Academic literature on the topic 'Existentiellt hot'

Das Bewusstsein der eigenen Sterblichkeit scheint dazu zu führen, dass Personen ihre Investitionen in Nachwuchs erhöhen. So stiegen die regionalen Geburtenzahlen nach einem Hurrikan in South Carolina und nach Bombenanschlägen in Oklahoma City an. In Laborstudien erhöhte das Bewusstsein der eigenen Sterblichkeit den Kinderwunsch, die Zahl gewünschter Kinder und die Intention, bald eigene Kinder zu bekommen. Zudem konnte gezeigt werden, dass typische defensive Reaktionen auf existentielle Bedrohung nicht mehr auftreten, wenn vorher über eigene zukünftige Kinder nachgedacht wurde. Kinder können demnach die Angst, die durch die Endlichkeit des eigenen Lebens ausgelöst wird, reduzieren. Aufbauend auf diesen Studien wird im Projekt untersucht, welche motivationalen Grundlagen dem erhöhten Kinderwunsch unter existentieller Bedrohung zugrunde liegen und warum Nachwuchs die Möglichkeit bietet, die Angst vor der eigenen Sterblichkeit zu reduzieren. Das Forschungsthema hat dabei auch gesellschaftliche Relevanz. Das Sinken der Geburtenzahlen in den meisten Industrieländern ist ein häufig diskutiertes Thema und Gegenstand vieler demografischer und soziologischer Untersuchungen. Der Einfluss existentieller Bedrohung auf die Geburtenzahlen bleibt bisher weitgehend unberücksichtigt.

ZusammenfassungDer Beitrag untersucht Tankred Dorsts Umgang mit Märchenhaftem. Im Zentrum der Aufmerksamkeit stehen folgende Aspekte: Dorsts Erwägungen über Marionetten und Marionettentheater; Stoffe, Motive und Figuren, die Dorst bekannten Märchen direkt entlehnt hat; die Verbindung der Artus-Welt-Mythen und -Figuren mit märchenhaften Elementen; Kindertheaterstücke. Dorsts Texte sind Variationen auf alte Geschichten. In Sinn- und Rätselbildern spiegeln sich die Grundmuster menschlichen Verhaltens und existentielle Wahrheiten wider. Ziel des Beitrags ist, die Rolle und Umsetzung des Märchenhaften sowie dessen Bezug zur gegenwärtigen Wirklichkeit in Dorsts Werken herauszuarbeiten.

„Der Mensch lebt nicht vom Brot allein“ (und dem Wort Gottes, auf das diese Bibelstelle zielt), sondern bedarf als soziales Wesen existentiell der Anerkennung durch seine Mitmenschen – und zwar einer gegenseitigen Anerkennung, die für jede Art von Zu-sammenleben unhintergehbar ist. Philosophen und Sozialwissenschaftler haben sich in vielfältiger Weise mit dieser Thematik auseinandergesetzt. In der Medienpädagogik hat Anerkennung als theoretischer Bezugspunkt jedoch bislang keine große Rolle gespielt. Die Arbeit von Tobia Harnisch und Caroline Baetge über „Anerkennungsstrukturen als sozialer Kontext für Individuation im höheren Lebensalter unter der Perspektive von Medialität“ greift das Thema Anerkennung auf.

Der Beitrag zeigt, welche meditativen Anteile Dialogik als transkulturelle Erwachsenenbildung innehält. Ausgehend von deren Zielen liegt die Umsetzung insbesondere darin, den eigenen „wahrhaftigen“ Lebensweg zu finden, und zwar so wenig entfremdet oder so gesund wie möglich bzw., buddhistisch formuliert, mit so wenig Leid wie möglich. Denn hier liegen, wie Martin Buber in Ich und Du kritisch formuliert, gemeinsame Wege im dialogischen und buddhistischen Er-Schauen der Welt. Zentrales Moment beider Erkenntniswege ist insbesondere die „existentielle Wahrheitssuche“. Diese Wahrnehmung realisiert sich als aktiv-passiver Prozess. Für Buber geschieht er nur im „Gegenwartenden“. Die Kraft der Gegenwart ist dabei entscheidend. Doch wie das möglich ist, darauf hat Buber keine Antwort gegeben. Darum, dass sich eine solche Antwort u. a. im tibetischen Buddhismus finden lässt, geht es in diesem Beitrag - unter Rekurs auf Erörterungen zweier buddhistischer Autoren, Shenpen Hookham und Rigdzin Shikpo, und in Verbindung mit dialogpädagogischen Reflexionen.

