Dissertations / Theses on the topic 'Filmklippning'

Denna avhandling undersöker de rytmiska dimensionerna av filmklippning och hur man som filmklippare kan finna extern inspiration internt. Som en utveckling av mitt estetiska sökande och ur någon slags vilja att fördjupa mitt hantverkskunnande har jag kommit att intressera mig för rytmens inverkan på arbetet inom film/video-redigering. Mer precist rytmens inverkan på medial kommunikation och dess förmedling av känslor och inlevelse. Jag har tidigare intresserat mig för audiovisuell synkronisering, hur den temporala kopplingen mellan ljud och bild påverkar åskådares ögonrörelser, om man kan påvisa att ögonrörelser förändras då man förändrar synken mellan ljud och bild (Carlgren, S. 2013). Att därifrån vidare utforska de tidsbundna aspekterna av mitt arbete genom rytm känns som ett konstruktivt steg. Med rytm  inom filmklippning som utgångspunkt kommer arbetet flyta över in i angränsande områden som jag finner intressanta, inlevelse, kommunikation, empati, rörelse, audiovisualitet och musik. För att göra mig själv delaktig i denna process har jag under det gångna året testat att ta danslektioner och börjat spela trummor.   Det kommer inte bli någon heltäckande fördjupning utan jag vill hellre redogöra för min ståndpunkt, mitt utgångsläge, presentera research och bidra med inspiration. Så ambitionen är inte att redovisa för precis alla sätt hur rytm används inom film utan snarare påvisa hur otroligt ymnigt det används inom film, hur det genomsyrar så många aspekter av klippningsarbetet. Undersöka rytmen som en bärvåg för informationsöverföring. Rytm som ett sätt att kommunicera i sig självt. Ett sätt att sekvensera eller organisera tid. Ett sätt att skapa gemenskap. Göra tid synligt.

Hur påverkar klippningen gestaltningen av en karaktär i en film? Syftet med denna uppsats är att undersöka om klippning påverkar gestaltningen av en filmkaraktär och vilka metoder inom filmklippning som kan användas för att uppnå detta. Undersök-ningen sker på huvudkaraktären i filmen Swiss Army Man där tre sekvenser analyse-ras med hjälp av Jens Eders modell för att analysera fiktiva karaktärer. Analysen kopplas till tidigare forskning och teorier om filmklippning. Uppsatsen kommer även att testa Eders modell för att undersöka om den är användbar som karaktärsanalysmo-dell för filmkaraktärer. Resultatet av undersökningen visar att klippning kan användas som en del av arbetet för att gestalta en filmkaraktär. Det finns klippmetoder som gör att klipparen kan på-verka gestaltningen. Eders analysmetod fungerar att koppla till filmklippning men resultatet kan variera då denna metod är subjektiv och karaktärer kan uppfattas olika av varje individ.

Målet med denna uppsats är att undersöka vilka likheter och skillnader det finns i klippningen av actionsekvenser i filmer producerade i Hollywood och Hongkong. Analysen i uppsatsen bygger på Barry Salts analysmetod för att få fram en sekvens ASL (Average shot length). För att en scen ska få analyseras så måste den innehålla Dancygers fyra kriterier som behövs i en actionsekvens. Den statistik som samlas in jämförs sedan för att få fram vilka skillnader och likheter det finns i klippningen. Resultatet visar att klippningen av sekvenserna är relativt lika varandra men ger ändå olika upplevelser. Detta på grund utav att det är så pass många olika faktorer som spelar in i hur en actionsekvens skapas.

Syftet med uppsatsen är att studera hur det moderna narrativa TV-spelet The Last of Us (Naughty Dog, 2013) förhåller sig till interaktivitet – en grundläggande egenskap för digitala spel – i kombination med ett filmiskt stilval. Uppsatsen väljer ut sekvenser från spelet och analyserar hur de använder sig av filmklippningstekniker i samband med interaktiva moment. Analysen sker i förhållande till en modell för filmklippningsvärderingar samt modeller för interaktivitet inom speldesign. Studien är ämnad för att vara användbar för både filmskapare och spelskapare vid skapandet av nya verk. Resultatet av studien visar att spelet med hjälp av klippningstekniker använder klassiska filmuttryck för att bygga på spelarens känslor av bekanthet från samhällets generella filmvana i mån om att leda till önskat engagemang.

