Academic literature on the topic 'Exploateringen'

Dagens sophantering är inte hållbar då exploateringen blir tätare och samhällenabelastas med mer mängd avfall. För en hållbar utveckling så måste sophanteringen blimer miljö- och funktionssmart.Syftet med rapporten är att undersöka olika sopsugsmodeller för olika ändamål.Undersökningen har sin utgångspunkt följande områden: Sopsugsystemetsuppbyggnad för stationär och mobil anläggning, komponenter i systemen, hållbarutveckling, tillvägagångssätt för nyproduktion respektive ROT-arbeten,användningsområden och intervjuer med kommuner om befintliga system.Informationen om sopsugsystemen har tagits dels från Logiwaste AB genomintervjuer, föredrag, dokument och fem intervjuer med kommuner för att få en verkliginblick hur systemen fungerat.För att kunna genomföra en byggnation av en sopsugsanläggning har vi analyseratbyggtekniska metoder för att uppnå ett renare och hållbart samhälle.Dagens sophantering är inte hållbar för framtiden. De modernasopsugsanläggningarna är ett alternativ till en utvecklad och hållbar sophantering.Vid en fortsatt läsning av rapporten kommer läsaren få en fördjupning i områdenasom tagits upp.
Today's waste disposal is not sustainable as exploitation becomes denser and societiesare loaded with more waste. For a more sustainable development, waste managementneeds to be more environmentally and functional.The purpose of the report is to investigate different waste disposal systems fordifferent purposes. The study is based on the following areas: The contexture of wastedisposal system for stationary and mobile installations, components in systems,sustainable development. New production, renovation and extension approaches.Applications and interviews with municipalities about existing systems.The information about the waste disposal systems has been taken from Logiwaste ABthrough interviews, lectures, documents and five interviews with municipalities to geta real insight into how the systems worked.In order to carry out a construction of a disposal systems we have analyzed buildingtechnology methods to achieve a cleaner and sustainable society.Today`s garbage disposal is not sustainable for the future. The modern automaticwaste collection facilities are an alternative to developed and sustainable wastemanagement.At a further reading of the report the reader will get an indentation in the areasmentioned.

Syftet med denna rapport är att samla in så mycket kunskap som vi kan om hur pass organiserat det är med människohandel, och just handel med kvinnor. Med hjälp av denna kunskap som vi förskansar oss på detta område ge tankar och reflektioner över vad man som polis i yttre tjänst kan tänka på att göra vid påträffandet av utländska kvinnor som prostituerar sig här i Sverige. I det inledande kapitlet har vi valt att förklara en teori som vi tycker passar in på varför man väljer att ”handla med människor”. Vi har tittat närmare på Strainteorin som Merton skrev på 30-talet. Lagstiftningen på detta område har vi med och genom detta vill vi belysa hur svårt det verkar vara att lagföra personerna som håller på med organiserad människohandel. I resultat delen har vi gått in på att människohandel är en organiserad brottslighet och inget som sker slumpmässigt. Vi belyser de tre leden med rekryteringen av kvinnor, som ofta tillhör samma etnicitet som rekryterarna själva. De har valt de kvinnor som är mest utsatta i samhället och har stort behov av pengar. Vi belyser även hur de transporteras till Sverige och vilket mottagande de får. Det finns två olika sorters hallickar, den sofistikerade och den mer gatuorienterade. Sen har vi de kriminella nätverk som jobbar för detta och tillsammans med olika aktörer i Sverige ”tvättar” pengar och placerar dessa i legala företag i Sverige. Det vi kommit fram till med hjälp av detta arbete är att i Sverige kan vi inte stoppa rekryteringen av dessa kvinnor till prostitution i deras hemländer, men när en polis i yttre tjänst möter på en eller flera kvinnor med utländsk härkomst som prostituerar sig, ska man veta att det är en stor organisation som ligger bakom kvinnornas vistelse här i Sverige.