ZusammenfassungDie Formulierung „Multiple Spiritualität im Alter“ wirft die Frage auf: Ist die Spiritualität eines alten Menschen eine Haltung, die er im Lebenslauf schon immer hatte, und die er im Alter jetzt eben auch noch hat? Dann wäre die Spiritualität eines alten Menschen vor allem immer im Zusammenhang mit seiner Biografie und den bisherigen spirituellen Gedanken und Haltungen zu verstehen. Oder gibt es eine spezifische Spiritualität von alten Menschen, die sich grundsätzlich von der junger Menschen unterscheidet? Dann wäre zu erforschen, welche Lebensthemen, Erfahrungen oder existentielle Situationen für das Verständnis von Spiritualität zu berücksichtigen sind. Beide Möglichkeiten sind denkbar, für beide Optionen gibt es gute Argumente. In jedem Fall sollten die Ergebnisse von den Menschen, die sich um alte Menschen kümmern, berücksichtigt werden. Aufgabe zukünftiger Forschung wird es sein, zu dieser Frage weiterhin Daten zu erheben, um zu einem besseren Verständnis der Spiritualität alter Menschen zu kommen.

In seiner Rede Emigranten, die er 1958 anläßlich der Georg-BtichnerPreis- Verleihung hielt und woraus das Titelzitat des vorliegenden Beitrags stammt, äußerte Max Frisch die Meinung, jeder frei gewahlte Wohnsitz solle dem Schriftsteller das unausgesprochene Gefühl der Unzugehörigkeit gestatten.Mit dem Satz: "Ich bin nicht Stiller!" (St 9) beginnt Frisch seinen 1954 veröffentlichten Roman Stiller. Ein Mann - ein Bildhauer -, der viele Versuche unternommen hat, seiner 'eigentlichen ', seelisch-existentiellen Identität zu entgehen, flieht schlieBlich, als alle anderen Versuche (sich im Spanischen Bürgerkrieg als ein mutiger Mann, sich in der Ehe als ein idealer Mann, sich in der Kunst als erfolgreicher Bildhauer zu bewahren) scheitern, nach Amerika und läßt seine lungenkranke Frau Julika im Sanatorium in Davos zurück. Nach mehr als sechsjahrigem Fernbleiben kehrt er unter anderem Namen in die Heimat zurück und wird an der Schweizer Grenze - wegen vermeintlicher Verwicklung in eine Spionage-Affäre - verhaftet. An diesem Punkt beginnt der Roman.

In seiner Rede Emigranten, die er 1958 anläßlich der Georg-BtichnerPreis- Verleihung hielt und woraus das Titelzitat des vorliegenden Beitrags stammt, äußerte Max Frisch die Meinung, jeder frei gewahlte Wohnsitz solle dem Schriftsteller das unausgesprochene Gefühl der Unzugehörigkeit gestatten.Mit dem Satz: "Ich bin nicht Stiller!" (St 9) beginnt Frisch seinen 1954 veröffentlichten Roman Stiller. Ein Mann - ein Bildhauer -, der viele Versuche unternommen hat, seiner 'eigentlichen ', seelisch-existentiellen Identität zu entgehen, flieht schlieBlich, als alle anderen Versuche (sich im Spanischen Bürgerkrieg als ein mutiger Mann, sich in der Ehe als ein idealer Mann, sich in der Kunst als erfolgreicher Bildhauer zu bewahren) scheitern, nach Amerika und läßt seine lungenkranke Frau Julika im Sanatorium in Davos zurück. Nach mehr als sechsjahrigem Fernbleiben kehrt er unter anderem Namen in die Heimat zurück und wird an der Schweizer Grenze - wegen vermeintlicher Verwicklung in eine Spionage-Affäre - verhaftet. An diesem Punkt beginnt der Roman.