Syftet med denna uppsats är att undersöka relationen mellan reklamfilmers berättande och klippning. Hur använder man sig av olika klippmetoder i svensk reklamfilm idag och hur förs berättelsen framåt. Metoden för uppsatsen är en jämförande filmanalys. Fokusen kommer att ligga på sekvenser från tre olika svenska reklamfilmer. Gestaltningsmetoderna som kommer undersökas är kontinuitet, montage, rytm och kollision. Då ämnet inte är omskrivet innan så har gestaltningsmetoderna hämtats ur litteratur som tagit upp eller nämnt reklamfilm som ett exempel. Uppsatsen fokuserar på hur klippningen fungerar som storytelling och hur detta bidrar till att föra berättelsen framåt i det kortare formatet. Uppsatsen ger en ökad förståelse för hur man kan använda olika gestaltningsmetoder för att påverka en publik med reklamfilm.

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka filmen Scott Pilgrim vs the World (2010) sätt att använda sig av klipp och övergångstekniker och hur de förhåller sig till humor och komedi.Tre sekvenser som representerar en bredd av olika klipptekniker och teorier har analyserats för att undersöka hur olika övergångar som till exempel en svepning kan användas, hur kontinuerlig klippstil fortsätter filmen visuellt framåt, hur en rörelse kan bidra till klippningen och vad detta har för relation till humor. Med hjälp av Walter Murchs teorier om vad som motiverar att göra ett klipp, Bordwells och Thompsons teorier om hur olika klippningar och övergångar används och vilken påverkan dessa har på filmen samt Rosengrens teorier om klippning i komedifilm och Meyers (2000) teorier inom humor, undersöker uppsatsen klipptekniker samt övergångar och hur dessa kan förflytta filmen i tid och rum eller föra vidare en rörelse över ett klipp. Resultatet visar på att Edgar Wright, Jonathan Amos och Paul Machliss använder sig av flera sätt för att visa ett filmspråk i Scott Pilgrim vs the World (2010) där fokuset ligger på hur rörelse, energi, förflyttning på ett överraskande och annorlunda sätt kan skapa humor.
The purpose of this thesis is to analyze the movie Scott Pilgrim vs the World (2010) way to use transitions and cuts and how they relate to humor and comedy. Three sequences that represent a breadth of different techniques and theories from cuts gets analyzed and explored. This to understand how transitions, for example a wipe, gets used, how the movie progresses with continuity editing and how the movement contributes to the editing and to the comedy. With the help of Walter Murch's theories about what motivate a cut, Bordwell and Thompson’s theories about how cuts and transitions is used and what impact this has on the movie and Rosengrens theories about editing comedy and Meyers (2000) theories about humor, the essay investigate editing techniques and transitions and how they are able to move the movie in space and time or transfer a motion in a transition. The result shows that Edgar Wright, Jonathan Amos and Paul Machliss uses a lot of different techniques to develop a visual style and in Scott Pilgrim vs the World (2010) the focus lies on how motion, energy, movement and comedic timing drives the movie forward and perceived it as a comedy.

Denna uppsats undersöker vilka stilistiska tekniker inomfilmklippning, filmdialog och filmfotografi som har använts och varför föratt framkalla känslan av stress i filmen Uncut Gems (2019). Uppsatsenförhåller sig till Karen Pearlmans och Walter Murchs filmklippningsteorierom rytm och tempo och David Bordwells kontinuitetsteori. Sarah Kozloffger fördjupning i dialogens betydelse. Edward Branigan och Blain Brownfördjupar teorier inom filmfotografi. Totalt analyseras sex stycken scenerfrån filmen som framkallar känslan av stress hos tittaren. Resultatet visarpå att när de stilistiska teknikerna ”intensifierad” kontinuitet, överlappandedialog och följande kamerarörelser samspelar skapas en situation somefterliknar en realistisk stress som tittaren känner sig närvarande i fysisktoch emotionellt.