Arbetet utreder förutsättningarna att exploatera ett område i Trångfors i Bodens kommun för bostadsändamål arbetet är på uppdrag av Bodens kommuns plankontor. Parallellt med utredningen tas ett förslag på detaljplan och tillhörande handlingar framför området som redovisas i rapporten. Detaljplanen ritas i programmet Focus detaljplan som plankontoret i Boden använder. Under den verksamhetsförlagda utbildningen på Bodens plankontor är ett underlag är framtaget, materialet ligger som grund till rapporten samt detaljplanens bestämmelser och utformning. Under arbetet har dialog förts med berörda förvaltningar samt Länsstyrelsen. Detaljplanering avser att reglera hur mark-och vattenområden inom kommunen ska användas, vilket ändamål ett område är mest lämpat för baseras på områdets läge behov och egenskaper. Lagar som främst reglerar planläggning av mark-och vattenområden är Plan-och bygglagen,Miljöbalken och kulturminneslagen (Adolfsson & Boberg, 2015). Planområdet Trångforsen är utpekat i Bodens kommuns översiktsplan 2025 som ett utvecklingsområde för bebyggelse. Bodens kommuns mål är att öka till 30000 invånare till 2025, för att nå det målet arbetar kommunen aktivt med att stärka planberedskapen och på så sett kunna erbjuda attraktiva tomter. Planområdet Trångforsen består till störst del av naturmark och ligger i anslutning till Luleälven i öst. Närområdet består av kvartersmark med villabebyggelse och närmaste vägnätet är Kanalvägen i väst och Trångforsvägen i norr, delar av planområdet har tidigare använts för fotbollsverksamhet och utgörs därför av fotbollsplaner i naturgräs. Parallellt med planområdet ligger intill Engelska kanalen som är av riksintresse för kulturmiljövården, riksintresset är ett skyddat område som tar anspråk på stora delar av det tänkta planområdet. Intervju och platsbesök har utförts tillsammans med Länsstyrelsen angående hur hänsyn ska tas till Engelska kanalen i en framtida exploatering. Länsstyrelsen anser att ett avstånd på ca 10 meter från Engelska kanalen till planområdet ska tas för att bevara kanalhistorian. Utredningen visar på att planområdet är lämpligt att utvecklas till ett bostadsområde, detaljplanen för planområdet Trångforsen omfattar 27 fastigheter på ca 1200kvm vardera med en maximal byggnadsarea på 250kvm. I samband med den nya detaljplanen kommer strandskyddet att upphöra, planförslaget medger en gång -och cykelväg parallellt med älven, på så sätt kommer området närmast älven vara mer tillgängligt än idag.

Grönområden är viktiga inslag i städer, de tillför många positiva bidrag till människors liv. Många studier visar på grönområdens positiva effekt på folkhälsan genom bl.a. minskning av stress och ökning av fysisk aktivitet. Närheten till dessa områden är mycket viktiga, studier visar att avståndet till ett grönt område bör vara max 300 meter från människors bostäder för att de ska användas mycket. Stockholm är en relativt grön stad, här finns många parker och andra naturområden som bidrar till att ge staden dess karaktär. Grönområdena i staden är också mycket populära, över 90 % av invånarna besöker ett grönområde minst en gång om året och 45 % är där varje vecka. Även i Stockholm har grönområdena minskat de senaste årtiondena. I Stockholms översiktsplan från 2010 fastställs det att staden förväntas växa mycket de närmsta åren. Många av de nya bostäder som behövs kommer att tillkomma i redan exploaterade områden genom förtätning. Detta kan komma att leda till att fler grönområden kan komma att exploateras i framtiden. Redan i nuläget finns det planer på att bebygga ett flertal grönområden. Syftet med den här rapporten har varit att ta reda på vilka värden Stockholms grönområden har och hur de påverkas vid en möjlig exploatering. Tre stycken områden med pågående planer för exploatering har undersökts närmare för att försöka fastställa hur den nya bebyggelsen kan komma att påverka området. När det gäller Larsboda strand och Sommen 9 bedömdes de natur- och kulturvärden som skulle försvinna vara förstora för att berättiga en exploatering. I fallet med Årstafältet ansågs de positiva följderna av planerna uppväga det som förloras i och med exploateringen.

Rapporten är en sammanställning av de vanligaste grundläggningsmetoderna samt pålning och hur de kan användas vid grundläggning på lera i Sverige.

Examensarbetet är utfört som en del i ett forskningsprojekt . Handledare har varit Yvonne Andersson Sköld på SGI samt Kaj Granath på Tekniska Högskolan i Jönköping.

