Academic literature on the topic 'Extra anpassningar vid dyslexi'

SammanfattningHär följer en kort sammanfattning av de viktigaste elementen i mitt examensarbete. Syfte och frågeställningar: Syftet med denna studie är att bidra med kunskaper om hur elever med diagnosen F810, specifika läs- och skrivsvårigheter (dyslexi) i årskurs 9 upplever extra anpassningar, utifrån Skolverkets och logopeders rekommendationer, vid skilda provsituationer. Mina frågeställningar är:-Hur upplever fem elever, med diagnos dyslexi, provsituationen i klassrummet beträffande logopeders rekommenderade extra anpassningar i svenska och engelska? -Hur upplever fem elever, med diagnos dyslexi, de extra anpassningar som rekommenderas av Skolverket vid nationella prov i svenska och engelska?Teorietisk förankring: Studiens teoretiska ansats utgår ifrån en fenomenologisk förståelse där elevens upplevelse av extra anpassningar ställs i centrum. Ytterligare teoretisk inriktning är Vygotskijs sociokulturella lärandeteori, vilken belyser betydelsen av samspel mellan lärare och elever. Dessutom används Ahlbergs kommunikativa-relationsinriktade perspektiv (KoRP) som fokuserar på processerna delaktighet, lärande och kommunikation. Metod: I studien har fem elever, från en skola, intervjuats. Kvalitativa semistrukturerade intervjuer har utförts med hjälp av en intervjuguide för att få så nyanserade svar som möjligt. Detta metodval gjordes för att låta eleven få utrymme i intervjun och dessutom låta denne vara med och styra utformningen av samtalets struktur. Dessa fem elevers logopedutlåtanden är granskade. Lärarinformationen som Skolverket skickar ut inför nationella provet i engelska och svenska 2015/2016 har granskats utifrån vilka extra anpassningar som får tillämpas under nationella proven. Intervjuerna har analyserats utifrån Ahlbergs KoRP och Vygotskijs sociokulturell lärandeteori. Intervjuerna har även kopplats till de sammanställda logopedrekommendationerna. Resultat: Studiens resultat visar att elevernas behov av extra anpassningar vid provsituation är likartade men skiljer sig i vissa avseenden åt såsom behov av talsyntes och muntliga/skriftliga prov. De fem eleverna upplevde att de fick de extra anpassningar de behövde vid provsituationer i skolan. Eleverna menar att ansvaret att säkerställa att de extra anpassningarna görs är deras. Vidare poängterar eleverna att de upplever att de själva har ansvar för att uttrycka sina behov till undervisande lärare. Eleverna upplever att läraren förstår deras behov och situation bättre när de har en bra kommunikation och ett välfungerande samspel. Alla fem elever påtalar att de känner sig annorlunda och att skolarbeten och prov tar längre tid för dem.Studiens resultat visar vidare att samtliga elever upplever att det finns en diskrepans beträffande logopedernas rekommendationer av extra anpassningar vid nationella proven och vad de faktiskt erbjuds. Diskrepansen gäller Intowords (stavningshjälp) där eleverna i engelskan inte får använda stavningshjälp och dessutom är stavning ett av bedömningskriterierna, trots att eleven har en funktionsnedsättning gällande stavning. Detta innebär också en motsättning gentemot pedagogers och logopeders uppmuntran att använda stavningshjälp kontinuerligt i skolarbetet och vid skolprov. Vid granskning av logopeders rekommendationer ser dessa olika ut över tid och per individ. Det finns dock rekommendationer som dessa fem elever delar: användning av alternativa verktyg (stavningshjälp och talsyntes), förlängd provtid, tillgång till ljudböcker och erbjudande av muntligt prov. En röd tråd igenom hela denna uppsats är hur viktig kommunikationen och sampelet är mellan elev och lärare för att adekvata extra anpassningar ska sättas in helt i linje med Ahlbergs kommunikations och relationsperspektiv samt Vygotskijs sociokulturell lärandeteori. Nyckelord: Alternativa verktyg, dyslexi, extra anpassningar, logopedens rekommendationer, nationella prov.