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka Steven Mirriones och Juliette Welflings klippstil i filmen The Hunger Games (2012). Sex olika situationer som representerar en bredd av användning av jump cuts har analyserats för att undersöka jump cutsens funktioner, hur diskontinuitet kombineras med kontinuitet samt vad de har för påverkan på filmens narrativa berättande. Med hjälp av Bordwells och Thompsons teori om filmklippningens dimensioner, Murchs teori om vad som motiverar ett klipp och Kimergårds forskning på diskontinuitetsklippning kombinerat med kontinuitetsklippning undersöker uppsatsen jump cuts funktioner, deras relation till det narrativa berättandet och hur de skapar en relation till karaktärerna. Resultatet visar på användandet av jump cuts i filmen The Hunger Games bidrar till att leda den narrativa berättelsen framåt, de skapar en kontakt med karaktärernas subjektiva upplevelser samt visar på att diskontinuitet kan fungera i symbios med kontinuitet.

Syftet med studien är att undersöka en viss klippteknik och vilken påverkan den tekniken harpå en publik och om det går att se någon skillnad jämfört med en mer konventionellklippteknik. Klipptekniken ifråga är en teknik som filmklipparen Walter Murch använder sigav, där han i dialogscener väljer att klippa utan ljudet påslaget. Studien har genomförtsgenom kvalitativa intervjuer. De tio respondenterna har blivit intervjuade en och en där defått se fyra olika sekvenser i samband med intervjun där två var klippta med tekniken somundersöks och de andra två med en mer konventionell teknik. Undersökningens resultat visarinte något konkret resultat på vilken klippteknik som föredras, istället noteras aspekter somlängd och tempo på sekvenserna som en påverkande del i respondenternas tankar ijämförelsen mellan klippteknikerna.

Syftet med den här uppsatsen är att redovisa vad den tidigare forskningen kommit fram till gällande filmklippningens gestaltningsmetoder samt att undersöka hur dessa används i fem olika filmscener. Metoden är en litteraturstudie och filmanalys. De valda gestaltningsmetoderna är kontinuitet, diskontinuitet, kollision, sammanlänkning och emotionell rytm. Gestaltningsmetoderna är valda utifrån Smiths tidigare forskning om kontinuitet, Kleckers tidigare forskning om diskontinuitet och Pearlmans tidigare forskning om kollision, sammanlänkning och rytm. Undersökningens fokus är kring gestaltningsmetodernas expressiva dimensioner. Utifrån denna undersökning går det att fördjupa sina kunskaper inom filmklippning som gestaltningsmetod.

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka skillnader i tolkningen av karaktärer i två versioner av en och samma scen klippta utifrån olika metoder. Den ena klipptes utifrån kontinuitetsprincipen och den andra klipptes inte alls, utan gestaltades istället enbart genom en helbild, i en tagning, i vad som kallas en sequence shot. Genom att gestalta ett maktspel mellan tre karaktärer i scenen tar författarna fasta på skillnader i uppfattningen av makt- och statusförhållanden. Versionerna sågs av två olika testgrupper i omvänd ordning som sedan fick frågor i enkätform. Resultatet visar på att kontinuitetsklippningen ger tittaren en mer enhetlig bild av handlingen och fördjupade bilder av karaktärerna, medan en sequence shot ger en större spridning tolkningar och en mer övergripande bild av karaktärernas gruppdynamik i scenen.

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka hur parallellklippning påverkar tittarensupplevelse av händelseförloppet från en filmscen. Analysen gjordes på filmerna Män somhatar kvinnor (2009) och The Girl with the Dragon Tattoo (2011) eftersom de innehållersamma berättelse. Scener valdes ut då den ena filmen använt sig av parallellklippning och denandra inte gjort det. En parallellklippt scen från båda filmer jämfördes också för att undersökamöjliga skillnader i hur klipptekniken användes i scenen. Med Gillian Roses ”kompositionstolkning” blev ett urval av scenernas visuella komponenter tolkade och genom Walter Murchs”The Rule of Six” analyserades klippteknikens inverkan på upplevelsen. Resultaten visade attparallellklippning införde en ny struktur av scenen för att föra berättelsen framåt ochkaraktärer fick en ökad eller minskad närvaro i scenen. Dessa ändringar hade förutsättningarför att påverka tittarens engagemang i karaktärerna eller handlingen och därpå upplevelsen avhändelseförloppet.