Die DEZA weiss nicht, was die DEZA weiss. Mit dieser Arbeit wollte ich untersuchen, wie viel Wahr-heit in dieser Redewendung steckt. Dafür habe ich zunächst definiert, was unter Wissens- und Infor-mationsmanagement verstanden wird. Besonders habe ich die Geschichte dieser Disziplin geschildert und die wichtigsten Begriffe, Modelle und Methoden vorgestellt. Dabei wurde auch klar, dass eine Bewertung des Wissensmanagements eine schwierige Aufgabe ist149. Für diese Analyse habe ich mich entschieden, die Wissensstrategie der DEZA und die implementierten Tools zu überprüfen. Die Resultate haben klar gezeigt, dass die Situation weniger gravierend ist, als erwartet. In den letzten Jahren wurde schon viel gemacht, auch wenn nicht immer alles gut funktioniert hat. Neben einigen technischen Aspekten (wie zum Beispiel dem Intranet), besteht das Problem vor allem darin, dass in den letzten Jahren zu wenig Aktualisierung, Promotion und Nutzung stattgefunden hat. Das hat dazu geführt, dass die Mitarbeitenden nicht nur ungenügend involviert sind, sondern auch die verschiede-nen Angebote und Möglichkeiten nur unzureichend kennen. Sie unterschätzen zudem die existentielle Rolle des Wissensmanagements für eine Organisation und beteiligen sich zu wenig. Es ist auch er-staunlich, dass sie sich einerseits darüber beschweren, dass die DEZA nicht weiss, was die DEZA weiss, andererseits auch nichts machen, um diese Situation zu verbessern. Wie am Anfang dieser Arbeit als Hypothese angenommen wurde, steht die Wahrheit in der Mitte. Der Informationsfluss und das Wissensmanagement haben Aktualisierungsbedarf und können verbessert werden, die Dimension Mensch darf aber nicht vernachlässigt werden. Dabei geht es nicht nur um die Mitarbeitenden, son-dern auch um die Vorgesetzten, welche ihre führende Rolle wieder übernehmen sollten.Mit dieser Arbeit habe ich nicht das ganze Wissensmanagementsystem der DEZA untersucht, son-dern nur einige Aspekte. Hoffentlich wird sie jedoch helfen, die ersten Schritte in Richtung Aktuali-sierung zu machen. Das Thema Wissensmanagement sollte innerhalb der DEZA bald wieder ange-sprochen und die Leute mehr involviert werden. Idealerweise sollte am Ende dieses Prozesses die Redewendung angepasst werden: die DEZA weiss, wo das Wissen zu finden ist und benutzt es konse-quent.

Gegenüber der niederländischen Originalausgabe (Van waarheden en werkelijkheid. De opfattingen van de middeleeuwers in het blikveld van nu. Hilversum: Verloren, 2011) gibt sich diese französische Übersetzung dem Titel nach um vieles anspruchsvoller, was bei Lese- oder Kaufwilligen zu Missverständnissen führen kann; es ist auch zu bedauern, dass in diesem Titel kein Platz für die mittelalterliche Frau vorgesehen ist. Davon abgesehen ist die Bereitstellung einer zumeist gelungenen Übersetzung dieses Buches in eine der Allgemeinheit besser zugängliche Sprache sehr zu begrüßen: der Autor erhebt zwar eben nicht den Anspruch, ein ,,Weltbild des mittelalterlichen Menschen“ als normative Gesamtvorstellung zu zeichnen, doch er bietet statt dessen, anhand von konkreten Beispielen, ein reiches Panorama von in dieser Zeit, wie man ihm wohl glauben muss, verbreiteten Anschauungen und Vorstellungen – nicht ohne, wie der niederländische Titel klar und der französische allenfalls indirekt ankündigt, sie von einem modernen Standpunkt aus zu beurteilen. Letzteres ist zwar in wissenschaftlichen Publikationen sonst nicht üblich – d.h. nicht in der von Milis gewählten direkten Form -, trägt aber zum Reiz dieses Buches bei, das auch weniger für spezialisierte Wissenschaftler gedacht ist als für ein allgemeines interessiertes Publikum. In seiner bescheidenen Art ist es ein anziehendes und insbesondere für angehende Historiker instruktives Beispiel einer persönlich-existentiellen Befragung der Vergangenheit und damit zugleich der Gegenwart (z.B. vergleichbar mit: Celia Chazelle, Simon Doubleday, Felice Lifshitz, Amy G. Remensnyder (Hrsg.), Why the Middle Ages Matter? Medieval Light on Modern Injustice, New York: Routledge, 2012).