Elever med dyslexi har i svensk skola rätt till extra anpassningar, vilka ska svara upp mot elevernas behov gällande stöd för läsning och skrivning. I den här studien har vi utifrån en fenomenografisk forskningsansats undersökt hur elever i åk 5 - 6 med dyslexi beskriver sina extra anpassningar gällande läsning och skrivning med avseende på delaktighet och motivation. Åtta elever i tre mellansvenska skolor intervjuades enskilt. Den kvalitativa analysen av elevsvaren resulterade i ett utfall av sammanlagt tolv beskrivningskategorier, var och en bestående av varierade uppfattningar. Av dessa beskrivningskategorier utgör åtta kategorier elevers beskrivningar av sina extra anpassningar och vad som motiverat till läsning och skrivning eller inte utifrån dessa. Resultatet visar på lärarens betydelse för elevernas motivation utifrån de extra anpassningar som ges genom förmågan att anpassa utifrån elevens behov, vilka kan variera utifrån situation och skolämne. Resultatet visade även på betydelsen av teknik som stöd för läsning och skrivning samt att arbetet med en kamrat är den extra anpassning som eleverna beskriver påverkar arbetet med läsning och skrivning mest. Utfallet av elevernas beskrivningar gällande upplevelsen av delaktighet i valet av, genomförandet samt utvärderingar av sina extra anpassningar resulterade i fyra beskrivningskategorier. Resultatet visade på att eleverna i olika omfattning är delaktiga i utformandet av sina extra anpassningar. Vidare visade resultatet att upplevelsen av delaktighet till stor del påverkas av relationen mellan lärare och elev samt acceptans och erkännande från både lärare och skolkamrater.
Pupils with dyslexia have the right to special adjustments in Swedish schools, depending on the pupil´s needs regarding support for reading and writing. In this study we have, on the basis of a phenomenographic research approach, identified how pupils in grade 5–6 with dyslexia describe their adaptations for reading and writing with regard to participation and motivation. Data was collected through individual interviews with eight students in three Swedish schools. The observations were then examined using a qualitative method of analysis, which resulted in a total of twelve description categories, each containing varied perceptions. Of these description categories, eight categories represent students' descriptions of their extra adaptations and what motivates and discourages reading and writing. The results show the importance of working together with a classmate, which is the extra adaptation that the students describe as affecting their reading and writing the most. Furthermore, the students describe the importance of the teacher for motivating reading and writing, based on the teacher's ability to adapt to the student's needs, which can vary depending on the situation and discipline. The use of assistive technology as support for reading and writing was, according to the students, another important motivating factor. The outcome of the pupils descriptions regarding the level of participation in the choice, implementation and evaluations of their extra adaptations resulted in four description categories. The results showed that the pupils are involved in the design of their extra adaptations to varying degrees. Furthermore, the result showed that the level of participation is largely influenced by the relationship between teacher and student as well as acceptance and recognition from both teachers and schoolmates.

Syftet med undersökningen var att få ta del av och få förståelse för hur fyra elever med diagnosen dyslexi i årskurs åtta och nio, deras vårdnadshavare, svensklärare, svenska som andraspråkslärare, speciallärare och specialpedagog uttrycker sin uppfattning om vad som behövs för att eleverna ska nå målen i svenskämnet. Specialpedagogiska perspektiv användes som teoretisk ram i studien. Metoden för studien var kvalitativ och metodvalet fokusgruppsamtal. Fokusgruppsamtalen spelades in, transkriberades och analyserades utifrån en fenomenografisk analysmodell. Ur resultatet framträdde fyra kategorier; förutsättning för god undervisning, god undervosning, organisatoriska frågor samt dilemman som elever med diagnosen dyslexi möter. Det relationella perspektivet var gemensamt för hur deltagarna i fokusgrupperna såg på skolsvårigheter. Mötet, relationen, och tryggheten sågs som en direkt förutsättning för att lärande skulle ske något som också framkommit i tidigare forskning. De organisatoriska frågornas gemensamma nämnare var en önskan om samverkan och samarbete vilket kunde ses ur ett organisations- och systemperspektiv då det trots goda idéer och god vilja krävs organisatoriska förändringar för att ett samarbete ska ske. Individperspektivet anslogs med anledning av fokusgruppernas fasta övertygelse om vikten av tidig dignostisering och en uppgivenhet skönjdes hos eleverna beträffande lärares och vikaries okunskap vad gäller dyslexi. Dock var tiden, eller egentligen bristen på den, denna studies följeslagare, samtliga fokusgruppers antagonist, ett påtagligt problem för alla deltagare och något som kan ses ur ett dilemmaperspektiv då styrdokument och timplaner styr lärarna trots att de är medvetna om elevernas behov av mer tid i arbetet med skoluppgifterna.