Fallstudieområdet är i Lödöse som ligger i Lilla Edets kommun. Samhället har idag 1 300 invånare och är beläget 10 km söder om Lilla Edet samt 30 km norr om Göteborg, längs med Göta Älv. Vid den nya sträckningen av Norge- Vänerbanan samt utbyggnaden av E45 kommer det att bli en knutpunkt ca 1 km söder om Lödöse samhälle. Kommunen planerar att placera ca 500 nya bostäder mellan samhället och den nya pendeltågsstationen.

Intervjuer har gjorts av tre tjänstemän på Lilla Edets kommuns avdelningar Samhällsplanering, Plan- och Bygg samt Miljö. En litteraturstudie är genomförd där tillgänglig forskning har studerats.

Området ligger på lera och Banverket har i sina utredningar konstaterat att det även finns kvicklera på området. Kvicklera har konstaterats vid medparten av de undersökta skreden i Göta Älvdalen. Vid byggnation på lera krävs omfattande geotekniska undersökningar för att fastställa markens sammansättning. Framtidens klimatförändringar ställer ökade krav på nya byggnader. De byggs i dagens klimat men ska klara av morgondagens.

Den forskning och de rapporter inom området, grundläggning på lera, som jag har tagit del av förordar platta på mark. De förordar även pålning vid högre och tyngre byggnader än ett enfamiljshus. Dock så krävs det mer forskning inom området då kopplingen mellan grundläggning och markförhållandena är otillräckligt undersökt.

This thesis is a summary of the most common footings and pole-work found in Sweden and how they apply in buildings on clay.

The thesis is a part of a research project. Supervisors have been Yvonne Andersson Sköld at SGI and Kaj Granath at the School of Engineering, Jönköping University.

Place of study is located at Lödöse in the municipality of Lilla Edet. Lödöse has 1 300 citizens and is placed 10 km south of Lilla Edet and 30 km north of Göteborg, along Göta Älv. The intersection of the new two-track railway from Göteborg to Trollhättan and the enhanced highway E 45 is 1 km south of Lödöse. The municipality is planning to build approximately 500 new buildings in the area next to the new station.

I have interviewed three civil servants at the municipality of Lilla Edet for the Department of Urban Planning, Civil Planning and Building and the Department of Environment. I have also made a study of literature where I have read relevant research.

The site of study has a ground consisting of clay. The National Rail Administration has through research at the area found that the ground also contains quick clay. The threat of landslides due to the quick clay is considerable. Quick clay has been found in the ground after examined landslides in the region of Göta Älv. In the process of building new houses an extended research of the ground is necessary to establish the components and the composition of the ground. Due to the climate changes of the future we need to change the way we build our houses so they manage to stay intact for more extreme weather.

Globalt sett har stadsbefolkningen ökat stadigt under de senaste decennierna och trenden förväntas bestå särskilt i utvecklingsländer. I Afrika har den snabba tillväxten i stadsområden föranlett svårlösliga, grundläggande utmaningar. Tillväxten sker till största delen genom informella och "markockuperande" bosättningar i oplanerade områden där nödvändig infrastruktur och samhällsservice saknas för flertalet. Det har blivit överbefolkat nära stadskärnorna. Det är höga halter luft- och vattenföroreningar och miljön är på många håll hälsovådlig. De flesta livnär sig inom den informella sektorn, arbetslösheten är hög, och den urbana fattigdomen ökar. Städerna hinner inte med i den snabba tillväxten och kan inte ta hand om alla som flyttar in. Tanzanias framtida ekonomiska tillväxt och fattigdomsbekämpning måste dra nytta av de betydligt högre bidrag till den nationella ekonomiska tillväxten som tillhandahålls av högre produktivitet, högre hushållsvälfärd, bättre social rörlighet och förbättrad mänsklig utveckling som i allmänhet förknippas med urbana centra, konstaterar Världsbanken. Ett starkare fokus på städerna behöver inte ske på landsbygdsbefolkningens bekostnad. Investeringar och utvecklingar från många håll som riktar sig mot städer konkurrerar sällan med sådana som riktar sig mot landsbygden. Mer produktiva och effektiva städer kommer att ge effektiva marknader för, och förmånlig service till befolkningen på landsbygden, där 7 av 10 tanzanier fortfarande lever. 3 av 10 bor i städer idag, den andelen kommer enligt prognoser att växa till 4 av 10 till år 2030. Stadsbefolknings förväntas öka i dubbel takt jämfört med den genomsnittliga nationella befolkningstillväxten. FN uppskattar att år 2030 kommer mer än 20 miljoner tanzanier leva i stadsområden. Mot denna bakgrund är det av stor vikt att exploateringen och utvecklingen av stadsområdena fungerar väl. Där målet är att skapa attraktiva städer som innehåller alla de funktioner och komponenter som behövs.