Nous voulons présenter dans cette communication un exemple du concept de différend, originaire et paradigmatique, le cas de Jean-François Lyotard lui-même, qu’on pourra nommer « autobiographique », jusqu’à un certain point. Il s’agit de l’épreuve intellectuelle, pratique et affective, subie lors du retrait du politique, en l’occurrence celui du marxisme, et de la perte concomitante des amis du militantisme. Lyotard s’est engagé dans le militantisme politique en 1954, quand il a pris part aux activités pratiques et théoriques du groupe qui publiait la revue Socialisme ou Barbarie. Il a milité dans ce groupe marxiste au cours de douze ans. Le militantisme était compris par tous les membres du groupe comme une exigence d’engagement existentiel. Cet engagement existentiel exigeait une manière de vivre spécifique. Cela veut dire que le sens d’une vie d’activiste politique est indissociable de sa manière de penser et d’agir dans la guerre entre exploiteurs et exploités. Mais, un évènement surviendrait qui fera une fissure au cœur de cet engagement. Le tournant s’ouvrira lors qu’un sentiment de soupçon sur la légitimation du discours marxiste se signalera. Ce sentiment ouvre une blessure dans le militant, au fur et à mesure qui commençait à suspecter « la validité du marxisme à exprimer les changements du monde contemporain ». Ce sentiment signale qu’il y a là « quelque chose » et c’est précisément la recherche de ce « quelque chose » que va travailler le militant, c’est-à-dire, exigera de lui un nouveau labeur de transformation de soi. Ce qui nous intéresse ici spécialement, c’est la manière dont Lyotard travaille cette blessure de la légitimation et la perte de l’amitié des camarades de lutte et du militantisme ; pertes irrémissibles qui l’obligeront à reprendre à nouveau frais le principe orientant sa manière de penser et de vivre. MOTS-CLÉS: Militant; Lyotard; differend; Philosophie. ABSTRACT This paper presents an example of the concept of différend, original and paradigmatic: the case of Jean-François Lyotard himself, which we can call "autobiographical", to a certain extent. This case reports the intellectual, practical and affective challenge that Lyotard suffered from his withdrawal from political militancy, in this case Marxism, and the concomitant loss of friends of militancy. Lyotard engaged in political activism in 1954, when he took part in the practical and theoretical activities of the group that published in France the journal Socialisme ou Barbarie. He has been a member of this Marxist group for twelve years. Political militancy was seen by the group as a demand for existential engagement. This existential engagement required a specific way of living for all. That is to say, that the meaning of a life of political activist was inseparable from his way of thinking and acting in the war between the exploiters and the exploited. But the occurrence of an unexpected event will cause a fissure at the center of this existential engagement. This change will come about because of a sense of suspicion about the legitimacy of Marxist discourse. This feeling opens a wound in the militant, the extent to which he begins to suspect the "validity of the Marxist discourse in understanding the changes of the contemporary world." This feeling point out that there is "something" which he will name a posteriori différend, that is: a kind of contradiction or conflict that is irreducible to the dialectic, even Marxist. And it is precisely the search for this "something" that will work the militant, that is, it will require a new transformation of itself. What interests us here in particular is the way in which Lyotard works this fissure, this pain of the loss of legitimation and consequently of the friendship of the militant comrades. Unforgivable (in the eyes of fighting friends) and irreparable loss, hat will force him to put in new terms the principle that guides his way of thinking and living. KEYWORDS: Activist; Lyotard; différend; Philosophy. RESUMO Esse texto apresenta um exemplo do conceito de différend, original e pragmático : o caso de Jean-François Lyotard, que podemos nomear como sendo “autobiográfico”, até um certo ponto. Este caso relata o desafio intelectual, prático e afetivo, que Lyotard sofreu com o a sua saída da militância política, no caso o marxismo, e a perda concomitante dos amigos de militância. Lyotard se engajou na militância política em 1954, quando participou das atividades práticas e teóricas do grupo que publicava na França a Revista Socialismo ou Barbárie. Ele militou neste grupo marxista cerca de doze anos. A militância política era vista pelo grupo como uma exigência de engajamento existencial. Esse engajamento existencial reclamava de todos uma maneira de viver específica. Isso quer dizer, que o sentido de uma vida de ativista político era indissociável da sua maneira de pensar e de agir na guerra entre os exploradores e os explorados. Mas a ocorrência de um evento inesperado causará uma fissura no centro deste engajamento existencial. Essa mudança acontecerá devido a um sentimento de suspeita sobre a legitimação do discurso marxista. Esse sentimento abre uma ferida no militante, à medida em que ele começa a suspeitar da “validade do discurso marxista em compreender as mudanças do mundo contemporâneo”. Esse sentimento assinala que existe “alguma coisa” que ele nomeará a posteriori différend, ou seja : um tipo de contradição ou de conflito que é irredutível à dialética, mesmo marxista. E é precisamente a busca dessa “alguma coisa” que vai trabalhar o militante, ou seja, exigirá dele uma nova transformação de si. O que nos interessa aqui especialmente, é a maneira pela qual Lyotard trabalha esta fissura, essa dor da perda de legitimação e consequentemente da amizade dos camaradas de militância. Perda imperdoável (aos olhos dos amigos de luta) e irreparável, que o obrigará a colocar em novos termos o principio que orienta a sua maneira de pensar e de viver. PALAVRAS-CHAVE: Ativista; Lyotard; différend; Filosofia.