This work examines teachers’ experiences of teaching students with reading and writing difficulties / dyslexia in a regular class-room setting. The questions were: General experiences of the needs of additional adjustments in teaching. How additional adjustments strengthen classroom teaching. Experiences of the implementation of digital teaching tools in teaching and reflections regarding additional adjustments in relation to the control documents? A research design with semi-structured interviews with a phenomenological approach was chosen. Ten teachers from six different schools participated in the interviews. Some general patterns occurred in the interviews. The participating teachers generally identified students’ need of extra support by observing their degree of participation in different instructional activities in the classroom. The participating teachers found implementation of digital tools difficult because of their own lack of knowledge as well as technical issues regarding the capacity of the network at the school and computer problems. The teachers were well aware of the overall goal in the curriculum about giving all students equal opportunities to reach the goals in the curriculum. However, the teachers’ knowledge about policies and guidelines in relation to how to implement and evaluate instructional adjustments were scarce.

Förväntat kunskapsbidragJag vill synliggöra vilka extra anpassningar som används ute på skolor när en elev har läs- och skrivsvårigheter/dyslexi. Dessutom vill jag bidra med kunskap kring hur rutiner för samverkan mellan hem och skola när det gäller extra anpassningar, ser ut på olika skolor.Syfte och frågeställningarSyftet med det här examensarbetet är att undersöka hur de extra anpassningar som finns för elever med läs- och skrivsvårigheter ute i skolorna utarbetas och då belysa exempel på vad man sätter in för anpassningar. Syftet är också att ge exempel på hur pedagogerna ser på detta arbete och samarbetet mellan hem och skola.Frågeställningarna i studien är följande:* Vilka anpassningar berättar pedagoger att de använder sig av till elever som uppvisar någon form av läs- och eller skrivproblematik? Hur väljs dessa anpassningar?* Hur ser pedagoger på arbetet med extra anpassningar och hur ser arbetsgången ut?* Hur ser pedagoger på samarbetet mellan hem och skola när det gäller extra anpassningar?TeoriStudien är baserad på sociokulturellt perspektiv med utgångspunkt i den proximala utvecklingszonen, scaffolding och redskap/artefakter. I de specialpedagogiska perspektiven är det det kompensatoriska perspektivet och det deltagarinriktade perspektivet som studien utgår från.MetodDenna studie är en kvalitativ studie som genomförts genom halvstrukturerade intervjuer av specialpedagoger, speciallärare och ämneslärare.ResultatStudien visar att de extra anpassningar som används ute på skolorna oftast är digitala hjälpmedel i form av olika program och appar. Specialpedagogerna på högstadiet och gymnasiet berättar om att även bedömningssituationen måste ses som en extra anpassning. Hur anpassningarna väljs kommer inte riktigt fram i studien, men de flesta av informanterna berättar om att det är beprövad erfarenhet. Samarbete med vårdnadshavare och elever är något alla informanter är viktigt, men det som visar sig i studien är att det ibland handlar om brist på tid vad gäller att få till möten med vårdnadshavarna. Det är lättare att få till vardagliga samtal med eleverna. Det som också kom fram i studien var att det kan vara svårt för vårdnadshavarna att veta vad de ska bidra med när det gäller läs- och skriv-svårigheter. Rutinerna för upprättande och utvärdering av de extra anpassningarna är inte helt tydliga ute på skolorna.Specialpedagogiska implikationerResultatet har fått mig att fundera över hur arbetet med extra anpassningar skulle kunna göras tydligare ute på skolor. Att få vårdnadshavare och elever ännu mer delaktiga i detta arbete är också en annan aspekt av det som framkommit i denna studie.