I mitt examensarbete samarbetade jag med Sundsvalls kommun som driver projektet Grönt boende. Det är ett pilotprojekt där kommunen driver en exploatering av ett tomtområde i Sidsjö, Böle för att uppmuntra köpare till att bygga fastigheter som ligger i framkant när det kommer till miljöanpassning. Min del i projektet bestod av en inledande enkätundersökning för att ta reda på om de närboende var oroliga för den kommande exploateringen och om de hade en tydlig bild av hur områdes ska exploateras. Därefter uppförde jag en fysisk modell som visades. Efter att de närboende sett modellen fick de svara på ytterligare en enkät. Dessa enkäter ligger till grunden resultaten som visar att: * Närboende har fått en tydligare bild av exploateringen. * 40 % tror att det minskar oro kring exploateringen. * 80 % fick en positivare bild av exploateringen. * De flesta ansåg att en karta i kombination med en fysisk modell gav den tydligaste bilden av exploateringen. * Samtliga tyckte att en fysisk modell var Ganska eller Mycket viktig när kommunen exploaterar områden.  Resultatet tyder på att man i alla fall delvis kan minska oro inför en kommande exploatering för de närboende genom en fysisk modell. Jag föreslår vidare undersökning av hur en positivare inställning till projektet (vilket uppkom av visandet av en fysisk modell) kan gynna kommunen när det gäller synpunkter och överklagningar.
When I did my thesis I cooperated with Sundsvall Municipality who runs a project called Green Living. It´s a new project where the municipality is going to exploit an area in Sidsjö, Böle. The project is about encouraging the plot buyers to build houses that are in the front line of environmental friendly constructions. My part in this project was to do a survey to investigate if the local residents were anxious about the upcoming exploit in the area and if they found it difficult to imagine how the end result of the exploit would become. After the survey I made a physical model of the area and let the local residents look at it. Then they answered a new survey and the results showed as follows: * The local residents did get a clearer vision of the exploit by looking at the physical model. * 40 % think it decreases the anxiety for the exploit. * 80 % became more positive to the exploit. * The local residents thought that both a map and a physical model gave the most clear vision of the exploit. * All of the local residents thought it was Quite or Very important to have a physical model available when the municipality exploits new areas.  The result shows that you can at least partially reduce the local residents anxiety for an upcoming exploit, if you have an physical model available before exploiting new areas.  My proposes for coming studies is to investigate if there is a connection between the local residents becoming more positive to the exploit, and a reduction of complaints and appeals to the municipality, against the exploit.

Syftet med denna rapport är att undersöka efterfrågan och möjligheten till exploatering av området Domherren 7 och 12, Bodens kommun samt att ta fram ett förslag för hur detta kan gå till. Målet med rapporten är att undersöka möjligheten för en exploatering i ett område i Bodens kommun genom att undersöka möjligheterna när det kommer till vatten och avlopp, elförsörjning samt geoteknisk undersökning. Det gör vi genom att analysera det tilltänkta området med avseende på potential, eventuella begränsningar samt vilka åtgärder som krävs. Våra långsiktiga mål är att exploateringen ska vara lönsam och bidra med positiva erfarenheter samt att exploateringen bidrar till bra balans i området.  Resultatet talar för att en exploatering av området är möjlig för de planerna vi haft. Två lägenhetshus där respektive hus består av tre våningar. Det behöver göras uppdaterade undersökningar för att säkerställa att resultaten från de tidigare undersökningarna fortfarande stämmer överens med hur det ser ut idag. Enligt de tidigare undersökningarna föreligger inget hinder för en exploatering av området Domherren 7 och 12, Boden.

