Dissertations / Theses on the topic 'Förändrade medvetandetillstånd'

Syftet med den här uppsatsen är att göra en jämförelse mellan två olika healingmetoder som förekommer inom den så kallade neoshamanismen och i New Age sammanhang. I min undersökning som handlar om shamansk healing och reikihealing i dagens Gästrikland har jag intervjuat två utövare av dessa metoder.

Mina   frågeställningar är:

• Vad menas med healing för de båda informanterna?
• Vilka kan utöva dessa metoder enligt dem?
• Vilka hjälpmedel använder man sig av och finns det någon form av andekontakt?
• Vilka är i behov av healing enligt dem?
• Varför uppstår sjukdom och kan man bota med hjälp av healing?
• Vilken världsbild och människosyn har man?
• Vilka skillnader och likheter finns det mellan de båda personernas syn på healing?

Syftet med denna uppsats var att undersöka varför roparna inte kunde tiga. De uppträdde på 1840-talet och några få år framåt. Deras ropartid finns nedtecknad i en del böcker och skrifter. Det går inte att få en helt rättvis bild av dem eftersom det inte finns några nu levande ropare att intervjua. Deras bild är till stor del positivt tecknad i texterna. Det finns bara någon enstaka som blev upptecknad som lurendrejare. Det är ett projekt i Finnerödja som hjälpt till att locka fram lusten hos mig att studera dem lite djupare. Projektet använder olika beteckningar på händelser med roparna såsom ”religionskriget i Kvistbro”, ”skottet i Långbron i Finnerödja”, ”stormöte i Slottsbol” och detta ökade mitt intresse för fenomenet. Varför de inte kunde tiga har jag funnit vara beroende av tidpunkten. När de ropade mot spriten har det att göra med en stor dryckenskap som rådde. Jag har funnit att det framförallt är ungdomar och kvinnor som var ropare och att det handlade om olärda och fattiga personer. De betraktades som sjuka och man kallade dem också för "de predikosjuka". Jag har funnit olika sätt man behandlat dem på. De kom ibland i fängelse och ibland kom de under psykvård.

Har kyrkan något att ge en människa som söker motvikter till den yttre pågående strävan? Ett svar på den frågan kanske en blick emot kyrkokörsången skulle kunna ge. Många människor går till sina respektive körrepetitioner varje vecka för att ge en del av sin tid åt sången, fortbildningen, förberedelserna inför framträdanden, gemenskapen och vilan från vardagen. Finns där också en upplevelse av en transcendent dimension som än mer motiverar sångaren att ge av sin tid till kyrkokören?

Denna uppsats vill ge några aktiva kyrkokörsångares svar på denna fråga. Rubriken på denna uppsats; ”Vad man ändå fått vara med om…”, är ett citat från en av intervjuerna.

Jag är intresserad av att veta om det finns körsångare som har fått en känsla av att erfara en annan dimension än det vi kallar verkligheten, under utövandet eller avlyssnandet av körsång.

Termen man brukar använda för denna dimension, i religionsvetenskapliga sammanhang är ”das ganz Andere”. Många människor grubblar över existentiella frågor: om det finns ett liv efter döden, om Gud finns och om han eller hon i så fall kommunicerar med oss. Och om det finns människor som genom körsången tycker sig ha anat ”något mer”, hur påverkas dessa i så fall av denna upplevelse?

In this paper I discuss the theory of altered states of consciousness. Some of the rock art of the san-people in southern Africa and the lakota people in South Dakota, USA have been inspired by experiences during trance. The question is if some of the rock art in southern Scandinavia also have been inspired by trance experiences, and if archaeological scientists by investigating this theoretical view might find a better understanding as far as the Bronze Age in Southern Scandinavia is concerned.

Mitt syfte har varit att skaffa mig grundläggande kunskap om vad mystik är och vad som kännetecknar mystik erfarenhet. Jag har undersökt mystika riktningar inom hinduismen, judendomen, buddhismen, kristendomen och islam. Tekniker och livshållningar som kan leda till mystika erfarenheter har jag också tittat närmare på. Min frågeställning har varit: Vad har den kristna mystiken att erbjuda nutidsmänniskan? Utifrån min frågeställning så har jag fördjupat mig inom den kristna mystiken. Som metod har jag använt mig av litteraturstudier och två stycken intervjuer. Jag har gjort jämförande studier av den information som jag erhållit genom böckerna och intervjuerna. Vid intervjuerna ställde jag öppna intervjufrågor. Jag har sökt efter det som är väsentligt inom mystiken, inte bara i vår tid utan även från tidigare generationers mystik. Genom att använda mig av material från olika tider och från många källor tror jag att det ska gå att få fram det som är mystikens gemensamma arv, då med fördjupning inom kristen mystik. Det jag har kommit fram till i min uppsats är att den kristna mystiken har något att ge nutidsmänniskan. I den stillhet som mystikern har som bas för ett möte med sitt eget inre och ett möte med Gud uppfylls flera grundläggande behov: Tid till vila och eftertanke, en träning i att leva i nuet, en träning i koncentration och en möjlighet till att lära känna sig själv. Nästa steg är att släppa kontrollen över sitt liv och genom tillit till Gud låta hans kärlek få göra en människa hel. Gud formar människan efter sitt eget sätt att vara. Och Guds sätt att vara är kärlek och relation. I Guds närhet blir människan mer kärleksfull och gemenskapssökande. Jag har också funnit att det finns mycket som liknar varandra i de olika religionernas mystik. Inte bara tekniker utan också inre skeenden i människan. Behovet att få ett personligt möte med det transcendenta är lika. Jagets begränsningar minskar och en osjälvisk kärlek växer fram. Människans sammansmältning eller uppgående i det transcendenta är kanske mer lika än vad de olika religiösa språkens möjligheter tillåter. Kärleken är i alla mystika riktningar viktig. Utan att ge avkall på sin egen religions särprägel är det viktigt att i respekt för andras religionsutövning fråga efter den djupare betydelse som finns bakom olika religiösa uttryckssätt.