Studiens syfte har varit att undersöka uppfattningar om och erfarenheter av användande av alternativa läs- och skrivverktyg på gymnasiet. Studien bygger på kvalitativa intervjuer med gymnasieelever i läs- och skrivsvårigheter/dyslexi och speciallärare/specialpedagoger från två kommuner. Syftet valdes utifrån en önskan att skapa mer kunskap om hur alternativa verktyg som extra anpassningar påverkar lärandet och hur implementering och uppföljning av arbetet med alternativa verktyg genomförs. Jag har använt tematisk analys för att identifiera och presentera mönster och teman i insamlad empirisk data. Genom ett abduktivt tillvägagångssätt har tre teman genererats: läs- och skrivstrategier, att delta i klassens arbete på lika villkor och talet om alternativa verktyg. Temana delas in i flera underteman som förklaras, belyses med citat och tolkas. För att generera en fördjupad helhetsförståelse kopplas temana samman med ett sociokulturellt perspektiv på lärande och artefakter, specialpedagogiska perspektiv och forskning om läsning, skrivning och alternativa verktyg. Studien visar att elevers läsning, skrivning och lärande underlättas av alternativa verktyg och av att lärande sker i samspel med andra. Elever i läs- och skrivsvårigheter/dyslexi som tidigt fått färdighetsträning och lärt sig att använda alternativa verktyg i grundskolan fortsätter att använda verktyg på gymnasiet. Artefakterna/verktygen har blivit en naturlig del av deras läs- och skrivstrategier. De elever som möter alternativa verktyg först på gymnasiet behöver enskilda samtal för implementering och uppföljning av verktygsanvändandet. Beroende på vilket begrepp som väljs för att beteckna verktyg, alternativa eller kompensatoriska, läggs betydelser in i tekniken.

Syftet med studien är att undersöka hur olika högstadieskolor utformar extra anpassningar för elever i läs-och skrivsvårigheter eller dyslexi inom ramen för den ordinarie undervisningen. Vidare är syftet att undersöka hur de extra anpassningarna i text relateras sett utifrån ett inkluderingsperspektiv för elever i läs - och skrivsvårigheter eller dyslexi.Studiens teoretiska utgångspunkt är det inkluderande perspektivet i språkfrämjande miljö. Centralt i detta perspektiv är intresset för hur individer och grupper tillägnar sig språkkunskaper och språkutveckling i samspelet mellan individ och kollektiv. Studien utgår från innehållsanalys. Innehållsanalys innebär att man på ett systematiskt sätt analyserar dokument utifrån kategorier vilka är utformade i förväg. Studien kombinerar kvantitativ och kvalitativ forskning där den kvantitativa aspekten berör systematiseringen av extra anpassningar och den kvalitativa aspekten belyser extra anpassningar i relation till specialpedagogiska perspektiv. Det empiriska materialet består av insamlad dokumentation av extra anpassningar för elever i läs-och skrivsvårigheter eller dyslexi. I studien används Nilholms individ/kompensatoriska perspektiv (2007) respektive Ahlbergs relationella perspektiv (2013) på specialpedagogik som analysverktyg.Resultatet visar att dokumentationen av de extra anpassningarna omfattas såväl av både tekniska hjälpmedel som av elevnära insatser. Insatserna syftar till att stärka och kompensera läsförmåga för elever i läs-och skrivsvårigheter eller dyslexi och därmed minska risken för utanförskap och negativa läs-och skrivutvecklingen. Vikten av lärare med kompetens kring läs-och skrivutvecklande arbete framgår tydligt av tidigare forskning. I resultatet framkommer vikten av lärarkompetens på så sätt att utformningen av extra anpassningar för elever i läs-och skrivsvårigheter eller dyslexi faller på lärarens undervisning inom ramen för den ordinarie undervisningen. Läraren behöver därför ha kunskap om vilka anpassningar som är lämpliga för elever i läs-och skrivsvårigheter eller dyslexi för att kunna tillrättalägga undervisningen utifrån elevernas behov. Analysen visar att utformningen av de extra anpassningarna är av såväl kompensatorisk som elevnära art, vilka tillsammans fungerar väl som framgångsfaktorer för elever i läs-och skrivsvårigheter eller dyslexi och kan leda till en gynnsam inkluderad läs-och skrivundervisning.

