Dissertations / Theses on the topic 'Fabrikation'

Syftet med denna uppsats är att svara på frågan hur läsare och media reagerade på bloggen Black Ascot i egenskap av en litterär bluff, även kallad en litterär fabrikation. Målet är även att komma fram till hur mottagare av textbaserad kommunikation reagerar på att bli lurade. För att uppnå syftet undersöks läsarnas och medias reception av Black Ascot. Uppsatsen diskuterar även om det finns förklaringar till receptionen i bloggens litterära utformning. I analyserna framkommer det att diskussioner gällande framförallt autenticitet och moral uppstod såväl i media som bland läsarkommentarerna. Trots att negativa reaktioner förekommer i båda undersökningsgrupperna tyder resultatet på att en majoritet av bloggläsarna uppskattade bloggen även som en litterär fabrikation. Enligt uppsatsen beror detta bland annat på bloggens tematik och dess intentionsambivalens.

I uppsatsen undersöks hur fyra biografiförfattare skildrar Coco Chanels liv genom respektives val av de områden, händelser och attribut som de valt att belysa. Teorierna utgår ifrån Burkes fabrikationsprocess som innebär att fabrikation och mytologisering ofta kan förekomma vid historiska återberättande av personer och händelser. Dessa tillsammans med författarens personliga intressen kan skapa olika versioner av en persons öde. Yvonne Hirdmans tes om att kvinnor, i historiska sammanhang beskrivs på ett särskilt vis används också. Och sist Hermansson Adlers tanke om att det är nästan enbart kvinnor från de högre klasserna som är av intresse. Med hjälp av textanalys granskas materialet kritiskt och på så sätt kan en tentativ tolkning göras av de bakomliggande faktorer som författare använder. Uppsatsens resultat är att beroende på författarens erfarenheter och personliga intressen kommer olika delar av Coco Chanels liv belysas och olika aspekter betonas mer eller mindre. En aspekt är att hos en biografiförfattare får, männen i hennes liv, större plats och beskrivningarna kretsar mycket kring hennes känslor. Trots olikheterna sammanstrålar de ändå slutligen i en gemensam bild.

Abstrakt Liksom skolan utgör en arena för alltmer pluralistiska elevgrupper med vitt skilda erfarenheter strävar konstmuseer idag efter att vara en representativ arena för en alltmer globaliserad konstvärld. Den problematik de står inför, samt hur de hanterar den då de arbetar för att inte reproducera en normerad maktrelation mellan västerlandet och resten av världen är kärnan i mitt arbete. Med postkoloniala frågeställningar om makt och diskurser försöker jag belysa vilken identitet vi i den västerländska kulturen ger både dem vi beskriver, samt oss själva, när vi definierar "icke-västerländsk" konst på ett specifikt sätt. För att kanalisera de postkoloniala frågeställningar jag undersöker tittar jag närmare på utställningen Africa Remix, (Moderna Museet i Stockholm 2006 – 2007) eftersom den var en utställning som medvetet förhöll sig till den representationsproblematik som jag undersöker. Således blir min frågställning: Vilken representationsproblematik ställs konstmuseer inför när de ställer ut icke-västerländsk konst? Hur hanterades denna problematik i utställningen Africa Remix? Jag har arbetat utifrån ett socialkonstruktionistisk perspektiv och undersökningen görs inom den postkoloniala teoribildningen som kan sägas sträva efter att analysera och belysa hur och varför maktrelationer ser ut som de gör idag och visa på samband som kolonial och neokolonial retorik döljer. Arbetet belyser hur svårt det är att implementera insiktsfulla och självreflekterande perspektiv på den egna positionen, som museum, men framförallt som ett "västerland" med blicken riktad mot resten av världen. Gestaltningen består av två kompletterande bildspel där det ena lyfter upp och belyser frågor som Africa Remix behandlade i sin utställning, men som sällan gjordes explicita i utställningsrummen. Medan det andra ställer frågor utifrån ett mer teoretiskt förhållningssätt och utgår mer ifrån den teoretiska undersökningen. Syftet är att väcka funderingar kring ämnet och kommunicera problematiken på ett mer visuellt sätt.