Vad som inom en nation ses som ett existentiellt hot mot staten varierar beroende på vilken nation som studeras. Följande uppsats ämnar att genom en diskursanalys studera hur ämnet migration konstrueras till ett hot mot staten och dess grundläggande värden och värderingar, samt hur detta återspeglar sig i nationens politiska ställningstagande på europeisk nivå. Studien utgår ifrån ett flertal teoretiska perspektiv och en analys genomförs av relevanta politiska dokument samt direkta uttalanden från de nu sittande regeringarna i Sverige, Spanien och Ungern. Tidsramen för det studerade materialet sträcker sig från 2012-2016. I det dagsaktuella läget är migrationsfrågan i högsta grad aktuell, och att studera hur den politiska diskursen bidrar till en hotbildskonstruktion kring den är av stor relevans för att en nations politiska agerande ska kunna förstås. Studiens resultat visar på att ett ämne kan konstrueras som ett hot inom flera politiska diskurser, samtidigt kan dessa diskurser formas på ett sådant sätt att hotet får olika betydelse inom respektive nation. Samtliga tre nationer framhåller problematiken kring migrationsfrågan. Dock ser nationerna olika typer av risker och hot kopplade till den, likväl som de presenterar olika förslag på hur frågan bör hanteras. Samtliga är eniga om att det inom den europeiska unionen krävs ett gemensamt handlande för att uppnå önskade resultat. Den svenska diskursen framhåller främst det gemensamma ansvaret inom EU och vikten av solidaritet som huvudsakliga argument för ett ökat ansvar för samtliga länder i unionen. I Spanien läggs fokus på ett effektivt politiskt system för hantering av frågor på europeisk nivå, vilket skiljer sig från den ungerska diskursen, där kulturella aspekter står i fokus och framstår som hotade. Migration konstrueras och framställs alltså som någon typ av hot inom samtliga nationer, dock skiljer sig hotbildskonstruktionen åt bland annat då det gäller inramning, eventuell lösning samt vilka nationella värden som är de som framstår som hotade. Detta får konsekvenser på såväl den politik som förs inom området på nationell nivå som på nationernas agerande inom EU. Utifrån denna studie kan sägas att de resultat som presenteras visar på vikten av att hotbildskonstruktioner studeras och analyseras, då politiska ageranden inom det migrationspolitiska området får stora konsekvenser för en stor grupp människor.

The purpose of this thesis is to perform a critical discourse analysis on the upper secondary school act aiming to map which discourses that are being reproduced concerning unaccompanied youths, as well as the motivation behind the creation of the law. Furthermore, the purpose is to investigate the consequences of the discourses produced for unaccompanied youths’ rights claims. Faircloughs discursive model of three levels was used to review the proposition. This was complemented by an analysis of the result in relation to the Copenhagen school of securitization as well as Elena Namlis perspective on human rights. The review revealed that the dominating discourse in the upper secondary school act depicts the unaccompanied youths as foreign and potential threats. The law is motivated by the need to compensate for the Migration boards’ long processing time for their application of asylum upon arrival. It is said that this specific group ended up in an misfortuned situation. It is also explained that the law will trigger the youths to integrate through the demand of them needing to finish high school and find a job within 6 months in order to get asylum. However, this thesis also shows that the government is not fully ready to compensate for this misfortune as the demands, qualification to be available for this law, and security control of youths are implemented. Those obsticles are motivated by the view of the youths as existential threats and could be viewed as a sign of securitization of unaccompanied youths. What follows is them having a more difficult path of reaching their rights of asylum.