Min undersökning kan bidra till att ge en inblick i vilka extra anpassningar några elever upplever är framgångsrika för deras skolgång.Syftet med studien var att undersöka vilka extra anpassningar några elever på högstadiet med dokumenterad dyslexi upplevde som framgångsrika i klassrummet samt hur delaktiga de är i planeringen av dem och huruvida de anpassningar som görs stämmer överens med rekommendationerna i logopedutredningarna.Insamlad data beskrivs utifrån ett sociokulturellt perspektiv på lärande och de specialpedagogiska perspektiv som valts är kategoriskt, relationellt och dilemmaperspektivet. Diskussionen sker utifrån ett sociokulturellt perspektiv.I studien har jag använt mig av semistrukturerade intervjuer, osystematiska observationer samt innehållsanalys av logopedutredningar. Tre elever på högstadiet har intervjuats, observerats och deras logopedutredningar har granskats. Datainsamlingen har analyserats kvalitativt.Resultatet är indelat i underavdelningar. Ur intervjuerna framträdde temana: Relationer till läraren, lärverktyg, förväntningar och förståelse från läraren, provsituationer samt delaktighet. Observationerna och logopedutredningarna följer därefter i varsitt avsnitt. Det viktigaste resultatet var att eleverna upplevde att det som var mest framgångsrikt var relationen till lärarna och förväntningar och förståelse från dem.Det viktiga arbete som framträder ur undersökningen ligger i att utveckla Elevhälsoteamets arbete med att skapa tillgängliga lärmiljöer för alla elever där specialläraren spelar en avgörande och viktig roll. Genom att tillsammans med lärarna planera och organisera arbetet med extra anpassningar utifrån klassrumsmiljön istället för att förlägga svårigheterna hos eleverna kan perspektivet förskjutas från det kategoriska till det relationella.NyckelordDyslexi, elevperspektiv, extra anpassningar, inkludering, relationskompetens

Syftet med studien var att ta del av hur speciallärare som grupp uttrycker sin uppfattning om dyslexi samt hur de som yrkesgrupp beskriver att de arbetar med extra anpassningar och särskilt stöd när det gäller elever med dyslexi. Den teoretiska utgångspunkten utgjordes av två specialpedagogiska perspektiv - individperspektivet och det relationella perspektivet samt begreppet inkludering. För att nå syftet valdes en kvalitativ forskningsansats. Vi använde oss av ett strategiskt urval och valde ut informanter som kan anses lämpliga att delta utifrån våra frågeställningar. För att genomföra vår undersökning valde vi fokusgruppsintervjuer för att få en helhetsbild då fler informanter kan delge sina erfarenheter och funderingar tillsammans. Vårt resultat visade att speciallärarna gav uttryck för att dyslexi innebär fonologiska svårigheter med olika grader och olika uttryckssätt, vilket framförallt märks i avkodningen och stavningen. Resultatet angav vidare speciallärares olika arbetsuppgifter som att genomföra utredningar, undervisa elever, handleda kollegor samt ha kontakt med vårdnadshavare. Individperspektivet var tydligt inom arbetsuppgifterna att utreda och att undervisa medan ett relationellt perspektiv framkom i arbetet med att handleda och att utveckla. Ett inkluderande arbetssätt uttrycktes i speciallärarnas beskrivningar av att anpassa och tillgängliggöra undervisningen för alla elever. En slutsats vi dragit i denna studie är att speciallärarna har goda kunskaper men att deras kompetens inte fått det utrymme som önskats på grund av organisatoriska hinder.

