enough. The Solna District Court (Solna Tingsrätt), in itsturn announced a decision only two weeks later which ignored the recent SupremeCourt Judgement. The District Court considered that the system was incompatiblewith the ECHR after the new practices of the European Court. This suggests thatthe legal situation in Sweden is extremely uncertain. The problem statement ofthis thesis is as follows: Is the Swedish system of imposition of tax surchargeswhile the taxpayer can be sentenced for tax evasion crime based on the same falseinformation compatible with ECHR protocol 7:4? Our aim has been to examinehow the Swedish tax rules look like at the moment and how the EuropeanConvention look at duplication of procedures, the principle of ne bis in idem.Another intention has been to examine whether a new Swedish legislation isneeded and also reflecting on how this new legislation might look like. In ourpaper we have applied the legal dogmatic method where we have studied laws,legislative history, doctrine and practice in the field. The findings are that theauthors believe that the legal situation has changed through the European Courtjudgement in the plenary Zolotukhin case, which is now considered to beindicative. The fact that Supreme Court ignored this new practice in their recentdecisions was according to the authors quite surprising. This suggests, asmentioned earlier, on a current controversy in the Swedish judicial system. Newlegislation will shortly be needed in the field. One option then is to go inNorway's footsteps, where the Tax Agency is forced to choose either to charge thetaxpayer a tax surcharge, or file a police report on tax evasion crime.

I dagsläget kan enligt den svenska rättsordningen en skattskyldig på samma grund påföras skattetillägg och lagföras för någon form av skattebrott utan att dubbelbestraffning anses föreligga. Såväl den svenska lagstiftningen som Europeiska konventionen den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna innehåller förbud mot dubbelbestraffning. Under flera decennier har till Europadomstolen förts mål som behandlar dubbelbestraffning och domstolen har framarbetat flera metoder att använda vid bedömningen av om ett förfarande strider mot dubbelbestraffningsförbudet i Europakonventionen. Den 10 februari 2009 meddelade domstolen dom i målet Zolotukhin mot Ryssland. Domen meddelades i stor kammare och domstolen uttryckte att den såg ett behov av att förtydliga hur bedömningen skulle ske. I och med denna dom tog diskussionerna kring den svenska ordningens förenlighet med Europakonventionen fart. I Norge motsvarar sanktionssystem på skatteområdet i stor utsträckning det svenska. Regeringen har där lämnat ett förslag om förändring av lagstiftningen då Høyesterett funnit att den norska rättsordningen strider mot Europakonventionen. Mot denna bakgrund avser författaren att utreda huruvida den svenska rättsordningen på skatteområdet strider mot Europakonventionen samt om det finns ett behov av ny svensk lagstiftning och vilka huvuddrag denna i sådana fall skulle innehålla.

Författarens slutsats är att rättsläget har förändrats i och med Zolotukhin-domen och att det, som framgår av domen, är huruvida de faktiska omständigheterna är identiska eller i det närmaste identiska som ska vara avgörande för bedömningen. Med anledning av detta anser författaren att det svenska sanktionssystemet på skatteområdet strider mot Europakonventionen och att det därmed finns ett behov av en ny lagstiftning på området. För att uppnå en rättsordning som är rättssäker och i enlighet med Europakonventionen samtidigt som påföljdernas straffmässiga och preventiva effekt upprätthålls anser författaren att utformningen av en ny lagstiftning bör utvecklas i likhet med det norska förslaget. Skatteverket ska, utifrån tydliga riktlinjer, bedöma huruvida rekvisiten för skattebrott är uppfyllda och, om det finner att så är fallet, överlämna ärendet till polisen för väckande av åtal. Om Skatteverket inte anser att det rör sig om grov vårdslöshet eller uppsåt, eller om domstolen eller polisen inte instämmer i bedömningen och återför ärendet till skattemyndigheten, kan skattetillägg påföras. Påförande av skattetillägg bör inte vara möjligt på enbart objektiva grunder, dock ska tolkningen av de subjektiva omständigheterna göras restriktivt.

The possibility of judicial proceedings of administrative decisions are considered to be an important guarantee of legal certainty for individuals. Judicial proceedings are considered so important that the European Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms has provided for a right to judicial proceedings for civil rights and for criminal charges. The European Court of Human Rights has established a number of criteria that must be met in order for a right to judicial proceedings is considered to exist. Due to the imprecise design of the criteria and a lack of definitions, the criteria are difficult for national courts to apply. For the national courts, this is causing major problems. It is possible to classify something as a right or as a criminal charge only if the European Court of Human Rights makes a statement.  Despite the fact that according to the Convention there is a right to judicial proceedings, there is sometimes a prohibition on appeal to national law which means that certain decisions may not be appealed. The national supreme courts has stated that such a prohibition on appeal may need to be set aside if it is contrary to the Convention. This order does not appear other than in case law, which makes the order appear contradictory. This is because the legislation provides for a prohibition to appeal on a certain decision and the courts at the same time can accept a judicial proceeding with reference to the requirements of the Convention.  The current order means that it is difficult for individuals to understand that a decision with a prohibition to appeal can, after all, sometimes be appealed. The system is problematic, not only for individuals but also judges and decision-makers of the administrative authorities who must understand the regulation and be able to apply it. The Supreme Administrative Court has stated that it is not possible to give a general statement regarding all prohibitions on appeal. An examination must take place in relation to each individual provision. Such a system is not only unpredictable but also complicated and expensive.  The conclusion is that the current system is inappropriate. Most prohibitions on appeal in Swedish law are in conflict with the Convention. There is a high risk that not all judges will reach the same conclusion in the examination of whether the prohibition on appeal should be set aside and it entails that legal certainty is undermined. This paper proposes a change to the system which means that the national prohibitions on appeal should be completely removed. Instead, the appealability of administrative decisions should be examined in the light of 41 § of the Administrative Procedure Act (SFS 2017:900).

The European Court of Human Rights (the Court) has become known as one of the most efficient international courts. Despite its efficiency, the Court struggles with an increasingly high case load. Because of the pressure put on the Court, the member states have been encouraged to improve their national remedies, making sure that violations of human rights can be seen to at a national level in accord- ance with the principle of subsidiarity. In other words, the member states need to improve the implementation of article 13, which states the right to efficient remedies. A remedy is a multi-faceted expression, including both administrative proceed- ings as well as traditional court proceedings. The word remedy includes both the procedure as such as well as sanctions. In the caselaw of the European Court, compensation awarded by the member states to a victim of a violation of a con- vention based right has been considered an efficient remedy in accordance with article 13. In April 2018, the Swedish tort law received an additional paragraph stating that tort should be awarded those who been damaged because of a violation of a right based in the European Convention. Compensation in accordance with that law can be awarded by Swedish courts and the Chancellor of Justice. This thesis aims to find whether the compensational procedure of violations of the European Conventions in the Swedish system is an efficient compensatory remedy in accordance with article 13.