Denna rapport presenterar en studie av Voernese samebys erfarenheter av de konsekvenser som gruvan i Stihkeområdet fört med sig, en gruva som drevs av Boliden Mineral AB mellan år 1976–1988. Det finns i dag ett stort kunskapsglapp angående vilka de faktiska konsekvenserna är av gruvindustri på renskötsel och annan samisk markanvändning. Detta är så vitt vi vet första gången som forskningen empiriskt belyser konsekvenserna av gruvindustrin och försöken till efterbehandling av gruvområdet utifrån en samebys egna erfarenheter och kunskap. Studien genomfördes 2019–2020 i ett samarbete mellan samebyn, Svenska Samernas Riksförbund och SEI. Datainsamlingen har bestått av arbetsmöten, intervjuer, workshops, dokumentanalys och kartering med stöd av RenGIS och forskning om störningszoner. Fokus i denna rapport är på just Voernese samebys erfarenheter, gruvans konsekvenser för andra samebyar eller icke-renskötande samer i området har därför inte inkluderats. Resultaten visar den omfattande påverkan som gruvan haft på samebyn, dels under driftperioden men i högsta grad också efteråt. Eftersom samebyn bedriver samrenskötsel i Stihkeområdet med Vilhelmina Södra sameby, på vars mark gruvverksamheten bedrevs, har samebyn påverkats både av direkta markförluster och betesskador från gruvområdet liksom andra störningarna under drifttiden. I nutid handlar de största konsekvenserna om påverkan från vägen som drogs i tidigare väglöst land och störningarna på renen från besöksnäringen. Detta har försvårat för renen att finna betesro, inneburit omfattande merarbete och ökade kostnader för samebyn vid samling och flytt, samt medfört stress och oro för samebyns medlemmar liksom även förlust av traditionell kunskap. Renskötseln försvåras även av kvarlämnade borrör och järnskrot från SGU:s provborrningar. Studien visar också hur samebyn exkluderades från beslutsfattandet när Bolidens gruva etablerades på 1970-talet och nu återigen har marginaliserats i samband med tillståndsprövningen för Vilhelmina Minerals planer för återupptagning av brytningen. Dessa forskningsresultat är viktiga för att korrigera en vanlig missuppfattning i den politiska och offentliga debatten kring gruvindustrin: att gruvindustri och renskötsel skulle kunna samexistera utan någon större påverkan på renskötseln. De bidrar också till en ökad förståelse för den omfattande påverkan som ett gruvprojekt, samt dess följdeffekter, kan ha på en grannsameby trots det att själva gruvområdet ligger utanför samebygränsen. I ett vidare perspektiv bidrar studien med ytterligare ett empiriskt baserat exempel på hur gruvbolag och stat marginaliserar samisk kunskap och missbrukar samebyars deltagande i miljöbedömningar. Dessa problem härrör främst från det faktum att svensk lagstiftning inte ger tillräckligt skydd för samiska rättigheter. Det hänger även ihop med statens tvetydiga roll i hanteringen av de intressekonflikter som uppstår när man både har en skyldighet att skydda samiska rättigheter och ska tillgodose olika samhälls- och företagsekonomiska intressen i utvinningen av mineraler. Denna brist på ansvarstagande, som samebyn upplever från statens sida, visar med all tydlighet att den koloniala exploateringen av naturresurserna i Sápmi inte är ett historiskt fenomen utan något som i högsta grad fortgår än i dag. Som ett exempel har inga ansträngningar gjorts för att se över om den begränsade ekonomiska ersättningen som staten genomförde under 1960–70 talet verkligen motsvarar de faktiska skador som samebyn fått uthärda. På kortare sikt skulle många förbättringar troligen kunna åstadkommas genom enskilda insatser för att adressera de problem som samebyn har i Stihkeområdet. Exempelvis skulle kommun och länsstyrelse kunna ingripa för att hantera de problem som besöksnäringen och friluftslivet orsakar och regeringen skulle kunna ge SGU i uppdrag att återställa tidigare prospekteringsverksamhet i Stihkeområdet. Vad denna studie främst belyser är dock behovet av en mer genomgripande strategi från statens sida för att komma till rätta med konsekvenserna av Bolidens gruvprojekt och dess följdeffekter. Utifrån senaste årens rättsutveckling torde det numera finnas goda möjligheter för staten att se över sitt ansvar för de skador som framkommit i Stihkeområdet.