Additiv tillverkning har stor potential för framtida betongkonstruktion. Inom industrier såsom fordonsindustrin, läkemedelsindustrin och flygplansindustrin existerar redan additiva tillverkningsmetoder i kommersiellt syfte men kompatibilitet med utvecklade byggstandarder samt svårigheter att balansera nödvändiga materialegenskaper har gjort att utvecklingen inom byggindustrin går resulterat i att utvecklingen efterfrågade egenskaperna. Vid additiv tillverkning skapas objekt genom att material placeras i lager skiktvis. Objekten skapas först digitalt som ett 3D-objekt där det sedan delas upp i horisontella skikt. Sedan följer en 3D-skrivare en förprogrammerad bana där den placerar materian tills objektet nått sin slutgiltiga form. Trots de stora utmaningarna så för additiva tillverkningsmetoder i byggindustrin med sig potentiella fördelar som överväger svårigheterna; komplexa designer till låg kostnad, inget materialspill, snabb byggtid, mindre arbetskraft, mindre miljöpålastningar m.m. Konventionell betong är oanvändbar då betong för additiva tillverkningsmetoder kräver egenskaper som inte har efterfrågats tidigare. Det ska vara flytande nog för pumpning men samtidigt fast nog för stapling. Betongens öppethållandetid krävs vara konstant för att undvika att betongen börjar hårdna innan den skrivs ut. Rapporten avser att bidra till utvecklingen av betongblandningar anpassade för de additiva tillverkningsmetoderna i byggindustrin. Detta åstadkoms genom framtagning och analys av nya typer av betong. Det saknas standardiserade och beprövade metoder för bedömning av betong anpassat för additiva tillverkningsmetoder. Hur tillverkningsmetoden påverkar miljön undersöks med målet att sänka miljöpålastningarna. En god betongblandning för additiva tillverkningsmetoder grundar sig inte endast på dess konstruktionsmässiga syfte, utan också på vilken typ av munstycke som används. På grund av detta är det i dagsläget omöjligt att skapa en universell blandning som är anpassad för samtliga munstycken och skrivarsystem. Betongen kräver en hög cementandel som leder till högre koldioxidutsläpp, andelen betong som krävs är dock lägre på grund av inget materialspill. Tillsatsmaterial används för att sänka cementandelen och nå en mer sammanhållen betongblandning. De slutgiltiga betongblandningarna har utrymme för förbättringar. Vidare justering av vct, tillsatsmaterial, armering och tillsatsmedel bör göras för utveckling av betong för additiva tillverkningsmetoder.
3D writing of concrete has great potential for future building engeneering. Other industries such as the automotive industry, pharmaceutical industry, aerospace industry, etc. have already additive manufacturing methods for commercial purposes. The reason for this is the high standards set in the construction industry as well as difficulties to balance the demanded properties. At the additive manufacturing creates objects through that the matter be placed in the warehouse incrementally. The objects are first created digitally as a 3D object, which is then divided into horizontal layers. Then a 3D printer follows a pre-programmed path where it places the material until the object has reached its final form. . Despite the major challenges so for additive manufacturing methods in the construction industry, with potential benefits that outweigh the difficulties; complex designs for low cost, no material waste, fast build time, less labor, , less environmental degradation, etc. Conventional concrete is unusable when the concrete for additive manufacturing methods require properties that have not previously been demanded. It should be fluid enough for pumping but at the same time rigid enough for stacking. The concrete opening time is required to be constant in order to avoid that the concrete starts to harden before it is printing. The report intends to contribute to the development of concrete adapted for additive manufacturing methods in the construction industry. This is accomplished through the development and analysis of new types of concrete. There are no standard and proven methods for assessing concrete adapted for additive manufacturing methods. How the manufacturing method affects the environment is examined with the aim of reducing environmental impacts. A good concrete mix for additive manufacturing methods is based not only on its structural purpose, but also on the type of nozzle used. Because of this, it is currently impossible to create a universal mix that is adapted for all of the nozzles and the printer system. The concrete requires a high cement share which leads to higher carbon dioxide emissions, but the percentage of concrete required is lower due to no material play. Additives are used to lower the cement share and achieve a more cohesive concrete mixture. The final concrete mixtures have room for improvement. Further adjustments of vct, additives, reinforcement and chemical admixtures should be made for the development of concrete for additive manufacturing methods.