Den frågeställning som denna uppsats ska besvara är följande: Vad har bönen för innebörd bland medlemmar inom Missionskyrkan i Gävle, privat och i gudstjänsten, och vad menas egentligen med bön enligt dem?

Mitt mål med uppsatsen är att på ett beskrivande sätt försöka ta reda på om bönens innebörd bland aktiva, troende människor inom Missionskyrkan idag. Jag kommer att redogöra för vad bönen används till, hur den används och vad som egentligen menas med begreppet bön. Jag har försökt att göra det på ett enkelt sätt för att få det förståeligt även för den som inte har en djupare insikt i religionsvetenskap eller i teologi. Men också så att den som har det ska få ut något av uppsatsen.

This essay aims at understanding the experience of the use of ayahuasca, and similarities and differences between interview protocols and socio-cultural identities. The work is based on field studies conducted in the Peruvian Andes, in the village of Pisac September to November 2009. What has emerged is that the experience does not seem to be dependent on cultural manifestations as much as it is dependent on general human cognition. Theories have been applied on an empirical phenomenological descriptive study. Various brain activities, along with mental mechanisms contribute to a deeper understanding of the findings in the descriptive analysis.

It seems that the cultural differences, which I have classed as typological in the phenomenological study, mostly are expressions of meaning for the informants. Furthermore, I have argued that the typical mystical experience, or if you like religious experience, is an essentially biological phenomenon related to episodic memory dealing with experiences. The typological characteristics are products of the semantic memory and these characteristics are primarily linguistic and cultural phenomena. The socio-cultural identities express the basic experience of Ayahuasca and altered states of consciousness in fundamentally similar ways, because both groups share the same human cognition. Regarding these cognitive mechanisms, I have also argued that there are mechanisms such as ”Theory of mind” and ”Active detection device” which have been active in the experiences of ayahuasca.

Min arbetshypotes under arbetet med denna undersökning var att yogautövare visst anser att de med yogans hjälp kan påverka och styra sin personlighet. Vidare var min gissning att de i allra högsta grad identifierar sig med yogan samt att de själva reflekterat över detta. Jag kunde dock inte säkert veta, så denna rapport redogör för vad jag funnit i min undersökning.

Med denna undersökande rapport välkomnas Ni att delta under ett sådant unikt, oändligt spännande och ur många perspektiv reflekterbart möte; mötet mellan den gamla traditionen yoga och dess nutida utövare. Må vårt möte ske under all respekt, med gränslös öppenhet och i djupaste frid - Om shanti!

Syftet med uppsatsen är att undersöka på vilket sätt yoga kan påverka människors egen identitetsuppfattning. För att kunna undersöka mitt huvudsyfte kommer vidare följande frågeställningar att behandlas i rapporten:

• Anser yogautövare att de med yogan kan påverka och förändra sin identitet?

• Vad är yoga och hur ser den bakomliggande filosofin ut?

• Hur kan man ur ett religionsvetenskapligt perspektiv förklara yogans eventuella identitetsskapande funktion?

Samtliga av de intervjuade yogautövarna förankrar, relaterar och känner starka paralleller mellan yogan och sin egen identitet. De upplever dessutom att de har stor möjlighet att påverka denna relation mellan yogan och sin egen identitet då de förnimmer ett förändrat medvetandetillstånd och förhållningssätt till sin omgivning i och med sin yogaträning. Denna upplevda förändring och hur den påverkar de intervjuades förhållningssätt till sig själva och sin omvärld tycks tydlig och klar för dem själva. De framhåller samtliga hur de med yogans hjälp har möjlighet att påverka sin identitet, sin upplevelse av omvärlden samt sitt förhållningssätt till detta. Då de identifierar sig med yogan upplever de att de delvis själva kan styra över denna utveckling även om man inte alltid ändrar på det som sker eller är i den omgivande världen.