Sammanfattning Hägglund, Anna och Töyli, Tuuli (2021). ”Det kanske blir likvärdigt men inte rättvist”. Lärarnas uppfattningar kring anpassningar och likvärdighet vid de nationella proven i svenska för elever med språkstörning. Speciallärarprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 högskolepoäng.   Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur lärare som undervisar elever med språkstörning uppfattar skolverkets riktlinjer gällande anpassningar vid de nationella proven i svenska för elever i årskurs 6 och 9. I skollagen står det att utbildningen ska vara likvärdig och att hänsyn ska tas till barns och elevers olika behov (SFS 2010:800). Skolverket ger anvisningar om genomförande och anpassningar vid de nationella proven. Vi avser därför även att undersöka hur råden för anpassningar beskrivs i aktuell forskning beträffande dess överensstämmelse med Skolverkets råd eller inte.       Frågeställningar: Hur uppfattar lärare skolverkets råd gällande anpassningar för elever med språkstörning vid de nationella proven i svenska för årskurs 6 och 9? Hur uppfattar lärarna att det är möjligt att genomföra nationella proven på ett likvärdigt sätt för elever med språkstörning? Hur överensstämmer Skolverkets råd beträffande anpassningar vid de nationella proven med lärarnas uppfattningar och aktuell forskning?   Teori Studiens teoretiska utgångspunkt tar avstamp ur ramfaktorteorin. Vi belyser avvikelseproblematiken inom specialpedagogik utifrån denna teori med hjälp av fyra specialpedagogiska perspektiv:  kompensatoriskt perspektiv, dilemmaperspektiv, relationellt perspektiv och diagnosorienterat perspektiv.     Metod Studiens utgångspunkt är att intervjua lärare. Vi utgår därför ifrån en fenomenologisk ansats eftersom uppfattningen hos lärarna förblir central för studiens syfte. I studien intervjuades sju lärare från tre olika skolor. Samtliga undervisar elever med språkstörning, samt har genomfört nationella prov i svenska med målgruppen. Intervjuerna har transkriberats och analyserats utifrån ovannämnda perspektiv samt i förhållande till tidigare forskning. Vid analysen av intervjuerna utkristalliserades följande tema: Anpassningar och likvärdighet vid nationella proven gällande elever med språkstörning med underrubrikerna Lärarnas uppfattningar gällande Skolverkets råd, Elevernas behov av extra anpassningar, Lärarnas önskemål gällande anpassningar och Bedömningsproblematik.     Resultat Lärarna i studien anser att Skolverkets råd gällande anpassningar vid de nationella proven i svenska inte är tillräckliga eller överensstämmande med behoven hos elever med språkstörning. Eftersom eleverna inte får använda samma anpassningar som används till vardags uppfattas det vara svårt att genomföra nationella proven på ett likvärdigt sätt. Lärarna uttrycker att detta har en negativ påverkan både på elevernas provresultat och välbefinnande. Ett alternativ till nationella prov eller en annan utformning påtalas som önskvärt av lärarna. Studien visar även att det finns okunskap och brist på förståelse hos lärare inom kollegiet gällande språkstörning.     Specialpedagogiska implikationer Vi ser ett behov av en utveckling av skolmiljön där kompetenshöjning för skolpersonal angående språkstörning och anpassningar bör finnas med. Skollagen är lika för alla och säger att alla ska få det stöd som de behöver (SFS 2010:800). I vår studie framkommer det att trots detta exkluderas vissa anpassningar som eleven dagligen använder i skolarbetet då nationella proven genomförs. Elever med nedsatt språkförmåga har större svårigheter med läsförståelse när de språkliga kraven i skolan ökar (Isoaho, Kauppila & Launonen, 2015). Dessa svårigheter yttrar sig i flera ämnen, speciellt när det ämnesspecifika språket blir abstrakt (Matson & Cline, 2012). Den språkliga stöttningen bör således anpassas enligt elevens behov där alternativa redovisningssätt och visuellt stöd lyfts som centralt (Hallin, 2019; SPSM, 2021). Vi efterlyser mer forskning kring hur provsituationer kan anpassas för elever med språkstörning så att varje elev har en möjlighet till en likvärdig utbildning.     Nyckelord Extra anpassningar, nationella prov, språkstörning