Jönsson, K & Mattsson, L. Personers upplevelser av existentiella frågor i palliativ vård. En litteraturstudie. Examensarbete i omvårdnad 15-högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för Hälsa och samhälle, institutionen för vårdvetenskap, 2019.Bakgrund: Den palliativa omvårdnaden är uppbyggd på fyra hörnstenar; symtomlindring, mångprofessionellt samarbete, kommunikation och stöd till närstående. Inom palliativ vård uppkommer frågor som rör vår existens. Varför finns vi här på jorden? Varför måste vi dö? Vad är meningen med livet? Döden angår oss alla och som sjuksköterska är det viktigt att se döden som en naturlig del av vår livsprocess eftersom det är oundvikligt i sjuksköterskans professionella yrke. Varje människa har rätt att få värdig vård vid livets slutskede. På grund av begränsad forskning och därmed även varierande kunskap bland sjuksköterskor, behövs personers upplevelser av existentiella frågor inom palliativ vård belysas. Syfte: Syftet är att beskriva personers upplevelser av existentiella frågor i palliativ vård. Metod: Kvalitativ litteraturstudie som gjordes i databaserna CINAHL, PubMed och Psycinfo. Studierna kvalitetsgranskades enligt SBU:s granskningsmall för kvalitativa studier. De tio utvalda studierna analyserades utifrån Forsberg och Wengströms åtta-stegs modell. Resultat: Analysen genererade fem olika temarubriker; Funderingar kring meningen med livet, tankar om religion och andlighet, det existentiella lidandet, Upplevelser av hopp, frid och acceptans, samt existentiella tankar kring döden. Konklusion: För att kunna utföra en evidensbaserad omvårdnad krävs kunskap om existentiella frågorna och upplevelserna som presenteras i litteraturstudiens resultat.
Jönsson, K & Mattsson, L. Existential issues among persons who receive palliative care. A literature review. Degree Project in nursing 15 credit pionts, Malmö University; Faculty of Health and Society, Department of Care Science, 2019.Background: The palliative care is built on four cornerstones; symptom relief, multi-professional collaboration, communication and support for related parties. In palliative care issues arise that concern our existence. Why are we here on earth? Why do we have to die? What is the meaning of life? Death applies to all of us and as a nurse, it is important to see death as a natural part of our life process because it is an inevitable part of the nursing profession. Thus, every person is entitled to receive a dignified care at the end of life. Every person is entitled to receive valuable care at the end of life. Due to limited research and thus also varying knowledge from nurses, the necessary persons experiences of existential issues in palliative care are highlighted. Purpose: The purpose is to describe people's experiences of existential issues in palliative care. Method: Qualitative literature study with data gathering from the databases CINAHL, PubMed and Psycinfo. The studies were quality-scrutinized according to the SBU's review template for qualitative studies. The selected studies were analyzed on the basis of Forsberg and Wengström's eight-step model. Result: The analyzes generated five different theme headings; what is the meaning of life, thoughts of religion and spirituality, the existential suffering, a sense of hope, peace and acceptance, and + existential thoughts about death. Conclusion: Knowledge of existential issues and experiences presented in the literature study's result is required to be able to carry out an evidence-based nursing.

Bakgrund: Allt fler kvinnor överlever bröstcancer vilket är ett resultat av förbättrade metoder för diagnostik, allmän mammografi samt mer effektiva behandlingsmetoder. Gruppen bröstcanceröverlevare har synliggjorts mycket tack vare kampanjen kring Rosa Bandet. Ofta drabbas kvinnor som överlevt av både fysiska och psykosociala problem relaterat till sin bröstcancer. Författarna ville beskriva de existentiella upplevelserna som kvinnorna skulle kunna ha relaterat till sin överlevnad. Syfte: Syftet var att beskriva existentiella upplevelser hos kvinnor som överlevt bröstcancer. Metod: En litteraturöversikt baserad på elva vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats, relevanta för syftet. Databaser som användes vid artikelsökning var PubMed och ProQuest Nursing & Allied Health Source. Resultat: Resultatet presenteras i fyra olika teman och två underteman. De fyra temana är Upplevelse av förändrad självbild, Upplevelse av förändrad kropp, Upplevelse av ensamhet och isolering samt Upplevelse av förändrad livssyn. Kvinnorna brottades med existentiella upplevelser till följd av en förändrad kropp och självbild samt förlust av sitt tidigare sätt att förhålla sig till livet och döden. Genom ökad självkännedom och nya insikter kunde den förändrade livssituationen, relaterad till sjukdom och överlevnad, bli vändpunkten till en ny och ofta positiv livssyn. Diskussion: I resultatdiskussionen användes livsvärldsteorin och begreppet om den levda kroppen som teoretisk referensram, då syftet var att belysa den unika människan och hennes existentiella upplevelser. Kvinnornas förändrade livsvärld innebar ett behov av att försonas med sin nya vardag. Transitionen från sjuk till frisk innebar existentiella upplevelser av en förändrad kropp och självbild samt känsla av ensamhet men följdes av nya livsperspektiv genom självläkning och meningsskapande.
Background: A growing number of women are surviving breast cancer, a result of improved methods of diagnosis, general mammography and more effective treatments. The group of breast cancer survivors has been made visible mainly thanks to the campaign surrounding the Pink Ribbon. Female survivors often suffer from physical and psychosocial problems related to their breast cancer. The authors wanted to describe the existential experiences the women might have, related to their survivorship. Aim: The aim was to describe the existential experiences of women who have survived breast cancer. Method: A literature review based on eleven original articles with qualitative approach, relevant to the purpose. Databases used in the search were PubMed and ProQuest Nursing & Allied Health Source. Result: The results are presented in four different themes and two sub themes. The four themes are Perception of altered self-image, Perception of altered body, Perception of loneliness and isolation and Perception of altered view of life. From the results it emerged that many women were struggling with existential experiences as a result of a changed body and self-image as well as the loss of their way of relating to life and death. Through increased self-awareness and new insights, a new living situation related to illness and survival could be the turning point to a new and often positive view of life. Discussion: In the result discussion the life-world theory and the concept of the lived body, were used as a theoretical framework, since the purpose was to highlight existential experiences of the unique human being. The changing life-world led to a need to reconcile with a new daily life. The transition from illness to health led to existential experiences of an altered body and self-image as well as loneliness, but was followed by a new perspective of life through self-healing and meaning-making.