In this degree project I’m designing furniture for the human scale in the public space. More specifically for parks and squares in the city. As I am defining the human scale I am inspired by two main sources; the documentary Alive inside(2014) och Peter Gärdenfors Tankens vindlar(2005). The most important part of this definition is its inner logic, the idea that the human scale consists of two parts, that it is  in size close to mine  in spirit  personal. The first part determines proportion as related to the human body and the other describes the form essens. Through the workshop I gather the relevant data that gives form to the spirit, that is personal. In the workshop held with six elderly people in a home in the suburbs of Uppsala, we sat down and listened to music and worked with clay for one hour. The hand made clay sculptures are scanned and so digitalised and available for digital fabrication. This method of working with the design and production is also an attempt to work towards industrial production. So to make the design available for the city by avoiding high cost production. The data have been adjusted using Meshmixer and then realised physically through a collaboration with Scania and their large scale 5-axis CNC machine. The result is two pieces of furniture; one bench and one platform. In this first section of the report, under the title Contextualising and investigative discussion, I will describe to you why this project is important. Important to us, as people living our lives in the evolving city, creating a social standard or a social tradition together in the public space. In the next section, under the title Method of Work, I’ll go in to more extended detail describing separate parts of the design process as I’ll go through the practical aspects. In the third section, under the title The Concept and Implementing, I will sum up my initial thoughts in relation to the new information the project have generated.

Syftet med studien är att bidra med kunskaper om vilka förståelser av vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet som konstrueras i kommunikation mellan förskollärare. Studien styrs av två frågeställningar: Vilka språkliga kategorier konstrueras i förskollärares kommunikation om vetenskaplig grund? och Vilka språkliga kategorier konstrueras i förskollärares kommunikation om beprövad erfarenhet?. Studien har en kvalitativ metodansats, med en teoretisk utgångspunkt i kontextuell socialkonstruktionism. Studiens data samlas in genom två fokusgrupper med tio verksamma förskollärare i förskolan. Datan analyseras med hjälp av begreppen performativitet och fabrikationer. Performativiteten relateras till uppdraget i läroplanen och Skollag som förskollärare är ålagda att följa. I läroplanen för förskolan (Lpfö 18) står det att "undervisningen med innehåll och arbetsätt ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet". I studien synligörs fabrikationer som innebär att förskollärarna framställer eller rättfärdigar sin undervisning på ett bättre sätt än vad som överensstämmer med verkligheten. Studiens reslutat visar tre slutsatser: mångtydlighet, otydlighet i ansvar och brist på gemensam förståelse av begreppen vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Begreppen har inte tidigare diskuterats av förskollärarna i studien, vilket innebär att egna tolkningar och förklaringar över begreppen uttalas. Förskollärarna saknar en tydligare definition av vetenskaplig grund och beprövad erfarnehet, vilket överensstämmer med vad tidigare forskning belyser.
The Purpose of the study is to contribute knowledge about which understandings of scientific basis and proven experience are constructed in communication between preschool teachers. The study is guided by two questions: What language categories are constructed in preschool teachers' communications about the scientific basis? and What language categories are constructed in preschool teachers' communication about proven experience?. The study has a qualitative methodological approach, with a theoretical starting point in contextual social constructionism. The study data is collected through two focus groups with ten active preschool teachers in the preschool. The data are analyzed to the concepts of performativity and fabrications. The performativity is related to the assignment in the curriculum for preschool (Lpfö 18) states that "teaching with content and working methods must be based on scientific grounds and proven experience". The study highlights fabrications that mean that preschool teachers present or justify their teaching in a better way than what corresponds to reality. The results of the study show three conclusions: ambiguity, ambiguity in responsibility and lack of common understanding of the concepts of scientific basis and proven experience. The concepts have not previously been discussed by the preschool teachers in the study, which means that their own interpretations and explanations of the concepts are pronounced. Preschool teachers lack a clearer definition of scientific basis and proven experience, which is in line with what previours research sheds light on.