Kan klippningen i en film påverka hur en karaktär framställs och uppfattas av tittaren? Syftet med den här uppsatsen är att analysera och jämföra två utvalda scener från filmen Låt den rätte komma in och de två motsvarande scenerna i remaken Let me in. Detta för att se huruvida klippningen kan påverka hur karaktärerna upplevs och vilka skillnader det finns när det gäller vilken klippteknik som använts i de båda filmerna. Med hjälp av Jens Eders analysmodell Karaktärsklockan som används vid analys av karaktärer och Roger Crittendens teorier om filmklippning, undersöker uppsatsen hur karaktärerna framställs och upplevs genom användandet av olika klipptekniker. Resultatet visar på att det går att fastställa att klippningen har haft stor påverkan hur karaktärerna i Låt den rätte komma in och Let me in uppfattas av tittaren. Det är även väldigt tydligt att klippningen och valet av olika klipptekniker skiljer sig åt mellan de två scenerna och karaktärerna har således framställts på olika sätt.

The theme for this doctoral thesis focuses on how a film editor strives actively to perceptually frame and direct the film viewer’s gaze across film edits. The editor’s (audio-)visual intentions concerning the film viewing correspond to perceptual considerations that the editor makes during film editing. Film editing in this thesis is considered as a kind of design work, foremost motivated by the possibilities of many new approaches, questions, and answers that a design perspective brings, stretching well beyond what previously adopted perspectives have done. The research questions asked, as well as the presented results, are discussed with regard to design theory, established film production field knowledge, and perception research. Apart from considering audiovisual perception in a film editing context, film editing is also discussed as audiovisual design, and tentative implications for the role of perception in other kinds of design work are pointed out. The results of my analyses are that there is reason to consider parts of film production as design work; that properties of an audiovisual material affect the creative space; that perceptual considerations are a significant part of the film editor’s treatment of the audiovisual material; that film viewers’ response to film edits varies with the shape of the edits; and that this variation is possible to link with the film editor’s intention regarding the edits, as well as to the degree of fulfillment of the intention. I conclude that perceptual precision at the edit point is decisive for attaining a desired film-viewing decoding of a film sequence, and that when the perceptual precision is low, it is likely that the perceived continuity of the film fails. The contribution of this doctoral thesis is that it drives the investigation of actual appliance of perception as audiovisual knowledge in film editing. Hence, it also adds to the more general discussion on perception as part of audiovisual thinking, and how audiovisual knowledge is formed. The thesis contributes to the area of Innovation and Design through its mix of methods, since the main study considers the creation of new artefacts, the thinking going on during that process, as well as human responses to the artefacts. Conclusively, the thesis provides a thorough example of how a design research perspective can add to the understanding of film production, and its trades and activities.
Temat för denna doktorsavhandling är hur det går till när en filmklippare aktivt strävar emot att perceptuellt fånga in och styra sin filmtittares blick över filmklipp. Klipparens (audio-)visuella intentioner med filmtittandet motsvaras av perceptuella överväganden som klipparen gör under klipparbetet. Klipparbetet motiveras i denna avhandling som ett designarbete, främst för att ett designperspektiv på filmproduktion har möjligheter att bidra med många nya infallsvinklar, frågeställningar och svar, som sträcker sig bortom vad tidigare tillämpade perspektiv gör. De forskningsfrågor som ställs, och de svar som presenteras, diskuteras sedan gentemot designteori, etablerad filmproduktionskunskap och perceptionsforskning. Utöver att audiovisuell perception beaktas inom filmklippningskontexten, diskuteras även filmklippning som audiovisuell design, och kopplingar görs till annat designarbete och möjliga implikationer för perceptionens roll i dessa sammanhang. Data om klipparbetet har skapats via videoinspelade deltagande observation där även fortlöpande skärminspelningar skett, medan en filmklippare färdigställde en dokumentärfilmsekvens. Utifrån dessa inspelningar har sedan en elicitering med filmklipparen skett. På så vis har klipparens intentioner och möjliga beaktande av perceptuella faktorer fångats in. Klipparens intentioner avseende filmtittare har sedan testats via ögonrörelsestudier där tittarnas ögondata samlats in medan de tittat på den skapade filmsekvensen. Resultaten av mina analyser är att det finns skäl att betrakta delar av filmproduktion som designarbete, att audiovisuella materialegenskaper påverkar det kreativa utrymmet, att perceptuella hänsyn ingår som en väsentlig del av filmklipparens bearbetning av det audiovisuella materialet, att filmtittares respons på filmklipp varierar med hur klippen är utformade, samt att man kan koppla denna variation till filmklipparens intention med klippen, och graden av intentionens uppfyllelse. Jag drar slutsatserna att perceptuell precision i klippunkten är avgörande för att uppnå en önskad avkodning av en filmsekvens för tittarens del, samt att när den perceptuella precisionen är låg är det troligt att den upplevda kontinuiteten hos filmen fallerar. Doktorsavhandlingens bidrag är att den hjälper till att reda ut den faktiska tillämpningen av perceptionen som audiovisuell kunskap i filmklippning. Men den bidrar därmed även till en mera generell diskussion om perception som en del av audiovisuellt tänkande och formerandet av audiovisuell kunskap. Avhandlingen bidrar till området Innovation och Design genom sin blandning av metoder, eftersom huvudstudien rör skapandet av nya artefakter och tänkande som pågår inom denna process, liksom mänsklig respons på dessa artefakter. Slutligen bidrar avhandlingen med ett genomgripande exempel på hur ett designforskningsperspektiv kan bidra till att förstå delar av filmproduktion, och de yrken och aktiviteter som sker där.