Smärta i livets slutskede behöver inte bara innebära det fysiska obehaget, utan kan även ha psykiska, sociala och existentiella dimensioner. Existentiell smärta har en stor plats i den palliativa vården, kropp och själ hör ihop. Tankar kring livets mening, skuld och vad som händer efter döden kan ge existentiell smärta. De existentiella behoven är enligt många studier försummade. Vårdpersonal undviker ofta dessa frågor.Syftet med studien var att beskriva existentiell smärta hos patienter med cancer i palliativt skede. Metod: En allmänlitteraturstudie genomfördes med kvalitativa artiklar. Resultatet visade att existentiell smärta förekom i stor omfattning. Informanterna upplevde ensamhet och skuldkänslor och smärtan beskrevs ofta i fysiska termer. Smärtan hade också samband med förlust av olika funktioner. Det fanns även tankar kring andlighet och rädsla för den okända framtiden.Diskussion: Det är viktigt att sjuksköterskan är uppmärksam på patientens behov av närhet eller ensamma stunder. Vårdpersonal kan även hjälpa patienten att återfinna sin autonomi genom att identifiera de funktioner som faktiskt finns kvar. Genom samtal kan patienten få stöd att orka leva de sista dagarna samt att möta den okända framtiden. Slutsatsen är att det krävs god kunskap i kommunikation och smärtbehandling för att kunna identifiera och lindra existentiell smärta.
Pain in the end of life means not only the physical discomfort, but can also have psychological, social and existential dimensions. Existential pain plays a major role in palliative care. Dealing with the meaning of life, guilt and death can provide existential pain. The existential needs are as many studies indicate neglected. Health professionals often avoid these issues. The purpose of this study was to describe the existential pain in cancer patients in a palliative setting. Method: A literature review was conducted with qualitative articles. The results showed that existential pain was widespread. The informants experienced loneliness and guilt and the pain was often described in physical terms. The pain was also associated with loss of various functions. There were also thoughts about spirituality and fear of the unknown future. Discussion: It is important that the nurse is attentive to patient’s needs for closeness or lonely moments. Medical professionals can also help patients regain their autonomy by identifying the features that actually exist. Through conversation, the patient may receive strength to live the last days and to face the unknown future. The conclusion is that in order to identify and alleviate existential pain it requires a good knowledge in communication and pain management.

Bakgrund: När en människa är drabbad av en livshotande sjukdom, t.ex. cancer, amyotrof lateral skleros (ALS) eller hjärtsjukdom, som är i ett palliativt skede innebär det för de flesta människor en existentiell erfarenhet. Både den sjuka människan och dennes närstående tvingas att fundera på bl.a. sin relation till döden och vad som är meningen med livet.

Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva patienters existentiella upplevelser inom palliativ vård och vad som kan utlösa dessa.

Metod: Forskningsmetoden som användes var en allmän litteraturstudie. En systematisk elektronisk sökning genomfördes i databaserna Cinahl, Medline och Pubmed. Sökorden som användes var palliative care, existential, spiritual och nursing i olika kombinationer. Artiklarna har granskats och värderats enligt Forsbergs och Wengströms checklistor för kvalitativa och kvantitativa artiklar.

Resultat: Alla studier som ingår i litteraturstudiens resultat visade att existentiella upplevelser utlösta av olika faktorer var vanligt förekommande hos patienter inom palliativ vård. Existentiell ensamhet orsakades av bl.a. bristande kommunikation med närstående, ökat beroende, förlust av kontroll och bristande bemötande från vårdpersonal. Upplevelsen av skuld utlöstes av tidigare levnadssätt som kunde vara orsaken till sjukdomen och för att religiösa normer inte hade följts. Hjälplöshet upplevdes vid förlusten av förmågan att klara av vardagliga situationer. Brister i kommunikation och bemötande från vårdpersonal medförde upplevelsen av bristande autonomi och självbild liksom maktlöshet. Konflikter i familjen, rollförändringar och tankar på familjens framtid utlöste upplevelsen av oro och otrygghet. När sjukdomen försämrades var det svårt att bevara hoppet liksom att finna meningen med livet.