Mitt syfte med uppsatsen har varit att ta reda på om nära-döden-upplevelser är trovärdiga samt vilket religiöst värde de har. NDUerna har blivit vanligare och vanligare i takt med att läkarna har blivit duktigare på att återuppliva människor. Vittnesbörden om NDUerna är mycket lika varandra, även om detaljerna i berättelserna kan variera. En fullständig NDU kan gå till så här: Först infinner sig en känsla av frid och ro. Om man har haft ont känner man inte längre sina smärtor. Därefter förs man in i något som vanligtvis brukar beskrivas som en mörk tunnel. Man upplever att man svävar utanför kroppen och kan betrakta den och andra människor i rummet ovanifrån, det går dock inte att göra sig hörd eller sedd av dem. En del nås då av insikten i att de är döda. Under det att ”själen” svävar omkring utanför kroppen kan den möta andra andar, som ibland beskrivs som skyddsänglar. Det händer att dessa andar blir kvar även efter återupplivningen och att man då kan fortsätta att se och tala med dem. Det härligaste med hela upplevelsen är dock mötet med ljusvarelsen och det märkliga ljuset. Det sker när man når slutet av tunneln där en värld av ljus öppnar sig. I denna ljusvärld kan man få återse döda anhöriga och vänner. Med dem kan man kommunicera utan att tala. Till slut möter man ljusvarelsen som omsluter själen med värme, kärlek och omtanke. Tillsammans med varelsen får man se tillbaka på sitt liv. De flesta vill stanna kvar hos ljusvarelsen eftersom det känns som om de kommit hem. Även om man svarar att man vill vara kvar blir man tillbakaskickad med förklaringen att man inte hunnit uträtta det man skulle i sitt liv, och mot sin vilja känner man då hur man sugs tillbaka ned i kroppen. Alla som har NDUer upplever inte samtliga moment. En del får bara uppleva tunnelfärden eller hur de svävar utanför kroppen. Detaljerna kan också variera beroende på hur man tolkar det man varit med om. Gemensamt för de flesta NDUarna är att de återvänder till livet med ett budskap om kärlek och en känsla av att allt liv på jorden hör ihop. Framför allt är det mötet med ljusvarelsen som givit dem nya insikter. De ändrar sitt sätt att leva och sina värderingar och de tycker att livet fått ny mening. De är också mer psykiskt friska än genomsnittet av befolkningen och de är inte rädda för döden. De värderar kunskap och kärlek högre än de gjorde tidigare och många väljer att jobba med sådant som hjälper andra människor som till exempel inom våryrken eller genom biståndsarbete.

Skeptiker inom naturvetenskaperna har försökt förklara NDUerna på olika sätt. De hävdar att det är hallucinationer som beror på läkemedel eller droger. Om döden ska anses vara ett oåterkalleligt tillstånd från vilket man inte kan återvända betyder det att alla de som haft en NDU inte varit döda på riktigt, utan bara nära döden och medvetslösa. Det skulle kunna förklara varför de ändå uppfattar vad vårdpersonalen gör under återupplivningsförsöken. En annan förklaring till upplevelsen är att det skulle kunna vara hjärnans försvarsmekanism när man dör, för att man ska tro att man fortsätter att existera efter döden. Att smärtan avtar i början av NDUn kan bero på att kroppen själv kan producera smärtstillande endorfiner. Att ha en hög halt endorfiner i kroppen skapar också en känsla av frid och lycka. Andra delar av upplevelsen kan bero på syrebrist och det överskott av koldioxid som då bildas. Vissa av NDUns moment går också att uppnå genom meditation eller med hjälp av läkemedel eller narkotika. Melvin Morse kom i sin forskning fram till att man inte kan skylla NDUerna på droger eller läkemedel. Forskare har kommit fram till att NDUerna uppstår i högra tinninggloben. När det stimuleras via elektroder kan patienten få ut-ur-kroppenupplevelser, se vita gestalter och så vidare. Det är bara ljuset och ljusvarelsen som aldrig uppenbarar sig. Den delen av NDUn är fortfarande ett mysterium. Eftersom ingen som verkligen dött har kunnat återvända är det omöjligt att bevisa att det finns ett liv efter döden. Det vi kan konstatera är att NDUn förändrar upplevaren till det bättre. De får en positivare syn på sina medmänniskor, naturen osv. och när det gäller den religiösa biten får de ofta en önskan om en universell religion för hela mänskligheten. Jag tycker att det stora värdet med NDUerna är dessa positiva förändringar hos människorna och jag tror att deras vittnesbörd kan lära oss att vidga vårt synsätt och att ta vara på livet här och nu.

This essay is an analysis of a three-day participant observation with sensitive people in a house with entity continuity. The purpose was to investigate the possible experiences participants had during their stay. The method used was modified based theory with Jungian application. The investigation showed that the core category was a peculiar atmosphere which the participants related to a different world than the physical. The place’ atmosphere influenced the participants and led to transcendent experiences related to a spirit realm. The core category led to sub-categories, which consisted of participants’ experiences and the events surrounding them. A Jungian psychology test revealed that introverts have more and stronger sensations; and extraverted individuals were the only ones that had objective experiences and only few and weak subjective experiences.