Denna rapport presenterar en studie av Vilhelmina Södra samebys erfarenheter av de konsekvenser som gruvan på Stihken fört med sig, en gruva som drevs av Boliden Mineral AB 1976–1988. Det finns i dag ett stort kunskapsglapp angående vilka de faktiska konsekvenserna är av gruvindustri på samisk markanvändning, inklusive renskötseln. Detta är så vitt vi vet första gången som forskningen empiriskt belyser konsekvenserna av gruvindustrin, och de faktiska utfallen av försöken till efterbehandling, utifrån en samebys egna erfarenheter och kunskap. Studien genomfördes 2019–2020 i ett samarbete mellan samebyn, Svenska Samernas Riksförbund och Stockholm Environment Institute. Datainsamlingen har bestått av arbetsmöten, intervjuer, workshops, dokumentanalys och kartering med stöd av RenGIS och forskning om störningszoner. Fokus i denna rapport ligger på just Vilhelmina Södra samebys erfarenheter och gruvans konsekvenser för andra samebyar eller icke-renskötande samer i området har därför inte inkluderats. Resultaten visar den omfattande påverkan som gruvan haft på samebyn, dels under driftperioden men i högsta grad också efteråt. Under drifttiden förorsakade gruvan stora direkta och indirekta markförluster, med störningar från brytningen och trafiken, damning på betet, blockering av det naturliga flyttstråket och förlust av stora delar av samebyns renar in i Norge eller in på grannbyarnas mark på svensk sida. I nutid handlar de största konsekvenserna om en omfattande störning från besöksnäringen på grund av vägen som drogs i tidigare väglöst land. Detta föranleder i sin tur stort betesbortfall; försämrad djurhälsa och kondition för renen; förhöjd arbetsbelastning, fysiska påfrestningar, och arbetsmiljörisker för renskötarna; ökade kostnader för renskötselaktiviteter; samt förlust av samiska kulturminnen, ökad psykisk påfrestning, försämrade möjligheter för samebyns unga att satsa på renskötseln, och förlust av traditionell kunskap. Dessa forskningsresultat är viktiga för att korrigera vanligt förekommande missuppfattningar i den politiska och offentliga debatten kring gruvindustrin: nämligen att gruvindustrin och renskötseln kan samexistera utan någon större påverkan på renskötseln. De visar också tydligt vem som har bäst kunskap att bedöma riskerna vid en gruvetablering: samebyn identifierade redan på 1960-talet, och det ganska så exakt, de risker som denna studie nu kunnat visa blivit verklighet medan försöken från statens representanter var långt mindre precisa. Exempelvis antog statens experter en total störningszon på 500 meter runt gruvområdet och 100 meter på bägge sidor om vägen. Detta står i stark kontrast till de störningszoner som samebyn faktiskt har upplevt, nämligen upp mot 10 kilometer för gruvan och 1,5 kilometer för vägen. Problemen härrör främst från det faktum att svensk lagstiftning inte ger tillräckligt skydd för samiska rättigheter. De hänger även ihop med statens tvetydiga roll i hanteringen av de intressekonflikter som uppstår när man både har en skyldighet att skydda samiska rättigheter och ska tillgodose olika samhälls- och företagsekonomiska intressen i utvinningen av mineraler. Denna brist på ansvarstagande, som samebyn upplever från statens sida, visar med all tydlighet att den koloniala exploateringen av naturresurserna i Sápmi inte är ett historiskt fenomen utan något som i allra högsta grad fortgår än i dag. Som ett exempel har inga ansträngningar som helst gjorts för att se över huruvida den begränsade ekonomiska ersättningen som staten genomförde under 1960–70 talet verkligen motsvarar de faktiska skador som samebyn fått uthärda. Det finns flera sätt att åtgärda problemen i området vid Stihken. Exempelvis skulle regeringen kunna ge SGU i uppdrag att återställa området från tidigare prospekteringsverksamhet och kommun och länsstyrelse skulle i sin tur kunna ingripa för att hantera besöksnäringen och friluftslivet. Vad denna studie främst belyser är dock behovet av en genomgripande strategi från statens sida för att komma till rätta med konsekvenserna av Bolidens gruvprojekt och dess följdeffekter. Utifrån senaste årens rättsutveckling torde det numera finnas goda möjligheter för staten att se över sitt ansvar för de skador som framkommit på området vid Stihken.