Konklusion: Det existentiella välbefinnande hos patienter inom palliativ vård kan förbättras om sjuksköterskor har en ökad kunskap om de existentiella upplevelserna och utlösande faktorer som redovisas i litteraturstudiens resultat.

 

 

Bakgrund: Närstående till patienter i palliativ vård upplever ofta en väldigt svår livssituation. Livet sätts på prov och närstående upplever både fysiska och psykiska påfrestningar av olika slag. I Socialstyrelsens kunskapsstöd för palliativ vård anges att närstående till patienter i palliativ vård bör erbjudas stöd i form av samtal som rör emotionella och existentiella frågor. Trots det tyder forskning på att närstående fortfarande upplever att de inte får det stöd de behöver för att hantera svåra känslor och existentiella funderingar. Syfte: Att belysa existentiella upplevelser hos närstående till patienter i palliativ vård. Metod: En allmän litteraturstudie baserad på 10 artiklar med kvalitativa data. Resultat: Sju mönster identifierades: maktlöshet – kontroll; oro, stress – trygghet; hopplöshet – hopp; ensamhet – samhörighet; minskat själv – personlig växt; meningslöshet – meningsfullhet och begränsat liv – helt liv. Dessa beskriver sju kontinuum av existentiella upplevelser som närstående kan röra sig utmed, fram och tillbaka, över tid. Slutsats: Närståendes existentiella upplevelser påverkas av både patientens mående, de närståendes egna resurser och vårdpersonalens stöd och insatser. Det upplevs som viktigt att komma till acceptans med hjälp av egna resurser och med stöd av vårdpersonal, att känna delaktighet i vårdandet av den sjuke, få information och kunskap, kunna bibehålla sitt vardagsliv, att få möjlighet att berätta och att bli bemött som en unik individ med egna intressen och behov. Klinisk betydelse: Lindring av existentiellt lidande är en av sjuksköterskans viktigaste och svåraste uppgifter. Denna litteraturstudie bidrar med kunskap om närståendes existentiella upplevelser och diskuterar hur sjuksköterskan kan bemöta och stödja dessa upplevelser.
Background: Next-of-kin to patients in palliative care often experience a difficult life situation. Life is put on trial and next-of-kin experience both physical and mental stresses of various kinds. The National Board of Health and Welfare (Socialstyrelsen) has issued a knowledge support for palliative care, which states that next-of-kin to palliative patients should be offered support in the form of conversations about emotional and existential issues. Despite this, research suggests that next-of-kin still feel that they do not get the support they need to manage difficult emotions and existential musings. Aim: To illuminate the existential experiences of next-of-kin to patients in palliative care. Method: A general literature review based on ten articles comprising qualitative data. Result: Seven patterns were identified: powerlessness – control; anxiety, stress – assurance; hopelessness – hope; loneliness – togetherness; reduced self – personal growth; meaninglessness – meaningfulness and restricted life – complete life. These patterns describe seven continua of existential experiences that next-of-kin can move along, back and forth, over time. Conclusion: Next-of-kin’s existential experiences are affected by both the patient ́s wellbeing, the next-of-kin's own resources and nursing staff support. It is experienced as important to come to acceptance by using ones own resources and with the support of health professionals, to be included in the care of the patient, to get information and knowledge, to be able to maintain everyday life, to get the opportunity to share thoughts and to be met as a unique individual with own interests and needs. Clinical significance: Relief of existential suffering is one of the nurse's most important and difficult tasks. This study contributes to the knowledge of next-of-kin’s existential experiences and discusses how nurses can respond to and support these experiences.

The aim of the study is, based on the staff’s perspective, to describe and analyse the existential needs of elderly in end-of-life living in nursing homes. The aim was also to examine how the staff perceive working with elderly in end-of-life care. Three qualitative focus groups were conducted by interviewing nursing home staff. The analysis is based on Weisman’s the appropriate death, Tornstam’s gerotranscendence and Hasenfeld’s human service organizations. The main findings were that the term ‘existential needs’ is described as wide and hard to define. Uneasiness and anxiety were common in the end-of-life and it was hard for the staff to meet the existential needs. The staff also described that the “little things” matter, such as holding one’s hand, as well as being present with the elderly. The relationship between the elderly and the staff was vital in order for the elderly to have as good an end-of-life and death experience as possible. The staff felt sorrow when the elderly had passed away and had little time to grieve. In difference to earlier research the staff did not request further education nor tutoring, however they wanted more time to grieve and process the deaths of the elderly.