Many people today have no idea that film editing is more than simply putting scenes together. Previous research also reveals very limited information about the editors line of thinking, the creative decision making, intuition and how they reflect upon their own profession. The purpose of this essay is to explore the film editors meaningful role in productions of moving image. We look at editors competence and characteristics and try to break down the hidden, magical touch they contribute with in an attempt to uncover the implicit and tacit knowledge they carry. Further we investigate what the differences between branches in the industry means for the editors. Six semistructured interviews were conducted with editors in the fields of television, motion picture and commercials. The findings indicate that the key elements of editing is creating narrative clarity and dramatic emphasis. Editing is also closely intertwined with music since it has similarities both in creation process and shape. The result shows that editors have profound understanding of film theory but use it only subconsciously. Instead intuition and experience-derived knowledge replaces theory. The result was applied on theories of intuition and experience after an empirical analysis in the hope of explaining what is demanded by the editor and how they develop their competence. Our study also highlight the need for more research in the field of editing.

Den surrealistiska thrillern I´m thinking of ending things av Charlie Kaufman hade premiär på Netflix hösten 2020. Långfilmens narrativ är en utspelad fantasi och innehåller flera inslag som framställs och kan betraktas som verklighetsfrånvända. Syftet med uppsatsen var att undersöka hur overkligheten framställs genom filmklippning och hur kamerapositionering används för att skapa ett fantasi-perspektiv. Klipp-metoder diskuterade av bland annat Bordwell och Thompson, Karen Pearlman och Walter Murch ligger till grund för en audiovisuell analys. Resultatet visar att några av valda sekvenser bryter mot konventionella klippmetoder för att generera konflikt i betraktarens förväntningar. Temporala förvrängningar används för att skapa illusion och fungerar även väl för att skildra fantasi/dröm.
I´m thinking of ending things by Charlie Kaufman premiered on Netflix in the fall of 2020. The featurefilm is a surrealistic thriller who´s narrative is played out like a fantasy containing several elements deviating from reality. The purpose of the essay was to investigate how unreality is portrayled trough the film editing and how camera work is used to create a fantasy perspective. Editing methods discussed by Bordwell and Thompson, Karen Pearlman and Walter Murch, among others, form the basis for an audiovisual analysis. The result shows that several of the selected sequences violate conventional editing to generate conflict of expectations. The use of temporal distortions works as a tool for illusion and to portray dream/fantasy.