In dieser Arbeit konnten ethanolische Sole aus TEOT und der metabolisierbaren α-Hydroxycarbonsäure Milchsäure (LA) in spinnfähige viskose Spinnmassen überführt werden und erstmalig über die Methode des Druckspinnens zu Mikrofasern prozessiert werden. Die hybriden Fasern sind intrinsisch stabil. Über FTIR- und 13C-MAS-NMR-Untersuchungen konnte gezeigt werden, dass in der Faser der Koordinationsmodus von LA an Ti sowohl im mono- als auch im bidentaten Modus (Nomenklatur bezogen auf die Säureeinheit) vorliegt. Die nähere Untersuchung des Degradationsverhaltens einer LA-Faser zeigte hauptsächlich die Freisetzung von Lactat und Ethanol innerhalb weniger Stunden. Danach kann kaum noch ein Massenverlust der Fasern nachgewiesen werden. Vermutlich ist die Degradationsgeschwindigkeit abhängig von der Sättigungskonzentration der wasserlöslichen Titanoxid-Spezies Ti(OH)4 und Ti(O)(OH)2. Die Löslichkeit dieser Verbindungen beträgt ca. 1 µmol/L. Die Freisetzung von Titanverbindungen an das Degradationsmedium konnte über ICP-Messungen und indirekt auch über NMR-Messungen der Degradationsprodukte in Lösung nachgewiesen werden. Nach ca. einer Woche in Lösung bildet sich der wasserlösliche metallorganische Komplex TiBALDH. Dieser Komplex zeigt keinen negativen Einfluss auf die Umwelt, so dass Zellkulturmedien, die in Kontakt mit den Fasermaterialien getreten sind, in Zukunft nach dem Autoklavieren gefahrlos entsorgt werden können. Zudem sollte keines der detektierten Abbauprodukte in den abgegebenen Mengen toxisch auf den humanen Organismus bei in vivo-Anwendungen wirken. Lactat und Ethanol können im menschlichen Organismus verstoffwechselt werden. TIBALDH ist dem im menschlichen Serum nachweisbaren Titan(IV)citrat-Komplex strukturell sehr ähnlich. Aufgrund der Tatsache, dass die Bildung von TiBALDH ca. 1 Woche dauert, ist die vorherige Bildung des Titan(IV)citrat-Komplexes im humanen Organismus wahrscheinlich. Weiterhin konnte das hybride Fasermaterial durch den Zusatz von basischen Stoffen neutralisiert werden und nach Vorkonditionierung der Fasern als nicht zytotoxisch eingestuft werden. Als Gegenionen wurde Ammonium, das biogene Amin Phenethylamin, die Aminosäure Phenylalanin und das Biopolymer CHI getestet. Für zukünftige Weiterentwicklungen können auch basische Wirkstoffe als Gegenionen herangezogen werden. Somit könnte das hybride Zellträgermaterial zusätzlich eine Drug-Delivery-Funktion erhalten. Die LA-Fasern verhalten sich nach dem Verspinnen sehr flexibel. Bei einer Lagerung bei RT jedoch verspröden diese sehr schnell innerhalb von 3 d. Diese Materialeigenschaft wurde im zweiten Teil der Arbeit näher untersucht und optimiert. Tempern des Fasermaterials bei 170 °C bewirkte eine Umlagerung der LA-Liganden zu AA-Liganden, aber keine Verbesserung der mechanischen Eigenschaften. Versuche einer getemperten LA-Faser mit CHI als Gegenion zeigte durchwegs positive Eigenschaften in den Zytotoxizitätstests und auf deren Oberfläche konnten Zellen der Zelllinien L929, 16HBE, HTB94 und MG63 erfolgreich kultiviert werden. Durch die Verwendung anderer metabolisierbarer α Hydroxycarbonsäuren konnten Rückschlüsse auf die chemische Zusammensetzung der Fasern gezogen werden. Die Fasern scheinen aus wenig untereinander vernetzen Titan-oxo-carboxo-Clustern der Summenformel [Ti6O6(OR)6(Carboxylat)6] (mit R = H2+, H, Et oder „Ti6O6(OR)5(Carboxylat)6“) zu bestehen. Durch Variation der verwendeten Säuren konnten die Wechselwirkungen der Cluster untereinander verstärkt werden, so dass beispielsweise eine Faser mit MA bedeutend flexiblere Eigenschaften – auch bei einer Lagerung für 3d bei RT aufweist. Des Weiteren konnte durch Lagerung dieser Faser bei 4 °C der Versprödungsprozess für mind. 1 Monat gestoppt werden. Eine Lagerung von Medizinprodukten bei 4 °C stellt in Ländern mit ausreichender Infrastruktur kein Problem dar. Aufbauend auf diesen Tatsachen und TGA-MS-Messungen konnte die These aufgestellt werden, dass sich zwischen den wenig untereinander vernetzten Titan-oxo-carboxo-Cluster direkt nach dem Verspinnen noch Wassermoleküle befinden. Diese Reste an Wasser verleihen – vermutlich aufgrund der Ausbildung von Wasserstoffbrückenbindungen – der Faser flexible Eigenschaften. Bei einer Lagerung bei RT entweichen diese Wasserreste und die Faser versprödet; bei einer Lagerung bei 4°C wird das Verdampfen des restlichen Wassers bedeutend verlangsamt. Die Faser mit den flexibelsten Eigenschaften konnte letztendlich durch die Verwendung des zweizähnigen Carboxylat-Liganden MalA erhalten werden. Zusammenfassend konnte in dieser Arbeit ein neuartiges faserförmiges Material auf Basis von Titan-oxo-carboxo-Clustern produziert werden, welches großes Potential besitzt als Zellträgermaterial Anwendung zu finden. Aufbauend auf den hier gewonnenen Ergebnissen können die mechanischen Eigenschaften weiter optimiert und die Anforderungen des gewünschten Zielgewebes feinjustiert werden. Zudem besteht die Möglichkeit dem Material Drug-Delivery-Eigenschaften zu verleihen. Somit könnte das Scaffold aus Mikrofasern neben den bereits integrierten chemischen und physikalischen Stimuli (die Oberflächenfunktionalitäten und die Oberflächentopographie der Fasern) auch durch freigesetzte Wirkstoffe Zellen zur gewünschten Differenzierung anregen
In this thesis ethanolic sols out of the liquid sol gel precursor TEOT and metabolizable α-hydroxy carboxylic acids (e. g. LA) were transformed into spinnable viscous fluids and were processed for the first time to microfibers. These hybrid microfibers are intrinsic stable. FTIR- and 13C-MAS-NMR-measurements of the fibers show a monodentate as well as a bidentate coordination mode (with regard to the carboxylic unit) of LA to Ti. Degradation experiments show the release of lactate and ethanol within less hours. Afterwards no mass lost is detected anymore. The kinetics of fiber degradation might depend on the saturation concentration of the titanium oxide species Ti(OH)4 and Ti(O)(OH)2 in water. Their solubility in water is 1 µmol/L. The release of titanium containing compounds is detected indirectly by ICP- and NMR-measurements. This compound was identified as TIBALDH, which was shown having no negative impact on environment.[99, 160] Additionally the pH value of the hybrid fibers can be neutralized by adding basic compounds (ammonium, phenetylamine, phenylalanine or chitosan) to be classified as a non-cytotoxic material. LA fibers are very flexible after spinning. After storage at RT the fibers turn into a brittle material within 3 days. This property was investigated in the second part of the thesis. Fiber annealing at a temperature of 170 °C doesn’t result in an improvement of the mechanically properties. Nonetheless cytotoxicity assays of the annealed fibers show promising results and cell proliferation experiments show the proliferation of L929, 16HBE and HTB94 on the fibrous surface. Conclusion of the fiber composition can be drawn by using different metabolizable α-hydroxy carboxylic acids in fiber synthesis. Fibers seem to consist out of less crosslinked titanium-oxo-carboxo-clusters of the molecular formula [Ti6O6(OR)6(carboxylate)6] (with R = H2+, H, Et or „Ti6O6(OR)5(carboxylate)6“). By varying the carboxylates the interaction of the clusters can be enhanced. For instance a fibers with the acid MA shows better flexibility – even after storage at RT for 3 days. Additionally the brittling of fibers can be stopped for at least one months by a storage temperature of 4 °C. Referring to these results and TGA-measurements following hypothesis was put forward: Directly after fiber spinning water molecules are present in the small pores betwenn different titanium-oxo-carboxo-clusters. These water residuals reinforce fiber flexibility due to hydrogen bonds. After storing the fibers at RT residual water molecules will evaporate out of the fibers. Consequently the fibers are brittling. At a storage temperature of 4 °C the evaporation of water molecules is slowed down. Fibers containing MalA – an α-hydroxy carboxylic acid with two coordinating carboxylic groups – were determined as the most flexible fiber